Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Series: Landerier «

Liseberg

Del 1 av 32 i serien Landerier

Staden Göteborg grundades 1621 och då övertogs den mark som vi idag kallar för Liseberg från Nya Lödöse. De vackra ängarna använde man först som betesmark för boskap av olika slag. På slätterna stod hästar och kor och uppför det vackra berget strävade getter och får. Tobak var en begärlig vara på 1600-talet och några driftiga herrar upptäckte att den bördiga jorden lämpade sig ypperligt för ett tobaksplantage. Piporna fylldes av väldoftande Lisebergstobak och man beslöt att även nyttja resten av jorden, som sträckte sig från Örgrytevägen och Getebergsäng ner till Mölndalsån.

De förmögna borgarna som gick och våndades innanför vallgravarna började gripas av gröna-vågentankar. Den ökade trafiken på trånga gator, dålig renhållning och krogarnas mångfald fick dem att drömma om en egen liten täppa för fritidsbruk på landet. Örgryte låg lagom långt bort!

Landeriet Liseberg – fast det hette inte så då – delades in i lotter, ungefär som man nuförtiden kan köpa eller hyra en kolonilott. Lotterna delades in i ”morgnar”. En morgon var precis så mycket jord som en man kunde plöja under en morgon. Förmögna herrar hyrde många morgnar. Cornelius Johan Canter hette en göteborgare, som odlade 87 morgnar. För dem fick han årligen betala 98 daler och 28 silvermynt.

Rådman Jacob Bratt övertog 1740 landeriet, som då kallades för det ”Brattiska plantaget”. Då kom de allra första byggnaderna. Det var plank och det var torkhus för tobaken. Jacob Bratt var en framåtsträvande herre, som startade ett stärkelsebruk som senare blev sockerbruk just där Rondo ligger idag.

År 1753 hade Jacob Bratt dött och hans arvingar sålde landeriet till Johan Anders Lamberg. Han var en mycket framgångsrik köpman – en rikskändis – och son till riksdagsmannen, gymnasielektorn och kyrkoherden i Lundby – Petrus Lamberg. Johan Anders var Sveriges störste klädeshandlare. En gång i Stockholm köpte han varor för tre tunnor guld i värde. Stockholmarna bleknade.

På sin tid älskade Johan Anders trädgårdar och sin fru. Han planterade ekar i parken och han byggde ett hus till sin hustru. Det hus som vi idag kallar Landeriet. Hans hustru hette Elisabeth Söderberg, men han kallade henne kärleksfullt för Lisa. Så fick Liseberg sitt namn. Johan Anders döpte området till Lisas berg, som så småningom blev Liseberg. Huset användes som sommarstuga. Det har forskarna räknat ut efter att ha funnit bouppteckningen efter Lisas död 1768. Varenda spegel, vartenda litet sängbord fanns upptecknat, vartenda krusat örngott och varje liten soppslev. Men där fanns inte ett ord om någon silverservis. På det viset begrep man att makarna ägde ett hem i Göteborg med silverservis, och det var där man vistades under vintern.

Sockerfabriken utvecklades på egen hand. 1773, när Johan Daniel Bestman var bas, arbetade där en gesäll, tre drängar och tre arbetskarlar. Sockerbruket bytte ofta ägare, men landeriet Liseberg behölls av arvingarna efter makarna Lamberg till 1793. Då kom sex oroliga år, för köparen hette major Johan Henrik Rosenschütz! Han var bara 30 år, men hade hunnit med åtskilliga häpnadsväckande bravader. Till exempel hade han lyckats bli portförbjuden på alla Gustav III:s fester på slottet i Stockholm.

Johan Henrik och hans första fru bodde i huvudstaden några år, för de tyckte att Göteborg var i bonnigaste laget. När Johan Henrik återkom till Göteborg hade han fortfarande kvar en del av fadersarvet att sätta sprätt på.

Han anlände till Liseberg i en förgylld vagn dragen av sex eldiga hingstar och med en fantastiskt utstyrd zigenare på kuskbocken. Åskådarna trodde först att det var en exotisk kung, men vande sig med tiden.

Johan Henrik ägnade inte mycket tid åt Liseberg, hittade en ny fru i Borås 1798, men snart övergav han både henne och Liseberg och flyttade till Marieberg, nära Kungälv. Där hade han ett fullständigt harem och anordnade överdådiga fester. Gästerna hämtades även sommartid i släde. Men det gick utför med Johan Henrik, som till slut dog på fattighus i Stockholm.

För Liseberg gick det bättre. Kommerserrådet Andreas Andersson köpte Liseberg, restaurerade huvudbyggnaden och invigde den 1801 med en jättelik bal. Det är det hus, som idag är Wärdshuset och som ritades av stadsarkitekten Carl Wilhelm Carlberg. Prosten i Örgryte välsignade huset och fyrverkeriet syntes till Vinga. Det var fest och stil och många internationella besök av framstående kulturmänniskor.

Sen gick det utför ett tag. Liseberg köptes av en köpman, som höll sig på fel sida av lagen. Han förvandlade parken till en operationsbas för en jättelik smugglarverksamhet. Dyrt tjuvgods smugglades med fartyg från utlandet och skeppades nattetid i land i Askimsbukten. En del smuggelgods kom även landvägen. Liseberg med sin fantastiska natur erbjöd många intressanta skrymslen. Från Örgrytevägen och Mölndalsån kom massor av dyrbarheter och gömdes på området.

När köpmannen åkt fast, kommit på obestånd och dött, hittade man många finurligt gömda dyrgripar från utlandet i parken.

Den 20 februari 1808 brann sockerbruket ner. Det var en våldsam brand, men stadens brandmän lyckades rädda herrgården och det lambergska huset.

1819 köptes Liseberg av handlaren Olof Melin, som också ägde gården Olivedal vid Slottsskogen. Hans intresse för Liseberg var dock inte stort och snart var det dags att sälja – med god förtjänst.

John Nonnen var född i Liverpool och en passionerad trädgårdsälskare. Han var den som införde dahlian i Sverige och Liseberg pryddes av dahlior så fort han köpt marken. Alla byggnader klädde han med vildvin. Han övertog de vackra byggnaderna med möbler och skjulen med trädgårdsredskap. Allt köpte han – utom två jättelika speglar, som fanns i nuvarande Wärdshuset. Av dem kunde hans döttrar bli alltför fåfänga, menade han. Familjen, som bodde en period i Frankrike, hade flytt undan Franska Revolutionen – engelsmän stod inte högt i kurs – till Hamburg. Snart intogs staden av franska trupper och familjen tvingades upplåta sitt hem till Marskalk Jean Baptiste Bernadotte, som senare blev Kung Carl XIV Johan i Sverige. Familjen reste vidare och kom så småningom till Göteborg.

Lisebergs landeri

Lisebergs landeri (Idag Wärdshuset).
Den egentliga landeribyggnaden var dock inte detta hus utan låg mittemot.

John Nonnen började driva sockerbruket vid Klippan tillsammans med Carnegie. Och John var en friskus, som varje dag promenerade från hemmet på Liseberg till jobbet. Folk på Södra Vägen ställde klockorna efter honom. I hemmet talades engelska. Äldsta dottern Fanny, född 1800, tog en engelsman till make. Det var pastorn Morgan. Efter ett storstilat bröllop i nuvarande Wärdshuset, där familjen bodde, flyttade Morgan och Fanny in i huset mittemot – Landeriet.

Det fanns inga rosa grindar mot Örgrytevägen, men två eleganta portvaktsstugor av timmer. Mellan dem portar av trä; två små för fotgängare och två stora för ekipage. Prunkande rabatter fanns där Lisebergshallen nu ligger. Alla unga herrar, som spankulerade på Örgrytevägen kastade blickar in mellan trägrindarna – inte av intresse för rabatter, utan för de vackra systrarna Nonnen: Mary, Emily, Charlotte och Ann. Men alla förblev ogifta.

De höll Göteborgs enda litterära salong och berömda göteborgare besökte ofta hemmet. Den 22 februari, när fru Nonnen och Emily fyllde år, fick de anställda punsch klockan fyra och fick därefter beskåda gästernas intåg. Där kom Viktor Rydberg, Oscar Dickson, domprosten Wieselgren, vinhandlare Broddelius och cigarrfabrikör Lampe. Emily, som blev känd i hela landet när hon redigerade den kortlivade ungdomstidningen Talltrasten, drog sig ofta tillbaka till Lusthuset, där hon och systern Mary målade och skrev små böcker för barn. De älskade systrarna bodde på Liseberg till sin ålders höst i början av 1900-talet.

En gång tänkte järnvägen dra en räls tvärsöver Liseberg. ”Där bor visst bara ett par gamla tanter.”, sa man. Då blev det ett ramaskri i hela stan och Liseberg räddades. Den enda brodern Nonnen – Edward – var den som definitivt stoppade järnvägen. Han hade flyttat till Degeberg i Västergötland, där han grundade rikets första lantbrukshögskola. Redan i ungdomen på Liseberg tog han emot trädgårdselever, så dagens prunkande park har en rik tradition bakom sig.

Hur gick det sen?

Stan köpte parken. I husen hade man hyresgäster. Bland andra Ebbe Lieberath, scoutpionjären, som bodde med sin livliga familj på Landeriet. Det roligaste han visste var när hans bror vaknade och slog huvudet i taket…

– Jag undrar om barn har lika roligt nu som jag hade på Liseberg, sa han när Liseberg blev nöjespark i samband med utställningen i Göteborg 1923. Det är något han kan vara helt säker på!

Texten ursprungligen publicerad på en gammal version av Lisebergs hemsida.

Advertisements

Kvibergsnäs

Del 2 av 32 i serien Landerier

Kvibergsnäs började förmodligen att bebyggas redan på 1690-talet:

På 1696 års karta över dåvarande Göteborgs omgivningar heter det i en beskrivning att landeriet »är blefwen för någon tijd sedan bebygdt av secreteraren Lars Böker«. Det sägs att det där också fanns »en nyligen anlagd Trädgård, som är ock med stor bekostnadt upprättet«.

Man vet att anläggningen omfattade manbyggnad, två flygelbyggnader och en ekonomibyggnad, vilken senare bestod av fyra längor kring en sluten, stenlagd gård. Det fanns förutom trädgården en allé som ledde upp till huvudbyggnaden. Den omnämnde Lars Böker hade från början det vanliga efternamnet Svensson före Böker, men som stadssekreterare skrev han sig senare Laurentius Svenonis Böker. Men så var han kanske en av de allra första göteborgarna som i utlandet idkat akademiska studier, nämligen i Greifswald i norra Tyskland, och senare fortsatt dem i vår egen lärostad Lund. Han tjänstgjorde en tid i Skåne innan han blev stadssekreterare och senare rådman i Göteborg. Det lär ha varit en i sällskapslivet kvick karl, som vid sidan därom hade ett visst intresse för fornforskning och till och med anses ha sänt ett bidrag till vår fantasifulle naturvetare och historieskrivare Olof Rudbeck med vilken han tydligen tävlade att finna kufiska förklaringar till Sverige som världens medelpunkt. Men landshövdingen och borgerskapet ville år 1687 ha honom som borgmästare i Göteborg, vilket dock icke behagade kung Karl IX, som istället tillsatte kommissarien Hans von Gerdes.

I slutet av 1700-talet fanns på Kvibergsnäs ett bostadshus och en ekonomibyggnad. Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes omkring år 1800, liksom den östra flygeln, av handelsmannen Jonas Malm som övertagit landeriet år 1799. Norra delen av ekonomibyggnaden och den västra flygeln tillkom senare. Ekonomibyggnaden var delvis i bruk ända fram till 1971.

Kvibergsnäs

Kvibergsnäs

År 1949 restaurerades bostadshusen och uppläts åt en hemsysterskola. Huvudbyggnaden har för inte länge sedan fått en genomgående upprustning och modernisering och används numera, liksom flyglarna, till privatbostäder. Kvibergsnäs är i dag det enda landeriet inom Göteborgs gränser som även har sina gamla ekonomibyggnader kvar. Ekonomibyggnaden genomgår en större renovering tack vare ett särskilt projekt i samband med arkitektutbildning vid Chalmers tekniska högskola.

Stora Katrinelund

Del 3 av 32 i serien Landerier

Landeri i GöteborgDen förste kände innehavaren  var bryggaren och borgaren Michel Gerritsson, 1638-1654. I ett sammandrag av stadens räkenskaper för åren 1624—1636 uppräknas de olika landerierna, och under beteckningen ”unterschiedlich Landereyen” nämns bland andra det till storleken femte landeriet ”Ett stycke land vid Jan de Buurs landeri, omfattande 2 morgen, arrenderat av Michel Brauwer 1625-1630 för 4 d. k. m. för morgen, men 1630—1636 för 21/2 rdlr.” Michel Brauwer var sannolikt identisk med bryggaren Michel Gerritsson.

Han efterträddes 1655 av Giert Mickelsson — förmodligen hans son — som innehade egendomen till 1658, efter vilken det länge fick heta ”Giert Mickelssons land”. Åren 1658-1674 var Adam Herwegh landeriets ägare, och därefter konduktören och stadsmajoren (1646-1675) Johan dee König, som redan 1678 efterträddes av Johan von Minden. År 1683 blev rådman Volrath Tham ägare av landerimarken, och landeriet tycks då ha börjat få en större betydelse. Det började nu användas som sommarbostad och trädgården växte ut med odlingar av förutom fruktträd även tobak, humle och vindruvor. Det var också nu som bebyggelsen av området måste ha börjat, då det på en karta från 1696 anges att på detta landeri ”… är ett wählbyggt huus med Trägårdh”.

Vid Thams död år 1700, övertogs landeriet av hans änka och efter hennes död av hennes arvingar. En av dessa, rådman Gerhard von Öltkens änka, född Tham, blev 1726 ägare av landeriet, men överlät det redan följande år på överdirektören Nils Eld. Dennes änka övertog Stora Katrinelund till en bit in på 1750-talet, då det övergick till handlanden Gustaf Cahman, som avled 1755 och då lämnade sin änka besittningsrätten. I bouppteckningen från 1748 efter Nils Eld värderas Stora Katrinelund till 1 500 riksdaler silvermynt.

År 1773 köpte superkargören Volrat Tham besittningsrätten till landeriet, och vid dennes död 1782 övergick den till segelsömmaren Christian Beckman. I hans bouppteckning 1798 upptas också ”Landeriet Cathrinaelund, tillika med det så kallade Normanska Plantaget, utgörande tillsammans Nitton Tunneland, jämte 2:ne Tunneland härintill af Staden arrenderade på 30 år, beläget utom Kongs Porten i 12 Roten Sub. N:o 56 & 57 med thertil hörande Manhus och Ladugård, samt flera härpå upförde åbyggnåder, uptages i wärde til 6 000 Rdr”. Efter Beckmans död 1799, köptes besittningsrätten till Stora Katrinelund av handlanden Lars Levgren (1744-1824), i vars släkt landeriet blev kvar till 1897, då det inlöstes av Göteborgs stad, tillsammans med Norra Burgården (inlöst först 1904) för 130 000 kronor. Anders Georg Levgren (1788-1857) odlade tobak på den mark som sedan kallades Levgrens äng (tidigare Tegelbruksängen), platsen där Nya Ullevi uppfördes 1958.

Stora Katrinelund

Stora Katrinelund

Stora Katrinelund består av ett stort före detta bostadshus, två flygelbyggnader, tidigare spannmålsmagasin, före detta vattenreservoar samt alléer, trädgård och en relativt stor park. Stråket längs Skånegatan omfattar bland annat skolor i utkanten av Stora Katrinelunds park. De flesta är friliggande byggnader med tegelfasader. Vid entrén till anläggningen finns äldre smidesgrindar med höga grindstolpar i sten. Den grusade gången kantas av klippta popplar. Huvudbyggnaden flankeras av två envånings flygelbyggnader i trä som ramar in gårdsplanen.

Från planen leder trappor upp till parken. I parkens västra del ligger ett spannmålsmagasin, som står på stolpar. En rund vattenreservoir i korsvirke finns öster om stigen, som leder genom landerianläggningen. Trädgården sluttar mot öster ochMölndalsån. Strax nedanför höjden finns en oval träningsbana anlagd. Mölndalsån rinner förbi öster om den tidigare trädgårdsnläggningen. Nya Ullevi och Fattighusån gränsar till landeriet i norr.

Flera av byggnaderna som hörde till landeriet står kvar, men jordbruksmarken omvandlades under 1900-talet till bebyggelse, bland annat Nya Ullevi och Gamla Ullevi (Tegelbruksängen) samt Valhalla IP. Närmaste granne i söder var Jan de Bur, som givit namn åt landeriet Södra Burgården. Huvudbyggnaden är ett cirka 30 meter långt tvåvåningshus, uppfört av liggande timmer under senare halvan av 1700-talet. Huset har 13 rum, varav stora salen uppvisar intressanta väggmålningar.

Texten tagen från Wikipedia.

Gibraltar

Del 4 av 32 i serien Landerier
Endast för medlemmar

Brantdala

Del 5 av 32 i serien Landerier
Endast för medlemmar

Götaberg

Del 6 av 32 i serien Landerier

Landeri vars huvudbyggnader låg där Vasakyrkan återfinns idag. Landeriet hade inga byggnader år 1800, men egendomen är känd från 1780-talet då den var delad i fyra delar.  Perukmakaren Hans Bromberg fick en del 1780, hökaren Jonas Kleberg en del 1784 och ytterligare en del 1786. 1787 inköpte Kleberg också Brombergs del. Den fjärde delen tillhörde hökaren Jöns Svensson-Bergman. 1800 övertog vågmästaren Bengt Sandborg alla fyra delarna. Sannolikt var det han som bebyggde gården.  Hans arvingar sålde landeriet till Johan Jacob Ekman år 1805. År 1808 sålde han det vidare till stadsfältskären Anders Brundin vars arvingar år 1841 sålde till slaktarmästare Johan (också Johannes eller John) Carlsson. Enligt CRA Fredbergs Det gamla Göteborg handlar det dock mer om att arrendekontraktet såldes och köptes.

Slaktmästaren bedrev en mycket framgångsrik slakterirörelse samt export av kött vilket gjorde dem till några av de rikaste i Göteborg. Förutom Götaberg innehade Johannes Carlsson också det närliggande Leontinedal som ska ha legat strax öster om Hvitfeldtska gymnasiet och Gunnebo. Efter att han köpt Gunnebo ska Carlsson Enligt CRA Fredberg ha demonterat och sålt i stort sett allt löst som fanns på och kring slottet inklusive koppartaket.  Detta verkar var en skröna för på Gunnebos hemsida finns inga uppgifter om något sådant, snarare om motsatsen:

Den 15 augusti 1832 såldes Gunnebo på auktion. Köparen hette John Carlsson och var slaktarmästare i Göteborg. Den fastighet han köpte var ganska nedgången. Köpesumman låg på 6 700 riksdaler. Idag vet vi inte så mycket om Carlssons interiöra förbättringsarbeten, men i en värderingshandling från 1837 står ”efter 1833 har egendomen, och i synnerhet karaktärsbyggnaden, med betydlig kostnad blivit försatt i ett prydligt skick.” Carlsson bodde med sin hustru Maria Lovisa mestadels på landeriet Götaberg som låg där Vasakyrkan nu står.

Redan 1837 avtalades försäljning av Gunnebo och Carlsson sålde det upprustade huset till John Barclay för 16 666,32 riksdaler banco.

1866 dog Johannes Carlsson varvid hans son Johan Fritz Carlsson tog över slakteriverksamheten. Johan Fritz Carlsson var bosatt på Leontinedal. Johannes Carlssons dotter var gift med ägaren till Lorensberg, Robert J. Graf.

Landeribyggnaderna på Götaberg revs 1904.

Götabergs ägor gränsade till Lorensbergs ägar i öster, Kristinelund i norr, landeriet Lyckan i söder och Brandtdala i väster.

Andra källor:
CRA Fredberg, Det gamla Göteborg,
Landala i ord och bild, 1962

Kristinelund

Del 7 av 32 i serien Landerier
Endast för medlemmar

Johanneberg

Del 8 av 32 i serien Landerier
Endast för medlemmar

Lyckan

Del 9 av 32 i serien Landerier
Endast för medlemmar

Karlsberg

Del 10 av 32 i serien Landerier
Endast för medlemmar