Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Brusewitz

J.G. Grönvall & Co

Del 5 av 19 i serien 1800-talets handelshus

Rederi- och importfirma som grundades av Johan Gabriel Grönvall och svärsonen Elis Fredrik Brusewitz år 1832. Drevs av de två tillsammans intill år 1839 då även Wilhelm Röhss d.ä. tycks ha blivit delägare. Elis Fredrik Brusewitz övertog samma år svärfaderns andel i firman Grönvall & Röhss som då bytte namn till Röhss & Brusewitz.

1850 hade firman skeppen Australia, Harald, Thetis, Montrose, Solo, Antelope och Fata Morgana samt briggarna Balder, Selma, Activ, Emil, Zephir och Susanna. J.G. Grönvall & Co var ett av de största rederierna i Göteborg vid denna tidpunkt i konkurrens med James Dickson & Co.

1853 delade Brusewitz och Röhss upp firmorna på grund av osämja. Röhss fick Röhss & Brusewitz medan Brusewitz fick J.G. Grönvall & Co. Johan Gabriel Grönvall dog 1856.

E.F. Brusewitz fortsatte ensam driva J.G. Grönvall & Co som var en av Göteborg största kaffeimportörer. Denna firma tog hand import- och exportaffärerna samt hälften av fartygsandelarna. Verksamheten innefattade export av järn och metaller från Göteborg samt trävaror från Norrland och Finland.

1866 bildade E.F. Brusewitz Göteborgs Rederi AB som successivt kom att överta rederiverksamheten från J.G. Grönvall & Co som avvecklades allteftersom.

Advertisements

Johan Gabriel Grönvall

Johan Gabriel Grönvall

Johan Gabriel Grönvall

Johan Gabriel Grönvall (1769—1856) var son till guldsmeden Johan Grönvall (död 1874) i Vänersborg. Han blev medlem i Handelssocieteten i Göteborg 1802 och vann burskap i staden som handlande 18o3.

Övertog år 1813 Kallebäck Nord­gården från Anders Björnbergs sterbhusdelägare för samma summa som denne köpt gården för. På gården fanns då ett teglbruk vars ägare var Wimnell & Grönvall.

Han var 1802—28 var delägare i firman Grönvall & Bergendahl, som sålde textilier från Boråstrakten och imoprterade garner från bl.a. den stora Dunklerbergska fabriken i Elberfeld i Hannover. Vid denna fabrik arbetade Wilhelm Röhss d.ä som färgare. Grönvall övertalade honom att åka till Sverige och starta upp ett färgeri. De grundade Färgeri AB Levanten år 1827.

1828 bildade de två också handelsfirman Grönvall & Röhss som han var delägare i intill 1839. Wilhelm Röhss var gift med en syster till Grönvalls svärson Jan Carl Bressander. 1832—39 innehade han därjämte tillsammans med sin svärson Elis Fredrik Brusewitz  den betydande rederi- och importfirman J G Grönvall & Co.

1839 blev istället Elis Fedrik Brusewitz delägare i firman Grönvall & Röhss som därmed bytte namn till Brusewitz & Röhss. I  J.G Grönvall & Co blev Röhss också delägare. 1853 delade Brusewitz och Röhss upp firmorna på grund av osämja. Röhss fick Röhss & Brusewitz medan Brusewitz fick J.G. Grönvall & Co. Johan Gabriel Grönvall dog 1856.

E.F. Brusewitz fortsatte ensam driva J.G. Grönvall & Co som var en av Göteborg största kaffeimportörer. Denna firma tog hand import- och exportaffärerna samt hälften av fartygsandelarna. Verksamheten innefattade export av järn och metaller från Göteborg samt trävaror från Norrland och Finland.

Johan Gabriel Grönvall var ledamot av stadens äldste 1818—-26, av handelssocieteten 1826 och av hallrätten 1830. Genom testamente donerade G 10 000 rdr rgs till Gbgs fattighus, vars föreståndare han varit 1813—20.

Röhss & Brusewitz – Wilh. Röhss & Co

Del 4 av 19 i serien 1800-talets handelshus

Firma som grundades 1828 av Wilhelm Röhss d.ä. och Johan Gabriel Grönvall med namnet Grönvall & Röhss. Sysslade främst med importaffärer av kolonialvaror som bomull och kaffe samt var delägare i Färgeri AB Levanten som grundats av Wilhelm Röhss d.ä. år 1827.

1839 lämnade J.G. Grönvall firman och ersattes av mågen (svärsonen) Elis Fredrik Brusewitz varvid firman bytte namn till Röhss & Brusewitz. Rederirörelsen och importaffärer flyttades samtidigt över till den firman J.G. Grönvall & Co som efter det drevs av Röhss, Grönvall och Brusewitz. Firmans kontor i Göteborg låg i det så kallade Thamska huset på Norra Hamngatan.

1844 köptes Sälboda bruk i Värmland av Röhss & Brusewitz och Wilhelm Röhss svåger J.C. Bressander. Köpebrevet omfattade västra Sälboda inkl. befintliga industrier, delar av östra Sälboda samt egendomar inkluderande olika företag i Kettersrud, Säterud, Järperud, Björkenäs, Bjälverud och Kyrkeby. De nya ägarna påbörjade en omfattande sanering av byggnaderna på bruket och smedjan. År 1847 övertog Svante Fleetwood 25% av Sälboda och 1857 köpte de tre Sälbodaägarna också Gammalkroppa bruk och gruva. Gammalkroppa såldes 1879. 1874 fanns det nästan 430 anställda på Sälbodas olika bruk. 1873 ombildades Sälboda till aktiebolag och såldes till ett norskt konsortium.

Wilhelm Röhss d.y.

Wilhelm Röhss d.y.

Firman deltog i bildandet av Rosenlunds Spinneri AB år 1846 som en av de tre delägarna samt bedrev också egen rederiverksamhet och var ensam återförsäljare av garner från Rosenlunds Spinneri. De övriga var Alex. Barclay & Co och C.D. Lundström.

Wilhelm Röhss lämnade bägge firmorna 1853 och fick i delningen firman Röhss & Brusewitz som bytte namn till Wilhelm Röhss & Co, ägandet i Sälboda järnbruk i Värmland, Woxna järnbruk och Ljusne sågverk i Hälsingland, andelarna i Färgeri AB Levanten och Rosenlunds Spinneri AB samt andelar i flera fartyg.

Orrholmens sågverk i nuvarande Karlstad uppfördes år 1854 av Röhss & Brusewitz. Det övertogs vid sekelskiftet 1900 av Nils Christian Jensen, som utvecklade sågverket och bildade Trävaruaktiebolaget N. CH. Jensen.

Johan Gabriel Grönvall dog 1856. E.F. Brusewitz fortsatte ensam driva J.G. Grönvall & Co som var en av Göteborg största kaffeimportörer. Denna firma tog hand import- och exportaffärerna samt hälften av fartygsandelarna. Verksamheten innefattade export av järn och metaller från Göteborg samt trävaror från Norrland och Finland.

1857 blev Wilhelm Röhss d.y. också delägare i Wilh. Röhss & Co. 1858 avled Wilhelm Röhss d.ä. varvid hans andel i Wilhelm Röhss & Co övertogs av änkan Carin Röhss.

August Röhss blev år 1860 delägare i firman och år 1869 utträdde Carin Röhss ur firman som drevs vidare av de två sönerna.

Andelarna i Rosenlunds Spinneri AB såldes 1880 efter att företagets största anläggningar som låg i Gamlestaden sålts till Johansson & Carlander. Wilh Röhss & Co tycks istället ha förvärvat aktier i Ahlafors Nya Spinneri AB i Ahlafors norr om Göteborg. Ett företag som hade 500 anställda som mest. Huvudägare i detta företag var dock sen 1855 familjen Evers. Ahlafors grundades av bl.a. Alexander Keiller och Edwin Willerding.

1861 bildade Wilh. Röhss & Co Skönviks AB tillsammans med Friedrich Bünsow och dennes morbror H.F. Postel. Bolagets anläggningar kom att omfatta Skönviks ångsåg, Ortvikens, Östrands och Stafre sågverk, alla i Sundsvallstrakten. Wilh. Röhss & Co blev minoritetsägare och Bünsow kontrollerande ägare. Bünsow ärvdes senare av ättlingar med efternamnet Norström.

1881 deltog Wilh. Röhss & Co också i bildandet av Ljusne-Woxna AB. Egendomarna i Hälsingland som firman innehade fördes över till detta företag liksom skogsegendomar, bruk och annat som vid bildandet var i Wilhelm H. Kempes ägo.  Även här var Röhss & Co minoritetsägare. Majoritetsägare var till en början Wilhelm H. Kempe. 1886 hade företaget 1 100 anställda.

Vid mitten av 1880-talet sågade Skönviks AB omkring 28 50o standards brädor per år medan Ljusne.Woxna AB stod för 22 500. Det senare företagets aktiemajroitet ägdes vid denna tid av Kempes svärson Walther von Hallwyl.

1928-29 införlivades Skönvik i Svensk Cellulosa AB (SCA) men Röhss hade sannolikt avvecklat sina intressen i samband med att Wilhelm Röhss d.y. dog år 1900 och August Röhss dog fyra år senare.

Ljusne-Woxna avvecklades successivt i början av 1900-talet, sågar och bruk lades ner och 1926 såldes kvarvarande delar till Ströms Bruk AB. Även här avvecklades säkert familjen Röhss intressen innan bolaget började avvecklas.

Vid bröderna Röhss död tyck i själva verket hela deras firma ha avvecklats inklusive ägandet i Färgeri AB Levanten och Ahlafors Nya Spinneri AB.

Källor:
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987

Svenska industrins män: Fredrik Brusewitz

Del 9 av 9 i serien Svenska industriens män
Endast för medlemmar

Släkten Brusewitz

Brusewitz, släkt, utgörande en gren av en gammal medeltidssläkt frän Mecklenburg, vilken 1251 flyttade till Pommern, varest den ännu fortlever. Grenar av släkten hava funnits även i Schlesien och Polen.

Till Göteborg inflyttade mot slutet av 1600-talet Martin B. (f. 1646, d. 1720), vilken blev handlande därstädes och fader till assessorn i Svea hovrätt Martin B. (f. 1687, d. 1740), vars släktgren, den s. k. Stockholmsgrenen, utdog i förra hälften av 1800-talet, och till handlanden och rådmannen i Göteborg Johan Fredrik B. (f. 1690, d. 1742). Av dennes söner blev den äldre, sidenfabrikören och bolagskamreraren i Göteborg Jacob Gabriel B. (f. 1726, d. 1781) stamfader för den s. k. västgötagrenen, och den yngre, justitieborgmästaren i.Göteborg Carl Gustaf B. (f. 1733, d. 1800), stamfader för den s. k. Göteborgsgrenen.

Justitieborgmästaren Carl Gustaf B. hade två söner, justitieborgmästaren i Göteborg, lagmannen Eric Elias B. (f. 1771, d. 1846), vars ättlingar utgöra den äldre Göteborgsgrenen, och grosshandlaren i Göteborg Gustaf B. (f. 1777, d. 1828), vars ättlingar bilda den yngre Göteborgsgrenen.

Bland den äldre grenens medlemmar märkas justitieborgmästaren Eric Elias B:s söner a) expeditionssekreteraren Carl Gustaf B. (f. 1801, d. 1876), fader till kommendörkaptenen Eric Cornelius B., b) grosshandlaren i Göteborg Elis Fredric B. (f. 1802, d. 1867), fader till myntdirektören Emil Henric B. (se nedan 2), samt c) stärbhus-notarien i Göteborg Adolph B, (f. 1808, d. 1870), farfader till professor skytteanus Axel B. (se nedan 4).

Till den yngre Göteborgsgrenen höra bl. a. den ovannämnde grosshandlaren Gustaf B:s söner artisten och intendenten Gustaf Henrik B. ch industriidkaren Fredrik Ludvig B. (f. 1816, d. 1888), vilken efter utbildning i utlandet år 1853 erhöll ledningen av Limmareds glasbruk samt anlade Bollsjö glasbruk 1857 och Strömsfors glasbruk 1871. Åren 1867—75 var han ledamot av första kammaren, där han yttrade sig särskilt i finansiella frågor och bl. a. var ledamot av statsutskottet 1869—75.

Text från SBL

Gustaf Henrik Brusewitz

Endast för medlemmar

Kviberg

Del 29 av 32 i serien Landerier

Ursprungligen en del av Gamlestadens landeri (Kviberg). I slutet av 1700-talet ägt av Christian Lund och därefter av bland annat Laurent Tarras, Carl Gustaf Brusewitz, Peter P. Ekman, Gustaf Henrik Ekman och Johan Jacob Ekman (Janne Ekman). Janne Ekman köpte också in Bellevue och andra delar av det ursprungliga landeriet Kviberg.

1891 såldes området till staten för 391 00o kronor enligt ett avtal mellan Ekman, Göteborgs stad och staten.  På ägorna byggde staten nya kaserner för Göta artilleriregemente som står kvar där än idag. 1895 stod kasernerna färdiga och regementet flyttade från befästningen på Kungshöjd till Kviberg. Vid denna tid låg ockå en kapplöpningsbana för hästar vid Kviberg. Militären är dock borta från Kviberg sen länge och en ny stadsdel har byggts på området.

Kvibergs kaserner

Kvibergs kaserner

Andra källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1923

Brusewitz

Endast för medlemmar

Lazarus om Wilhelm Röhss d.ä.

Del 18 av 21 i serien Lazarus: Svenska miljonärer 1-2
Endast för medlemmar