Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Björnberg

Kvarteret Gamla Tullen

Kvarteret Gamla Tullen, Skeppsbron-Postgatan-Smedjegatan-Norra Hamngatan.

Tomter enligt Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 5, tomt 54, Dennick, Lydinghielm, Gripenwald, Crocat (Croquet), Wallman, von Öltken, Göteborgs stad, Sahlgren, Silfverschiöld, Broströmia
Rote 5, tomt 55, Erik Dahlberg, Gathenhielm, Björnberg, Malm, Malmska huset
Rote 5, tomt 56, Staten (Kronan) Gyllenberg, von Köhler, Schuman, Adlercrantz, Amija, Stierncrona, Tham, Pike (Peik), Alströmer, Björnberg, Arfvidson, Evers, Röhss, Thamska huset
Rote 5, tomt 58, Radhe, Båthman (Palmencrona)
Rote 7, tomt 53, Brandt, Woldenberg, Bieder, Almroth, Rancke, Holterman,
Rote 7, tomt 54, Miller, Reuter, Stolpenberg, Fattigförsörjningsinrättningen
Rote 7, tomt 55,

Gamla Tullen

Advertisements

Lilla Torget 3

Endast för medlemmar

Kvarteret Alströmer

Kvarteret Alströmer, Magasinsgatan-Lilla Torget-Västra Hamngatan-Drottninggatan.

Tomter enligt Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 4, tomt 103, Jung, Gonander, Schutz, Kock, Wennerberg, Ström, Hall, Maule, Mitchell, Arenander, Dymling, Nordblom, Norberg, Wessberg, Mollberg
Rote 5, tomt 42, Schuer, Clo, Preutz, Björn, Billman, Utfall, van Egmont, Scott, MacFarland, Johnston, Johnston, Dyskon & Co, Sahlsten, Levgren, Åberg, Carnegie, BrusewitzBrand & Livförsäkrings AB Svea, Sveahuset
Rote 5, tomt 43, Pettersson, de Witt (Vitte, de Vitte), Tack, Browald, V. Beckman, Beijer, Sernström, Borgert, Kohlhoff, Jürgensson, Melander, Gathenhielm, Röhss, Oterdahl, Larsson, Göteborgs Banks hus
Rote 5, tomt 44, Nilsson, Schröder, Wulff, Dahl, Beckman, Brusewitz, Bliedberg, Wijk, Valentin
Rote 5, tomt 45, Band, Gripenwaldt, Krokat, Telland, Hall, Ström, Maule, Mitchell, Dymling, Lundberg, Lundvik, Arfvidsson, Kjellberg, Dickson, Lilla Torget 4
Rote 5, tomt 46, Winbo, Krokat (Crocat), Buhrman, Schutz, Andersson, Wulff, V. Beckman, Rancke, Bagge, Wahrenberg, Wilson & Hall, Malm Eriksson, Holmström, Hall, Björnberg, Ström, Melin, Ewert, Brand- och Lifförsäkrings AB Skåne, Dickson, Lilla Torget 3,
Rote 5, tomt 47, Danielsson, Paulin, Ahlmans, Sifvertz, Bagge (Uddevalla), Törnequist, Freund, Hasselgren, Michaeli, Andrews, Ekström

Göteborgs största rederier – 1800-talets början

1880-talets början inkluderar slutet på Ostindiska kompaniets 4:e oktroj, Ostindiska kompaniets 5:e oktroj, slutet på sillperioden samt Göteborgs gyllene period, kontinentalblockaden. De stora rederierna/redarna har med undantag av Ostindiska Kompaniet och enstaka andra företag i allmänhet en koppling till sillhanteringen och/eller handeln med USA och Storbritannien under Napoleons så kallade kontinentalblockad. I början av 1800-talet fanns också en kort period med kaperiverksamhet.

Fram till 1805 var Ostindiska Kompaniet det i särklass största rederiföretaget. Detta beroende på att deras fartyg i genomsnitt var betydligt större än andra fartyg vid denna tid. För saltimport, spannmålsimport, sillverksamhet, sillexport, järnexport, kaperi och smugglingstrafik till Storbritannien behövdes och användes  mindre fartyg och det var sådana som andra redare i första hand hade.

Handelshus med intressen i sillhanteringen är bl.a. G.B. Santesson & Söner, Andersson & Wohlfahrt, Jonas A. Sernström, J.G. Ekmans Enka & Son och Carl Bagge. De flesta av dessa företag försvann som stora redare kring innan 1810.

Niclas Björnberg var Göteborgs rikaste man under denna tid, han var stor spannmålshandlare, störste delägare i Ostindiska kompaniets lönsamma 5:e oktroj och hade sillsalterier och trankokerier. Efter att den 5:e oktrojen avvecklats köpte han Ostindiska Kompaniets byggnad, det nuvarande Stadsmuseet. Han ägde också en lång rad järnbruk och sågar i Värmland och Dalsland och handlade med järn och trävaror. Anders Björnberg var hans bror och Carl Björnberg hans son.

A.P. Oterdahl och J.O. Oterdahl var bröder och efter A.P. Oterdahls död 1804 drevs hans företag vidare av sonen Niclas Oterdahl.

Sillperioden tog slut 1809, Ostindiska Kompaniets verksamhet upphörde helt 1813 och kontinentalblockaden varade formellt 1806-1814, dock delvis redan från 1803 och med i praktiken slut redan 1812.

Största rederier, antal läster, 1800, 1801, 1805, 

Ostindiska Kompaniet 4:e, 1 992, 2 534, 1 824
G.B. Santesson & Söner, 837, 988, 696
Andersson & Wohlfahrt, 609, 645, 686
Jonas A. Sernström, 545, 235, –
Carl Bagge, 506, 507, –
David Mitchell, 500, 449, –
Laurens Tarras, 492, 509, 563
Niclas Björnberg, 459, 461, 1 093
Olof Beckman, 421, 610, 314
Jonas Malm (Malm & Son), 392, 529, 236
Carl A. Iggelström, 359, 457, –
M. Holterman & Söner, 334, 284, –
Pehr Backman, 330, -, –
Bernhard Wohlfahrt, 311, 406, 411
J.G. Ekmans Enka & Son, 299, 299, 311
A.P. Oterdahl & Son, 283, 283, 293
J.O. Oterdahl, 276, 276, –
J.D. Wetterling & Son, 272, 272, 278
Jonas Kjellberg, 251, 251, 237
Em. B. Bahrman, 227, 265, –
Carl Brändström, -, 344, 343
D. Carnegie & Co, – , – , 409
Low & Smith, -, -, 344
David Airth, -, -, 275
G.H. Ekman (Ekman & Co), -, -, 256
Hedman & Arfvidsson, -, -, 219
Scott & Gordon, -, -, 212
Gabriel Gren, -, -, 124

Ett antal handelsföretag växte snabbt med export till och import från USA under kontinentalepoken. Vidarebefordran av varorna från Göteborg skedde i allmänhet med svenska fartyg medan transporten från USA till Göteborg eller omvänt skedde på US-amerikanska skepp. Några av de företag som tjänade mycket på denna handel mellan främst Storbritannien och USA via Göteborg var bland annat D. Carnegie & Co, Laurens Tarras, Ekman & Co, Olof Wijk, Scott & Gordon, Low & Smith, Kennedy & Åberg, Joseph & Olof Hall, Robert Dickson, J.F. Homeyer, Almfelt & Fehrnström och J.A. Andrén. Dessa företag blev som vi kan se också stora redare.

Olof Wijk och familjen Gavin hörde till de som också var kaparredare.

C.E Brändström tillhörde en av Gävles rikaste familjer och hade en bror som var grosshandlare i Kingston-upon-Hull i England. I likhet med de brittiska affärsmännen och firmorna hade han goda kontakter i Storbritannien som vid sidan av USA var några av Sverige viktigaste handelspartner på denna tid vad det gäller export av järn och trävaror. För Göteborg var dessa två länder helt dominerande.

Största rederier, antal läster, 1807, 1809, 1811, 1813

Niclas Björnberg, 1 094, 1094, 909, 882
Andersson & Wohlfahrt, 673, 585, 462, –
D. Carnegie & Co, 601, 394, 630, 840
G.B. Santessons Söner, 586, 531, 616, –
L. Tarras (Tarras & Blaurock), 563, 375, 1 312, 1 166
Bernhard Wohlfahrt, 416, -, -, –
G.H. Ekman (Ekman & Co), 378, 287, -, 480
Scott & Gordon, 336, 383, 534, 1 101
Malm & Son, 318, -, -, -,
Wetterling & Son, 318, 191, 142, –
J.G. Ekmans Enka & Son, 311, 192, -, –
A.P. Oterdahl & Son, 293, 191, -, –
Olof Beckman, 275, 230, 454, 284
Adam Gavin, 220, -, -, –
C.E.Brändström, 219, 219, -, 299
David Airth, 201, -, -, –
Low & Smith, 197, 399, 409, 534
Grill & Pettersson, 183, -, -, –
Jonas Kjellberg, 177, -, -, –
Gabriel Gren, 125, -, -, –
Willerding & Co, -, 419, -, –
Kennedy & Åberg, -, 185, 394, 437
Carl Bagge, -, 178, -, –
Hedman & Arfvidsson, -, 177, 214, –
S.A. Andrén, -, 100, -, –
Alec. Barclay & Co, -, -, 655, 426
J.M. Lundberg, -, -, 648, –
J.H. Gradman, -, -, 355, –
J.A. Andrén, -, -, 338, 140
Olof Wijk, -, -, 285, 381
Robert Dickson, -, -, 282, 409
Heyman & Co, -, -, 225, 204
A.M. Prytz, -, -, -, 629
A.R. Lorent, -, -, -, 501
Anders Björnberg, -, -, -, 355
J.F. Homeyer, -, -, -, 341
Samuel Arfwidsson, -, -, -, 320
Wahlgren & Wenster, -, -, -, 232
N.P. Bolmér, -, -, -, 196
F.M. Åkerman, -, -, -, 196
Thomas Gavin, , -, -, -, 182
Almfelt & Fehrnström, -, -, -, 174
Wm Gibson & Co, -, -, -, 173
C.H. Bäck, -, -, -, 116

Flera av företagen som växte snabbt genom transitaffärererna under kontinentalperioden slutade med en krasch när den konstlade högkonjunkturen för Göteborg var över. Scott & Gordon, Low & Smith, Joseph & Olof Hall, Andersson & Wohlfahrt samt Robert Dickson gick alla i konkurs. Alex. Barclay & Co, Olof Wijk med flera överlevde även om de ofta fick minska sin verksamhet. Detta fick betydelse också på rederiverksamheten som minskade i de företag som överlevde.

Största rederier, antal läster, 1815, 1817, 1819, 1820

Scott & Gordon, 1 346, 1 184, 317, –
Niclas Björnberg, 1 087, 1 069, 1 337, 1 307
A.M. Prytz, 986, 907, 981, 746
Olof Wijk, 888, 666, 520, 439
Alex. Barclay & Co, 808, -, 246, –
D. Carnegie & Co, 725, 633, 661, 772
Robert Dickson, 705, 325, -, –
Tarras & Blaurock (Tarras & Son), 606, 512, 288, –
Ekman & Co, 577, 457, 240, 240
Kennedy & Åberg, 554, 462, -, –
Olof Beckman & Co, 530, -, -, –
Low, Smith & Co, 528, 425, 242, –
A.R. Lorent, 493, 300, 274, 234
Thomas Gavin, 440, 120, 312, 361
J.H. Andrén, 429, 316, -, -,
James Dickson, 414, -, 316, 456,
J.F. Homeyer, 378, 378, -, -,
Joseph & Olof Hall, 376, -, -, -,
Almfelt & Fehrnström (B. Almfelt), 353, 339, -, –
A.P. Oterdahl & Son, 323, 332, -, –
Levin Jacobsson, 302, 348, 612, 466
C.E. Brändströms Enka & Son, 287, 307, -, –
N.P. Bolmér, 256, -, -, –
Samuel Arfwidsson, 251, 197, -, –
Malm & Söner (Peter Malm), 216, 304, 276, 377
Wahlgren & Wenster, 216, -, -, –
J.A. Lundwik, 180, -, -, –
James Gavin, 153, -, -, –
Lor. Swensson, 105, 205, -, –
Gust. Melin & Co, 104, -, -, –
Pet. Dahl & Co, -, 377, -, –
F.M. Åkermans Söner, -, 298, 298, 298
Jonas Kjellberg & Co, -, 144, -, –
G.R. Prytz, -, -, 365, 365
Carl Björnberg, -, -, 300, 809

Flera av de stora redarna i början av 1800-talet kom att höra till de största redarna under en stor del av 1800-talet. Detta gäller framförallt de som överlevde kontinentalblockadens slut och de som startade sin verksamhet efter denna. Detta gäller exempelvis Andrén (blev ägare till G.H. Hegardt & Co) D. Carnegie & Co, Olof Wijk, James Dickson, Alex. Barclay & Co och Ekman & Co.

Skeppet Minerva ur två perspektiv. Målning av Guiseppi Fedi, troligen vid ett hamnbesök i Istanbul år 1817. Ägare av den tremastade fullriggaren (fregattskepp) var Low, Smith & Co. Minerva var byggd 1807 och på 140 läster.

Källa till sifferuppgifterna: Per Forsberg, Större skeppsägare i Göteborg 1782-1820, 2016

Kvarteret Snusmalaren

Kvarteret Snusmalaren, Korsgatan-Kyrkogatan-Östra Hamngatan-Kungsgatan

Tomter enligt Göteborgs Tomtägare

Rote 2, tomt 129, Styfvert, Graff, Törnsten, Hult, Dyrén, Axel Gillblad & Co (Gillblads)
Rote 2, tomt 130, Böker, Styfvert, Boureille, Kidron, Osterman, Kjellman
Rote 2, tomt 131,
Rote 2, tomt 132, von Döbeln, Trausell, Björnberg, Roy
Rote 2, tomt 133, Felterus, Björnberg
Rote 2, tomt 134, Jung (Young), Grönberg, Ekman, Wirgman
Rote 2, tomt 135, Borgman, Fistulator, Lind, Ekman, Landin, Hillberg
Rote 2, tomt 136, Almgren, Dahl,
Rote 2, tomt 137, Böker, Plomholt, Norman, Almgren, Rydell, Wallerius
Rote 3, tomt 19, Ekberg, Rubbo, Herndahl, Bruce, Svalin, Lindström, Bahrman, Dahl
Rote 3, tomt 20, Magirus, Soterus, Granberg, Rubbo, Matzen, Ahlroth, Kullman, Heegh, Dahl
Rote 3, tomt 21, Gudmundsson, Leijoncrantz, Wennerstierna, Nissen, Sahlgren, Lamberg
Rote 3, tomt 22, Jungmaker, Sernström, Rolluf
Rote 3, tomt 23, Caun (Cahun, Canonhielm), Liedbom, Montin, Sundberg,
Rote 3, tomt 24, Wennerstierna, Moberg, Gripman, Kåhre, Dymling
Rote 3, tomt 25, Orm (Ormsson), Otterbeck, Lindström & Brattberg,
Rote 3, tomt 26, Graff, Holst,
Rote 3, tomt 27, Prunck, Walther, Schultz, Hilleström, Hallman, Roos, Magnus
Rote 3, tomt 28, Barker, Graff, Runge, Hall
Rote 3, tomt 29, Barker, Wennerwall, Klint, Reutz
Rote 3, tomt 30

Kvarteret Snusmalaren

Norra Hamngatan 4 (Malmska huset)

Norra Hamngatan 4 i kvarteret 13 Gamla Tullen, tomt 13:7. Lars Gathenhielms bror Christian Gathenhielm (1682–1722) är den förste kända ägaren till fastigheten. Kommerserådet Niklas Björnberg lät på platsen anlägga en handelsgård, omkring 1815.

Handelsman Max Malm uppförde byggnaden 1882–83 och bodde där själv till 1886. Arkitekten var Adrian Crispin Peterson. Bostaden var de två översta våningarna medan de två nedersta var kontor för järnhandelsfirman Fr. Malm & Co. Då huset uppfördes var det den högsta byggnaden i kvarteret mot Norra Hamngatan. Mellan åren 1900 och 1920 bodde det över 50 personer i huset då det fungerade som hyreshus.

Därefter har byggnaden byggts om för kontorsändamål. En tornbyggnad togs bort 1931. Byggnaden utgjorde en del av Broström-koncernens huvudkontor. Idag är det ett kontorshus i fyra våningar med putsad fasad och burspråk.

 

Norra Hamngatan 4

Norra Hamngatan 4. Bild: Ankara Licens: CC BY-SA 3.0

Kallebäck Nordgården

Sedan långt tillbaka var Nordgården frälse och låg under Råda. Som brukare noteras 1550 frälsebonden Laris.

Råda säteri ägdes och beboddes 1483 av väpnaren Magnus Rolandsson och i slutet av 1490-talet av dennes son Roland Magnusson, båda häradshövding i Vätle härad. Vem som därefter var ägare, är oklart, men det uppges at Råda i mitten av 1550-talet ägdes av Erik Månsson Ulf Sparre d.ä. till Broxvik i Gränna skn, knekthövidsman i Småland,  ståthållare på Kalmar slott 1560, död 1564. Kan var gift med Estrid Jönsdotter,  dotter av Jöns Jönsson (Stiernbielke) och Karin Björnsdotter (Sparre).  Genom sitt gift skall Erik Ulfsparre blivit ägare av såväl Råda som Källunda i Karda sk: Denna historieskrivning är emellertid omstridd. En viss Nils Persson,som 1559 beordrades att deltaga i gränsregleringen mellan Finland och Ryssland uppges även ha varit ägare av Råda åren 1537-1591. ”Fru Estrid” uppges emellertid ha flyttat från Broxvik 1595 till Råda,  där hon avled 1597, varefter egendomen med underlydande gårdar Övergick till sonen,  lagmannen, riksrådet och ståthållaren på Älvsborg Jöran Eriksson Ulfsparre (1544?-1612) till Öijared, Nääs i Skallsjö m.m.

Råda gick i arv till en ”av sönerna, Johan,  som överlämnade egendomen till sin hustru. Anna Carlsdotter Efter makens död gifte hon om sig med överstelöjtnanten Gustaf Krabbe. Rida med underlydande förvärvades 1626-1629 av en annan av Jöran Eriksson Böner, Peder Jöransson Ulfsparre till Ribbingtorp och Hedåker i Skarab. län samt Livered i Ale härad, ståthållare under olika perioder på Grips­holm, Älvsborg och över Skaraborgs län.  Hans dotter Ebba, född på Råda, blev gift med assessorn i Göta hovrätt Carl Pauli, som innehade Råda och underlydande Kallebäck Nordgård till sin död 1657. En av hans söner, ryttmästare Johan Pauli, innehade Nordgården till 1689, då han var nödsakad överlåta den till handelsmannen Johan von Minden i Göteborg.

Nordgården hade då varit pantsatt till von Minden sedan 1684, men detta räckte ,icke några ägandebevis.  Det blev rättegång mellan von Minden och överste Malcolm Hamilton, ”som af Pauli sig tillhandlat frälsehemmanet Kallebäck”.

I jordeboken 1697 är Nordgården ”förmedlad till 1/2”.  Som ägare anges då ”Öfwersten och Baronen Mallchum Hammilton”.

Friherre Malcolm Hamilton (1635-1698), överste vid Älvsborgs regemente 1678,  senare generalmaj or och 1698 landshövding i Västernorrlands län, var sedan 1661 gift med Catharina Macklier, då änka efter överste David Sinclair.    Efter Hamiltons död noteras sterbhusdelagarna som ägare av såväl Råda säteri som Nordgården intill 1719 då dottern Lunetta noteras för egendomarna.

Lunetta Hamilton var född 1674 och avled ogift på Råda 176l. Hon blev sista adliga ägare av Nordgården, som hon sålde till fortifikations smeden Anders Limmerhult i Göteborg. Denne avled 1741 och i JB 1742 uppföres hans änka som ägare av gården.

Dottern Sara Limmerhult var gift med borgaren Magnus Rebba,  son av gäst givaren Anders Rebba vid Redberget. Magnus Rebba köpte även l/4 mantal Kallebäck Mellangården. Fadern Anders Rebba sålde väl,  som alla gästgivare,  öl och brännvin.  Sonen Magnus gav sig på en annan form av handel. Han transporterade vatten i tunnor till rådhustorget i Göteborg och sålde det varje morgon kl 6 för ett öre kopparmynt pr kanna.’  Så lönsam var denna affärsrörelse förmodligen icke, särskilt sedan en konkurrent om kundkretsen etablerat sig 1764.

På Kallebäck tröttnade Magnus Rebba tydligen, ty samma år sålde han 1/2 mtl Nordgården och 1/4 mtl Mellangården till komministern i Gustavi domkyrkoförsamling Johan Gadelius för 10.000 daler s:mt.  Gadelius erhöll fastebrev 1767. 4) Då omtalas Magnus Rebba som ”numera borgaren i Kongelf”. Han innehade under slutet av 1760-talet och början av 1770-talet även en landeridel i Gamlestaden.

Efter Gadelius död gifte hans änka Maria Såthman om sig med prosten i Örgryte Magnus Giesko Wallerius,  som 1771 noteras för Nordgården och Mellangårdsdelen. Varken Gadelius eller Wallerius bebodde Kallebäcks-gården utan arrenderade ut egendomen.

År 1770 namnges Johan Hillberg på Nordgården, 1777 var en kornett Niclas Litzberg arrendator. Ar 1781 övertog löjtnanten J.A.Carlberg Nordgården och Mellangårdsdelen av Vallerius.  Johan Adam Carlberg (1732-1799) var son av stadsingenjören överste Bengt Wilhelm Carlberg och hans maka i andra giftet Johanna Chris­tina Blaesingh.

Löjtnant Carlberg kom emellertid i ekonomiskt trångmål och sålde i slutet av 1780-talet Mellangårdsdelen samt Överlät 1789 Nordgården till sin måg, färgaren Fredrik Signeul, som dock avled samma år.

Styrman Axel Daniel Wenngren köpte 1792 Nordgården av Signeuls änka, Johanna Dorothea Carlberg för 1.666 rdr ’32 skill. specie eller 10.000 dir s:mt, samma summa som Signeul betalade sin svärfar.

Axel Wenngren var son av handelsmannen i Göteborg, senare brukspatronen på Thoreskog Olof Wenngren och Anna Catharina Maas.

Styrman Wenngren nr inblandad i en uppsats, som ekonomidirektören och manufakturfiskalen Mårten Staaf lämnade till Vetenskaps- och Vitterhetssamhället.  Staaf var ledamot av detta sällskap och uppsatsen trycktes i des3 handlingar.  Där heter det att ‘Wenngren hade tillvara­tagit en vildsint kinesisk katt,  då ostindiska kompaniets skepp ”Adolph Friedrich” lastade i Kanton.  Staaf ansåg katten synnerligen märklig och av särskild art, vadan han styrmannen till ära gav den namnet ”Viverra Wengreniana”.5)

Wenngren och hans maka Anna sålde 1809 Nordgården till ”vågmästaren Jacob Wimnell och dess Fru Sara Gustafwa ????” för 2289 rdr b:co. Wimnell sålde i sin tur 1813 till grosshandlaren i Göteborg Anders Björnberg för 15.000 rdr b:co.  Denna avsevärda skillnad i pris på endast fyra år tyder på att något skett med egendomen under tiden. Så var också fallet.

Anders Björnberg (1777-1813) hade 1806 erhållit förening med Handels-societeten i Göteborg och 1807 vunnit burskap som handlande i staden. Han gick ur tiden samma år han köpte Nordgården, varför tredje uppbudet på gården kom att gälla hans sterbhus. I bouppteckningen efter honom upptages ”Frälsehemmanet Nordgården i värde med derpå påbörjad tegelbruks-anläggning till 12.333 rdr 16 skill.brco”.

Wimnell hade tydligen påbörjat tegelbruket, men förmodligen har han saknat nödigt kapital att fullfölja, varför han förmått den förmögne Björnberg att överta egendomen.

Anders Björnberg var vid frånfället ogift och hade testamenterat en stor del av sin kvarlåtenskap till bl.a.  Sahlgrenska sjukhuset och Chalmerska slöjdskolan. Han var yngre broder till den mycket och illa omtalade storköpmannen, brännvinsmatadoren m.m. Niclas Björnberg.

Grosshandlaren Johan Gabriel Grönvall (1769-1856) övertog 1813 Nord­gården av Björnbergs sterbhusdelägare för samma summa,  som Björnberg betalat, och erhöll samma är fasta på hemmanet, som länge kom att stanna i hans släkt.    Några år senare anges Wimnell & Grönvall i mantalsläng­derna som ägare av tegelbruket.

J.G.Grönvall erhöll förening med Handelssocieteten i Göteborg 1802 och vann burskap i staden som handlande 18o3.

Tillsamman med Wilhelm Röhss d.ä. ingick han till Kungl.Majjt med ”underdånig Ansökning att å Grönvalls egendom Kallebäck Norrgården vid Mölndahls åen få anlägga och drifwa en Färgeri-Inrättning för färgning av Bomullsgarn icke blott uti ägta Turkiskt Rött, utan äfwen i andra färgeri Grönvalls och Röhss ansökan beviljades av Kungl.Majt 2 april 13 även kallades Levanten.

Röhss,  som var född i Sleswig och avlagt farmaceutisk examen 1818, .”bo­satte sig i Göteborg 1827.  Han var en utomordentligt driftig man och blev så småningom ägare av olika affärsföretag: sockerbruk, bomullsspinneri, pappersbruk,  import- och exportföretag.   Genom sitt gifte med Carin Bressander blev Röhss besläktad med Grönvallska och Brusewitzska familjerna. Han gick ur tiden 1858.

Färgeriet Levanten innehades gemensamt av Grönvall och Röhss. Från 1831 drev de även tillsamman handels- och fabriksrörelse under firma Grönvall & Röhss fram till 1839 då Grönvall drog sig tillbaka från affärerna.

År l804 begärde Johan Niclas Grönvall fasta på Nordgården, som han genom arv efter föräldrarna bekommit.  Han avled 1866 och hans änka 1886.

År 1888 noteras lantbrukaren Carl Otto Andersson som ägare. Ännu 1924 upptagas hans arvingar för 1/2 mtl Nordgården, som då brukades tillsamman med 9/20 mtl Mellan gården och 23/190 mtl- Sörgården.

Fordgården med tillhörande delar av Mellan- och Sörgården såldes 1930 av Anderssons sterbhusdelägare till Göteborgs stad för 390.000 kronor. Sammanlagd areal redovisas med c:a 350 har.7)

SA Wilhelmsson

Noter

  1. Ortnamnen i Göteborgs & Bohuslän       del 2   sid 63f
  2. Göteborgs Jubileumspublikationer:     VI    sid 46
  3. ”Örgryte genom tiderna” av F.Stenström
  4. Landsarkivet Gbg:  Sävedals härads dombok 1767
  5. ”Göteborgs Historia under Gustavianska tiden” av H.Fröding sid 203
  6. ”Fabriker och Industrier i det gamla Göteborg” av G.Bodman   s.279
  7. Stadsfullmäktiges Handlingar:    1930
Kallebäck Nordgården

Kallebäck Nordgården

Björnbergska kriget

Endast för medlemmar

Niklas Björnberg

Endast för medlemmar

Partille herrgård

Partille herrgård eller Slottet i folkmun, är en herrgård i centrala Partille i Partille kommun. Byggnaden har ett monumentalt läge på en höjd med utsikt över Säveåns dalgång. Sedan den 28 december 1995 är Partille herrgård byggnadsminne.

Herrgårdens historia går sannolikt tillbaka till 1300-talet, och i källorna nämns ett Partille stom på 1400-talet. Tillen början lär det ha varit ett kyrkohemman. Därefter var det ett kronohemman under Johan III:s tid. Den först kände ägaren var Oluff Nilsson, som 1583 köpte egendomen från kronan för 18 1/2 daler silvermynt samt två oxar. Kring 1632 köptes gården av presidenten i det nygrundade Göteborgs handelskollegium, Israel Noraeus. År 1676 köpte packhusinspektorn i Göteborg, Conrad von Braun-Johan (1636-1691; adlad 1690), Partille egendom. Braun-Johan var för övrigt gift med Sara Carlberg, faster till Bengt Wilhelm Carlberg – far till Carl Wilhelm Carlberg som senare kom in i bilden.

Under 1600-1700-talen tillhörde Partille herrgård flertalet adliga släkter, vilka utökade godsets jordareal väsentligt genom köp av kringliggande gårdar. En av de adelsmän som ägde gården under 1600-talet var Per Brahe. På en karta från 1702, upprättad av lantmätare Eric Kuus, syns att säteriets huvudbyggnad i trä låg på platsen för det nuvarande ”slottet”. Söder därom låg ekonomibyggnaderna och i sydöstra delen av den senare parken låg intill Björnekullarna en gård som hette Håkansgård, som tillhörde säteriet med en tredjedel.

Egendomen såldes 1763 av löjtnanten Jean Abraham Silfverhielm – som endast innehaft godset under kort tid – till grosshandlaren David Sandberg (1726-88).  År 1766 blev han direktör vid Ostindiska kompaniet, under den tredje oktrojen 1766-1787. Han adlades i december 1772 i Göteborg av Gustav III med namnet af Sandeberg.

Idéerna om ett herresäte i stor stil växte fram hos makarna af Sandeberg efter det att David blivit adlad. Till sin hjälp hade de hustrun Marys (1731-74) bror William Chambers, som var hovarkitekt i England och som varit superkargör på det svenska Ostindiska kompaniets fartyg ”Hoppet” tillsammans med David Sandberg på resan till Kanton 1748-49. 1773 påbörjade af Sandeberg uppförandet av den herrgårdsliknande gården i Partille. William Chambers hade sitt arkitektkontor i London och kontakten med honom fick ske brevledes. Herresätet i Partille har förknippats med Chambers inte minst för att svågern af Sandeberg i sitt brev av den 12 maj 1773 till arkitekten skriver om ”modellerna som du hade godheten att sända mig”.  Flera detaljer till herrgården var direktimporterade från England, såsom fönsterkarmar och dörrar. Möjligen kan William Chambers ha utfört översiktsritningar till herresätet i Partille, men äldre forskning har visat att arbetsritningarna är verk av  arkitekten Carl Wilhelm Carlberg.

William Chambers hade tidigare bistått sin andra syster Sara (1724-85), gift 1747-70 med engelsmannen Georg Bellenden (-1770) och omgift 1772 med Martin Törngren med ritningar till Råda säteri som uppfördes 1770-72 av Törngren.

Arkitekten Carl Wilhelm Carlberg var den som på plats som ansvarade för att Partille herrgård blev som planerat. Själva bygget kom igång senast i juni 1773 och 1777 var det mesta klart. Därefter företog Carlberg en utlandsresa, som kom att vara i nära fem år – från maj 1777 till januari 1782. Detta försenade väsentligt slutförandet av bygget och först 1780 stod herrgården inflyttningsklar. Huset uppvisar stora likheter med Sturehovs herrgård i Botkyrka, vilken uppfördes samtidigt av direktören i Svenska Ostindiska Kompaniet, riksrådet Johan Liljencrantz. Gemensamma nämnare är bland annat polykroma Mariebergskakelugnar och väggfält utförda av dåtidens skickligaste dekoratörer.

Partille herrgård

Partille herrgård

Huvudbyggnaden uppfördes av holländsk klinkert, som fraktats på segelfartyg till Göteborg, varifrån det transporterades uppför Säveån med dragare till Partille. De två gårdsflyglarna av trä uppfördes strax efter Carlbergs hemkomst. En lindallé planterades, från landsvägen och upp till den stora borggården och en stor trädgård med park anlades, på totalt cirka 14 tunnland. Arvingarna till af Sandebergs sålde huset år 1796 till Niklas Björnberg, som då var Göteborgs rikaste man och ligger begravd på Partille kyrkogård. År 1820 gästade Karl XIV Johan herrgården och år 1835 köptes herrgården av Evald och Herman Schmidt från Sachsen Altenburg. Mellan åren 1862-1871 fungerade herrgården som flickpension.

Genom en donation av ”Slottets” dåvarande ägare, Göteborgs Hyrverksaktiebolag och dess direktör C. Wincrantz, kunde all inredning och alla inventarier från stora salen och ett där bredvid liggande förmak i herrgården flyttas till Röhsska konstslöjdsmuseet år 1916. Rumsinredningarna återfördes 1994 till Partille herrgård vid det inre restaureringsarbete, som skedde i samarbete med länsantikvarie och Bohusläns museum. Partille kommun köpte in fastigheten 1922.

Herrgården övergick 1992 till Partille Kommunfastigheter AB, senare Partillebo AB. 1994 renoverades herrgården. Under större delen av 1900-talet har kommunal administration varit inrymd i herrgården. Efter restaureringen används herrgårdens bottenvåning främst till representation, borgerliga vigslar och liknande. Första våningen är fortfarande utställningslokaler medan andra våningen inrymmer lokaler för kommunledningen.