Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Staden & politiken

Sören Mannheimer

Carl Sören Mannheimer, född 2 februari 1934 i Göteborg, död 12 augusti 2016, var en svensk jurist och kommunpolitiker. Son till advokaten Love Mannheimer och adjunkten Irma Nordwall. Han var åren 1957–1977 gift med regissören Carin Mannheimer. De fick barnen Joakim Mannheimer (1959–2006) och Anna Mannheimer (1963-). Från 1981 gift med Kerstin Bratt, född Holmer.

Han läste på Göteborgs högre samskola och efter militärtjänsten hamnade han på kadettskola. Därefter läste han juridik i Lund, och blev också där Studentkårens ordförande. I Lund träffade han även Carin Jacobson. De flyttade efter studierna till Göteborg, där Sören Mannheimer blev medlem i Tjänstemännens Socialdemokratiska Förening. Att han valde socialdemokratin förklarar han själv med att han läste mycket, och påverkades av Ernst Wigforss, Herbert Tingsten och inte minst av Bertrand Russell.

I Göteborg arbetade han som jurist på Mannheimer & Zetterlöfs advokatbyrå 1961–1970. Åren 1965-70 som delägare. År 1970 startade han egen advokatbyrå, men efter två års verksamhet blev han istället förbundsjurist hos Metall. Han var också styrelseledamot i  Götabanken, Rederi AB Nordstiernan 1975-79, Svenska Mässan, Rederi AB Zenith, Statsföretag AB, Folkteatern och AB Göteborgshem.

Mannheimer satt i Göteborgs kommunstyrelse från 1971 till 1988, i fullmäktige från 1971 till 1991 och i socialdemokraternas partistyrelse mellan 1969 och 1991 och styrelseledamot i Göteborgs Arbetarkommun från 1968 (2e v ordf från 1977) Åren 1982 till 1985 var han kommunalråd med ansvar för bolagssektor och näringspolitik och därefter fram till 1988 finanskommunalråd och kommunstyrelsens ordförande:

Under 1970-talet var han mycket engagerad i kulturfrågor och ville bland annat satsa på gräsrotsevenemang.
– Jag kommer ihåg att det blev stora rubriker när han sa ”Sälj Konstmuseets Rembrandttavlor och lägg pengarna på kultur i förorten”. Det blev kraftiga diskussioner om det där, Sören såg inte ”finkulturen” som särskilt fin, minns Ingela Tuvegran.

Efter kulturpolitiken var näringslivsfrågor Sören Mannheimers största intresse, och inte bara på det politiska planet. Han satt i AB Volvos styrelse och var ordförande i Fjärde AP-fonden. 1982 blev han kommunalråd med näringspolitik och bolagssektor som rotelansvar. Efter valet 1985 valdes han till kommunstyrelsens ordförande efter Sven Hulterström (S).

– Sören var benhård med att han bara tänkte sitta en mandatperiod som kommunstyrelseordförande. Vi försökte övertala honom att tänka om men han ville inte lyssna på det örat. Han visste att familjen skulle komma i andra hand eftersom han var så starkt engagerad i det han gjorde. Och då hade han redan ett kraschat äktenskap bakom sig, berättar Lars Johansson, före detta kommunalråd i Göteborg och riksdagsledamot.

Under tjugo år satt Mannheimer i styrelsen för Volvo. Han var även ordförande i fjärde AP-fonden.

Advertisements

Stiftelsen J.A. Hertz donation

Stiftelsen J.A. Hertz donation kom till genom ett testamentsförordnande av Johan August Hertz. Ändamålet uttrycks numera så här:

Årliga avkastningen skall användas till stipendier eller reseunderstöd åt unge män, som i utlandet vilja tillägna sig mera djupgående kännedom och praktisk erfarenhet om sådana handelsförhållanden i utlandet, vilka kunna vara av betydelse för utvecklingen av vårt lands handel, särskilt frihamnsanläggningar och liknande anordningar med bestämmelse, att stipendierna eller understöden skola utdelas av styrelsen för Göteborgs frihamn eller den myndighet, åt vilken förvaltningen av Göteborgs frihamn kan komma att anförtros.

Beslut om stipendier tas av Göteborgs Hamn AB men stiftelsen förvaltas på samma sätt som många andra kommunalt kontrollerade stiftelser, dvs av Stadsledningskontorets stiftelseavdelning. Vid slutet av 2015 var kapitalet i stiftelsen 2,2 miljoner kronor.

 

 

Otto Mannheimer

Otto Mannheimer

Otto Mannheimer

Otto Salomon Mannheimer, född 12 september 1860 i Göteborg, död 10 december 1924 i Friggeråkers församling, var en svensk advokat och politiker (liberal).

Han var son till finansmannen Theodor Mannheimer och Hanne Meyer samt bror till finansmannen Herman Mannheimer.

Från 1893  gift med Charlotte Mannheimer (1866–1934), far till läkaren Edgar Mannheimer och konstnären Agnes Heiberg samt farfar till kulturjournalisten Otto Mannheimer.

Mogenhetsex vid Gbgs realgymnasium 5 juni 79, inskriven vid UU 23 sept. 79, jur. fil. ex. 14 sept 81, uris utriusque kandidat vid Uppsala universitet 1887. Efter en tids domstolstjänstgöring blev han biträde vid Philip Lemans advokatbyrå i Göteborg 1890 och delägare i firman 1896-1924. Han var ledamot av stadsfullmäktige i Göteborg 1901–19, sekreterare i styrelsen för Bergslagernas Järnvägs AB 04–18, led. av styrelsen for Gbgs sjuksköterskors pensions- och understödsfond från 07, av egnahemsnämnden 07–14, av styr för Gbgs stadsbibliotek 1908-23, av styr för Gbgs arbetsförmedlingsanstalt 09–15.

Han var ordförande för Sveriges advokatsamfund 1912-1920 och satt också i ledningen för Göteborgs högskola. Han var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1901-1919 och hade en mängd uppdrag för staden i tillägg till de som redan nämnts. Drivande i tillkomsten av Göteborgs Högre Samskola och ordförande i dess styrelse 1912-20. Innan dess ledamot i styrelsen från 1901.

Han var riksdagsledamot i första kammaren 1912-1919 för Göteborgs stads valkrets och tillhörde i riksdagen Liberala samlingspartiet. Under hela sin riksdagstid var han ledamot i konstitutionsutskottet, och han var också utskottets ordförande vid riksmötena 1918.

Charlotte och Otto Mannheimer har donerat medel till en fond i deras namn, instiftad 1912. Fonden har bland annat köpt in konst till skolor och sjukhus i Göteborg och delar idag ut stipendier till konstnärer och pedagogisk utveckling och forskning.

Renströmska badanstalten Lundby

Renströmska badanstalten i Lundby var ett badhus vid nuvarande Herkulesgatan 56 i stadsdelen Kvillestaden. Badanstalten stod klar den 11 november 1915 efter ritningar av Eugen Thorburn. Det var den fjärde som byggdes för Renströmska badanstalterna med medel ur Renströmska fonden. Byggnaden har två våningar samt källare och fasaden är putsad. Simhallen sträckte sig genom två våningar i byggnaden.

Badet stängdes den 26 maj 1973, varefter det byggdes om för karateklubben Banzai Karate Kai.

Renströmska badet i Lundby

Renströmska badet Lundby

Läs också:

Renströmska badet Haga
Renströmska badet Majorna
Renströmska badet Olskroken

Renströmska badanstalten Olskroken

Den tredje av de Renströmska badanstalterna att byggas. Stod färdigt 1910 vid Gullbergsbron över ån mellan Stampen och Olskroken. Bygget finansierades av den Renströmska fonden.

Badhuset blev uppfört i två våningar samt källarvåning av byggmästare Axel Engström med ritningar av arkitekt Ernst Torulf och invigdes den 1 september 1910. Konstruktör för det sanitetstekniska var ingenjör William Fagerström och leverantör var A.J.G. Bissmark & Co. Byggnaden var 80 meter lång och 26 meter bred. Badets huvudingång fanns vid hörnet mot Gullbergsbron.

Då Olskroksmotet skulle byggas, upphörde verksamheten 1961. Byggnaden revs i mars-april 1963.

Läs också:

Renströmska badet Haga
Renströmska badet Majorna
Renströmska badet Lundby

Renströmska badanstalten Majorna

Renströmska badanstalten i Majorna invigdes 1892 som en filial till Renströmska Bad- och tvättinrättningen i Haga. Byggnaden ligger i hörnet av Karl-Johansgatan och Djurgårdsgatan. Bygget finansierades av den Renströmska fonden. Badet renoverades 1923.

Renströmska badet i Majorna

Renströmska badet i Majorna 1919

Renströmska badet i Majorna kom att bli det sista av de Renströmska badanstalterna som stängde. Detta skedde 1977. Därefter användes byggnaden först av vården, sen byggdes det om till kontorshus för någon offentlig förvaltning för att idag husera Göteborg Psykoterapiinstitut.

Läs också:

Renströmska badet Haga
Renströmska badet Olskroken
Renströmska badet Lundby

Renströmska Bad- och tvättanstalten

Renströmska Bad- och tvättanstalten i Haga invigdes den 9 december 1876. Den bestod då av enklare karbad i en andraklassavdelning vänd mot Haga Östergata och en elegantare avdelning för första klass vänd mot Södra Allégatan. Medel ur Renströmska fonden användes för att finansiera bygget. Byggnaden ritades av Axel Kumlien med stadsarkitekten Victor von Gegerfelt som medhjälpare. Inredningen i det romerska badet ritades av arkitekten F.G. Dahl i morisk stil.

Dahls originalritningar

Badets mellandel med det romerska badet förstördes i en brand år 1903. En nybyggnation gjordes efter ritningar av Wilhelm Klemming, som tidigare medverkat vid uppförandet av Sturebadet och Centralbadet i Stockholm. I och med detta fick badet en större hall med en simbassäng. Det romerska badet fick då en inredning inspirerad av både den tidstypiska jugendstilen.

När Valhallabadet öppnades 1956 stängdes Renströmska badet i Haga. Därefter användes byggande först av ett verkstadsföretag som bland annat sysslade med galvanisering och därefter huserade en mängd föreningar i huset, däribland teatergrupper, Gambianska föreningen och Föreningen Ett Hus i Centrum (Sprängkullen). I huset drevs också flera svartklubbar med musik och dans under 1980-talet.

1995-96 renoverades byggnaden och 1997 återöppnades det som badhus under namnet Hagabadet. Utseendet inomhus i den stora hallen är i grunden den som skapades 1906.

Läs också:

Hagabadet

Texten i huvudsak från Wikipedia.

Stiftelsen Renströmska fonden

Vid Sven Renströms död uppgick tillgångarna till 2 871 128 kronor, varav 1,5 miljoner skulle tillfalla Göteborgs stad, och av dessa skulle 1 miljon kronor bilda den Renströmska fonden. Summan motsvarade ungefär stadens samlade utgifter 1868. Målsättningen för fonden är:

Stiftelsens ändamål är att den disponibla avkastningen skall överlämnas till Göteborgs kommunfullmäktige att användas till vissa inrättningar, stiftelser, anstalter och anläggningar inom staden Göteborg och dess nuvarande eller blivande område.

De föremål, hvarföre anslag af fondens medel må anvisas, äro följande: allmänna inrättningar för handelns befordran och rörelsens underlättande, då de icke äro af beskaffenhet, att de ovilkorligen böra bekostas av allmänna medel, vare sig kronans eller stadens; välgörenhetsinrättingar af alla slag, så ordnade,att de medellösas och behöfvandes bästa och behof afses, men icke befrielse för stadens innevånare från deras förbindelser i afseende på bidrag till fattigunderhållet; kostsammare anstalter för befordran af snyggheten, sundheten och helsovården; undervisningsanstalter af alla slag, anläggande af allmänna platser, uppförande af byggnader för speciella, men allmänna behof, såsom Kyrkor, Muséer och Föreläsningssalar, m. m.; ordnande af allmänna inrättningar för trafiken samt försköning af sådana platser, som för allmänt begagnande äro eller biifva upplåtna; samt i sista rummet anslag för inrättande af kassor under särskilda styrelser för lån, ämnade till underlättande antingen af handel eller af industri, eller ock af handtverk; äfvensom allmänna pantlåneinrättningar. Med afseende å de inrättningar, som i sista rummet blivit nämnda, förfares med den urskiljning, att medlen verkligen blifva fruktbringande på ett allmänt nyttigt sätt och att särskilda föreskrifter för detta hänseende lemnas. Den ordningsföljd, hvari de särskilda inrättningarna här ofvan förekomma innefattar i öfrigt icke något band på Stadsfullmäktiges beslutanderätt, i afseende på medlens användande.

Efter den första utdelningen ur fonden 7 december 1871 med 569 300 kronor, erhöll flera kommunala institutioner anslag. Bland annat utdelades 150 000 kronor till uppförandet av ett badhus. Detta blev Renströmska badanstalten vid Södra Allégatan 3 i Haga, som togs i bruk 9 december 1876 till en slutkostnad på över 250 000 kronor. Badhuset brann ner på sommaren 1903, och återinvigdes först 1906. Renströmska badet i Haga fick sitt vatten från ett eget vattentorn vid Västra Skansgatan, en bit upp på Skansberget.

Ytterligare tre Renströmska badanstalter uppfördes: vid Karl Johansgatan 12 i Majorna, vilket öppnades 1 juni 1892, vid Gullbergsgatan i Olskroken, öppnat 1 september 1910, samt vid Herkulesgatan i Kvillestaden som öppnades 14 december 1915.

Renströmska badet i Lundby

Renströmska badet Lundby

Medel ur fonden var också väsentliga för starten av Renströmska sjukhuset som stod färdigt 1913. Stiftelsen Renströmska Fondens medel förvaltas av SEB Fonder och Institutioner. De totala tillgångarna var 12,6 miljoner SEK vid utgången av 2015. Göteborgs stad beslutar om användningen av utdelade medel.

Olof Richard Melin

Olof Melin

Olof Melin

Olof Richard Melin, som var son till grosshandlaren Johan Richard Melin och hans fru Mathilda Kristina Melin, föddes 20/ 1834 i Göteborg ocgh dog 21/5 1925 i Stockholm. Han var gift med Beata Carolina Augusta Werling (1838-1921). Mathilda Kristina Melin var syster till Paul Henrik Melin och Adolph Wilhelm Melin.

Han blev 1857 delägare i skeppsklarerarfirman Aug. Leffler & Co och bildade efter att ha lämnat denna firma år 1994 och sålt sin andel år 1888 under eget namn en rederi- och speditionsfirma. 1891 blev sonen Olof Werling Melin (1861-1940) delägare i firman som då fick namnet Olof Melin & Son. Firman lades ner 1905. Melin var dessutom delägare i och huvudredare för det 1872 bildade Ångfartygsaktiebolaget Thule. Han var VD för rederiet 1880-1906.

En av initiativtagarna till såväl Sjöförsäkrings AB Ocean (1872) som Sveriges ångfartygs assuransförening

Han hade uppdrag för flera andra större affärsföretag (bl. a. Skandinaviska Kredit AB, Sveriges Ångfartygs Assuransförening) och offentliga institutioner och förtroendeuppdrag (Göteborgs högskola, Göteborgs sjömanshus och navigationsskola m. m.).

Han satt i Göteborgs stadsfullmäktige 1877-1904 och hade en del förtroendeuppdrag i staden. Melin representerade Göteborgs stads valkrets i andra kammaren 1882–1899 och i första kammaren 1900–1907. Som risksdagsman han han många uppdrag i utskott och utredningar.