Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Röhss

Lampe & Co

Del 9 av 11 i serien Tobaksbolag

Handlanden Heinrich Cornelius Röhss (f. 1798 i Schleswig, d. 1856) erhöll den 13 juli 1849 magistratens tillstånd att tillverka allehanda sorters tobak.

Till kompanjon hade han sin svärson, bokföraren August Wilhelm Carl Lampe (f. 1818 i Schwarmstadt, Hannover, d. 1896, gift med Maria Emilia Röhss).
August Lampe övertog den 10 februari 1854 ensam rörelsen under firma Lampe & Co.  Sonen Viktor Adolf Lampe (1856-1896) upptogs den 4 januari 1884 i firman.

Far och son avled båda samma år och företaget övertogs av August Lampes hustru i andra giftet, Anna Helena Clara, f. Auffermann.  Den 29 mars 1897 upptog hon sin son Georg Fredrik Lampe (1852-1917) till kompanjon.

Fram till 1882 då fabriken flyttade till en nybyggd fabrik på Lorensbergsgatan 6 låg den på Vasaplatsen. Idag är fabriksbyggnaden på Lorensbergsgatan hotell.

Lorensbergsgatan 6

Lorensbergsgatan 6 idag.

Antalet arbetare var som störst under 1870-talet och under lång tid var antalet anställda omkring 130 personer. År 1870 arbetade 185 personer på företaget. På 1870-talet låg det årliga produktionsvärdet omkring 313 000 kr per år för att på 1910-talet vara nere i cirka 225 000 kr.

Företaget blev 1913 en del av AB Förenade Svenska Tobaksfabriker.

Advertisements

Brand- och Lifförsäkringsaktiebolaget Svea

Del 4 av 11 i serien Sveriges handel och industri 3

Man frågar sig, huru det var möjligt att under de många stora eldsvådorna i Göteborg under slutet af 1700-och början af 1800- talet skaffa möjligheter till återuppförande af nya byggnader m. m. Härpå kan endast svaras, att de förnämligare firmorna hade sina egendomar och lösören försäkrade i utländska bolag, som betäckte sig genom betydande premier, hvarjämte man på så sätt sökte förekomma svårare eldsolyckor, att brandordningen för snart sagdt hvarje eldsvåda gjordes strängare; en regelbunden företeelse är ock den ansökan om tullfri införsel af mur- och byggnadsmaterialier, som åtföljer hvarje större brandskada.

Städernas allmänna brandstodsbolag, grundadt 1828, och städernas bolag till försäkring af lösegendom, grundadt 1842, verkade ännu efter ålderdomliga plägseder. Först i och med genomförandet af aktiebolagsformen, — Skandia i Stockholm stiftades 1855, — kommo nyare moderna åsikter till synes inom svensk försäkringsverksamhet och samtidigt infördes lifförsäkringen, hvilken, — om man frånser civilstatens enke- och pupillkassa (1743), allmänna enke- och pupillkassan 1784 m. fl. — i Sverige allmännare kom på tal först genom motioner till riksdagen i början af 1840-talet. Ursprungligen tyckes man hafva påtänkt att anordna dessa samt ränteförsäkrings- och lifränte-anstalterna såsom rena riksförsäkringsanstalter, men resultatet af öfverläggningarna blef endast
Sveriges första ”ränte- och kapitalförsäkringsanstalt” (1850).

Den betänksamhet, som icke sällan är ett utmärkande drag i Göteborgs merkantila lif, gjorde väl sitt till, att man icke genast följde det i Stockholm gifna exemplet, oaktadt det flere gånger var fråga om att bilda en göteborgsk försäkringsanstalt. När man emellertid beslöt sig därför, följde man ett annat bruk i vår stad, att icke nöja sig med halfva åtgärder, utan göra grunden för företaget så fast och säker som möjligt.

I februari 1866 utfärdades en inbjudan till bildande af ett brand- och
lifförsäkrings-bolag i Göteborg, hvilket sedermera erhöll namnet Svea. Såsom inbjudare underskrefvo: James Dickson & Co., D. Carnegie & Co., Olof Wijk & Co., J. W. Wilson, D. O. Francke, Th. Mannheimer, Moritz L. Magnus & J. Hartvig, J. A. Kjellberg & Söner, Ekman & Co., G. H. Hegardt & Co., C. F. Waern & Co. och Wilh. Röhss & Co. Det utbjudna kapitalet
öfvertecknades med 50 procent, hvilket var en för den tiden högst ovanlig företeelse. Sedan bolagsordning den 17 april antagits och interimsstyrelse valts, hölls konstituerande stämma den 3 juli 1866, hvarvid till styrelseledamöter utsågos herrar J. W. Wilson, D. O. Francke, Charles Dickson, Jac. Elliot, Olof Wijk och C. O. Kjellberg samt till suppleanter herrar Aug. Röhss, J. Ed. Levisson och E. Delbanco. Ordförande blef med. doktorn Charles Dickson, som med den för honom utmärkande sakkunskapen och intresset för socialpolitiska förbättringar lifligt deltog i organisationsarbetet.

Det nya bolaget hade en farlig fiende i den konkurrens, som från början sträfvade att undertrycka den nytillkomne. Bolagets styrelse fann snart, att ytterligare sakkunskap och energi var behöflig i denna till en början ojämna strid och kallade därför dåvarande direktören för Mölnlycke fabriksaktiebolag, konsuln E. Boye till verkställande direktör. Denne hade sedan 1844 varit verksam som agent först för ett tyskt bolag och sedermera för ”Sun” samt särskildt varmt intresserat sig för lifförsäkringsväsendets utbredande i Sverige.

Trots den ihärdiga konkurrensen gick bolaget, hvars brand- och lifförsäkringsrörelser alltid hållits strängt åtskilda, snabbt framåt. År 1867 utgjorde brandförsäkringsbeloppet 83.3 millioner kronor, år 1882, efter femton års verksamhet, var det redan uppe i öfver en milliard (1051.2 mill.) kronor och utgör numera 1.6 milliard kronor; premieinkomsten har ökats från 276.725 kronor år 1867 till nära 8.6 millioner kronor år 1902. De ersättningsbelopp för brandskador, som bolaget under sin verksamhetstid utbetalt, uppgå till icke mindre än öfver 111 millioner kronor.

Bolagets lifförsäkringsrörelse visade år 1867 ett försäkringsbelopp af 273.300 kronor. År 1889 var man uppe öfver 50 millioner, för år 1902 är summan 77.390.215 kronor med en premieinkomst af öfver 2 millioner kronor. Under de år bolaget verkat hafva utbetalts sammanlagdt omkring 18 millioner kronor i lifförsäkringsbelopp.

Bolagets fonder, incl. grundfondsförbindelserna, uppgå för närvarande till öfver 39 3/4 millioner kronor, sålunda fördelade:

Styrelsen utgöres för närvarande af följande personer: professor Aug. Wijkander, ordf., grossh. Carl Wijk, v. ordf., med. dr. F. E. von Sydow, v. häradshöfding Ernst Bring, verkställande direktör, samt grosshandlarne Harald Sternhagen, George Murray och Herman Hartvig; suppleanter äro: kontorschefen F. Boye, grossh. Arthur Seaton och direktören J. V. Svalander.

Axel Ramm

J.G. Grönvall & Co

Del 5 av 19 i serien 1800-talets handelshus

Rederi- och importfirma som grundades av Johan Gabriel Grönvall och svärsonen Elis Fredrik Brusewitz år 1832. Drevs av de två tillsammans intill år 1839 då även Wilhelm Röhss d.ä. tycks ha blivit delägare. Elis Fredrik Brusewitz övertog samma år svärfaderns andel i firman Grönvall & Röhss som då bytte namn till Röhss & Brusewitz.

1850 hade firman skeppen Australia, Harald, Thetis, Montrose, Solo, Antelope och Fata Morgana samt briggarna Balder, Selma, Activ, Emil, Zephir och Susanna. J.G. Grönvall & Co var ett av de största rederierna i Göteborg vid denna tidpunkt i konkurrens med James Dickson & Co.

1853 delade Brusewitz och Röhss upp firmorna på grund av osämja. Röhss fick Röhss & Brusewitz medan Brusewitz fick J.G. Grönvall & Co. Johan Gabriel Grönvall dog 1856.

E.F. Brusewitz fortsatte ensam driva J.G. Grönvall & Co som var en av Göteborg största kaffeimportörer. Denna firma tog hand import- och exportaffärerna samt hälften av fartygsandelarna. Verksamheten innefattade export av järn och metaller från Göteborg samt trävaror från Norrland och Finland.

1866 bildade E.F. Brusewitz Göteborgs Rederi AB som successivt kom att överta rederiverksamheten från J.G. Grönvall & Co som avvecklades allteftersom.

Harald Röhss

Endast för medlemmar

Röhsska museet

Röhsska museet, tidigare Röhsska konstslöjdmuseet, är ett museum i Göteborg för mode, design och konsthantverk. Det invigdes 1916, och var ursprungligen friliggande, men byggdes samman med Slöjdföreningens skola år 1964. Museet ligger vid Vasagatan 37-39 i Lorensberg i centrala Göteborg.

Sverige var sent med att få ett specialmuseum för konsthantverk och design. Röhsska var ett av de senast tillkomna av en rad konstindustrimuseer som byggdes runt om i Europa med avsikten att visa formgivna industri- och hantverksprodukter.

Röhsska museet grundades med hjälp av privata donationsmedel. Den 10 januari 1901 fick Göteborgs stad av sterbhusdelägarna efter konsul Wilhelm Röhss d.y. ta emot en donation på 250 000 kronor, som möjliggjorde uppförande och inredande av en byggnad för ett konstindustrimuseum. Brodern August Röhss donerade också 180 000 kronor den 24 december samma år för inköp till det blivande museets samlingar samt andra ändamål. Röhsska museet invigdes den 15 september 1916 av landshövding Gustaf Lagerbring.

En annan person som haft stor betydelse för Röhsska museet är Hjalmar Wijk som beskrivs på följande sätt av museet:

Röhsska museets tidiga utformning och innehåll kan till stor del tillskrivas Hjalmar Wijk. Museets planering, byggande och verksamhet kom i mer än 30 år framåt, till slutet av 1940-talet, att formas av Hjalmar Wijk i samförstånd med museets intendenter.

Prins Eugen, tidig medlem i Röhsska konstslöjdmuseets vänförening, sa en gång: ”Vad vore Axel Nilsson utan Hjalmar Wijk och vad vore Hjalmar Wijk utan Axel Nilsson?”

Ofta donerade Hjalmar betydande summor anonymt, ensam, eller tillsammans med sin mor Caroline Wijk. Genom personliga intressen i kombination med stora donationer kom de att styra uppbyggnaden av museets första samlingar. Hjalmar Wijk var en av köparna bakom Röhsska museets samling av japonica. Mor och son var huvudfinansiärer till Wulffs Kinaexpedition. Det var också deras förtjänst att Göteborgs högskola tidigt satsade på en lärostol för östasiatiska språk och kulturer (idag Institutionen för språk och litteraturer).

Även Göteborgs Konstmuseums samlingar har påverkats av familjen Wijk. Hjalmar Wijk donerade Edvard Munchs ”Vampyren” och Carl Wilhelmssons ”Gårdens dotter” och över tusen andra konstverk till Göteborgs Konstmuseum. Delar av familjen Wijks extraordinära boksamling tillföll Röhsska museet och Göteborgs universitetsbibliotek.

Röhsska museet.

Röhsska museet. Bild: Henrik Sendelbach. Licens: CC BY-SA 3.0

Röhsska museet byggdes på tomten mellan Chalmers byggnader på Vasagatan och Slöjdföreningens skola på Kristinelundsgatan. Göteborgs stad bidrog med den centrala tomten. För utformandet av museibyggnaden utlystes en tävling, där landets främsta arkitekter deltog. Det vinnande bidraget ritades 1910 i nationalromantisk anda av Carl Westman. Själva byggnadsmaterialet fick spela en stor roll, vilket är tydligt i museets fasader av handslaget rött tegel, där teglets egenart får tala. Vissa tegelstenar har ett mönster – till exempel tre kronor eller initialerna C W upp- och nedvända.

Under de dryga hundra år som Röhsska museet har funnits till har verksamheten gradvis förändrats. Den första byggnaden visade sig vara för liten för verksamhetens omfattning och på 1930-talet utökades museet med en mindre tillbyggnad. Även denna gång kom byggnaden att bli tidstypisk, nämligen i funktionalistisk stil. Melchior Wernstedt ritade en tillbyggnad för tillfälliga utställningar som stod färdig 1937 med stora fönster ut mot Chalmersgatan. Med tiden uppstod behov av ytterligare utökning och 1957–62 uppfördes ytterligare en tillbyggnad, Brolidhallen, ritad av Sven Brolid och Jan Wallinder.

Röhsska museet har en omfattande föremålssamling på uppemot 50 000 objekt, fördelade inom kategorierna konsthantverk, design och mode. Huvuddelen av föremålen i samlingen utgörs av äldre svenskt och europeiskt konsthantverk, men även grekiska och romerska antikviteter samt material från Japan och Kina finns representerade i samlingen. Ända sedan museets stadgar antogs av Göteborgs stadsfullmäktige 1904 har en febril insamlingsverksamhet pågått och redan 1905 skrevs de första föremålen in i museets katalog. Sedan dess har mellan 50 och upptill 1 800 föremål per år samlats in. De första åren köptes framförallt äldre svenskt och europeiskt konsthantverk in, men också kinesiskt och japanskt konsthantverk:

De första samlingarna utgjordes av äldre svenskt och europeiskt konsthantverk. Snart tillkom en samling japanska föremål, och 1912–13 företogs, för museets räkning, en insamlingsresa till Kina av botanisten Thorild Wulff. Axel Nilsson blev Röhsska museets intendent 1914, men hade som rådgivare till styrelsen redan bidragit till att byggnaden fått en form som ett väl fungerande och levande museum. Axel Nilsson var också en av initiativtagarna till Thorild Wulffs kinaresa. Man hann också arrangera en del mindre tillfälliga utställningar innan museet slog upp dörrarna för allmänheten 1916. År 1917 instiftades också föreningen Röhsska konstslöjdmuseets vänner. Ordförande blev prins Eugen. Föreningens ändamål var att köpa in värdefulla konstslöjdföremål, som i samförstånd med museets ledning skulle överlämnas till Röhsska Konstslöjdmuseet och införlivas med dess samlingar.

På 1920-talet började museet också köpa in samtida konsthantverk och museet skriver själva så här om sitt uppdrag och ändamål:

I dag är Röhsska museets syfte är att samla och visa design- och konsthantverkstraditionens skilda uttryck och kreativa karaktär, att uppmuntra ett aktivt förhållningssätt hos museibesökarna och att stimulera medvetenhet och kunskap om både historiska och samtida uttryck inom design och konsthantverk. I museets uppdrag ingår ett ansvar för att bevaka och samla in design och konsthantverks föremål och bevara dem för eftervärlden. Museet skall också presentera aktuella utställningar, arbeta med aktiv pedagogisk verksamhet samt dokumentera designprocessen genom historien. Museet önskar med hjälp av föremålsinsamling och utställningar ge perspektiv på samhällsutvecklingen, skapa upplevelser och bidra med stimulans och fördjupade insikter om den formvärld som omger oss. Museet vill vara en självklar mötesplats för utövande konsthantverkare, designers, forskare, industri och näringsliv.

Röhsska museet har sedan 1994 delat ut det årliga Torsten och Wanja Söderbergs pris för nyskapande och framstående gärning inom konsthantverk, design och mode i Norden. Priset instiftades med anledning av etthundraårsdagen av Torsten Söderbergs födelse den 4 november 1894. Varje år i november presenterar Röhsska museet en utställning med pristagaren.

Läs också:

Text i huvudsak från Wikipedia.

Stiftelsen August Röhss donationsfond

Stiftelse tillkommen som en donation från August Röhss. Fondens medel skall användas till att inrätta: en professur i nationalekonomi och sociologi samt en professur i geografi (med handelsgeografi) och etnografi; och använda överskottet av räntemedlen till ombildande av den nuvarande docenturen i statskunskap (med geografi) till en professur i statskunskap med statistik, vid Göteborgs Universitet.

Stiftelsens och stiftelsens medel förvaltas av Göteborgs Universitet. Vid utgången av 2015 var tillgångarna 6,4 miljoner kronor.

 

Stiftelsen August Röhss inköpsfond

Stiftelse tillkommen som en donation från August Röhss. Syftet är att främja inköp av konstsaker till Röhsska museet med rätt för styrelsen att där den prövar skäligt använda intill en femtedel (1/5) av årliga räntan till förökande av mynt- och medaljsamlingar.

Förvaltad av Göteborgs stad och vid utgången av 2015 hade stiftelsen tillgångar på 7,5 miljoner kronor.

Stiftelsen August Röhss donation till Röhsska konstslöjdsmuseet

Stiftelse tillkommen som en donation från August Röhss. Målsättning är att avkastningen skall användas till – sedan 4% lagts till kapitalet – att efter dess beprövande användas dels till inköp för ökande av Röhsska museets konstindustriella samlingar med tillhörande bok- och planschförråd, till samlingarnas underhåll och till montrar för dess förvaring och dels, om styrelsen finner lämpligt tillfälle därtill erbjudas till premier åt studerande, som för sin utbildning med framgång begagna sig av samlingarna.

Stiftelsen förvaltas av Göteborgs stad och hade tillgångar på 17 miljoner SEK vid utgången av 2015.

August Röhss

August Röhss

August Röhss

Johan Anders August Röhss, född 20 juli 1836 i Göteborg, död 20 oktober 1904 i Göteborg, var en svensk affärsman och donator. August Röhss var son till Wilhelm Röhss d.ä. och Carin Bressander. Han gifte sig 3 oktober 1898 i Göteborg med Carolina Gustava Zachau (1839-1928), dotter till handlande Carl Christoffer Zachau och Gustava Stenberg i hennes andra äktenskap. I sitt första äktenskap var hon gift med John Peter Hawks Lyon.

August Röhss utexaminerades 1852 vid Chalmerska institutet, var elev vid Sälboda bruk i Värmland 1852-54, bedrev studier vid Bergsskolan i Falun 1855-56. Han fick burskap som handlande i Göteborg 1860 och blev 1858 anställd i firma Wilh. Röhss & Co, Göteborg, varav som delägare från 1 januari 1860 till 1900 samt ensam innehavare 1900-02.

Röhss var delägare i Gammelkroppa bruk i Kroppa, Värmland, ledamot av handelsfullmäktige i Göteborg 1874-93, ordförande i styrelsen för Göteborgs Sparbank, Brand- och Livförsäkrings AB Svea och Ränte- och Kapitalförsäkringsanstalten i Göteborg, ledamot av styrelsen för Ahlafors Spinneri AB, Återförsäkrings AB Astrea, Trädgårdsföreningen, Rosenlunds Spinneri AB, Bryggeri AB Kronan, Särö AB och för Riksbankens avdelningskontor i Göteborg.

Han var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1889-1900, av styrelsen för Göteborgs hamn- och älvarbeten 1876-97, av styrelsen för Göteborgs museum 1887-1904, revisor för Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset 1866.

Röhss tog livlig del i stadens kommunala liv och gjorde sig känd som mecenat. Den 28 juli 1901 donerade Röhss 350 000 kronor till Göteborgs högskola för professurer i nationalekonomi, sociologi, geografi (med handelsgeografi) och statsvetenskap med statistik. År 1894 fick Akademien för de fria konsterna i Stockholm av sin hedersledamot August Röhss motta 50 000 kronor till fullbordandet av akademiens nybyggnad. Röhss fick som ett erkännande akademiens guldmedalj, som överlämnades i Göteborg av professorn, friherre Adolf Erik Nordenskiöld. I slutet av 1894 skänkte Röhss pengar till inköp av samtliga inventarier för Göteborgs Ålderdomshem vid Slottsskogen.

Han donerade även stora belopp till Göteborgs museum, Nationalmuseum, Stadsbiblioteket, Göteborgs Konstförening och Röhsska konstslöjdmuseet. Dessa donationer är grunden för Stiftelsen August Röhss donation till Röhsska konstslöjdsmuseet, Stiftelsen August Röhss inköpsfond, Stiftelsen August Röhss donationsfond och Stiftelsen August Röhss Fond.

Text i huvudsak från Wikipedia.

Wilhelm Röhss d.y.

Wilhelm Röhss

Wilhelm Röhss d.y.

Carl Wilhelm Christian Röhss, född 2 juli 1834 i Göteborg, död 10 januari 1900 i Göteborg, var en svensk bankdirektör, grosshandlare och donator. Son till Wilhelm Röhss d.ä. och Carin Bressander. Han hade fyra barn med Amalia Bernhardina Rydin , Carl Leopold Rydin, Isabella Wilhelmina Rydin, Oscar Wilhelm Rydin och Anny Eleonora Rydin.

Röhss studerade vid Göteborgs handelsinstitut 1849-51, var anställd i sin fars firma Wilhelm Röhss & Co. i Göteborg 1851-56, fick burskap som grosshandlande i Göteborg 1856 och var delägare i firma Wilh. Röhss & Co. 1857-1900. Familjeföretaget var intressent i flera bruksföretag, som exempelvis Ljusne-Woxna, bedrev stora affärer i järn och trä, och tog aktiv del i grundandet av många större företag i Göteborg under 1800-talets senare del. Inte minst var det framträdande i uppbyggnaden av bankväsendet, försäkringsväsendet och järnvägsbyggandet i Sverige.

Redan 1863 – 1867 var Wilhelm Röhss d.y. således ledamot av styrelsen för Göteborgs sparbank och var dessutom huvudman i banken. Wilhelm Röhss efterträddes av brodern August 1868 som under en längre tid ingick i denna banks styrelse, bl.a. som ordförande. År 1868 blev Wilhelm Röhss ledamot i styrelsen för Göteborgs Enskilda Bank där han kvarstod till år 1900. Han var styrelsens ordförande 1895 – 1900. Röhss var vidare en av 18 ledande affärsmän som inbjöd till teckning 1863 i Skandinaviska Kredit AB. Denna bank spelade en central roll för finansieringen av järnvägarna i Sverige. Redan nästa år var han emellertid en av stiftarna till den konkurrerande banken The English & Swedish bank Limited, vanligen kallad engelsk-svenska banken, som på sin tid var en av de största bankerna i Sverige. Han var ledamot av styrelsen i denna bank till dess den fick avvecklas 1868. Wilhelm Röhss var också suppleant i styrelsen till Göteborgs handelskompani mellan åren 1873 – 1878. Detta bolag bildades 1871 och var ett tidigt exempel på en investmentbank. Efter vidlyftiga spekulationsaffärer gick företaget i konkurs 1879, vilket var en smärre skandal på denna tid.

På försäkringsområdet var han mellan åren 1864 – 1866 ledamot av styrelsen för Ränte- och kapitalförsäkringsanstalten. RKA var ett av de första försäkringsföretagen i Sverige. Var åren 1862 – 1870 ledamot i styrelsen för Göteborgs Sjöassuranceförening och 1870 – 1876 i Sjöförsäkringsaktiebolaget Norden.

I Sverige kom järnvägsbyggandet igång ganska sent. Ett av de första järnvägsföretagen var Bergslagernas Järnvägs AB (Bergslagernas järnvägar) som en gång i tiden var Sveriges största privata järnvägsföretag. Wilhelm Röhss var 1871 – 1879 ledamot av den interimsstyrelse som dessa år ledde byggandet av den s.k. bergslagsbanan som gick mellan Göteborg och Falun. Röhss ingick sedan åren 1886 – 1900 som ledamot av styrelsen för Göteborgs – Hallands Järnvägs AB som trafikerade linjen Göteborg – Varberg. Han tillträdde som vice ordförande 1895. Då vice ordföranden Berger i Bergslagernas Järnvägs AB avled i november 1888 valdes Wilhelm Röhss d.y. i dennes ställe. Han kvarstod till och med 1899. Åren 1891 – 1899 var han ledamot av styrelsen för Göteborg-Borås Järnvägs AB, varav som vice ordförande 1897 – 1899. Som framgår av namnet anlades järnväg mellan Borås och Göteborg med anslutning till Göteborg-Hallands järnväg. Röhss var också ledamot av styrelsen för Borås – Alvesta Järnvägs AB vars syfte var att knyta samman Göteborg och Borås i nordväst med Växjö, Kalmar och Karlskrona i Sydost. Röhss väckte således 1898 motion i Göteborgs stadsfullmäktige om att staden skulle teckna aktier för en och en halv miljon kr i denna fortsättning av Göteborg- Boråsbanan. Detta bifölls och banan öppnades för trafik 1902. Samtliga järnvägsbolag togs över av staten i juli 1940.

Wilhelm Röhss var dessutom styrelseledamot av Ahlafors Spinneri AB, Långeds AB, Rosenlunds Spinneri AB och Gammelkroppa AB. Han var Hamburgs konsul i Göteborg 1858-66, Preussens konsul i Göteborg 1860-61, Nordtyska Förbundets konsul i Göteborg 1866-71 och Tysklands konsul i Göteborg 1871-78. Han var även ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1863-97, varav som tillförordnad ordförande 1897, samt av styrelsen för Navigationsskolan 1878-90.

Enligt Röhss vilja anslogs 1,5 miljoner av hans dödsbo till ”befordrande i Göteborg af handel, industri och kommunikationer”. Han anslog även pengar till ”välgörande ändamål”. Av summan fick sterbhusdelägarna disponera 500 000 kr till olika ändamål, bland annat 250 000 kr till Röhsska konstslöjdmuseet. 1 miljon kronor överlämnades till stadsfullmäktige, som fick disponera ränteavkastningen när denna vuxit till 500 000 kr. Utdelning ur 1910 års utdelningsfond skedde första gången den 16 februari 1911, då till utredning om en frihamns läge 110 000 kronor, till handelskammaren i Göteborg 155 000 kronor och till handelsinstitutet för en nybyggnad 245 000 kronor. Donationerna utgör grunden till det som idag är Stiftelsen Wilh Röhss Fond och Stiftelsen Wilhelm Röhss Donationsfond.

Text från Wikipedia.