Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Waern

Skandinaviska kreditaktiebolaget

Del 2 av 11 i serien Sveriges handel och industri 3

Så synnerligen många praktiska resultat hade icke 1860-talets skandinavism med dess hänförelse för ett gemensamt uppträdande af nordens folk. hade den dock och det ett, hvaröfver den skulle kunna vara stolt. Redan i ofvan anförda titel ligger en antydan om den basis, hvarpå man ursprungligen tänkt anordna detta bankinstitut.

Till 1863 års nationalekonomiska möte i Göteborg, det första och mest skandinaviska, som hållits, hade infunnit sig ett ovanligt stort antal danskar, bland hvilka äfven befann sig den redan då mycket bekante Tietgen. Stora idéer tänktes af honom, men hvad som brast i Norden var framför allt kapital för dessas genomförande; och bakom allt Tietgens görande och låtande låg alltid tanken på Danmarks storhet, på dess utveckling i finansiellt och ekonomiskt afseende. För att vinna detta mål borde de öfriga skandinaviska rikena blifva tributära till Danmark.

Fullständigt privat förhandlades om planen med de inbjudne svenskarne herrar Willerding, Oscar Dickson, Oscar Ekman, O. Wijk och C. F. Wærn, hvilken sistnämde lär hafva påtänkts till bankchef. Tietgens plan var att bilda en stor skandinavisk kreditanstalt med hufvudkontor i Köpenhamn och filialer ej blott i Göteborg, Stockholm och Kristiania, utan äfven i Amsterdam, Paris och London. Grundkapitalet uppgifves hafva föreslagits till 25 eller 15 millioner kronor; ändamålet skulle vara att — i väg med den tyska nuvarande s. k. Hypothekenbanken — uteslutande négociera lån såväl till staten som kommuner, bolag eller enskilda.

Mot planen uppträdde synnerligast A. O. Wallenberg, som på inga villkor kunde vara med om att förlägga affärens hufvudkontor till Köpenhamn, utan ville ha det till Göteborg, som låge på samma afstånd — 12 timmars väg som man då räknade — från nordens tre hufvudstäder. Bolaget borde för öfrigt komma under svensk lag. Slutligen enades man om dessa åsikter, borgmästare Björck skref bolagsreglerna och konstituerande sammanträde hölls den 24 oktober 1863, hvarvid till ledamöter i interimstyrelsen utsågos herrar C. F. Waern, O. Dickson, Oscar Ekman, Olof Wijk och J. W. Wilson i Göteborg, A. O. Wallenberg och generalmajor D. G. Bildt i Stockholm, baron J. E. Stjernblad i Marsvinsholm, konsulerna T. J. Heftye och N. A. Andresen i Kristiania, etatsråd P. Broberg, agent O. B. Suhr och bankdirektör C. F. Tietgen i Köpenhamn, hrr S. Sarphati, M. H. Insinger och C. van Hemort i Amsterdam, Mr. Samuel Laing i London och M. Bischoffsheim i Paris.
Bolagsordningen stadfästes den 6 november.

Snart drog sig emellertid Danmark tillbaka på grund af krigsoroligheterna och äfven England hade ekonomiska svårigheter i sammanhang med nordamerikanska frihetskriget. Den skandinaviska internationella banken visade sig vara en utopi, men intresset för ett nytt svenskt bankinstitut var så mycket större, tack vare i främsta rummet konsul Oscar Ekmans intresse.

Efter långa underhandlingar stiftades den 21 mars 1864 ett svenskt bolag, hvars första styrelseledamöter blefvo general Bildt, hrr C. F. Wærn, J. W. Wilson, konsul H. Davidson, O. Wijk, P. Hammarberg, Tietgen — den ende kvarstående utlänningen — och Wallenberg samt baron Stjernblad och konsul Ekman. Grundfonden skulle vara minst 5 millioner kronor, — hvaraf 20 % kontant inbetaltes, — högst 15 millioner.

Bolagsordningen innehöll, att bankens syfte skulle vara: att medvärka till anskaffande af medel, som upptagas i form af statslån eller för kommuner och korporationer; att taga del i sådana lån och köpa samt sälja andelar däri; att köpa och sälja aktier och obligationer utgifna af lagligen konstituerade föreningar för upptagande af lån mot säkerhet i fast egendom eller för utförande af större industriella företag; att genom pänningeförsträckningar befordra företag af sistnämnde eller därmed likartad beskaffenhet, ehvad de utföras af bolag eller enskilda personer; att mottaga pänningar till förvar eller förräntande; och slutligen att köpa och sälja växlar.

Syftet var sålunda att kombinera en Hvpothekenbankrörelse (i ordets tyska mening) med en emissionsbank samt, i sista hand, att eventuellt sysselsätta sig med vissa delar af vanlig bankvärksamhet. Medel till den rörelse banken tänkte bedrifva kunde anskaffas genom utställande af räntebärande obligationer, —något som äfven till en början skedde, ehuru det högsta utelöpande beloppet af dessa aldrig uppgick öfver 1 1/2 mill. kronor ¡ sedan 1867 ha dylika aldrig kommit till användning.

Banken började sin verksamhet den 1 april 1864 med ett aktiekapital af 5.147.500 kronor, hvarå inbetalts 1.029.500 kr. Verkställande direktör blef Theod. Mannheimer, ”mannen med den medfödda finansiella begåfningen, med den praktiska blicken, med den omutliga redbarheten, med den solida, från all spekulation bannlysta läggningen”, — såsom en författare karaktäriserat honom.

Under bankens första tid verkade den nästan uteslutande i form af en bankirrörelse, såsom den ju ock ursprungligen afsetts. Den förmedlade statslån till såväl Sverige som Norge; obligationslån till kommuner, järnvägsbolag och privatföretag upplades och crédit-mobilierrörelsen vardt sålunda ej främmande för bolaget. Men rätt snart började dess ledning alltmer gå ut på egentlig bankverksamhet, hvartill bolaget vid det den 7 augusti 1865 öppnade kontoret i Stockholm knöt verksamheten som växlingsombud för de flesta af Sveriges enskilda banker. Skulle det typiska i bankens skötsel än ytterligare preciseras, kunde man säga, att den varit och är en affärsbank, som i främsta rummet haft blicken riktad på handelns och industriens kraf; dess diskonteringsverksamhet har alltid ledts i en riktning, som varit gagnande för dessas sunda utveckling.

År 1896 anordnade friherre K. Langenskiöld, den dåvarande verkställande direktören vid kontoret i Stockholm, en clearingrörelse därstädes, hvilken visade sig vara af synnerligen stort gagn och numera, som bekant, förlagts till riksbanken i Stockholm.

Bolagets hufvudkontor är fortfarande i Göteborg; kontoret i Stockholm tillkom,såsom ofvan nämnts, år 1865 och har sedan år 1900 ett afdelningskontor vid Hamngatan. Den 6 november 1868 öppnades ett afdelningskontor i Norrköping.

Aktierna voro ursprungligen å 355 kronor, men deras lydelse bestämdes genom kgl. resolutionen den 6 juni 1867 till 142 kronor (= 200 francs, 8 St, eller 94 holl. floriner). Oaktadt de sålunda tydligen affattats med hänsyn till utländskt mynt, torde knappast någon enda f. n. vara placerad annorstädes än i Sverige.

År 1865 ökades aktiekapitalet till 7.495.115 kr., hvaraf 2.998.046 inbetaldt. År 1867 ändrades, som nyss antyddes, aktievalören till 142 kr. och aktiekapitalet ökades till fullt inbetalte 5.000.104 kronor. Sedan dess har kapitalet höjts:

år 1873 till 7.500.156 kronor
1891 10.000.208
1902 12.500.260

Genom bolagsstämmobeslut den 16 oktober 1902 ökades reservfonden, — hvilken dels uppsamlats af vinster och dels uppstått genom premie å nya aktier — till ej mindre ån 10 mill. kronor ochman kan sålunda gifva den författare rätt, som säger, att ”Skandinaviska Kreditaktiebolaget för närvarande icke blott är Sveriges största, utan äfven dess starkaste bankaktiebolag”.

Bolagets rörelse framgår af nedanstående ur revisionsberättelserna hämtade öfversikt:

Såsom verkställande direktörer, utom Theod. Mannheimer, hafva tjänstgjort: i Stockholm hrr Henrik Davidson, W:m Meyerson, baron C. Skogman och baron Langenskiöld; samt i Norrköping John Philipson och John Svartling.

Bolagets verksamhet i Göteborg ledes nu af hrr A. Andréen, — som sedan 1866 tjänstgjort i banken — och H. Mannheimer; i Stockholm af hrr Jonas C:son Kjellberg och Ivar Palm samt i Norrköping af hr Ad. Lind och en direktion af ytterligare tre ledamöter.

Bankens styrelse består f. n. af herrar: Ivar Waern, ordförande, Ad. Peyron, vice ordf., grefve A. A. G. von Rosen, C. Setterwall, O. Melin, A. Andréen, W:m Gibson, George Barclay, A. E. Seaton, Jonas C:son Kjellberg, baron A. L. E. Åkerhjelm, H. Mannheimer, Ivar Palm, Rich. Åkerman och Erik Frisell. Hedersordförande är konsul Oscar Ekman, som alltsedan bolagets tillkomst med oförminskadt intresse följt dess utveckling.

Uti bankens styrelse hafva tidigare förutom ofvan omnämda första uppsättning samt förut angifne verkställande direktörer följande herrar haft säte och stämma: justitierådet L. T. Almqvist, Carl Benedicks, S. Godenius, Henning Frisell, Carl O. Kjellberg, J. J. Ekman, L. Stuart, M. E. Delbanco och H. W. Martin.

För sina tjänstemän har banken afsatt en pensionsfond, som f. n. uppgår till 250.000 kronor.

Axel Ramm

Advertisements

Kommanditbolaget C. Fr. Waern & Co

Del 5 av 18 i serien Sveriges handel och industri 2
Endast för medlemmar

Arne Waern

Arne WaernArne Colbjörnsen Waern (1883-10-02 – 1981-09-09) föddes i Göteborg och var son till grosshandlare Peder Colbjörnsen Waern och hans hustru Sigrid Möller. Arne Waern gifte 1916 med Aina Hilda Margareta (Meta) von Rosen född 1893-10-05, dotter till godsägare Robert von Rosen och hans maka Aina Melin, och död 1988-11-29.

Efter Göteborgs handelsinstitut och praktik i Hamburg och USA inträdde han år 1910 som delägare i kommanditbolaget C Fr. Waern & Co som senare ombildades till AB C Fr. Waern & Co. Arne Waern arbetade i företaget under resten av sitt verksamma liv, som direktör mellan 1926 och 1964. År 1923 grundade han Hamn AB Tingstad och var där styrelsens ordförande.

Styrelseledamot var han bl.a. i Dalslands kanal AB, B. & A. Planting co och Sv. ömses. kreatursförsäkringsbolaget. Han var också under flera år styrelseledamot i Geografiska föreningen och Göteborgs Djurskyddsförening.

Peder Waern

Peder Colbiörnsen WaernPeder Colbiörnsen Waern föddes 15/3 1851 i Stockholm som son till Carl Fredrik Waern d.y. och Augusta Lagerberg. Han dog 5 april 1929 i Göteborg. Gift från 12/9 1877 med Sigrid Petronella Möller som föddes 27/12 1854.

Student i Göteborg 1870, studier i Amsterdam 1870-72. Därefter kassör i firma C. Fr. Waern & Co 1872, anställda i firma Tidén & Nordenfelt i London 1873-74 och återigen i C.Fr. Waern & Co i Göteborg 1873-74. Delägare i C.Fr. Waern & Co från 1876 och VD i KB C.Fr. Waern & Co 1897-1919.

Var styrelseordförande i Billingsfors AB, Långeds AB, Håfreströms AB, Upperuds Trämassefabrik AB, Ulriksfors Sulfit AB, Dalslands Kanal AB och Kanal AB Stora Le-Östen samt styrelseledamot i  Göteborgs Sparbank, AB Göteborgs Bankoch Riksbankens avdelningskontor i Göteborg.

Han var ledamot av stadsfullmäktige i Göteborg 1898-1912 och hade en lång rad i kommunen, dårbland flera styrelseuppdrag i stiftelser som exempelvis Osbeckska fonden.

Andra källor:
Magnus Fahl, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, biografisk matrikel, 1963

L.G. Bratt & Co

Del 9 av 19 i serien 1800-talets handelshus

L. G. Bratt & Co grundades 1856 av Lars Gustaf Bratt (1824-98) som var ensam innehavare av firman fram till 1869. Sistnämnda år blev Ivar Waern (1841-1917), son till Uddeholms tidigare disponent Jonas Waern.  Från 1880 var även Ernst Morris Bratt (1852-1939), son till Lars Gustaf Bratt, delägare i firman. De tre ägde firman tillsammans fram till Lars Gustaf Bratts död 1898.

1857 övertog firman en stor del av Uddeholms järnexport då Uddeholm inte lyckats skriva ett nytt avtal med sin tidigare exportör B.E. Dahlgren. 1872 tog firman också över exporten från Hellefors bruk som tidigare skötts av Ekman & Co och 1879 togs också exporten från Storfors över från Sven Renströms firma.

Från 1880 och fram till år 1900 var L.G. Bratt & Co den största järnexportfirman i Göteborg  under de flesta år och därefter var firman fram till Waerns död en av de tre största. Firman var under samma tid också en av de tio största trävaruexportörerna. L.G. Bratt & Co hade sin upplags- och hamnplats vid Vädersågen i Majorna (där Karl Johans kyrka ligger idag).

Källor:
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963

 

Ivar Waern

Ivar Waern

Ivar Waern

Ivar Leonard Amadeus Waern, född 1841-04-13 på Valaholm och död 1917 på Mössebergs sanatorium. Elev vid Filipstads bergsskola 1854–1855. Son till Jonas Waern (1799-1868) och Sara Christina (Stina) af Geijerstam (1805-1878).

Handelsbokhållare i Göteborg från 1858. Grosshandlare och delägare i firman L. G. Bratt & Co i Göteborg från 1869. Ledamot av stadsfullmäktige i nämnda stad 1884–1906, ordförande i gatu- och vägförvaltningen, vice ordförande bland handelsföreningens fullmäktige, vice ordförande i handels- och sjöfartsnämnden, ledamot av Göteborgs högskolas styrelse 1892 och därefter dess kassaförvaltare. Ledamot av styrelsen för Skandinaviska kredit AB 1892.

Hans bror Einar Waern (1839-97) var grosshandlare i London under firma E. Wærn & C:o från 1862 medan brodern Mattias Fredrik (Matts) Waern (1826-91) var disponent för Billingsfors bruk 1871–1874 och ägare av Granvik från 1873. Matts Waern var gift med kusinen Christina Waern (1838-64), dotter till Carl Fredrik Waern och Elisabeth Melin.

Stora delar av Ivar Waerns dödsbo donerades till Göteborgs Universitet.

Stiftelsen Ivar Waerns sterbhus donationsfond

Stiftelsen Ivar Waerns sterbhus donationsfond  har sitt namn efter Ivar Waern (1841-1917) som var grosshandlare och delägare i firman L. G. Bratt & C:o i Göteborg.

Den årliga avkastningen från donationen, sedan minst en tiondel därav tillagts fondens kapitalbelopp, ska till den del som för ändamålet anses lämpligt, användas för inrättande och upprätthållande av en rörlig professur vid Göteborgs Universitet (tidigare Göteborgs Högskola).

Det överskott avkastningen eventuellt lämnar, efter att avsättning till kapitalet skett och kostnaden för ifrågavarande professuren tagits om hand, kan användas till befrämjande av Universitetets verksamhet i enlighet med beslut i styrelsen.

Avkastningen från den Waernska professurens fonder sparas tills de behållna medlen uppgår till minst samma belopp som årslönen till professor vid univer- sitetet.

Då avkastningen av donationen nått detta belopp, beslutar Filosofiska fakulteternas gemensamma donationsnämnd om den omedelbart skall ta medlen i anspråk för avlönande under viss tid av en professorskompetent svensk eller utländsk vetenskapsman i något ämne hörande till den humanistiska, samhällsvetenskapliga eller matematisk-naturvetenskapliga fakulteten. Önskar donationsnämnden inte omedelbart ta medlen i anspråk, skall ärendet tas upp till förnyad behandling senast efter ett år.

Vetenskapsman, som antar inbjudan, förordnas till innehavare av Waernska professuren med rätt att under förordnandet av donationens avkastning uppbära det arvode, som universitetsstyrelsen i varje särskilt fall efter förslag av donationsnämnden beslutar. Förordnandet skall omfatta en tid av ett år eller kortare tid, dock minst en lästermin. I den mån tillgängliga räntemedel från donationen gör det möjligt, får donationsnämnden besluta om förlängning enligt samma villkor av förordnandet.

2014 hade stiftelsen tillgångar på 14,1 miljoner SEK och förvaltades av Göteborgs Universitet.

C. Fr. Waern & Co

Del 6 av 19 i serien 1800-talets handelshus

C. Fr. Waern & Co bildades 1813 av Carl Fredrik Waern d.ä. efter att denne en kort tid arbetat för brodern Peder Waern som drev en sillsalterifirma i Göteborg tillsammans med ytterligare en bror, Lennart Waern. Kontoret låg i det som idag kallas Gillbladska huset på Kungsgatan, men då kallades Melinska huset efter ägaren Olof Melin. Under kontinentalblockaden handlade företaget med spannmål inom Sverige och exporterade trävaror till Storbritannien.

Firman överlevde krisen vid kontinentalperiodens slut och var 1817 den största trävaruexportören i Göteborg. Exporten i övrigt bestod av järn. På järnsidan var firman framförallt i början främst en mottagare av järn från bruken som de sen delvis sålde vidare till andra firmor som ombesörjde exportenDessutom var firman en stor importör av guano (gödsel) och fortsatte sin inrikes spannmålshandel.

1823 flyttade Carl Fredrik Waern till det nyköpta Baldersnäs i Dalsland och firman göteborgskontor sköttes därefter av C.E. Billman. Samtidigt som Baldersnäs köptes också Bäckefors bruk. Vi denna tid arbetade strax under 80 personer på Bäckefors bruk. 1832 dog C.E. Billman och han efterträddes av Adolf Melin, svåger till C.Fr. Waern d.ä. som kontorschef i Göteborg.

Som första bruk i Sverige började Bäckefors 1829 att använda sig av lancashiremetoden under ledning av verkmästare Samuel Houlder. Under de kommande åren utökades bruksområdet med flera byggnader och ombyggnader. En ny såg, smedjor, kolhus och verkstäder uppfördes, liksom bostäder och kontor. På 1850-talet framställdes 1500 ton stångjärn om året på Bäckefors, vilket var att betrakta som mycket på den tiden. 1855 arbetade nästan 370 personer på bruket.

1852 upptogs sönerna Carl Fredrik Waern d.y. (1819-99) och Morten Waern som delägare i firman vars namn då ändras till C Fr Waern & Co. 1856 utträdde Morten Waern ur firman och flyttade till London för att där starta en egen firma med agentur för familjens svenska exportfirman. I övrigt exporterade firman stora kvantiteter järn till handelsmannen Henry Unwin i Sheffield.

Gödselhandeln ledde också till att firman anlade en gödselfabrik vid Klippan är 1856. Verksamheten tycks dock ha blivit kortlivad. Fabriken brann ner 1857 men firman fortsatte att ha magasin och förråd på platsen

Efter att Carl Fredrik Waern d.ä. dött år 1858 så köpte arvingarna in Billingsfors bruk, också det i Dalsland, år 1859. Firmans bruksanläggningar laddes i aktiebolaget Baldersnäs AB. Adolf Melin blev samma år delägare i firman. Med tiden blev Carl Fredrik Waern d.y. allt mindre aktiv i firman. Hans politiska aktiviteter i Stockholm tog överhanden. Istället kom sönerna Carl Fredrik Waern (III) och Peder Waern, båda två delägare från 1859,  att ta över ledningen i företaget tillsammans med Adolf Melin. Kring 1880 upphörde firmans järnexport upphörde nästan helt. Istället kom firman att främst bli exportör av papper och pappersmassa. 1897 ombildades firman till kommanditbolag, KB C. Fr. Waern & Co med Peder Waern som VD.

Baldersnäs cirka 1870

Baldersnäs cirka 1870

I Baldersnäs AB ingick Billingsfors bruk, Bäckefors bruk, Katrinefors bruk, Skåpafors sågverk och Långeds sågverk. Bäckefors bruk såldes 1882 och även Katrinefors bruk såldes. 1883-84 startade tillverkning av pappersmassa i Billingsfors och sistnämnda startades också massatillverkning i Långed. Järntillverkningen vid de kvarvarande bruken lades ner under 1880-talet.

Baldersnäs AB fick ekonomiska problem på 1890-talet och upplöstes 1897. Därefter var varje bruk ett eget bolag (AB Långed, Billingsfors AB) förutom Skåpafors som köptes av Gustavsfors Fabrikers AB (familjen Ekman). 1918 startades AB Billingsfors-Långed som tog över bruken i Billingsfors och Långed. 1920 hade företaget 350 anställda och i styrelsen satt C.F.W. Hederstierna (ordf.), G. Dickson, B. Klintman (VD), A.E. Olsson och Peder Waern.

Sannolikt var firman också delägare i AB Upperuds Trämassefabrik (bildat 1885,  25 anställda 1920) och Håfreströms AB (bildat 1880, 200 anställda 1920, inklusive dotterbolaget Ulriksfors Sulfit AB). C. Fr. Waern var återförsäljare av dessa företags pappersmassa och papper. Dessutom sålde friman pappersmassa och papper för värmländska Rottneros.

1910 blev Arne Waern (1883-1981), son till Peder Waern, delägare i firman. 4 år senare var de tvungna att sälja lokalerna och byggnaderna i Klippan till Göteborgs stad. Istället köptes mark i Tingstadsvass där firman ligger än idag. På platsen byggdes några stor magasin och en liten hamn anläggs. Ägandet av hamnen lades från 1923 i ett för ändamålet bildat bolag, Hamn AB Tingstad, som ägnar sig åt speditions- och lagerverksamhet.

Bruksbolagen i Dalsland kom under 1930-talet i ekonomiska problem och tvingades 1934 till rekonstruktion. Göteborgs Bank tog över 98% av aktierna i Ab Billingsfors-Långed men C. Fr. Waern & Co fortsatte sköta exporten av produktionen intill 1949 då Bonniers köpte AB Billingsfors-Långed. 1944 köptes Gustavsfors Fabrikers AB av AB Billingsfors-Långed,

C. Fr. Waern & Co ombildades 1927 till aktiebolag med Arne Waern som VD. Under mellamkrigsperioden minskade exportverksamheten och istället blev import av allehanda varor från Europa och Asien. på 1950-talet växte denna verskamhet snabbt samtidigt som exporten av papper, pappersmassa, trävaror och maskiner fortsatte. Bolaget flyttade på 1950-talet kontoret till Södra Hamngatan 23 och 1958 blev Olof Waern, son till Arne Waern, VD. Verksamheten minskade under hans tid. Trävaruhandeln var såld till en tidigare chef och importverksamheten var kraftigt minskad.

När Olof Waern 1970 efterträddes av sin som Carl Fredrik Waern som VD gick firman med förlust med räddades av vinsterna i speditionsverksamheten inom Hamn AB Tingstad. All handel med trä och järn lades ner, pappersexporten minskade men dog inte och maskinexport blev företagets viktigaste verksamhet.

1986 såldes Hamn AB Tingstad och speditionsverksamheten men en av fastigheterna blev kvar i C. Fr. Waern & Co:s ägo. Samma år löste Carl Fredrik Waern in flertalet övriga aktieägare och blev majoritetsägare i företaget.  Fastigheten brann dock ner och 1989 byggdes en ny byggnad på platsen som ägdes av Humlans Minilager AB. Verksamheten var och är uthyrning av förråd för privatpersoner och det var Sveriges första anläggning av detta slag. Denna verksamhet såldes 2015 till 24 Storage.

C. Fr. Waern & Co bedriver idag en begränsad verksamhet som exportör av papper.

Källor:
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Jan Kuuse, Ekman – ett handelshus 1802-96, 1996

Cecilia Waern

Cecilia WaernCecilia (Lilly) Waern föddes 1853 i Göteborg och dog 1926 i Florens. Dotter till Morten E. Waern och Emma Margareta Catarina Nerman.

Hon studerade under mångåriga resor i utlandet konsthistoria och kultur. Var författare och dessutom flitig som föreläsare vid institut och högskolor har bl. a. i New York 1892—99 och sedermera i England.

Hon medverkade som essäist i ”Nordisk tidskrift”, ”Ord och bild” m. fl. svenska tidskrifter. I bokform har hon utgett Konsten att se och njuta. Försök till en praktisk konstteori (1904), Italiensk mat (2:a uppl. 1915) och på engelska Medieval Sicily (1910).

Udner sin tid i Paris umgicks hon bl.a. med författaren Victoria Benedictsson.

Morten E. Waern

Morten E. WaernMorten Edward Waern föddes 1826 i Göteborg och d0g 1896 i Ön, Billingsholm. Han var son till Carl Fredrik Waern d.ä. och Betty Melin. Gift med Emma Margareta Catarina Nerman (1829-1900) och de hade barnen Johnny Waern (1851-79), Cecilia (Lilly) Waern (1853-1926), William Unwin Waern, Charles Uggla Waern (1857-1920), Lizzie Waern (1860-1927) gift med John James Gibson, Paul Melin Waern (1861-1922) gift med Florence Gibson, Ellen Waern (1862-1930) gift med James Hutchinson Kay,  James Jimmy Dickson Waern (1864-1930), Annie Waern (1865-1928) gift med Oscar Lindegren, Edvard Waern (1867-1922) och Mary Waern (1869-1940) gift med Claes Edvard Leffler.

Från 1852 delägare i faderns företag AB C. Fr. Wærn & Co tillsammans med brodern Carl Fredrik Waern. Utträdde ur firman 1856 och flyttade till London:

Morten utträder 1856 ur firman då han flyttar till London, där han skall försöka sälja ett av honom inköpt större trävaruparti samt därstädes bli firmans agent. Tiderna är mycket svåra med en bankränta som i London når den ofattbara nivån av 11%! Melin skriver till Waern och tillägger ”stackars Morten”.

I England är annars den mycket dugliga industrimannen Henry Unwin i Sheffield, som blir en av firman största kunder när det gäller Bäckefors-järnet. Han använder detta i sin tillverkning av eggjärn och då speciellt för rakknivar. Han blev en sann vän till familjen och bl.a. blev yngste sonsonen Henry blev döpt efter honom.

Efter återkomsten från London blev Morten Waern kontorschef och senare också delägare i firman James Dickson & Co, vilken han lämnade 1891. Han köpte år 1874 besittningsrätten till Bagaregårdens landeri i Göteborg för 75 000 riksdaler.  Göteborgs stadsfullmäktige beslutade 1 juni 1899 om att lösa in landeriet Bagaregården av Morten Waerns änka Emma Waern (född Nerman) från Billingsfors, för 100 000 kronor.