Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Malm (handelshus)

Norra Hamngatan 4 (Malmska huset)

Norra Hamngatan 4 i kvarteret 13 Gamla Tullen, tomt 13:7. Lars Gathenhielms bror Christian Gathenhielm (1682–1722) är den förste kända ägaren till fastigheten. Kommerserådet Niklas Björnberg lät på platsen anlägga en handelsgård, omkring 1815.

Handelsman Max Malm uppförde byggnaden 1882–83 och bodde där själv till 1886. Arkitekten var Adrian Crispin Peterson. Bostaden var de två översta våningarna medan de två nedersta var kontor för järnhandelsfirman Fr. Malm & Co. Då huset uppfördes var det den högsta byggnaden i kvarteret mot Norra Hamngatan. Mellan åren 1900 och 1920 bodde det över 50 personer i huset då det fungerade som hyreshus.

Därefter har byggnaden byggts om för kontorsändamål. En tornbyggnad togs bort 1931. Byggnaden utgjorde en del av Broström-koncernens huvudkontor. Idag är det ett kontorshus i fyra våningar med putsad fasad och burspråk.

 

Norra Hamngatan 4

Norra Hamngatan 4. Bild: Ankara Licens: CC BY-SA 3.0

Advertisements

Släkten Malm

Endast för medlemmar

Max Malm

Johan Maximilian (Max) Fredrik Malm föddes 1838-10-14 i Göteborg och dog 1886-12-30 i samma stad. Han var son till Wilhelm Malm (1794-1839) och Sofia Charlotta Bauck (1800-1884). Han var gift med Augusta Wilhelmina Juliana (Julie) Möller (1853-1935). De hade barnen Dagmar Charlotta Augusta Malm, Gunnar Vilhelm Malm och Nils Peter Malm.

Studerade vid Göteborgs Handelsinstitut 1855 och därefter anställd i firman Fr. Malm & Co 1856-65. Delägare i samma firma från sistnämnda år efter att hans brot Peter Wilhelm Malm (1825-65) dött. Var också agent för det brittiska försäkringsbolaget Phoenix Assurance Company Ltd mellan 1865-86, också det ett uppdrag han övertog från brodern. Styrelseledamot i Göteborgs- och Bohus läns sparbank 1884-86.

Lät uppföra en byggnad på Norra Hamngatan 4 åren 1882–83 och bodde där själv till 1886. Arkitekt var Adrian Crispin Peterson. Bostaden var de två översta våningarna medan de två nedersta var kontor för järnhandelsfirman Fr. Malm & Co.

Ledamot av stadsfullmäktige i Göteborg 1883-1886.

Källor:
Magnus Fahl, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, biografisk matrikel, 1963

Peter Wilhelm Malm

Peter Wilhelm Malm föddes 1825-11-05  Göteborg och dog 1865-04-02 i samma stad. Han var son till Wilhelm Malm (1794-1839) och Sofia Charlotta Bauck (1800-1884). Gift med Ottonie Magdalena Elisabeth Lundgren (1835-1918).

Studerade vid Göteborgs Handelsinstitut 1840-43. 1844 anställd som bokhållare och fick 1856 burskap som grosshandlare. Från samma år delägare i Fr. Malm & Co, och ensam innehavare av denna firma mellan 1857 och 1865 efter att grundaren och släktingen Fredric Malm dött. Efter hans död tog brodern Max Malm (1838-1886) över firman och drev den vidare till sin död.

Han var också agent för det brittiska försäkringsbolaget Phoenix Assurance Company Ltd mellan 1856 och 1865.

Ledamot av stadsfullmäktige 1863-1865.

Källor:
Magnus Fahl, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, biografisk matrikel, 1963

Fredric Malm

Fredric Malm föddes 1811-02-22 i Göteborg och dog 1856-05-03 i samma stad. Han var son till Niclas Malm (1775-1829) och Maria Cornelia Damm (1779-1816).  I sitt första äktenskap gift med Hedwig Wilhelmina Ewert (1812-1847) och i sitt andra med Julia Augusta Hegardt (1822-1926). I första äktenskapet föddes sonen Hugo Theodor Malm (1842-1902)

Fick efter studier anställning i D. Carnegie & Co och var från 1842 ansvarig för denna firmas järnhandel. År 1845 övertog han denna järnexporten och bildade firman Fr. Malm & Co. År 1856 blev släktingen Peter Wilhelm Malm (1825-65) delägare i firman och året därefter blev denne ensam delägare.

Niclas Malm

Jonas Niclas Malm

Johan Niclas Malm

Johan Niclas Malm var grosshandlare i Göteborg. Född 1775-08-07 i Göteborg som son till Jonas Malm (1745 — 1808) och Maria Kullman (1757-1781). Dog i samma stad 1829-04-16.

Från 1802 gift med Maria Cornelia Damm (1779-1816).  De hade sonen Fredric Malm (1811-56) samt döttrarna Maria Malm (1806-70) och Hilda Malm (1807-1834).

Hade handelsfirman Malm & Söner som han övertagit från sin far.

Som riksdagsman 1809—10 tog han tillsammans sin göteborgskollega Bernt Santesson genom en motion tog initiativet till beslutet om näringsfrihet för kvinnor. Niclas Malm var ledamot av borgerskapets äldste 1809—15 och rådman 1824—29 samt fick vid obekant tidpunkt kommerseråds titel. 1810—18 var han en av Gbgs direktörer i Göta kanalbolags diskont.

Fr. Malm & Co

Del 11 av 19 i serien 1800-talets handelshus

Grundades 1845 då Fredric Malm fick överta järnexportrörelsen i D. Carnegie & Co tillsammans med en kompanjon. Fredric Malm (1811 — 56) hade sen 1942 varit ansvarig för denna del av verksamheten i D.Carnegie & Co. Firman var en av Göteborgs viktigare järnexportörer från 1800-talet mitt.

1856 blev släktingen Peter Wilhelm Malm (1825-65) delägare i firman och 1857 blev han ensam ägare. Efter hans död blev dennes bror Max Malm (1838-86) istället delägare. Under hans ledning växte firman och expanderade  genom att skaffa sig ekonomiska intressen  i de bruk vars järn de sålde, Svartå bruk och Elfsbacka bruk.  Kontoret låg på Norra Hamngatan 4 där Max Malm också bodde efter att ett nytt hus uppförts i början av 1880-talet.

Efter Max Malms död drevs firman av hans och broderns änkor med broderns son direktör Fredric Hjalmar Wilhelm Malm (1857—1934) som den ene av prokuristerna. 1893 tvingades firman i konkurs då den hamnat på obestånd, sannolikt på grund av för stora lån till de olönsamma järnbruken.

Elfsbacka bruk (Östanås bruk) gick i konkurs 1894 och lades ner.

Svartå bruk tvingades för sin del inställa betalningarna 1894. 1896 ombildades verksamheten vid bruket till aktiebolag med fordringsägarna som delägare. Bruket drevs till 1966.

Svartå bruk cirka 1900

Svartå bruk cirka 1900

Källor:
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963

D. Carnegie & Co som järnexportfirma

Del 10 av 19 i serien 1800-talets handelshus

Grundades 1803 när David Mitchell, ägare av en handelsfirma där David Carnegie d.ä. och Jan Lamberg arbetade dog. Verksamheterna togs över av en ny firma bildad av de tidigare medarbetarna i Mitchells firma. Den nya firman fick namnet D.Carnegie & Co.  Firman var framförallt en järnexportfirma men också en medelstor brädexportör.

1810 stod firman för 7% av järnexporten från Göteborg och var den fjärde största järnexportören, 1815 stod D. Carnegie & Co för 4% och 1820 för 6%. En del av förklaringen till Carnegies framgångar på järnexport- och brädexportområdet återfinns i det faktum att den största exportfirman, John Hall & Co gick i konkurs år 1807. David Carnegie var syssloman i konkursen (konkursförvaltare) och gynnade sig själv vilket också de andra sysslomännen Niklas Björnberg, F.M. Åkerman och David Low gjorde.

Vid David Carnegie d.ä.:s död år 1837 inträdde brorsonen David Carnegie d.y. som delägare i firman, men efter sitt giftermål med Susan Carnegie (dotter till David Carnegie d.ä.) 1845 såldes järnexportverksamheten till den i firman anställde Fredric Malm som haft ansvaret för järnexporten. Dennes nybildade firma fick namnet Fr. Malm & Co. Istället kom firman D.Carnegie & Co att ägna sig åt uppbyggnaden och driften av porterbruket och sockerbruket vid Klippan som grundats av A.R. Lorent.

Källor:
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963

Fräntorp

De äldsta påträffade uppgifterna om Fräntorp  är från slutet av 1500-talet. 1638 uppges Erik Oxenstierna som ägare till Fräntorp. Erik Carlsson Oxenstierna (1616-1662) var gift med sin syssling Margareta Bielke af Åkerö (1622-1655) och efter hennes död med Ebba Ulfsparre af Broxvik.

År 1672 innehades Fräntorps säteri av Erik Oxenstiernas dotter Sigrid (1649-1721) och hennes make Axel Leijonsköld (1640-1712). Detta par hade emellertid förpantat egendomen mot 1000 rdr specie till landsbokhållaren Lars Håkonsson. 1678 blev Håkonsson ägare till Fräntorp.

Efter Håkonsson så ägde hans änka Anna Rödbeck egendomen hade hon 1722 utarrenderad till trädgårdsmästaren Olof Andersson som bättrade upp sina affärer genom att hålla krogrörelse där, vilket ej såga med blida ögon av gästgivaren i Partille. Det blev rättegång varvid krogen dömdes som olaglig och till att stängas.

1730 är borgmästare Dan Lenberg i Vänersborg  ägare, men hade gården utarrenderad. I slutet av 1730-talet och början av 1740-talet är en Oluf Arfwidsson som arrendator.  År 1743 arrenderades och beboddes Fräntorp av I.H.Röhl. Lenberg är fortfarande ägare år 1747 . Han arrenderade då ut egendomen till jaktlöjtnanten Stephan Ståhle. Rådman Sven Wengren i Göteborg, själv från Vänersborg, var 1754 förmyndare för Lenbergs dotter Anna Elisabet Lenberg och sålde samma år Fräntorp till körsnären i Göteborg Lars Quiding för 7000 daler silvermynt.

Lars P. Quiding (1714-1789) hade 1743 vunnit burskap som buntmakare i Göteborg. Som ägare av Fräntorp ville Quiding ”skyndsamt från utrikes ort införskriva pileträd till utplantering å Fräntorps utmärker till tunnband’, men lyckades inte med detta på grund av grannarnas motstånd.

Quiding och hans hustru Anna sålde 1770 Fräntorp till superkargen Fredrik Bratt för 28.000 dir Stmt. I priset ingick på gården befintlig boskap, åk- och körredskap, spannmål och viktualier.- Quiding inköpte senare Vidkärr och ett par Torpagårdar.

Fredrik Bratt (1729-1793), son till rådmannen i Göteborg, Jacob Bratt och hans fru Sophia Schröder, var gift med Catharina Margareta Minten, dotter till  vinhandlaren/traktören Johan Minten och Regina Werkamp. Bratt innehade Fräntorp till sin död och sterbhusdelägarna efter honom intill 1800.

Handlanden Johannes D:son Wetterling år 1800 ett helt mantal Fräntorp för 15.000 rdr rgs. Säljare var förutom änkan Bratt sönerna J.J. och Pr.Bratt, mågarna Jacob D. Wetterling och Peter Wennerholm samt omyndiga dottern Magdalena Bratt.

Johannes D:son  Wetterling (1741-1804) hade 1763 vunnit burskap som handlande i Göteborg och medlemsskap  Handelssocieteten. Han var gift med Catharina Maria Jacobsson, dotter av notarie Anders Jacobsson och Rebecka Malmér.

Wetterling var under sista åren av 1790-talet redogörare för och tillsamman med P.P.Ekman och G.B.Santessons Enka & Co ägare av Lisebergs Sockerbruk. Han dog 1804 och makan 1805. Sonen Jacob Daniel Wetterling(1771-1822), sedan 1797 ägare av Böö efter att fadern skänkt honom herrgården, ärvde Fräntorp. Jacob Daniel Wetterling vann burskap som handlande och blev medlem i Handelssocieteten år 1805. Han var gift med Sophia Regina Bratt (1773-1845), dotter till ovannämnda Fredrik Bratt och Catharina M. Minton.

År 1813 sålde Wetterling Fräntorp till grosshandlaren och riksdagsmannen Peter Malm. Köpeskillingen var 44.000 rdr rgs. Sven Peter Malm (1779-1025), son till  grosshandlaren och innehavaren av landeriet Kvibergsnäs, Jonas Malm, erhöll 1802 förening med Handelssocieteten i och l804 burskap som handlande i staden. Han är från faderns död 1808 till 1811 tillsammans med äldre brodern Niclas Malm som innehavare av Kvibergsnäs .

I bouppteckningen efter Malm, som avled på Fräntorp 3 sept.1825, värderas gården till 24.000 rdr b:co. Sterbhusdelägarna sålde 1826 Fräntorp till grosshandlaren David Carnegie s:r för 17.010 rdr b;co.

Carnegies familj bodde på Fräntorp under sommaren, men änkefru Carnegie inköpte kort före sin död år 1840 även Stora Torp. Hon gifte sig 1845 med sin kusin David Carnegie J:r, då änkling efter sin första maka Julie Zeuthen. Fräntorp värderades 1837 till 21.600 rdr b:co. men” när Carnegie 1849 sålde egendomen, var det för 33.333.1/3 rdr b:co. Köpare var Otto Reinhold Bennet (1813-1895).

Näste ägare blev Theodord Noring, som 1859 köpte egendomen för 80.000 rdr mt och 186l erhöll fastebrev, Noring kom emellertid på obestånd och tvingades överlåta sin egendom till borgernärerna. Borgmästare Johan Erik Reuterfeldt (1815-1880) köpte 1863 Fräntorp av sysslomannen i Norings konkursmassa för 79.000 rdr rmt. Beuterfeldt innehade egendomen till 1873 då han sålde till Carl Bengtson. Köpeskillingen var då 80000 kronor.

Vid sekelskiftet 1900 övergick Fräntorp till Säfveåns AB. År 1926 försålde Säfveåns A-B större delen av sina jordegendomar till staden. År 1936 uppläts Fräntorp till ett antal nybyggare som under sakkunnig ledning fick bygga sina egnahem i stort sett helt i egen regi i enlighet med en plan gjord av stadsträdgårdsmästare E A Wahman. För att få tilldelning av tomtmark i Fräntorp krävdes:

1. Nybyggaren fick inte ha någon förmögenhet.
2. Man måste ha ett fast arbete, och
3. Minst ett men helst två barn skulle familjen ha (några undantag gjordes från
detta).

Kvibergsnäs

Del 2 av 32 i serien Landerier

Kvibergsnäs började förmodligen att bebyggas redan på 1690-talet:

På 1696 års karta över dåvarande Göteborgs omgivningar heter det i en beskrivning att landeriet »är blefwen för någon tijd sedan bebygdt av secreteraren Lars Böker«. Det sägs att det där också fanns »en nyligen anlagd Trädgård, som är ock med stor bekostnadt upprättet«.

Man vet att anläggningen omfattade manbyggnad, två flygelbyggnader och en ekonomibyggnad, vilken senare bestod av fyra längor kring en sluten, stenlagd gård. Det fanns förutom trädgården en allé som ledde upp till huvudbyggnaden. Den omnämnde Lars Böker hade från början det vanliga efternamnet Svensson före Böker, men som stadssekreterare skrev han sig senare Laurentius Svenonis Böker. Men så var han kanske en av de allra första göteborgarna som i utlandet idkat akademiska studier, nämligen i Greifswald i norra Tyskland, och senare fortsatt dem i vår egen lärostad Lund. Han tjänstgjorde en tid i Skåne innan han blev stadssekreterare och senare rådman i Göteborg. Det lär ha varit en i sällskapslivet kvick karl, som vid sidan därom hade ett visst intresse för fornforskning och till och med anses ha sänt ett bidrag till vår fantasifulle naturvetare och historieskrivare Olof Rudbeck med vilken han tydligen tävlade att finna kufiska förklaringar till Sverige som världens medelpunkt. Men landshövdingen och borgerskapet ville år 1687 ha honom som borgmästare i Göteborg, vilket dock icke behagade kung Karl IX, som istället tillsatte kommissarien Hans von Gerdes.

I slutet av 1700-talet fanns på Kvibergsnäs ett bostadshus och en ekonomibyggnad. Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes omkring år 1800, liksom den östra flygeln, av handelsmannen Jonas Malm som övertagit landeriet år 1799. Norra delen av ekonomibyggnaden och den västra flygeln tillkom senare. Ekonomibyggnaden var delvis i bruk ända fram till 1971.

Kvibergsnäs

Kvibergsnäs

År 1949 restaurerades bostadshusen och uppläts åt en hemsysterskola. Huvudbyggnaden har för inte länge sedan fått en genomgående upprustning och modernisering och används numera, liksom flyglarna, till privatbostäder. Kvibergsnäs är i dag det enda landeriet inom Göteborgs gränser som även har sina gamla ekonomibyggnader kvar. Ekonomibyggnaden genomgår en större renovering tack vare ett särskilt projekt i samband med arkitektutbildning vid Chalmers tekniska högskola.