Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Getebergsäng

En guide till Göteborgs stadsdelar – Krokslätt

Krokslätt är känt redan från medeltiden. Då tillhörde byn biskop Algot Brynolfsson i Skara. Redan från tidigt är det en märklig by då den är uppdelad på två socknar, Fässberg och Örgryte. Två av byns gårdar fanns i Fässberg socken och två i i Örgryte socken. Så var det i alla fall så tidigt som 1550 och kanske också innan dess. De förstnämnda var Hökegården och Sörgården. Det ena en gård som var ett militärt boställe och det andra en gård där innehavaren hade hand om post och andra transporttjänster.

I Örgryte socken låg Nordgården och Kongegården. Det senare var en skattegård där innehavaren betalade skatt till kronan och det förstnämnda var en så kallad frälsegård, dvs den var avsedd att tillhöra adelsmän. Krokslätts Nordgården ägde stora marker i Örgryte socken och var troligen den största gendomen efter kungliga (statliga) Älvsborgs Kungsladugård.

På Kongegårdens marker växte på 1700-talet upp en kåkbebyggelse precis utanför stadsgränsen vid Getebergsäng. Det var till stor del krogar som servade alla som vill bevittna eller hade bevittnat avrättningar på Göteborgs avrättningsplats som låg där Carlanderska ligger idag från 1702 fram till slutet av 1700-talet. Bebyggelsen gick under namnet Galgkrogarna och hade omkring 1774 cirka 50 invånare. När textilindustrin utvecklades och byggdes upp på 1800-talet växte denna kåkstad upp på Buråsberget och söderut så att också det gamla soldattorpet i Krokslätts by hamnade i området.

På marker som tillhörde Krokslätts Nordgården växte det tidigt upp arbetarstadsdelar i form av kåkbebyggelse precis utanför stadsgränsen till Göteborg i nuvarande, Albostaden i nuvarande Annedal och Landala. Dessa införlivades med Göteborg redan 1872 respektive 1883. Sistnämnda år inkorporerades också egendomen Gibraltar i Göteborgs stad vilket omfattade huvuddelen av det område som idag är Johanneberg.

Kring de olika textilfabrikerna och bryggerierna  längs med Mölndalsån växte det upp bostäder för de boende, först trähus i olika format, senare också landshövdingehus. Stadsdelar som Burås, Almedal, Elisedal, Mossen och Kallebäck växte fram. Förutom Kallebäck och Mossen låg dessa områden på Kongegårdens tidigare mark. 1884 bildades Krokslätts municipalsamhälle inom Örgryte landskommun. Municipalsamhället omfattade allt som var kvar av Örgryte väster om Mölndalsån. De delar av Almedal som låg öster om ån ingick inte i Krokslätt utan i Kallebäck och Skår medan delarna av dagens Liseberg och den gamla Saab-fabriken (på den tiden Bohus Mekaniska Verkstads AB) på östsidan av ån då låg i Jakobsdal.

På Krokslätt Nordgårdens (som då hette Fredriksdal) ägor växte också en villabebyggelse i slutet på 1800-talet och början av 1900-talet fram på och nedanför bergen  precis på gränsen till Mölndal. På flera håll sträckte sig bebyggelsen över gränsen. Dessa områden kallas idag Fredriksdal ihop med den senare solgårdshusbebyggelse som senare byggdes där den gamla frälsegårdens huvudbyggnad låg ner mot Elisedal och norr om villabebyggelsen. Nordgårdsgatan som fortfarande finns kvar i Elisedal som en oanvändbar gatstump mellan ett par byggnader och över en parkering var uppfarten till gårdens huvudbyggnad. Väster nuvarande Örgryte äldreboende och Krokslätts sjukhem är 1700-talsvägen som gick till Kongegårdens uthemman Burås fortfarande använd och existerande som en icke-officiell gångväg.

1922 införlivades hela den kvarvarande delen av Örgryte socken med Göteborg. Krokslätts municipalsamhälle blev en stadsdel i Göteborg med namnet Krokslätt. För många som bor i området är detta dock ett icke-existerande namn. Istället bor en i Mossen (väster om Fridkullagatan inklusive Chalmers studenthem men inte villorna i Grågåsgatans omgivning), Burås, Getebergsäng, Almedal, Elisedal och Fredriksdal.

Burås omfattar allt från Buråskyrkan i söder till Gyllenkroksgatan-Eklandagatan i norr som ligger öster om Fridkullagatan, norr om Kullegatans hus och väster om Mölndalsvägen förutom Örgrytehemmet, Örgrytekolonin och Almedal. Almedal är området söder om Framnäsgatan men nedanför backen och omfattar idag också Lyckholms bryggeri, före detta Almedahls fabriker och andra industrier på östra sidan Mölndalsån. Burås inkluderar det gamla villaområdet, studenthemmet Olofshöjd, Barnrikehusen kring Framnäsgatan, miljonprogramsfastigheterna på Glasmästargatan med mer. Det är en av Göteborgs socialt mest diversifierade stadsdelar.

Elisedal omfattar Örgrytekolonin, ett nybyggt kvarter invid, ett studenthem samt industri- och kontorsområdet söder därom fram till Mölndalsgränsen vid Lana på västra sidan Mölndalsån. Östra sidan Mölndalsån är egentligen Kallebäck men får nog idag anses vara en del av Elisedal. Men de som bor där idag kallar troligen inte sitt område för Elisedal även om spårvagnshållplatsen heter så. Lana är inte och har aldrig varit en stadsdel, det var namnet på en fabrik som låg vid stadsgränsen.

Många studenter och nyinflyttade som bor området kallar Burås för  Johanneberg efter den mer kända stadsdelen i norr och eftersom det står på bussen som går till gränsen mellan Burås, Mossen och Johanneberg. Fredriksdal kallas i allmänhet Fredriksdal, Almedal kallas Almedal och Getebergsäng som omfattar  remsan mellan Liseberg och Mölndalsvägen samt parkeringen söder om Liseberg samt numera också de delar av Jakobsdal som hamnat väster om motorvägen. Dessutom inkluderas husen längs med Mölndalsvägen fram till Buråsliden oftast i benämningen

Idag ingår hela Krokslätt i Krokslätt primärområde tillsammans med delar av Kallebäck, Skår och Jakobsdal som numera ligger väster om motorvägen såväl som en del av Johanneberg som består av Carlanderska sjukhuset och bebyggelsen norr därom ner till Korsvägen. Humanisten och Renströmsparken ligger dock inte i Krokslätts primärområde.

Kyrkligt ingår Krokslätt i Johannebergs församling som bildades 1929 genom utbrytning ur Vasa församling. År 1951 överfördes Krokslätt från Örgryte församling och samtidigt återfördes ett större område till Vasa församling.

Källor: Kartor som jag har i min ägo, samtal med äldre släktingar till min fru, böcker av Sören Skarback och skrifter från den numera sannolikt insomnade stadsdelsföreningen Gamla  Galgkrogspojkar och töser. Dessutom Wikipedia och egen lokalkännedom.

 

Advertisements

En guide till Göteborgs stadsdelar – Heden

Söder och öster om fästningsstaden Göteborg fanns från början stora marker som ägdes av Göteborgs stad. Det var de så kallade donationsjordarna. Även det egentliga MasthuggetPustervik, HagaVasastaden, Lorensberg, Stampen, Gullbergsvass, Olskroken, Bagaregården och Gamlestaden ingick i dessa marker. Gullbergsvass var sankmark och vassar med en liten fastare del, en ö, längst ut samt fast mark kring Skansen Lejonet (från början Gullbergs fäste). Från början kallades det som idag är Vasastaden och Lorensberg för Hagaheden och Hasselbladska ängen med det område som idag kallas Heden hette Tegelbruksängen, senare Levgrenska ängen. Dessa marker utgjorde redan från början delar av Göteborgs stad.

På Tegelbruksängen låg en mängd landerier, av dessa finns bara Stora Katrinelund och Liseberg kvar idag. Några andra var Hedås (Stora Hedås)RosengårdLilla HedåsBurgården (Norra Burgården) och Södra Burgården.

I motsats till Hagaheden kom Tegelbruksängen bara att delvis bebyggas i slutet av 1800-talet. En anledning till detta var att Staten hade dispositionsrätt till marken på den så kallade Excercisheden, området direkt öster om Gamla Allén som idag i allmänhet bara kallas Heden, genom att militären utnyttjat den från 1700-talets början. Militären motsatte sig också kraftigt att det tidigare använda övningsfältet skulle bebyggas. 1892 löste staden dock ut kronan som då uppgav sin dispositionsrätt. Det hela vann dock aldrig laga kraft och först 1974 löstes problemet slutgiltigt genom att Göteborgs stad till slut fick lagfart på området. Men det resulterade i att Vasagatans långa allé aldrig kunde slutföras mot öster och att en del av den ligger helt isolerad öster om nuvarande Heden och bär namnet Bohusgatan.

Från 1807 gick Tegelbruksängen under beteckningen 15:e roten och från 1923 har namnet på stadsdelen varit Heden. Västgräns var från början Gamla allén, senare Södra Vägen-Mölndalsvägen, sydgränsen är Lisebergs gränser mot söder, Mölndalsån utgör gränsen i öster och i norr var Fattighusån och vallgraven gränser mot Stampen respektive Staden Inom Vallgraven.  Trädgårdsföreningen är en del av stadsdelen liksom raden av hus mellan Excercisheden och Nya Allén inklusive Oscar Dicksons villa.

Göteborgs roteindelning

Bild hämtad från: Vasastaden och Lorensberg, Planering och byggande utanför vallgraven 1850-1900, kapitel 3, 2016, kapitel 3, 2016

På andra sidan Excercisheden kom det alltså att byggas liksom söder om och norr om. Andra delar av området kom dock aldrig att få bostadsbebyggelse utan istället kom området att utnyttjas för idrottsanläggningar (Walhalla IP, Idrottsplatsen (senare Ullevi och ännu senare Gamla Ullevi, Nya Ullevi, Nya Valhalla idrottsplats, Lisebergsbadet, Valhallabadet), koloniområden (Valhalla), utställningslokaler (Jubileumsutställningen 1923, senare Svenska Mässan), skolor (Burgården, Katrinelund) och nöjesfält (Liseberg). Så används det till stor del idag också och PR- och reklamfolk i Göteborgs stad kallar därför delar av området för ”Evenemangsstråket”.

I vissa kvarter öster om Excercisheden byggdes trähus, men dessa har senare rivits och ersatts av moderna byggnader. Från början planerades en villastad kring det som idag är Korsvägen. Planerna gjordes dock om. I Getebergsäng byggdes också en rad med villor och enstaka landshövdingehus längs med vägen mot Mölndal. Dessa är idag ersatta med offentliga byggnader och parkeringar. Kvar finns ett mindre hyreshus. Getebergsäng är idag ungefärligen området mellan Liseberg och Södra vägen samt den stora parkeringsplatsen söder om Liseberg där det snart ska byggas men låg från början bara innanför stadsgränsen.

Primärområdet Heden som upprättades 1993 omfattar idag också Södra Gårda öster om Mölndalsån och de delar av Jacobsdal som hamnat mellan Mölndalsån och motorvägen.

Södra Gårda och Jacobsdal var fram till 1922 delar av Örgryte socken (församling) men blev delar av Göteborg år 1923 då resterande delar av Örgryte församling inkorporerats 1922.

Kyrkligt ingick det som senare skulle bli Heden i Domkyrkoförsamlingen. 1908 bildades så Vasa församling som kom att omfatta 13:e, 14:e och 15:e rotarna. 1929 bröts Johannebergs församling ut. Den omfattade då det som idag är primärområdena Johanneberg och Krokslätt, tidigare stadsdelar med samma namn och nästan samma utbredning.

Källa: Vasastaden och Lorensberg, Planering och byggande utanför vallgraven 1850-1900, kapitel 3, 2016

IK Virgo – Lilla Milan

Den 17 juni 1909 bildade några grabbar från Getebergsäng (som då låg utanför stadsgränsen i Örgryte socken och Krokslätts municipalsamhälle) en fotbollsförening som de kallade Örgryte BK. Örgryte IS protesterade dock 1913 mot att namnet var för likt och föreningen tvingade således till en namnändring. Föreningen tog då istället namnet efter det café som föreningen hade bildats på, Café Virgo på Smedjegatan i Västra Nordstaden och blev Idrottsklubben Virgo (IK Virgo) också kallade Lilla Milan på grund av att de spelar i likadana dräkter.

Den första klubblokalen hyrdes nere vid Balders Hage beläget inne på dagens Liseberg. Därefter följde olika klubbutrymmen vid Buråsskolan, Buråsliden och Varbergsgatan. Den 8e augusti 1981 brann klubbhuset ner inklusive klubbens dokumenterade historia i form av bilder och priser. Därefter följde lokaler vid Framnässkolan, Göteborgsvägen 91 i Mölndal, Kallebäck, Dalbogatan i Krokslätt, Johannebergs IF gamla klubblokal på Mossen för att slutligen år 2010 hamna i Landala IFs gamla klubblokal på Mossens IP.

Virgo hade fina framgångar på 1910-talet. Men Virgo värvades därefter sönder av de större de föreningarna. Virgospelarna blev, tack vare sin omtalat fina teknik, ett hett villebråd för stadens alliansklubbar.  Mest framgångsrik på landslagsnivå blev Ivar ”Klinga” Klingström med sina 24 A-landslagsmatcher efter att ha representerat ÖIS. Ivar missade dock tyvärr 1924 år OS-turnering, dåtidens motsvarighet till VM, då han inte fick ledigt från jobbet. Andra Virgofostrade landslagsspelare från denna tid var Harry ”Dicko” Magnusson, Nils ”Skottland” Larsson, Bror ”Brollan” Carlsson, Henning ”Charmören” Helgesson, Åke ”Bajen” Hansson, Arthur (egentligen Algot) Bengtsson och Evert ”Sperlingen” Hansson. ”Lång-John” Nilsson vann den allsvenska skyttligan 1931. Trotts att han bara fick chansen i två landslagsmatcher, gjorde han hela 6 mål i den gulblåa tröjan. Sammanlagt har Virgofostrade spelare representerat Sverige i 89 landskamper. De nämnda spelarna hade lämnat IK Virgo när de spelade i landslaget och både Ivar Klingström och Evert Hansson spelade för ÖIS. De växte dessutom upp bara 100 meter från varandra på Kopparslagaregatan i Burås.

Under första världskrigets svåra år lyckades också IK Virgo klättra uppåt i seriesystemet, och under den serielösa säsongen 1919 kvalade de till SM. Där förlorade de dock mot GAIS, som sedermera blev Svenska mästare. Säsongen 1920-21 spelade klubben i Västsvenska serien, då gällande som andra division i Sverige, och kom på sjätte plats. 1922-23 tog IK Virgo sin bästa placering någonsin, när de kom tvåa i Västsvenskan efter Fässbergs IF. IK Virgo blev det året rankat 18:e bästa lag i Sverige. 1925 blev det utträde ur Västsvenskan och sedan dess har IK Virgo aldrig varit med på elitnivå, även om man hade chansen i en kvalmatch mot IF Welox 1928.

IK Virgo hade en viss tillbakagång under 1930-talet då man låg i Göteborgsserien (ungefär motsvarande dagens division IV) och sedan var nere i klass II (det vill säga division V). Under krigsåren fick Virgo ett visst uppsving och kunde efter kriget mönstra ett starkt lag som 1950 avancerade upp till lägsta nationella serien division III (motsvarande dagens division 1). På denna tid användes gamla Krokslättsvallen vid Göteborgsvägen i Mölndal som hemmaplan.

Mot slutet av 50-talet blev det svårare och svårare med återväxten. Virgo hade sinat på ungdomsspelare och talanger från de egna leden. En av anledningarna var att de områden som låg inom IK Virgos upptagningsområde blev allt mer ungdomsfattiga. 1968 var sista gången som Virgo lyckades avancera en serie under 1900-talet, när de gick upp till division IV.

1970 åkte klubben ur division IV tillsammans med BK Häcken och 1986 åkte man ur division V. Ledarna tröttnade och spelarna blev äldre och äldre.  Träningsplan saknades och tränade därför på de gräsplättar som kunde hittas i villaområden. Det var också under denna period som klubbhuset på Varbergsgatan i Fredriksdal brann ner till grunden.

16 mars 1990 ändrades namnet till IK Virgo/Lindhaga efter en sammanslagning med Lindhaga IF. Det något otympliga namnet ändrades den 10 februari 1991 till Virgo LIF. Sammanslagningen ledde till att klubben fick ett tillskott av spelare, men Lindhagas spelare var också på väg att sluta så problemen sköts bara uppe ett par år. Men samtiigt hade klubben ekonomiska problem med skulder på 500 000 kronor.  Klubben räddades dock genom insatser från några medlemmar. Den 9 januari 1997 ändrades namnet tillbaka till det ursprungliga, IK Virgo, efter en sammanslagning med KF Fotbollslaget som då sköt till med ytterligare ett några spelare.

Den stora vändningen för klubben kom när Erik Gregorsson tog över tränarsysslan i början av 2000-talet.  År 2004 vann laget division VII och 2007 blev Virgos bästa år sedan 1980-talet när laget tog en fjärdeplats i division VI B. Under 2010-talet breddades spelarunderlaget. Mycket tack vare att klubbstugans placering på Mossen och dess närhet till Chalmers Tekniska Högskola och flertalet av Göteborgs Studenthem präglades föreningen under dessa år av en härlig blandning av nyinflyttade studenter och urgöteborgare. Detta borgade för att föreningen år 2009, samma år som de firade 100 år, kunde vinna Div. 6B Göteborg. Året efter spelade klubben således åter i Div. 5 för första gången på 24 år.

2011 var första gången på nästan 50 år som Virgo mötte sin lokala ärkefiende Mossens BK i seriesammanhang. Lillebror Virgo gick segrande ur den striden. Detta efter att ha vunnit första derbyt med 2-1 med två man mindre i matchens slutskede och efter 2-2 i en av höstdelens få ljuspunkter.

2012 vann klubben division 5A och avancerade till lokalfotbollens finrum, division 4, efter 50 års frånvaro.

2017 spelar IK Virgo i Div 3 Nordvästra Götaland och har alltså avancerat ytterligare en serie vilket skedde efter att ha blivit etta i division 4 år 2014. Hemmamatcher spelas på Mossens IP eller Guldheden Södra. Därmed ligger IK Virgo en serie högre än lokalkonkurrenten Mossens BK. Mossens BK är dock den större klubben med en stor ungdomsverksamhet.

Texten i huvudsak från IK Virgos hemsida, men bearbetad, förkortad och redigerad.

Göteborg var textilindustrins huvudstad

Även om Borås och Sjuhäradsbygden i sin helhet var dominerad av textilindustri ända in på 1970-talet så var Göteborg textilindustrin egentliga huvudstad. I Göteborg fanns flest anställda och textilindustrin var stadens största industri från slutet av 1700-talet fram till första världskriget. Ungefär 150 år. Metallindustrin har dominerat sen dess, i ungefär 100 år. Men när man tänker på och talar om Göteborgs industrihistoria och arbetarhistoria talar man mest om varven, SKF och Volvo. Måhända nämner man att SKF skapades ur en textilindustri, Gamlestadens Fabriker, och att Volvo skapades ur SKF. De första textilfabrikerna började stängas på 1950-talet och den sista (Westerlinds) stängdes för inte speciellt många år sen.

Vidare talas det mycket om arbetarstadsdelen Majorna och om Masthugget, kanske en del om stadsdelarna på centrala Hisingen och lite om Gamlestaden.  Där varvsarbetarna och senare bilarbterna bodde. Men mycket lite sägs om Göteborgs stora textildistrikt, som låg på Gårda och längs med Mölndalsvägen/Göteborgsvägen med stadsdelar som Getebergsäng, Burås, Mossen, Almedal, Elisedal, Fredriksdal, Krokslätt, Matildeberg, Sörgården, 50-husen, Gustafsberg etc. Stadsdelar som alla (förutom Gårda förstås) ligger i det stora område som heter Krokslätt, ett område som en gång var en by som dock tidigt delades på två församlingar, Fässberg och Örgryte och numera (sen 1924) är delat mellan två kommuner, Göteborg och Mölndal. Många av Göteborgs bryggerier låg också här och dessutom en större verkstadsindustri, som länge var Saab:s växellådsfabrik, numera också nedlagd. Det närliggande stora industriområdet i Lackarebäck är ett modernt industriområdet som inte fanns när textilindustrin fanns. Inte heller fanns området i Kallebäck med mejeri och olika livsmedelslager.

Krokslätt är idag en till stor del bortglömd del av Göteborg som främst består av nedlagda fabriker, många av dem tomma, öde tomter och parkeringsplatser. Många av företagen finns fortfarande kvar i en eller annan form, men sällan har de kontor i området och tillverkningen är ju förstås också borta.

Bland industrier som funnits i Göteborgs textildistrikt märks Claes Johansson & Co (Krokslätts Fabriker), August Johansson Mark & Co (Gårda Fabriker), Lana AB, Gustaf Werner AB, Göteborgs Kamgarnspinneri AB, Jakobsdals Kamgarnsspinneri AB, Marks Pelle Vävare AB, Svenska Möbel och Mattfabriken (Atlas), Färgeri AB Levanten, Hermann Kürzel, strumpfabriken (drevs av Gustaf Werner AB), AB Svenska Gardinfabriken och Almedahls AB. Bland bryggerier som funnist i området märks Eriksberg, Emiliedal och Lyckholms. Andra industrier var Wezätas tryckeri, tändsticksfabriken, Dahlanders tapetfabrik, Bohus Mekaniska (senare Electrolux och därefter Saab:s växellådefabrik), Calvert & Co och Apotekarnes.

Antalet anställda vid några större textilföretag i textildistriktet 1880 och 1912

Två större livsmedelsföretag i området var Lyckholms och Bröderna Kanolds chokladfarbik med 160 respektive 145 anställda år 1912. 1960 hade Lyckholms  som då ingick i samma koncern som Pripps ungefär 400 anställda och Bröderna Kanold 100 anställda. Bägge företagens tillverkning är sedan länge nedlagda, men fabriksbyggnaderna finns kvar.

Av  textilindustrierna så fanns Almedals inte kvar år 1960 (byggnaderna finns dock kvar än idag), Krokslätts Fabriker (Claes Johansson & Co) var en del av Mölnlycke och hade kanske 1 000 anställda, Gustaf Werners företag Werner & Carlström hade 800 anställda i Gårda och Krokslätt i flera olika dotterbolag som Göteborgs Kamgarn, Gårda Fabriker, Lana och Herm. Kürzel med flera. Andra textilföretag med verksamhet i området år 1960  inkluderade Färgeri AB Levanten (50 anställda), Göteborgs Konfektions AB (cirka 400) Konfektions AB Lesslie (c:a 200) samt familjen Garellicks tre företag Konfektions AB Lejonet, Bocaj och Essge-Konfektion med vardera omkring 200 anställda i slutet av 1950-talet. Idag har inget av företagen kvar tillverkning i Göteborg men byggnaderna finns kvar (Jakobsdals Kamgarn är en del av Liseberg) och även de andra gamla fabrikerna används för en lång rad skitfande ändamål. Flertalet lades ner på 1960-talet men Jakobsdals och Krokslätts fabriker överlevde ytterligare en tid.

Dahlanders tapetfabrik hade omkring 50 anställda år 1912 med ungefär lika många år 1960. Idag återfinns viadukten över till Kallebäck där fabriken en gång stod. Wezätas tryckeri fanns inte 1912 men hade omkring 700 anställda år 1960. Idag ligger ICA Maxi i den gamla tryckeribyggnaden uppförd på 1950-talet. Bohus Mekaniska hade ungefär 200 anställda, 1960 återfanns Saab i lokalerna. Som mest arbetade 900 personer i Saabs fabrik (1980-talet) som främst tillverkade växellådor. Idag ingår delar av fabriken i Liseberg och nöjesparken har även köpt resten av fastigheterna. Linoleum AB Forshaga hade för sin del 107 anställda år 1912 och 400 anställda 1960. Tillverkningen flyttade på 1960-talet till en ny fabrik i Sisjön, den gamla revs och idag ligger motorvägskorsningen mellan riksväg 45 och E6:an på den plats där Forshagas fabrik en gång låg. Tändsticksfabriken som 1912 hade ungefär 200 arbetare lades ner redan på 1930-talet. Den revs för ett tiotal år sen sen där den låg bredvid viadukten till Kallebäck.

Almedal

Almedals Fabriker

På bilden ovan syns Almedals Fabriker med Lyckholms i kanten till höger. I förgrunden Almedals järnvägsstation. Där husen på sluttningen i bakgrunden finns ligger idag Olofshöjds studenthem. Några av husen uppe på toppen finns dock kvar men en del är ersatta av andra hus byggda för cirka 100 år sen. Stadsdelen ifråga heter Burås. På berget långt borta och i högerkanten på fotot ligger idag Johanneberg och på bergen i horisonten på vänsterkanten Guldheden.

Källa för uppgifter om antal anställda etc: Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963