Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Leffler

Magnus Fredrik Leffler

Magnus Fredrik Leffler, segelsömmare, föddes 1815-05-29 i Göteborg och dog i samma stad 1891-04-09. Han var son till Erik Magnus Leffler och Anna Magdalena Bruhn.

I sitt första äktenskap gift med Tekla Amanda Andersson (1830-1851) och i sitt andra med Mathilda Elisabeth Wallin (1823-1908). I första äktenskapet föddes dottern Amanda Leffler (1851-1927) som var författare och skriftställare.

Efter utbildning till segelsömmare fick han burskap som segelsömmarmästare i Göteborg år 1844. Han var därefter innehavare av segelsömmeri och kompassmakeri invid Gamla varvet i Majorna under åren 1844-91. I slutet av 1860-talet och på 1870-talet var han också en relativt betydande segelfartygsredare.

När Majorna inkorporerades i Göteborg blev han en av de som företrädde området i Göteborgs stadsfullmäktige där han satt mellan 1868 och 1872. Under denna tid hade han en del förtroendeuppdrag som i huvudsak var relaterade till verksamheter i Majorna och Masthugget.

Advertisements

Amanda Leffler

Amanda Magdalena Benedikta Leffler, författare, född 26 april 1851 i Göteborg, död 11 mars 1927, biograferad i Vem är det? 1927 och i Svenska kvinnor i offentlig verksamhet, 1924. Dotter till  Magnus Fredrik Leffler och Tekla Amanda Andersson.

Hon studerade 1887-1888 vid Tärna och Askovs folkhögskola och var verksam inom KFUK och Majornas blåbandsförening. Hon utgav broschyrer och novellsamlingar och bidrog i tidningarna Idun, Göteborgs Handelstidning, Göteborgs Aftonblad.

Göteborgs Rederi AB

Göteborgs Rederi AB bildades 1865 med ett aktiekapital om 1,5 milj. rdr, vilket gjorde detta rederi till det största räknat efter aktiekapitalet, innan Rederi AB Svea bildades. Övertog snart större delen av den rederiverksamhet som fanns i J.G. Grönvall & Co.

År 1867 inregistrerade bolaget fem segelfartyg på tillsammans över 800 nyläster – 3 barkar, 1 fregattskepp och 1 brigg -, visserligen inte nybyggda men ändå representerande ett betydande kapital. Enligt 1871 års skeppslista ägde bolaget då 7 fartyg på över 900 ny läster. I 1873 års lista upptas endast två fartyg om nära 200 nyläster som ägda av bolaget. År 1875 var bolaget upplöst.

Bolaget hade 1867 endast 4 delägare. De var stadsmäklaren August Leffler (huvudredare), grossh. C. G. Kihlman, handelsbokhållaren O. Brusewitz och grosshandlare E. F. Brusewitz. Den sistnämnde som var den drivande personen i rederiet dog dock samma år och därför blev bolaget inte långvarigt. Leffler var också bl. a. grundare och delägare i Ångfartygs AB Thule och Ångfartygs AB Svenska Lloyd liksom även aktieägare i Rederi AB Örnen, det största svenska segelfartygsrederiet genom tiderna. O. Brusewitz var sedermera en av de större intressenterna i Ångf. AB Thule.

Ägde 5 segelfartyg år 1867 och 10 fartyg år 1869 på sammanlagt 1 197 nyläster och var då Göteborgs största rederi. 1871 hade företaget 7 fartyg.

Segelfartyg (alla innehades i stort sett 1867-1872, de allra sista såldes 1873 och några köptes redan 1866)

  • Activ, brigg på 116 läster. Byggd 1838 i Skepparkroken. Reparerad 1866. Övertagen från J.G. Grönvall & Co. Befälhavare C.J.E. Törnström.
  • Alida, skonertbrigg på 53,5 nyläster. Byggd i Gävle 1842. Övertagen från J.G. Grönvall & Co. Såld till J.E. Waenerlund i början av 1870-talet. Befälhavare H.D.C.B. Bergström.
  • Antelope, skepp på 182 läster. Byggt 1852. Övertaget från J.G. Grönvall & Co.
  • Balder, brigg på 179 läster. Byggt 1845. Övertagen från J.G. Grönvall & Co. Befälhavare J.O. Löfqvist.
  • Edgar, skepp på 312 läster. Övertaget från J.G. Grönvall & Co. Befälhavare C.J.T. Rhodin.
  • Fata Morgana, skepp på 191 läster, senare 176 läster. Byggt 1856 i Söderhamn. Reparerat 1861. Övertaget från J.G. Grönvall & Co. Befälhavare R.V.S. Fleming
  • Harald, skepp på 265 läster (1856), 306 läster (1858), senare 284 läster. Byggt i Quebec, Kanada, år 1855. Övertaget från J.G. Grönvall & Co. Befälhavare A.W. Pettersson
  • Jenny, skonert på 59 läster. Byggd 1856 i Rå vid Askersund. Övertagen från J.G. Grönvall & Co. Befälhavare A.J. Johansson.
  • Montrose, skepp på 266 läster byggt på Svartviks varv. Övertaget från J.G. Grönvall & Co. Befälhavare C.A. Wiman.
  • Oscar, skepp på 422 läster. Byggt 1857 i Kristinestad, Finland. Övertaget från J.G. Grönvall & Co. Sålt till P.A. Lindberg. Befälhavare C.J.E. Törnström.
  • Selma, brigg på 125 läster. Byggd 1850. Övertagen från J.G. Grönvall & Co.

Informationen om de enskilda fartygen hämtad från Sveriges skeppslista.

 

Rederi AB Örnen

Rederi AB Örnen, i Göteborg, var Sveriges största rederi under dess verksamhetsår 1873-1893. Grundare av bolaget var sjökapten J. F. Strömberg, (huvudredare), grossh. C. O. Kjellberg, grossh. A. L. Pinéus, kommendörkapten Emil Ekman och sjökapten O. P. Övergaard. Total fanns det 53 aktieägare.

Vid grundandet var aktiekapitalet 1 miljon kronor men det utökades bl.a. genom övertagande av fartyg från nya delägare. Aktiekapitalet utökades till 1,5 milj. rdr år 1874 och till 1 816 000 kr år 1878.

Örnen var Sveriges sista stora segelfartsrederi med sjutton skepp, när det var som störst. Varvet Kusten inköptes strax efter starten; för reparationer och fartygsbyggen åt rederiet och även reparationer åt andra i fartygsbranschen. Sjökapten Johan Ferdinand Strömberg (1825-1894) var delägare och verkställande direktör i Rederi AB Örnen. Lån för att starta verksamheten bistod Skandinaviska Kredit AB och stadsmäklare

Strax efter starten köpte rederiet Varvet Kusten AB som bildats 1865. Ägare av Varvet Kusten AB vid denna tid var C.O. Kjellberg (20%), Alexander Barclay (19%), Emil Ekman (5%), J.F. Strömberg (5%), Gustaf Melin, E Brusewitz, Jonas Kjellberg, Charles O. Bäck, D. Carnegie & Co, Wilhelm Röhss, William Gibson & Söner och C. E. Olsson. Alla dessa blev när Varvet Kusten köptes upp istället delägare i Rederi AB Örnen där J.A. Kjellberg & Söner, Alex. Barclay & Co, A.L. Pinéus, G.H. Hegardt & CoWilliam Gibson & Söner, August Leffler samt flera av delägarna i Varvet Kusten AB redan var delägare. När Rederi AB Örnen bildades övertogs delägarnas andelar i olika fartyg.

Samtidigt som Varvet Kusten köptes övertogs även egendomarna Bellevue och Gibraltar som båda låg runt varvet.

Bolaget omfattade det största tonnaget, 11 224 nettoton, åren 1878-79, då företaget redade 17 segelfartyg. 1883 hade Örnen 16 fartyg med ett sammanlagt tonnage på 10 939 ton vilket innebar att det tonnagemässigt var Sveriges största rederi.

Förutom under några få år var Rederi AB Örnen aldrig någon bra affär och redan 1883 började fartygen säljas.1893 fanns fem fartyg kvar och de köptes då av G.D. Kennedy och John E. Olsson med G. Kennedy som huvudägare med 75% i fartygen och John E. Olsson som huvudredare trots hans minoritetsintresse i bolaget.

Örnenrederiets olönsamhet och avveckling ledde till konkurs för stadsmäklare J.M. Möller som ordnat lån till företaget. Handelsfirman G.H. Hegardt & Co drogs också med i det ekonomiska fallet och gick i konkurs.

Segelfartyg som tillhörde Rederi AB Örnen

Albatross, -1893, sålt till John E. Olsson
Condoren, -1893, 1 160 registerton, sålt till John E. Olsson
Gamen, – 1893, sålt till John E. Olsson
Gladan, -1893, sålt till John E. Olsson
Gripen,  1874- 1893, 1 172 bruttoregisterton, 54,6 meter långt, byggt i Medford 1870 som J.F. Foster. Sålt till John E. Olsson är 1893.
Lärkan, byggd på Kustens varv
Skatan
Storken, 1880-, byggd på Kustens varv
Tärnan, byggd på Kustens varv
William och Anna, 1873-, övertogs från William Gibson & Söner
Örnen (I) 1873-1876, tidigare Josiah L. Hale. Påseglades och förliste i Engelska kanalen 1876. Kapten var Hugo Eiserman.
Örnen (II), 1877-, 1 500 ton, byggd på Kustens varv. Kapten var Hugo Eiserman.

Källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22, John Murray, G.D. Kennedy, 2016, Hallén, Olsson, Rosengren och Sandberg, Majornas historia, 2007

 

Kvarteret Varuhuset

Kvarteret Varuhuset är området mellan Västra Hamngatan-Kungsgatan-Korsgatan-Vallgatan.

Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 1, tomt 59, Schotte, Schildt, Wessman, Almroth, Svalin, Ahlroth, Poppelman
Rote 1, tomt 60, Ahlberg, Mounier, Floberg
Rote 1, tomt 61
Rote 1, tomt 62, Grijs
Rote 1, tomt 63
Rote 1, tomt 64, Flygare, Siögård, Insulander
Rote 1, tomt 65
Rote 1, tomt 66
Rote 1, tomt 67
Rote 1, tomt 68
Rote 1, tomt 69
Rote 1, tomt 70
Rote 1, tomt 71
Rote 2, tomt 19
Rote 2, tomt 20
Rote 2, tomt 21, Windruff,
Rote 2, tomt 22, Wedinghusen, Heinrich
Rote 2, tomt 23, Meissner, Hernick, Walter, Koschell, Malm, Royal Bachelor’s Club, von Aken, LyonDahlgren
Rote 2, tomt 24, Wohlfahrt, Halbmeijer, Svensson, Malm, Westberg, Beckman
Rote 2, tomt 25, Schutz, Maijgren, Rotzell,
Rote 2, tomt 26, Braunjohan, Grefwe, Mellenberg, Sandberg, Kullman, Floberg, Flygare, Svahnberg, Lundgren, Ekman, Sandbergs klädesfabrik
Rote 2, tomt 27, Lignell, Lundell, Wohlfahrt
Rote 2, tomt 28,
Rote 2, tomt 29Poies, Rising, Höberg, Ahrenberg
Rote 2, tomt 30, Frolander, Hagman
Rote 2, tomt 31, Holmer, Beckman, Ullgren, Homan, Prytz, Jansson
Rote 2, tomt 33, Frolander, Ramzius, Leffler
Rote 2, tomt 34, Bautz, Wessman, Almroth, Ahlroth, Svalin

Kvarteret Varuhuset

Dahlgrenska huset

Sjöförsäkringsaktiebolaget Ocean

Del 6 av 11 i serien Sveriges handel och industri 3

Det är själfklart, att i Göteborg, som i afseende på utrikes sjöfarten varit Sveriges främsta stad, intresset för sjöförsäkringen skall hafva varit synnerligen lifligt. Och just vid den tid, då svenska ångbåtsflottan snabbast utvecklade sig, gjorde sig behofvet kändt af en försäkringsinstitution, utöfver de förut befintliga, så mycket mer som de stora assuransbeloppen i utländska bolag tydligt ådagalade, att godt utrymme fanns för en sådan.

Några af den tidens största speditörs- och skeppsredarefirmor, Aug. Leffler & C:o, Aug. Carlson och Adolph Mever & C:o, beslöto år 1872 att bilda ett sjöförsäkringsaktiebolag, som skulle tillämpa nyaste principer inom försäkringstekniken och med öfvertagande af risker af alla slag — sjöskada å varor och kasko, förlust å bodmeri, frakter, fraktförskott, sjöfolks effekter, landtransporter — delvis basera verksamheten på reassurans.

Genom annons i stadens tidningar för den 7, 8 och 9 november 1872 utfärdades inbjudning till aktieteckning, hvilken omfattades med sådan tillit, att, emot erbjudne 2.500 aktier, 1.616 personer tecknade sig för icke mindre än 109.902 aktier. Sedan tillfölje af denna storslagna öfverteckning fördelning af de erbjudna aktierna, i öfverensstämmelse med i inbjudningen gjorda förbehåll, ägt rum, samt efter det Kgl. Maj:ts fastställelse å förslaget till bolagsordning med oväsentliga förändringar den 22 november 1872 erhållits, sammanträdde aktieägarne den 14 december 1872 till konstituerande bolagsstämma,  hvarvid till styrelse för år 1873 valdes: hr kaptenen E. G. Edclfelt, som utsågs till verkställande direktör, hrr grosshandlarne August Carlson och C. Hellstenius samt hrr skeppsredarne August Leffler och Adolph Meyer.

Sedan styrelsen därefter vidtagit nödiga förberedande åtgärder för
försäkringsrörelsens öppnande, börjades bolagets verksamhet den 2 januari 1873 och är bolaget således det andra i ordningen af de nu existerande sjöförsäkringsbolagen i Göteborg, från verksamhetens början räknadt. Såsom ett bevis på de ringa organisationskostnaderna må nämnas, att de i sin helhet endast uppgingo till 4.350: 35 kronor.

Under bolagets första verksamhetsår tecknades:

826 försäkringar å kasko till belopp af………………… Kr. 6.447.835: 50
11.499 dito å varor m. m. till belopp af …………………. ,, 48.782.083:86
eller tillsammans 12.325 försäkringar å sammanlagdt…Kr. 55.299.919:36
hvaraf reassurerades……………………………………… Kr. 17.677.407:88

till jämförelse hvarmed må nämnas, att år 1902. meddelades 96.722 försäkringar till ett försäkringsvärde af 328.177.316 kronor, hvaraf återförsäkrades 153.308.659 kr.

Redan i berättelsen för år 1874 hade styrelsen och revisorerna fäst uppmärksamheten på de förluster bolaget lidit genom en del agenturer i utlandet, svnnerligast i London, och styrelsen meddelar i 1875 års berättelse, att bolaget ”utan förluster på de utländska agenturerna, uppgående sammanlagdt till kr. 154.220: 44, skulle haft ett öfverskott af kr. 92.807:81;” ”att förlusten i London var oberäknelig, härledde sig,” enligt samma berättelse, ”hufvudsakligast från svekfulla uppgifter om aflupna och reassurerade risker, som hvarken voro det ena eller det andra.”

Styrelsen hade emellertid redan i augusti 1874 indragit agenturen i London och i september s. å. samtliga öfriga, utom den norska generalagenturen i Kristiania, som allt fortfarande kvarstår.

För aktieägarne yttrade sig dessa missförhållanden på så sätt, att utdelningen, som första året uppgått till 10 %, under andra året nedgick till 6 % och för tredje året helt och hållet uteblef. Men redan år 1876 utgjorde öfverskottet å det inbetalta aktiekapitalet 17 %, hvarför en utdelning af 6% då kunde ske. Under åren 1877 t. o. m. 1879 steg den åter till 10 % årligen. Affärsutvecklingen i dess helhet utvisade följaktligen, att bolaget oskadt kommit ifrån de nyss antydda svårigheterna, hvilket äfven framgår däraf, att oaktadt affärerna höllos inom mindre dimensioner, utbytet visade sig så godt, att bolaget under åren 1877—81 i det närmaste intjänade sitt aktiekapitalbelopp, hvarför också bolagets reservfond kunde ökas från 60.000 till 240.000 kronor och en dispositionsfond afsättas på 40.000 kr.

Under år 1883 steg försäkringssumman för första gången till ett belopp af öfver 100 mill. kronor och de goda konjunkturerna visade sig äfven därutinnan, att bolagets vinst året därpå för första gången öfversteg 200.000 kr., — den utgjorde då 219.718 kr.

I 1883 års bokslut genomfördes en genomgripande förändring i bolagets system att afsätta reserver. Man öfvergick då till det s. k. engelska systemet, — hvilket sedermera antagits af de flesta sjöförsäkringsbolag i Sverige, — att till försäkringsfond och reservfond för sväfvande skador afsätta hela behållningen af det löpande årets rörelse och beräkna affärsresultatet å afvecklingen af föregående års premie och skadereserv.

Femårsperioden 1882—6 kännetecknas af en successiv sänkning af premierna, men bolagets verksamhet leddes så, att reservfonden kunde ökas till 400.000 kr. och dispositionsfonden till 192.000 kr., hvarjämte utdelningen till aktieägarne, som 1880 var nere i 7 % och under åren 1881—3 utgjort 10 %, åren 1884 och 1885 ökades till 15 % och år 1886 till 20 %.

Under den följande femårsperioden ökades kaskoförsäkringen betydligt och var år 1890 uppe i ett försäkringsbelopp af nära 36 millioner kronor, men behållningen höll sig inom mera blygsamma gränser. Bolagets fonder ökades emellertid, reservfonden till

600.000 kr. och fonden för inlösen af garantifondsförbindelserna till 200.000 kr., hvarjämte disponibla medel uppgingo till 1oo.ooo kr.

Åren 1892—6 visa en stark affärsutveckling, — år 1895 steg försäkringssumman till öfver 200 mill. kr., — men behållningarne voro dock i aftagande, ”antydande, att man ännu ej lyckats väl sofra den nyvunna affären.” Ett icke oafsevärdt afbräck vållades bolaget genom de förluster, som det måste lida genom de år 1894 upptäckta oegentligheterna.

Men den nya ledning, hvarunder bolaget kommit, visade snart sina verkningar och premierna, som år 1896 öfverstigit 2 mill. kr., nådde redan 1899 upp öfver 3 mill. kr. samt uppgingo för år 1902 till öfver 3 3/4 mill. Vinsten har samtidigt alltjämt varit i stegring och för åren 1901 och 1902 medgifvit en utdelning af icke mindre än 25 % på det ursprungligen inbetalta kapitalet.

Affärens tilltagande storlek betecknas af följande siffror i kronor:

Dessutom finnes en tjänstemannapensionsfond, för närvarande öfverstigande kr. 100.000: —.

Den ursprungliga bolagsordningen ändrades vid bolagsstämmor 1889, hvarefter förnyad ordning den 19 juli s. å. af Kgl. Maj:t fastställdes. Enligt denna skulle aktiekapitalet, såsom dittills, utgöra 400.000 kronor, fördeladt i aktier å 100 kr., hvarjämte till ytterligare säkerhet skulle allt fortfarande finnas en garantifond å 600.000 kr., bildad på så sätt att för hvarje aktie af dess ägare aflämnades en skriftlig förbindelse å 150 kr.

I denna ordning skedde år 1898 den förändring, att aktiekapitalet höjdes till 500.000 kr., fördelade i aktier å 125 kr., hvaremot föreskriften om en garantifond uteslöts. Bolagets fonder ansågos nämligen då så stora, att de s. k. garantifondsförbindelserna kunde återställas till aktieägame. Med gillande häraf fastställde Kgl. Maj:t den 25 augusti 1898 den nu gällande bolagsordningen, som emellertid väsentligen endast utgör ett upprepande af den förutvarande. Såsom nya kunna betecknas bestämmelserna, dels att till god man vid inom bolaget uppkommande tvister icke må utses aktieägare, och dels att revisor, som tjänstgjort i fyra på hvarandra följande år, icke må för de två nästpåföljande åren återväljas till denna befattning.

Bolagets förste verkställande direktör blef kapten G. Edelfelt, som kvarstannade ända till sin år 1894 inträffade död. Hans efterträdare blef nuvarande direktören Lillienau, som förut skött motsvarande befattning i Sjöförsäkringsaktiebolaget Öresund i Malmö. Hans fackkunskap har tagits i anspråk vid många tillfällen under samarbetet mellan de svenska sjöförsäkringsbolagen, särskildt vid revidering af Allmän svensk
sjöförsäkringsplan, omarbetning af sjöförsäkringstarifferna m. m.

Såsom ordinarie styrelseledamöter sedan bolagets stiftande hafva följande herrar fungerat: E. G. Edelfelt (1873—1894), August Carlson (1873—1902), C. Hellstenius (1873—1894), August Leffler (1873—1887), Adolph Meyer (1873—1877), Axel Wetterberg (1878—1879), Carl Minton (1880—1890), Adolf Florell (1888—1902), Ernst Bring (1891 —1894), Aug. Lillienau (1895—1902), H. W. P. Wetterström (1895—1898), Carl Krüger (1895—1902) och Carl O. Wijk (1899—1902).

För närvarande utgöres bolagets styrelse af herrar: grosshandlanden August
ordf., direktör Aug. Lillienau, verkställande direktör, grosshandlanden Ad. Florell, konsuln Carl O. Wijk och grosshandlanden Carl Krüger. Suppleanter äro herrar: Rob.t Edelfelt och grosshandlanden Gust. F. Bratt.

Axel Ramm

Sjöförsäkringsaktiebolaget Gauthiod

Del 5 av 11 i serien Sveriges handel och industri 3

Äldst bland alla systematiserade försäkringsarter är sjöförsäkringen. Detta gäller icke blott utlandet, utan äfven vårt land, där den blef föremål för lagstiftningsåtgärder redan genom 1667 års sjölag, som innehåller en särskild försäkringsbalk.

I Stockholm stiftades redan år 1739 ett sjöassurance-kompani och år 1826 ett sjöförsäkringsbolag; i Göteborg bildades år 1840 ett ömsesidighetsbolag, sjöassuransföreningen, beräknadt endast för på kravel byggda fartyg tillhöriga redare i Göteborg och omnäjd. Alla dessa hafva sedermera upphört, det förstnämda år 1863, då det äldsta i Sverige nu existerande sjöförsäkringsbolag, Gauthiod, tillkom.

Den äldsta i behåll befintliga handling rörande detta bolag är ett kortfattadt protokoll på tre paragrafer, hållet vid en sammankomst å Börsen den 2 mars 1863. Närvarande voro hrr Chr. Arvidson, som fungerade som ordförande, J. J. Ekman, Th. Berger, L. Bergman, Ch. G. Lindberg, A. Gren, J. Hamberg, Th. Mannheimer, O. Magnus, C. Hellstenius och C. A. Nilson; protokollet fördes af redaktör S. A. Hedlund. Sammanträdet var  utlyst för att behandla ett af hr Ross framstäldt förslag om bildande af ett sjöförsäkringsbolag. En komite bestående af hrr Chr. Arvidsson, J. J. Ekman, Charles G. Lindberg,  Aug. Röhss och Ad. Magnus tillsattes för att föra saken vidare framåt.

Komitén utfärdade påföljande dag, den 3 mars, en inbjudan till aktieteckning i ett dyligt bolag på minst 1/2 million rdr. Teckningen uppgick ganska snabbt till 600.000 rdr.

Den 28 maj 1863 hölls konstituerande sammanträde, då bolagsordning antogs och nyssnämde komiterade, — bland hvilka konsul Oscar Ekman ingått i st. f. hr J. J. Ekman, — erhöllo i uppdrag att söka fastställelse därå samt att förvalta bolagets angelägenheter, tills styrelse blifvit utsedd.

Den 1o—11 augusti 1863 hade Gauthiod sin första ordinarie bolagsstämma under ordförandeskap af distriktschefen W. Karström. Vid denna antogos ”försäkringsvilkor” och för styrelsen en instruktion, som bl. a. innehöll den för ett nybildadt sjöförsäkringsbolag säkerligen välbetänkta, men för nutiden något främmande bestämmelsen att från bolagets försäkring skulle tillsvidare undantagas försäkring å fartyg (kasko). Likaledes ålades styrelsen, att antaga försäkring å gods och därmed jämförliga försäkringsföremål endast för resor på inländska vattendrag samt mellan Östersjöns, norska, danska, holländska, tyska, belgiska, franska, storbrittanniska, spanska, portugisiska och italienska hamnar, — något som ju äfven utgör ett bevis på den försiktighet, hvarmed man då gick till väga.

Till bolagets förste värkställande direktör, med en lön af 4.000 rdr. rmt., utsågs hr H. Henriques, med vice häradshöfding C. M. Nyström till suppleant. Styrelseledamöter blefvo hr Chr. Arvidson och kommendörkaptenen Emil Ekman, suppleanter frih. H.  Fleetwood och hr Ch:s. G. Lindberg, revisorer hrr Aug. Leffler och C. O. Kjellberg med Ad. Magnus och Olof Wijk till suppleanter.

Vid ett af de första styrelsesammanträdena fastställdes en instruktion för agenterna,  hvari bl. a. förekom bestämmelsen, att varurisker fingo antagas endast med fartyg, som fördes af välkända skeppare. Redan några månader efter bolagets tillkomst utsträcktes försäkringen å gods emellertid till alla farvatten, utom ishafven och Svarta hafvet. År 1870 tog man ytterligare ett steg till bolagets utveckling, i det vårstämman beslöt, att risker å fartyg ”mot totalförlust” kunde få öfvertagas; år 1871 infördes försäkring å varor befordrade öfver land. Men först år 1873 bemyndigades styrelsen att antaga kasko-försäkringar; och först under detta år kan bolagets verksamhet sålunda sägas hafva blifvit fullt modern.

Bolaget hade härmed nått den sträfvan, som det alltid fullföljt, att genom sunda försäkringsvillkor och lämpligt afpassade premier bidraga till ernåendet af en solid sjöförsäkringsrörelse inom landet. För detta ändamål har det ock alltid gått i spetsen för uppnående af enighet med andra existerande bolag i åtskilliga försäkringsangelägenheter.

I främsta rummet står bolaget för sin utveckling i tacksamhetsskuld till baron H. Fleetwood, hvilken, — sedan Henriques under september 1864 aflidit och hans suppleant Nyström fungerat till årets slut, — alltifrån den 1 januari 1865 till slutet af år 1892 skötte verkställande direktörsskapet. Det är under hans sakkunniga och försiktiga ledning, som bolagets solida ställning skapats; och det är genom hans intresserade arbete för sjöförsäkringen i allmänhet, som han på ett framstående sätt bidragit till sjöassuransrörelsens utveckling och höjande. I verksamheten för Gauthiods utveckling understöddes han kraftigt af kommendörkaptenen Ekman, som deltog i bolagets styrelse från dess stiftande ända till 1894 års slut.

Sedan år 1893 är bolagets verkställande direktör hr J. P. L. Anderson; öfriga styrelseledamöter äro grosshandlanden C. L. Berggren (sedan 1889) och konsul Johan E. Ekman (sedan 1901).

Om man frånser 1863, då bolaget ej verkade under hela året, kunna följande siffror något belysa utvecklingen af dess verksamhet under 40-årsperioden:

Sedan bolagets tillkomst hafva till aktieägarne utdelats inalles 1.517.200 kronor, motsvarande en årlig genom snittsdividend af 31.61 %, hvilket måste anses vara ett lyckligt resultat. Oaktadt bolaget under åren 1892—93 led betydande förluster å den agentur, som det i förening med flere nordiska bolag etablerat i London, — föröfrigt de enda  år under bolagets tillvaro, då ingen behållning å rörelsen uppstått, — hafva reservfonderna sedermera så kunnat ökas, att de numera uppgå till 665.000 kronor, hvarjämte afsatts 70.000 kronor för bildande af en fond till inlösen af aktieägarnes grundfondsförbindelser.

För sina tjänstemän’ har bolaget ur vinstmedel, till belopp varierande från 5.000 till 500 kronor, afsatt en pensionsfond, som numera uppgår till c:a 75.000 kr.

Till minne af bolagets 40-åriga tillvaro och framgångsrika värksamhet beslöt bolagsstämman den 25 april 1903 att såsom gåfva till Sjömannasällskapets stiftelses för åldriga sjömän byggnadsfond öfverlämna ett belopp af 5.000 kronor.

Såsom ett vackert bevis på intresse för bolaget må nämnas, att varfsägaren G. A. Lundgren till förvaltning af bolagets styrelse donerat 10.000 kr. till en fond, hvaraf räntan skall användas till understöd åt änkor efter sådana sjömän, hvilka omkommit med fartyg, som vid förlisningen varit försäkrade i bolaget. Donationen, öfverlämnad 1895, uppgår numera till ca. 14.376 kronor.

I den ursprungliga bolagsordningen har genom K. M:ts resolution den 9 juni 1871 genomförts den ändring, att bolagsman icke må äga flere aktier i bolaget än som motsvarar 1/24-del af bolagets hela tecknade kapital.

Bolagets affärer bedrifvas hufvudsakligen inom landet, men äfven i Norge och Finland, hvarjämte det har agenturer i London och ett par kontinentala sjöstäder. Agenter i Stockholm äro hrr Harald Wulff, Hugo Mattsson och C. H. Heurlin.

Axel Ramm

Sven Renström & Co

Del 14 av 19 i serien 1800-talets handelshus

Sven Renström & Co grundades 1816 i Göteborg i dyningarna efter de många företag som de åren gick i konkurs efter att kontinentalblockaden upphört, Ostindiska kompaniet lagts ner och sillen försvunnit. Grundare var Sven Renström (1793-1869) och firman bar länge bara hans namn. Verksamheten var förts hand som mottagare av järn från bruken och i mindre utsträckning export av järn. Huvuddelen av det järn firman köpte från bruken såldes vidare till andra handelshus för export.

I början handlade firman kanske främst med järn från Svaneholms bruk men från omkring 1850 blev Storfors firmans viktigaste brukskontakt. I Storfors järnbruk blev Sven Renström också delägare och ägde en fjärdedel. Fram till 1879 då var firman kommissionär för Storfors bruk men det året överfördes kommissionärsskapet på L.G. Bratt & Co. Ett annat järnbuk där firman hade stora ekonomiska intressen var Kohlsäter. Sven Renström & Co var också en betydande exportör av trävaror.

Gamla rörverket, Storfors bruk

Gamla rörverket, Storfors bruk

I firman blev Peter Hammarberg (1814-88) delägare år 1843 och år 1851 bytte firman namn till Sven Renström & Co. Vid Sven Renströms död blev James Leffler (1838–1893), svärson till Peter Hammarberg, delägare i firman (utträdde 1880) och 1872 George Barclay (utträdde 1 juli 1887) samt James Hammarberg (1847-96), son till Peter Hammarberg. Firman upphörde den 31 december 1909.

Källor:
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Jan Kuuse, Ekman – ett handelshus 1802-1996, 1996

Gamlestadens Fabriker AB

Del 2 av 4 i serien Textilföretag

1854 övertog Rosenlunds Spinneri AB det tidigare Sahlgrenska sockerbruket i Gamlestaden och gjorde om det till bomullsspinneri. Handelsfirman Johansson & Carlander, etablerad 1865 av Johannes Johansson och Christopher Carlander köpte Gamlestadens Fabriker med dess båda spinnerier från Rosenlunds Spinneri AB år 1880. Det var en stor anläggning med cirka 500 arbetare. Det nya spinneriet hade 1873—1875 uppförts av engelsmannen Theodor Webb och spinnmästare var engelsmannen William Robinson, som engagerats 1864 och som kvarstod hos den nya ledningen ända till 1898. Förutom spinneri inrättades ett färgeri 1882, och året därpå startades en tillverkning av fisknät, särskilt sillvadar.

1891 ombildades textilföretaget till aktiebolag under namnet Gamlestadens Fabrikers AB. 1894 inträdde Knut J:son Mark och Axel Carlander som ägare i Johansson & Carlander samt Gamlestadens Fabriker AB. Tillverkning utgjordes vid denna tidpunkt bland annat av spinneriprodukter, bomullsvävnader och fisknät. År 1900 hade företaget cirka 1 100 anställda och 1920 1 200. 1929 startade bolaget en konfektionsfabrik men genom rationaliseringar minskade antalet anställda.

Christoffer Carlander var VD till 1920 då han efterträddes av Knut J:son Mark. Fram till 1930 var Knut J:son Mark och Axel Carlander de enda styrelsemedlemmarna i företaget men då utvidgades styrelsen med Ragnar Andréen från Skandinaviska Banken, Uno Forsberg från SKF och Hakon Leffler. När Axel Carlander dog 1939 inträdde Bertil Carlander i styrelsen och när Uno Forsberg dog 1941 blev Gösta Blum styrelseledamot och 1945 efterträddes Andréen av Nils Bökman.

I början av 1940-talet hade Gamlestadens Fabriker AB 1 200 anställda och 1960 var antalet anställd bara omkring 1 000. 1961 fusionerades bolaget med Norrköpings Bomullsväveri AB (Tuppen) och 1962 övertogs den textiltillverkning Holmens Bruk AB i Norrköping hade. Konfektionstillverkningen såldes 1963 till Värnamo Konfektions AB och flyttades till Värnamo.

1962 ombildades moderbolaget i koncernen genom fusion med ett dotterbolag (Asken) till investmentbolag, Investment AB Asken. Textilverksamheten lade i ett separat dotterbolag som fick namnet Gamlestadens AB. 1966 köptes Mölnlyckes hemtextiltillverkning som fusionerades med Tuppens till Mölnlycke-Tuppen AB. Ett år senare såldes denna verksamhet till Borås Wäfveri AB (familjen Bergengren). 1969 köpte företaget in aktiemajoriteten i ett annat investmentbolag, Förvaltnings AB Sanna, tidigare ägt av familjen Kempe. För den fortsatta historien se Investment AB Asken.

Sven Wingquist, driftsingenjör vid Gamlestadens Fabriker 1899-1907, utvecklade 1906-1907 det självreglerande kullagret. Med kapital från Gamlestadens Fabriker AB grundade Axel Carlander och Knut J:son Mark med flera, AB Svenska Kullagerfabriken (SKF) den 16 februari 1907 för att utveckla Sven Wingquists innovationer på kullagerområdet inom ett eget bolag.

Hakon Leffler

Hakon LefflerHakon Leffler, född 11 mars 1887 i Göteborg, död 31 juli 1972 i Göteborg, var en svensk industriman och tennisspelare.

Han var son till grosshandlaren Carl Leopold Nicolaus Leffler och Hanna Delbanco, och sedan 1913 gift med Märta Caroline von Bahr. Han var syssling till Janne Leffler och Edvin Leffler. Son till hakon Leffler och Märta Caroline von Bahr var Jan Leffler (1914-2004)

Leffler tog mogenhetsexamen i Göteborg 1905 och genomgick 1905-1908 Kungliga Tekniska högskolan där han studerade elektroteknik. Därefter studerade han vid Uppsala universitet, där han blev fil. kand. 1910. Mellan 1912-15 var han anställd i firma M.E. Delbanco och utsågs året efter till VD i Svenska oljeslageri AB (SOAB). 1929 blev han vice VD vid Gamlestadens Fabriker AB och 1935 VD och därefter styrelsordförande i samma bolag 1954—62.

Han hade utöver det som redan nämnts en lång rad förtroendeuppdrag i näringslivet i Göteborg och på andra håll i Sverige som exempelvis ledamot av styrelsen för Gbgs Sparbank från 1921, Ränte- o. Kapitalförsäkringsanstalten i Gbg från 1922, i Skandinaviska Kredit AB från 26, Boxholms AB från 1929, Sjöförsäkrings AB Gauthiod från 1931 och senare styrelsordförande där, v.ordf. i styrelsen för Brand- & Livförsäkrings AB Svea, Svenska Sockerfabriks AB, Sveriges Textilindustriförbund, styrelseordförande i Jonsereds Fabrikers AB 1950—57, och Försäkrings AB Svea-Nornan 1954—56

Hade också en del uppdrag för Göteborg stad och var en tid politiker. Han var ordf. i styr. f. Gbgs spårv. 22-27, ledamot av stadsfullmäktige 1921-22 och 1924-26 och v. ordf. i
handelskammaren 1949—60.

Leffler deltog i tennistävlingarna i herrsingel vid olympiska sommarspelen 1912.

Huvuddelen av texten från wikipedia.