Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Familjer & släkter

Vem var Chapman?

Vem var denna Chapman som fått både gata och torg uppkallat efter sig och dessutom står staty i vår stadsdel. Ett snabbt svar är att det inte var endast en Chapman utan tre olika Chapmän. Alla bodde i Majorna på 1700-talet och var knutna till sjöfarten på ett eller annat vis. Ett lite längre svar finner du nedan.

De tre Chapman som bidragit till Majornas historia är Thomas Chapman, far till Charles Chapman och Fredrik Chapman, som alltså är de två andra. Alla hade de märkliga och äventyrliga liv, väl värda att förtälja, som bidragit till att skriva Sveriges historia i allmänhet och Göteborgs i synnerhet.

Thomas Chapman

Thomas Chapman föddes i Yorkshire 1683 och var innan han kom till Sverige officer i den brittiska flottan där han bland annat var med vid erövringen av Gibraltar 1704.

Sitt svenska liv påbörjade han 1714 när han i Stralsund träffade Karl XII och fick tjänst vid flottbasen där. 1715 fick han ett kaparbrev (han blev alltså en av svenska kungen auktoriserad sjörövare) och samma år blev han även kapten i svenska flottan. Som kapare seglade han bland annat som kapten på ett av Lars Gathenhielms skepp och ”Lasse i Gatan” är ju en annan gammal känd Majbo.

Thomas var tydligen duglig för han avancerade raskt och var året efter varvschef i Strömstad och även en kort period i Marstrand innan han 1719 kom till Nya Varvet. Här stannade han som chef fram till sitt avsked 1754.

Thomas gifte sig någon gång under tiden, oklart när, med Susanna Colson, Hon var dotter till en engelsk skeppsbyggmästare och de fick fem barn, förutom Charles och Fredrik även tre döttrar vid namn Eleonora, Susanna och Anna Maria. Thomas dog 1769 och hustrun Susanna 1770.

Några direkta minnesmärken i Majorna finns det inte efter Thomas Chapman men att han spelat stor roll är det ju ingen tvekan om. Och utan hans faderskap hade det ju heller inte funnits några minnen efter de andra.

Charles Chapman

Charles är den av Chapmännen man vet minst om men som lämnat mest minnen efter sig i Majorna konstigt nog. Vad vi vet är att han var äldst av Thomas två söner men inte när han föddes eller när han dog.

Att han följde i sin fars fotspår är dock klart då han blev kapten och seglade som sådan sex gånger till Kina för Ostindiska Kompaniet mellan åren 1752 – 1775. Det kanske inte låter imponerande men med tanke på farorna och tiden det tog att segla fram och tillbaka så var det en stor bedrift.

Vad källorna i övrigt berättar är att Charles var skriven 1773 – 1781 under tegelbruket i Hästhagen vilket låg ungefär där Allmänna Vägen och Såggatan möts idag.

Trots denna avsaknad av fakta är det denna Chapman som skall ha namngivit Chapmans Torg och dagens Chapmansgatan som går bakom torget upp på Gråberget.

Fredrik Chapman

Fredrik af Chapman som är namnet han är känd under, är den klart mest kända av de tre Chapmännen och således finns det mängder av information om honom. Det som skrivs i denna artikel är bara en ynka droppe i havet.

De unga åren

Fredrik föddes på Nya Varvet 1721. Varvet fungerade som lekstuga för den unge Fredrik. Det var tydligt att sjöfart och skepp intresserade honom redan som barn och redan som 15-åring gick han till sjöss för att utbilda sig. En mycket ung ålder kan vi tycka idag men på 1700-talet kunde pojkar så unga som åtta år gå till sjöss.

Förutom att segla studerade han även på olika varv i både Stockholm och Göteborg för att 1741, endast tjugo år gammal, resa till London för att praktisera som skeppstimmerman.

1744 återvände Chapman till Göteborg där han tillsammans med andra startade ett varv som bland annat underhöll Ostindiska Kompaniets skepp. Kanske hade han här med sin äldre bror att göra när dennes skepp underhölls.

Utbildningsåren

Chapman ville dock mer och som han mest hade praktiska kunskaper avyttrade han sin del av varvet för att 1750 bege sig till Lund och senare Stockholm för teoretiska studier. 1752 reste han åter utomlands och studerade i både England, Holland och Frankrike under många av den tidens främsta skeppsbyggare.

Under studietiden i London spenderade han mycket av sin fritid tid med att studera skeppsbyggnad vid de kungliga varven och greps vid ett tillfälle på grund av sin nyfikenhet för spioneri. Han blev dock frigiven efter en månad och erbjöds faktiskt anställning som han dock tackade nej till.

1757 tog sig Chapman hem och då han redan blivit beryktad erbjöds han omedelbart arbete som underskeppsbyggmästare vid flottan i Karlskrona.

Mot berömmelsen

1760 var det så dags för nya uppdrag. Han avancerade till skeppsbyggmästare och skickades som sådan först till Stralsund i svenska Pommern och sedan till Sveaborg i Finland (som ju då fortfarande tillhörde Sverige).

1764 blev Chapman utnämnd till överskeppsbyggmästare och fick flytta till Stockholm. I Stockholm exploderade hans kreativitet och han publicerade en mängd vetenskapliga verk och ledde byggandet av ett stort antal skepp av olika typer. 1768 tog han avsked från flottan då han var missnöjd med dess politik och blev delägare i ett varv på Djurgården. Under denna tid fortsatte han dock att sitta med i olika kungliga kommissioner och utredningar. 1772 kom ett kungligt bevis på uppskattning genom att Chapman blev adlad och kunde då lägga af till sitt efternamn.

Han fortsatte också sin vetenskapliga produktion och vann ryktbarhet över hela Europa och kan sägas vara den första som byggde skepp baserat på vetenskap och matematik snarare än på tumregler, erfarenhet och känsla.

1776 var det dags att träda i kronans tjänst igen, nu som överste inom amiralitetet, där han försökte få genomslag för sina idéer. Motståndet var stort men till sist vann han och hans förkämpar och resultatet blev att Chapman 1781 utnämndes till varvschef i Karlskrona. Att bli förflyttad till Karlskrona kan låta som en degradering men vid denna tiden var Karlskrona huvudorten för den svenska flottan och det var alltså här man skulle vara om man ville ha något att säga till om inom svensk skeppsbyggnad.

De sista åren

I Karlskrona fortsätter Chapman att producera skepp i rasande takt men hinner också med att rita många av de byggnader på varvet som fortfarande står kvar. Blott två år efter sin ankomst blir han chef för hela varvet, efter att ha utmanövrerat den dåvarande chefen, och kan titulera sig konteramiral. Han ökar takten i skeppsbyggandet och lyckas till exempel bygga skepp på en fjärdedel av tiden det tagit innan.

Under Chapmans ledning upplever Karlskrona sin förmodligen mest aktiva period någonsin. 1791 utnämns han till viceamiral för att två år senare 1793 gå i pension 72 år gammal. Det hindrar honom dock inte från att producera fler vetenskapliga verk och utföra allehanda experiment vilket han i princip fortsätter med fram till sin död den 19 augusti 1808.

Chapman blev således nästan 87 år gammal vilket för tiden var en mycket aktningsvärd ålder. Chapman vilar i en egenkomponerad grav vid Augerums kyrka strax norr om Karlskrona.

Eftermälet

Chapman kom att påverka skeppsbyggnadskonsten i hela Europa långt in i våra dagar. Hans arbete har blivit hedrat genom att ge namn åt gator, skolor, skepp och annat i flera olika städer Sverige.

I Majorna är han representerad på två olika vis. Dels genom sin byst utanför Sjöfartsmuseumet och dels genom att en del av vad han uträttade beskrivs inne på samma museum. I äldre tider fanns det också en Chapmansgata som gick nedanför dagens Kusttorget som var namngiven efter honom. Alltså inte samma gata som finns idag som har namn efter hans bror. Någon släkt lämnade Chapman inte efter sig eftersom han aldrig gifte sig, linjen af Chapman är således utdöd.

Detta var det lite längre svaret på vem denna Chapman var. För de riktig intresserade finns det förstås stora mängder litteratur både i bokform och på nätet. Vårt eget Sjöfartsmuseum kan också vara värt ett besök!

Text: Tobbe Johansson | 2013-07-31
Majorna.nu

Licens: CC-by-NC-SA

 

Advertisements

Ny faktaspäckad bok om släkten Grill

GrillianaMårten Perssons nya bok ”Grilliana, en bok om släkten Grill” (2017) spänner över vitt skilda områden och beskriver släktens historia, Grillska handelshuset i Stockholm och dess motsvarigheter i Amsterdam, London och Göteborg, de omfattande insatserna inom Svenska Ostindiska Compagniet, det breda engagemanget inom områdena konst, kultur och naturvetenskap och även de bittra konsekvenserna av den Kiermanska växelpro­cessen.

Boken omfattar åren 1650-1900

Boken omfattar i huvudsak åren 1650-1900, med tonvikt på det som skedde under det dynamiska 1700-talet. En utförlig artikel om de Grillska vapenserviserna och tre minibiografier över Jean Abraham Grill, Andreas Gustaf Grill och Claes Lorentz Grill ingår också.

Beställ boken

Boken går att beställa enligt nedan:

Illustrationer i färg och svartvitt, ca 250 sidor, hårdband. Pris 220 kronor. Porto tillkommer.

Beställes hos Intellego Utbildning AB, van Dürens väg 22, 227 30  Lund, eller hos Mårten Persson, tfn 070-541 24 56, mp@intellego.se

Ovanstående text hämtad från Grilliana.

Några artiklar med anknytning till familjen Grill på Det gamla Göteborg:

Släkten Hunter

Den första av släkten Hunter som uppträdde i Göteborg var skräddaren Thomas Hunter från Skottland, som 1635 var diakon i tyska kyrkan, begravd i Christine församling 22.5.1663, gift 1624 med Elsebe Aberbacke, död 1667 och begravd 17 april.  De hade sonen Albrecht Hunter (född i nov. 1625) som var köpman, skräddare och klockare. Han var också rotemästare i rote 15 1657–63 bisittare i underrätten år 1666.

Albrecht Hunter hade i sitt andra äktenskap sonen Albert Hunter (född 1675) som ägde flera tomter och hus på olika håll i Göteborg. I första äktenskapet var han gift med Margareta Plüss.

En bror till Albrecht Hunter var vävaren David Hunter som hade sonen Matthias Hunter som var snickarmästare och bland annat hade en tomtOtterhällan och ett hus på Köpmansgatan som han 1718 sålde till Adelheid Thornton. Matthias Hunter var gift med Margareta Waltinsson och de hade sonen Johan Matthisson Hunter.

Utöver de nämnda fanns också en Wilhelm Hunter som också hade en son vid namn David Hunter.

Släkten Mellgren

Endast för medlemmar

Släkten Rinman

Sven Engelbert Rinman föddes den 7 november 1838 i Bollstabruk och dog 16 juli 1918 i Göteborg. Engelbert Rinman gick till sjöss 1852, avlade 1860 sjökaptensexamen och förde 1860–62 för en engelsk firma i Shanghai ett barkskepp kring kusterna av Kina och Japan. Senare var han verksam i andra farvatten. 1874–1908 var han VD för Sveriges Allmänna Sjöförsäkrings AB och länge var han ordförande i Evangeliska missionsföreningen i Gbg.

En av hans söner var Viktor Johannes Rinman (1873–1944). Johannes R genomgick lantbruksskola 1892–93 men studerade sedan teologi i London och 1898–1900 missionen i Kina. 1906–10 var Viktor Johannes Rinman lärare vid Evangeliska fosterlandsstiftelsens missionsinstitut Johannelund i Bromma och 1910–22 var han rektor för samma stiftelses Svenska bibelinstitut i Södertälje.

1950 utgavs en biografi över Viktor Johannes Rinman av hans syster Nanny Vivica (Vivi) Rinman (1875–1960) som från 1897 under mer än 40 år var en av Evangeliska fosterlandsstiftelsens missionärer i Indien

Bröder till dem var Erik Benjamin Rinman (1870-1932) och Vivi Rinmans tvillingbror Axel Engelbert Rinman (1875-1947) , av vilka den förre blev far till Sven Erik Reinhold Rinman (1905–97). Sven Rinman blev fil lic 1932 och anställdes 1933 vid Kungliga biblioteket, där han befordrades till förste bibliotekarie och chef för låneexpeditionen 1953. 1960–70 var han chef för Riksantikvarieämbetets och Statens historiska museums bibliotek och arkiv. Rinman utgav banden 1 (1933) och 4:1–2 (1959–62) av J L Runebergs samlade skrifter, var redaktör för Ord och Bild 1937–50 och ledamot av redaktionskommittén för tidskriften Nordens frihet 1940–45, blev fil dr på avhandlingen Studier i svensk bokhandel (1951) och skrev avsnittet om Strindberg i Ny illustrerad svensk litteraturhistoria, 4 (1957). Han var också recensent, först i S-T och senare i Bonniers litterära magasin och GHT.

Sven Rinmans son var sjökaptenen Thorsten Rinman (1877–1943) i Gbg. Han var kamrer vid stiftelse till industriarbetarnas förmån 1906–42, utgivare av den av honom grundade Nautisk tidskrift 1908–30 och redaktör för sjöfartsavdelningen i GHT 1909–41. I sitt äktenskap med konstnären Carl Kylbergs syster Ulla Kylberg blev han far till Ture Fredrik Rinman (1906–87). Ture Rinman var efter verksamhet i London 1926–31 redaktör för sjöfart och segling i Morgontidningen i Gbg 1932–39 och i GHT efter fadern 1940–45 samt chefredaktör för Sv sjöfarts-tidning 1946–70. Son till honom är f.d. chefredaktören för Sv. Sjöfartstidning sjökapten Thorsten Rinman (f 1934).

Text i huvudsak från SBL.

Släkten Frisell

Frisell är en värmländsk släkt som härstammar från skattebonden Lars Larsson (levde ännu 1741) i Fagerås, Frykerud (Värml). Släktnamnet antogs omkring 1750 av dennes son, mönsterskrivaren vid Närke-Värmlands regemente Erik Frisell (1724—89) i Fagerås.

Den senares sonson Erik Frisell (1789—1853) och dennes son Axel Hjalmar Frisell (1821—1901) var brukspatroner på Stömne bruk i Stavnäs (Värml). Den sistnämndes bröder Fredrik Fabian Frisell (1820—76) och Henning Erik Frisell (1824—99) grundade 1849 firma F & H Frisell i Gbg samt var ledamöter av Gbgs stadsfullmäktige 1863—66 respektive 1867—70. En av Henning Frisells söner var direktör Erik Frisell (1859-1942).

Den ovannämnde Axel Hjalmar Frisell var far till kapten Erik Hjalmar Frisell (f 1880, d 1967), vilken en tid var anställd vid engelska statens undersökningar för järnvägsnätets utvidgande i Kenya och har skildrat sina upplevelser där i böckerna »Sju år i tält bland svarta och vita» (1937) och »Leva farligt i Afrika» (1939). Hans dotter är målarinnan Gunnel Frisell-Hallström (f 1906, d 1998).

En av den ovannämnde brukspatronen Erik Frisells bröder, klädesfabrikören Lars Daniel Frisell (1794—1829) i Örebro, blev farfars far till major Ernst Gösta Frisell (1885-1976), som var direktör vid Stora Kopparbergs Bergslags AB 1919—46, verkst direktör i Jernkontoret 1946—53 och ordförande i Statens trafikkommission 1944—50. Dennes son är överläkaren på barnkliniken i Umeå med dr Erik Göstasson Frisell (f 1913, d 2001).

Släkten Hartvig

Släkten Hartvig (Hartwig) härstammar från Samuel Hirsch Landsburg, även kallad Samuel Baruch. Namnet har ansetts innebära, att han kom från Landsberg an der Warthe, varifrån flera judar flyttat till Sverige. Hans son Hartvig Baruch (1755— 1836) flyttade 1792 från Helsingör till Norrköping, där han var skolmästare för stadens judar.

Dennes son Wolf Benjamin Hartwig (1798—1879) var från 1812 anställd på olika affärskontor i Gbg, där han 1823 lät döpa sig med förnamnet Eugenius. Kort därpå for han till den herrnhutiska kolonin Zeist i Nederländerna, och senare var han 1835—52 missionär för Evangeliska brödraförsamlingen på den västindiska ön Antigua samt 1852—57 föreståndare för en herrnhutisk församling i Salem i North Carolina. De sista decennierna av sitt liv bodde han i Herrnhut som sekreterare hos föreståndaren för Evangeliska brödraförsamlingens missionsdepartement. Han har efterlämnat en självbiografi, vars tidigare avsnitt ger en god inblick i en judisk familjs liv i Sverige i början av 1800-talet.

Hans äldre bror Baruch Hartvig (1793— 1859) hade från 1838 ättikfabrik i Gbg. En tredje bror, Jacob Hartvig (1803—45), grundade 1833 tillsammans med en kusin till hustrun Amalia Magnusson kolonialvarufirman Moritz L Magnus & J Hartvig i Gbg. Hans son Herman Bernhard Hartvig (1842—1914) var från 1869 jämte bl a sin systers man Leopold Abramson delägare i kortvarufirman Aug Abrahamson & Co, som var grundad av en bror till den senare. Herman Hartvig var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1901—12 och  av en mängd nämnder och  beredningar i staden.

Familjen Tod (Todd)

George Tod (Todd) var skotte och född i Edinburgh 1772. Han hade kommit till Göteborg 1785 med sin far, som var värdshusvärd i Majorna (eventuellt drev han samma värdshus i Klippan som James Carnegie Arbuthnot drivit långt dessförinnan) och Masthugget. George Tod köpte huset Magasinsgatan 5 av byggmästaren Gottlieb Lindner år 1813. Tod inredde byggnaden till hotell och bjöd på ”utmärkta rum”. Först marknadsfördes verksamheten som The British Hotel, men senare blev det kort och gott Tods Hotel. När maken avled 1834 fortsatte änkan Maria Elisabeth Todd, född Nordström, att driva hotellet i egen regi. Hotellrörelsen upphörde 1865.

William Tod

William Tod d.ä.

Sonen William Tod föddes 29 april 1822. William Tod gick i lära som urmakare hos A G Svanström där han var gesäll 1844. Han fortsatte sin utbildning i Köpenhamn 1845-46, Wien 1847-48 och var gesäll i Stockholm hos G W Linderoth 1849-50. Han startade sin verksamhet i Göteborg 1850 i samma hus som familjens hotell. Han var gift med Augusta Matilda Carlman (född 1845) som också var urmakare, William Tod dog 24 juli 1888. Deras dotter Mary Ann Tod (1870-?) var gift med Lars Henrik Löwenadler.

William Tods bror James Tod (1816-1893) var juvelerare och silversmed med verksamhet på samma adress.

Någon av bröderna Tod hade en son som också bar namnet William Tod. Han blev i början av 1900-talet delägare i firman Ernst Ekelund & Co.

 

Falck

Johan Anders Falck (1792-1852) som fick burskap som handlande i Göteborg 1814 var son till prästen Magnus Falck (1744-1809).

Han verkade som grosshandlare (bl. a. delägare i firman Ungewitter & Co.) 1814—52 och var även kommunalt aktiv. Han var gift två gånger, först med Maria Charlotta Prytz (1809-1836) och sen med Wilhelmina (Mina) Prytz (1814-1892) , båda två döttrar till grosshandlaren Gustaf Rudolf Prytz.

J. A. Falcks son i andra giftet grosshandlaren Gustaf Magnus Falck (1838-1900) var för sin del delägare i  Ungewitter & Co under åren 1861—80 och ensam ägare 1880—1900. Den tid han var delägare hade han som kompanjon sin kusin Magnus Erland Falck (1832-1922), son till prästen Petrus Samuel Falck (1788-1849).

Gusta Magnus Falck var gift med Ingeborg Amalia Weinberg (1852-1905)

Familjen Ungewitter

Familjen Ungewitter kom redan på 1600-talet till Göteborg. Bland familjemedlemmarna märks slaktaren Christoffer Ungewitter d.ä. (- 1654), från 1641 gift med Elsebe Jürgensdotter Möller (-1684), Christoffer Ungewitter d.y., Hans Ungewitter och Johan Heinrich Christian Ungewitter (1786-1827). Den senare var medlem i Royal Bachelors Club.

Medlemmar i familjen grundade Ungewitter & Co som bland annat sysslade med spannmålshandel, brännvinsbränning, saltimport och sillexport.