Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Hus, gårdar & slott

Fastighets AB Göta Lejon

Fastighetsaktiebolaget Göta Lejon var ett kommunägt fastighetsbolag i Göteborg, som ursprungligen svarade för kommunens saneringsprogram från omkring 1962. Bolaget finns inte längre, däremot finns ett 1990 bildat försäkringsbolag som heter Försäkrings AB Göta Lejon.

1947 års byggnadslagstiftning innebar att kommunerna gavs bestämmanderätt över hur stadsplanerad mark fick bebyggas, och därmed i praktiken även saneras. De gamla föreskrifterna som gällde lokalt i städerna, gjordes nu enhetliga för att göra bebyggandet mer effektivt och industrialiserat. Det storskaliga byggandet i landet under slutet av 1950-talet och första halvan av 60-talet, var främst inriktad på nyproduktion. Eftersom insatserna inte kunde rationaliseras, betraktades de äldre husen närmast som ett nödvändigt ont. Samtidigt fanns det beräkningar som pekade på de samhällsekonomiska vinsterna med ombyggnad. Därpå följde det nationella så kallade Miljonprogrammet 1965-75, då målet var att cirka 100 000 lägenheter per år skulle uppföras i Sverige.

År 1965 var antalet lägenheter i Göteborg cirka 170 000, varav cirka 20 000 i fastigheter som uppförts före år 1900 som ansågs ”saneringsmogna”. Merparten fanns i stadsdelar som ansågs ”saneringsmogna”: Nordstaden, Haga, Annedal, Landala, Masthugget (officiellt Stigberget), Olivedal, Majorna, Gårda, Olskroken och Krokslätt (Getebergsäng, Almedal, Elisedal, Burås). Ambitionen var att förnya hela stadsdelar, med vardera 1 500-3 000 lägenheter. Trångboddheten var stor, där exempelvis Landala hade 84% med 1 rum och kök av det totala beståndet. För Annedal var siffran 69%, Haga 60% och Olskroken 80%.

Många av husen ansågs hårt nedslitna, där underhållet var starkt eftersatt. Oftast fanns bara torrklosett samt kallvatten och avlopp. Stadens myndigheter bedömde att ett särskilt organ, ett halvkommunalt fastighetsbolag, skulle bildas. Det skulle i samråd med byggnadsindustrin agera på fastighetsmarknaden.

Genom en motion i Göteborgs stadsfullmäktige den 23 februari 1958, initierades frågan om ett saneringsbolag av Erik Johannesson och Arne Berggren. Stadsfullmäktige beslöt den 18 december samma år att ett sådant bolag skulle bildas, där uppdraget gick till stadskollegiet.

En konstituerande bolagsstämma hölls den 26 februari 1960. Bolagets första vd blev Louis Campanello, som tillträdde 1960. Verksamheten var därefter i drift i januari 1961, men i praktiken först 1963. Aktiekapitalet uppgick till 5 miljoner kronor år 1964. Hälften av aktiekapitalets och rösterna i bolaget ägdes och kontrollerades av Göteborgs stad och hälften av ett femtiotal företag i Göteborg, däribland banker, försäkringsbolag, byggnadsföretag, industri- och handelsföretag samt rederier. De ägde i allmänhet mellan 2 och 4% var. Under bolaget sorterade på 1970-talet bland andra de helägda Bostads AB Nutiden, som bildades 1917 men övertogs av Göta Lejon 1968, och Fastighets AB Rosenlund, bildat 1964.

Den primära uppgiften för Göta Lejon blev att:

  • ”inom vissa stadsdelar systematiskt förvärva det saneringsmogna fastighetsbeståndet”
  • ”på det administrativa planet tillsammans med stadens fastighetskontor delta i förberedelserna till de av byggnadsnadsnämnden utarbetade stadsplanerna efter vilka omvandlingen skall ske”
  • ”direkt eller indirekt medverka i arbetet med evakueringen av hushåll och rörelseidkare ur bolagets fastighetsbestånd”
  • ”till andra företag upplåta stadsdelarna i och för det fysiska genomförandet av förnyelsen”

Under våren 1961 fick bolaget i uppdrag av stadskollegiet att i samråd med berörda myndigheter göra upp ett program för sanering.  Förslaget ”Översiktligt handlingsprogram för fastighetsförnyelse i Göteborg under tiden 1963-72 med redovisande av tidplan för utrymning av befintliga bostadslägenheter” presenterades och stadsfullmäktige godkände programmet den 30 augusti samma år.

Stadskollegiet i Göteborg godkände den 10 april 1963 en evakueringsplan, där som mest 1 575 lägenheter årligen skulle tillåtas bli evakuerade. Därefter påbörjades saneringsprogrammet genom uppköp av de utdömda fastigheterna, samt förslag till expropriering, förvaltning och slutligen rivning.

Försäljning av fastigheterna skedde till de som, enligt uppgörelse med kommunen, var beredda att förnya. För att undvika prisspekulation, delades områdena in i ”intressezoner”, där även Göta Lejon ingick.

Bolaget hade fram till den 15 januari 1964 förvärvat 311 saneringsfastigheter med 4 985 bostadslägenheter och 529 ”övriga lokaler”. Kostnaderna för förvärven uppgick till drygt 52 miljoner kronor. Fram till år 1969 hade 648 fastigheter med 10 745 lägenheter och lokaler förvärvats, till en kostnad av drygt 146 miljoner.

Göta Lejon förvaltade 7 222 lägenheter år 1970, varav 1 588 i Majorna, 1 439 i Olskroken, 1 315 i Gårda, 1 182 i Haga, 591 i Landala, 566 i Annedal och 541 i övriga stadsdelar. Man förvaltade 557 fastigheter den 1 januari 1973, med 7 416 hyresobjekt varav bostäder utgjorde 6 329 stycken. Totalt 371 fastigheter förvaltades vid utgången av 1977, omfattande 3 150 bostäder och 675 andra objekt.

Handlingsprogrammet för 1968-77 från 1968 gällande fastighetsförnyelse i Göteborg, ersattes 1975 av ett ”av den kommunala saneringsberedningen framlagt förslag till riktlinjer och program för saneringen i Göteborg.”

För att kunna hjälpa företagare som tvingats lämna sina lokaler, bildade staden 1966 i samråd med Göta Lejon och näringslivet Higab (Hantverks- och Industrihus i Göteborg Aktiebolag).

Den 1 januari 1983 bildade Göteborgs kommun en bostadskoncern — Förvaltnings AB Framtiden — som moderbolag för Göta Lejon, samt fyra andra bostadsbolag. Samtliga aktier i Göta Lejon överfördes därmed till moderbolaget. Skälet var att vissa bolag gick med vinst och beskattas, medan andra bostadsbolag fick kommunalt stöd. Under ett koncernparaply kunde vinsterna fördelas mellan bolagen, utan föregående beskattning.

Göta lejon som fastighetsbolag har därefter successivt avvecklats. 2014 var det vilande och nu, 2017, finns det inte kvar.

Texten i huvudsak från Wikipedia, men uppdaterad, förkortad och korrigerad

Advertisements

Kvarteret Arsenalen

Kvarteret Arsenalen på Kungshöjd i Göteborg avgränsas av Kungshöjdsgatan och Arsenalsgatan som löper runt kvarteret på tre sidor. Kvarteret har sitt namn efter den arsenalsbyggnad (tyghus), som uppfördes på platsen 1853–59 för Göta artilleriregemente:

År 1854 kämpade Ryssland mot västmakterna England och Frankrike. Karlstens fästning på Marstrand tjänstgjorde i vanliga fall som fängelse, men i dessa orostider vågade Sverige inte ha kvar fångarna på Karlsten och det beslutades att de skulle flyttas till Skansen Kronan.

Detta var inget som gladde göteborgarna, men väl militären som hoppades få billig arbetskraft till uppförandet av ett nytt tyghus, Arsenalen:

Vi tar hjälp av Hans Lennart Lundhs bok Kungl. Göta Artilleriregemente:

”Ledare för arbetet var överstelöjtnant August af Peterséns. Det blev en mycket stor byggnad. Den uppfördes i sydfransk borgstil som en räcka rektangulära byggnader, omslutande en vidsträckt borggård (108×58 m.) Den var försedd med hörntorn – rättvinkliga dubbeltorn i två våningar med krenelerad muravslutning. På mitten av norra muren fanns två liknande torn, mellan vilka infartsvägen löpte. Den södra muren avbröts på mitten av ett högt åttakantigt torn. Invid södra muren låg en 54 meter lång sal, som ursprungligen var tänkt som gymnastiksal men som efter hand gjordes om till matsal och som, då det regnade, också användes som exercislokal.”

Arsenalen

Arsenalen sedd från sydost

När Göta artilleriregemente år 1895 flyttade till Kviberg såldes arsenalen (tyghuset) till Kungshöjdens Fastighets AB, bildat samma år, varpå byggnaden revs efter att tiden fram till rivning ha förfogats av hantverkare av olika slag.

1903 påbörjades anläggandet av gator. Arsenalsgatan anlades ytterst mot söder med de delvis omlagda små bastionerna Christina Regina och Carolus Gustavus Rex som stödmur.

Flerfamiljshusen i kvarteret 41 Arsenalen på Kungshöjd uppfördes 1904–13 efter ritningar av arkitekt Hans Hedlund, Eugen Thorburn, Arvid Bjerke med flera. Den främre raden av 5-vånings hyreskaserner fick fasader av gult tegel och kraftigt krenelerade torn med inspiration från den tidigare Arsenalsbyggnaden på platsen.

Arsenalsgatan 12 byggdes 1910 för brukspatron G T Lindberg enligt ritningar av O. Hedlund. På 1920-talet moderniserades byggnaden med vattentoaletter. Ägare då var sjökapten O W Holm som själv bodde i huset. I bottenvåningen fanns Holm & Jönssons snickerifirma samt H Nilsson Bildhuggareverkstad.

Biografen Svea

Svea var en biograf på Hvitfeldtsplatsen i Göteborg, som öppnade den 28 september 1909. Låg inne på gården vid Hvitfeldsplatsen 1 B i ett hus som byggdes 1905 och ritades arkitekt Einar Ohlsson. Fritiof Olson var ägare vid starten. Innan det blev biograf var lokalen en vanlig samlingslokal.

Från mars 1910 var Carl Otto Andersson ägare. Han körde filmerna själv och hans dotter Signe Anderssons spelade piano. Signe Andersson var ägare från 1913. Det var den sista biografen i Göteborg som fick ljudfilm. Det skedde först 18 april 1934. 1936 anges Karl Lönner som ägare.

Från början fanns det 187 platser (varav 20 på läktaren), senast 1930 blev det 200, senast 1936 260 och senast 1939 175.

Stängde 29 mars 1953. Ägare då var Karl Lönner.

Biografen Svea

Kungshöjd

Kungshöjd, före 1904 Lilla Otterhällan, är ett bebyggt berg i stadsdelen Inom Vallgraven i Göteborg. Namnet är efter det bolag som grundades 1895, Kungshöjdens Fastighetsaktiebolag, för de nya husbyggena på platsen. Stora Otterhällan, kallad Otterhällan, är ett bebyggt berg norr om Kungshöjd.

Kungshöjd består idag helt och delvis av sex kvarter: 36 Telegrafen (del av), 37 Kasernen, 40 Rosenlund (del av), 41 Arsenalen, 42 Luntantu och 43 Carolus Rex.

Området Otterhällan–Kungshöjd omfattar stadskärnans höjdpartier i sydväst. Det avslutas mot väster och söder av branta bergssidor och in mot centrala stadskärnan utgör Kaserntorget och Ekelundsgatan en gräns. Tvärs igenom området går Kungsgatan, som har sin ursprungliga sträckning från den plats där Karlsporten låg fram till 1800-talets början.

På den översta delen av Lilla Otterhällan fick Christian Plyss den 6 september 1670 tillstånd att från ett ställe utanför staden, flytta dit en väderkvarn för att användas vid hans välkända karduansberederi. Villkoret var att han måste ta ner väderkvarnen vid krigstider eller när så annars krävdes. Året därpå förbjöds han att mala säd, därför att han därigenom ”gjorde skamligt intrång i andras berättigade privilegier”.

Kungsgatans sträckning mellan Lilla och Stora Otterhällan kallades under 1700- och 1800-talet för ”Hästbacken”, efter de hästmarknader som ägde rum där. Vid Kungshöjds nordvästra del ligger Göteborgs bäst bevarade del av den förra stadsmuren, bastionen Carolus Undecimus (XI) Rex, efter Karl XI, eller Hållgårdsbastionen. Bastionen benämns i dagligt tal Carolus Rex och är belägen i början av Kungsgatan vid Esperantoplatsen. Till stadens försvar fanns på Kungshöjd även bastionerna Carolus Gustavus Rex, efter Karl X Gustav, sydväst om Arsenalsgatan och Christina Regina, efter Drottning Kristina, söder om Kungshöjdsgatan och Arsenalsgatan ner mot Rosenlundsgatan.

Kungshöjd

Den 6 november 1793 lades grundstenen för Borgerskapets kasern i nuvarande kvarteret Telegrafen, uppfört av sten i två till tre våningar kring en gård för Stedingska regementet. När byggnaden stod klar beslöts istället att Kungliga Göta artilleriregemente istället skulle flytta in. Byggnaden stod helt klar den 1 oktober 1799 efter ritningar av Carl Wilhelm Carlberg och hade då kostat 171 350 riksdaler. Vid storbranden 1804 eldhärjades trähusen kring dåvarande Ekelundstorget (ungefär nuvarande Kaserntorget), som i sin tur spred elden till ”stadens kostsamma kasern”. Kasernen klarade sig dock hyggligt.

Efter att regementet den 1 oktober 1895 flyttat till de då nyuppförda Kvibergs kaserner, såldes fastighet och byggnad till Kongl. Telegrafverket, som då höll till på adressen Västra Hamngatan 15 sedan 1892 och blivit trångbodda.

Kungshöjd

Kungshöjd. Kasernbyggnaden i mitten av bilden med Arsenalen på höjden bakom.

Kungshöjdens Fastighetsaktiebolag bildades den 30 mars 1895 med ett aktiekapital utgörande minst 700 000 kronor och högst 1,5 miljoner, på ansökan av bryggaren Rickard Grauers med flera. Kronan sålde till detta bolag den tidigare tyghusbyggnaden, med vissa undantag, för 300 000 kronor. Köpeavtalet upprättades den 2 maj 1895.

Flerfamiljshusen i kvarteret 41 Arsenalen på Kungshöjd uppfördes 1904–13 efter ritningar av arkitekt Hans Hedlund, Eugen Thorburn, Arvid Bjerke med flera. Kvarteret har sitt namn efter den arsenalsbyggnad (tyghus), som uppfördes på platsen 1853–59 för Göta artilleriregemente. När artilleriregementet 1895 flyttade till Kviberg såldes anläggningen till Kungshöjdens AB varpå byggnaden revs efter att tiden fram till rivning ha förfogats av hantverkare av olika slag.

Göteborgs tomtägare 1837-1807, tomter utanför kvartersindelningen, rote 2.

Tomt 54
Tomt 55
Tomt 56
Tomt 57
Tomt 58
Tomt 59, Gjers

Ej på Göteborgs tomtägare

Telegrafen, Kungsgatan-Kaserntorget-Kaserngränden
Kasernen, Rosenlundsgatan-Kungshöjd-Kungshöjdsgatan-Hvitfeldsgatan-Hvitfeldtsplatsen
Arsenalen, Kungshöjdsgatan-Arsenalsgatan
Luntantu
Carolus Rex

Kvarteret Kasernen

Kvarteret Kasernen omfattar området mellan Hvitfeldtsplatsen i öster och Kungshöjds berg/Kungshöjdsgatan i väster samt mellan Rosenlundsgatan i söder och Hvitfeldtsgatan i norr.

Vid mitten av 1800-talet bodde familjen Lindgren som också drev ett boktryckeri den södra delen av kvarteret. Tryckeriet vette mot Fisktorget och nuvarande Rosenlundsgatan. Innan dess var området inte bebyggt.

Mittemot Latinläroverket (Hvitfeldtska) låg ett litet hus som inrymde Göteborgs första småbarnsskola, en institution som närmast var att betrakta som daghem eller lekskola, där barn i åldrarna 2-7 år kunde vistas och få tillsyn under dagtid. Hösten 1881 avvecklades skolan, och ersattes av en i Annedal och en i Landala. Vinfirman Boije & Hjort köpte därefter huset och lät riva det. Istället uppförde den en ny byggnad för sin verksamhet i hörnet Rosenlundsgatan/Hvitfeldtsplatsen. I norra delen av kvarteret, mittemot Engelska kyrkan, låg ett par fem-sexvånings hyreshus i norra delen av kvarteret. Ett av dessa inhyste biografen Svea mellan 1909-53. Biograflokalen fanns kvar vid mitten av 1970-talet.

1976 revs det Boijeska huset inklusive alla andra hus i kvarteret längs med Hvitfeldtsplatsen. I den södra delen byggde Televerket sitt nya regionala kontor. Senare låg Skattemyndigheten i huset.

Hvitfeldtsgatan 13

Hvitfeldtsgatan 13

På Hvitfeldtsgatan 13 uppfördes  ett hus 1903-1905 med G O Johansson som arkitekt. Under 1930-talet och kanske också 1920-talet låg Kronans Choklad & Konfektfabrik i byggnaden. Från 1936 fanns S A Swensson charkuteri samt en frisör och 20 år senare en Radio- och Tv-affär (Firma Stern o Stern) samt Skoglunds skotillverkning som låg där fram till 60-talet.

Boijeska Huset
Biografen Svea

Boijeska huset

Vinfirman Boije & Hjort, som drevs av Otto Edvard Boije,  Waldemar Boije och C O Hjort låg till en början på Kungsgatan 1. När företaget växte ur sina lokaler, beslöt de att bygga nytt.

Blickarna föll ganska snart på ett grönområde mitt emot Latinläroverket (Hvitfeldtska) nedanför Kungshöjd. En del av området innehades av boktryckarfamiljen Lindgren, vars tryckeri låg mot Fisktorget och Rosenlundsgatan.

I den andra delen av området, mitt emot latinläroverket, låg ett litet hus som inrymde Göteborgs första småbarnsskola där barn i åldrarna 2-7 år kunde vistas och få tillsyn under dagtid. Hösten 1881 avvecklades skolan, och ersattes av en i Annedal och en i Landala.

Boije & Hjort köpte skolhuset och lät riva ner det, för att kunna uppföra sitt nybygge på tomten. Adrian C. Petersons arkitektfirma anlitades för jobbet. Om det var Adrian Crispin Peterson själv eller någon av hans anställda som ritade huset är dock oklart.

Det nya huset som senare skulle bli kallat det Boijeska huset stod färdigt 1884. En pampigare del av huset uppfördes i hörnet vid Rosenlundsgatan. Utefter den del av den tidigare Rosenlundsvägen som 1883 fick namnet Hvitfeldtsplatsen, byggdes en tvåvåningslänga i tegel och cement, där butikslokaler och enklare bostäder inreddes.

Längan kom att kallas ”Boijes basar”, och både den och Boijeska huset fanns kvar till mitten av 1970-talet, då hela kvarteret Kasernen mellan Rosenlundsgatan och Hvitfeldtsgatan jämnades med marken, för att lämna plats för dåvarande Televerkets nya regionhuvudkontor.

Hasselblads Film

I början av 1900-talet började F.W. Hasselblad & Co att distribuera spelfilm i Sverige, från 1909 genom sitt dotterbolag Hasselblads Fotografiska AB. Så småningom började man även producera egna biograffilmer. Sommaren 1915 bildades det en Cinematograf-avdelning inom Hasselblads Fotografiska AB.

Inspelningsateljén som kinematografavdelningen på Hasselblad Fotografiska AB lät bygga på Otterhällan i Göteborg togs i bruk i maj 1916. Ateljén var 19 meter lång och 9 meter bred, takhöjden mellan 5 och 8 meter. Två av väggarna och taket var av glas. Byggtiden var två månader.

Georg af Klercker arbetade åren 1915-18 som ensam regissör, konstnärlig ledare, och produktionschef för Hasselblads Fotografiska AB i Göteborg, och gjorde under den perioden sammanlagt omkring 30 spelfilmer. Fotografer var Carl Gustaf Florin, Gustav A. Gustafson, Gösta Stäring och Sven Pettersson.

Inspelningarna gjordes alltid sommartid när ljuset gav tillräcklig exponering och skådespelarna var teaterlediga.

Under 1916 regisserade Georg af Klercker hela 15 filmer. Det höga arbetstempot tärde på honom, och när årets inspelningsperiod var över tvingades han kurera sig på Tyringe sanatorium.

När Filmindustri AB Skandia bildades 1918  genom en sammanslagning av kinematografavdelningen på Hasselblad Fotografiska AB, Victorias Filmbyrå, Biograf AB Victoria, Svea Film, Biograf AB Sverige och Pathé Frères svenska filial, beslutade bankmän och filmdirektörer att det nya bolagets verksamhet skulle förläggas till Stockholm. Strax börjar man bygga en ateljé vid Långängen i Stocksund.

Under 1919 gjorde Filmindustri AB Skandia några sista filmer i ateljén på Otterhällan, sen stängdes den för gott.

Otterhällan

Otterhällan, eller Stora Otterhällan är ett berg innanför vallgraven i centrala Göteborg. Otterhällan användes tidigt för befästningsändamål och är idag bebyggt med bostadshus, affärs- och kontorsfastigheter samt parkeringshus. Här ligger också Drottning Kristinas jaktslott, vars äldsta delar är dokumenterade från 1731. Ahlbergska huset, beläget på Skräddaregatan 1-3, är byggt senare än 1807 (uppgifter om att det är äldre cirkulerar, men det är korrekt).

Namnet Otterhällan är känt sedan 1559 i olika former, och kommer troligen av den västsvenska formen för mårddjuret utter (otter-).  På en plan från ca 1622 anges Kvarnberget som Lilla Otterhällan (Othrelle) och dagens båda berg – Otterhällan och Kungshöjd – som Stora Otterhällan. Senare fick det nuvarande Kungshöjd namnet Lilla Otterhällan vilket en i sin tur också bytts ut.

På Stora Otterhällans topp byggdes det 1630 en väderkvarn efter holländskt mönster av Basilius Mikaelsson.

Både Stora och Lilla Otterhällan (Kungshöjd) var ursprungligen täckta med ekskog och år 1650 räknades träden till 1 934 stycken ”friska eketräd”. Ekskogen avverkades när staden behövde virke för fästningsarbeten och fartygsbyggen, men också för att staden behövde mer tomtmark, i första hand nuvarande Ekelundsgatan (då Nygatan). Efter avverkningen fick fattiga borgare tillstånd att bygga sina stugor på bergets sluttningar.

Vid den stora branden 1804 brann nästan samtliga av husen på de 150 tomterna på Stora Otterhällan ner. Några av stenhusen klarade sig dock – exempelvis Garnisonssjukhuset och det hus som idag kallas Drottning Kristinas jaktslott.

På toppen av berget anlades 1839 en optisk telegraf, som bestod av rörliga armar uppsatta på höga master och försedda med luckor, vilka kunde flyttas i olika positioner. Via liknande telegrafer vid Stigberget, Nya Varvet, Brännö och Vinga gick det genom ett kodsystem att sända meddelanden mellan varandra. Telegrafen blåste ner på natten den 1 oktober 1863 och återuppbyggdes aldrig, eftersom den elektriska telegrafin då hade utkonkurrerat den optiska.

I mitten av maj 1916 stod Hasselblads filmateljé färdig, den låg högst upp på bergets krön och var på sin tid en av Sveriges största och modernaste ateljéer. Ateljén var nio meter bred, nitton meter lång och fem till åtta meter hög. Under åren 1916-1919 spelades ett trettiotal filmer in i studion.

”Gamla skolan” – var beteckningen på den första skolan på Otterhällan, vilken uppfördes år 1863 av byggmästaren August Krüger till en kostnad av 17 000 riksdaler och invigdes den 28 september samma år av domprosten Peter Wieselgren. Den låg på platsen där Drottning Kristinas Jaktslott ligger idag. Byggnaden var i två plan, med fasad i gult tegel och rymde 200 barn i fyra lärosalar samt bostad för vaktmästare. På grund av närheten till det 1888 uppförda kolkraftverket i Rosenlund, upphörde dock snart verksamheten. Det var meningen att en mindre grannfastighet – Alphyddan – skulle rivas och att skolans lekplan skulle utvidgas. Men rummen hyrdes istället ut och tomten avröjdes först 1892. Gamla skolans hus hyrdes ut till Sönnergrens verkstad 1910-1934. På vindsvåningen hyrde Göteborgs första radiostation in sig. Den privata radiostationen övertogs 1925 av statliga Radiotjänst. År 1934 revs den gamla skolbyggnaden.

Otterhälleskolan

Otterhälleskolan 1915

Skolan fick istället för den gamla en ny byggnad på berget, Otterhälleskolan, vilken ritades av arkitekten Eugen Thorburn. Invigningen av skolan skedde i oktober 1910, och den hade då kostat 275 000 kronor. Otterhälleskolan rymde 748 elever i 16 lärosalar och hade elektrisk belysning. Gymnastiksalen placerades under skolgården, eftersom tomten var så knapp. En del av gården kom därmed att bli yttertak till gymnastiksalen. Skolbyggnaden revs 1977.

På 1970-talet bebyggdes Otterhällan med bostadshus och kontorshus enligt en ny stadsplan som utplånade det gamla gatunätet.

Göteborgs tomtägare 1837-1807, kvarter

Kvarteret Käppslängaren
Kvarteret Hästekvarnen
Kvarteret Branten (Bergsprängaren)

Göteborgs tomtägare 1637-1807, tomter utanför kvartersindelningen, rote 2. 

Tomt 70
Tomt 71
Tomt 72
Tomt 73
Tomt 74
Tomt 75, Thorsson, Kjellin
Tomt 76
Tomt 77
Tomt 78
Tomt 79
Tomt 80
Tomt 81
Tomt 82
Tomt 83, Strömman, Dahl
Tomt 84
Tomt 85
Tomt 86
Tomt 87
Tomt 88
Tomt 89, Hunter, Beckman, Dymling,
Tomt 90
Tomt 91
Tomt 92
Tomt 93
Tomt 94
Tomt 95
Tomt 96
Tomt 97
Tomt 98
Tomt 99
Tomt 100
Tomt 101
Tomt 102
Tomt 103

Tomt 105
Tomt 106
Tomt 107

Tomt 112
Tomt 113
Tomt 114

Tomt 116

Tomt 118, Haeger, Winberg, Hernberg
Tomt 119

Tomt 121, Blomberg, Bäck, Wedeking

 

 

Kvarteret Branten

Kvarteret Branten, numera kvarteret Bergsprängaren, ligger på Otterhällan.

Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 4, tomt 96
Rote 4, tomt 97, Olbers, Backman, Koch, Ahlberg

Ahlbergska huset