Kustens salteri och Kustens varv

Salteriet i sjön eller som det också kallades Salteriet Kusten anlades under 1760-talets början i den vik som på den tiden fanns mellan Klippan och Majnabbe som kallades Majbukten eller Majornebukten. Det är där som Stenas Tysklandsterminal finns idag.  Det var uppbyggt på långa bryggor ut i älven som troligen delvis byggts upp av sänkta skepp.

Salteriet låg på fem tomter som ägdes av köpmännen Beijer (Beyer), Beckman & Schutz, Grill & Bantin, Tontein (sannolikt Fredrik Toutin) och Schutz. Salteriet drevs till en början av Johan Schutz, men driften tycks senare ha tagits över av Peter Bagge d.y.. Salteriet drev också ett rökeri som producerade rökt sill för export. Det producerade omkring 1 400 tunnor rökt sill varje år. Rökt sill var en unik produkt som gav goda inkomster till verksamheten.

Det är möjligt att Fredrik Toutin, svärson till Johan Hansson Busck, var den som först drev själva rökeriet då han omtalas som ägare av ett salteri och rökeri vid namn Majberg på 1760-talet. Eftersom en plats där detta låg inte kunnat identifieras förefaller det troligt att det handlar om hans del av Kustens salteri. Att Toutins anläggning såldes 1778 vilket är det år då Peter Bagge d.y och Fredric af Chapman övertog hela Kusten sillsalteri och rökeri gör detta än mer troligt.  Det skulle också förklara den annons som sattes in i Posttidningar 1778-04-23. där en stor anläggning beskrivs.

Kustens sillsalteri var som sillsalteri det minsta i Majorna med en produktion av 400 tunnor per år. Så småningom blev salteriet en del av verksamheten vid Varvet Kusten. 1788 anlades ett nytt fiskrökeri och därefter var rökt sill den viktigast produkten och en del av den verksamhet som bedrevs av Nya Skeppsvarvet Kusten. Sannolikt upphörde rökeriet vid sillperiodens slut i början av 1800-talet.

Varvet Kusten anlades på initiativ av Peter Bagge d.y. och Fredric af Chapman år 1778 och då blev sillsalteriet en del av denna verksamhet.  1784 bildades bolaget Nya Skeppsvarvet Kusten med G.J. Beyer, Martin Törngren, Peter Bagge d.y., Anders P. Oterdahl, Olof WesterlingG.W. Santesson (ska troligen vara G.B Santesson), Johan Geo. Ekmans änka, Nic. Matzens änka, Peter P. Ekman, Jonas Kjellberg, Andreas Andersson, Anders Lesse och Philip Oterdahl som ägare av bolagets 16 andelar. Delägarna var i de flesta fall innehavare av sillsalterier och drev handelshus. Beijer, Törngren och Andersson var också verksamma i Ostindiska kompaniet. Varvsbolaget drev också varvsverksamhet på Härholmen (Herrholmen) i närheten av Marstrand (troligen en bit söder om Marstrand och norr om Nordre älvs mynning), ett varv som grundats av Peter Bagge d.y. år 1776.

Peter Bagge d.y var verksamhetens första disponent men han avgick från uppdraget redan vid bolagsstämman 1787 och ersattes av Johan Bäck. Vid starten 1778 bedrev varvet en blygsam reparationsverksamhet medan efter en rejäl utbyggande och upprustning 1783 varvid varvet blev en viktig konkurrent till Varvet Viken. Varvet på Härholmen lades troligen ner i slutet av 1790-talet då det inte gav något ekonomiskt utbyte.

Varvet Kusten 1816

År 1865 ombildades varvsbolaget till att aktiebolag med namnet Varvet Kusten AB av Gustav Melin, E. Brusewitz, Carl O. Kjellberg, Jonas Kjellberg, Charles O. Bäck, Emil Ekman, D. Carnegie & Co, Wilhelm Röhss, William Gibson & Söner och C. E. Olsson som ägare av de 60 andelarna eller aktierna. C. E. Olsson utsågs till disponent. Efter Olsson blev J. P. Wikström disponent. 1873 köptes varvet av Rederi AB Örnen varvid varvsbolaget ägare blev stora aktieägare i Rederi AB Örnen.

När varvet köpte upp av Örnen ägde C.O. Kjellberg 20 aktier (33%), Alexander Barclay 19 aktier, Emil Ekman 5 aktier och J.F. Strömberg 5 aktier. Resterande ägare innehade tillsammans 11 andelar. 1875 hade varvet mellan 200 och 250 anställda och gick med stor vinst och byggde många stor segelfartyg för Rederi AB Örnen räkning men reparation och underhåll av segelfartyg av trä vara varvets huvudverksamhet.

Från 1878 fick varvet allt större ekonomiska problem och efter 1880 byggdes inga fler större segelfartyg utan bara mindre kanalångare och hemförarbåtar. 1885 beslutade att varvet såväl som Rederi AB Örnen skulle avvecklas och 1895 köpte Göteborgs stad varvsområdet. År 1885 fanns det cirka 100 anställda men 10 år senare var det bara ett tiotal. Varvsverksamhet tysk dock ha drivits i begränsad skala intill 1913.

1888

Fartyg som byggts vid varvet, namn, tonnage, byggår, köpare, 

  • Lärkan, 229 ton, 1875, Rederi AB Örnen
  • Örnen, 1 027 ton, 1877, Rederi AB Örnen
  • Storken, 517 ton, 1880, Rederi AB Örnen

Andra källor:

  • Johan Pettersson, Skärgårdsverken i Bohuslän: trankokerier och salterier under 1700-talets sillfiskeperiod, 1999.
  • Hallén, Olsson, Rosengren, Sandberg, Majornas historia – Krig och oxar, sill och socker, 2007
  • Per Hallén, Handel och sjöfart under det stora sillfisket, Unda Maris årsbok 2004-2008, 2008
  • Anton Larsson, The Hunt for Red Herring, 2018

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.