Hantverkshistoria – hantverksföreningar

Göteborgs Hantverksförening verkade mellan åren 1847 och 1865 och dess sista fullmäktige var snickarmästaren C J Sahlin, ordförande, skomakarmästaren L J Wedelin, vice ordförande, juvelerare W Lyon, kassaförvaltare. Övriga fullmäktige var mur- och byggmästare G Ullgren, sadelmakarmästaren N P Holmberg, kopparslagaremästaren H Pettersson, bleckslagaremästaren G Eklund, skräddarmästaren A F Monthell, smedmästaren P Rasmussen, målarmästaren N O Winqvist, svarfvarmästaren A Hinricsson och hattmakarmästaren F R Angresius. Föreningens sekreterare var stadsnotarie P Gabrielsson.

I Göteborgs Borgarematrikel, vilken omfattar åren 1677 till 1864 och finns bevarad på Landsarkivet i Göteborg, finner man att de siste mästarna och borgarna i Göteborg var målaren A J Netterblad, bagaren C G Larsson, slaktarna Bengt Nilsson, Alexander Qvirist och Johan B Svensson samt byggmästarna A Månsson-Malmsten och J A Ullgren. Vad som är intressant att notera är alltså att Göteborgs sista borgare alla var hantverkare.

De första borgarna som noteras i samma matrikel var slaktaren Christoffer (efternamn saknas) och bagaren Lars Ambjörnsson, båda skrivna som mästare och borgare på dess första sida vilken är daterad den 27 september 1677. Kanske kan detta vara ett tecken på att Göteborgs hantverkare haft en större betydelse i stadens borgerliga liv och utveckling än många historiker velat göra gällande, då dessa till stor del fokuserat på handeln och sjöfarten.

Göteborgs Hantverks- och Industriförening

Den 18 juni 1864 utfärdades en ny näringsordning i Sverige och i samband med den upphörde många av de gamla hantverksföreningarna. Det fanns en lagstadgad föreningsfrihet vilken gav olika yrkesutövare rätten att bilda sammanslutningar för att tillvarataga angelägenheter som rörde dem själv och dess yrken och branscher.

De tidigare hantverksföreningarnas medel skulle också enligt det nya regelverket komma
äldre hantverksmästare till del varför det behövdes nya organisationer som förvaltade dessa. Det var just dessa anledningar som föranledde att Göteborgs Hantverks- och Industriförening bildades år 1866.

När exakt föreningen bildades under detta år är inte känt men det förberedande arbetet tog redan under början av detta år. Det äldsta bevarade protokollet är daterat den 24 september 1866 och behandlar ett styrelseval, troligen det första och att denna nyvalda styrelse ersätta en interimsstyrelse.

Göteborgs Hantverks- och Industriförenings första styrelse bestod av nio personer, nämligen; sadelmakarmästaren N P Holmberg, målarmästaren C J Ahlin, kopparslagaremästaren Hans Pettersson, målarmästaren O B Bolm, tunnbindarmästaren C W Olsson, målarmästaren P A Strandman, smedmästaren O Guldbrandsen, konditorn M Rubenson och snickarmästaren D T Löfmarck.

Industribank

Vid ett av föreningens allra tidigare sammanträden, den 30 oktober 1866, lyfte den dåvarande sekreteraren Mauritz Rubenson (redaktör vid Handelstidningen för övrigt) frågan genom en motion om bildandet av en industribank i Göteborg. Förslaget antog och en sjumannakommitté bildades.

Vid föreningens sammanträde den 23 november samma år höll redaktören S A Hedlund ett föredrag med titeln Om banker i allmänhet, särskilt med afseende på den beslutande industribanken. Tyvärr saknas idag
föredragsmanuskriptet både i föreningens såväl som i Handelstidningens arkiv. Tanken med bildandet av banken var att hantverkare och mindre industriidkare skulle kunna låna rörelse- och investeringskapital under förmånliga villkor.

Efter Hedlunds föredrag valdes följande till bankkommittén; byggmästaren P J Rapp, ingenjören Sally Meier, grosshandlarna S Warburg och Edvard Heyman junior och bankbokhållare P Malmberg. Kommittén presenterade sitt förslag för föreningen den 28 februari 1868, vilket lades till handlingarna på grund av att det ansågs vara ogenomförbart. Lektor Blomstrand och föreningens sekreterare Rubenson åtogs sig dock
att insamla information om andra industribankers verksamhet.

Tyvärr har huvuddelen av de handlingar som berör förslaget kring bildandet av en industribank i Göteborg
kommit bort och genom bildandet av folkbanken 1871, till vilkens styrelse de ovannämnda Rapp och Löfmarck valdes, så ansågs en särskild industribank överflödig och frågan var därmed inom Göteborgs Hantverks- och Industriförening slutbehandlad.

Som exemplen visar tog de göteborgska hantverkarna ett betydande ansvar för stadens utveckling och deras roll skall inte underskattas. Deras historia är till stor del fortfarande outforskad, i synnerhet de göteborgska skrånas, och det skulle vara en verklig historisk gärning om någon tog det på sitt intresse och ansvar att grundligt utforska och skriva den.

Carl T. Ek

Läs mer:
Källor:
  • C G Fast, Minnesskrift vid Göteborgs Handtverks- och Industriförenings
    hundraårsjubileum, 1966
  • J A Julin, Göteborgs Handtverks- och Industriförening 1866-1916, 1916
  • G von Schoultz, Svenska Skråsigill. K.G. Cedergrens efterlämnade anteckningar, Nordiska
    Museets Handlingar: 20, 1944
  • F Stenström, Per Dubb – och hans livsgärning, 1933

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.