Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Änggården

En guide till Göteborgs stadsdelar – Guldheden

I södra Göteborg ligger ett av Sveriges allra första och största klassiska funkisområden, Johanneberg. Där ligger också prototypen för miljonprogrammets förorter i Göteborg. Guldheden.

Norra Guldheden avstyckades från Stora Änggården 1885 och såldes till handlanden Nymansson, som i sin tur styckade av några tomter, där det uppfördes bland annat fem mindre bostadshus av trä. Olssons trädgård är rester från dessa hus. Det sista av dessa hus som revs var den byggnad som tidigare varit Hanssons Pyrotekniskas fyrverkerifabrik. Det revs förts på 1990-talet. Ett tiotal små bostadshus byggdes också inom Södra Guldhedens sydöstra delen, bland annat på slänten ner mot Mossen. Dessa revs vid olika tillfällen från 1980-talet och framåt. Området inkorporerades i Göteborg år 1918. Resterande delar av Änggårdens marker införlivades med Göteborg 1922.

I början av 1900-talet byggde också Änggårdskolonin som idag är en del av Guldheden. Koloniområdet stod klart 1913 med lite över 100 kolonilotter. Det ligger längst i väster mot Medicinareberget. Ett tiotal kolonilotter och stugor  försvann när Guldhedsgatan byggdes på 1940-talet. 1958 revs cirka hälften av de kvarvarande stugorna när det skulle byggas nya vägar och nytt för högskolan. Dessa byggen blev aldrig av. Idag ligger där en stor parkeringsplats för Sahlgrenska sjukhuset. Kavr i kolonin finns cirka 50 små hus och lotter.

Spårvägen byggdes ut till nuvarande Wavrinskys plats 1937 och vidare till Sahlgrenska år 1945. Där vände spårvagnslinje 7 intill 1989 då en ny spårvägssträckning till Botaniska Trädgården byggdes på viadukt över Dag Hammarskölds leden. Senare byggdes också en viadukt för trafik till Linnéplatsen från Sahlgrenska.

När Norra Guldheden började byggas i slutet av andra världskriget inkluderades också ett mindre område som tidigare tillhör stadsdelen Landala och därmed från början var en del av Krokslätts Nordgården och inte Änggårdens marker. Norra Guldheden med punkthus och lamellhus i park kring Raketgatan, Guldhedstorget och Wavrinskys plats stod formellt färdigt 1945. Vid Guldhedstorget, som ligger med ryggen mot det område där folk rör sig, låg från början en restaurang. Den hette Restaurang Guldheden och invigdes den 18 augusti 1945. Den ritades av arkitekterna Gunnar Wejke och Kjell Ödeen.

Bygget av Södra Guldheden runt Dr Fries torg, från Wavrinskys plats och Guldhedsgatan upp till Dr. Bex gata, där ändhållplatsen för spårvagnen finns, började när Norra Guldheden stod färdigt. Stadsplan upprättades av arkitekterna Gunnar Wejke och Kjell Ödeen, på arkitektkontoret Wejke & Ödéen 1944-1945. De första gatorna drogs fram under 1948, och i oktober 1949 påbörjades grundsprängningarna för de första tio husen.

Den första etappen av Södra Guldheden byggds kring gatorna Doktor Belfrages gata, Doktor Billqvists gata och Doktor Saléns gata. Husen fick tre, sju och nio våningar, innehållande från enkelrum upp till fem rum och kök. Arbetet kom igång i mitten av november 1949 och inflyttningarna till de första lägenheterna påbörjades i slutet av 1950. Det nystartade HSB Bostads AB var beställare av dessa hyreshus. Längre söderut, kring Syster Estrids gata, uppförde Göteborgs stads Bostads AB lägenheter, butiker och hantverkslokaler. Husen omfattade: 6 punkthus med 9-10 våningar; 5 lamellhus med 3 våningar och 4 punkthus med 3 våningar samt ateljévåning. Arkitekt för denna del var Åke Wahlberg.

I den norra delen av området där Guldhedsskolan sen byggdes låg 1904-16 en skjutbana som därefter flyttades till Högsbo. En del rester från denna såsom små stugor låg kvar till slutet av 1950-talet då de revs för att göra plats åt Guldhedskolan. Efter nedläggningen av skjutbanan låg där också odlingslotter. Stockholmsarkitekten Sture Frölén svarade för skolans ritningar och byggmästare var Johan Nyströms Byggnads AB.

Arkitekter för punkthusen vid Doktor Liborius- och Syster Ainas gata var Sven Brolid och Jan Wallinder. Det var en byggherre för varje hus, alltså nio stycken; Byggmästare Gösta Andersson, Bostads- och Industribyggnader, Byggmästare Johannes Eriksson, AB Svensk Byggnadsteknik, Byggnads AB Holger Blomstrand, C. A. Gillberg & Söner, Yngve Kullenbergs Byggnads AB, Byggmästare John Helgesson samt Byggmästare Arvid Malm.

Valands Rit- och Målarskola flyttade till nya lokaler vid Doktor Saléns gata, den 17 november 1950. Terrängförhållandena vid Doktor Saléns gata, där HSB skulle bygga, utgjorde en nivåskillnad på 7,5 meter mellan husets båda fasader. Det bästa utnyttjandet av terrängen befanns vara att bygga ateljélokaler, som erbjöds konstskolan. Skolan flyttade från lokalerna år 1970.

Vid Syster Estrids gata 2-4 uppfördes 1956-57 två fastigheter av Göteborgs Bostads AB, som kombinerade centralgarage och konstnärsvåningar. I centralgaraget fanns plats för 131 bilar samt spolhallar. Över garagen byggdes ett trettiotal konstnärsvåningar i två etager på vardera 55 kvadratmeter. Underst fanns ateljéer och däröver en bostadsdel. Från baksidan av ateljéerna finns en utgång till egna trädgårdar. Inflyttning i bostäderna skedde på sommaren 1957, och garagen blev klara i mars samma år. Dessa lägenheter används fortfarande för samma ändamål.

Den sydöstra delen av Guldheden med de stora böjda husen, stod klar 1959. I husen byggde också studentlägenheter. Detta område har ett eget namn, nämligen Mosseberg,  Det är ett klassiskt miljonprogramsområde. Det har nyligen byggts nya hus i området med studentlägenheter.

Söder om Dr Allards gata började det byggas 1958. Under 1959 påbörjades i västra delen av Guldheden även fyra större bostadshus på Doktor Lindhs gata), som var avsedda för läkare och sjuksköterskor vid det intilliggande Sahlgrenska sjukhuset. Doktor Forselius gata åt öster var helt färdigbyggd i april 1961, med sex tiovånings lamellhus. Byggherre var Svenska Riksbyggen. På stadsdelens högsta platå uppfördes två huskroppar i fem till åtta våningar. Byggherre var stiftelsen Göteborgs Bostadsföretag.

Södra Guldheden var den första större stadsdelen i Sverige med SCAFT-planering, vilket innebär att  gång- och cykeltrafik hålls skild från biltrafiken. Det går atts e Guldheden som ett test- och pilotprojekt för miljonprogrammets alla stadsdelar.

Idag ingår hela Guldheden i primärområde Guldheden tillsammans med Landala Egnahem. Kyrkligt tillhör stadsdelen Annedals församling.

Guldeheden

Primärområden Guldheden har nummer 113. 111 är Johannebergs primärområde och 112 Landala primärområde.

Andra källor: Wikipedia, Vårt Göteborg, lokalkännedom.

Advertisements

En guide till Göteborgs stadsdelar – Annedal och Änggården

Området där Annedal idag ligger tillhörde adelsgården (frälsegården) Krokslätt Nordgården innan det avskiljdes samt inköptes av (två köp, norra delen 1869 och södra delen, Ryet 1872) och införlivades i Göteborgs stad år 1872. Krokslätt Nordgården var en gård som låg i Krokslätt nära Mölndalsvägen och under en tid gick under namnet Fredriksdal. Men redan innan dess hade det under 1880-talet växt fram en kåkstad i området som kallades Albostaden, enligt CRA Fredberg på grund av att där bodde många personer som kom från Ale härad (albor). Albostaden låg söder och sydväst om dagens Nilssons berg, rakt söderut över stadsgränsen från Husargatan i Haga.

Stadsgränsen gick på den tiden tvärs över Skansberget, vidare över Nilssons berg och över till Landala ungefär där Föreningsgatan kommer ner från backen och över till Landala där det gamla vattenmagasinet (idag squashanläggningen) låg norr om gränsen inne i staden, närmare bestämt i Brantdala.

När Annedal bildades genom införlivningen i Göteborg fick det namn efter landeriet Anneberg som låg mellan nuvarande Fogelbergsgatan och Haga Kyrkogata i nuvarande Vasastaden (från 1807 13:e roten). Den gamla Albostaden revs och i Annedal byggdes landshövdingehus i långa rader och längst öster i stadsdelen. På Nilssons berg (det idag med modern bebyggelse täckt berget längst norrut) växte det dock ånyo fram en kåkstad med trähus innehållande hyreslägenheter.

Annedal är en stadsdel som i stort omfattar samma område som den alltid gjort. Men någon gång skedde en mindre formell ändring som gjorde att hela Nilssons berg inklusive husen på Skanstorgets östra sida samt husen norr om Föreningsgatan men väster om Folke Bernadottes gata hamnade i Annedal istället för i Haga som de tillhört innan. Kanske skedde det 1923.

I slutet på 1960-talet och början på 1970-talet revs alla trähus och landshövdingehus i Annedal förutom de som låg vid Linnéplatsen som revs först på 1980-talet.

Primärområdet Annedal är identiskt med Annedal som stadsdel och alla kallr området för Annedal.

Änggården inkorporerades med Göteborg år 1904. Änggården är känd sedan 1600-talet och utgjorde då en gård som tillhörde kronan (staten) som en del av Älvsborgs Kungsladugård och var bebodd av en ängvaktare/uppsyningsman som såg efter viltet och skogen i de östliga markerna, särskilt då Sundshagen, nuvarande Slottskogen. 18 april 1719 såldes dock gården som omfattade det nuvarande Änggården inklusive Botaniska trädgården, Sahlgrenska, Änggårdskolonin och delar av nuvarande Guldheden samt Södermalm till häradsfogden Erich Grönbohm. Däremot omfattades inte det område där Frölundaborg långt senare växte fram. Änggårdsbergen söder om Botaniska och Lilla Änggården som låg i Askims socken. År 1807 köpte grosshandlaren Gabriel Grén båda gårdarna.

Änggården

Karta över Änggården 1787. Lilla Änggården kan ses i sydvästra hörnet och Stora Änggården ses ungefär i mitten på västra sidan. Göteborgs botaniska trädgård utgör ungefär den södra delen av detta område med Änggårdsbergen längre söderut utanför kartan.

Familjen Grén som ägde båda Änggårdarna intill 1891 var det som började med planteringar av träd, buskar och blommor vilket sedan skulle utvecklas till Botaniska trädgården. Nämnda år inköpte Göteborgs stad hela egendomen förutom Lilla Änggården som behölls av familjen Grén som sommarbostad. 1904 inkorporerades det som skulle bli stadsdelen Änggården, Sahlgrenskaområdet, Medicinarberget, Änggårdskolonin och Botaniska trägården och 1918 resten, dvs främst delar av Guldheden. 1963 donerades Lilla Änggården till Göteborg stad som övertog den 1973.

Södermalm överlämnades till Mölndals kommun, troligen i utbyte mot mark nån annan stans, sannolikt i Krokslätt. Det bör i så fall ha varit 1922 när Örgryte församling inkorporerades i Göteborg och Mölndals stad bildades av Mölndals municipalsamhälle och Fässbergs landskommun som omfattade Toltorpsdalen och delar av Krokslätt. I Södermalm växte det fram en liten kåkstad i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet vilket också skedde i Toltorpsdalen, framförallt på sluttningarna mot Guldhedsbergen i norr och Änggårdsbergen söderut.

När Säröbanan (Göteborg-Särö Järnväg) drogs fram mellan Änggården och Slottsskogen anlades det en station utanför gränsen till  Västra Frölunda församling i söder, Frölundaborg. Något som gjorde att det där växte ut en liten villaförort som idag är delad i två delar, en liten del öster om Dag Hammarsköldsleden som ligger där järnvägen låg och en större del väster om.

Den del av Änggårdsbergen som ligger i Göteborgs stad och tidigare tillhörde Västra Frölunda församling (ursprungligen Frölunda församling eller Frölunda socken) inköptes från markägarna, däribland Änggårdarna, åren 1919-23. Kvar blev emellertid några privata markägare. Exakt när området blev en del av Göteborg är oklart, men Askims församling införlivades med Göteborg 1974. Kanske blev Änggårdsbergen införlivade då. 1923 ingick de inte i Göteborg.

Göteborg 1923.

Göteborg 1923. Änggården är nummer 7.

Den östra delen av Frölundaborg, Slottsskogen, stadsdelen Änggården som betsår av två avskilda delar på var sin sida av Botaniska trädgården, Sahlgrenskaområdet och Medicinareberget men inte Södermalm ingår idag i primärområdet Änggården tillsammans med Änggårdsbergen. I vardagligt tal ingår inte nåt annat än själv stadsdelen Änggården i beteckningen. Botaniska trädgården anses nog också ligga i Änggården av de flesta, men få betraktar nog Sahlgrenska som en del av Änggården och nästan ingen känner till namnet på resterna av villabebyggelsen runt Marklandsgatans hållplats vilket alltså är Frölundaborg.

Annedal och Änggården

Annedals primärområde (108) och Änggårdens primärområde (106)

Annedals församling bildades 1908 genom en utbrytning ur Haga församling, men även ur Masthuggets församling. År 1918 tillkom vissa områden från Örgryte församling. År 1951 införlivades från Johannebergs församling Landala Egnahem och den del av Guldheden, som ligger norr om Guldhedstorget, delar av Guldheden samt vissa områden från Fässbergs och Oscar Fredriks församlingar. Samtidigt återfördes Nilssonsberg till Haga församling. Idag ingår alltså stadsdelarna Guldheden, Änggården, Annedal (exklusive Nilssons berg), Kommendantsängen och en del av Landala, nämligen Landala Egnahem i Annedals församling. Noterbart är att Annedalskyrkan inte ligger i stadsdelen Annedal.

Källor: Wikipedia (artiklarna om Annedal och Frölundaborg innehåller dock en hel del felaktigheter), Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963 och Vasastaden och Lorensberg, Planering och byggande utanför vallgraven 1850-1900, kapitel 3, 2016.

Santesson – grosshandlare och skeppsredare

Släkten Santesson härstammar från Per Santesson (född på 1620-talet, dödsår okänt) som deltog i Karl X Gustafs polska och danska krig och dog på sin gård Bökhult i Långaryds socken i Jönköpings län. En ättling till honom var Gustaf Bernhard Santesson (1739-1790) som grundade firman G.B. Santesson, senare G.B. Santesson & Söner. Firman blev en av de största redarna i Göteborg samt ägde sillsalterier och trankokerier. Han var gift med Dorothea Elisabeth Matzen (1746-1829), dotter till grosshandlaren Harder Matzen (1715-1806).

Paret Santesson var herrnhutare och sände därför sin son Berndt Harder Santesson (1776-1862) uppfostringsanstalten Kristiansfeld i Schleswig. År 1789 sändes han till Uppsala universitet, men måste redan 1791, efter faderns död, avbryta sina studier och endast 15 år gammal hjälpa mamman att sköta den stora firman. Modern ägde då firman tillsammans med en man vid namn Bredberg. Senare tog sonen över firman tillsammans med Anders Magnus Prytz (1775-1837). 1802 grundade B.H. Santesson Årnäs bruk, ett glasbruk en bit norr om Kinnekulle. Detta bruk köptes senare av D. Carnegie & Co och egendomen (som inte är ett bruk sen länge) ägs idag av familjen Ekman. 1805 organiserade Santesson också Sveriges första sparkassa för arbetarna på Årnäs bruk. Förutom Årnäs bruk anlade han också Karlsfors alunbruk i närheten av nuvarande Skövde.

Firman G.B. Santesson & Söner var som nämnts också stor ägare av sillsalterier och trankokerier, 1806 köptes Arfvidssons (tidigare Cahmans) anläggningar vid Röda Sten (inklusive grytgjuteri). Dessutom ägde firman sen tidigare ett skärgårdsverk, Ängholms udde, vid Bovik på Björkö, Röskärs skärgårdsverk invid Hälsö (ägdes av B.H. Santesson tillsammans med A.M. Prytz) och dessutom två större trankokerier på Tjörn som ägdes tillsammans med grosshandlaren Johan Bäck, Låka på Tjörn och Dannestan på Stora Askerön.

B.H. Santesson övertog det så kallade chalmerska huset vid Södra Hamngatan i Göteborg och det blev hans bostad tills han flyttade till Stockholm och senare till Motala. Senare övergick huset på Södra Hamngatan i Oscar Ekmans (1812-1907) ägo. Under den 5:e oktrojen (1806-13) av det Ostindiska kompaniet var Berndt Harder Santesson en av direktörerna. B.H. Santesson var gift med kusinen Johanna Dorothea Matzen (1787-1835).

Berndt Harder Santesson

Berndt Harder Santesson

Berndt Harder Santesson lärde känna Baltzar von Platen (1766-1829) vid umgänge hos familjen Ekman där denne var ingift. Baltzar von Platen var en av de drivande bakom 1809 års revolution och B.H. Santesson kom att bli en allierad i borgarståndet då denne valdes in samma år som en av två representanter för Göteborg. Den andre var Niclas Malm (1775-1829). B.H. Santesson kom att bli en av de sex män som organiserade Göta kanalbolag och kom i stort sett att ägna resten av sitt liv åt Göta kanal. Bland annat som disponent på Motala verkstad från 1838. Han blev styrelsordförande i kanalbolaget samma år, men avgick från bägge posterna redan året efter. Han var störste aktieägaren i Motala verkstad. Redan 1834, två år efter det att Göta kanal invigts, bildade Bernt Harder Santesson och Johan Gustav von Sydow Ångfartygs AB Stockholm – Göteborg, som beställde fem båtar för reguljär trafik på kanalen.

Brodern till B.H. Santesson, Sante Johannes Santesson (1778-1804), var också grosshandlare under den korta tid han levde, medan en anna bror, Carl Gustaf Santesson (1781-1819) var komminister i Örgryte församling och ägare av Sävenäs säteri. Hans son Gustaf Samuel Santesson (1810-1889) grundade Surte glasbruksonen Carl Gustaf Santesson (1819-1886) var läkare och medlem i en mängd olika vetenskapliga sällskap. Dottern Johanna Ulrika Santesson (1815-1902) var gift med ägaren till Änggården i Göteborg, Arvid Henrik Grén (1806-87).

Elisabeth Ulrika Santesson (1783-1806), syster till Gustaf Samuel Santesson var gift med Elias Daniel Björck (1775-1806) och mor till biskopen Gustaf Daniel Björck (1796-1888).

En annan gren av släkten Santesson ägde godset Tjolöholm i Halland innan James Fredrik Dickson från familjen Dickson köpte detta år 1892.