Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Röhss

Familjen Röhss som redare

Wilhelm Röhss d.ä. blev delägare i J.G. Grönvall & Co år 1839. I bolaget fanns då bara en annan delägare, Elis Fr. Brusewitz. J. Grönvall & Co utvecklades snart till att blir ett av Göteborgs allra största rederier och konkurrens med Jam. Dickson & Co. De två företagen dominerade rederibranschen från mitten av 1840-talet till omkring 1870. 1853 lämnade Wilhelm Röhss d.ä. rederifirman J.G. Grönvall & Co som därefter drevs av Elis Fr. Brusewitz.

Istället kom Wilh. Röhss att bli redare i sitt eget företag Wilh. Röhss & Co (tidigare Röhss & Brusewitz, också delägt med Elis Fr. Brusewitz). På 1860-talet hörde Wilh. Röhss & Co till de större redarna i Göteborg.

Segelfartyg med Wilh. Röhss & Co eller Wilhelm Röhss personligen som huvudredare

  • Carin, skepp på 531 läster, senare 476 läster. Byggt 1856. Ej längre ägt 1868. Befälhavare J.P. F. von Matern och F.P. F. von Matern.
  • Dygden, skepp på 219 läster, senare 207 läster. Byggt i Västervik 1854 för C.D. Engström, reparerat 1860 och 1864. Troligen köpt från C.D. Engström 1860 och sålt 1865 till J.F. Svensson. Befälhavare J.F.C. Röhss och A.T. Ahrenberg.
  • Elof, skonert på 69 läster. Övertogs av Wilhelm Röhss vid delningen av J.G. Grönvall & Co år 1853. Befälhavare F. Norberg. Ej längre i firmans ägo 1856.
  • Emma, skonertskepp på 58 läster. Ägt 1864 och kanske också året innan och efter. Befälhavare B. Olsson.
  • Harald, skonert på 70 läster. Ägd 1860 och kanske också året innan och efter. Befälhavare B.B. Söderberg.
  • Ida, skonert på 58 läster. Övertogs av Wilhelm Röhss vid delningen av J.G. Grönvall & Co år 1853. Såld till Leon. Roos 1864 då båten också reparerades. Befälhavare F.P.F von Matern och A.F. von Matern.
  • Sitka, skepp på 218 läster. Inskaffat 1854 eller 1855. Sålt 1860 eller 1861. Befälhavare C.F. Kahl och J.G. Zachrisson.
  • Vanja (Wanja), brigg på 125 läster. Byggd 1851. Övertogs av Wilhelm Röhss vid delningen av J.G. Grönvall & Co år 1853. Befälhavare L.M. Westerberg, A.A. Söderberg och F.E. Söderberg.

Källor: Sveriges Skeppslista 1837-1885

Advertisements

Göteborgs segelfartygsrederier på 1800-talet

De största rederierna i början av 1800-talet var bl.a. Ostindiska Kompaniets 4:e oktroj (fram till 1805), Niclas Björnberg, G.B. Santessons Söner, Andersson & Wohlfahrt, Laur. Tarras, Wetterling & Son, Bernh. Wohlfahrt, Ekman & Co, C.E. Brändström, Malm & Son, D. Carnegie & Co, J.G. Ekmans Enka & Son, A.P.Oterdahl & Son, Low & Smith (konkurs 1819), Scott & Gordon (konkurs 1819), Olof Beckman, David Airth, Gabriel Gren, Adam Gavin, Hedman & Arfvidsson och Jonas Kjellberg. Det handlar främst om företag med koppling till sillindustrin och sillexproten under silleperioden och flera av dem hörde till de största rederierna också under slutet av 1700-talet.

Under kontinentalperioden försvann några äldre redare, men nya redare som Olof Wijk, A.E. Berg, J.A. Andrén, Kennedy & Åberg, Robert Dickson (konkurs 1817), William Gibson & Co, A.R. Lorent, A.M. Prytz, Willerding & Co, James Dickson, F.M. Åkermans Söner och Alex. Barclay & Co m.fl. tillkom. En del av de tidigare redarna var 1820 ersatta av sina söner.

Vid mitten av 1800-talet var några de största redarna C.G. Lindberg, Olof Norén, James Dickson & Co, Ekman & Co, William Gibson & Söner, Wilh. Röhss & Co, D. Carnegie & Co, Gustaf Melin, J.G. Grönvall & Co, Mattsson & Braune, W. Kjellberg & Co, Corin Lindhult & Co och J.A. Kjellberg & Söner. Det var fortfarande främst segelfartyg som gällde och redarna var främst de stora brädexportörerna men även en del oberoende rederiföretagare fanns som exempelvis J.G. Grönvall & Co. I slutet och 1860-talet och början av 1870-talet avvecklade de det stora handelshusen sitt engagemang i rederiverksamhet. Istället tog nya förmågor över.

1870 fanns det 142 segelfartyg i Göteborg och 32 ångfartyg. Tre år senare samlades flera redares intressen i ett och samma rederi, Rederi AB Örnen. Som mest ägde Örnen 17 segelfartyg. Delägare i Örnen var bl.a. J.F. Strömberg, Emil Ekman (D.Carnegie & Co). C.O. Kjellberg (J.A. Kjellberg & Söner), A.L. Pinéus, Wilhelm Röhss,  G.H. Hegardt & Co (Andrén) samt Gustaf Melin. Rederi AB Örnen gick i konkurs 1893 varefter antalet segelfartyg i Göteborg minskade till 104 stycken år 1894 efter att ha varit 132 stycken 4 år tidigare.

Vid Örnens konkurs övertogs 5 segelfartyg av John. E Olson med G.D. Kennedy som huvudägare. Efter det var John E. Olson huvudredare för 20 fartyg om totalt 10 500 ton. 1903 hade han 14 segelfartyg och två ångare. 1914 avvecklade han sin rörelse helt och segelfartygsepoken var slut i Göteborg.

Andra stora segelfartygsredare i slutet av 1800-talet var redan nämnde G.D. Kennedy, P.A. Lindberg, J.E. Olsson, A.G. Johansen liksom Th. Ahrenberg med ett tiotal segelfartyg som mest.

Källor:
Svartvikare
CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22
Jan Kuuse, Ekman – ett handelshus, 1996
John Murray, G.D. Kennedy, 2016
Per Forsberg, Större skeppsägare i Göteborg 1782-1820, 2016
Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Hallén, Olsson, Rosengren och Sandberg, Majornas historia, 2007

Segelfartygsrederier, artiklar, fartygslistor

E. Abrahamsson
Th. Ahrenberg
Sam. Arfvidson
C.C. Barchmann
Alex. Barclay & Co
N. Beckman
A.P. Berglund
Björck & Engström
D.Carnegie & Co
Anton Clase
Olof Peter Dahlin
Z. Dannberg
James Dickson & Co
Ekman & Co
A.B. Elfverson
B. Ericsson
A.H. Evers & Co
Gustaf Wilhelm Friberger
Leopold Gibson
William Gibson & Söner
J.O. Grén
J.G. Grönvall & Co
Göteborgs Rederi AB
A.E. Haeger
G.H. Hegardt & Co
Hichens, Seaton & Hichens
H.J. Hübner
C.F. Höglund
A.G. Johansen
F.V. Johansson
G.D. Kennedy
Th. Kennedy
J.A.Kjellberg & Söner
W. Kjellberg & Co
A. Landgrens Enka
Aug. Leffler
D.L. Leffler
M.F. Leffler
P. Leffler
E.P. Liedkvist
O.N. Liljegren
A. Lilliequist
I. Lilliequist & Son
Corin, Lindhult & Co
Charles Gustav Lindberg
O. Lindberg
P.A. Lindberg
L.B. Lindquist
W. Malm
Mattsson & Braune
J.M. Möller
Gustaf Melin
A. Nilsson
Theodor Nilsson
Olof Norén
Benjamin Olsson
John E. Olsson
J.F Olsson
A. Oterdahl
E. Rundberg
Wilh. Röhss
Alfr. Svensson
J. Tranchell
T.W. Tranchell
Ungewitter & Co
Weinberg & Co
J. Wennerberg & Co
Wennerblad & Svensson
Olof Wijk
O. Vikström
Charles Åhmansson
Åkermark & Co
Rederi AB Örnen

Th. Ahrenberg

9 segelfartyg år 1900.

Solide

Anton Clase

6 segelfartyg 1873.

Theodor Dill, 1868-1873. Ägd av A. Clase, M.L. Stranne och B.G. Mollén med Clase som huvudredare. Stranne ensam ägare från 1873. Byggd 1854 på Långholmens varv. Omdöpt till Elsa 1882 när fartyget var i G.D Kennedys ägo. Förlist 1887 vid Guernsey.

Theodor Dill

Theodor Dill

John E. Olson

20 segelfartyg år 1893 och 14 segelfartyg år 1903.

Albatross, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen, förlist
Benjamin, brigg, använt som skolfartyg 1911-16
Condoren, 1893-, 1 160 registerton, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen
Disa
Gamen, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen
Gladan, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen
Gripen, 1893-, ägdes ihop med G.D. Kennedy. Köpt från Rederi AB Örnen, försvann under 1:a världskriget
Mentor, 1886-1910, byggd 1876, ägdes tillsammans med bröderna. Ägdes av hans far Benjamin Olsson 1879-86. Såld till Råå år 1910. Förliste i Blekinge skärgård 1917.
Paul, 1886-88, brigg byggd i Luleå 1854. Köpt från Luleå av fadern Benjamin Olsson år 1873. Såld till Häverö. Upphuggen 1899.
Teodor
Trifolium

Källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22, John Murray, G.D. Kennedy, 2016

Källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22, John Murray, G.D. Kennedy, 2016, Hallén, Olsson, Rosengren och Sandberg, Majornas historia, 2007

Gripen

Gripen

Denna artikel kommer att kompletteras och ändras.

Rederi AB Örnen

Rederi AB Örnen, i Göteborg, var Sveriges största rederi under dess verksamhetsår 1873-1893. Grundare av bolaget var sjökapten J. F. Strömberg, (huvudredare), grossh. C. O. Kjellberg, grossh. A. L. Pinéus, kommendörkapten Emil Ekman och sjökapten O. P. Övergaard. Total fanns det 53 aktieägare.

Vid grundandet var aktiekapitalet 1 miljon kronor men det utökades bl.a. genom övertagande av fartyg från nya delägare. Aktiekapitalet utökades till 1,5 milj. rdr år 1874 och till 1 816 000 kr år 1878.

Örnen var Sveriges sista stora segelfartsrederi med sjutton skepp, när det var som störst. Varvet Kusten inköptes strax efter starten; för reparationer och fartygsbyggen åt rederiet och även reparationer åt andra i fartygsbranschen. Sjökapten Johan Ferdinand Strömberg (1825-1894) var delägare och verkställande direktör i Rederi AB Örnen. Lån för att starta verksamheten bistod Skandinaviska Kredit AB och stadsmäklare

Strax efter starten köpte rederiet Varvet Kusten AB som bildats 1865. Ägare av Varvet Kusten AB vid denna tid var C.O. Kjellberg (20%), Alexander Barclay (19%), Emil Ekman (5%), J.F. Strömberg (5%), Gustaf Melin, E Brusewitz, Jonas Kjellberg, Charles O. Bäck, D. Carnegie & Co, Wilhelm Röhss, William Gibson & Söner och C. E. Olsson. Alla dessa blev när Varvet Kusten köptes upp istället delägare i Rederi AB Örnen där J.A. Kjellberg & Söner, Alex. Barclay & Co, A.L. Pinéus, G.H. Hegardt & CoWilliam Gibson & Söner, August Leffler samt flera av delägarna i Varvet Kusten AB redan var delägare. När Rederi AB Örnen bildades övertogs delägarnas andelar i olika fartyg.

Samtidigt som Varvet Kusten köptes övertogs även egendomarna Bellevue och Gibraltar som båda låg runt varvet.

Bolaget omfattade det största tonnaget, 11 224 nettoton, åren 1878-79, då företaget redade 17 segelfartyg. 1883 hade Örnen 16 fartyg med ett sammanlagt tonnage på 10 939 ton vilket innebar att det tonnagemässigt var Sveriges största rederi.

Förutom under några få år var Rederi AB Örnen aldrig någon bra affär och redan 1883 började fartygen säljas.1893 fanns fem fartyg kvar och de köptes då av G.D. Kennedy och John E. Olsson med G.D. Kennedy som huvudägare med 75% i fartygen och John E. Olsson som huvudredare trots hans minoritetsintresse i bolaget.

Örnenrederiets olönsamhet och avveckling ledde till konkurs för stadsmäklare J.M. Möller som ordnat lån till företaget. Handelsfirman G.H. Hegardt & Co drogs också med i det ekonomiska fallet och gick i konkurs.

Segelfartyg som tillhörde Rederi AB Örnen

  • Albatross (Albatros), skepp på 893 ton. Byggt 1874 i Genua och köpt samma år. Sålt till John E. Olson och G.D. Kennedy år 1893. Befälhavare H. Sooth, R.W. Schoultz och L.A. Ryberg.
  • Alexander, skepp på 717 ton (303 läster). Byggt 1855 i Bath. Köpt 1876 från A. Barclay & Co. Fortfarande ägd 1885. Befälhavare H.F. Jansson, N.C. Cronstedt och någon Andersson.
  • Boomerang, skepp på 379 ton. Byggt 1865 i Nordamerika. Reparerat 1881. Troligen köpt 1881. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.A. Sjöberg, J. Ohlsson, C. Fröckberg och A. Fröckberg.
  • Condor (Condoren), skepp på 1067 ton, senare 1 174 ton och 1 160 ton. Byggt 1864 i Nordamerika som Mary Emma. Köpt 1874. Sålt till John E. Olson och G.D. Kennedy år 1893. Befälhavare A.N.R. Neiglick och B. Tisell.

Condor

  • Ejdern, skepp på 630 ton. Byggt i Nordamerika 1869 som Kinrara. Reparerat 1877. Köpt 1874. Ej längre ägt 1885. Befälhavare C. Gadda (Gädda?), C.L. Hertz och nån Olsson.
  • Gamen, skepp på 917 ton. Byggt i Genua 1874. Köpt 1875. Sålt till John E. Olson och G.D. Kennedy år 1893. Befälhavare F. Gustrin och F.A. Gellerstedt.
  • Gladan, skepp på 579 ton. Byggt i Maryport 1851 som Robert Ritsen. Köpt 1881. Sålt till John E. Olson och G.D. Kennedy år 1893.
  • Gripen,  skepp på 1 172 bruttoregisterton, 54,6 meter långt, byggt i Medford 1870 som J.F. Foster. Köpt 1874. Sålt till John E. Olson och G.D. Kennedy är 1893. Befälhavare F.P.F. von Matern.
  • Harald, skepp på 549 ton. Byggt 1855 i Quebec, Kanada. Köpt 1875 från Göteborgs Rederi AB och tidigare ägt av J.G. Grönvall & Co. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.G. Cederberg och A.L. Andersson.
  • Lärkan, skepp på 229 ton. Byggt på Kustens varv 1875. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare A. Höglund.
  • Skatan, skepp på 357 ton. Byggt 1863 på Prince Edward Island som Hero. Köpt 1876. Ej längre i företagets ägo 1885. Befälhavare N. Lagerstedt, J. Olsson och B. Andersson (Andreasson).
  • Storken, skepp på 517 ton. Byggt på Kustens varv 1880. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare H.F. Jansson.
  • Tärnan, skonertskepp på 371 ton. Byggt på Kustens varv 1874. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare J.F. Hassel och J.B. Gadd.
  • Ugglan, skepp på 905 ton, senare 895 ton. Byggt i Genua 1873. Köpt 1876. Fortfarande i företagets ägo 1885. Befälhavare A.G. Melander och J.A. Kinman.
  • William och Anna, skepp på 536 ton., Byggt i Karlskrona 1856. Övertogs från William Gibson & Söner år 1875. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.L. Hertz, J.H. Svensén och G.V. Fägerskjöld.
  • Örnen, skepp på 1 093 ton. Byggt som Josiah L. Hale, troligen 1860. Köpt 1873. Påseglades och förliste i Engelska kanalen 1876. Befälhavare Hugo J. Eiserman.
  • Örnen, skepp på 1 027 ton. Byggt på Kustens varv 1877. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare Hugo J Ejserman och H.Y.T. Ejserman.

Källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22, John Murray, G.D. Kennedy, 2016, Hallén, Olsson, Rosengren och Sandberg, Majornas historia, 2007, Sveriges Skeppslista 1837-1885

 

Lampe & Co

Del 9 av 11 i serien Tobaksbolag

Handlanden Heinrich Cornelius Röhss (f. 1798 i Schleswig, d. 1856) erhöll den 13 juli 1849 magistratens tillstånd att tillverka allehanda sorters tobak.

Till kompanjon hade han sin svärson, bokföraren August Wilhelm Carl Lampe (f. 1818 i Schwarmstadt, Hannover, d. 1896, gift med Maria Emilia Röhss).
August Lampe övertog den 10 februari 1854 ensam rörelsen under firma Lampe & Co.  Sonen Viktor Adolf Lampe (1856-1896) upptogs den 4 januari 1884 i firman.

Far och son avled båda samma år och företaget övertogs av August Lampes hustru i andra giftet, Anna Helena Clara, f. Auffermann.  Den 29 mars 1897 upptog hon sin son Georg Fredrik Lampe (1852-1917) till kompanjon.

Fram till 1882 då fabriken flyttade till en nybyggd fabrik på Lorensbergsgatan 6 låg den på Vasaplatsen. Idag är fabriksbyggnaden på Lorensbergsgatan hotell.

Lorensbergsgatan 6

Lorensbergsgatan 6 idag.

Antalet arbetare var som störst under 1870-talet och under lång tid var antalet anställda omkring 130 personer. År 1870 arbetade 185 personer på företaget. På 1870-talet låg det årliga produktionsvärdet omkring 313 000 kr per år för att på 1910-talet vara nere i cirka 225 000 kr.

Företaget blev 1913 en del av AB Förenade Svenska Tobaksfabriker.

Brand- och Lifförsäkringsaktiebolaget Svea

Del 4 av 11 i serien Sveriges handel och industri 3

Man frågar sig, huru det var möjligt att under de många stora eldsvådorna i Göteborg under slutet af 1700-och början af 1800- talet skaffa möjligheter till återuppförande af nya byggnader m. m. Härpå kan endast svaras, att de förnämligare firmorna hade sina egendomar och lösören försäkrade i utländska bolag, som betäckte sig genom betydande premier, hvarjämte man på så sätt sökte förekomma svårare eldsolyckor, att brandordningen för snart sagdt hvarje eldsvåda gjordes strängare; en regelbunden företeelse är ock den ansökan om tullfri införsel af mur- och byggnadsmaterialier, som åtföljer hvarje större brandskada.

Städernas allmänna brandstodsbolag, grundadt 1828, och städernas bolag till försäkring af lösegendom, grundadt 1842, verkade ännu efter ålderdomliga plägseder. Först i och med genomförandet af aktiebolagsformen, — Skandia i Stockholm stiftades 1855, — kommo nyare moderna åsikter till synes inom svensk försäkringsverksamhet och samtidigt infördes lifförsäkringen, hvilken, — om man frånser civilstatens enke- och pupillkassa (1743), allmänna enke- och pupillkassan 1784 m. fl. — i Sverige allmännare kom på tal först genom motioner till riksdagen i början af 1840-talet. Ursprungligen tyckes man hafva påtänkt att anordna dessa samt ränteförsäkrings- och lifränte-anstalterna såsom rena riksförsäkringsanstalter, men resultatet af öfverläggningarna blef endast
Sveriges första ”ränte- och kapitalförsäkringsanstalt” (1850).

Den betänksamhet, som icke sällan är ett utmärkande drag i Göteborgs merkantila lif, gjorde väl sitt till, att man icke genast följde det i Stockholm gifna exemplet, oaktadt det flere gånger var fråga om att bilda en göteborgsk försäkringsanstalt. När man emellertid beslöt sig därför, följde man ett annat bruk i vår stad, att icke nöja sig med halfva åtgärder, utan göra grunden för företaget så fast och säker som möjligt.

I februari 1866 utfärdades en inbjudan till bildande af ett brand- och
lifförsäkrings-bolag i Göteborg, hvilket sedermera erhöll namnet Svea. Såsom inbjudare underskrefvo: James Dickson & Co., D. Carnegie & Co., Olof Wijk & Co., J. W. Wilson, D. O. Francke, Th. Mannheimer, Moritz L. Magnus & J. Hartvig, J. A. Kjellberg & Söner, Ekman & Co., G. H. Hegardt & Co., C. F. Waern & Co. och Wilh. Röhss & Co. Det utbjudna kapitalet
öfvertecknades med 50 procent, hvilket var en för den tiden högst ovanlig företeelse. Sedan bolagsordning den 17 april antagits och interimsstyrelse valts, hölls konstituerande stämma den 3 juli 1866, hvarvid till styrelseledamöter utsågos herrar J. W. Wilson, D. O. Francke, Charles Dickson, Jac. Elliot, Olof Wijk och C. O. Kjellberg samt till suppleanter herrar Aug. Röhss, J. Ed. Levisson och E. Delbanco. Ordförande blef med. doktorn Charles Dickson, som med den för honom utmärkande sakkunskapen och intresset för socialpolitiska förbättringar lifligt deltog i organisationsarbetet.

Det nya bolaget hade en farlig fiende i den konkurrens, som från början sträfvade att undertrycka den nytillkomne. Bolagets styrelse fann snart, att ytterligare sakkunskap och energi var behöflig i denna till en början ojämna strid och kallade därför dåvarande direktören för Mölnlycke fabriksaktiebolag, konsuln E. Boye till verkställande direktör. Denne hade sedan 1844 varit verksam som agent först för ett tyskt bolag och sedermera för ”Sun” samt särskildt varmt intresserat sig för lifförsäkringsväsendets utbredande i Sverige.

Trots den ihärdiga konkurrensen gick bolaget, hvars brand- och lifförsäkringsrörelser alltid hållits strängt åtskilda, snabbt framåt. År 1867 utgjorde brandförsäkringsbeloppet 83.3 millioner kronor, år 1882, efter femton års verksamhet, var det redan uppe i öfver en milliard (1051.2 mill.) kronor och utgör numera 1.6 milliard kronor; premieinkomsten har ökats från 276.725 kronor år 1867 till nära 8.6 millioner kronor år 1902. De ersättningsbelopp för brandskador, som bolaget under sin verksamhetstid utbetalt, uppgå till icke mindre än öfver 111 millioner kronor.

Bolagets lifförsäkringsrörelse visade år 1867 ett försäkringsbelopp af 273.300 kronor. År 1889 var man uppe öfver 50 millioner, för år 1902 är summan 77.390.215 kronor med en premieinkomst af öfver 2 millioner kronor. Under de år bolaget verkat hafva utbetalts sammanlagdt omkring 18 millioner kronor i lifförsäkringsbelopp.

Bolagets fonder, incl. grundfondsförbindelserna, uppgå för närvarande till öfver 39 3/4 millioner kronor, sålunda fördelade:

Styrelsen utgöres för närvarande af följande personer: professor Aug. Wijkander, ordf., grossh. Carl Wijk, v. ordf., med. dr. F. E. von Sydow, v. häradshöfding Ernst Bring, verkställande direktör, samt grosshandlarne Harald Sternhagen, George Murray och Herman Hartvig; suppleanter äro: kontorschefen F. Boye, grossh. Arthur Seaton och direktören J. V. Svalander.

Axel Ramm

J.G. Grönvall & Co

Del 5 av 19 i serien 1800-talets handelshus

Rederi- och importfirma som grundades av Johan Gabriel Grönvall och svärsonen Elis Fredrik Brusewitz år 1832. Drevs av de två tillsammans intill år 1839 då även Wilhelm Röhss d.ä. tycks ha blivit delägare. Elis Fredrik Brusewitz övertog samma år svärfaderns andel i firman Grönvall & Röhss som då bytte namn till Röhss & Brusewitz.

1850 hade firman skeppen Australia, Harald, Thetis, Montrose, Solo, Antelope och Fata Morgana samt briggarna Balder, Selma, Activ, Emil, Zephir och Susanna. J.G. Grönvall & Co var ett av de största rederierna i Göteborg vid denna tidpunkt i konkurrens med James Dickson & Co.

1853 delade Brusewitz och Röhss upp firmorna på grund av osämja. Röhss fick Röhss & Brusewitz medan Brusewitz fick J.G. Grönvall & Co. De fick hälften av fartygsandelarna var men J.G. Grönvall & Co förblev huvudredare för de flesta fartygen. Johan Gabriel Grönvall dog 1856.

E.F. Brusewitz fortsatte därefter ensam driva J.G. Grönvall & Co som var en av Göteborg största kaffeimportörer. Verksamheten innefattade också export av järn och metaller från Göteborg samt trävaror från Norrland och Finland. Rederiverksamheten var dock företagets huvudverksamhet. Hade 17 skepp på sammanlagt 2 930 läster år 1864.

1866 bildade E.F. Brusewitz Göteborgs Rederi AB som successivt kom att överta rederiverksamheten från J.G. Grönvall & Co som avvecklades allteftersom. I början av 1870-talet avvecklades också Göteborgs Rederi AB.

Segelfartyg

  • Antilope (Antelope), skepp på 175 läster. Ägt 1840-54. Befälhavare P.N. Hultman, A (eller H) Fleetwood, J.P (eller J.F) Lübeck
  • Louise, brigg på 100 läster. Införskaffad 1840 eller 1841. Såld 1850 eller 1851. Befälhavare H. Fleetwood, P.N. Hultman och W. Aminoff.
  • Elof, skonert på 64 läster, Införskaffad 1840 eller 1841. Övertagen av Wilh. Röhss vid delningen av företaget 1853. Befälhavare J.P. Forslund, H.P. Röyter och C.G. Liljegren.
  • Actif (Activ), skepp på 143 läster, senare 136 läster och 116 läster. Byggt 1838. Inköpt 1845 eller 1846 från A.E Haeger. Sålt 1866 till Göteborgs Rederi AB. Befälhavare N. Sjöberg, J.G. Holmgren, A. Jansson, J.O. Löfqvist, C.F. Hjärne, J.P. Engström och C.J.E. Törnström.
  • Balder, brigg på 179 läster. Byggt 1845 på Gamla Varvet i Göteborg. Sålt till Göteborgs Rederi AB 1867. Befälhavare E. Schale, C.M. Sjöberg, C.A. Sjöberg och J.O. Löfqvist.
  • Jenny, brigg på 122 läster. Köpt 1845 eller 1846. Såld till Otto Lindberg tidigast 1854 och senast 1856. Befälhavare C.M. Kruse och C.A. Almqvist.
  • Julie, brigg på 115 läster, senare 102 läster. Köpt 1845 eller 1846. Såld till Robert Lindhult 1849 eller 1850. Befälhavare F.M. Gegerfeldt.
  • Enigheten, skonert på 55 läster. Övertagen från G.H. Hegardt & Co, sannolikt 1847. Befälhavare Z.R. Abelin, H.P. Röyter och C.J.E. Törnström. Såld 1862 eller 1863.
  • Harriette, brigg på 75 läster. Övertagen från M.L. Magnus & Hartvig år 1846. Såld samma år eller året efter. Befälhavare Z.R. Abelin.
  • Norden, skepp på 291 läster. Troligen införskaffat 1846. Befälhavare J.C. Nieman och L.P. Stillström. Sålt 1858.
  • Norden, brigg på 116 läster. Köpd 1858 och sannolikt såld året efter. Befälhavare C.A. Stjernberg.
  • Presto (Prestho), brigg på 130 läster. Inskaffad 1846 och såld 1850 eller 1851. Befälhavare C.J. Norlin och C.A. Wiman.
  • Svea, skepp på 152 läster. Införskaffat 1846. Troligen sålt 1854, eventuellt till E. Rundberg. Befälhavare T. Koch, J.O. Lund, F.M. Gegerfeldt och J.F. Strömberg
  • Ida, skonert på 58 läster. Köpt 1848. Övertogs av Wilhelm Röhss vid delningen av företagets verksamhet år 1853. Befälhavare C.F. Hjärne och A. Hallengren.
  • Jenny Lind, skonert på 73 läster. Införskaffa 1847 eller 1848. Troligen såld 1855. Befälhavare T. Koch och E. Schale.
  • Zephir, brigg på 108 läster, senare 102 läster. Byggd 1849, såld 1864 eller 1865. Befälhavare P.N. Hultman.
  • Carin Cecilia, skepp på 203 läster. Troligen införskaffat 1850 och sålt 1861. Befälhavare C.F. Hjärne, J.E. Kindeblad, C.J. Bratt och H.D.B. Bergström.
  • David Carnegie, skepp på 195 läster. Köpt från D. Carnegie & Co 1849 eller 1850. Avyttrat 1853. Befälhavare C.F. Wallander.
  • Duo, brigg på 113 eller 114 läster. Införskaffad 1849 eller 1850. Såld till T. Koch 1855 eller 1856. Befälhavare C.O. Eneroth och J.R. Möllerström
  • Emil, brigg på 116 läster. Byggd 1850. Reparerad 1862. Troligen såld 1865. Befälhavare J. Ekman, J. Hall, P.J. Wulff, J.F. Appelberg, A. Österberg och G.F. Gädda.
  • Selma, brigg på 125 läster. Byggd 1850. Övertogs 1866 av Göteborgs Rederi AB. Befälhavare L.M. Westerberg, C.F. Wallander och S. Larsson.
  • Solo, brigg på 181 läster. Byggd 1849 på Oscars varv i Luleå, såld senast 1865. Befälhavare Edward Norman. C.E. Olsson, J.M. Kruse och C.A. Wiman.
  • Africa, skonert på 92 läster. Ägd kring 1852. Befälhavare J.H. Hallberg.
  • Emil, brigg på 116 läster. Byggd 1850. Reparerad 1862. Såld 1865. Befälhavare J.Ekman, J. Hall, P.J. Wulff, J.F. Appelberg, A. Österberg och G.F. Gädda.
  • Othello, skonert på 99 eller 101 läster. Byggd 1850 i Luleå. Troligen såld 1857. Ny ägare blev då N.C Pyk i Helsingborg och hemmahamn Höganäs. Från 1869 hemmahörande i Göteborg igen med A. Pyk som ägare. I slutet av 1870-talet blev N.C Pyk återigen ägare och fartygets hemhörighet blev återigen Höganäs. I slutet av sin existens fanns skeppet i Arild. Befälhavare C.J. Norlin, J.H. Hallberg och C.A. Wiman.
  • Aegir, skonert på 62 läster. Ägd 1854, kanske också 1853 och 1855. Befälhavare C.G. Österström.
  • Alida, skonert på 71 läster. Byggd 1842. Köpt 1855 eller 1856, reparerad 1862 och såld 1866. Befälhavare A. Hansson, A. Österberg, G.L. Nilsson, H.D.B. Bergström och R.A. Sönnerberg.
  • Susanna, brigg på 78 läster. Byggd 1850 i Sunderland. Köpt senast 1856, såld till Alfred Svensson 1866 eller 1867. Befälhavare N.P. Reuter och J.A. Hederstedt.
  • Vanadis, brigg på 138 läster. Införskaffad 1849 eller 1850. Ägdes fram till 1854. Befälhavare G. Hilleström och O.B. Pettersson.
  • Vanja, brigg på 125 läster, senare 131 läster. Byggd 1851, Vid delningen av företaget 1853 blev Wilhelm Röhss huvudredare. Befälhavare C.F. Kahl.
  • Antelope, skepp på 182 läster. Byggt 1852. Reparerat 1858. Sålt till Göteborgs Rederi AB år 1866. Befälhavare C.J.E. Törnström, J.H. Hallberg och P.J. Wulff.
  • Wilhelm, skonert på 44 läster, från 1858 på 65 läster. Köpt 1854 och såld 1860 eller 1861. Befälhavare W. Aminoff, J.F. Appelberg och P.V. Bredelius.
  • Fata Morgana, skepp på 191 läster, senare 176 läster. Byggt 1856 i Söderhamn. Reparerat 1861. Sålt till Göteborgs Rederi AB år 1866. Befälhavare C.A. Stjernberg och R.V.S. Flemming.
  • Australia, skepp på 361 läster. Införskaffat 1855 eller 1856 och troligen sålt 1863. Befälhavare J.F. Strömberg, och C.F. Wallander.
  • Gefion, skonert på 63 läster. Troligen inköpt 1855 från V.J. Valentins Enka men ägdes bara en kort tid, troligen bara 1856, av J.G. Grönvall & Co. Befälhavare B.B. Söderberg.
  • Harald, skepp på 265 läster (1856), 306 läster (1858), senare 284 läster. Byggt i Quebec, Kanada, år 1855. Övertogs av Göteborgs Rederi AB 1866. Befälhavare J.W. Wennerholm och P.V. Bredelius
  • Montrose, skepp på 266 läster byggt på Svartviks varv. Köpt från Jam. Dickson & Co år 1857. År 1866 övertaget av Göteborgs Rederi AB. Befälhavare L.P. Olsson, J.C. Niemann, G.M. Löfgren och C.A. Wiman.
  • Thetis, skepp på 279 läster. Byggt 1854. Köpt senast 1860, reparerat 1863 och sålt 1866. Befälhavare A. von Reis, C.J.T. Rhodin och M.G. Prytz.
  • Helena Elisabeth, skonert på 64 läster. Byggd 1849. Införskaffad 1861 eller 1862 och såld igen 1865. Befälhavare H.P. Röyter.
  • Jenny, skonert på 59 läster. Byggd 1856 i Rå vid Askersund. Inköpt 1863 eller 1864. Såld till Göteborgs Rederi AB år 1867. Befälhavare A.J. Johansson.
  • Oscar, skepp på 422 läster. Byggt 1857 i Kristinestad, Finland. Införskaffat 1863 eller 1864. Överlåtet till Göteborgs Rederi AB när detta bolag bildades. Befälhavare P.J. Wulff och G.F Gädda.
  • Triton, skepp på 215 läster. Byggt 1854. Köpt 1863 eller 1864. Sålt 1866 eller 1867. Befälhavare J.M. Kraeft och H.D.B. Bergström.
  • Alida, skonert på 89 läster. Byggd 1842. Reparerad 1862. Troligen inköpt 1863. Överlåten till Göteborgs Rederi AB 1866. Befälhavare H.D.C.B. Bergström och R.A. Sönnerberg,
  • Edgar, skepp på 312 läster. Köpt 1865 eller 1866 och överlåtet till Göteborgs Rederi AB när det bolaget bildades. Befälhavare C.J.T. Rhodin.

Grunden  till listan är hämtad från CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22. Fartyg från källan som ej kunnat hittas i skeppslistorna gällande åren 1837-1885 (de år som är tillgängliga på nätet) och sådana som jag bara hittat med andra ägare har strukits. Fartyg som finns i skeppslistorna med J.G Grönvall & Co som inte nämns av Fredberg har jag lagt till.

De skepp jag har kvar i listan är för perioden 1837-1885 bara sådana för vilka J.G Grönvall & Co var huvudredare för. Utöver detta kan företaget ha varit delägare i flera fartyg.

De med skepp betecknade fartygen (beteckningen är från skeppslistorna) är i allmänhet barkar, eventuellt fullriggare.

Harald Röhss

Endast för medlemmar

Röhsska museet

Röhsska museet, tidigare Röhsska konstslöjdmuseet, är ett museum i Göteborg för mode, design och konsthantverk. Det invigdes 1916, och var ursprungligen friliggande, men byggdes samman med Slöjdföreningens skola år 1964. Museet ligger vid Vasagatan 37-39 i Lorensberg i centrala Göteborg.

Sverige var sent med att få ett specialmuseum för konsthantverk och design. Röhsska var ett av de senast tillkomna av en rad konstindustrimuseer som byggdes runt om i Europa med avsikten att visa formgivna industri- och hantverksprodukter.

Röhsska museet grundades med hjälp av privata donationsmedel. Den 10 januari 1901 fick Göteborgs stad av sterbhusdelägarna efter konsul Wilhelm Röhss d.y. ta emot en donation på 250 000 kronor, som möjliggjorde uppförande och inredande av en byggnad för ett konstindustrimuseum. Brodern August Röhss donerade också 180 000 kronor den 24 december samma år för inköp till det blivande museets samlingar samt andra ändamål. Röhsska museet invigdes den 15 september 1916 av landshövding Gustaf Lagerbring.

En annan person som haft stor betydelse för Röhsska museet är Hjalmar Wijk som beskrivs på följande sätt av museet:

Röhsska museets tidiga utformning och innehåll kan till stor del tillskrivas Hjalmar Wijk. Museets planering, byggande och verksamhet kom i mer än 30 år framåt, till slutet av 1940-talet, att formas av Hjalmar Wijk i samförstånd med museets intendenter.

Prins Eugen, tidig medlem i Röhsska konstslöjdmuseets vänförening, sa en gång: ”Vad vore Axel Nilsson utan Hjalmar Wijk och vad vore Hjalmar Wijk utan Axel Nilsson?”

Ofta donerade Hjalmar betydande summor anonymt, ensam, eller tillsammans med sin mor Caroline Wijk. Genom personliga intressen i kombination med stora donationer kom de att styra uppbyggnaden av museets första samlingar. Hjalmar Wijk var en av köparna bakom Röhsska museets samling av japonica. Mor och son var huvudfinansiärer till Wulffs Kinaexpedition. Det var också deras förtjänst att Göteborgs högskola tidigt satsade på en lärostol för östasiatiska språk och kulturer (idag Institutionen för språk och litteraturer).

Även Göteborgs Konstmuseums samlingar har påverkats av familjen Wijk. Hjalmar Wijk donerade Edvard Munchs ”Vampyren” och Carl Wilhelmssons ”Gårdens dotter” och över tusen andra konstverk till Göteborgs Konstmuseum. Delar av familjen Wijks extraordinära boksamling tillföll Röhsska museet och Göteborgs universitetsbibliotek.

Röhsska museet.

Röhsska museet. Bild: Henrik Sendelbach. Licens: CC BY-SA 3.0

Röhsska museet byggdes på tomten mellan Chalmers byggnader på Vasagatan och Slöjdföreningens skola på Kristinelundsgatan. Göteborgs stad bidrog med den centrala tomten. För utformandet av museibyggnaden utlystes en tävling, där landets främsta arkitekter deltog. Det vinnande bidraget ritades 1910 i nationalromantisk anda av Carl Westman. Själva byggnadsmaterialet fick spela en stor roll, vilket är tydligt i museets fasader av handslaget rött tegel, där teglets egenart får tala. Vissa tegelstenar har ett mönster – till exempel tre kronor eller initialerna C W upp- och nedvända.

Under de dryga hundra år som Röhsska museet har funnits till har verksamheten gradvis förändrats. Den första byggnaden visade sig vara för liten för verksamhetens omfattning och på 1930-talet utökades museet med en mindre tillbyggnad. Även denna gång kom byggnaden att bli tidstypisk, nämligen i funktionalistisk stil. Melchior Wernstedt ritade en tillbyggnad för tillfälliga utställningar som stod färdig 1937 med stora fönster ut mot Chalmersgatan. Med tiden uppstod behov av ytterligare utökning och 1957–62 uppfördes ytterligare en tillbyggnad, Brolidhallen, ritad av Sven Brolid och Jan Wallinder.

Röhsska museet har en omfattande föremålssamling på uppemot 50 000 objekt, fördelade inom kategorierna konsthantverk, design och mode. Huvuddelen av föremålen i samlingen utgörs av äldre svenskt och europeiskt konsthantverk, men även grekiska och romerska antikviteter samt material från Japan och Kina finns representerade i samlingen. Ända sedan museets stadgar antogs av Göteborgs stadsfullmäktige 1904 har en febril insamlingsverksamhet pågått och redan 1905 skrevs de första föremålen in i museets katalog. Sedan dess har mellan 50 och upptill 1 800 föremål per år samlats in. De första åren köptes framförallt äldre svenskt och europeiskt konsthantverk in, men också kinesiskt och japanskt konsthantverk:

De första samlingarna utgjordes av äldre svenskt och europeiskt konsthantverk. Snart tillkom en samling japanska föremål, och 1912–13 företogs, för museets räkning, en insamlingsresa till Kina av botanisten Thorild Wulff. Axel Nilsson blev Röhsska museets intendent 1914, men hade som rådgivare till styrelsen redan bidragit till att byggnaden fått en form som ett väl fungerande och levande museum. Axel Nilsson var också en av initiativtagarna till Thorild Wulffs kinaresa. Man hann också arrangera en del mindre tillfälliga utställningar innan museet slog upp dörrarna för allmänheten 1916. År 1917 instiftades också föreningen Röhsska konstslöjdmuseets vänner. Ordförande blev prins Eugen. Föreningens ändamål var att köpa in värdefulla konstslöjdföremål, som i samförstånd med museets ledning skulle överlämnas till Röhsska Konstslöjdmuseet och införlivas med dess samlingar.

På 1920-talet började museet också köpa in samtida konsthantverk och museet skriver själva så här om sitt uppdrag och ändamål:

I dag är Röhsska museets syfte är att samla och visa design- och konsthantverkstraditionens skilda uttryck och kreativa karaktär, att uppmuntra ett aktivt förhållningssätt hos museibesökarna och att stimulera medvetenhet och kunskap om både historiska och samtida uttryck inom design och konsthantverk. I museets uppdrag ingår ett ansvar för att bevaka och samla in design och konsthantverks föremål och bevara dem för eftervärlden. Museet skall också presentera aktuella utställningar, arbeta med aktiv pedagogisk verksamhet samt dokumentera designprocessen genom historien. Museet önskar med hjälp av föremålsinsamling och utställningar ge perspektiv på samhällsutvecklingen, skapa upplevelser och bidra med stimulans och fördjupade insikter om den formvärld som omger oss. Museet vill vara en självklar mötesplats för utövande konsthantverkare, designers, forskare, industri och näringsliv.

Röhsska museet har sedan 1994 delat ut det årliga Torsten och Wanja Söderbergs pris för nyskapande och framstående gärning inom konsthantverk, design och mode i Norden. Priset instiftades med anledning av etthundraårsdagen av Torsten Söderbergs födelse den 4 november 1894. Varje år i november presenterar Röhsska museet en utställning med pristagaren.

Läs också:

Text i huvudsak från Wikipedia.

Stiftelsen August Röhss donationsfond

Stiftelse tillkommen som en donation från August Röhss. Fondens medel skall användas till att inrätta: en professur i nationalekonomi och sociologi samt en professur i geografi (med handelsgeografi) och etnografi; och använda överskottet av räntemedlen till ombildande av den nuvarande docenturen i statskunskap (med geografi) till en professur i statskunskap med statistik, vid Göteborgs Universitet.

Stiftelsens och stiftelsens medel förvaltas av Göteborgs Universitet. Vid utgången av 2015 var tillgångarna 6,4 miljoner kronor.

 

Stiftelsen August Röhss inköpsfond

Stiftelse tillkommen som en donation från August Röhss. Syftet är att främja inköp av konstsaker till Röhsska museet med rätt för styrelsen att där den prövar skäligt använda intill en femtedel (1/5) av årliga räntan till förökande av mynt- och medaljsamlingar.

Förvaltad av Göteborgs stad och vid utgången av 2015 hade stiftelsen tillgångar på 7,5 miljoner kronor.