Från en släkt som ska härstamma från stålsmeden Hans Hilper, som skall ha varit född i Schmalkalden och som tillsammans med sin bror Jannich Hilper kom till Nyköping med Marcus Kock (1626.
Jannich Hilper uppges därifrån ha flyttat till Vedevågs bruk i Linde, där stålsmeder med namnet Hilphert levde ännu i mitten av 1700-talet. Hans Hilper skall senare ha slagit sig ner i Hedemora, där hans uppgivne son Johan Hansson eller Johan Hillpert (1638—82) på Åsen blev borgare 1667. Dennes yngste son, Jacob Hylphert (1680— 1744), var postmästare o rådman i Hedemora. I äktenskap med en dotter till den som förfalskare av medeltidsbrev bekante prosten Nils Rabenius var han far till Nils Hülpher (1712—76), som blev postmästare i Hedemora efter fadern och borgmästare där 1760. Han var riksdagsman 1755—56 och 1765—70.
Jacob Hylpherts bror handlanden Abraham Hylphers (1673—1737) i Stockholm var far till superkargören vid Ostindiska kompaniet Abraham Hülphert eller Hülphers (1717—68), som 1756—62, enligt Svenska Biografiskt Lexikon (SBL), hade en fabrik i Gbg med nära 300 arbetare för tillverkning av bomullstyget parkum. Det verkar dock inte sannolikt att fabriken var så stor. Den finns upptagen i Bodmans bok om Göteborgs äldre industri men där anges inget arbetarantal och inget produktionsvärde.
Enligt Bodman var den största textilindustrin i Göteborg vid den tiden familjen Coopmans olika klädesfabriker. Peter Coopman hade i medeltal 107 anställda under åren 1752-1779 och C & J Coopman hade 120 anställda i snitt. Som mest hade P. Coopman 219 anställda år 1755 medan C & J Coopman hade 167 år 1767. Per Forsberg uppger i boken Ostindiska Kompaniet, några studier (2015) att textilindustrin sammanlagt hade 845 anställda 1755 och 531 år 1765. Familjen Coopmans fabriker ihop med andra yllefabriker hade sammanlagt 500 anställda år 1755. Det sammanlagda produktionsvärdet för textilindustrin år 1765 var 291 057 dlr smt varav för yllefabrikerna och Schutz kattunfabrik sammanlagt mer än 200 000. Parkumfabriken kan kanske som mest, men det är inte troligt, ha haft 300 arbetare, men normalläget var sannolikt ett betydligt lägre antal anställda.
Abraham Hülphers genomförde två resor till Kanton som superkargör, med Prins Gustaf 1746-1748 och med Enigheten 1751-53 men blev därefter istället fabrikör.
Isac Wilhelm Hülphers (1750—1815), son till Abraham Hülphers, bodde i Stockholm och var herrnhutare dvs medlem av Evangeliska sällskapet. Han var farfar till drottning Desiderias livmedikus Herman Wilhelm Hülphers (1822—1905), senare regementsläkare vid Andra livgardet (sedermera Göta livgarde).
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
2 svar på ”Abraham Hülphers”