Storbedragaren Lundgren blev den största finaste fångst, Göteborgspolisen kunnat göra på utställningen, men med kännedom om förbrytarens lust att operera i stora folksamlingar har man tyvärr anledning befara, att fler dylika komma att söka sig hit. Att de då i utställningens vakter få göra med personer, som ha ögonen uppe, visar fallet Lundgren, ty den, som kanske har största direkta äran i hans gripande, är en av utställningens egna.
Pripps restaurang
Detektiva polisen gav i förra veckan en del vakter vid Götaplatsen signalement på Lundgren, som Stockholmspolisen misstänkte ha rest till Göteborg, och strax före klockan 3 i fredags middag fick en av dessa vakter syn på en person, som föreföll frapperande lik det porträtt, polismännen visat.
Han följde efter mannen, träffade ett par poliskonstaplar, med vilka han rådgjorde, men då dessa ännu ej hade fått något meddelande om den efterspanade och funno, att han rörde sig så ytters ogenerat och säkert, beslöt man att avvakta tiden men fortsatte naturligtvis att skugga honom.
Mannen gick så in på Pripps restaurant för att äta, utställningsvakten skyndade sig att skaffa detaljer ur signalementet, det uppgavs, att ett ankare och årtalet 1855 skulle vara tatuerade på ena handen, och genom hovmästarens på Pripps försorg fick man konstaterat att då var. Nu var vakten säker på sin sak.
Under tiden hade även detektivpolisen varskotts av konstaplarna, och en kvart senare befann sig Lundgren och damen i hans sällskap i rättvisans förvar. (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 30 maj 1923)