Ostindiska Kompaniet – andra oktrojen 1746-66

Del 3 av 7 i serien 1700-talets kompanier

Den andra oktrojen hade i likhet med den första oktrojen ingen fast fond vid starten. Varje fartyg och expedition fick finansieras var för sig och hade därmed lite olika investerare. Först 1753 inrättades en fast fond. I de nya privilegiebestämmelserna var det bestämt att det skulle finnas minst 7 direktörer och 12 stycken så kallade huvudparticipanter. Dessa kan antas vara de huvudsakliga investerarna i den fasta fonden vid sidan av direktörerna. Från den första oktrojen kvarstod de 3 direktörerna  Colin Campbell (1686-1757), Niclas Sahlgren (1701-76) och Teodor Ankarcrona (1687-1750).

De fyra nya direktörer som utsågs 1746 var Magnus Lagerström (1691-1759), tidigare sekreterare i kompaniet, Anders Plomgren (1700-66), Abraham Grill (1707-63) och Carl Broman (1703-1784). När Ankarcrona dog 1750 ersattes han av Axel Rutger Sparre (1712-51). Eftersom denne dog redan ett år senare ersattes han i sin tur av Claes Grill (1705-67).

Frånd en första resan med Prins Gustaf som kom hem till Sverige 1748 finns en auktionskatalog bevarad liksom från Enighetens res som slutade 1758. Dessa kataloger redovisar inköpen av olika varor och vem som köpte.

Största köpare av te 1748

Niclas Sahlgren, 23 %
Colin Campbell, 12 %
Arthur Abercromby, 10 %
Ostindiska Kompaniet, 8 %
James Coppinger, 7 %
Christian Arfvidsson, 5 %
J.H. Nissen, 4 %
Arvid Hasselgren, 3 %
Nils Ström, 3 %
J. Keller, 3 %

Källa: Linus Askenfelt, Auktioner på Svenska Ostindiska Compagniets laster 1748 och 1758 – varor, värden och köpare, Forum Navale nr 73-2017

Niclas Sahlgren och Colin Campbell var stora investerare i Ostindiska Kompaniets andra oktroj tillika direktörer. Arthur Abercromby var superkargör på resan med Prins Gustaf. James Coppinger var bland annat superkargör för SOIC på en resa med Drottningen men han var kanske framförallt inköpare av te för den mäktiga irländska handelsmannen Charles Hennessy i Oostende som var gift med hans faster Mary Coppinger. Arthur Abercromby agerade bland annat som ombud för Antwerpen-firman J.J. Moretus.

Arvid Hasselgren (född i Uddevalla) var grosshandlare i Stockholm, men hans bröder drev också den stor handelsfirman Hasselgreen i Amsterdam. Nils Ström från en av Göteborgs mest betydande handelsfamiljer, superkargör och senare direktör i Ostindiska Kompaniet under tredje oktrojen. Han var i sitt första äktenskap också svåger med Niclas Sahlgren. Johan Henrik Nissen var superkargör och släkt med flera andra superkargörer och investerare i kompaniet.  Christian Arfvidsson var storhandelsman, skeppsredare samt investerare i Ostindiska Kompaniet (en av de stora delägarna under tredje oktrojen).

Andra personer med anknytning till Ostindiska Kompaniet som återfinns bland inköparna år 1748 var bl.a. Gerard Barry (superkargör),  M. Verbecke, Abraham Grill (direktör i Ostindiska Kompaniet med  anknytning till släktingars handelshus i Stockholm och Amsterdam), Thomas Anderson, G.H. Conradi, Niclas Jacobson (bl.a. ombud i Paris för C Arfvidsson och släkt med både Arfvidsson och Ström), A. Gothéen, S.J. König och William Chalmers d.ä.. För övrigt förekommer också de flesta storköpmän i Göteborg i förteckningen över köpare.

Största köpare av porslin 1748

Christian Arfvidsson, 13 %
James Coppinger, 12 %
Niclas Sahlgren, 11 %
G.H. Conradi, 10 %
J.H. Ölisch, 7 %
Arvid Hasselgren, 7 %
J. Keller, 6 %
Abraham Grill, 6 %
Pechlin, 6 %
Nic. Matzen, 3 %
Arthur Abercromby, 3 %

Bland porslinsköparna återfinns personer som köpte fint porslin för familjens räkning men också göteborgshandelsmän.

Största köpare av tyger 1748

Abraham Grill, 10 %
Niclas Sahlgren, 9 %
A. Hülphers, 9 %
Sven Kullman, 8 %
James Coppinger, 8 %
J.H. Ölisch, 7 %
Colin Campbell, 5 %
Arthur Abercromby, 5 %
G. Cahman, 5 %
J. Keller, 4 %
J.A. Lamberg, 4 %
C. Habicht, 3 %
G.H. Conradi, 3 %
P. von Kampe, 3 %

Källa: Linus Askenfelt, Auktioner på Svenska Ostindiska Compagniets laster 1748 och 1758 – varor, värden och köpare, Forum Navale nr 73-2017

Även Abraham Hülphers har anknytning till Ostindiska Kompaniet då han var superkargör. Han drev också en textilfabrik under en tid.

1753, då den fasta fonden inrättades, blev antalet direktörer 8 stycken då Jacob von Utfall (1715-91) utsågs till direktör det året. När Colin Campbell dog 1757 ersattes han av John Wilson. Samma år blev också Gustaf Kierman (1702-66) direktör. Denne fick dock avgå i samband med rättsprocesserna kring växelkontoren inleddes. Det fick också Jean Henri Lefebure (1708-67) och Herman Petersen (1713-65), som båda blev direktörer 1760. 1762 inträdde istället  Peter Teodor König (1718-1802) som direktör. Han följdes av Nils Ström året efter.

På auktionen 1756 var de största köparna av te John Scott, James Moir (More), Charles och John Irvine, George Carnegie, William Chalmers d.ä., John Chambers, Robert Parkinson, Niclas Sahlgren, Christian Arfvidsson, Abraham Grill, J.F. Ström, David Sandberg och Martin Holterman, till stor del samma inköpare som och var största köpare vid auktionen 1758.

Största köpare av te 1758

Scott & Co, 15 %
C. Arfvidsson, 14 %
Niclas Sahlgren, 13 %
Volrath von Öltken, 8 %
Moir (More) & Co, 8 %
Abraham Grill, 4 %
George Carnegie, 4 %
E. D’Artis, 3 %
August Alströmer, 3 %
Martin Holterman, 3 %

Källa: Linus Askenfelt, Auktioner på Svenska Ostindiska Compagniets laster 1748 och 1758 – varor, värden och köpare, Forum Navale nr 73-2017

Niclas Sahlgren, August Alströmer (svärson till Sahlgren), James Moir, Thomas Irvine (delägarna i More & Co), Abraham Grill och C. Arfvidsson och Martin Holterman hade alla en direkt koppling till Ostindiska Kompaniet som investerare, direktörer etc. Bland mindre köpare av det finns ytterligare ett stort antal personer med direktanknytning såsom Wilson & Hall (John Wilson och John Hall), John Chambers, Gustaf Tham, J.F. Ström, J. Greiff, J. von Utfall, W. Chalmers, D. Vignaulx, F. König, A. Gothéen och William Chambers.

Största köpare av porslin 1758

Abraham Grill, 18 %
Niclas Sahlgren, 12 %
Volrath von Öltken, 12 %
J. Cahman, 11 %
C. Arfvidsson, 8 %
M. Holterman, 7 %
J.F. Ström, 6 %
A. Alströmer 4 %
D. Vignaulx, 4 %
J. Jernstedt, 4 %
F. König, 3 %
E. D’Artis, 3 %

Största köpare av tyg 1758

Christian Arfvidsson, 10 %
Volrath von Öltken, 10 %
August Alströmer, 7 %
Benjamin Bagge, 7 %
Niclas Sahlgren, 6 %
J. Schutz, 6 %
C. Habicht, 5 %
S. Wengren, 5 %
S. Schale, 4 %
D. Sandberg, 4 %
J.G. Brusewitz, 4 %
J.A. Lamberg, 4 %
A. Barthengren, 3 %

Källa: Linus Askenfelt, Auktioner på Svenska Ostindiska Compagniets laster 1748 och 1758 – varor, värden och köpare, Forum Navale nr 73-2017

David Sandberg har också han en direkt anknytning till Kompaniet. Under den kommande tredje oktrojen hörde Christian Arfvidsson, Martin Holterman och Wilson & Hall till de största delägarna. J.F. Ström, David Sandberg, Gustaf Tham, Jacob Schutz och G.H. Conradi var direktörer.Linus Askenfelt som jag fått tabellerna från underskattar andelen av köparna som har direktanknytning till Ostindiska Kompaniet i sin artikel.

1766 så bör direktörerna ha varit följande åtta efter att många bytts ut i början av 1760-talet; Anders Plomgren, Jacob von Utfall, Abraham Grill, Carl Broman, Claes Grill, John Wilson, Peter Teodor König och Nils Ström.

Huvudparticipanter (huvuddelägare) var från början Erland Broman (bror till Carl Broman), Fredrik Gyllenborg, Gustaf Löwenhielm, Thomas Plomgren (bror till Anders Plomgren), Anders Nordencrantz, Claes Grill, Jean Henri Lefebure, Gustaf Kierman, Axel Rutger Sparre, Jacob von Utfall, Niclas Sandberg och Jacob Schutz. Även här skedde förstås förändringar allteftersom folk dog och på grund av processerna mot de som var inblandade i växelkontorens verksamhet. En viktig person var också kompaniets sekreterare. Under den andra oktrojen var Sven Wengren sekreterare. Förutom direktörerna och huvdparticipanterna fanns även andra större delägare. En av dessa var Christian Hebbe som ägde 36 lotter vid sin död.

Då en stor del av de tidigare huvudintressenterna i bolaget blev indragna på något sätt, åtalade och dömda i samband med växelprocesserna (Plomgren, Grill, Kierman, Lefebure, Petersen) var den gruppen av handelsmän inte intressanta för att få privilegium på en ny oktroj. De hade knappast heller de resurser som krävdes för uppdraget. Flera av dem var dessutom döda. Niclas Sahlgren hade dragit sig tillbaka som aktiv handelsman och var en av Västsveriges största jordägare. En ny grupp handelsmän under ledning av Robert Finlay kom därför att bli de som fick privilegiet på den tredje oktrojen.

Under den andra oktrojen ökade antalet svenskafödda superkargörer. Många av dem började också delta i den inomasiatiska handeln. En av dem var Michael Grubb som var superkargör på Prins Carls utresa år 1758. Sannolikt hade han varit assistent på tidigare resor och hade redan kontakter i området. Han stannade dock kvar i Asien där han drev egna affärer. Den lönsammaste verksamheten var opiumhandel. 1761 kom Jean Abraham Grill till Kanton som officiell fast placerad superkargör efter en utresa med Prins Friedrich Adolph, det enda fartyget under den andra oktrojen som förliste. Förlisningen skedde i Sydkinesiska sjön.

Jean Abraham Grill började på plats göra affärer ihop med Michael Grubb. De delade sin tid mellan Kanton och Macao och handlade mycket med portugiserna i den senare staden. Ganska ofta ägde de också andelar av laster som såldes till Java, Indien, Indokina, Filippinerna och Japan. Andra som också var delägare i Grubbs och Grills verksamheter och olika bolag i Kanton och Macao var Hans Wilhelm Hahr, John Chambers, Gustaf Tham, Jacob Hahr och Jacob Arfwedson. Den sistnämnde arbetade som assistent för direktionen och de andra var superkargörer.

1764 återvände Michael Grubb till Sverige och överlämnade affärerna till Jean Abraham Grill. Kring 1765 så stod Grill för 10% av opiumhandeln och opiumsmugglingen till Kina. Direktionen i Göteborg skickade dock David Sandberg till Kanton då man misstänkte att det förekom egentligheter och saker som kunde skada kompaniet inom den verksamhet som Grill, Grubb och deras kompanjoner bedrev.

Under andra oktrojen genomfördes 35 expeditioner med tretton olika fartyg. Endast ett fartyg förliste, nämligen Prins Friederic Adolph år 1761 som nämnts ovan.

Skeppslista, skepp, varv, läster, kanoner, besättning, år

Cronprinsessan Lovisa Ulrica 320 24 120 1746-1747
Freeden Terra Nova 260 22 120 1746-1749
Cronprinsen Adolph Friedric Stora stadsvarvet 387 27 140 1746-1754
Prins Gustaf Terra Nova 236 28 110 1746-1748
Götha Leijon 310 28 120 1746-1754
Hoppet Terra Nova 280 28 130 1749-1754
Enigheten Djurgårdsvarvet 375 28 140 1748-1758
Prins Carl Clasons varv 350 30 140 1752-1766
Prins Friederic Adolph Terra Nova 398 26 130 1753-1761
Prinsessan Sophia Albertina Stora Stadsvarvet 402 26 130 1755-1761
Stockholms Slott Stora stadsvarvet 454 31 154 1761-1778
Riksens Ständer Terra Nova 460 34 170 1760-1770
Finland Stor stadsvarvet 450 30 150 1762-1781
Adolph Friederic Djurgårdsvarvet 450 24 160 1766-1786
Lovisa Ulrica Djurgårdsvarvet 380 24 140 1766-1783
Serienavigation<< Ostindiska Kompaniet – första oktrojen 1731- 46Grönlandskompaniet >>
Advertisements

2 Replies to “Ostindiska Kompaniet – andra oktrojen 1746-66”

  1. Pingback: Skeppslista för Svenska ostindiska kompaniet | Det gamla Göteborg

  2. Pingback: Wengrenska huset | Det gamla Göteborg

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.