Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Handelshus & företagande

Zacharias Fröse

Del 4 av 4 i serien Textilföretag
Endast för medlemmar

Jonas Floberg

Jonas Floberg bedrev en klädesfabrik i Vänersborg som hand 1751 flyttade till Göteborg. Tillstånd (privilegium) för tillverkningen i Göteborg fick han dock först året efter.

Arbetarantalet på fabriken var under 1750-talet mellan 20 och 30 och prdouktionsvärdet omkring 3 000 dlr smt per år. 1760 fusionerade fabriken med den Sandbergska klädesfabriken. Från 1763 var Floberg ensam ägare av den. Floberg avled 1794 och fabriken tycks då ha varit nedlagd.

Andra källor: G. Bodman, Göteborgs äldre industri, 1923

Sandbergs klädesfabrik

Del 3 av 4 i serien Textilföretag

År 1740 fick Niclas och Martin Sandberg tillstånd att driva en klädesfabrik.  Det var dock inte ensamma intressenter i fabriken utan också Johan Mellenberg, Erik Herndahl och Johan Anders Lamberg var delägare. År 1742 hade fabriken 444 arbetare med Zacharias Fröse som verkmästare. Från 1749 var det den största klädesfabriken i Göteborg. Arbetskraften utgjorde i viss utsträckning av de barn vars mödrar satt på spinnhuset, dvs tvångarbetsanstalten för kvinnor där både fattiga och kvinnor som begått brott hamnade. Även soldater och deras familjer utgjorde delar av arbetskraften. Först låg fabriken sannolikt på en tomt ägd av Erik Herndahl i kvarteret Snusmalaren invid Drottninggatan. Fabriken låg därefter, sannolikt från 1753, på Kungsgatan mellan Västra Hamngatan och Korsgatan mittemot Domkyrkan i kvarteret Varuhuset. Vid mitten av 1740-talet hade antalet vävstolar i fabriken minskat till 6.

Från 1750 var Martin Sandberg dock ensam ägare. Fabriken hade detta år 192 arbetare. År 1751 hade fabriken 9 vävstolar vilket var lika många som fanns i Hans Coopmans klädesfabrik. År 1755 hade fabriken 13 vävstolar och under åren 1755-56 producerade fabriken mer än den näst största och tredje största tillsammans (Petter Coopman respektive Carl och Jacob Coopmans fabriker). Fram till 1757 ökade antalet vävstolar till 14 men 1758 skar antalet ner till 9 igen.

Vid Sandbergs död 1759 sålde änkan fabriken till Sven E. Kullman och året därefter gick företaget ihop med Jonas Flobergs klädesfabrik varvid denna blev delägare. Även Christian Bittner var delägare åren 1760 och 1761. SIstnämdna år hade fabriken 5 vävstolar

Sven E. Kullman avled 1762 så från 1763 var Jonas Floberg ensam ägare av klädesfabriken vars betydelse stadigt minskade. 1767 fanns det bara 2 vävstolar på fabriken, men under 1780-talet ökade fabrikens betydelse igen så att den under detta årtionde var en av de två största klädesfabrikerna i Göteborg. 1794 avled Jonas Floberg varvid fabriken tycks ha upphört.

Andra källor: G. Bodman, Göteborgs äldre industri, 1923

Sockerbruket Idogheten

Murarmästare Otto Gammelin ägde 1807 såväl nummer tomt nr 4 som nummer 5 i rote 1 i det nuvarande kvarteret Idogheten. Han lät uppbjuda båda tomterna till försäljning 14.4.1806. Dessa uppbud var i själva verket början till skapandet av sockerbruket Idogheten, Vallgatan 33, 35 och 37, som drevs från 1809 till 1849.

1807 erhöll Martin Stiaehl privilegium för ett sockerbruk på tomterna 4 och 5 vars tillverkning redovisades första gången 1809. Rådman Arvid Wallerius övertog fabriken 1813 och redovisade t.o.m. 1816. Därefter var privilegiet tillhörande Otto Gammelin. Redan den 3.7.1816 överflyttades dock Gammelins privilegium på ett konsortium bestående av Charles Blaurock, som dock snart gick ur, firman John N. Milow och Fr. Willerding. 1817 redovisades detta sockerbruks produktion för första gången inför hallrätten.

Sockerbruket ägdes 1817–20 av Charles Blaurock & Associés, 1821–1826 av Milow & Associés och 1826–49 av Willerding & Co. Willerding köpte hälften av sockerbruket av grossh. J.N. Milow den 21.11.1826 och blev därigenom ensam ägare av bruket. Grosshandlaren Edwin Willerding uppbjöd tomterna till försäljning den 12.8.1850.  Huset köptes av Fastighets AB J-F. Petterssons Arfvingar som bygge om huset åren 1899-1900 till den så kallade Torghallen som dock inte drevs särskilt länge.

Buscks såpfabrik

1762 köpte Fredrik Megander tomterna 1.33 som 1.34 i kvarteret Biskopen i Göteborg. Han var född i Stockholm 1727, reste helt ung till Ostindien, blev superkargör för det Holländska-Ostindiska kompaniet och sedan för det svenska. 1760 bosatte han sig i Bryssel, där han anlade ett saltraffinaderi och ett såpbruk. År 1784 hade han på Gustaf III:s begäran återvänt till Sverige för att anlägga ett saltraffinaderi i Stockholm. Han avled dock innan detta blev färdigt, men änkan fullbordade och drev det av mannen planlagda verket i Stockholm.

Syftet med köpet av tomterna i Göteborg var att anlägga ett såpsjuderi. Megander saknade dock rättigheter att driva ett sådant. Bröderna Hans och Jacob Busck hade dock privilegium för det. 1764 gifte sig Hans Busck i Göteborg med Hedvig Megander, född omkr. 1734 i Stockholm, död i Göteborg 1797, 63 år gammal, dotter till källaremästaren i Stockholm Christopher Emanuel Megander och Anna Elisabet Lohman. Hon kan ha varit syster till Fredrik Megander eller på annat sätt mycket nära släkt.

Hans och Jacob Busck köpte tomterna av Megander och byggde snabbt ett såpsjuderi på platsen. Redan 1766 hade de nått ett produktionsvärde av inte mindre än 68 742 d smt motsvarande hela 3 618 fjärdingar såpa. Samma år var tillverkningsvärdena för stadens två största sockerfabriker Sahlgrenska och Jacobsonska 65 706 respektive  63 575 d smt. Carl och Jacob Coopmans yllefabrik producerade för 55 241 d smt. Vid början av 1770-talet var man nere i en tillverkning av 12 000 dalers årligt värde. 1777 motsvarade produktionen endast 1 800 d smt. 1778 tillverkade fabriken ingen såpa alls.

Bröderna Buscks såpfabrik blev aldrig nån lönsam affär och de blev tvungna att låna pengar från Sahlgren & Alströmer.  Efter 1786 upphörde produktionen slutgiltigt vid fabriken. Samma år var tomterna i Patrik Alströmers ägo och såpbruket nedlagt.

Hästekvarnen vid Ekelundsgatan

År 1691 anlade rådman Håkan Ekman en hästkvarn vid Ekelundsgatans sydöstra slut intill stadsvallen. Hans kompanjoner var handelsmannen Sven Pihl stadsbyggmästare Jacob Feigel. Snart blev emellertid amiralitetsbyggmästare Nicolaus Möller ägare. Först sålde Håkan Ekman sin del till Jacob Feigel, sedan köpte Möller såväl Sven Pihls som Jacob Feigels delar år 1713. Efter Möller var Esbjörn Esbjörnsson och Erik Larsson. De omnämns som ägare 1740.

1742 köpte Johan Samuel Rancke hästkvarnen av Esbjörnsson och Larsson. Han var fortfarande ägare år 1760. År 1765 var hästkvarnen i handelsmannen Schutz ägo liksom 1770. Han anlade sannolikt också en segelduksfabrik på platsen med handelsmannen Lars Kåhre, segelmakarna Christian Beckman och Joh. Christ. Wulf samt ekipagemästaren vid Ostindiska Kompaniet Christ. Schale som delintressenter.

Något år efter 1780 övertogs fastigheten av handelsmannen Lars Kåhre, som hade sitt hus och sin segelduksfabrik där. År 1791 lades fabriken ned, verktyg och inventarier såldes till det Dammska väveriet. Även fastigheten såldes till Fredrik Damm. Åren 1800-07 stod ”handelsmannen Fr. Damms.arvingar” som innehavare.

Cigarrfabriken Phoenix

Del 11 av 11 i serien Tobaksbolag

Anders Bernhard Johnsson, f. 1839 i Stockholm och död 1911, anmälde den 7 november 1867 att han ämnade driva fabriksrörelse under namnet Cigarrfabriken Phoenix i Göteborg. Han upptog som kompanjon, Carl Evald Lilja(f. 1845) den 24 januari 1870. Denne avgick ur företaget den 13 januari 1879 och öppnade egen cigarrfabrik i Alingsås.

Cigarrfabriken Phoenix var belägen vid Kronhusgatan 17 och på deras fakturahuvud var en bild av fabrikens exteriör samt två småbilder från interiören. Varumärket var en örn med utbredda vingar.

1896 startade Cigarrfabriken Phoenix i Göteborg en filial i Alingsås för att där tillverka cigarrcigarretten Phoenix. Disponent var Carl Steiner.

Vid Anders Bernhard Johnssons död 1911 övertogs firman av hans änka, Amanda Theresia Johnsson. Redan samma år överläts företaget åt AB Cigarrfabriken Phoenix och bolagsordningen antogs den 16 december 1911. Aktiekapitalet var 275 000 kr.

Styrelsen bestod av Nils Adolf Thorvald von Sneiden och Philip Bernhard Johnsson samt disponenten vid Alingsåsfilialen, Carl Gustaf Steiner.

Företaget uppgick den 1 januari 1913 i AB Förenade Svenska Tobaksfabriker. Cigarrcigarretten var en storsäljare och tillverkningen i Alingsås övertogs 1915 av Svenska Tobaksmonopolet och fortsatte till 1944.

Cigarrfabriken Phoenix

J.A.B. Boman & Co

Del 10 av 11 i serien Tobaksbolag

Handelsbetjänten Jacob Ferdinand Körner (1821-1859) fick den 3 september 1847 burskap som grosshandlare och tobaksfabrikör.  Den 31 augusti 1849 upptogs handelsbokhållaren Johan Adolf Bernhard Boman (1821-1893) i firman och den 1 juli 1854 ändrades namnet till Körner & Boman.

Då Ferdinand Körner avled 1859 fortsatte hans änka Ida Ulrika Charlotta Körner, f. som Meyer 1823 i Jönköping, rörelsen tillsammans med Boman vilket de anmält den 29 mars 1860. Den 7 januari 1861 övertog Boman företaget under namn av J.A.B. Boman & Co.

Firman tillverkade vid denna tid alla sorters tobaksvaror men 1871 lades cigarrtillverkningen ned och 1894 upphörde de att producera rök- och tuggtobak. Inriktningen blev då snustillverkning som bedrevs i firmans lokaler vid Östra Hamngatan 14 i en fastighet uppförd 1799 av Gustaf Eric Bolander efter att det tidigare huset brunnit ner. Fabriken var den tredje största snusfabriken i Göteborg.

Bolanderska huset

Bolanderska huset. Östra Hamngatan 14

Sonen Gustaf Boman (f. 1861) ingick som delägare i firman den 1 januari 1885.  Efter faderns död 1893 övertogs ägandet helt av Gustaf Boman som den 2 oktober 1902 upptog den mångårige medarbetaren och bokhållaren Adolf Hilding Rosenberg (f.1856 i Strömstad) som prokurist och inofficiell bolagsman.

Företaget inlöstes 1915 av Svenska Tobaksmonopolet.

Efter Tobaksmonopolets införande övertogs fastigheten av byggmästare J.A. Wångstedt som lät riva den år 1919. Istället byggdes ett fem våningars affärshus.

Lampe & Co

Del 9 av 11 i serien Tobaksbolag

Handlanden Heinrich Cornelius Röhss (f. 1798 i Schleswig, d. 1856) erhöll den 13 juli 1849 magistratens tillstånd att tillverka allehanda sorters tobak.

Till kompanjon hade han sin svärson, bokföraren August Wilhelm Carl Lampe (f. 1818 i Schwarmstadt, Hannover, d. 1896, gift med Maria Emilia Röhss).
August Lampe övertog den 10 februari 1854 ensam rörelsen under firma Lampe & Co.  Sonen Viktor Adolf Lampe (1856-1896) upptogs den 4 januari 1884 i firman.

Far och son avled båda samma år och företaget övertogs av August Lampes hustru i andra giftet, Anna Helena Clara, f. Auffermann.  Den 29 mars 1897 upptog hon sin son Georg Fredrik Lampe (1852-1917) till kompanjon.

Fram till 1882 då fabriken flyttade till en nybyggd fabrik på Lorensbergsgatan 6 låg den på Vasaplatsen. Idag är fabriksbyggnaden på Lorensbergsgatan hotell.

Lorensbergsgatan 6

Lorensbergsgatan 6 idag.

Antalet arbetare var som störst under 1870-talet och under lång tid var antalet anställda omkring 130 personer. År 1870 arbetade 185 personer på företaget. På 1870-talet låg det årliga produktionsvärdet omkring 313 000 kr per år för att på 1910-talet vara nere i cirka 225 000 kr.

Företaget blev 1913 en del av AB Förenade Svenska Tobaksfabriker.

C.D. Eggers tobaksfabrik

Del 8 av 11 i serien Tobaksbolag

C.D. Eggers beviljades den 27 februari 1847 tillstånd att driva tobaksspinneri i Göteborg.  Hans fabrik låg vid Södra Larmgatan 22 och med butik vid Lilla Torget 2.

1847 hade han 3 anställda, kring 1850 var det 5 anställda och kring 1860 var det 7 anställda.

År 1861 inköpte han den tidigare Gradmanska tobaksfabriken på Gubbero av Oscar Ekman som då var ägare av den. 1862 sammanslog han den rörelsen med sin egen inne i staden.

År 1868 efter 21 års verksamhet upphörde han med all tillverknig och senare övertogs densamma av tobakshandlaren Enoch Petrus Ahlstedt som drev den vidare i obetydlig skala till slutet av 1880-talet.