Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Series: Gods och gårdar i Bohuslän «

Marieberg

Del 1 av 9 i serien Gods och gårdar i Bohuslän

Också Marberg eller Marburg. Säteri i en naturskön trakt vid Göta elf, 3/8 mil norr om Kongelf, uti Ytterby socken af Inlands Södra härad och Bohus län. Dess förste grundläggare Sven Rank, som tillbytte sig hemmanet 1673 och 1674 från kronan emot vederlag af frälsehemman inom Knäreds socken i Halland, var född 1616 på Bankhyttan i Dalarne, hvaraf han tog namn. Vid 14 års ålder ingick han som simpel soldat vid Dalregimentet, avancerade genom alla graderna, var 1659 en kort tid slottsherre på Bohus och afled i Halmstad 1686 som landshöfding öfver Malmöhus län m. m.

Hans arfvingar sålde godset till generalmajoren baron Axel Roos. I sin ungdom en af Carl XIIs lifdrabanter och bland de mest framstående personligheterna vid kalabaliken i Bender — hvaröfver han uppsatt en berättelse — anses han äfven hafva varit förebilden till Tégners Axel. Han var en äkta svensk karakter, utmärkt för mannamod och trofasthet. Sedermera kom godset till en Olbergs, politieborgmästaren i Göteborg Schütz och dennes son, majoren Rosenschütz.

Denne var en af de rikaste privata män, men tillika en af de större narrarne på sin tid. För penningar utverkade han sig rättighet att kläda sin betjening i kongl, livré; sjelf åkte han aldrig utan i en förgyld vagn, dragen af 6 hästar och körd af ziguenare. Vid bordet uppassades han af negrer, klädda i turkisk drägt. På Marieberg, hvars rum voro prydda med förgyllningar och sidentapeter, underhöll han en ordentlig seralj. Gården var den tiden en parodi på fästning. Der var uppfördt ett stort kastell, bestyckadt med malmkanoner; utanför ena manbyggnaden stod uppställd en rad med gevär, framför hvilken en postkarl marcherade med musköt på axel, och vid öppningen af alléen gick en annan framför ett vakthus, der alla, som ämnade sig fram till gården, anhöllos.

Hvarje morgon och afton kl. 4 och 9 sköts salut ifrån kastellet, och tvänne trumslagare slogo reveille och tapto. Rosenschütz sjelf kallades kommendant och inspektören på stället jourhafvande löjtnant. Egendomens skötsel lemnades vind för våg och i stället för att arbeta blefvo godsets bönder framkallade till militäriska öfningar. Imellertid tog all denna herrlighet ett slut, och Rosenschütz slutade sin dåraktiga lefnad i en fattigförsörjningsanstalt i Stockholm.

Marieberg inköptes 1809 af grossh. P. Wennerholm, som anlade på hemmanet Skälebräckes mark en kostbar mjölqvarn med 3 par stenar, kallad Cathrinædals qvarn. Ar 1840 afsöndrades från säteriet till en särskild egendom 2 mant. uts. fr.-hemman under namn af Trankärr.

År 1855 inropades Marieberg på auktion af hr A. Palmborg från Göteborg för 122,550 rdr rmt; men han afstod det mot afträde till hr J. R. Wennerholm; år 1861 var handl. D. Berg egare; taxeringsvärdet är 30,000 rdr rmt.

Jorden är af bördig beskaffenhet och indelad till cirkulationsbruk. Utom vanliga höfodret erhålles vissa år ett rikt, utmed elfvens stränder växande sjöfoder, som här kallas Strippel. En betydlig löfskog finnes, särdeles af ek, samt någon skog af furu och ypperliga torfmossar. Gården har 2 ansenliga karaktersbyggnader af trä samt är prydd med ansenliga trädgårdsanläggningar.

Uti Härberget vid Göta elf och på Mariebergs egor synes ett spår, liknande ett märke efter en intryckt hästsko. En tradition i orten påstår, att detta spår erinrar om en svensk kon. Inge, hvilken, efter att hafva förlorat en strid på Dössebacka slätter i Romelanda socken, red som flykting öfver Marberget till Göta elf, öfver hvilken hästen samm med honom till Westgötalandet. Under ridten skall hästen hafva intrvckt berörda märke.

Tacksam för sin vunna räddning, utlofvade konungen, att en kyrka skulle der uppbyggas, som med sitt namn, Nödinge, skulle påminna efterverlden om konung Inges Nöd och dess lyckliga utgång. En mineralkälla utvisar ännu stället, der kon. Inges häst stallade, och der Nödinge kyrka var allraförst ämnad att stå (se vidare art. Nödinge socken).

Folksägnen synes uppenbarligen anspela på konung Inge d. ä. och hans nederlag i striden mot norska konungen Magnus Barfod, ehuru Sturleson väl säger, att slaget stod i grannskapet af Fuxerna, på östra stranden af Göta elf. I nära förening med nämnda sägen står en annan, att tre konungar fordom hållit ett möte å Mariebergs egor, på ett dervarande gärde, som till minne deraf ännu i dag benämnes Kongsvallen.

Utan tvifvel syftar detta på det under art. Konghell redan omnämnda möte mellan de tre Nordiska konungarne, der fred slöts, och sedan beseglades med äktenskap mellan konungen i Norge och svenska konungadottern Margareta Fridkulla. Om än folksägnen och historieskrifvaren skilja sig uti förläggandet af händelsen för sin berättelse på något olika ställe, så är det dock intressant att finna, huru många spridda drag af vår historia fortlefva på allmogens läppar ännu efter 800 år.

Texten är från Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige, 1859-1870.

Advertisements

Gullbringa säteri

Del 2 av 9 i serien Gods och gårdar i Bohuslän

Gullbringa säteri är beläget i Hålta socken utanför Kungälv. 1683 förvärvades gården av den året innan adlade Erik Gyllenberg (tidigare Bergh, ? – 1691), överinspektör och tullnär i Marstrand. Han fick gården som sätesgård, säteri. Vid hans död ärvdes gården av dottern Anna Maria Gyllenberg, gift med Fredrik von Köhler (-1723). Därefter gick godset i arv i denna familj intill 1772 då det såldes till grosshandlaren Samuel Schutz i Göteborg. Han var son till Jacob Schutz (1709-1772) som var direktör i Ostindiska kompaniet, borgmästare i Göteborg och kommerseråd. Samuel Schutz bodde aldrig permanent på Gullbringa.

1786 flyttade Margareta Christina Schutz (-1799), dotter till Samuel Schutz och Hans Henrik Clason (1750-1805) till godset. De gifte sig samma år och två år senare köpte de godset av fadern/svärfadern. Efter att Margareta Christina Schutz dött gifte Hans Henrik Clason om sig med Catharina Lovisa Brusewitz, dotter till C.G. Brusewitz, rådman i Göteborg.

Hans Henrik Clason var kapten i Ostindiska kompanet och genomförde 4 resor som det åren 1782 till 1794.

År 1806, ett år efter Hans Henriks Clasons död såldes säteriet till John Wendel som dog 1811 då godset såldes till hans svåger Bror Almfeldt. Vid sin död var Hans Henrik Clason i konkurs och försäljningen av gården framtvingades på grund av konkursen.

Gullbringa säteri 1930

Gullbringa säteri 1930. Foto: Bohusläns Museum/Erik Almqvist.

1926 köptes Gullbringa av Nils Krüger, son till arkitekten Ernst Krüger och Harriet Pineus. Nils Krüger dog 1947. Sonen Jan Krüger flyttade till gården tillsammans med sin fru år 1952. 1991 tog deras son Lennart Krüger över gården. Delar av ägorna är ett naturreservat.

Idag är delar av Gullbringa säteris mark centrum i en golfanläggning. Den började anläggas av Jan Krüger år 1964 och 1967 bildades Gullbringa Golf & Country Club (GGCC).

Andra källor: Bohuslän, Årsbok 1982.

Tofta herrgård

Del 3 av 9 i serien Gods och gårdar i Bohuslän

Tofta herrgård härstammar från 1400-talet, då gården förlänades till lagmannen i Bohuslän. Under 1600-talet blev gården ett rusthållshemman för Bohusläns dragonregemente. Gården ligger mellan Kungälv och Marstrand.

Under andra halvan av 1700-talet byggdes huvudbyggnaden om i karolinsk stil och flyglarna tillkom. En trädgård i fransk stil med geometriska former anlades. Gården ägdes då av grosshandlaren Christian Helmich Åkerman (1747-18??). Han var son till Erik Helmich Åkerman (1690-1763), kapten vid Bohusläns regemente, och Lena Greta Hasselberg (1717-86). Christian Helmich Åkerman var gift med Margareta Charlotte Arfvidsson (1757-1821) från en annan grosshandlarfamilj i Göteborg. Deras dotter Charlotte Åkerman (1782-1827) var gift med Niclas Oterdahl (1763-1844) , från ytterligare en annan rik göteborgsfamilj.

Tofta herrgård

Tofta herrgård

Under 1800-talet uppfördes en fyra våningar hög väderkvarn, ett brännvinsbränneri tillkom och 64 tunnland mark vallades in från havet. I början av 1900-talet köpte Eric Adolf Hallin egendomen och inredde den i Carl Larssons anda. Senare kom Hushållningssällskapet i Bohuslän att överta gården.

År 1981 sålde Hushållningssällskapet i Bohuslän Tofta till Lillemor och Bertil Karlander, som till en början drev gården konventionellt med kor, grisar och spannmål.  2004 flyttade sonen Petter tillbaks till Tofta med sin familj, efter 10 år i Oslo. Tillsammans med sin fru Karen etablerade de Tofta Herrgård Konferens, som i dag arrangerar konferenser och företagsevenemang året om, förutom weekends, bröllop och fester, och inte minst det mycket uppskattade julbordet. Sen 2007 kan Tofta Herrgård Konferens även erbjuda övernattning på gården. En del av gårdens ägor är naturreservat och i närheten ligger Lycke golfklubb.

Hökälla

Del 4 av 9 i serien Gods och gårdar i Bohuslän

Ska ursprungligen ha gått under namnet Hauga Kelda, källan vid högarna, vilket omnämns första gången 1388 i biskop Eysteins jordebok. Vid den aktuella källan växte det upp en stormansgård. Den förste kände ägare är Hans Torgersson Bruhn som dog 1641. Hans ättling Jörgen Classon Bruhn sålde gården år 1650 till Hans Fransson (Hans Frensén). Hövitsmannen på Bohus fästning, Börje Nilsson Drakenberg, blev 1666 innehavare av gården genom köp. Nu blev det en frälsegård och säteri och namnet ändrades till Hökälla.

Gården togs tillbaka av kronan i reduktionen varefter den såldes vidare till Malcolm Hamilton af Hageby, överste vid Elfsborgs regemente. Han dog 1699, men innan dess övergick gården i Rutger von Aschebergs ägo. Därefter ärvdes gården av hans son Christian Ludvig von Ascheberg. 1910 köps den av Carl Gustaf Kruuse af  Verchou och dennes fru Anna Sinclair. 1741 togs Hökälla över av deras svärson Jacob Ludvig von Saltza. Gården förblev i familjen von Saltzas ägo intill 1884 då den såldes till Gustaf Mauritz Wennberg och därefter ärvdes av Gustaf Magnus Wennberg för att 1902 köpas av grosshandlare Anders Gustaf Friedländer. Han ägde gården fram till 1919 då han sålde den men donerade hela inredningen till Röhsska Konstslöjdmuseet.

Ägare från 1920 var Göteborgs stad. som övertog egendomen genom tvångsinlösen från den dåvarande ägaren. Staden vill ha egendomens marker för att bygga ett sjukhus för psykiska sjukdomar. 1930 började Lillhagens sjukhus att byggas.  I samband med byggandet av Lillhagen revs Hökällas mangårdsbyggnad (revs 1933) och flygel (revs 1932). Kvar blev bara vissa ekonomibyggnader. Sjukhuset invigdes 1932 och lades slutligen ner totalt år 2006.

Hökälla

Bäckebols gård

Del 5 av 9 i serien Gods och gårdar i Bohuslän

På 1710- talet skapade Anders Nilsson sig en stor förmögenhet genom att köpa upp och sälja gårdar i socknar runt Göteborg. Bl.a. ägde han säterierna Aspenäs, Angered och Björboholm men även ett stenhus på Södra Hamngatan 29. Dessutom ägnade han sig åt kaperi och gjorde ansenliga försträckningar till fältmagasinen i Göteborg och Strömstad. För dessa insatser adlades Anders Nilsson med namnet Cederflycht 1719-08-04. 1728 köpte han Bäckebols gård för 450 daler och en silverbägare. Han omnämns som ”en betydande köpman men en obetydlig medborgare”. Anders Cederflycht dog 1747, som en mycket rik man (147 866 daler). Kvarlåtenskapen användes till omfattande donationer, bl.a. har han bekostat predikstolen i Lerums kyrka.

Johan Oliveholm som var vågmästare i Göteborg köpte Bäckebol år 1759. Under hans ägotid genomfördes storskifte i Bäckebols by. 1764 uppförde han en huvudbyggnad av sten och 1774 köpte han delar av Skälltorp Östergård där en privat begravningsplats senare anlades. 1800 köptes gården av en annan ägare.

1836 köptes Bäckebols gård med två trädgårdar och torpet Knipan för 3 000 daler av Niclas Ludvig Friedländer (1796-1857) på offentlig auktion. Niclas Ludvig Friedländer bodde till en början inne i Göteborg och flyttade med sin familj till gården först i november 1850. Niclas Ludwig Friedländer avled på gården den 6 december 1857. Han ligger begravd på den lilla kyrkogården som tillhör Bäckebols gård, den Friedländerska kyrkogården. På kyrkogården ligger 35 personer begravda och där finns 15 gravstenar. Bäckebols gård är än idag privatägd och ägs av Carina Roth Schramm, VD för Patrix IP Services AB.

Bäckebol

Stenhuset på gården är idag byggnadsminne, det är också den Friedländerska kyrkogården. Det är två av mycket få privatägda egendomar som är kulturminnesmärkta i Göteborg.

Ellesbo

Del 6 av 9 i serien Gods och gårdar i Bohuslän
Endast för medlemmar

Clareberg

Del 7 av 9 i serien Gods och gårdar i Bohuslän

Gården Berg i Säves socken nämndes i skrift första gången på 1400-talet och från 1600-talet finns det gåvobrev från 1698 som gav Johan von Seth besittningsrätten kvar. Efter honom innehades gården av Gabriel von Seth men 1720 såldes den till Johan Andreas Olbers (1643-1741) och Clara Schröder(-1749). De sålde gården vidare till auditören Fägerplan år 1729.

1738 köpte Magnus Lagerström (1691-1759), sekreterare och direktör i Ostindiska kompaniet, gården som nu bytte namn till Claraberg efter hans fru, Clara Olbers (1713-1778), som var dotter till Johan Andreas Olbers (1673-1741). Senare har namnet på gården av okänd anledning ändrats till Clareberg. Fabrikören Albrekt Skarman köpte gården 1780 av Clara Lagerströms arvingar och därefter fanns bland ägarna bland annat Johan Olof Sandbäck, F O Sundbäck och byggmästare O A Burman. Han råkade i ekonomiska svårigheter och under sina sista år som ägare sålde han ut åtskilliga värdefulla inventarier. Gunnar Tellander (1876-1930), uppfinnare och företagare var ägare mellan 1918 och 1926.

1926 tog Lorentz Christiansen och hans fru över gården. Efter att de köpt gården inleddes en omfattande upprustning av gården. Bland annat drogs el och vatten in.

Till gården skaffades omkring 1930 en traktor som enligt uppgift var den första i bygden. Den magnifika ladugården stod färdig 1937 och betraktades som en av Sveriges modernaste. Gården hade då eget mejeri med anställd mejerska och sålde pastöriserad mjölk till bl.a. Göteborgs skolor, Carlanderska sjukhuset och flera privathushåll.

När jordbruket var som intensivast hade egendomen nittiotalet kor, förutom hästar , får och höns. År 1966 upphörde gården med mjölkkor och året efter även med köttdjur. Tidigare odlades mest brödsäd men senare fick foder – och oljeväxter allt större betydelse.

I slutet av 1960-talet hade tiden hunnit ikapp Clarebergs Gård. Göteborgs stad behövde mer utrymme, och en motorväg planerades över ägorna. Från 1968 arrenderade GAAKO, Riksbyggen och HSB ekonomibyggnaderna, medan ängarna och åkermarkerna bebyggdes. Märta Christiansen ägde fram till sin död huvudbyggnaden och parkområdet. Christer Berglund köpte själva gården 1983 och idag ägs den av Kent Jigberg som köpte Clareberg år 1995.

Stora Holm

Del 8 av 9 i serien Gods och gårdar i Bohuslän

Stora Holms säteri som ligger i Tuve på Hisingen i Göteborg byggdes på 1670-talet till gamla krigsherrar som fick gården som bostad av kungen. 1928 köptes gården av Oscar Nyblom och den ägs fortfarande av familjen Nyblom. Under Oscar Nybloms tid bedrevs jordbruk med 90 kor, hästar och stora jordbruksarealer. Genom åren har sedan mark sålts av, på 1950-talet den nuvarande ägarens far djurhållningen och ägnade sig enbart åt sädesodling. Familjen Nyblom driver idag en rad företag som har sin adress på ellr i närheten av gården. På gården finns fyra bostadshus från 1600- och 1700-talet.

Bland tidigare ägare till gården märks Gustaf Adolf Macklier. Han var på den tiden Göteborgs kommendant.Senare ägdes gården av Ludvig von Saltza (1685-1783), chef över Göteborgs garnison.  Ytterligare en känd person ägde Stora Holm på 1770-talet, Magnus Lagerström (1691-1759) i Ostindiska kompaniet.

Torreby

Del 9 av 9 i serien Gods och gårdar i Bohuslän
Endast för medlemmar