Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Kviberg

En guide till Göteborgs stadsdelar – Gamlestaden och Marieholm

Gamlestaden heter så för där låg den gamla staden, Göteborgs föregångare, Nya Lödöse (Nylödöse, Nylöse).

Nya Lödöse grundades den 17 augusti 1473. Befolkningen i Lödöse (Gamla Lödöse) flyttades successivt till området kring Säveholmen vid Säveåns utlopp i Göta älv (kring nuvarande hållplatsen Gamlestadstorget) för att undgå den norska kontrollen och beskattningen vid Kungälv. Någon ny försvarsanläggning behövde inte byggas i Nya Lödöse, eftersom borgen Älvsborg fanns vid älvmynningen.

I december 1507 brändes staden av danskarna under Henrik Krummedige vilket föranledde diskussioner om att befästa staden. I början av fastan år 1526 besökte Gustav Vasa Nylöse och utfärdade i samband med detta ett privilegiebrev som bland annat betonade vikten av detta. För att stärka Nylöses ställning upphävde kungen samtidigt Gamla Lödöses stadsprivilegier. I maj 1542 var kungen och borgarna överens om att staden skulle flyttas ut till Älvsborgs slott, men Dackefejden kom emellan. Efter upprorets slut, tog kungen i augusti 1543 upp ämnet på nytt med både ståthållaren på Älvsborg och med nylösingarna själva. Fram till sommaren 1545 var borgarnas motstånd mot en flytt fortfarande betydande, då de började oroa sig för stadens säkerhet vid ett fientligt anfall. Även Lindholmen diskuterades som en alternativ plats för den nya staden.

En flytt till Älvsborgs slott kom också till stånd och en liten stad, Älvsborgsstaden, växte från 1547 fram i det nuvarande Klippan. Sedan Älvsborgsstaden 1563 förstörts av danskarna i samband med det Nordiska sjuårskriget, fick stadsborna återvända till Nya Lödöse.

Kvibergs by med åker, äng, skog blev så småningom stadens egendom liksom vissa rättigheter fiske i älven. I samband med att rikets råd beviljade namnbytet till Nylöse fick staden dessutom Härlanda by i förläningen, eftersom staden ansågs behöva mer mark.

1599 hade Nylöse 155 borgare ”nordan ån” och 108 borgare ”sunnan ån”, vilket motsvarade en befolkning på 1 300-1 600 invånare. I storlek var detta jämförbart med dåtidens Kalmar och Söderköping Vi samma tid bodde det kring 200 personer i en liten stad vid Älvsborgs slott.

Trots upprepade befallningar om befästningars uppförande kom borgerskapet i Nylöse inte långt med den enkla jordvall, som de började anlägga kring staden. År 1611 uppförde Jesper Mattsson Krus en skans utanför Nya Lödöse söder om ån, och sedan fullbordades äntligen graven omkring staden, varefter ett danskt anfall framgångsrikt slogs tillbaka. Allert von Sittman var borgmästare i Nya Lödöse vid tiden för anfallet.

I januari 1612 intogs dock Nya Lödöse av kung Kristian IV:s trupper och befästes, men återtogs 27 februari av Krus och brändes. Efter freden fick inte borgarna återuppbygga sina hus; de skulle flytta till Brätte eller Alingsås eller ”annorstädes hvar de kunde”. 1619, då Älvsborg återlämnats till Sverige av danskarna, börjades dock återuppbyggandet, men 24 februari 1624 beslöt Kungliga Majestät, att Nya Lödöses borgare genast skulle flytta till det nyanlagda Göteborg och platsen där den forna staden hade legat kom med tiden att kallas och heta Gamlestaden.

Från 1624 blev Härlanda och Kvibergs byar därför delar av den nya staden Göteborg. Platsen för Nya Lödöse blev landerimark och på stadens områden söder och norr om Säveån fanns landerier som Mariedal (Gamlestaden), Marieholm, Waterloo samt Kristinedal och Ånäs söder om ån. Öster om, i Kviberg, låg Bellevue, Kvibergsnäs och Kviberg.

nya_lodose

Detalj ur karta från 1880, Regionarkivet GIV 74b. På kartan syns exempelvis landerierna Ånäs, Marieholm, Kristinedal och Waterloo samt resterna av Ny Lödöses vallgrav vilken löper i en halvcirkel kring Gamlestaden.

Kristinedals landeri och Ånäs landeri (vars ägor låg väster om Kristinedals) kom att bli ett tidigt centrum för Göteborgs industrialisering. Kristinedals ägor tycks ha omfattat höjderna i Bagargården som en del kallar Strömmensberg.

Landerierna Ånäs och Kristinedal hamnade i familjen Sahlgrens ägo på 1930-talet på marken som tillhörde Ånäs anlades ett sockerbruk år 1730 efter att bröderna Jacob Sahlgren och Niclas Sahlgren året innan fått ett privilegium för att driva ett sockerbruk. Sockerbruket var en av Göteborgs första stora industrier och fortsatte med produktionen fram till och med 1835. Efter Jacob Sahlgrens död övertog hans änka Birgitta Sahlgren rörelsen och från 1771 drevs företaget av hennes arvingar. Åren 1822-1828 ägdes sockerbruket av N. Björnberg och därefter till 1832 av hans arvingar. Under åren 1833-35 innehades bruket av firman Dimberg & C:o. Därefter upphörde verksamheten.

Familjen Sahlgren med ättlingar ägde landeriet ända till 1843, då de anhöll om att få dela landeriegendomen i två lotter. Den första av dessa, bestående av sockerbruksbyggnaden och trädgården avyttrades 1843 till A. Barclay & Co. Sedan besittningsrätten under de följande årtiondena ofta skiftat, inlöste staden landeriet år 1874. Sockerbruksbyggnaden från 1729, vid Säveåns södra strand, övertogs 1854 av Rosenlunds spinneri, i vilket A. Barclay & Co var delägare, och inreddes till bomullsspinneri, Gamlestadens fabriker, som först var en filial till fabriken vid Rosenlund.

Textilfabriken kom att ge upphov till Svenska Kullagerfabriken AB (SKF) som anlade en stor fabrik i Gamlestaden. I samband med att Gamlestadens fabriker och SKF växte byggdes bostäder i närområdet, såväl trähus som landshövdingehus. SKF:s fabrik byggdes på mark som hörde till Mariedals landeri.

Norr om det gamla stadsområdet låg Hospitalet fram från 1528 då det flyttade dit från Lödöse. Hospitalet fick år 1540 Skräppekärr i förläning. Skräppekärr motsvarar ungefär det vi idag kallar Alelyckan. 1872 flyttade hospitalet till Lillhagen på Hisingen och blev S:t Jörgens sjukhus. Hospitalet låg på mark som tillhörde Göteborg men det drevs inte av staden. Det var en egen kyrkoförsamling mellan 1627 till 1883. Det enda synliga som finns kvar idag är resterna av hospitalskyrkogården i utkanten av Gamlestaden på vägen mot Alelyckan.

Det som idag är Marieholms industriområde och järnvägsområdet mellan Gamlestaden var fram till järnvägens byggande en holme, Gamlestadsholmen, vassar och vattendrag. Fastlandet gick inte längre än till där järnvägen väster om Gamlestaden går idag.

Göteborgsområdet 1809

Göteborgsområdet 1809

Väster om järnvägen så byggdes den första industrin, Göteborgs slakthus, år 1905. Allteftersom byggdes det fler lagerlokaler och industrier i Marieholms industriområde som när motorvägen mellan Göteborg och Angered byggdes kom att bli en isolerad industristadsdel i väster skild från Gamlestaden av motorvägen. I väster är Göta Älv gräns, i söder Säveån, i öster motorvägen och i norr Lärjeåns mynning. Öster om motovägen och järnvögen och norr om berget vid Hopsitalskyrkogården kallas det idag Alelyckan, men huvuddelen av det området tillhörde ursprungligen Skräppekärr och Hospitalet.

Gamlestaden är söder om Alelyckan, öster om motorvägen, norr om Säveån förutom kvarteren på båda sidor om Gamlestadsvägen där Gamlestades Fabriker och andra industrier ligger på marker som tidigare var Ånäs och Kristinedals landerier. Officiellt hör det senare området dock till primärområdet Sävenäs. I norr utgör Kvibergs kyrkogård den sista delen av Gamlestaden innan Kortedala och i öster sträcker sig Gamlestaden till Bellevue där stadsdelen Kviberg tar vid.

I de västra delarna av Gamlestaden dominerar industrier följt av landshövdingehus till berget öster om Brahegatan. Öster och norr om berget samt kring Bellevue är det främst barnrikehus (solgårdar, funkisbebyggelse, lamellhus)) byggda från 1930-talet och framåt. Barnrikehusen betraktas i allmänhet som delar av Gamlestaden men kallas av en del istället för Nylöse och av andra Bellevue.

Den moderna bebyggelsen mellan Kvibergsvägen och Säveån öster om Bellevue samt de stora miljonprogramshusen och andra hus norr om Regementsvägen och öster om Kortedalavägen betraktas i allmänhet som delar av Kviberg ihop med den gamla militärförläggningen och inte som delar av Gamlestaden. Kanske en del också kallar husen mellan Kvibergsvägen och Säveån för Bellevue.

Marieholm, Alelyckan, Gamlestaden och Kviberg ligger i  primärområde Gamlestaden. Lärjeholms gård som en gång låg i Angereds socken räknas nog som en del av Alelyckan av de flesta även om gården ligger norr om Lärjeån. Formellt ligger den därmed i Hjällbo primärområde. Lärjeholm inköptes 1895 av Göteborgs stad för att där anlägga ett nytt vattenverk. Gårdens marker omfattade såväl huvuddelen av dagens Hjällbo som de nordliga delarna av dagens Alelyckan, en del den mark söder om Lärjeån som idag är Kortedala. Dessutom delar av Rösered, huvuddelen av dagens Gårdsten, Lövgärdet och Rannebergen. 1928 inkorporerades delar av Utby från Partille landskommun. 1930 inkorporerades Lärjeholm ägor plus några mindre gårdar söder om Lärjeån från Angereds landskommun och dessutom införlivades ytterligare delar av Utby med Göteborg, däribland det som idag är Bergsjön och delar av det som är Kortedala.

Gamlestadens primärområde 301

Kyrkligt har Gamlestadsområdet en komplicerad historia på grund av Hospitalsförsamlingen och Nya Lödöse. Idag hör hela området till Nylöse församling som grundades den 17 augusti 1473 genom en utbrytning ur Utby församling. Församlingens namn var till 5 augusti 1474 Götaholms församling, därefter till 1543 Nya Lödöse (Nylöse) församling, därefter till 1571 Älvsborgs församling, därefter till 1627 Nylöse församling. Från 1627 till 1 maj 1883 Göteborgs hospitalsförsamling (eller Kronohospitalsförsamlingen), därefter till 1968 Gamlestads församling för att 1969 återfå namnet Nylöse. Församlingen införlivade 1528 Härlanda församling som sedan utbröts 1951 (Kålltorp och del av Bagaregården). 1928 överfördes från Partille församling den del som före 1571 utgjort Utby församling. 1960 utbröts Kortedala församling, 1969 Sankt Pauli församling och 1971 Bergsjöns församling.

Advertisements

Göta artilleriregemente

Göta artilleriregemente organiserades 1794 när Artilleriregementet delades upp i fyra regementen. Regementet bestod av åtta kompanier, vilka 1801 utökades till 12 i samband med att Garnisonsregementet i Göteborg uppgick i regementet.

Den 31 mars 1806 flyttade regementet in i en kvartersförläggning på Kaserntorget 11 på Lilla Otterhällan, numera känt som Kungshöjd). Den 1 oktober 1895 flyttade regementet in i ett nyuppfört kasernområde i Kviberg. När regementet avvecklades övertogs dess förläggningen i Kviberg av Göteborgs luftvärnskår den 1 april 1962. Den 30 juni 1994 flyttades Göta luftvärnsregemente till Halmstad, och Försvarsmakten lämnade kasernområdet i Kviberg.

Peter P. Ekman

Peter P. EkmanPeter Petersson Ekman, född 1740 i Göteborg (döpt 8 april), död 2 juli 1807 på Kilanda säteri i Ale kommun, var en svensk affärsman. som tillhörde Göteborgssläkten Ekman. Han benämns ofta Peter III Ekman för att skilja honom från hans far Peter II Ekman och farfar Peter I Ekman. Själv skrev han sitt namn som Peter P. Ekman.

Peter Petersson Ekman var ende sonen till grosshandlaren Peter II Ekman (1704–1784) och Johanna von Minden (1718-1752). Han gifte sig 25 oktober 1767 med Hedvig Boëthius (1739–1811), dotter till stadsfysicus Jacob Boëthius och Anna Margareta Lundelia.

Peter P. Ekman fortsatte bland annat sin fars handelsverksamhet och efter att ha fått handelsutbildning på en firma i Holland började han arbeta åt Christian Arfvidson i Göteborg:

Hemkommen var han i två år anställd hos den på flera områden verksamme storköpmannen, kommerserådet Christian Arfwidsson (jfr E. 2) och ansågs därpå färdig att inträda i sin faders firma. Vid 28 års ålder blev E. även medlem av Handelssocieteten. Han utvidgade faderns rörelse betydligt, så att den kom att omfatta flera nya verksamhetsgrenar, bl. a. tvål- och såpsjuderi. I Göteborg florerade under 1700-talets senare del jämte den ostindiska handeln även bl. a. handeln med sill. En särskilt gynnsam sillfiskeperiod hade börjat 1747 och t. ex. Chr. Arfwidsson var en dominerande intressent i sillfisket. Även E. drev emellertid flera sillsalterier och trankokerier vid Göteborg och i bohuslänska skärgården. I bouppteckningen 1807 anges sålunda bl. a. sillsalteriet och trankokeriet Ängholmen i Västra Hisings härad, V sillsalteriet och trankokeriet Konungsholmen i Mollösund, Orust, samt V10 i trankokeriet Hällevikstrand på Orust. Betydande kvantiteter sill och tran exporterades av E. huvudsakligen till östersjöhamnar. Efter tidens förhållanden blev han en rik man. Han ägde i Göteborg ett hus, som dock brann i den stora eldsvådan 1804, varefter tomten såldes. Vidare ägde E. 1/3 av landeriet Kviberg, beläget å stadens ägor, Utby i Partilie sn (Älvsb.) och inköpte 23 mars 1798 för 24 750 rdr riksgälds (k. resolution att besitta denna frälseegendom 20 föregående febr. s. å.) det säteri Kilanda, som blev en av släkten Ekmans stamgårdar och ännu befinner sig i dess ägo.

Peter P Ekman och Hedvig Boëthius hade fyra barn som uppnådde vuxen ålder: Johan Jacob Ekman (1771–1814), Gustaf Henric Ekman (1774–1847), Anna Margaretha  Ekman (1779–1821) gift med grosshandlaren Nils Fredrik Wahlberg i Göteborg, och Hedvig Elisabeth Ekman (1780–1862) gift med kanalbyggaren och riksståthållaren i Norge Baltzar von Platen (1766–1829).

Kviberg

Del 29 av 32 i serien Landerier

Ursprungligen en del av Gamlestadens landeri (Kviberg). I slutet av 1700-talet ägt av Christian Lund och därefter av bland annat Laurent Tarras, Carl Gustaf Brusewitz, Peter P. Ekman, Gustaf Henrik Ekman och Johan Jacob Ekman (Janne Ekman). Janne Ekman köpte också in Bellevue och andra delar av det ursprungliga landeriet Kviberg.

1891 såldes området till staten för 391 00o kronor enligt ett avtal mellan Ekman, Göteborgs stad och staten.  På ägorna byggde staten nya kaserner för Göta artilleriregemente som står kvar där än idag. 1895 stod kasernerna färdiga och regementet flyttade från befästningen på Kungshöjd till Kviberg. Vid denna tid låg ockå en kapplöpningsbana för hästar vid Kviberg. Militären är dock borta från Kviberg sen länge och en ny stadsdel har byggts på området.

Kvibergs kaserner

Kvibergs kaserner

Andra källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1923

Gamlestadens landeri (Mariedal)

Del 28 av 32 i serien Landerier

Landeri som låg där den gamla och tidigare SKF-fabriken ligger idag. Skapades vid upplösningen av Nylöse stad och omfattade de nordöstra delarna av den tidigare staden. Från början kallat Kviberg eller Gamlestadens landeri, senare Mariedal.

Landeriet som från början hette Kviberg var tidigt uppdelat på ett antal olika lotter där holländare bedrev trädgårdsodling och boskapsskötsel. I stadens räkenskaper 1643 upptas tre brukare: Petter Cornelisson, Direch Giisen (Giertsson?) och Estri Börjes. På 1700-talet är landeriet uppdelat i 6 delar. På flera av dessa har under 1700-talet mangårdsbyggnader funnits. Under 1800-talets senare del går en del av landeriet under namnet Mariedal, en annan under namnet Bellevue och ytterligare en under namnet Kviberg.

Mariedal innehades i slutet av 1600-talet av Johan Macklier och på 1700-talet av Wilhelm de Silentz såväl som av familjen Tham. I början av 1800-talet är en av innehavarna Laurent Tarras och på 1870-talet återfinns William McKay som äger. av hans dotter inlöstes landeriet för 80 000 kronor år 1885.

nya_lodose

Detalj ur karta från 1880, Regionarkivet GIV 74b. På kartan syns exempelvis landerierna Ånäs, Marieholm, Kristinedal och Waterloo samt resterna av Ny Lödöses vallgrav vilken löper i en halvcirkel kring Gamlestaden.

Andra källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1923

Beckman – från segelmakare till konsuler

Gregorius Beckman var gift med Catharina Wohlfahrt (1701-65) från en annan betydande göteborgssläkt under 1700-talet. Han var segelmakarmästare och paret hade minst två söner och en dotter, Christian Beckman (1732-1798), Margareta Beckman (1733-82), gift med kofferdikapten Anders Siögård, och Hans Jacob Beckman (1736-1811).

Christian Beckman var segelmakaremästare precis som fadern och ägde Katrinelund. Hans dotter Catharina Margareta Beckman (1770-95) var gift med rådmannen och assessorn Hans Edvard Pettersson (1756-1822).

Hans Jacob Beckman blev en framgångsrik handelsman och fick en rad barn med två fruar. I sitt första gifte var han gift med Christina Eleonora Åhman och de fick tre söner och fyra döttrar. I andra äktenskapet med Anna Christina Petersson föddes en dotter. Alla döttrarna gifte sig med betydande göteborgsköpmän. Äldsta dottern Catharina Elisabeth (Elise) Beckman (1766-1840) var gift med kommerserådet Carl Bagge (1754-1818), dottern Sofia Jacobina Beckman (1771-1844), var först gift med Laurens Tarras (1760-1814), direktör i Ostindiska kompaniet och i andra giftet med landshövdingen i Örebro län, Carl Didrik Hamilton af Hageby (1766-1848). Hans Jacob Beckman ägde såväl Underås som Överås. Landerierna såldes dock innan han dog. Dottern Gustava Charlotta Beckman (1773-1813) var gift med Johan Fredrik August Sanne, konsul i Stettin, Anna Christina Beckman (1778-1840) med David Carnegie Sr, och Christina Eleonora Beckman (1797-1849) med grosshandlaren Christian Wilhelm Damm (1782-1848).

Laurens (Laurent, Lorentz) Tarras var som sagt direktör i Ostindiska Kompaniet. Detta var under den 4:e oktrojen mellan 1799 och 1806. Han var också ägare av flera sillsalterier och trankokerier, däribland en stor anläggning på ön Rammen innanför Rörö. En kort tid var han även en järnexportör av viss rang. Hans far var John Tarras (1732-90) som invandrade till Göteborg från Banff i Skottland år 1752 och blev handlande. Även John Tarras två halvbröder Robert Innes och Alexander Innes invandrade till Göteborg. Laurens Tarras dotter Laura Tarras (1805-65) gifte sig med Carl Silfverschiöld (1797-1836). John Tarras (1760-1805), bror till Laurens Tarras tycks ha blivit köpman i London. Laurens Tarras ägde också landeriet Gamlestaden och del av landeriet Kviberg. Sonen John Tarras (1795-1845) övertog faderns handelsfirma men den avvecklades 1820.

Av sönerna blev Olov Beckman (1767-1837) preussisk konsul i Göteborg. Hans son Edvard Beckman (1805-?) gav ut en skrift ”Göteborgs grädde” år 1851 som enligt överklassen i den tidens Göteborg smutskastade och smädade dem. Edvard Beckman var gift med Christina Hall (1807-?), dotter till John Hall d.ä. och syster till John Hall d.y.. Den andre sonen till Olov Beckman, Alfred Beckman (1815-1893) var advokat och gift med Anna Christina Strindberg (1841-?), kusin till August Strindberg.

Hans Jacob Beckmans son Gregorius Beckman (175-1835) var bokhållare och sonen Christian Beckman (1779-1843) som gifte sig med Anna Margareta Björnberg (1783-1843), dotter till den svinrike Niclas Björnberg, blev brukspatron.

Om det finns någon släktskap mellan denna familj Beckman och den på 1700-talet mycket framgångsrike handelsmannen Vincent Beckman (-1772), en av Göteborgs större järn och brädexportörer under åren 1750 till 1770 är okänt, men det verkar osannolikt. Handelsmannen Vincent Beckman tycks ha varit son till en handelsman med samma namn, Vincent Beckman (II) som dog 1706 och han i sin tur var son till Vincent Beckman (I) som tycks ha invandrat från Holland innan 1634. Den förste Vincent Beckman var skeppare.