Victor von Gegerfelt

Carl Fredrik Victor von Gegerfelt, född 6 maj 1817 i Jönköping, död 13 mars 1915 i Torekov i Kristianstads län, var en svensk stadsarkitekt i Göteborg (1872–1896) och lärare i byggnadskonst under 1860- och början av 1870-talen vid Chalmerska slöjdskolan och Slöjdföreningens skola i Göteborg.

Victor von Gegerfelt var äldste son till överstelöjtnant Georg Fredrik von Gegerfelt (1778–1855) och Gustava Cecilia, född Anckarsvärd (1782–1860). Han gifte sig den 9 oktober 1843 med Harriet Johanna Damm (1820–1892), dotter till grosshandlare Christian Wilhelm Damm (1782–1848) och Anna Margareta Hall (1792–1828). De fick fyra barn, varav två levde till vuxen ålder, sönerna Wilhelm von Gegerfelt (1844–1920) och Harald von Gegerfelt (1848–1941).

Victor var föräldrarnas förste son och deras fjärde barn. Tidigt leddes han in på den militära vägen, och endast fyra år gammal blev han den 27 maj 1821 antagen till fanjunkarutbildning vid Jönköpings Kongl. Regemente. Han började sin tjänstgöring som trumslagarpojke vid ett möte då han var sex år, brukade han berätta. År 1832 flyttade familjen från Göteborg till Jönköping.

Som femtonåring tog Gegerfelt värvning i Göta artilleriregemente i Göteborg. Han blev konstapelkadett den 17 november 1832, sergeant den 29 juli 1833, avlade styckjunkarexamen den 16 april 1834, den 13 november samma år tog han officersexamen och året därpå den 5 augusti 1835 blev han underlöjtnant. Den 18 oktober 1836 förflyttades han till Värmlands fältjägarkår. Förbandet var förlagt till Trossnäs fält invid Norsälven, väster om Karlstad. Övningarna ägde rum två månader om året och mellan övningarna var personalen hemförlovad.

Den 1 december 1839 fick Gegerfelt ett års tjänstledighet för att resa till Frankrike. Tjänstledigheten förlängdes med ytterligare ett år och avsåg då ”att i enskilte angelägenheter vistas i Berlin.” Det är inte känt om Gegerfelt verkligen besökte Frankrike, men 1839 kom han till Berlin där han utbildade sig till arkitekt vid Berlins konstakademi för Karl Friedrich Schinkel. Gegerfelt studerade dock inte vid själva Bauakademie. Möjligen fanns det formella hinder till att han inte kunde antas som elev, och istället började han på Schinkels anmodan att studera vid Konstakademien för bland andra arkitekten August Stüler. Gegerfelt började sina studier på nyåret 1839 och avslutade dem i juni 1841.

Gegerfelt grundlade sin arkitekturuppfattning i Berlin, med starka intryck av de schinkelska byggnadernas klassicism och tydliga uppbyggnad av volymer. Särskilt märkbar var denna påverkan under de första årtiondena efter hans hemkomst till Göteborg på sommaren 1841. Redan samma år ritade han ett sjukhus för ”48 sinnessvaga” vid Göteborgs hospital i Gamlestaden, men uppdraget fullföljdes aldrig. Gegerfelt var 1841 en av stiftarna till Konst- och Slöjdföreningen i Göteborg, som skulle verka för ökad arbetsskicklighet inom ”vissa konsters och slöjders område” samt ordna konst- och industriutställningar. Han första, större arbete som arkitekt blev en ny mangårdsbyggnad i Höglunda i Nors socken i Värmland åt göteborgsgrosshandlaren James Dickson för dennes dotter och måg, Carolin och Carl Pontus von Rosen. Huset stod klart 1844.

Gegerfelt blev den 12 juni 1843 andre löjtnant vid Värmlands Fältjägareregemente. År 1844, den 30 april, begärde han avsked från regementet och ur krigstjänsten den 17 mars 1845. Den 20 oktober 1848 fick han burskap som murarmästare och byggmästare i Göteborg. 1848 blev han medlem av kommittén för Sahlgrenska sjukhusets nybyggnad. Omkring 1850 höll han på med tegeltillverkning och tog 1851 patent på en maskin för tillverkning av ihåligt tegel. Han hade även intressen i en snickerifabrik. Gegerfelt var åren 1851-1854 så kallad ”god man” i hantverksföreningen, bland annat med uppgift att bedöma mästarprov inom bygg- och murmästaryrket.

Kostnaderna för det nya Sahlgrenska sjukhuset sköt i höjden, och skulden lades på Gegerfelt. Pressen blev stor och 1854 lämnade han det uppdraget. År 1856 reste han med familjen till Frankrike och återvände till Göteborg först två år senare. Det var förmodligen under de här åren som han byggde upp sin samling fotografier av några av fotokonstens mest kända pionjärer, bland annat Gustave Le Gray, Roger Fenton och bröderna Bisson. Gegerfelt utvecklade åter sin verksamhet som arkitekt under 1860-talet. Rollen som byggmästare hade han nu släppt, utan var istället kontrollant och ofta byggledare för de hus han ritade. Parallellt innehade han tjänster som lärare och som stadsarkitekt samt hade olika uppdrag vid det då nybildade Historiska museet.

År 1861–1864 var Gegerfelt ombudsman vid Göteborgs museum, och 1862–1876 sekreterare i Göteborgs konstförening. 1864 föreståndare för Göteborgs museiatelier. 1864–1876 var han intendent för konstavdelningen vid Göteborgs museum. 1865, lärare vid Göteborgs musei ritskola och tekniker vid Industri- och Konstlotteri. 1866–1877 lärare vid Slöjdföreningens skola. 1868 kamrer vid Industri- och Konstlotteriet, som nu övertagits av Hantverksföreningen. Åren 1868–1876, lärare vid Chalmerska slöjdskolan. Den 12 juli 1872 till den 25 september 1896 stadsarkitekt i Göteborg.

Som stadsarkitekt i Göteborg kom Gegerfelt att rita många byggnader där man bland annat kan nämna dåvarande Allmänna Sahlgrenska sjukhuset 1855 (numera en del av Pedagogen, mer känt som Sociala huset), Chalmerska institutet, Storgatan 43 (1869, idag Valands konstskola, tidigare Polhemsgymnasiet), Göteborgs Hospital (1872) på Hisingen, Feskekôrka (1874), Arbetareföreningens hus vid Nya Allén (1874), Fröhuset i Trädgårdsföreningen (1875), Handelstidningens hus (1875), Praktiska Hushållsskolan (1875), miniatyrslottet ”Wilhelmsberg” (1860-talet) vid Danska vägen och den egna villan vid Arkitektgatan, som han ritade till familjen och kom att kallas Gegerfeltska villan (1872).

Text i huvudsak från Wikipedia.