Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Familjer & släkter

Släkten Mellgren

Endast för medlemmar

Släkten Rinman

Sven Engelbert Rinman föddes den 7 november 1838 i Bollstabruk och dog 16 juli 1918 i Göteborg. Engelbert Rinman gick till sjöss 1852, avlade 1860 sjökaptensexamen och förde 1860–62 för en engelsk firma i Shanghai ett barkskepp kring kusterna av Kina och Japan. Senare var han verksam i andra farvatten. 1874–1908 var han VD för Sveriges Allmänna Sjöförsäkrings AB och länge var han ordförande i Evangeliska missionsföreningen i Gbg.

En av hans söner var Viktor Johannes Rinman (1873–1944). Johannes R genomgick lantbruksskola 1892–93 men studerade sedan teologi i London och 1898–1900 missionen i Kina. 1906–10 var Viktor Johannes Rinman lärare vid Evangeliska fosterlandsstiftelsens missionsinstitut Johannelund i Bromma och 1910–22 var han rektor för samma stiftelses Svenska bibelinstitut i Södertälje.

1950 utgavs en biografi över Viktor Johannes Rinman av hans syster Nanny Vivica (Vivi) Rinman (1875–1960) som från 1897 under mer än 40 år var en av Evangeliska fosterlandsstiftelsens missionärer i Indien

Bröder till dem var Erik Benjamin Rinman (1870-1932) och Vivi Rinmans tvillingbror Axel Engelbert Rinman (1875-1947) , av vilka den förre blev far till Sven Erik Reinhold Rinman (1905–97). Sven Rinman blev fil lic 1932 och anställdes 1933 vid Kungliga biblioteket, där han befordrades till förste bibliotekarie och chef för låneexpeditionen 1953. 1960–70 var han chef för Riksantikvarieämbetets och Statens historiska museums bibliotek och arkiv. Rinman utgav banden 1 (1933) och 4:1–2 (1959–62) av J L Runebergs samlade skrifter, var redaktör för Ord och Bild 1937–50 och ledamot av redaktionskommittén för tidskriften Nordens frihet 1940–45, blev fil dr på avhandlingen Studier i svensk bokhandel (1951) och skrev avsnittet om Strindberg i Ny illustrerad svensk litteraturhistoria, 4 (1957). Han var också recensent, först i S-T och senare i Bonniers litterära magasin och GHT.

Sven Rinmans son var sjökaptenen Thorsten Rinman (1877–1943) i Gbg. Han var kamrer vid stiftelse till industriarbetarnas förmån 1906–42, utgivare av den av honom grundade Nautisk tidskrift 1908–30 och redaktör för sjöfartsavdelningen i GHT 1909–41. I sitt äktenskap med konstnären Carl Kylbergs syster Ulla Kylberg blev han far till Ture Fredrik Rinman (1906–87). Ture Rinman var efter verksamhet i London 1926–31 redaktör för sjöfart och segling i Morgontidningen i Gbg 1932–39 och i GHT efter fadern 1940–45 samt chefredaktör för Sv sjöfarts-tidning 1946–70. Son till honom är f.d. chefredaktören för Sv. Sjöfartstidning sjökapten Thorsten Rinman (f 1934).

Text i huvudsak från SBL.

Släkten Frisell

Frisell är en värmländsk släkt som härstammar från skattebonden Lars Larsson (levde ännu 1741) i Fagerås, Frykerud (Värml). Släktnamnet antogs omkring 1750 av dennes son, mönsterskrivaren vid Närke-Värmlands regemente Erik Frisell (1724—89) i Fagerås.

Den senares sonson Erik Frisell (1789—1853) och dennes son Axel Hjalmar Frisell (1821—1901) var brukspatroner på Stömne bruk i Stavnäs (Värml). Den sistnämndes bröder Fredrik Fabian Frisell (1820—76) och Henning Erik Frisell (1824—99) grundade 1849 firma F & H Frisell i Gbg samt var ledamöter av Gbgs stadsfullmäktige 1863—66 respektive 1867—70. En av Henning Frisells söner var direktör Erik Frisell (1859-1942).

Den ovannämnde Axel Hjalmar Frisell var far till kapten Erik Hjalmar Frisell (f 1880, d 1967), vilken en tid var anställd vid engelska statens undersökningar för järnvägsnätets utvidgande i Kenya och har skildrat sina upplevelser där i böckerna »Sju år i tält bland svarta och vita» (1937) och »Leva farligt i Afrika» (1939). Hans dotter är målarinnan Gunnel Frisell-Hallström (f 1906, d 1998).

En av den ovannämnde brukspatronen Erik Frisells bröder, klädesfabrikören Lars Daniel Frisell (1794—1829) i Örebro, blev farfars far till major Ernst Gösta Frisell (1885-1976), som var direktör vid Stora Kopparbergs Bergslags AB 1919—46, verkst direktör i Jernkontoret 1946—53 och ordförande i Statens trafikkommission 1944—50. Dennes son är överläkaren på barnkliniken i Umeå med dr Erik Göstasson Frisell (f 1913, d 2001).

Släkten Hartvig

Släkten Hartvig (Hartwig) härstammar från Samuel Hirsch Landsburg, även kallad Samuel Baruch. Namnet har ansetts innebära, att han kom från Landsberg an der Warthe, varifrån flera judar flyttat till Sverige. Hans son Hartvig Baruch (1755— 1836) flyttade 1792 från Helsingör till Norrköping, där han var skolmästare för stadens judar.

Dennes son Wolf Benjamin Hartwig (1798—1879) var från 1812 anställd på olika affärskontor i Gbg, där han 1823 lät döpa sig med förnamnet Eugenius. Kort därpå for han till den herrnhutiska kolonin Zeist i Nederländerna, och senare var han 1835—52 missionär för Evangeliska brödraförsamlingen på den västindiska ön Antigua samt 1852—57 föreståndare för en herrnhutisk församling i Salem i North Carolina. De sista decennierna av sitt liv bodde han i Herrnhut som sekreterare hos föreståndaren för Evangeliska brödraförsamlingens missionsdepartement. Han har efterlämnat en självbiografi, vars tidigare avsnitt ger en god inblick i en judisk familjs liv i Sverige i början av 1800-talet.

Hans äldre bror Baruch Hartvig (1793— 1859) hade från 1838 ättikfabrik i Gbg. En tredje bror, Jacob Hartvig (1803—45), grundade 1833 tillsammans med en kusin till hustrun Amalia Magnusson kolonialvarufirman Moritz L Magnus & J Hartvig i Gbg. Hans son Herman Bernhard Hartvig (1842—1914) var från 1869 jämte bl a sin systers man Leopold Abramson delägare i kortvarufirman Aug Abrahamson & Co, som var grundad av en bror till den senare. Herman Hartvig var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1901—12 och  av en mängd nämnder och  beredningar i staden.

Familjen Tod (Todd)

George Tod (Todd) var skotte och född i Edinburgh 1772. Han hade kommit till Göteborg 1785 med sin far, som var värdshusvärd i Majorna (eventuellt drev han samma värdshus i Klippan som James Carnegie Arbuthnot drivit långt dessförinnan) och Masthugget. George Tod köpte huset Magasinsgatan 5 av byggmästaren Gottlieb Lindner år 1813. Tod inredde byggnaden till hotell och bjöd på ”utmärkta rum”. Först marknadsfördes verksamheten som The British Hotel, men senare blev det kort och gott Tods Hotel. När maken avled 1834 fortsatte änkan Maria Elisabeth Todd, född Nordström, att driva hotellet i egen regi. Hotellrörelsen upphörde 1865.

William Tod

William Tod d.ä.

Sonen William Tod föddes 29 april 1822. William Tod gick i lära som urmakare hos A G Svanström där han var gesäll 1844. Han fortsatte sin utbildning i Köpenhamn 1845-46, Wien 1847-48 och var gesäll i Stockholm hos G W Linderoth 1849-50. Han startade sin verksamhet i Göteborg 1850 i samma hus som familjens hotell. Han var gift med Augusta Matilda Carlman (född 1845) som också var urmakare, William Tod dog 24 juli 1888. Deras dotter Mary Ann Tod (1870-?) var gift med Lars Henrik Löwenadler.

William Tods bror James Tod (1816-1893) var juvelerare och silversmed med verksamhet på samma adress.

Någon av bröderna Tod hade en son som också bar namnet William Tod. Han blev i början av 1900-talet delägare i firman Ernst Ekelund & Co.

 

Falck

Johan Anders Falck (1792-1852) som fick burskap som handlande i Göteborg 1814 var son till prästen Magnus Falck (1744-1809).

Han verkade som grosshandlare (bl. a. delägare i firman Ungewitter & Co.) 1814—52 och var även kommunalt aktiv. Han var gift två gånger, först med Maria Charlotta Prytz (1809-1836) och sen med Wilhelmina (Mina) Prytz (1814-1892) , båda två döttrar till grosshandlaren Gustaf Rudolf Prytz.

J. A. Falcks son i andra giftet grosshandlaren Gustaf Magnus Falck (1838-1900) var för sin del delägare i  Ungewitter & Co under åren 1861—80 och ensam ägare 1880—1900. Den tid han var delägare hade han som kompanjon sin kusin Magnus Erland Falck (1832-1922), son till prästen Petrus Samuel Falck (1788-1849).

Gusta Magnus Falck var gift med Ingeborg Amalia Weinberg (1852-1905)

Familjen Ungewitter

Familjen Ungewitter kom redan på 1600-talet till Göteborg. Bland familjemedlemmarna märks slaktaren Christoffer Ungewitter d.ä. (- 1654), från 1641 gift med Elsebe Jürgensdotter Möller (-1684), Christoffer Ungewitter d.y., Hans Ungewitter och Johan Heinrich Christian Ungewitter (1786-1827). Den senare var medlem i Royal Bachelors Club.

Medlemmar i familjen grundade Ungewitter & Co som bland annat sysslade med spannmålshandel, brännvinsbränning, saltimport och sillexport.

Hamberg

Conrad Hamberg

Conrad Hamberg

Abraham Conrad Hamberg föddes den 3 juni 1831 i Härnösand och dog den 18 augusti 1912. Han var gift med Anna Jeanna Maria Möller (1939-1929).

Conrad Hamberg var elev vid Göteborgs handelsinstitut 1849 och grundade 1857 trävarufirman Hamberg & Kärrberg i Göteborg och blev 1872 verkst. dir i snickerifabriken Bark & Warburgs AB där samt 1888 i Bark & Warburgs Förnyade AB. Ledamot i styrelsen för aktiebolaget Göteborgs Köpmansbank från 1873 och ordförande från 1901.

Söner till Conrad Hamberg och Anna Jeanna Maria Möller var rådmannen i Göteborg Karl Gustaf Hamberg (1868–1941), verkst. dir. i Bark & Warburgs Förnyade AB Ragnar Hamberg (1873–1947) och Svante Conrad Hamberg (1878–1965), chef för kraftavdelningen o för den skandinaviska försäljningen vid ASEA i Västerås. Gustaf Hamberg var far till försäljningschefen vid Forsviks Sågverks AB i Härnösand Conrad Hamberg (1905-1993) och Ragnar Hamberg far till verkst. dir. i Bark & Warburgs AB Ingmar Hamberg (1906-1993).

Av Conrad Hambergs döttrar var Anna Hamberg (1862-1935) gift med grosshandlaren Josef Andrén (1847-1933), dottern Jeanna Hamberg (1876-1968) med advokaten John Carsten Wennerberg (1870-1935), Dagmar Fransiska Hamberg (1874-1963) med överläkare Carl Hjalmar Christian Wennerberg och Frida Amanda Hamberg med Isak Blom.

Familjen Roberg

Tycho Roberg föddes 1834 i Kristinehamn och grundade år 1876 en speditions- och handelsfirma i Göteborg, firma Tycho Roberg. Han dog 1879 i Göteborg. Han var gift med Fredrique Törnstrand som efter hans död ledde firman till 1895 då sonen Ernst Roberg (1869-1939) tog över ägandet och ledningen.

Ernst Roberg hade vid övertagandet arbetat i firman sen 1883. Han var gift med Annie Törnsten. De hade bland annat sonen Bertil Roberg (1902-1981). Ernst Roberg var också ägare av och direktör i Rederi AB Standard, Rederi AB Teutonia, Kristinehamns trafik med flera företag samt nederländsk konsul i Göteborg 1902-37. Han var också styrelseledamot i Rederi AB Transatlantic en tid. 1940 ombildades firma Tycho Robergs till aktiebolag, Tycho Robergs Speditions AB. Detta bolag såldes 1949 till Johnsonkoncernen  (Rederi AB Nordstjernan).

Från 1916 arrenderade Ernst Roberg Maleviks gård och efter en tid köpte han samtliga aktier i AB Maleviks Villasamhälle. Han byggde om flera byggnader på gården, anlade en handelsträdgård och dammar. 1939 sålde han  AB Maleviks Villasamhälle inklusive gården till AB Tomtcentralen i Stockholm.

Bertil Roberg utbildade sig till styrman och sedan till sjökapten. Var gift med Margit Eixman. De hade adoptivbarnen Claes-Göran Roberg (1939-) och Elisabeth Roberg (1946-). Han var VD i Tycho Robergs Speditions AB 1939-49 varefter han från 1951 var direktör i Rederi AB Transatlantic.

En annan son till Tycho Roberg, Thorsten Roberg (1864-), ledde företagets systerfirma i Hull, Tycho Roberg, Son & Co, mellan 1885 och 1890. Sistnämnda år flyttade Thorsten Roberg till Stockholm. Han började där arbeta i  speditions- och handelsföretaget Olson & Wright AB i Stockholm. 1903 gjordes detta om till aktiebolag och Thorsten Roberg blev VD. 1909 köpte han slutligen Olson & Wright AB. År 1945 sålde familjen Roberg stockholmsföretaget till Malmroskoncernen i Trelleborg (Trelleborgs Ångfartygs AB).

Släkten Malm

Endast för medlemmar