Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Handelshus & företagande

Apoteket Enhörningen

Det första apoteket i Göteborg startades genom kungligt privilegiebrev 1642 och fick senare namnet Enhörningen. Innehavaren fick även sälja kryddor, kryddat vin och konfekt. Han fick också mark för en örtagård, där han kunde odla medicinalväxter. Den förste apotekaren hette Kilian Treutiger. 1681 tog Treutigers svärson Andris Schwarz över. Hans fru Anna Maria Treutiger överlevde honom och gifte om sig med apotekaren Johan Jacob Ermersch, som övertog apoteket och fastigheten.

Vid den stora eldsvådan 1721 ödelades apoteket. Ermersch hade inte råd att återuppbygga apotekshuset. Han sålde tomterna till svärsonen (mågen) Martin Andreas Bauch, som byggde ett nytt apotek, kallat ömsom Enhörningen, ömsom Lilla Apoteket (till skillnad från Apoteket Kronan som kallades Stora apoteket). Denne lät bygga ett nytt hus. Bauch var vetenskapligt intresserad och skänkte Carl von Linné diverse insamlade kuriositeter vid dennes besök 1746. Den världsberömde kemisten Carl Wilhelm Scheele gjorde sina läroår (1757-65) på Enhörningen. Han ville själv efter utbildning i Stralsund gör praktik hos Bauch, sannolikt då hans bror tidigare arbetat på apoteket i Göteborg.

1765 köpte apotekaren Casper Sasse apoteket. Han var gift med en dotterdotter till Bauch, Anna Elisabeth Meister. Som änka sålde hon apoteket och fastigheten till Carl Magnus Palm.

Porten till Apoteket Enhörningen

Porten till Apoteket Enhörningen från ritningen.

1801 tillträdde apotekaren Carl Magnus Palm apoteket Enhörningen, som förstördes i branden 1802. 1803 godkändes ritningar utförda av C.J. Weinberg för ett nytt stenhus på Södra Stora Hamngatan, senare Södra Hamngatan 13. Ritningen förvaras i Region- och Stadsarkivet Göteborg. Den är försedd med anteckningar om apotekare Palm, gjorda 1892 i Norrköping av Edvard Ringborg, en sonson till Palms halvsyster, som var gift med en handlande i den staden. Troligen har ritningen då överlämnats till stadsbyggnadskontoret i Göteborg. Ritningsfasaden är reproducerad i Gun Schönbecks bok Göteborg genom ritningar. Byggande från äldre tid till 1900 s 63 (utgiven av Region- och Stadsarkivet 2004), men det finns även en planritning. Apoteket låg i bottenvåningen, till höger om ingången och bakom det fanns provisorns rum. Till vänster fanns kontoret. Enhörningen vilar på en klassiskt utformad portal. Bild 1 är en förstoring av fasadritningen. En trappa upp var paradvåningen med matsal, två förmak och sängkammare mot gatan, kök och pigkammare mot gården. I ett gårdshus fanns laboratorium, bagarstuga, vagnbod och stall.

Södra Hamngatan 13

Huset i mitten är Södra Hamngatan 13, apoteket Enhörningen

Enligt Edvard Ringborgs anteckning var Palm född i Norrköping 1774 och dog 1838 på sin egendom Ekedal vid Lidköping, dit han flyttade sedan han sålt apoteket 1830. Sistnämnda år tog apotekare Arvid Henrik Grén över verksamheten. Alfred Ferd. Holmberg övertog apoteket och fastigheten år 1859.

Faktura från apoteket Enhörningen

Faktura från Apoteket Enhörningen

Den eleganta enhörningen syns på apotekets räkningar till många olika sjukhus och andra vårdinstitutioner i Göteborg, bevarade i arkiven hos Region- och Stadsarkivet. Från 1868 innehades Enhörningen av Oscar Björkbom. Han startade en fabrik för tillverkning av maltextrakt, en stärkande medicin som varit många barns skräck.

Björkbom ställde ut sitt maltextrakt på världsutställningen i Paris 1878. Fakturan 1895 omtalar att maltextraktet blev prisbelönat både i Paris, London och Antwerpen samt i Malmö.

1895 hade apoteket ny innehavare C G H Thedenius, som fortsatte att göra reklam för företrädarens maltextraktfabrik. Enhörningen låg kvar på Södra Hamngatan 13 till 1915, då det flyttades till hörnet av Västra Hamngatan och Kungsgatan. Thedenius var ägare fram till 1921. Apoteket finns inte kvar numera, och Södra Hamngatan 13 revs i slutet av 1970-talet.

Källor: Olga Dahl, Gbg tomtägare 1837-1807, Göteborgs Regionarkiv (den andra halvan av texten är hämtad därifrån, något redigerad, förkortad och med licens CC-BY-SA-3.0).

Advertisements

Hotel Christiania och Hotel Neptun

Omkring 1860 tog f.d. polisöverkonstapeln L. E. Lindblad över och öppnade ett värdshus i kvarteret Neptunus vid Magasinsgatan. Han och hans hustru Nelly Kristina utvecklade sedan värdshuset till det välkända Hotel Christiania. Grosshandlare O. Magnus köpte fastigheten 1876. I samband med det flyttades Hotel Christiania till Drottningtorget (nuvarande Hotel Eggers).

I lokalerna vid Magasinsgatan öppnade Matilda Möller därefter Hotel Neptun. Under hennes tid användes fortfarande större delen av de övre våningarna som magasin. I övriga utrymmen fanns hotellrum, restaurang och utskänkningslokal.

Vid sekelskiftet blev källarmästare J. Andersson ägare. I hans regi byggdes hela huset om för hotell, restaurang och café. Exteriören förändrades genom att nya fönster togs upp i de tidigare magasinslokalerna och fasaden mot gatan moderniserades med ny putsdekor. Ritningarna för ombyggnaden utfördes av byggmästare F. O. Peterson.

Ytterligare några ändringar genomfördes omkring 1920. Då tillkom bl a hörnentrén med granitportalen och dekormålningen i matsalen.

År 1966 stängdes Hotel Neptun och inredningen såldes på auktion. Fastigheten köptes av Göteborgs Bank. Den nästan 150 år långa krogtraditionen bröts och i stället flyttade banken in och lokalerna gjordes om till kontor.

Text i huvudsak från Riksantikvarieämbetet.

Hotel Eggers

Hotel Eggers är ett hotell vid Drottningtorget 3 i kvarteret 9 Nye Port i stadsdelen Nordstaden i centrala Göteborg. Huset är uppfört på resterna av bastionen Johannes Rex, som raserades kring 1810.

Fastigheten har tillkommit genom sammanslagning av två tomter (före detta kvarter Nye Port, 9:2 och 9:3), där den äldsta delen består av ett tvåvåningshus som uppfördes 1814 för handelsmannen Tobias Lundgren.

Verksamheten började 1859 som Göteborgs järnvägshotell då med traktörskan W. Schmidt som ägare. På 1870-talet ägdes huset av bokhandlare C.F. Arvidsson, som 1874 sålde till L.E. Lindblad. Denne köpte också samma år huset mot öster. 1877 flyttade han sin hotellverksamhet Hotel Christiania som legat vid Magasinsgatan till fastigheten vid järnvägsstationen. Lindblad innehade Christiania till 1883, då han efterträddes av sin svärson (måg) Emil Eggers.

Emil Eggers köpte in grannfastigheten Drottninggatan 3 – Köpmansgatan 35 och genomförde därefter en om- och påbyggnad av de två husen enligt Johan August Westerbergs ritningar, som blev klar 1894. Den storslagna invigningen skedde 5 november 1894. År 1899 köpte Emil Eggers fastigheten åt väster, Drottningtorget 2 – Köpmansgatan 33, vilken dock revs 1994 för att lämna plats åt spårvägen.

Hotel Eggers på 1890-talet.

Hotel Eggers i slutet av 1890-talet. Bild: Aron Jonason

År 1906 ombildades företaget till aktiebolag. Emil Eggers efterträddes 1910 av sin son Axel Eggers. År 1913 genomgick hotellet en grundlig renovering, varefter den kontinentala matsalen invigdes. Axel Eggers ledde företaget i 32 år, fram till sin död 1942. Därefter utsågs Axel Eggers änka Ebba Eggers till verkställande direktör, men hon omkom 1948 i en flygolycka.

Vid Ebba Eggers död övertogs hotellet av advokaten Hilding Brodén och senare av dennes son Hans Brodén. År 1944 köptes fastigheten av Göteborgs stad i syfte att snabbt kunna genomföra en större trafikomläggning i området. Efter det var fastigheten rivningshotad vilket ledde till att underhållet blev kraftigt eftersatt. År 1987 övertogs hotellverksamheten av familjen Ramén. Sen 2015 är Lars-Olof Oskarsson och Anna Riis ägare av hotellverksamheten.

Fastigheten ägs dock än idag av Göteborgs Stad genom det egna fastighetsbolaget Higab.

Hotel Eggers

Hotel Eggers

Texten delvis hämtad från Wikipedia.

Göteborgs Sparbank

Göteborgs sparbank var Sveriges första sparbank, grundad 1820 på initiativ av Eduard Ludendorff, som hade invandrat från Stettin i slutet av 1808. i den första styrelsen ingick Axel Pontus von Rosen, Carl Fredric af Wingård, Samuel Arfwidson som ordförande, Olof Wijk d.ä.Anders Magnus Prytz, Anders Leffler, Johannes Daniel Blomsterwall, Eduard Ludendorff och Daniel Dahl.

Den 28 oktober 1820 öppnades banken för allmänheten, med ett kapital av 758 kronor. De första lokalerna fanns på andra våningen av Frimurarnas barnhus på Drottninggatan 32,som hyrdes för 333 riksdaler banco per år. Den 1 mars 1821 anställdes en kamrer, Carl Sahlsteen.

Till en början används de pengar sm småsparare satte in i banken till att ge räntebärande lån till järnhandlare med järn på järnvågen som säkerhet. Senare finanseiarde även Göteborgs Privatbank genom aktierna i denna bank belånade av Göteborgs Sparbank. Först efter mitten av 1800-talet flyttades utlåningen till obligationer, reverser och fastighetsinteckningar.

 

Under sitt första verksamhetsår uppgick insättningarna till 48 056 kronor. År 1874 övertogs Karl Johans sparbank, vilket medförde att banken därefter hade fyra kontor, Drottningtorget, Kusttorget och Stigbergstorget i Majorna samt Skolgatan i Haga.

Mot bakgrund av den expansion sparbanken fick under 1870-talet och 1880-talets början, blev den gamla sparbankslokalen i Frimurarehuset allt mindre lämpad. På sammanträdet den 23 september 1885 beslöts därför — efter förslag av ordförande Olof Wijk d.y. — att för 75 000 kronor förvärva tomten Drottninggatan 33. Den nya byggnad som här uppfördes, togs i bruk den 7 september 1887.

Snart räcket dock inte heller denna byggnad och när Skånes Enskilda Banks kontor på Västra Hamngatan 7 lades ner, förvärvade sparbanken fastigheten för 600 000 kronor den 1 oktober 1912.

1850 hade förvaltade sparbanken 0,8 miljoner kronor , år 1900 13,2 och år 1913 28,6 miljoner.

År 1931 hade Göteborgs Sparbank en omslutning på 120,9 miljoner kronor, varav egna fonder utgjordes av 7,8 miljoner, vilket innebar att Göteborgs Sparbank år 1931 var den tredje största av Sveriges sparbanker.

Göteborgs Sparbank fusionerades 1968 med Göteborgs och Bohus läns sparbank för att bilda Länssparbanken i Göteborg, vilken i sin tur gick samman med Sparbanken Stockholm 1982 och skapade Första Sparbanken, grunden i det som idag efter ytterligare ett antal fusioner utgör Swedbank.

Källa: Wikipedia, och Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963

Göteborgs Köpmansbank

Göteborgs Köpmansbank grundades 1873 med A.L. Reuterskiöld som ordförande och Conrad Hamberg som vice ordförande. Från 1878 var Per August Zethraeus VD och från 1879 också styrelseledamot. 1901 blev Conrad Hamberg ordförande. Övriga styrelseledamöter i början av 1900-talet var Axel Jonsson (från 1884), J.A. Florell (från 1890), Sten Helling (från 1900) och Gustaf Bratt (från 1900).

Banken hade från början sitt kontor på Södra Hamngatan 23. 1904 köptes banken av Skånes Enskilda Bank som då var Sverige största bank. Genom köpet fick Skånes Enskilda Bank ett kontor i Göteborg. 1912 flyttade kontoret till en nybyggd bankbyggnad på Västra Hamngatan 7.

1910 fusionerades Skånes Enskilda Bank med Skandinaviska Kredit AB.

Francke & Braune

Del 21 av 21 i serien 1800-talets handelshus

J. Edward Francke och Josua Braune, son till en av delägarna i firma Mattsson & Braune, grundade 1845 firman Francke & Braune, vilken bedrev import av kolonialvaror, bl a socker, med anknytning till det av hans bror Otto Francke (D.O. Francke) 1849 grundade sockerraffinaderiet i Mölndal.

År 1851 överklagade firma Francke & Braune sålunda hos kommerskollegiet tre andra firmors patent på sockerbearbetningsmetoder. Otto Franckes sockerbruk och bomullsfabrik i Mölndal jämte Korndals pappersbruk där övertogs 1856 av den nybildade bolaget Rosendahls Fabrikers AB, i vilket Edward Francke, hans bror samt Josua Braune var bland de sex delägarna.

Firman Francke & Braune bedrev också rederiverksamhet i mindre skala under vissa år under 1840-, 1850- och 1860-talen. Från 1864 till sin död 1879 var Josua Braune ensam ägare av firma Francke & Braune. Firman förklarades i konkurs efter Braunes död genom självmord.

Segelfartyg för vilka Francke & Braune var huvudredare

  • Bull, brigg på 77 läster. Köpt från Lovén & Co i Stockholm, troligen 1847. Såld senast 1849 igen. Befälhavare N.P. Junker.
  • Gazelle, skonert på 56 läster. Köpt från E. Rundberg, troligen 1847. Såld till A.H. Evers & Co, sannolikt 1849. Befälhavare A.B. Olsson.
  • Götheborg, skepp på 485 läster, senare på 462 läster. Byggt 1843. Reparerat 1863. Troligen inskaffat 1857. Sålt till Anton Clase, sannolikt 1865.

Källa: Sveriges Skeppslista 1837-1885

Mattsson & Braune

Del 20 av 21 i serien 1800-talets handelshus

Grosshandelsfirma i Göteborg bildad av Hans Jacob Mattsson (1797-1881) och Gerhard Emanuel Braune (1793-1838). Senare blev också den förstnämndes son Jacob Eberhard Julius Mattsson (1826-1872) delägare i firman som sysslade med import- och exportaffärer av diverse slag. Dessutom drev företaget en mindre rederirörelse från början av 1830-talet till slutet av 1860-talet.

1844 köpte firman också Lindholmens säteri på konkursauktion varefter de sålde huvuddelen  av marken till två bönder. På den del av marken de behöll växte Lindholmens Varv fram under ledning av T.W. Tranchell, svärson till Hans Jacob Mattsson. 1853 bildades Lindholmen Verkstads AB i vilket T.W. Tranchell ihop med Mattsson & Braune ägde 3/4. 1858 sålde de dock aktierna till AB Motala Verkstad.

Tillsammans med Frans-Henrik Kockum (vars dotter Anne-Sophie var gift med Christian Mattsson, son till H.J. Mattsson) övertog firman H.J. Mattsson & Co också sockerbruket i Landskrona år 1848. Justus Tranchell blev disponent för detta företag, från 1853 Skånska Sockerfabriks AB, varvid Mattssons andel i företaget minskade.

Segelfartyg för vilka Mattsson & Braune var huvudredare

  • Aegir, skonert på 62 läster. 1848 ägd av J. Tranchell (troligen Jonas Tranchell, far till T.W. Tranchell) men 1850 så var Mattsson & Braune ägare. Såld till J.G. Grönvall & Co, troligen 1853. Befälhavare C.G. Österström.
  • Amalia, skonert på 67 läster. 1848 ägd av J. Tranchell men 1850 så var Mattsson & Braune ägare. Sannolikt avyttrad 1853. Befälhavare L.P. Johansson och A. Johansson.
  • Augusta, skepp på 218 eller 217 läster. Köpt från L.B. Lindquist, troligen 1849. Sannolikt avyttrat 1853. Befälhavare C.M. Dannberg.
  • Aurora, skepp på 226 eller 225 läster. 1852 ägt av T.W. Tranchell, men 1854 i Mattson & Braunes ägo. Sålt till Lindström & Brattberg, troligen 1857. Befälhavare S.J.Wennergren och J.G. Holmgren.
  • Gefion, skonert på 63 läster. 1848 ägd av J. Tranchell men 1850 så var Mattsson & Braune ägare. Såld till V.J. Vallentins Enka, sannolikt 1853, och sedan vidare till J.G. Grönvall & Co ett par år senare. Befälhavare N.J. Graff och P.J. Wulff.
  • Götheborg, skepp på 177 läster. Köpt från L.B. Lindquist, troligen 1849.  Sannolikt avyttrat redan 1851. Befälhavare J.E. Sundberg.
  • Laura, skonert på 64 läster. 1848 ägd av J. Tranchell men 1850 så var Mattsson & Braune ägare. Sannolikt avyttrad 1853. Befälhavare P.J. Wulff och F.L. Trevé.
  • Neptunus, gales på 27 läster. Ägd av Mattsson & Braune 1837 men snart såld till Hichens, Seaton & Hichens som ägde fartyget år 1839. Befälhavare P. Hörnberg.
  • Prins Oscar Fredrik, brigg på 139 eller 138 läster. Byggd 1852, sannolikt på Kustens Varv i Göteborg. 1854 ägd av T.W. Tranchell, men 1858 i Mattson & Braunes ägo. Troligen såld 1870. Befälhavare C.J. Söron, P.E. Wickström och S.G. Graff.
  • Solide (Solid), skepp på 189 läster. Byggt 1842 i Gävle. Köpt från L.B. Lindquist, troligen 1849. Sannolikt avyttrat 1870. Befälhavare S.F. (eller S.T.) Mauritzon, P.J. Wulff, B. Paulson, P.A. Höök och J.J. Beckeman.

Företaget var också ägare av ett antal ångfartyg, däribland det 1871 byggda Signhild på 133 ton som från 1877 ägdes av H.J. Mattsson men 1879 var i Mattsson & Braunes ägo. Ej längre i företagets ägo 1885.

Källa: Sveriges Skeppslista 1837-1885

Gamla varvet

Del 1 av 18 i serien Varv

Gamla Varvet var en gammal örlogsbas och ett skeppsvarv vid Stigberget i Majorna, Göteborg.  Det låg på området mellan nuvarande Djurgårdsgatan, Karl Johansgatan och Bläsgatan.

Holländaren Albrecht van Velden uppförde vid Stigberget ett varv som under åren 1631–1639 kom att bygga flera skepp: Västgöta Lejon, Jupiter, Götheborg, Götha Ark, och Draken. Efter van Veldens död 1638 övertogs varvet av hans måg Gerrit Persson, som arrenderade marken fram till 1664.

Men redan 1641 begärde Amiralitetskollegium att magistraten i Göteborg ”skulle upplåta ett lämpligt område i Masthagen (Masthugget) för skeppsbyggeri åt kronan”, och Amiralitetsvarvet (Gamla varvet) kan räkna sin tillkomst från den 1 december 1660. Det första fartyget som byggdes på Amiralitetsvarvet var en galär som kölsträcktes i oktober 1664 och löpte av stapeln i april 1665. Befälhavare på Gamla varvet under denna tid var i tur och ordning amiral Sjöhjelm, Daniel Strutzflycht, Otto Sjöstierna, E. Sjöblad, Axel Lewenhaupt, Carl Gustaf Mörner och Jonas Örnfelt befälhavare på Gamla varvet.

Den 24 maj 1716 gav Karl XII staden privilegier att sköta det med krav om att staden skulle utrusta tre skepp till sitt försvar, vilket magistraten ej ansåg sig kunna uppfylla. Den 24 maj 1717 överlät Karl XII därför varvet på Lars Gathenhielm. Efter Gathenhielms död innehade hans änka, Ingela Gathenhielm, varvet till 1720, då kronan återtog detsamma.

På västra sidan av örlogsvarvet anlades 1749 ett annat varv, varvet Viken. Detta leddes av flera generationer ur köpmansfamiljen Bagge och kallades också “Baggens varv.“

Efter Carl Bagges död år 1818 övertog det gamla ansedda göteborgska handelshuset A. P. Frödings Enka varvet Viken, för vilket en medlem av göteborgsfamiljen Weinberg, Carl Weinberg, då var disponent.

År 1752 fick handelsmannen Peter Bagge ett entreprenadkontrakt på Gamla varvet, och slog ihop de båda varvet Viken med Gamla varvet, ett förhållande som gällde fram till 1767.

År 1799 beslutades det att rusta upp Nya varvet, och 1803 överflyttades de militära fartygen dit, 1806 chefsämbetet, kontoren 1811, själavården 1817 och sjukvården 1825. Gamla varvet hade därmed spelat ut sin militära roll.

Gamla Varvet

Gamla Varvet

På en offentlig auktion 1825 köptes varvsområdet av dykerikommissarien Ambrosius Landgren för 7 305 riksdaler banco. Efter en sammanslagning av de båda varven 1825, benämndes hela området Gamla varvet.

När Ambrosius Landgren dog 1845 var hans son Adolf Fredrik Landgren endast 16 år, varför ansvaret tills vidare anförtroddes grosshandlare O. P. Dahlin. År 1856 övertog A. F. Landgren varvet och ledde det till sin död 1871, endast 42 år gammal. Landgren hade inga barn, så efter hans död övertog hans systerson George Douglas Kennedy ledningen i firman som hette A. Landgrens Enka. Firman som senare drevs i G.D. Kennedys namn var också ett av de stora segelfartygsrederierna i slutet av 1800-talet och de fem sista fartygen som byggdes beställdes alltså av varvsägaren själv.

Det sista segelfartyg som byggdes på Gamla varvet, var Sigyn som sjösattes den 15 juli 1887, och 1907 upphörde varvet eftersom staden behövde marken för att utöka hamnen. År 1912 tog staden över området, för 1,5 miljoner kronor, som då omfattade fastigheterna nummer 1, 2, och 3 i Majornas fjärde rotel, samt masthamnen öster om Bläsan med tillhörande vattenområden.

Gamla Varvet

Gamla Varvet från älven

På en del av området anlades Gamla varvsparken. Den tidigare Gamla varvsgatan från 1852 är numera till stor del borta, den kvarvarande delen heter från 1937 Delawaregatan.

Skepp byggda på Gamla varvet 1830-1887, namn, byggår, typ, lästetal, redare (ort)

Experiment, 1830, skon., ??, ??
Götha Elf, 1833, ångbåt, ??, Kgl. Götha Elfstyrelse
Superb, 1839, brigg, 158, C.G. Lindberg (Göteborg)
Balder, 1845, brigg, 179, J.G. Grönvall & Co (Göteborg)
Wikingen, 1846, 69, brigg, ??
Gerda, 1847, skepp, 300, Olof Wijk (Göteborg)
Diadem, 1849, brigg, 130, Gustaf Melin (Göteborg)
Cleopatra, 1852, brigg, 156, Gustaf Melin (Göteborg)
Eos, 1852, ångfartyg, ??, G.J. Brusewitz (Göteborg)

Konstruerade av N.C. Kierkegaard

Aurora-Borealis, 1853, skonert, 43, Niclas Beckman (Göteborg)
Eleonore, 1854, skepp, 130, Niclas Beckman (Göteborg)
Galathea, 1856, brigg, 83, Björck & Engström (Göteborg)
Dellen, 1861, ångbåt (bogserare), ??, Pettersson (Hudiksvall)
Heidi, 1864, skepp, 265, Gustaf Melin (Göteborg)
Louis De Geer, 1866, skepp, 352, Gustaf Melin (Göteborg)
Iris, 1867, skepp, 295, A.F. Landgren (Göteborg)
Godeffroy, 1867, bark, 240, J. C. Godeffroy & Son (Hamburg)
Erato, 1869, skepp, 329, A.F. Landgren (Göteborg)

Andra konstruktörer

Hildur, 1858, skonert, 77, A. Landgrens Enka
Pursuit, 1860, skepp, 286, A.F. Landgren (Göteborg)
Iduna, 1862, skepp, 325, Gustaf Melin (Göteborg)
Neptun, 1865, ångfartyg, ??. D.W. Flobeck (Göteborg)

Konstruerade av Johan Hübe

Ingeborg, 1870, ångfartyg, 200 ton, Aug. Leffler för Ångfartygs AB Thule (Göteborg)
Eigen, 1870, ångfartyg, 223 ton, V. Furst & Co (Kristiania)
August Leffler, 1871, ångfartyg, 122 ton, C. L. Berggren (Göteborg)
Advance, 1873, ångfartyg, 199 ton, Th. Ahrenberg (Göteborg)
Adolf Landgren, 1876, bark, 603 ton, G.D. Kennedy för A. Landgrens Enka (Göteborg)
Ingeborg, 1877, ångfartyg, 374 ton, Aug. Leffler för Ångfartygs AB Thule (Göteborg)
Galatea, 1878, brigg, 331 ton, H. Svensson (Göteborg)
Gurli, 1879, bark, 721 ton, G.D. Kennedy (Göteborg)
Zaima, 1883, brigg, 335 ton, G.D. Kennedy (Göteborg)
Sigyn, 1887, skepp, 336 ton, G.D. Kennedy (Göteborg)

Felaktiga uppgifter i tabellen som hämtats från Wikipedia har rättats med hjälp av Sveriges skeppslista åren 1837-1885. Det gäller exempelvis lästetalet för kappseglingsfartyget Aurora Borealis en även fler andra tonnageuppgifter och ägaruppgifter. Från 1863 använde nyläster. De är omräknade till gamla läster i tabellen.

Ett skepp som finns i Wikipedia-tabellen, Wikingen, har inte gått att hitta i Sveriges skeppslistor så jag utgår ifrån att uppgiften om ägare är fel och att det måste ha byggts för utländsk beställare. Alternativt har skeppet aldrig existerat.

Nåt fartyg med namnet Thule återfinns inte heller i skeppslistorna. Eftersom så få uppgifter finns om fartyget har jag utgått från att det inte existerat.

Briggen konstruerad och byggd 1878 med namnet Galatea hade från början av H. Svensson som huvudredare och inte G.D. Kennedy vilket anges på de flesta håll. G.D. Kennedy var dock sannolikt delägare, troligen också huvudägare. Några år senare är han också huvudredare.

Andra källor: Sveriges skeppslista åren 1837-1885, CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-23, Wikipedia, Göran Sundström,  ”Gamla Varvet i Göteborg” i Göteborg förr och nu, 1988

J.G. Malmsjö

J. G. Malmsjös Pianofabrik var en pianotillverkare i Göteborg, som startade i december 1843, då fabrikören Johan Gustaf Malmsjö flyttade dit och lyckades sälja två stycken taffelpianon, som han själv i minsta detalj tillverkat.

Malmsjö hade först gått i snickarlära och fick därefter plats hos en instrumentmakare Olof Berndt Ekström i Malmö, där han stannade fram till att han lyckades få anställning hos den tidens förnämste skandinaviske pianotillverkare, Andreas Marschall i Köpenhamn och senare hos dennes änka. Här utbildade han sig 1838-42 till mästare och återvände därefter till Malmö. där han först in sig hos Ekström.

1843 flyttade Johan Gustaf Malmsjö till Göteborg och hyrde först en verkstad i Hypoteksföreningens hus vid Gustaf Adolfs torg, och 1 april 1844 en större verkstad i ett hus vid Lilla Bommen, i hörnet av Torggatan 2 och S:t Eriks torg. Där arbetade han det första året med två medhjälpare och året därpå med ytterligare två, till dess att han 1847 flyttade fabriken till hörnhuset av Gamla Allén 13 (nu Södra Vägen) och Vasagatan 58-60. Huset uppfördes 1844 och revs 1922 för att Vasagatan skulle kunna dras ända fram till Södra vägen och Heden. I början tillverkade enbart så kallade tafflar.

Fabriken vid Gamla Allén

År 1850 tillverkades ett och 1860 två instrument i veckan, men redan 1870 fler än tre instrument i veckan, 1877 var siffran uppe i 225 om året och 1890 levererades det 5 000:e instrumentet; en konsertflygel. Redan 1846 hade fabriken börjat tillverka pianon och från början av 1849 även flyglar.

I slutet av 1870-talet började tafflarna att bli omoderna och produktionen gick därför över i huvudsak till pianon. Medelårsproduktionen i kronor var för 1850-talet 29 000, för 1860-talet 80 000, för 1870-talet 124 000, för 1880-talet 84 000, för 1890-talet 153 000 och för perioden 1900-1909, 249 000 kronor årligen.

Vid J. G. Malmsjös död 1891 blev verkmästaren Alfred Ågren utsedd till fabriksföreståndare, han hade bland annat arbetat nio år vid den stora Steinwayska pianofabriken i New York och hos Malmsjös sedan 1879. Malmsjös måg – konsul Vilhelm Seydel – övertog ledningen av fabriken som disponent. Antalet anställda var 65 stycken 1898 och omsättningen 200 000 kronor.

Firman ombildades 1906 till aktiebolag (från 1906 AB J. G. Malmsjö) och uppgick 1918 i koncernen AB Förenade piano- & orgelfabriker. Disponent för AB J. G. Malmsjö blev efter Ågrens död 1914 Knut Hultén. 1962 flyttades tillverkningen från Göteborg till Arvika. Tillverkningen upphörde 1978, men namnet Malmsjö finns kvar som varumärke.

C.L. Malmsjö & Co

Urmakerifirma i Göteborg grundad av Carl Ludvig Malmsjö år 1843 eller 1841. Född 1818 i Röstånga i Skåne. Flyttade år 1841 till Göteborg i likhet med tre bröder där han grundade en urmakerifirma. Brodern Johan Gustaf Malmsjö grundade J.G. Malmsjös pianofabrik och en annan bror, C.A. Malmsjö, blev bokbindare.

1870 upptogs Henrik Hallgren som kompanjon och firman kallades därefter C. L Malmsjö & Co. Firman var den största urtillverkaren i Göteborg från 1840-talet till 1870-talet. 1879 övertog Henrik Hallgren firman. 1907 blev sonen Gunnar Hallgren delägare och 1916 ensamägare av firman.