Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Series: Finansfamiljer i Göteborg «

Broströms – sinnebilden för redarsocieteten

Del 1 av 12 i serien Finansfamiljer i Göteborg

Den 5 mars 2008 hade Göteborgs-Posten en artikel med rubriken ”Redarsocietetens siste har gått bort”. Artikeln handlar om Kristian von Sydow, den siste ur släkten Broström (han var gift med Marie-Christine Broström, dotter till Tor Erland J:son Broström, kusin med Dan-Axel Broström) som var chef för familjens rederi- och varvskoncern. En av de förfäder (farfar) som Veckorevyns chefredaktör Ebba von Sydow kallat arbetare. Han var naturligtvis allt annat än arbetare. Chef för ett av Sverige största företag och huvudman, under en tid, i en av de 5 familjer som av CH Hermansson på 1960-talet, i boken om de 15 familjerna, såg som de mäktigaste i de svenska näringslivet.

Broströms framväxt till en av de mäktigaste finansfamiljer startade redan 1865 då Axel Broström köpte sitt första fartyg. 1882 bildar Axel Broström, Ångbåts AB Ferm och några år senare, 1890, det som skulle bli koncernens moderbolag, Ångfartygs AB Tirfing. När Axel Broström dör 1905 har bolaget utvecklats till Sveriges största rederiföretag. Sonen Dan Broström tog över chefskapet i företaget och under hans tid startades en mängd olika dotterbolag med linjer över hela jordklotet, som exempelvis Svenska Ostasiatiska Kompaniet, Svenska Orient Linjen (SOL) och Svenska Amerika Linjen (SAL). Initiativet till SAL togs dock av Broströms konkurrent Transatlantic och dess initiativtagare Wilhelm R Lundgren. Företaget bedrev lasttrafik och passagerartrafik på Nordamerika. Det senare med bl.a. de välkända fartygen Kungsholm och Gripsholm i olika upplagor.

Dan Broström

Dan Broström

Vid Dan Broströms död 1925 kontrollerade Broströmskoncernen två varv, Götaverken och Eriksberg och var ett av Sveriges största företag. Hans änka, född Ann-Ida Mark, från en annan försvunnen göteborgsk finansfamilj, överlevde honom med 40 år och dominerade på många sätt den Broströmska släkten under sin levnad. Vid Dan Broströms död blev svågern J. Albert Janson, farfar till Kristian von Sydows fru, chef för familjeföretaget. Först 1949 tog Dan-Axel Broström, son till Dan, över ledningen.

Under 1950-talet skaffade sig Broströms intressen i svetsföretaget ESAB och 1965 i företaget Gunnebo Bruk. INtressena i Götaverken avvecklades under 1950-talet och 1963 övertog man 50% av aktierna i Uddevallavarvet (staten ägde den andra hälften). 1965 köptes också företaget Aug. Leffler & Son. Enligt den statliga koncentrationsutredningen hade familjen Broströms hel- och delkontrollerade företag ungefär 17 000 anställda år 1963.

Dan-Axel Broström levde delvis ett utsvävande playboyliv och var mycket omskriven i den göteborgska pressen. Det var också allmänt känt att han hade alkoholproblem och han avsattes som chef för familjeföretaget 1969 då Kristian von Sydow trädde in i hans ställe. Under 1970-talet hamnade koncernen i kris, precis som alla andra rederi- och varvsföretag. Varvet övertogs av staten utan att Broströms fick nån ersättning, 1976 döptes Tirfing om till Broströms Rederi AB och 1984 såldes hela linjenätet till Transatlantic. Resterna av bolaget köptes av ASEA år 1988 och 1992 såldes det till Shipinvest. Därefter kom ett nytt bolag i denna koncern att få namnet Broströms och det företaget har i dagarna köpts upp av Maersk.

1975 hade Kristian von Sydow efterträtts av Ingemar Blennow som VD i koncernen. Denne kvarstod till 1979. Enligt Industriverkets undersökning från 1978 hade företag som familjen Broström kontrollerade helt eller delvis endast 3 700 anställda år 1977 och familjens tid inom den svenska storfinansen var slut några år senare när det mesta av verksamheten såldes.

Jag har redan nämnt att familjen Mark och Broström var nära släkt. En annan familj som Broströms är släkt med är familjen Wijk, ytterligare en gammal finansfamilj från Göteborg. Kristian von Sydows far Oscar von Sydow var gift med Mary Wijk och Dan-Axel Broströms syster, Kerstin Broström var gift med Erik Wijk, under många år chef för Svenska Amerika Linjen. Erik Wijk är farfar till den vänsterradikale författaren med samma namn.

Förutom ovan nämnda Ebba von Sydow och Erik Wijk som ju finns i det offentliga Sverige, hittar man en del ättlingar till Broströms inom näringslivet. Jacob Broström, son till Dan-Axel arbetar bland annat i bolaget Business Region Göteborg AB, driver bolaget J.A.F. Broström & Partners AB och sitter i styrelsen för British-Swedish Chamber of Commerce tillsammans med bland annat Björn Savén i IK Investment och en del andra näringslivshöjdare. Flera hittar man annars i styrelsen för Herbert och Karin Jacobssons stiftelse, förutom Jacob Broström också Michael Moseby och Oscar von Sydow (far till Ebba von Sydow). Men som storfinansfamilj är familjen Broström död.

Läs mer: Sjöfartsmuseet, Populär Historia, GP, Ekonomisk Historia, Rötter, SSRS1, SSRS2, Vårt Göteborg, HD, GT, DN, AB, SVD, DM, Realtid, Resume, EX, GT, AB, LOKE, Ordfront,

Källor (förutom redan nämnda och länkade):
Algot Mattsson, Huset Broström, 1980
Algot Mattsson, En dynastis uppgång och fall, 1984

Advertisements

Carlsson – redarfamilj i skuggan av Broströms

Del 2 av 12 i serien Finansfamiljer i Göteborg

Familjen Carlsson var en finansfamilj från Göteborg, en redarfamilj som verkade i skuggan av Broströms. Det rederi man dominerade under i stort sett hela dess existens var Rederi AB Transatlantic (inte samma företag som dagens Transatlantic). Detta rederi grundades 1904 av Wilhelm R Lundgren, G.D. Kennedy och Gustaf Palmgren. På rederiets kontor finns redan från början en anställd med namnet Gunnar Carlsson.

Kennedy var också ordförande i Göteborgs Handelsbank och hade redan året innan grundat Rederi AB Nike tillsammans med Walter Dickson och Wilh. R Lundgren. 1907 inträdde Walter Dickson också i Transatlantic när Gustaf Palmgren dog. 1908 köper Transatlantic upp Nike. När Wilh R Lundgren avlider 1914 är det Gunnar Carlsson som tar hans plats och tar överhans andelar i rederiet. Denne skulle förbli VD intill 1953 och därefter styrelseordförande tills 1967.

1933 gick bolaget i konkurs som en följd av de dåliga tiderna och rekonstruerades med hjälp av Göteborgs Handelsbank som då fick ett betydande ägande i bolaget. Aktier som övertogs av ett konsortium, lett av Gunnar Carlsson, år 1936. Därefter var rederiet lönsamt och byggde upp stora likvida medel som bland annat ledde till skapandet av Koppartrans AB, tillsammans med Stora Kopparbergs Bergslags AB. Koppartrans köpte ett raffinaderi i USA och byggde ett i Göteborg. 1958 sålde Transatlantic sin del i Koppartrans till AB Svenska Shell. Mellan 1953 och 1972 är Gunnars son Per Carlsson VD och 1972-1984 Torkel Carlsson, kusin till Per.

1927 startades ett rederi vid namn Transoil (informationen på den länkade sidan är inte korrekt angående detta rederi) av Rolf Sörman med flera. Denne var VD fram till 1957 då han ersattes av Lennart Parkfelt. Transoil leddes gemensamt med Transatlantic utan att ha några ekonomiska eller ägarmässiga band änd fram till början av 1950-talet då detta arrangemang upphörde. År 1966 deltog Transoil i starten av färjerederiet Tor-line tillsammans med Rederi AB Rex, som redan 1965 köpt Transoil. 1967 köptes hela Rex-koncernen av familjen Salén, en annan försvunnen finansfamilj.

Intressenterna bakom Transatlantic, med familjen Carlsson i spetsen startade år 1928 Rederi AB Transmark, som drevs i samarbete med Transatlantic så länge företagen fanns. 1963 ägde således Transmark 33% av aktierna i Transatlantic. 1971 ägs 31,4% av Transatlantic av Transmark vilket ger kontroll åt de dominerande ägarna i Transmark och dess moderbolag Förvaltnings AB Gece, familjen Carlsson. Ett begränsat intresse i koncernen hade då familjerna Mark/Carlander via Gamlestadens AB och Investment AB Asken. Detta ägande hade man haft sen 1950-talet.

Under 1950-talet kan familjen Carlsson sägas ha tillhört den svenska storfinansen, men inte under 1960 och 1970-talen, och familjen förekommer inte i Koncentrationsutredningen på 1960-talet eller i CH Hermanssons böcker omd en svenska storfinansen. Inte heller nämns man i Industriverkets undersökning (SIND) från 1980. Däremot finns man med som Kratos-Nikegruppen i Veckans affärer 1982, med 3 600 anställda. Denna grupp domineras av familjen Carlsson, men uppbygget av gruppen sker tillsammans med Ulf G Lindén, samtidigt en ledande figur inom Volvo. Familjen Carlssons intressen tillvaratas vid denna tid av Peter Carlsson (barnbarn till Gunnar Carlsson) som blev VD 1972 och kvarstannade till 1989. Förutom Transatlantic ingår även Beckers i finansgruppen.

I motsats till andra svenska rederier kom aldrig Transatlantic att skaffa sig intressen i varvsnäringen, men det hindrar inte att rederiet kommer i ekonomiska problem i slutet av 1970-talet. Nåt som leder till en total utförsäljning av rederiets flotta och deltagande i en mängd partrederier. Ett känt sätt att minimera skatter och dölja vinster, använt redan på 1960-talet. Många av dessa affärer görs tillsammans med bröderna Johansson på Tjörn, Folke Patriksson, en period huvudägare av det nuvarande Transatlantic, Ulf G Lindén och Lennart Bylock. Flera av dessa återfinns idag bland ägarna eller makthavarna i bolag som tillhört det som i Sven-Ivan Sundqvists bok, Ägarna och makten i Sveriges Börsföretag 1986, kallas Carlsson-Lindénsfären.

De företag som gruppen då kontrollerar är förutom Transatlantic och ett antal rederier som är knutna till ägandet i Transatlantic, bland annat Beckers, Kanthal och Höganäs och har totalt omkring 12 000 anställda. I stort sett hör dessa företag till de som familjen Lindén idag kontrollerar. Familjen Carlsson försvann ur bilden när Transatlantic 1988 köptes av Bilspedition och sen 1994 lades ner. Därmed upphörde familjen Carlssons historia som en familj i den svenska storfinansen.

Läs mer: Seatime, Vårt Göteborg, Wikipedia om Fabian Carlsson (son till Per Carlsson och kusin till Gunnar Carlsson, i sin tur son till Rolf Carlsson och konstnären Mary Carlsson, och bägge är barnbarn till den äldre Gunnar Carlsson )

Källor (förutom länkat och omnämnt):
Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1893-1962
Veckans Affärer 1982

Mark och Carlander – textilindustri och SKF

Del 3 av 12 i serien Finansfamiljer i Göteborg

Familjerna Mark och Carlander från Göteborg förknippas främst med olika textilföretag i Göteborgsregionen. Men även med SKF.

Ursprunget till familjerna Mark och Carlanders position som en av de stora finansfamiljerna är framförallt firman Johansson & Carlander som grundades av Johannes Johansson (från Seglora i Mark) och Christopher Carlander år 1865 för handel med tyger, vävnader och garner. Från år 1870 började firman Johansson och Carlander att skaffa sig intressen i textilindustrin, en integrering bakåt i produktionskedjan alltså. Man skaffade det året intressen i firman O.L. Hasselgrens bomullspinneri Bettyholm i Mölndal (nedlagt 1908) och 1880 köpte man Gamlestadens fabriker från ett annat textilföretag, Rosenlund (nedlagt 1902). 1891 ombildades Gamlestadens Fabriker till ett aktiebolag och i början av 1900-talet var företaget ett av de ledande textilföretagen i Göteborg.

Johannes Johansson ägde också AB Sjuntorp med textilfabriker i orten med samma namn i Västergötland. När företagen i Göteborg togs över av sonen Knut J:s on Mark togs AB Sjuntorp över av yngre syskon till denne, Eskil och Ernst J:son Mark. Cristopher Carlander och Johannes Johansson kom också att bli svågrar då de gifte sig med varsin syster Bourn.

Ungefär lika stort var Claes Johansson & Co, ägt av Johannes Johanssons bror. Grunden i detta bolag var köpet av väveriet Annelund från Johansson & Carlander år 1875, samt köpet av W. Lundgrens bomullsväver i Mölndal (Krokslätts Fabriker). 1893 blev detta bolag ett aktiebolag och sönerna till Claes Johansson blev delägare. Senare samma år dog denna och sonen Conrad Mark övertog ledningen.

En tredje broder, August Johansson blev 1873 delägare i en handelsfirma i Göteborg och 1874 grundade han en egen firma för textilvaruhandel och byggde upp en textilindutri på Gårda i Göteborg. 1893 blev detta  bolag också ett aktiebolag, Gårda Fabrikers AB. Tillsammans med det samma år startade AB Lana var också August Johanssons företag bland de större företagen i Göteborg i början av 1900-talet. Vid August Johansson död övertogs ledningen i företaget av Ludvig Holming. Nämnas bör också att Augusts dotter Ann-Ida Mark gifte sig med Dan Broström.

Claes Johansson AB kom att utvecklas till det största textilföretaget i Göteborg och man förvärvade 1906 aktiemajoriteten i Mölnlycke Väveri AB. Under den ekonomiska krisen på 1920-talet fick företaget emellertid problem och Conrad Mark tvingades 1925 lämna över företaget till långivaren, Skandinaviska Kredit AB som 1930 fusionerade de två företagen och gav år 1933 det nya företaget namnet Mölnlycke Väfveri AB (från 1960 Mölnlycke AB). Företaget finns ännu idag och ägs av Wallenbergintressen.

Axel Carlander

Axel Carlander. Oljemålning av Emerik Stenberg (1914)

För det andra riktigt stora textilföretaget ägt av familjen Mark, Gamlestadens fabriker, som man ägde tillsammans med familjen Carlander, gick det bättre och familjerna kunde behålla kontrollen av företagen ända tills textilindustrins nedläggning och försvinnande under 1960- och 1970-talen. Vid Johannes Johanssons död kom Knut J:son Mark, VD från 1920, att ta över och när Cristopher Carlander drog sig tillbaka 1920 tog Axel Carlander vid som biträdande VD. Därefter leddes företaget av dessa två under lång tid och de var också de huvudsakliga investerarna i det företag, SKF, som bildades för att utveckla det sfäriska kullagret, en uppfinning av en ingenjör vid Gamlestadens Fabriker vid namn Sven Wingquist.

SKF var vid tidpunkten för Koncentrationsutredningen i början av 1960-talet det största företaget i vilket familjerna hade intressen. Det nästa största företaget var Gamlestadens Fabriker, nu med namnet Investment AB Asken, sen textilrörelsen till stor del avvecklats till förmån för en utveckling till investmentbolag i stället. Asken ägde direkt ett antal mindre företag, inklusive några textilföretag, men de viktigaste aktieinnehaven var delägandet i SKF, samt begränsat ägande i företag inom familjen Carlssons ägarsfär. Totalt fanns det 1963 cirka 18 000 anställda i företag som familjerna kontollerade helt eller tillsammans med annan större ägargrupp.

1935 avgick Knut Mark som VD och blev istället styrelseordförande. Hakon Leffler blev istället VD. 1939 dog Axel Carlander och efterträddes av sonen Bertil Carlander i styrelsen. 1954 avgick Knut J:son Mark som ordförande och efterträddes av Hakon Leffler som i sin tur något år innan ersatts som VD av sin son, Jan Leffler. Samma år som Knut Mark avgick i styrelsen inträdde hans son Peter K:son Mark i styrelsen.

Ägandet i den tredje textilföretagskoncernen, August Johansson Mark & Co som ägdes av familjen Mark, med bolagen Gårda Fabrikers AB och AB Lana övergick redan i början av 1900-talet till textilindustrimannen Gustaf Werner.

Redan 1972 kan man konstatera att familjerna Mark och Carlander delvis tappat den delkontroll man haft i SKF och att ägandet i Asken också minskat. Industriverkets undersökning från 1978 konstaterar också att familjerna inte längre kan anses kontrollera Investment AB Asken utan gruppen betraktas i undersökningen som en finansgrupp utan kontroll från någon familj. Det kan redan vid denna tidpunkt dock konstateras att familjen Ekman/Langenskiöld via Carnegie skaffat sig intressen i Asken. Ett ägande som så småningom skulle hamna hos Penser. 1977 anses gruppen ha omkring 25 000 anställda i kontrollerade eller delvis kontrollerade företag. Men Peter K:son Mark satt kvar i styrlesen för Asken långt inpå 1980-talet.

Idag är det svårt att hitta spår av familjerna Mark eller Carlander inom det svenska näringslivet. Däremot är ju det stora privatsjukhuset i Göteborg, Carlanderska, väl känt och dominerar den omgivning det ligger i. Detta grundades ju genom en donation av familjen Carlander och som suppleant i styrelsen återfinns faktiskt en famljeerepresentant, Vibeke Carlander,ordförande i västsvenska författarsällskapet, dotter till Axel Carlander. Det finns ingenting som tyder på att chefen för Volvo IT, Magnus Carlander, är från finansfamiljen Carlander. Men samtidigt inget som hindrar att han är släkt med dem på långt håll.

Från familjen Leffler som nämns ovan, familjen som bland annat grundat och ägt Aug. Leffler & Son, härstammar däremot en välkänd medieperson, Josefin Crafoord. Ytterligare en som härstammar från den gamla göteborgska överklassen som skrivit i VeckoRevyn alltså. Även Broströmsättlingen Ebba von Sydow återfanns ju där.

Malmsten – familjen som ägde Pharmacia

Del 4 av 12 i serien Finansfamiljer i Göteborg

1911 grundades företaget Pharmacia av apotekaren Gustaf Fredrik Grönfeldt i Stockholm. Många år tidigare, 1877 hade Richard C Malmsten (1851-1901) som till en grosshandlare och tänsdstickfabrikör i Jönköping, Johan Adolf Malmsten, grundat företaget Malmsten & Bergvall i Göteborg tillsammans med Gustaf Bergvall. Rörelsen omfattade till en början grosshandel i industrikemikalier.

Tidigt bildade företaget en farmaceutisk avdelning, som 1921 obildades till aktiebolag, Apotekarnes Droghandel AB (ADA). Samma år köptes Pharmacia som blev ett dotterbolag till ADA. Företaget Malmsten & Bergvall var redan från början största ägare i ADA. Till en början levde Pharmacia på att tillverka det energigivande näringsmedlet Phospho-Energon och från 1937 producerade man olika sulfapreparat.

Pharmacia påbörjade under 1940-talet ett samarbete med Uppsala Universitet och det ledde till att företaget 1951 flytatde till Uppsala. Detta, ihop med erfarenheterna från sulfapreparaten ledde fram till ett framgångsrikt medel, Salazopyrin, mot ledgångsreumatism, men framförallt mot de inflammatoriska tarmsjukdomarna Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Företaget tillverkade även blodplasmaaersättningprodukter baserade på Dextran och andra typer av medicinska produkter tillverkades.

När Pharmacis börsnoterades kom det att ske genom att ett moderbolag vid namn Fortia konstruerades. Huvudägare förblev firman Malmsten & Bergvall som också fortsatte med sin framgångsrika grossistverksamhet. Under 1980-talets gång blev dock också Volvo-koncernen under Gyllenhammars ledning en större ägare och under mitten av 1980-talet fanns planer på en fusion med Refaat El-Sayeds Fermenta. Affären gick om intet på grund av El-Sayeds falska doktorshatt och fiffel med Fermentas bokföring.

Richard C Malmsten och Erik Malmsten

Richard C Malmsten och Erik Malmsten

1983 grundades Stiftelsen Richard C Malmstens minne genom en donation av hans sonson Erik Malmsten (1920-2004), som inbegrep en aktiepost i Pharmacia. Idag sitter Eriks två söner Claes Malmsten och Johan Malmsten i styrelsen för stiftelsen. Stiftelsen ger mycket pengar till Handelshögskolan gav stora belopp till ombyggnaden och utbyggnaden av Handelshögskolan i Göteborg:

Stiftelsen ger bidrag för att främja vetenskaplig ekonomisk forskning och utbildning vid Göteborgs universitet. De senaste åren har utdelningen legat mellan tio och tolv miljoner och sammanlagt har stiftelsen fram till i dag delat ut 325 miljoner kronor. Jag ber Johan nämna några områden som fått stöd.

– Först och främst är det Handelshögskolans tillbyggnad. Vi ville från början att den arkitektoniska utformningen skulle bidra till stadsbilden: att det skulle bli ett vackert hus. Vi lade stor vikt vid den konstnärliga utsmyckningen, inspirerade inte minst av den dåvarande ordföranden Kurt Grönfors. Och ljuset inne i huset som hela tiden varierar beroende på var fönstren är placerade och hur väggarna buktar skapar liv på ett raffinerat sätt.

– Vi finansierar också en gästprofessur i ekonomi, en större masterutbildning, ”professorsskolan”, biblioteket och så vidare – allt inom Handelshögskolans ram, förtydligar Johan.

Genom donationen kom företaget Pharmacia snart att ägas av andra än familjen Malmsten. Volvokoncernen blev stor aktieägare som redan nämnts och en utveckling med uppköp, fusioner och utförsäljningar började så att Pharmacia idag inte ens existerar som företag. Däremot finns många av dess verksamheter kvar i Sverige, men ägs av helt andra företag som ibland är nybildade.

ADA såldes 1970 till Apoteksbolaget AB, ett år efter att detta bolag bildats. Redan 1955 hade man bildat dotterbolaget Adaco för att sälja produkter från Procter & Gamble. Detta företag såldes år 1985 till Skåne Gripen, ett bolag som bildats ur ruineran av Kockums Mekaniska Verkstads AB. 1990 blev Adaco ägt av Cloetta och 2001 köptes det av schweiziska Valor Holding och bytte namn til Valora Trade Sweden AB. ADA självt såldes till finska Tamro år 1995 och fick namnet Tamro AB. Tamro ägs av tyska Phoenix Group, som har intressen i apotek runtomkring i världen, bland annat i Norge.

Malmsten & Bergvall ombildades till aktiebolag 1965 och 1989 fusionerades bolaget med Beijers motsvarande verksamhet i Sverige (inklusive Sveda Kemi). Denna verksamhet köptes 1991 av Univar.

Läs mer: Stiftelsen Grez-sur-Loing, SULF,

Turitz och Meeths – varuhusen

Del 5 av 12 i serien Finansfamiljer i Göteborg

Herman Gustaf Turitz (1884-1957) var en pionjär inom den svenska varuhushandeln som år 1909 startade American Bazar i Göteborg. 1913 köpte han konkurrenten Grand Bazar och 1918 bildade han grossistföretaget AB Turitz & Co tillsammans med Henning Schlasberg i Landskrona. Efter att ha tagit upp en ny affärsidé, den så kallade enhetsprisidén, köpte AB Turitz & Co upp de andra bolagen som Turitz ägde och Nordiska Kompaniet (NK), ägt av familjen Sachs gick in som ägare i företaget vid sidan av familjen Schlasberg och H.G. Turitz. NK ägde 50% av aktierna vid detta tillfälle och samma år bildades också dotterbolaget Enhetspris AB Epa. Redan 1934 hade EPA 11 varuhus i Sverige och var en succé (min farmor städade på ett av varuhusen, det förutvarande American Bazar på Andra Långgatan i Göteborg, idag en porraffär). Totalt fanns sistnämnda år nästan 2000 anställda i AB Turitz & Co inklusive dotterbolag.

1932 sålde Schlasbergs sina aktier i Turitz & Co och 1940 tvingades Turitz avgå som direktör. Familjen Sachs tog nu makten och placerade Josef Anér som direktör i bolaget. AB Turitz & Co kontrolleras från 1841 av familjerna Sachs och Wallenberg och i styrelsen sitter Otto Lybeck, Josef Sachs, Christian Günther och Ragnar Sachs. 1969 köptes företaget av AB Nordiska kompaniet och blir dotterbolag i den koncernen.

HG Turitz blev inte sysslolös när han tvingades bort från det företag han grundat. Istället startade han ett nytt bolag, HG Turitz AB, och köpte upp varuhusföretaget Ferd. Lundquist & Co där han tillsatte Bertil Thorburn, från en bohuslänsk handelsfamilj, som VD. 1918 blev Ferd. Lundqvist ombildat till aktiebolag. Bertil Thorburn, som dessutom är far till Dan Olssons (Stena) fru Jane, kvarstod som VD i Ferd. Lundqvist till 1947 och blev styrelseordförande år 1955 efter HG Turitz. Ferdinand Lundqvist är det som idag är NK i Göteborg efter att även detta bolag köpts upp av AB Nordiska Kompaniet år 1971. Det varuhus som står på platsen idag byggdes 1971.

AB Herman Meeths var ett annat stort varuhusföretag som bildades av handelsmannen Herman Meeths och hans kompanjon August Vollmer år 1864. Meeths var dessutom en av 1920-talets större riskkapitalister genom att han tillsammans med dåvarande Stockholms Handelsbank (SHB) kontrollerade bolaget AB Axel Christiernsson, idag och under större delen av sin historia ett litet företag i smörjoljebranschen, men under en tid ett riskkapitalbolag (emissionsbolag) med stora intressen i skogsindustri och liknande. Intressen som kom att avvecklas i krisens 1930-tal. Varuhusföretaget hade 1964 cirka 700 anställda och köptes då upp av Åhlén & Holm för att året efter slås ihop med köparföretaget. Meeths i Göteborg las så småningom ner som varuhus men byggnaden används fortfarande till en mängd aktiviteter och inrymmer också en mängd olika affärer. Det är den absolut vackraste varuhusbyggnaden i Göteborg.

Familjen Turitz tycks ha hört till de familjer som på 1970-talet flyttade till England för att undkomma skatter och en ättling, Jonas Turitz, har återvänt till Göteborg år 1987 där han dyker upp som säljchef på Bergsala AB (Svenska Nintendo) år 1999. Av familjen Meeths hittar jag inga spår.

Övriga källor (utöver redan nämnt och länkat):
Artur Attman, Göteborgs
Stadsfullmäktige 1863-1962
, 1963
Industriverkets utredning SIND 1980:5
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987

Hjörne

Del 6 av 12 i serien Finansfamiljer i Göteborg

Peter Hjörne, som för närvarande finns i ledningen för familjeföretaget är den tredje generationen Hjörne i ledningen för Göteborgs-Posten. Idag är Hjörnes familjeföretag det näst största tidningsföretaget i Sverige efter Bonniers. Det är förmodligen det tredje största mediekoncernen efter Bonniers och Stenbeck. Men ursprunget och centrum för familjens företagsbygge är Göteborgs-Posten. Den enda morgontidningen i Göteborg och långt innan den blev den enda var det den totalt dominerande. Hjörne hör inte till de familjer som nämns i CH Hermanssons 60-tals bok om de 15 familjerna.

Göteborgs-Posten startades år 1859 (det hade funnits en föregångare med samma namn) av bokhandlaren David Felix Bonnier (1822-1881), bror till Albert Bonnier (1820-1900), grundaren av det företag vi idag känner som Bonniers. 1904 sålde denne tidningen och nån gång på 1926 kom tidningen i Harry Hjörnes ägo. Därefter har den ägts av familjen Hjörne och letts av hans son Lars Hjörne (1929-) och sonsonen Peter Hjörne (1952- ) som har påbörjat inskolningen av den fjärde generationen Hjörne.

Harry Hjörne som ledde tidningen under lång tid betraktades av många som protysk och pro-nazist under andra världskriget. Därvidlag var han en kontrast gentemot Göteborgs andre store tidningsman på den tiden, Handelstidningens Torgny Segerstedt

Harry Hjörne och Torsten Henriksson

Harry Hjörne och Torsten Henriksson (1963).

Lars Hjörne var gift med en syster till Pehr G. Gyllenhammar, Anne och hon är mor till Peter Hjörne samt författaren Marika Cobbold-Hjörne. Om Lars Hjörnes tid som chef för Göteborgs största tidning, samtidigt som svågern var chef för stadens största företag har Anderz Harning skrivit en mustig och kritisk roman, Tidningslorden.

Idag heter moderbolaget i Hjörnes koncern Stampen och i tidningen Tromb låter det så här när dess VD Thomas Brunegård intervjuas:

Från att bara äga Göteborgs-Posten och Göteborgs-Tidningen när Peter Hjörne tog över från sin far Lars Hjörne 1988 har man nu erövrat hela Västsverige och stora delar av mellan- och norra Sverige. Bara en tidning är i dagsläget helägd av Stampen, nämligen Göteborgs-Posten. Resten är ägda genom ett intrikat system av dotterbolag och andra samarbeten och nätverk.

– Vi äger 27 tidningar, varav fyra där vi bara är delägare men där ett avtal gör att vi går mot ett större ägande på sikt. Genom olika allianser har vi sedan totalt cirka 50 tidningar i vårt nätverk, berättar Tomas Brunegård, vd och koncernchef för Stampen-gruppen med säte vid just Stampen i centrala Göteborg.

Genom den rad uppköp och sammanslagningar som startade när Peter Hjörne tog över familjeföretaget har man nu i praktiken mediemonopol i fler olika svenska regioner , varav Västsverige är en största och viktigaste.

Josefin Hjörne Meyer är den fjärde generationen i familjen Hjörne som tagit plats i GP:s styrelse och så här sa hon i DI om detta år 2007:

”Trots min ålder har jag hunnit samla på mig en hel del kunskap, och jag ser alltid till att ta reda på det jag behöver veta. Samtidigt finns det många fördelar med att vara yngre. Jag rör mig i en helt annan värld än mina äldre kolleger och jag kan bidra med perspektiv som de saknar. Det är väldigt viktigt att hela tiden se framåt och inte fastna i det gamla. Särskilt i den här branschen”, säger Josefin Hjörne.

Om reklamskatten sänks eller avskaffas är familjen Hjörnes företag bland de stora vinnarna på det, som varande en av landets största tidningskoncerner.

Bland de tidningar som familjen Hjörne kontrollerar märks förutom Göteborgs-Posten:

Bohusläningen – www.bohuslaningen.se
Hallands Nyheter – www.hn.se
Hallandsposten – www.hallandsposten.se
TTELA – www.ttela.se

Nerikes Allehanda – www.na.se
Motala&Vadstena Tidning – www.motalatidning.se
Karlskoga-Kuriren – www.karlskoga-kuriren.se
Avesta Tidning – www.avestatidning.se
Bärgslagsbladet/Arboga Tidning – www.bblat.se
Fagersta-Posten – fagerstaposten.se
Lidingö Tidning – www.lt.nu
Länstidningen Södertälje AB – www.lt.se
Norrtelje Tidning AB – www.norrteljetidning.se
Nynäshamns-Posten – www.nhp.se
Sala Allehanda – www.salaallehanda.com
Täby Danderyd Tidning – www.tabydanderyd.se
VLT – www.vlt.se

Webbsajten Svenskafans är också en av Stampens tillgångar.

Läs mer: GP1, Affärsvärlden, Medievärlden, SVD,

Skandinaviska Banken / Custos – göteborgskapitalets bank

Del 7 av 12 i serien Finansfamiljer i Göteborg

En gång i tiden hade Sverige tre stora affärsbanker, ja egentligen två stora och Wallenbergs Stockholms Enskilda Bank. Den ena finns än idag och är centrum för en finansgrupp. Det är Handelsbanken. Den andra stora affärsbanken var Skandinaviska Banken, innan 1939 Skandinaviska Kredit.

Skandinaviska Kredit grundades av det så kallade Göteborgskapitalet, dvs de olika handelsfamiljer som dominerade den tidiga svenska kapitalismen. Det handlar om familjer som Ekman, Dickson, Wijk, Waern, Mannheimer med flera. Andra familjer från det göteborgska handelskapitalet var istället inblandade i starten av Göteborgs Enskilds Bank, långt senare Götabanken, sedan Gota och konkurs i samband med bankkrisen i början av 1990-talet. Men även i denna bank intog familjen Ekman en viktig position, tillsammans Kjellberg, Röhss, Elliot och andra.

Men åter till Skandinaviska Kredit som alltså bildades 1863 och snabbt kom att bli en viktig bank för att finansiera nya företag och stora investeringar i befintliga företag. På kort tid blev banken en av Sveriges största och efter fusionen med Skånes Enskilda Bank år 1910 var banken Sveriges allra största. Bland viktigare bolag som banken var inblandad i startandet av, märks Bergslagernas Järnvägar och Trafik AB Grängesberg-Oxelösund inklusive järnmalmsbrytningen.

Utlåningen till mängder med bolag resulterade i att banken efter finanskraschen 1929 och den ekonomiska krisen i slutet av 20-talet och på 1930-talet fick överta en mängd olika företag och banken blev en Sveriges största företagsägare. Kreugerkraschen innebar dock ett besvär för Skandinaviska Kredit som kom i en likviditetskris och fick söka hjälp hos staten.

Bankernas ägande kom dock att avvecklas under 1940- och 1950-talet under stark press från Bankinspektionen. Skandinaviska Banken grundade därför AB Custos år 1937 för att ta hand om ägandet i de företag som banken kontrollerat. Sålunda överfördes de flesta av bankens aktieposter till AB Custos under 1940- och 1950-talen. På samma sätt bildade Handelsbanken investmentbolaget Industrivärden år 1944 och Stockholms Enskilda Bank (familjen Wallenberg) år 1946 Förvaltnings AB Providentia (numera fusionerat med AB Investor).

Bland de företag som AB Custos övertog ägandet av märktes Fastighets AB Hufvudstaden, Riddarhytte AB, Oxelösunds Järnverk AB, Marma-Långrörs AB, AB Arvika-Verken och AB Kvarnintressenter. 1959 ombildades dessutom det av banken ägda Säfveåns AB, förut ett såg- och trävaruföretag, till investmentbolag och övertog bankens ägande i Boliden AB. 1966 kvarstod bara textilföretaget AB JA Wettergren som direktägt av Skandinaviska Banken.

De tre företagen Custos, Skandinaviska Banken och Säfveån var intimt sammanknutna genom korsägande och personalunioner. Bolagen ägde delvis varandra och hade i huvudsak samma aktiägare utan att någon extren gruppp kunde anses kontrollera bolagen. Totalt fanns 1963 ungefär 61 000 anställda i företag som Custos/Skandinaviska Banken kontrollerade och gruppen var enligt Koncentrationsutredningen Sveriges tredje största finansgrupp. Detta skulle dock komma att ändras.

1972 fusionerades Skandinaviska Banken och Stockholms Enskilda Bank. Wallenbergs kom därmed att få ett kontrollerande intresse i banken. AB Custos blev därefter en egen ägargrupp tillsammans med Säfveåns AB, utan bankkoppling och utan familjekoppling. Gruppens betydelse minskade därefter ganska snabbt och i kontrollerade bolag (självt eller tillsammans med annan ägargrupp) fanns år 1977 endast 32 000 anställda (SIND 1980:5). De flesta av dessa anställda fanns i bolag som gruppen kontrollerade tillsammans med annan ägare, som Svenska Cellulosa AB (SCA) och Svenska Tändsticks AB (STAB). De största bolagen som gruppen kontrollerade själv var Höganäs AB och AB Cardo, fortsättningen på den sockerindustritrust som familjen Ekman bidragit till att starta år 1907. Ett av de centrala bolagen i gruppen var hela tiden också Investment AB Öresund.

1964 startade AB Custos ytterligare ett investmentbolag, AB Företagsfinans över vilket man släppte kontrollen efter 1972. 1977 kontrolleras detta bolag av tre lika stora ägare, Dunkergruppen vi AB Hevea, familjen Linander (Åkermans) och Custos-gruppen via AB Cardo och betraktas som en egen företagsgrupp kring byggbolaget ABV. En bit in på 1980-talet drogs bolagen Custos, Cardo och Öresund in i finansgruppen som bildades kring AB Volvo.

1986 köpte AB Volvo hela AB Cardo och införlivade livsmedelsverksamheten i den man redan köpt från staten. Numera ingår denna verksamhet i familjen Hagens bolag Orkla. Samma år köpte Volvo även Wilh. Sonesson AB och bildar av detta bolag Investment AB Cardo.

1995 blev Investment AB Öresund huvudägare i AB Custos och 2004 fusionerades bolagen och tog namnet Öresund. Dominerande ägare vid denna tid är Hagströmer och Qviberg.

I och med AB Custos, AB Cardo och Investment AB Öresund hamnade i finansgruppen kring Volvo upphörde Custos/Säfveån som egen finansgrupp. Säfveåns AB kom dessutom att bli ett dotterbolag till AB Bilia (senare AB Catena och sen AB Bilia igen), på den tiden ett dotterbolag till AB Volvo.

Läs mer: AV1, AV2, AV3, AV4, VA1, VA2, SEB1, Chalmerska huset, SEB2, Historiska Värdepapper, Theodor Mannheimer, Populär Historia, Företagsamheten,

Volvo – länge ett direktörsstyrt företag

Del 8 av 12 i serien Finansfamiljer i Göteborg

VolvoNästan ända från starten tills år 2000 var AB Volvo ett direktörskontrollerat företag. Detta kanske som en följd av själva ursprunget. Bolaget är nämligen en följd av en utveckling som startade i familjerna Mark och Carlanders textilföretag Gamlestadens Fabriker där en ingenjör vid namn Sven Wingquist (1876-1953) arbetade. Denne kom på ett sätt att förbättra kullagren och med hjälp av ägarna till Gamlestadens Fabriker skapade han företaget SKF år 1907.

1924 föreslog SKF:s försäljningschef att man skulle starta en sammansättningsfabrik för bilar som SKF kunde leverera kullager och andra delar till. Även Sven Wingquist och Björn Prytz engagerades i arbetet med utvecklingen av en bil och av en bilindustri. Tillverkningen av bilar förlades från 1926 i SKF:s dotterbolag Volvo och man byggde upp en fabrik i Nordiska Kullagers (övertogs 1925 av SKF) tomma byggnader på Hisingen. Assar Gabrielsson blev chef för företaget.

Volvo var vid denna tid bara ett sammansättningsföretag till vilket andra företag leverade delar. Allteftersom kom många av dessa företag att köpas upp av Volvo. Motortillverkaren AB Pentaverken år 1930, AB Svenska Flygmotor 1941 och smma år Ulvsunda Verkstäder (som flyttades till Skövde), Köpings Mekaniska Vekstad 1942 osv. 1935 blev SKF:s aktieägare ägare till aktierna i AB Volvo istället för att bolaget var ett dotterbolag till SKF. 1950 köptes traktortillverkaren Bolinder-Munktell i Eskilstuna, 1960 Arvika-Thermaenius AB. Vi den tiden erhöll AB Custos eftersom Skandinaviska Kredit (senare Banken) rekonstruerat Arvika-bolaget, en ägarandel på 6% i Volvo, något som gjorde att bolaget i Koncentrationsutredning ansåg som ett bolag kontrollerat av Skandinaviska Banken / Custos. 1963 hade Volvo cirka 17 000 anställda.

På ett sätt hade företaget alltid varit kontrollerat av Göteborgskapitalet och haft förbindelser med Skandinaviska Banken och SKF. I styrelsen satt fram till 1935 Sven Wingquist, Björn Prytz, Uno Forsberg, Erik L. Magnus, Assar Gabrielsson och Gustaf Larson. Från 1936 gick Bror A. Hasselrot och Uno Forsberg in i styrelsen istället för Björn Prytz och Uno Forsberg. Denna styrelse bestod till 1949 då Sven Wingquist och Bror Hasselrot ersattes av Björn Prytz och Franz Hartmann. 1954 ersattes så Erik L. Magnus av Gunnar Engellau.

När Gunnar Engellau (1907-1988) sedan blev VD 1956 efter Assar Gabrielsson började Volvos moderna historia och från 1963 utvecklas bolaget till en allt viktigare maktfaktor i svenskt näringsliv. Även om företaget i Industriverkets utredning SIND 1980:5 ännu inte är upptaget som en ägargrupp. 1972 är de största ägarna i AB Volvo följande företag AB Custos, SHB:s pensionstiftelse, Broströmskoncernen (Ångfartygs AB Tirfing), Ste de Banque Suisse, Skandinaviska Bankens pensionstiftelse och Pripp-Bryggerierna AB. En förankring i göteborgskapitalet märks tydligt och Gunnar Engellaus svärson Pehr G. Gyllenhammar är sen 1971 VD i bolaget. 1976 är de största ägarna 4:e AP-fonden, SHB:s pensionstiftelse, AB Custos, Skandia och Broströms. Ingen ägare dominerar företaget.

Under Gyllenhammars ledning görs en mängd försök till omstruktureringar och företaget diversifierar till ett konglomerat med verksamhet inom en mängd olika industriområden. Bl.a. försöker Gyllenhammar slå ihop företaget med Saab-Scania år 1977, men det sistnämnda företaget backar ur. Det året har Volvo cirka 56 000 anställda.

1979 sluts dock ett samarbetsavtal med Renault och 1981 fusioneras AB Volvo med Beijerinvest och Anders Wall blir en makthavare i gruppen. Efter ett par år upplöses äktenskapet, men Volvo behåller livsmedelsrörelsen, en del av verkstadsföretagen och oljeverksamheten och ett korsägande med Custos, Cardo och AB Volvo skapas. Senare ska också en del korsägande med gruppen kring Skanska bli till. Detta görs delvis för att hindra utomstående finansgrupper (exempelvis Wallenberg) från att ta makten över AB Volvo.

1983, efter skilsmässan från Wall har Volvos finansgrupp totalt 80 000 anställda. Livsmedelsverksamheten i bolaget utökades rejält år 1990 då statliga Procordia köptes, inklusive läkemedelsföretaget Pharmacia. 1992 köptes Swedish Match, men redan 1994 såldes Pharmacia av, liksom Swedisk Match. Då hade Gyllenhammar tvingats bort från företaget, där han var styrelseordförande vid denna tid, på grund av den misslyckade fusionen med Renault år 1993.
Under VD:s Sören Gyll avvecklas nu de flesta verksamheter som inte hör till kärnverksamheten, fordonstillverkning. 1995 säljs livsmedelsföretagen till norska Orkla (familjen Hagen) och året innan har Pharmacia och Swedish Match sålts.

1999 säljs så personbilstillverkningen till US-amerikanska Ford och den tråkiga utveckling, som vi i dag ser slutresultatet av påbörjas. AB Volvo köper upp Renault Trucks och Mack Trucks och slår ihop det senare med de företag de tidigare köpt i USA, White och GMC Truck. Renault blir dominerande ägare i AB Volvo och Volvos långa tid som självständigt företag och en egen finansgrupp upphör. De senare affärerna görs under den nuvarande VD:n Leif Johansson som tillträdde år 1997. Han är son till en tidigare VD i SKF, Lennart Johansson (1921-2008), en av den gamle Marcus Wallenbergs medarbetare. Idag är Renault inte längre dominerande ägare. Utan istället så kontrolleras AB Volvo av Industrivärden (Handelsbankgruppen) och Volvo Personvagnar ägs av ett kinesiskt företag, Geely.

Läs mer: DN, SR, Nej till EMU, Realtid1, LO-tdiningen, DI1, AB1, Newsmill, AB2, EX, GT, AV1, LO-tidningen, DI2, SDS, GP, SVD, AB3, AB4, Chalmers,
NYT1, NyTeknik1, HD, VA1, NYT2, E24, AB5, CSABLivs, Tvärsnitt, BTH, NyTeknik2, AV2, AV3, AV4, VA2,

Andra källor:
Arthur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1963-1962, 1963
SOU 1968:7
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten, 1986
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten, 1987
Veckans Affärer, olika nummer 1977- 1989
Olof och Birgitta Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Olof Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976

Olsson – nutidens redarfamilj

Del 9 av 12 i serien Finansfamiljer i Göteborg

Göteborg är känt för sina historiska redarfamiljer som Broström, Carlsson, Dalman, Lundgren, Leffler, Bratt och andra. Idag är de alla borta och istället domineras rederinäringen i Göteborg av skärgårdsbor, närmare bestämt Donsöfamiljer. Till och med det största rederiet startades av en skärgårdsfödd. Det handlar om Sten Allan Olsson från Donsö som 1939 startade ett handelsbolag i Göteborg som senare utvecklades till Stena Metall AB. 1946 skaffade han sitt första fartyg och 1962 grundade han SEO Skagenlinjen AB för färjetrafik mellan Göteborg och Skagen. Från 1963 drevs även trafik mellan Göteborg och Fredrikshavn och 1965 upphörde Skagenlinjen. Från samma år användes namnet Stena Line som sedan blivit färjerederiets namn.

Från färjerederiet och metallföretaget har Stena utvecklats till en stor företagskoncerna med familjen Olsson som helt dominerande ägare. Koncernen består av tre moderföretag, Stena AB, Stena Sessan AB och Stena Metall AB jämte hel- och delägda dotterbolag till dessa. De två sista företagen är helägade av familjen Olsson medan Stena AB är majoritetsägt av familjen.

Stena AB är moderbolag till de flesta företag i Stena-gruppen. Däribland det skotska bemanningsföretaget Northen Marine med omkring 6 500 anställda, finansföretaget Stena Adactum AB, Stena Fastigheter AB, det nederländska fastighetsbolaget Stena Realty BV, Stena Line AB med omkring 6 000 anställda, Stena Rederi AB (inklusive Stena Bulk AB och Stena Roro AB), Stena LNG och brittiska Stena Drilling. Ofta ägs de utländska dotterbolagen via ett holdingbolag i Luxemburg.

Stena Sessan AB är för sin del hälftenägare (50% av kapitalet och cirka 70% av rösterna) av tankrederiet Concordia Maritime AB samt huvudägare i läkemedelsesbolaget Meda AB och Beijer Electronics AB. Sessan var från början ett konkurrerande företag med bas i den gamla redareliten i Göteborg. På 1980-talet köptes företaget av Stena. En av Danmarksbåtarna, Stena Jutlandica ägs idag av Stena Sessan AB och chartras ut till Stena Line AB. Ursprunget till Concordia står också att finna i Göteborgs gamla redarelit, närmare bestämt hos Justus A. Waller och Wilhelm R. Lundgren. Concordia köptes av Stena år 1966.

Stena Metall sysslar för sin del mest med återvinningsverksamhet och har cirka 4 000 anställda, Total finns det 20 000 anställda i de tre företagkoncernerna, men då är inte Meda AB och Beijer Electronics inräknade. Däremot Stena Adactums dotterbolag Ballingslöv, Envac, Stena Renewable och Mediatec med sammanlagt 2 600 anställda. Däremot inte Stena Adactums intressebolag Gunnebo AB (ägarandel 26%) och Midsona (25%).

Midsona har 150 anställda och kontrolleras tillsammans med Midelfart Holding AS. I Gunnebo är Stena kontrollerande ägare ihop med familjen Jönsson. Gunnebo har omkring 8 500 anställda. Meda AB har för sin del 2 600 anställda och kontrolleras av familjen Olsson och Stena Sessan med 22,7% av aktiekapitalet och rösterna. Även Beijer Electronics med omkring 700 anställda kontrolleras av familjen Olsson genom att Stena Sessan innehar 29,6% av aktiekapital och röster.

Sammantaget är familjen Olsson idag förmodligen Sveriges största redare genom sina olika rederiföretag. Man tillhör också Sverige mäktigare finnansfamiljer även om man långtifrån är lika mäktiga som Wallenberg, Douglas, Handelsbankgruppen och Ax:son Johnson. Totalt finns det cirka 24 000 anställda i företag som familjen Olsson kontrollerar och ytterligare 8 700 i företag man kontrollerar tillsammans med annan ägare. Det gör totalt cirka 33 000 anställda i företag i vilka familjen Olsson har makt.

I familjen Olssons företag, Stena-sfären, finns det egentligen bara en makthavare från själva ägarfamiljen och det är Dan Sten Olsson, son till grundaren Sten A Olsson. I styrelsen för Stena AB är också William Olsson, son till Dan Sten Olsson, suppleant.

Sten Allan Olsson är på många sätt en typisk representant för de som dominerar dagens rederinäring i Götbeorg. Han kommer från Donsö vilket en majoritet av de större redarna i Göteborg gör idag.

Han kommer alltså inte från den gamla redareliten i Göteborg med namn som Broström och Carlsson. Därmeot har sonen Dan Sten Olsson gift in sig i den gamla göteborgseliten genom att gifta sig med Jane Thorburn, dotter till Bertil Thorburn, länge VD i NK:s föregångare i Göteborg, Turitz & Co samt AB Ferd. Lundqvist, från en av Uddevallas anrikaste familjer. En familj som ägt många rederier och andra företag. Han var dessutom styrelseledamot i den sen länge uppköpta konkurrenten Sessan. Jane Thorburns bror är för sin del ägare till Morlanda säteri på Orust.

Stena-sfären består av tre morderbolag och som samordnande funktion finns därför ett så kallat Advisory Board, en rådgivande styrelse alltså. I denna sitter Lennart Jeansson, Roger Holtback, Ray Miles, Eivind Reiten, Tomas Billing, Samir Brikho, Dan Sten Olsson, Staffan Hultgren och Peter Claesson.  Av dessa är Dan Sten Olsson VD och styrelseledamot i Stena AB, Staffan Hultgren vice VD och vice styrelseordförande i Stena AB, Lennart Jeansson styrelseordförande i Stena AB och Peter Claesson finansdirektör i Stena AB.

Dan Sten Olsson är också styrelseordförande i Stena Metall AB och Stena Sessan AB, styrelseledamot i en mängd dotterbolag i de olika koncernerna bl.a. Concordia Maritime AB och Stena Adactum AB. Dessutom är han vice ordförande i Sveriges Redareförening där också Claes Berglund från Stena-koncernen sitter.

Lennart Jeansson sitter också i styrelsen för Stena Metall AB, Peter Claesson sitter också i styrelserna för Stena Sessan AB, Meda AB, Sveriges Ångfartygs Assurans Förening och i en lång rad dotterbolag i koncernen såsom Stena Line Holding BV, Stena Drilling Ltd, Stena Fastigheter AB.

VD:n i Stena Sessan, Bert-Åke Eriksson är också styrelsemedlem i Meda AB, Stena Adactum AB, Beijer Electronics AB och Concordia Maritime AB.

Lars Westerberg är en annan person med flera uppdrag i Stena-sfären. Han sitter i styrelsen för Meda AB och Stena AB. Lars Westerberg är dock inte att anse som en makthavare i Stena-sfären utan som ett styrelseproffs.

Läs mer: DPS1, 2GP, VA, von Platen, Civilekonomen, SVD1, 2, 3, AV1, 2, 3, 4, 5, 6, 7,

Ericsson – offshore och Chile

Del 10 av 12 i serien Finansfamiljer i Göteborg

Familjen Ericsson, dvs Christer Ericsson och hans arvtagare kontrollerar idag en verksamhet med flera ben. Det handlar främst om företaget JCE Group AB, med 10 000 anställda jorden runt och verksamhet i skogsindustri, olja, offshore, IT, fastighet, privat sjukvård och fastigheter.

Ursprungligen startade Christer Ericsson egen verksamhet år 1971, med bolaget Container Safe AB (Consafe). 1978 gav man sig in i offshoremarknaden och byggde oljeriggar på Arendalsvarvet i Göteborg. 1985 gick bolaget i konkurs. De Consafebolag som finns idag är nya företag.

Året dessförinnan, 1984, hade han dock startat ett nytt företag, JCE Group AB och det bolaget köpte då aktiemajoriteten i Philipson Automobil AB. Ett företag som såldes 1986 igen. Samma år startades verksamhet i Chile, skogsuppköp skedde därefter i Sverige såväl som i Chile där boalget numer har en omfattande verksamhet. Mellan 1988 och 1999 ägde man och drev hotellkedjan Good Morning Hotels och 1997 gav företaget sig in i offshorebraschen igen. IT-versksamheten som startats i företaget år 1996 såldes år 2003 till Cybercom och JCE blev största aktiägare i bolaget.

Idag äger JCE Group cirka 41% av aktierna och rösterna i Cybercom Group, med 2 000 anställda, över 30% i Semcon AB, vilket innebär kontroll. Semcon har 3 000 anställda. Vidare är man dominerande ägare i det cypriotiska bolaget Remedial Offshore med dotterbolag på bl.a. Bahamas.

Företag som delvis kontrolleras av JCE Group är bl.a. Smarteq och Marine Subsea AS. JCE Group ägs i sin tur till 25% av Consafe Invest AB, ett företag som också kontrolleras av familjen Ericsson. Med dotterbolag som bl.a. Consafe MSV AB och intressen i företag både på Cypern och i Singapore.

Totalt finns det omkring 17 000 anställda i företag som familjen Ericsson kontrollerar eller delvis kontrollerar. Man är också en stor minoritetsägare i Grenland Group med 1300 anställda, Maracc och fondbolaget Alcur.

Hampus Ericsson

Av familjemedlemmarna sitter Hampus Ericsson (1972-) i styrelsen för Consafe Invest, Consafe Invest AB, JCE Group AB, Green Circle Bioenergy Inc. och Fabienne Group AB. Andra familjemedlemmar inkluderar J Christer Ericsson själv (1942-), Marita Svenning (1950-) och Fabienne Gustafsson (1974-) (dotter till Chister Ericsson). Bland andra makthavare inom gruppen märks Thomas Landberg (1950-), i styrelsen för Smarteq och Cybercom.

Christer Ericsson ägde i många år också godset Österbodarne utanför Alingsås öster om Göteborg.

Läs mer: IDG1, 2, Newsdesk1, 2, 3, PA1, 2, Skogsaktuellt, AV1, 2, 3, 4, VA1, 2, 3, Ny Teknik, Di1, 2, SR, AT1, 2, GP1, 2, 3, 4, 5, E24_1, 2, AB1, 2, NWT, DPS, RT,