Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Axel Jonsson

Göteborgs Köpmansbank

Göteborgs Köpmansbank grundades 1873 med A.L. Reuterskiöld som ordförande och Conrad Hamberg som vice ordförande. Från 1878 var Per August Zethraeus VD och från 1879 också styrelseledamot. 1901 blev Conrad Hamberg ordförande. Övriga styrelseledamöter i början av 1900-talet var Axel Jonsson (från 1884), J.A. Florell (från 1890), Sten Helling (från 1900) och Gustaf Bratt (från 1900).

Banken hade från början sitt kontor på Södra Hamngatan 23. 1904 köptes banken av Skånes Enskilda Bank som då var Sverige största bank. Genom köpet fick Skånes Enskilda Bank ett kontor i Göteborg. 1912 flyttade kontoret till en nybyggd bankbyggnad på Västra Hamngatan 7.

1910 fusionerades Skånes Enskilda Bank med Skandinaviska Kredit AB.

Advertisements

Axel Jonsson d.y.

Axel JonssonAxel Jonsson, född 16 maj 1888 i Göteborg, död 11 januari 1950, var en svensk direktör och generalkonsul. Son till Axel Jonsson och Ragnhild Lundgren.

Gifte sig första gången år 1914 med Sigyn Janson (död 1934, dotter till J. Albert Janson och Elin Broström), andra gången 1941 med Maud Sundström och tredje gången 1949 med Catherine Potter. Fick i sitt första äktenskap barnen Ingela Jonsson (född 1916), Ragnhild Jonsson (född 1917), Åke Jonsson (född 1919) och Maud Jonsson (född 1926).

Studerade vid handelsskolan i Dresden 1904, Lübeck 1905, Antwerpen 1906 och London 1907-1909. Hemkommen vid 22 års ålder startade han handelsfirman Jonsson & Krafft, där han var verksam till 1919.

I början av 1919 tillträdde Axel Jonsson posten som direktör för Ångfartygs AB Göta Kanal. Aktiemajoriteten hade just förvärvats av ett konsortium av göteborgsföretagare lett av skeppsredaren Dan Broström. 1929 blev han chef för AB Svenska Amerika Linjen där han efterträdde Axel Carlander.

Han var ledamot av styrelsen för Svenska Amerika Linien, Ångfartygs AB Tirfing, Svenska Lloyd, Hallandsbolaget, Rederi AB Göteborg-Fredrikshavn-Linjen (Sessan), AB Göta Kanal, Sveriges Redareförening, Sveriges Ångfartygs Assuransförening, AB Götaverken, Eriksbergs Mekaniska Verkstad AB och Försäkring AB Atlantica.

Dessutom var Axel Jonsson vice ordförande i Sveriges allmänna sjöfartsförening, ledamot av styrelsen för Svenska turisttrafikförbundet, AB Nordisk Resebyrå och Svensk-amerikanska nyhetsbyrån, vice ordförande i Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet, ledamot av styrelsen för Sverige-Amerikastiftelsen, ordförande i Svenska sällskapet för räddning av skeppsbrutna, ledamot av styrelsen för Nora Bergslags Järnväg AB, Broströms Linjeagentur, SILA, Göteborgs konstförening, Röhsska museets vänner, Göteborgs museum och Göteborgs turisttrafikförening.

Från 1933 var han också italiensk generalkonsul i Göteborg.

Hisingstad AB

Bolag som bildades på 1800-talet för att exploatera norra Älvstranden på Hisingen. Delägare och initiativtagare var Alexander och James Keiller samt bankiren Carl Cervin men så småningom var firman Jonsson, Sternhagen & Co AB, med Axel Jonsson och Harald Sternhagen som ägare, också delägare genom köp av Cervins tredjedel i bolaget. Keillers och Cervin tycks ha börjat köpa mark långt innan bolaget bildades.

Området uppstod då den stora vassarealen i Lundby socken, Östra Hisings härad på Hisingen, genom invallning och länspumpning torrlades. De tidigare vassarna hette Lindholmens- och Lundby vassar men kallades vanligen Hisingsvassen. Vassarnas sammanlagda yta var ungefär lika stor som Göteborgs stads innanför vallgravarna. Gränserna för vassytan var i stora drag: i norr — Ramberget (eller Keillers Park), i väster — Lindholmen, i söder — Göta Älv och i öster — Kvillebäcksvägen och Kvillebäckskanalen/Kvillebäcken (gränsande mot Tingstadsvassen).

Vasskanten längs älvstranden befann sig i sitt naturliga skick ända fram till 1851, då ett pålverk utfördes i gränslinjen mot älven från Lindholmen, ända upp till Kvillebäckskanalen. Området bakom pålverket fylldes efterhand igen med mudder från älvens botten, i samband med de ständiga fördjupningarna av segelrännan och hade på 1870-talet en bredd av omkring 150 meter i genomsnitt. Dess höjd över älven var precis tillräcklig för att hindra översvämningar vid älvens högsta vattenstånd och bildade en effektiv fördämning för vassområdet innanför.

Det tidigare vassområdet tillhörde i huvudsak hemmansägare vid den fasta landkanten upp emot Ramberget och vasslotterna i Brämaregården var uppdelade i smala remsor som löpte i ostlig riktning, snett ner mot älven och ända fram till Kvillebäcken.

Det ökade behovet av centrala tomtutrymmen för industrier, magasiner och upplagsplatser gjorde att ett antal bolag, företag och privata affärsmän köpte tomter på det nya området. De första inköpen av tomter gjordes 1855 av skotten Alexander Keiller som behövde expandera sin mekaniska verkstad (Göteborgs Mek. Verkstads AB), och bedömde Hisingen som lämplig.

Keiller och senare Hisingstad AB köpte därför under en rad år de vasslotter som sträckte sig ner till Kvillebäcken, vars strand ända från älven och upp till fastmarken pålades in och efter hand fylldes med mudder som kom upp vid fördjupningen av bäckens segelränna, senare benämnd Kvillebäckskanalen. Denna landremsa fick en bredd av 66 meter och hyrdes ut som upplagsplats i avvaktan på att Keiller kunde förverkliga sina planer på en mekaniska verkstad. Verkstaden flyttades till Hisingen 1867.

Keiller drev därefter frågan om att valla in och torrlägga hela Hisingsvassen. Det inledande mötet med intressenterna skedde 14 juni 1882, då beslut om att torrlägga hela vassområdet till en beräknad kostnad av 43 000 kronor. För ändamålet bildades Hisingstad AB. Den 14 augusti 1884 beslutades  att anlägga den första gatan i området, Lundby hamngata.

Det utfyllda området omfattade Lundbyvass, de lägre delarna av Lindholmen men också det som idag är Frihamnens och Lundbyhamnen. Dessa hamnbassänger grävdes alltså ut från det utfyllda området vid en senare tidpunkt. Den av  Hisingstads AB ägda marken såldes allteftersom av till Jonsson, Sternhagen & Co AB, AB Strömman & Larsson, AB Götaverken och Göteborgs stad med flera men bitar in mot Ramberget styckades också av till mindre tomter. Där växte snabbt en arbetarbostadsbebyggelse upp. En del av denna revs senare bort för att möjliggöra Götaverkens expansion och ännu senare för utbyggnaden av Lundbyleden. De kvarvarande delarna utgör den stadsdel vi idag kallar Kvillestaden men som officiellt heter Brämaregården. Götaverken tog senare också över den mark som ägdes av trävarufirmorna Strömman & Larsson och Jonsson, Sternhagen & Co. När all mark sålts avvecklades Hisingstad AB. Enligt Axel Jonsson tycks investerarna ha gjort rejäla vinster.

Utsikt över Lundbyvass med Götaverken

Utsikt över Lundbyvass med Götaverken från Ramberget år 1953. Johanneberg och norra Guldheden i horisonten.

Genom kommissionslantmätaren A. A. Rönnbäck företogs laga skiften för Lindholmens och Lundby vassar, vilka var genomförda 22 april 1885. På förslag av Keiller fick områdets gator namn efter himmelens stjärnor, exempelvis Neptunus-, Jupiter-, Ceres-, Capellagatan (eller Kapellagatan, blev senare Pumpgatan). Hela det nya stadsplanerade området fick namnet Hisingstad (1893). Hisingstads skola låg vid Pumpgatan, och stod klar 1897 efter ritningar av arkitekt Ernst Krüger. Skolan kallades ”Höladan” av barnen. Verksamheten hade upphört innan 1975 då huset drabbade av en eldsvåda. Byggnaden revs därefter.

1910 fanns planer på ytterligare en utbyggnad av Hisingstad på det område som senare blev delar av Frihamnen och Lundbyhamnen, dvs mark som köpts av Göteborgs stad. Utbyggnaden genomfördes dock aldrig.

Istället beslutades att utnyttja området till hamnverksamhet. Göteborgs stadsfullmäktige beslutade den 16 februari 1911 att ur Wilhelm Röhss utdelningsfond för år 1910 anslå 110 000 kronor till bekostande av en utredning om läge, beskaffenhet och kostnader för en frihamn i Göteborg. Stadsfullmäktige beslöt därefter den 23 maj 1912 om en första utbyggnad av centralhamnen, och under tiden dessa arbeten pågick antogs, 1915, ett förslag om att centralhamnen skulle inrättas som frihamn. På initiativ av ett flertal näringsidkare i staden bildades så Göteborgs Frihamns AB 1920. Delar av området förvandlades efterhand till vatten igen när Frihamnen och Lundbyhamnen byggdes.

Jonsson, Sternhagen & Co

Del 8 av 21 i serien 1800-talets handelshus

Jonsson, Sternhagen & Co AB grundades 1872 av bl.a. Axel Jonsson d.ä. och Harald Sternhagen. Företaget var både en speditionsfirma och ett rederiföretag med fokus på export av trävaror men även som förmedlare av järn och stål på export. Redan vid mitten av 1880-talet var firman bland de största järnexportörerna i Göteborg.

1873 bildads Förnyade Ångfartygs AB Götha med Jonsson, Sternhagen & Co samt Aug. Carlson & Co som huvudintressenter. Styrelsen bestod av Harald Sternhagen, August Carlson och kaptenen J.F. Strömberg. Ledningen av Götha låg hos firman Jonsson, Sternhagen & Co.

Jonsson, Sternhagen & Co var också ägare av en tredjedel i Hisingstad AB som utvecklade och exploaterade Lundbyvass och det som idag kallas Kvillestaden.

Harald Sternhagen drog sig tillbaka både från familjefirman och Götha år 1908 och istället blev Fritz Sternhagen chef och när denne dog 1939 övertog Hakon Sternhagen ledningen av de två företagen. Folke Jonsson, son till Axel Jonsson d.ä. övertog faderns del i firman och var också han i firmans ledning. När han dog 1944 inköptes såväl Jonsson, Sternhagen & Co som Götha av Adolf Bratt & Co.

1957 köptes Jonsson, Sternhagen & Co tillbaks av William Jonsson, sonson till Axel Jonsson d.ä.

Skeppsredare

Del 1 av 25 i serien Rederier
Endast för medlemmar