Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Hus, gårdar & slott

Peter Peterson

Peter Peterson, handlande och kommerseråd, född 1750 och död 1827-02-09 föddes i Göteborg som son till Petter Pettersson och Anna Christina Järpe. Han var gift med Maria Charlotta Hofving och de hade dottern Sophia Christina Kennedy som var gift med Thomas Kennedy. Halvbrodern Jacob Gabriel Ullman (1764-1837) var en av de två sista svenska superkargörerna i Kanton.

Efter att ha arbetat i sin styvfar Jacob Gustaf Ullmans firma startade han 1777 en egen firma. Troligtvis var detta Peterson & Schulz som ska ha handlat med kryddor och tobak.

1796 köpte han den fastighet som då låg på den adress som idag är Södra Hamngatan 33. Tidigare ägare var handelsmannen Jonas Sernström. Vid köpet fanns där ett nybyggt tvåvånings trähus. Några år senare köpte han också granntomten åt väster, varefter han avstod hälften av denna till Frimurarlogen, som på denna och intilliggande tomt byggde sitt nya hus.

I december 1802 förstördes huset jämte åtskilliga kvarter av brand. Efter branden byggde Peterson istället ett privatpalats av sten i tre våningar som ritades av stadsarkitekten Carl Wilhelm Carlberg. 1804 påbörjades bygget.

Tre år efter fastighetsköpet i innerstaden köpte Peter Peterson också Lyckans landeri (tidigare bödelns bostad, Bödelslyckan). 1812 skänkte Peterson Lyckan till dottern Sophie och hennes man Thomas Kennedy.

Vid Peter Petersons död sålde arvingarna  huset på Södra Hamngatan år 1836 till grosshandlare Moritz L Magnus.

Andra källor: John Murray, GD Kennedy 1850-1916, 2016

Advertisements

Kvarteret Lustgården – Sjömannasällskapets hus

År 1831 bildades Sjömannasällskapet i Göteborg. Efter det har Sällskapet och dess medlemmar oförtrutet arbetat för att, som det står i de ursprungliga stadgarna, ”… upprätthålla sjömansyrkets sanna värde; att befordra upplysningens framsteg uti allt vad sjömansyrket angår; att bidraga till vanlottade sjömäns och deras familjers utkomst”

Bakgrunden till att Sällskapet bildades var, att den svenska handelsflottan under första hälften av 1800-talet drabbades av en kraftig nedgång samtidigt som sjöfarten gick mycket bra i länder som Norge och dåvarande Preussen. Den svenska sjömanskåren minskade och antalet fartyg med utländska flaggor blev allt vanligare i Göteborgs hamn. Därför diskuterades det bland fackfolk om olika motåtgärder.

Sällskapets uppgift är att verka för sjöfartens och dess utövares bästa. Tidigt väcktes tanken, att man skulle ordna bostäder för ålderstigna sjömän och för sjömansänkor. Majorna, Stigberget, Masthugget och västra delen av Olivedal var av tradition det område i staden där sjöfolk bodde. Sällskapets första sjömanshem öppnades 1873 i Masthugget.

Vid sekelskiftet 1899–1900 fick sällskapet flera donationer, som gjorde det möjligt att bygga ett nytt sjömanshem. År 1899 valdes en tomt på bergslänten ovanför det tätbebyggda Stigberget.

Sjömannasällskapets anläggning omfattade när den var helt utbyggd si stort sett hela kvarteret Lustgården (Fjällgatan, Sjömansgatan, Kompassgatan, Paradisgatan) och bestod då av sju hus. Sjömannasällskapets tomt bebyggdes i etapper. Byggnaderna uppfördes av firman F O Peterson & Söner (ägt av familjen Steen) och ritades av arkitekter med nära anknytning till firman. I dag är endast Sjömansgatan 5 och 7 kvar av de ursprungliga husen.  Kvarterets övriga bebyggelse utgörs numera av bostadshus uppförda 1979–80.

År 1900 uppfördes Sjömansgatan 3, ”Erik Wijks Gåva”. Det var två sammanbyggda trähus med samma utseende som Sjömansgatan 5 och 7. Ungefär samtidigt påbörjades ett stenhus vid Fjällgatan 26, ”Befälsbyggnaden”. Det rymde förutom bostäder också en samlingssal och hade butikslokaler i bottenvåningen. Dessa två byggnader var ritade av arkitekten Rudolf Steen.

Fjällgatan 26

Fjällgatan 26, stenhus uppfört cirka 1900 av ”Sjömannasällskapet i Göteborg”. Foto av Aron Jonason. Bildsamlingen vid Göteborgs stadsmuseum.

År 1901 beviljades byggnadslov för Sjömansgatan 5, ”Emil Ekmans minne” och 1903 för Sjömansgatan 7, ”Emilie Landgrens gåva”. Båda byggnaderna var avsedda för ”manskapsklassen”. Arkitekt för dessa var också Rudolf Steen. År 1908 tillkom ett mindre trähus på gården, ”Hedvig och Adolf Florells minne”. Här fanns bland annat ett läsrum.

Sjömansgatan 5

Sjömansgatan 5, trähus uppfört av ”Sjömannasällskapet i Göteborg”. Foto av Arvid Posse. Bildsamlingen vid Göteborgs stadsmuseum.

Slutligen uppfördes 1937 i kvarterets södra del ”Douglas Kennedys minne”. Det ritades av Sven Steen och var ett stenhus i funktionalistisk anda med en stor terrass.

På 1940-talet moderniserades byggnaderna bland annat genom att wc installerades. En bostadsförening bildades 1931, som kallades Lustgården nr 2. Detta gällde dock endast huset Sjömansgatan 7, vilket 1955 övertogs av Lennart Andersson. År 1961 sålde Sällskapet och Lennart Andersson alla byggnaderna till byggmästare Lennart Wallenstam. Orsaken var att båda ägarna saknade de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt drift och underhåll. Byggnaderna var vid det tillfället väl underhållna och hade centralvärme.

Fastighets AB Myran ägt av Lennart Wallenstam AB övertog husen och förvaltningen år 1970 samtidigt som de två landshövdingehusen revs vid Paradisgatan. En diskussion började om kvarterets sanering. År 1975 upptogs Sjömansgatan 5 och 7 i det kommunala bevaringsprogrammet för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. För övriga byggnader inlämnades rivningsansökan 1977. En ny stadsplan fastställdes 1977 för kvarteret. År 1978 föreslogs samtliga byggnader till byggnadsminnen. Länsstyrelsen beslutade dock att utredningen endast skulle gälla Sjömansgatan 5 och 7. Övriga hus revs under kraftiga protester från de boende. Bland annat ockuperades Hedvig och Adolf Florells minne. Ockupanterna bars dock  ut av polisen efter några dagar varefter huset revs.

Nya bostadshus uppfördes 1979–80 av Svenska Väg AB för HSB. Vid en ombyggnad av de två kvarvarande husen på Sjömansgatan på 1980-talet slogs de ursprungligen fyra lägenheterna och ett enstaka rum på varje plan ihop till tre lägenheter.

Sjömansgatan 7 och 5

Sjömansgatan 7 och 5. De enda kvarvarande av Sjömannasällskapets hus i Lustgården. Bild: Hesekiel. Licens: CC BY-SA 4.0

Not:

Texten tagen från Wikipedia, men redigerad, kompletterad och rättad. Exempelvis ligger kvarteret Lustgården inte i Olivedal som Wikipedia påstår utan i Masthugget. I folkmun har det alltid kallats Masthugget, men det officiella namnet har samtidigt alltid varit Stigberget. Olivedal har det aldrig nånsin varit och är inte så idag heller.

Lindbergska huset

Uppfördes av Charles Gustav Lindberg, en av Göteborgs storredare på 1800-talet, som kontors- och bostadshus. Ett av de första stenhusen som byggdes vid det nuvarande Järntorget. Senare blev byggnaden kontor för Wilson & Co, därefter för bland klassningssällskapet Lloyds. Har därför genom historien haft lite olika namn och kallades länge för det Wilsonska huset. Någon gång mellan 1890 och början av 1920-talet har husets mittparti byggts om

Järntorget mot nordväst. Huset till vänster är det s k Lindbergska huset som byggdes 1860-62 av Charles Gustaf Lindberg. Det är det hus som fortfarande ligger vid Järntorgets västra sida, mellan Första och Andra Långgatan. Familjen Lindberg bodde dessförinnan i trähuset som syns längst bort mitt i bilden. Bakom planket syns taket på Järnvågen sticka upp. Akvarell av Ludvig Messman (1890)

Wilsonska huset

Wilsonska huset. Träsnitt i J.A. Häthén: Illustreradt Göteborg. Vyer med text. Gbg 1889.

Järntorget mot Linnégatan

Järntorget mot Linnégatan. 1920-talet

I huset har också legat en lång rad butiker och restauranger. Sjögrens Järn hade också butik och kontor i byggnaden innan de flyttade till Järntorgsgatan år 1971. Den nuvarande järnhandeln på Första Långgatan 1 som heter Kindstrands Järn låg tidigare på Linnégatan mellan Andra Långgatan och Tredje Långgatan.

Söderlingska trädgården

Endast för medlemmar

Åhmanssonska gården

Åhmanssonska gården är en av få överlevande köpmansgårdar i Majorna. Den enda som helt finns kvar är Olssonska gården medan endast huvudbyggnaden av sten finns kvar av Åhmanssonska gården.

Åhmanssonska gården uppfördes troligen 1862 åt handlande Carl Albin Borgström f. 1807, efter att en förödande brand härjat i området. Vad gården kallades vid den här tiden får vara osagt, men huset fungerade som kombinerad handelsbod och bostad åt familjen och innefattade även flera ekonomibyggnader samt en stor trädgård som sträckte sig ända bort till nuvarande Djurgårdsskolan. Under 1870-talet kompletterades bostaden även med en glasveranda på innergården. Idag finns inga synliga spår efter Borgströms handelsbod, men en sedan länge försvunnen dörr till butiken skall ha legat mot någon av gatorna.

När huset byggdes upptog egendomen en del av tomtplatserna Kronhjorten och Columbus samt hela Sankt Göran. Det var säkerligen en fastighet som drog till sig mångas blickar, inte bara för dess storlek, vid den här tiden var det nämligen mycket ovanligt med stenhus i Majorna. Troligtvis är det ritat av Victor von Gegerfelt, stadsarkitekt i Göteborg mellan 1872-1896 och en av stadens mest inflytelserika byggnadsformgivare efter 1848.

Egendomen, som låg alldeles i närheten av där branden bröt ut, bestod vid den här tiden av ett större bostadshus i två våningar samt en mindre bostad och hela sju andra byggnader med olika funktioner och storlekar. Husen var precis som grannfastigheterna uppförda i trä. Några byggnader kunde visserligen räddas, men huvudbyggnaden mot vägen, ett spannmålsmagasin, en källare samt vagn- och vedbod ödelades.

Hur Borgströms ställe på Allmänna vägen såg ut före branden och när det var uppfört är inte känt. Man kan emellertid anta att det varit en förhållandevis finare egendom även i äldre tider, dels för alla tillhörande byggnader men framförallt vittnar en rad prominenta invånare om det. Under 1840- och 50-talet bodde bland annat sjökapten Lars Svensson f.1801, garverifabrikör O. A. Brockman f.1813, slaktarmästare Olof Andersson f. 1802 och sjökapten B. Hjärne f.1809 i de båda bostäderna.

Egendomen hamnade under 1870-talet  i repslagarfabrikör Charles Åhmanssons ägo och det är efter honom huset fått sitt namn.

På 1900-talet försvinner många av de gamla gårdarna som tidigare satte så stor prägel på Majorna och Allmänna vägen. Även för den Åhmanssonska egendomen stundade förändringar.

Åhmanssonska gården

Åhmanssonska gården i början av 1900-talet

Under 1900-talets början fungerade stället fortfarande som bostad, men med ett delat ägarskap. Adressen Allmänna vägen 20 A ägdes 1903 av charkuterihandlare R Gustafsson och 20 B av fröken Augusta Ch. Börjesson. Úppgifterna är mycket sparsamma, men under en period i början av 1900-talet drevs det även  trädgårdscafé inne på själva gården. Förmodligen har verksamheten, som hade öppet under sommarhalvåret, drivits av någon som varit bosatt i huset.

Vid tiden runt sekelskiftet minskade den väldiga trädgårdens storlek i samband med att Kommendörsgatan började planeras och läggas ut. En stor del av den fanns dock kvar fram till 1915 då tomten styckades av och bebyggdes med de landshövdingehus vi ser på gatans östra sida idag. Vi denna tid hade Göteborgs stad köpt fastigheten Någon länga och gårdshus stod kvar på själva gårdsplanen ytterligare ett tiotal år innan även dessa revs.

1919 ställdes huset i ordning för att bli Göteborgs stads första yrkesskola och under beredskapsåren startades på initiativ av flygvapnet en flygmekanikerskola här. Det var en eftertraktad, tvåårig utbildning som gick att söka direkt efter folkskolan. Det måste ha varit en lite märklig syn, för på gårdsplanen placerades under kommande år en rad olika flygplan. Det första planet som togs dit var en B4 Hawker Hart, ett gammalt störtbombflygplan som tjänstgjort vid F6 i Karlsborg. Här stod senare en J11 (Fiat Cr 42), det var ett italienskt jaktflygplan från Kungliga Göta flygflottilj i Säve. Strax innan flygskolan avvecklades stod en Saab J21, Tvestjärten kallad, uppställd på gården.

Under början av 1950-talet ändrade flygvapnet sin utbildning och skolan i Majorna hamnade under kommunal förvaltning. Den gjordes nu om till en 2-årig yrkesskola för motormekaniker och 1-årig för verkstadsmekaniker.

Själva verkstaden var inredd i fastighetens bottenplan med svarvar, fräsar, motorer och diverse vertyg. På ovanvåningen låg omklädnings- och lunchrum och i ett numera rivet hus på innergården hade teorisalen förlagts. I det huset höll även skolans vaktmästare till. Gårdshuset var av gammalt datum och hade i äldre tider tidigare använts som bostadshus. Dess ålder är inte känt, det kan ha uppförts samtidigt som själva huvudbyggnaden men det förefaller inte helt omöjligt att det fanns här redan före branden 1862. Huset fanns fortfarande kvar under 1960-talet.

Under slutet av 1980-talet lät Familjebostäder renovera och anpassa fastigheten och dess tomt för dagisverksamhet. Den ganska ovårdade grusplanen inne på gården snyggades till och pryddes med en flaggstång och en lekplats. Men framförallt krävdes ett omfattande arbete invändigt för att klara kraven. Den som ansvarade för detta var arkitekt Anders Bellander. Tyvärr fanns i princip ingenting av den gamla bostadsinteriören kvar efter att de olika tekniska utbildningarna varit här, vilket förstås även gäller idag. Trappan upp till ovanvåningen skall dock vara original.

År 2003 när en ny förskola flyttade sin verksamhet till Åhmanssonska gården upptäcktes dålig luft i fastigheten. Denna blev sedan successivt sämre och 2007 togs beslut om att stänga verksamheten efter att allvarliga fukt- och mögelskador hittats under golvet.

Strax före jul två år senare ockuperades huset en kort tid av en grupp som tyckte det borde stå öppet för de hemlösa under julhelgen, de döpte huset till ”Allmänna huset” . Efter en dialog med hyresvärd och polis avlägsnade man sig dock snart och sedan dess har huset stått tomt.

Åhmanssonska gården 2012

Åhmanssonska gården 2012. Foto: Johan Lundin

Idag är huset återigen ombyggt till bostäder och två nya hus har byggts på den kvarvarande delen av tomten.

H Johan Lundin/Majorna.nu

Utdrag ur text från Majorna.nu. Textutdraget är redigerat,  förkortat och försett med tillägg.

Olssonska gården

Olssonska gården ligger vid Allmänna Vägen 48, Mariebergsgatan 1 och Tellgrensgatan 1 i stadsdelen Majornas 2:a rote i Göteborg. Gården är den sista bevarade av de större handels- och hantverkargårdar, som var vanliga i Majorna under 1700- och 1800-talen.

Ursprungligen hette gården Marieberg vid Mariebergsgatan – namngiven 1803. Fastighetens äldsta del består av en sillsalteribyggnad från 1700-talet, som flyttades hit och byggdes om till bostadshus 1792. I början av 1800-talet bodde församlingens klockare här. Enligt traditionen användes vinden som gudstjänstlokal under tiden Carl Johans kyrka byggdes.

År 1857 inköptes fastigheten av sjökaptenen Benjamin Olsson, som skötte sin rederirörelse härifrån och gav gården dess nuvarande namn och utseende. Bostad och kontor inreddes i huset. Sonen John E. Olson fortsatte och utvidgade verksamheten och blev vår siste store redare med segelfartyg.

Bostadshuset i två våningar mot Allmänna Vägen, byggt före 1790, förhöjdes 1868 och förlängdes dessutom med en tvåvåningsdel vid Tellgrensgatan. Det sammanbyggdes då med ett äldre envåningshus mot Mariebergsgatan. Samtidigt tillkom troligen de båda trapphusen mot gården och det med vedbodlängan sammanhängande avträdet med två avdelningar – den ena för herrskapet och den andra för tjänstefolket.

Vid en ombyggnad 1983–84 ersattes den svårt förfallna vedbodlängan av en ny ekonomibyggnad med i princip samma utseende, men avträdet (dasset) är bevarat. Byggnadens exteriör, som i stort sett är oförändrad sedan 1870-talet, har ljust gulmålad lockpanel och gråfärgad putsad stensockel. Taken är täckta med tegel utom trapphusen, som har plåttak. I flera bostadslägenheter finns välbevarad fast inredning.

Olssonska gården

Olssonska gården. Foto: Richard Dahlén. Licens: CC BY-SA 3.0

Texten i huvudsak från Wikipedia.

Kvarteret Snusmalaren

Kvarteret Snusmalaren, Korsgatan-Kyrkogatan-Östra Hamngatan-Kungsgatan

Tomter enligt Göteborgs Tomtägare

Rote 2, tomt 129, Styfvert, Graff, Törnsten, Hult, Dyrén, Axel Gillblad & Co (Gillblads)
Rote 2, tomt 130, Böker, Styfvert, Boureille, Kidron, Osterman, Kjellman
Rote 2, tomt 131,
Rote 2, tomt 132, von Döbeln, Trausell, Björnberg, Roy
Rote 2, tomt 133, Felterus, Björnberg
Rote 2, tomt 134, Jung (Young), Grönberg, Ekman, Wirgman
Rote 2, tomt 135, Borgman, Fistulator, Lind, Ekman, Landin, Hillberg
Rote 2, tomt 136, Almgren, Dahl,
Rote 2, tomt 137, Böker, Plomholt, Norman, Almgren, Rydell, Wallerius
Rote 3, tomt 19, Ekberg, Rubbo, Herndahl, Bruce, Svalin, Lindström, Bahrman, Dahl
Rote 3, tomt 20, Magirus, Soterus, Granberg, Rubbo, Matzen, Ahlroth, Kullman, Heegh, Dahl
Rote 3, tomt 21, Gudmundsson, Leijoncrantz, Wennerstierna, Nissen, Sahlgren, Lamberg
Rote 3, tomt 22, Jungmaker, Sernström, Rolluf
Rote 3, tomt 23, Caun (Cahun, Canonhielm), Liedbom, Montin, Sundberg,
Rote 3, tomt 24, Wennerstierna, Moberg, Gripman, Kåhre, Dymling
Rote 3, tomt 25, Orm (Ormsson), Otterbeck, Lindström & Brattberg,
Rote 3, tomt 26, Graff, Holst,
Rote 3, tomt 27, Prunck, Walther, Schultz, Hilleström, Hallman, Roos, Magnus
Rote 3, tomt 28, Barker, Graff, Runge, Hall
Rote 3, tomt 29, Barker, Wennerwall, Klint, Reutz
Rote 3, tomt 30

Kvarteret Snusmalaren

Kvarteret Domkyrkan

Under Göteborgs första år hölls gudstjänsterna i en liten provisorisk träkyrka placerad med gaveln mot Kungsgatan så att den inte skulle hindra byggandet av den stenkyrka, som grundlades 1626 och stod färdig 1630. Kyrkan skadades i branden 1721, men murarna var oskadade och den bygge upp igen med de gamla murarna som bas.

I branden 1802 skadades domkyrkan så allvarligt att den fick rivas. Först 1815 stod den nya kyrkan, dagens kyrka, färdig. På tomten fanns också intill 1802 profan bebyggelse längst i väster mot Västra hamngatan. Ett gymnasium och trivialskola samt tre bostadstomter.

Rote 3, tomt 31, Kreuger

Göteborgs domkyrka

Kvarteret Domkyrkan

Kvarteret Stadsmäklaren

Kvarteret Stadsmäklaren, Magasinsgatan-Kyrkogatan-Västra Hamngatan-Kungsgatan.

Rote 2, tomt 125, Bagge, Kohlhoff, Areel, Giers, Sandtz (Sands),
Rote 2, tomt 126, Bagge,
Rote 2, tomt 127, Norfeldt, Leijoncrantz, von Ackern, von Egmont, Chambers, Törngren, Lamberg
Rote 3, tomt 32, Clerck, Hasselgren, Hyllgren, Sillander, Ahlroth, Törngren, Peters, Åman, Areschoug, Renström, Hammarberg
Rote 3, tomt 33
Rote 3, tomt 34
Rote 3, tomt 35, Grahl, Alsing, Malmstedt
Rote 3, tomt 36, Bagge, Klingborg, Asp, Lampell

Stadsmäklaren

Kvarteret Hyrkusken

Kvarteret Hyrkusken är området Ekelundsgatan-Kyrkogatan-Magasinsgatan-Kungsgatan.

Rote 2, tomt 122, Slitz, Schoug, Mellenberg
Rote 2, tomt 124, Drakenberg, von Holten, Green, Pihl, Bergsten, Moberg, Svebilius, Damm, Wingmark
Rote 3, tomt 37, Müller, Minten, Leiditz, Boman, Tarras, Lindner, Blackwood, Leyon
Rote 3, tomt 38, Maijgren, Leiditz, Almfeldt & Fernström, Heyman
Rote 3, tomt 39, Boman, Forsell
Rote 3, tomt 40
Rote 3, tomt 41, Rancke,
Rote 3, tomt 42
Rote 3, tomt 43, Voogt
Rote 3, tomt 44, Prytz