Piratverksamhet – ett av ursprungen för den svenska kapitalismen

Del 1 av 12 i serien Kapare och pirater

Kapitalackumulationen som gjorde det möjligt för Sverige att utvecklas till ett kapitalistiskt land började på 1700-talet (i dessa sammanhang kan 1700-talet sägas ha fortsatt till omkring 1810). Det var fler sker som inträffade samtidigt under detta århundrade och som gjorde det möjligt med en omfattande kapitalackumulation i händerna på några få. Dels var det profiterna från slaveriet, från socker och tobak odlat med hjälp av slavar i Latinamerika, Västindien och USA. Detta bidrog till att familjer som Carnegie, EkmanRettig, Prytz, Sahlgren, Magnus, Melin, AlströmerSwartz och Ljunglöf kunde bli rika familjer.

En annan sak som bidrog till kapitalackumulationen under 1700-talet var de stora profiterna, vinsterna i Ostindiska kompaniet som hörde hemma i Göteborg. Dessa vinster kom till stor del från smuggling, smuggling av opium till Kina och smuggling av te till Storbritannien. Familjer som SahlgrenTranchellThamvon StockenströmGrillHahr, Chalmersaf Petersensaf SandebergOlbers och Bedoire, för att nämna några som blev rika delvis på grund av inblandning i Ostindiska kompaniet. Andra faktorer var en tilltagande export av trävaror och järn. Familjer som delvis blev rika på grund av sådan handel innefattar bland annat Ekman, Hall, Carnegie, Barclay, Röhss, Arfvidsson, Grill, Tottie, Arfwedson, Kjellberg, WijkWaern och Dickson.

Sen inträffade ytterligare en sak under 1700-talet som var ursprung till en stor kapitalackumulation. Den stora sillperioden ledde till en omfattande export av sill och sillolja (tran). Många familjer skaffade sig stora förmögenheter utifrån sill- och tranhandel. Några som kan nämnas är Ekman, Kjellberg, Oterdahl, Arfvidson, Bagge, Matzen, Beckman, Santesson och Schutz.

Vidare så innebar den så kallade kontinentalblockaden stora förtjänster för blockadbrytare och smugglare i Göteborg som ju användes som omlastningshamn för smugglingen till Storbritannien. Familjer som Björnberg gjorde stora förtjänster under denna tid liksom alla som exporterade trävaror och järn.

Den sista saken som bidrog till kapitalackumulationen under 1700-talet var piratverksamhet. Under två perioder tilläts kungligt sanktionerad piratverksamhet, så kallad kaparverksamhet. Den första perioden var i början av 1700-talet med start 1710 och slut 1719. Under denna period så skaffade sig familjer som Hedenberg, Gathenhielm, Aveman, Knape (ej att förväxla med Strömstierna som också hette Knape innan adlandet) och Utfall rikedomar genom kaperiverksamhet. Även etablerade borgare och adelsmän som Jonas Alström (senare Alströmer)Johan Andreas OlbersSebastian Tham, Hans Pettersson Wennerstierna (svåger till Sebastian Tham), Hans Calmes (1645-1710), Claes HabichtCarl Leffler, Rutger von Seth (troligen brorson till Hans Calmes fru) och Hans von Gerdes var ägare och delägare i kaparfartyg och deltog i kaperiverksamhet.

Många kapare under denna period tycks ha rekryterats från Storbritannien (ex. John Norcross, M. Wood) och Frankrike (ex. Petter de Bordieu, Simon S.t Leger, Jacob Pettersson Degenear) och inte så få av dem hade erfarenhet från sjöröveriverksamhet i Indiska Oceanen. Det fanns även många tyskar och holländare i kaparfartygens besättningar. En orsak till att det var många utländska män bland kaparna och i kaparfartygens besättningar var att det rådde förbud om att anställa svenska sjömän ombord på kaparfartyg.

Den svenske kungen Karl XII som utfärdade kaparbreven stod också i direkt kontakt med sjörövare i Indiska Oceanen med bas på Madagaskar. Bland annat när man undersökte möjligheterna för att starta ett Ostindiskt kompani.

Besättningsmän och kapare från kaparverksamhet i början av 1700-talet tycks ofta ha blivit anställda i svenska flottan eller Ostindiska kompaniet efter att de slutat som kapare. Många tidigare kapare blev höga officerare i den svenska flottan och många av flottans befäl var också kapare och/eller delägare i kaparfartyg. Däribland Johan (Jean) Gustaf Ankarstierna (1684-1714), Erik Siöblad (1647-1725), Johan Woldemar Stålhandske, Klas Ankarcreutz (1677-1730), Erik Andersson, Olof Anckarström (-1714), Karl Boström, Thomas Chapman (far till Fredrik Henrik af Chapman), Lars Collin, Lars Een, A. Falkengrén, Hans Hammar, Berend Hedenstierna, Henrik Hjortberg, KJ von Hoenstierna, Tage Lewerentz (1677-1731), J. Lind d.y., Nils Nilsson, Frans Rauvert, Gunnar Rijsberg, Anders  Schale (1678-1762), Erik Sparman, Anders Strömberg och Anders Thorsson (död 1711, svåger till Lars Gathenhielm).

Kaperiverksamheten var under vissa år mycket omfattande och orsakade problem med livsmedelsförsörjningen till Norge.  År 1771 tog exempelvis en dansk ostindiefarare med full last och vid en tdipunkt fanns det så många som 180 kapade fartyg i Göteborg.

Nästa period då kaparbrev utfärdats var i början av 1800-talet, närmare bestämt 1808-09 i samband kontinentalblockaden. Då skaffade sig bland annat familjerna Wijk och Gavin rikedomar genom att delta i kaperiverksamhet.

Kapitalackumulationen under 1700-talet och 1800-talet ägde till stor del rum i Göteborg.  Ostindiska hörde hemma där, handeln med produkter från slavplantager fördes oftast in i Sverige via Göteborg som var den närmaste hamnen till allting. Göteborg var en av de tre stora exporthamnarna för trävaror och järn (Gävle och Stockholm var de andra). Staden var också av naturliga skäl centrum för sillhandeln, för smugglingen under kontinentalblockaden och för kaperiverksamheten riktad mot främst danskarna.

Andra källor:
Olof Traung, Lars Gathenhielm, 1952
Sven T. Kjellberg, Svenska Ostindiska Compagnierna, 1974
Historiska Museet, Ostindiefararen Göteborg, häfte 1992
Tore Frängsmyr, Ostindiska Kompaniet, 1976
Ivan Lind, Göteborgs Handel och Sjöfart 1637-1920, 1923
Carl. A Tiselius, Göteborg under kontinentaltiden 1808-1810, 1935
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
G. Bodman, Göteborgs äldre industri, 1923
H. Fröding, Berättelser ur Göteborgs äldre historia, 1919
C.R.A. Fredberg, Det gamla Göteborg, 1923
Christina Dalhede, Viner, kvinnor, kapital, 2006
Christina Dalhede, Handelsfamiljer på Stormaktstidens Europamarknad, 2001

Advertisements

Utfall – pirater och direktörer

Del 2 av 12 i serien Kapare och pirater

Familjen Utfall stammar från Christian Jacobsson (-1673), rektor för Kungälvs skola och kyrkoherde i Hjärtums pastorat från 1661. Hans son Jacob Utfall (1649-1709) blev handelsman och bankkomissarie i Göteborg. Jacob Utfall var delägare i en rad fartyg och fartygslaster. Från början var han hattmakare men 1693 blev han rådman och bankkomissarie.

Jacob Utfall var gift med Maria Kuyhl, syster till Johan Kuyhl, adlad Kuylenstierna år 1693. Deras dotter Helena Catharina Utfall (1689-1730) var i sitt första äktenskap gift med kaparen och sjöbefälet i flottan, Christian Gathenhielm (1682-1722), bror till den mer kände kaparen Lars Gathenhielm (1689-1718). I sitt andra gifte var hon gift med Ernst Fredrik von Döbeln (1701-1766) och hon var farmor till den kände Georg Carl von Döbeln (1758-1820). Deras söner Wilhelm Utfall (1677-1753), Johan Utfall (1681-1749), Jacob Utfall (1684-1769), Peter Utfall (1686-1754) och Carl Utfall (1692-1769) adlades alla år 1716 med namnet von Utfall.

Johan (Jean) von Utfall var tillsammans med sina bröder Wilhelm Utfall  och Peter (Petter) Utfall delägare i kaparfartyg i början av 1700-talet tillsammans med bland annat Christian Gathenhielm. Kapare var pirater med kungligt uppdrag att vara sjörövare.

Den äldste brodern Wilhelm Utfall var kommersiepresident och som redan nämnts delägare i flera kaparfartyg, ofta tillsammans med svågern Christian Gathenhielm och drev rederirörelse ihop med dennes far Anders Börjesson. Yngste brodern Carl Utfall var militär i likhet med resten av bröderna inklusive den ende som inte blev adlad, Christian Utfall (1680-1752). Wilhelm Utfall ägde också egendomen Vädersågen i Majorna och var ägare av en framstående handelsfirma.

Johan Utfall är kanske den mest kände av bröderna då han kom att bli amiral. Han var delägare i kaparfartyg och han deltog i ryska kriget samt i striderna mot Peter Tordenskjold och blev kommendör. 1716 blev han dock tillfångatagen och inte frisläppt förrän 1719. Strax efter frilsäppandet organiserade Johan Utfall ett överfall på en del av den danska flotta som då belägrade Göteborg och lyckade erövra och föra bort 8 danska fartyg  som legat förankarde vid Grötö i Göteborgs norra skärgård. Via Nordre älv förde han dem till Göteborg där de genast blev en del av den svenska flottan. 1736 blev han viceamiral och eskaderchef vid Nya Varvet. 1742 blev han amiral. Han var gift med Maria Helena Göthenstierna, arvtagare till Nääs säteri.

Sonen till Johan Utfall, Jacob Jeansson von Utfall (1715-1791) gifte sig med Anna Elisabeth Pike (1725-1804). Hon var dotter till John Pike, superkargör i Ostindiska kompaniet och en av dem som följde med Colin Campbell från Oostendekompaniet. John Pike var son eller bror till Charles Pike (-1741), direktör i Ostindiska kompaniet 1737-41. Även Charles Pike hade tidigare varit aktiv i Oostendekompaniet och bägge hade sannolikt piraterfarenhet från Indiska oceanen, närmare bestämt Madagaskar. Jacob Jeansson von Utfall blev genom arv ägare till Nääs säteri (idag Nääs slott) och var direktör i Ostindiska kompaniet 1753-66. Nääs såldes 1824 av Jacob Jeansson von Utfalls son Jean Utfall. Det verkar som om Jacob Jeansson von Utfall i en del böcker och internetsajter förväxlats med sin farbror Jacob von Utfall.

Brodern Jacob Utfall, kapten vid amiralitetet, var gift med Catharina Charlotta von Gerdes (1680-1720), dotter till burggreven (borgmästaren) Hans von Gerdes (1636-1723). Denne anlade 1705 en klädstamp i vinkeln mellan Mölndalsån och Fattighuskanalen. Denna är ursprunget till stadsdelens namn, Stampen. Paret Jacob von Utfall och Catharina Charlota von Gerdes har aldrig varit ägare till Nääs som det uppges i en del böcker.

Peter von Utfall nämns som kaparkapten på Andromeda år 1712. 1716 blev han kapten i svenska flottan. 1734-35 var han kapten på Ostindiska kompaniets Ulrika Eleonora på en resa till Indien ochs senare kapten på flera olika fartyg under en rad resor till Kanton. Under den andra resan år 1736-37 med Tre Cronor var John Pike, Charles Irvine (1693-1771), Gerrard Barry och en Hofwardt superkargörer. Alla hade de förmodligen ett förflutet som pirater i Indiska oceanen. Pirat (kapare) hade ju också Peter von Utfall varit så de var säkerligen samma skrot och korn. Peter von Utfall var gift med Maria Rambeau (1705-1737), arvtagare till Borgviks bruk i Värmland.

Lite kuriosa. Familjen Rambeau heter i USA Rambo. Ett namn känt från filmens värld.

Knape från Onsala

Del 3 av 12 i serien Kapare och pirater

Olof Knape var en skeppare och redare från Onsala som ofta var i kompanjonskap med Anders Börjesson Gathe (1647-1710), far till den ryktbare Lars Gathe (adlad Gathenhielm) (1689-1718). Denne Olof Knape ska inte förväxlas med den Olof Knape som adlades Strömstierna (1664-1730). Olof Strömstiernas son Nils Knape (1690-1711) var anställd vid flottan i Göteborg (Göteborgseskadern). Inte heller han ska förväxlas med Olof Knapes bror, Nils Knape, som var gift med Christina Andersdotter, syster till Lars Gathe.

Men de tycks ha alla varit släkt på något sätt då Olof Strömstiernas far Nils Olsson Knape (1635-1674) tycks ha varit född på Onsalahalvön. En skeppare Anders Knape som var verksam samtidigt som Olof Knape från Onsala fanns också. Troligen ytterligare en bror.

Nils Knape var kaparkapten på bland annat Svenska Vapnet som fick sitt kaparbrev i september 1710 och var ägt av Olof Knape och Christian Gathe. I juni 1712 uppbringades Svenska Vapnet av Peter Wessel (Tordenskiold) norr om Skagen. Nils Knape satt fängslad i Norge några år innan han lyckades ta sig tillbaka till Sverige. Olof Knape var dessutom från 1710 delägare i kaparfregatten Le Triumphant tillsammans med  Lars Gathe, Christian Gathe, Vilhelm Utfall, Berndt Örtegren, Anders Thorsson och Nils Nilsson. Även skeppet Förgyllda Eschaloupen ägdes av Olof Knape och Lars Gathe med flera.

Efter kaparverksamhetens upphörande år 1719 blev Nils Knape och hans bror Olof Knape vanliga redare.

En Ingrid Månsdotter Knape på Onsala var gift med Nils Månsson, bror till Måns Månsson (-1721), Onsalas näst störste redare på sin tid. Störst var Anders Börjesson Gathe.

Olof Strömstierna

Amiral Olof Strömstierna (1664–1730). Målning av Johann Heinrich Wedekind 1715, Statens porträttsamling på Gripsholms slott

Olof Strömstierna som vid den tiden hette Olof Knape gick till sjöss 1672 och var länge anställd i det holländska ostindiska kompaniet (VOC) där han till slut blev löjtnant. 1697 återvänd ham hem för gott, men redan 1689 hade han gift sig med Christina Thorvedsdotter Ström från Marstrand, dotter till rådman Torved Nilsson Ström och hans hustru Margareta Mattsdotter samt bror till Nils Thorvedsson Ström, år 1727 adlad Strömcrona.

1698 anställdes Olof Knape (Strömstierna) i den svenska flottan, 1700 blev han kapten och under krigen i början av 1700-talet tjänstgjorde han på olika fartyg längs med Bohusläns kust. 1712 köpte han Vese gods, 1714 blev han schoutbynacht vid Göteborgseskadern. I samband med det förde han bland annat befäl över två fregatter, Varberg och Kalmar, som användes för kaperiverksamhet. 1715 köpte han fiskelägena Lysekil och Malmön och samma år blev han adlad som Olof Strömstierna. Året efter blev han viceamiral och förlorade ett sjöslag mot danskarna vid Dynekilen utanför Strömstad. De danska flottstyrkorna leddes av Peter Wessel (Tordenskiold). Olof Strömstierna blev till slut amiral och slutade i flottan år 1719.

Gathenhielm – kaparfamiljen framför andra

Del 4 av 12 i serien Kapare och pirater

Anders Börjesson Gathe (1647-1710) var gift med Kerstin Larsdotter Hjelm (1654-1735) från Hjelms gård i Fjärås. Det inköpte gården Gatan i Onsala och namnet Gathe tog de sig efter gårdens namn. Anders Börjesson Gathe blev inspektor för fyrarna på Nidingen, skeppsbyggare och skeppsredare. Med tiden blev han den störst redaren i Onsala med ett antal helägda skepp och flera delägda. Bland kompanjonerna märktes Michael Mårtensson, Olof Hammar och Olof Knape. Med tiden flyttade Anders Börjesson Gathe över allt mer av sin rederiverksamhet till Göteborg där han fick nya kompanjoner i sin rederiverksamhet, exempelvis David Amija, Jacob Utfall och Peter Tillroth (adlad Göthenstierna). Peter Göthenstiernas dotter Helena Maria Göthenstierna (1689-1765) var gift med Johan von Utfall (1681-1749), son till Jacob Utfall. Även i Göteborg var Anders Gathe en av de allra största redarna.

Äldste sonen Christian Gathe (1682-1722) blev tidigt sjöman och 1701 blev han kapten ombord på ett fartyg från Göteborg. Med detta skepp och ett av Sebastian Tham ägt skepp, Carolus XII, seglade han i flera år på Medelhavet och andra fjärran destinationer. 1704 blev han underlöjtnant i svenska flottan, men fortsatte sin verksamhet som kapten i handelsflottan ändå. 1710 återvände han till Göteborg med skeppet Carolus XII och blev anställd i flottan. Han fick dock snart tjänstledigt och erhöll ett kaparbrev för fartyget La Revange och ett för Svenska Vapnet. Det senare ägdes ihop med Olof Knape. På hösten samma år, efter en framgångsrik sommar med flera kapade fartyg, byggde han ytterligare tre nya kaparskepp samt ledde ombyggnationen av Carolus XII till kaparfartyg.

1711 arbetade Christian Gathe på den av Sebastian Tham ägda postgallioten Jägaren under en resa till Amsterdam. Trots att detta skepp var avsett för posttransporter använd Christian Gathe det för att kapa ett fartyg på vägen. Hemkommen till Göteborg arbetade han sedan i svenska flottan intill 1713 då han fick permission igen. Nu för att vara kapten på kaparfregatten Göta Lejon. Året efter var han tillbaks i flottan på örlogsfregatten Fredrik och ytterligare två år senare var han med vid Dynekilen där en svensk flottstyrka togs av danska örlogsstyrkor under Peter Wessel (Tordenskiold). Christian Gathe adlades år 1717, tillsammans med sin bror Lars Gathe, med namnet Gathenhielm. Han blev kommendör i svenska flottan 1718 och slutade som anställd i flottan 1720. Genom kaperierna blev Christian Gathe en rik man, men mycket förlorades under åren efter genom dåliga affärer.

Christian Gathe var gift med Helena Catharina Utfall (1689-1750), dotter till Jacob Utfall. Hon gifte senare om sig med Ernst Fredrik von Döbeln. Christian Gathe och Helena Catharina Utfall fick flera barn, däribland Anders Gathenhielm (1714-35) och Wilhelm Gathenhielm (1721-1758). Den senare var lärstyrman ombord på Ostindiska kompaniets Cronprinsessan Lovisa Ulrica åren 1748-50. Bägge bröderna var anställda vid amiralitetet (i örlogsflottan). Christian Gathenhielms dotter Jakobina Maria Gathenhielm (-1773) var gift med Johan Rystedt (-1783).

Lars Gathenhielm

Porträtt som troligen föreställer Lars Gathenhielm

Den yngre brodern Lars Gathe (1689-1718) tycks ha gått till sjöss år 1707 och det är känt att han uppehöll sig i London 1710 när fadern dog. Däremot är väldigt lite känt om var han varit. med tanke på vilka han senare omgav sig och hur framgångsrika han var som kapare är det kanske inte helt otänkbart att han faktiskt varit sjörövare i Indiska Oceanen, där sjörövare ju hade en bas på Madagaskar, främst mellan åren 1690 och 1725. Ett annat alternativ är ju att han varit anställd i holländska ostindiska kompaniet VOC som ju hade många svenskar anställda. Han ska enligt en del källor ha blivit löjtnant i holländsk tjänst, något som väl tyder på tjänstgöring i VOC.  Men det kan eventuellt också handla om Oostendekompaniet som ju hade många britter anställda och förmodligen goda kontaker med sjörövare på Madagaskar. Enligt kaparkollegan John Norcross pratade Lars Gathenhielm utmärkt engelska. I likhet med brodern Christian Gathe kom Lars Gathe hem till Sverige vid eller efter faderns död 1710. Också i likhet brodern blev han kapare samma år, med andelar i kapargallioten Lilla Jägaren.  De andra delägarna var Stefan Liedberg, Hans Sprinchorn, Paul Halbmeijer,  Håkan Sahlberg, Volrath von Langercken och Thore Otterbäck. Kaparkapten på båten var Tore Moberg.

Lars Gathe var dessutom från 1710 delägare i kaparfregatten Le Triumphant tillsammans med  Olof Knape, Christian Gathe, Vilhelm Utfall, Berndt Örtegren, Anders Thorsson och Nils Nilsson. Le Triumphant köptes från Dunkerque, hemmahamn för flera franska kaparfartyg och kapare. Samma skaffade hans sig också andelar i kaparfartygen Göteborg och Onsala Galej liksom i broderns La Revange. 1711 blev han delägare i eller ensamägare till kaparfartygen Förgyllda Eschaloupen (tills. m. Olof Knape m. fl.), Hoppet, Mercurius, Packan och Vinthunden. På Vinthunden var Lars Gathe själv kapten. Brodern Erik Gathe (1694-1712) var för sin del kapten på La Revange från 1712. Erik Gathe dog dock samma år och Lars Gathe figurerar därefter regelbundet som kapten på La Revange under åren 1712-14.

Året 1713 var de svenska kaparna verksamma inte bara i Nordsjön, Kattegatt och Skagerak utan också i Elbes mynning, väster om Norge och ända ute vi Shetland. Han tycks också ha ägnat sig åt smuggling av allehanda varor och greps med  olovlig last i början av 1713. Han rymde dock från fängsligt förvar och uppehöll sig därför utomlands under stora delar av året, i huvudsak i norra Frankrike. Han kom så småningom att åtals för sjöröveri för sin kaparverksamhet utanför tyska och brittiska kuster, men han frikändes då man inte kunde bevisa att han varit delaktig eller var delägare i fartygen som det handlade om. Under 1714 och 1715 växte kaperiverksamheten. Från denna tid och fram till sin död kom Lars Gathenhielm att samla på sig en avsevärd förmögenhet.

1715 adlades Lars Gathe i likhet med sin bror Christian Gathe med namnet Gathenhielm. 1716 fick Lars Gathenhielm bruka örlogsfregatten Älvsborg för kaperiverksamhet, men den förliste redan hösten samma år under Nils Nilssons och Jacob Jürgensen-Molsunds befäl. Dessa två fick genast nya befäl, Nilsson på Greve Mörner och Jürgensen-Molsund på Svenska Islandsfararen. Det sistnämnda skeppet ägdes först av den ryktbare Jonas Alströmer som köpte fartyget i  år 1714 i England. Det hette då de Olbing Galley. Fartyget bytte snart namn till Prinsessan Ulrica Eleonora. 1716 övergick fartyget i Lars Gathenhielms ägo efter att hans kapare tagit det med kontraband, smuggelvaror, ombord. han lät döpa om skeppet till Svenska Islandsfararen. Senare samma år rekvirerade staten en rad kaparfartyg i Göteborg, totalt 14 stycken  vara 8 var Lars Gathenhielms, för användning i krigståget mot Norge. Totalt fanns detta år 19 kaparfartyg i Göteborg, 9 tillhöriga Lars Gathenhielm. Eftersom han blev av med större delen av sina kaparfartyg behövde han skaffa nya och köpte därför fartyg i Holland. Danskarna agerade för att förhindra leverans och endast ett fartyg av fyra kom till Sverige, under befäl av Samuel St. Leger. Detta fartygs namn va La Grande Famille under Lars Gathenhielms tid som ägare.

Den svenske kungen Karl XII utsåg år 1717 Lars Gathenhielm till chef över alla kapare och kaperiverksamheten tog nu ännu mer fart. Raden i januari 1717 fick han låna örlogsfregatterna Fredrik och Halmstad för kaparverksamhet och 1717 kapade man bland annat en dansk ostindiefarare med dyrbar last. Många av Gathenhielms anställda kaptener var också kaptener i amiralitetet. Exempelvis Tage Lewerentz, Nils Nilsson, Anders Schale, KJ von Hoenstierna, Erik Sparman, Thomas Chapman och Hans Hammar. Under Tordenskiolds angrepp på staden Göteborg år 1717 spelade Lars Gathenhielms fartyg och besättningar en viktig roll för försvaret. Speciellt gällde detta fregatterna Fredrik och Halmstad som stod under Nils Nilssons befäl.

Samma år, 1717, fick Lars Gathenhielm Gamla varvet i Göteborg i förläning plus en hel del mark söder om varvet, dvs områdena där idag Stigbergstorget, Bangatan och Gathenhielmska reservatet ligger. Ett år senare blev Lars Gathenhielm återigen misstänkt för smuggleri. Han anmäldes av en konkurrerande kapare, Frans Rauvert.

Förutom amiralitetskaptener hade Lars Gathenhelm många utlänningar anställda. En har redan nämnts, Samuel S.t Leger. Andra var Michael Knie, Guillaume Berne, James Henke, John Edwards, Robert de Ford, Thomas KLein, John Scarret, Michael Gore, Martin Röhl, Kaspar Schoedwill, J. Gerchen, M. Wood, Johan Friederich, Gert Kessel, D. Wildenrath och Lars Juthe. Den mest ryktbare av dessa var dock John Norcross som många gånger var misstänkt för sjöröveri i strid med de förordningar som gällde för den kungligt sanktionerade kaperiverksamheten.  Exempelvis när han 1717 kapade ett holländskt fartyg utanför Texel. Det kan säkerligen med fog antas att en del av dem tjänstgjort på fartyg i Ostindisk trafik hos VOC eller Oostendekompaniet liskom att några förmodligen varit sjörövare på annat håll, exempelvis i Indiska oceanen. John Norcross var exempelvis en av dem som verkade som mellanhand för karl den toflte när denne förhandlade med kapare på madgaskar om ett svenskt Ostindiskt kompani. Norcross fängslades år 1719 i Sverige för sjöröveri, men rymde. Han hamnade så småningom i dansk fångenskap och avled 1758, efter 30 år i danskt fängelse.

Lars Gathenhielm var den överlägset störste kaparredaren i Sverige. Av 156 kända kaparfartyg under den aktuella perioden i början av 1700-talet var 48 stycken ägda av Lars Gathenhielm, hans bror Christian Gathenhielm eller hans änka Ingela Gathenhielm.

I april 1718 dog Lars Gathenhielm, hans verksamhet övertogs då av änkan, Ingela Gathenhielm (1692-1729), född Hammar. Hon var dotter till Onsalaredaren Olof Hammar. Detta gällde såväl repslagarbanan (där Bangatan nu finns) rederiverksamheten som kaperiet. Det senare upphörde dock år 1720. Ingela Gathenhielm fortsatte driva företagverksamheten intill sin död, men Gamla varvet fråntogs henne år 1720. Hon gifte om sig med överstlöjtnant Isaac Browald år 1722 och bosatte sig med honom på hans gods Lerjeholm. Ingela och Lars Gathenhielm hade flera barn, men de dog alla i unga år utom Anders Gathenhielm (1714-68). Denne var dock aldrig en aktiv företagare eller handelsman.

Lars Gathenhielms syster Anna Thalena Gathe (1694-1777) var först gift med kaparkaptenen Anders Thorsson (-1711) som dock dog ett år efter giftermålet. Hon gifte då om sig med handelsmannen Johan Busck (1690-1756).  Dottern i det första giftermålet, Anna Christina Thorsson (1711-79) gifte sig med Peter Bagge, ägare av Varvet Viken och senare med intressen också i driften av Gamla varvet, något som även Johan Busck hade intressen i. Det hus som idag kallas för det Gathenhielmska huset uppfördes sannolikt av paret Busck. Lars Gathenhielm själv bodde vid Lilla Torget.

Andra källor:
Olof Traung, Lars Gathenhielm, 1952.
CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1923

Thorsson, Hedenberg, Örtegren – affärsmän, pirater och redare

Del 5 av 12 i serien Kapare och pirater

Cornelius Thorsson var en av Göteborgs framgångsrikaste köpmän under sin tid, slutet av 1600-talet och början av 1700-talet. Han var son till skepparen Tore Joensson och Elin Andersdotter (dotter till Jöns Andersson i Högen) samt bror till Anders Thorsson. Han fick burskap som handlande i Göteborg 1680 och var död 1727. Bland annat ägde han en såg i Trollhättan, Vitlanda hammarbruk i Tösse i Dalsland och Elgå bruk i Jösse härad i Värmland.

Sågen och bruket i Tösse övertogs av sonen Cornelius Thorsson d.y. (-1737) och Elgå bruk av svärsonen Christoffer Hedenberg till 2/3 och svärsonen Carl Gustaf Bagge med en tredjedel. Christoffer Hedenberg (-1740) var gift med dottern Elisabeth  (-1775) (omgift med Nils Lilliecreutz, död 1764) och Carl Gustaf Bagge med dottern Anna. Johan Andr. Olbers var gift med Cornelius Thorssons dotter Annika (-1709). Hans dotter Brita (-1742) var gift med Marcus Lewesen och hans dotter Helena Maria med tolagsmästaren Christian Graff (1705-1774).

Tre giftermål hade Cornelius Thorsson, först med Sara Andersdotter (-1710), förmodligen dotter till rådman Anders Svensson och Elisabet Gustavsdotter, i andra giftet med Margareta Schael (1672-1720), dotter till handlanden Johan Schael och Maria von Egmont och tredje gången med Hedvig Catharina Rutensköld(-1754), dotter till majoren Lars Rutensköld(-1731), och Maria Breitholtz. Hedvig Catharina Rutenskiöld gifte om sig med  Lars Gyllenhaal till Häringstorp.

Christoffer Hedenberg såväl som Cornelius Thorsson var delägare i kaparfartyg i början av 1700-talet. Från 1711 ägde Hedenberg del i Kaparhuckerten Svensk Lösen tillsammans med Abraham Grill, Werner Groen, Carl Wattrang med flera. 1711 var han också kapten på denna. Även Erik Brinck och Johan Gustaf Ankarstierna var kaptener på Svensk Lösen.  1712 köpte han kaparfregatten Stenbocken på vilken han under samma år var kapten. Senare kaptener var E.Blom, J. Jürgensen-Molsund, Klas Ankarcreutz, Matthias Scheel, F. Lind och Jac. Forsman. År 1714 var Stenbocken utlånad till flottan. 1717 ägde Hedenberg tillsammans med Erik Brinck kaparhuckerten Cupido. 1720 hade han tillsammans med baron Erik Siöblad övertagit kaparhuckerten Hornbjässen från Ingela Gathenhielm.

Cornelius Thorsson ägde för sin del kaparen Anna Margaretha år 1711 och del i kaparhuckerten La Bonne Espérance från samma år. Andra delägare var Olof Häger, Magnus Månsson och Claes Habicht.

År 1723 fick Christoffer Hedenberg privilegium på ett tobaksspinneri i vilket en del vinster från kaparverksamheten investerades. Förmodligen var detta en fortsättning på Ingela Gathenhielms privilegium från 1721. I början av 1730-talet var fabriken Göteborgs näst största tobaksfabrik. Hedenberg ärvdes av sin fru Elisabeth som sålde sin andel i spinneriet till Hans Larsson Liedgren. Privilegiet och fabriken övertogs av denne tillsammans med Johan Örtegren (-1750) (son till Berndt Örtegren som var delägare i kaparfartyg, bland annat Västgöten, och redare) som från 1741 drev den själv. 1750 övergick den till Caspar Wohlfart(-1758). Caspar Wohlfart var gift med Anna Elisabeth Örtegren (-1760), dotter till Berndt Örtegren i dennes första gifte.

Anders Thorsson (-1711) och gift med Anna Thalena Gathe, därmed svåger till Lars Gathenhielm var sannolikt identisk med brodern till Cornelius Thorsson. Anders Thorsson var delägare i kaparfregatten Le Triumphant tillsammans med Berndt Örtegren, Lars Gathe, Christian Gathe, Olof Knape och Nils Nilsson, i Räven tillsammans med Abraham Bruhn, Jacob Bornander och Nils Thorsson (sannolikt ytterligare en bror). Han tycks också ha varit kapten på kaparhuckerten Onsala Galej.

Berndt Örtegren var gift med Rangela Liedgren (dotter till Lars Hansson Liedgren i dennes tredje och Elisabeth Matthiasdotter Rambeau i hennes tredje gifte) i sitt andra gifte och med Maria Thorsson Andersdotter (dotter till Anders Thorsson och hans första hustru Christina, om identifikationen av Anders Thorsson är korrekt) i sitt första. I de två äktenskapen föddes totalt 6 st barn Cornelius, Brita Maria, Anna Elisabeth, Christina, Johan och Catarina. Elisabeth Matthiasdotter Rambeau var syster till Johan Rambeau och dotter till Matthias Assmundsson och Brita Hansdotter.

Före äktenskapet med Elisabeth Matthiasdotter Rambeau hade Lars Hansson Liedgren (-1728) varit gift med Maria Jönsdotter död 1705, dotter av handlanden Jöns Andersson i Högen och Cecilia Svensson (en av dennes döttrar var gift med amiralitetskapten Hans Wulff och en annan med handlanden Cornelius Thorsson, se ovan). I Lars Hansson Liedgrens första äktenskap föddes sonen Hans Larsson Liedgren (1700-1741), som övertog Christoffer Hedenbergs tobaksspinneri år 1740 tillsammans med systersonen Johan Örtegren. Lars Hansson Liedgrens dotter i första äktenskapet, Maria Liedgren (1702-1740) var gift med Peter Wennerstierna. Hans Larsson Liedgren var gift med Britta Maria Camitz. De hade sex barn, Lars Liedgren, Johan Liedgren, Niclas, Samuel, Berendt och Maria Liedgren (var gift med Henrik af Dittmer), alla omyndiga vid faderns död. Hon gifte om sig med Martin Sandberg (-1759), textilfabrikör. Godsägarfamiljen som familjen Leffler gift in sig i och flertalet mer eller mindre kända människor med namnet Liedgren härstammar vad jag kan förstå från denna göteborgsfamilj (Släktforskarnas årsbok 1996).

Ytterligare en bror till Cornelius Thorsson tycks ha varit Johan (Joen) Thorsson som var skeppare.

Cornelius Thorsson den yngre var rådman och år 1731 också justitieborgmästare i Göteborg. Han var gift med Catharina Schutz (1712-48), syster till direktören Jacob Schutz, företagaren Johan Schutz och Samuel Schutz. Vid mannens död gifte hon om sig med bruksägaren Erik Kock. Mellan 1738 och 39 ägdes Vitlanda bruk av Samuel Schutz. Vid hans död blev Erik Kock ägare av bruket och när han dog år 1753 övertogs det av styvsonen Samuel Thorsson. Denne sålde bruket år 1779.