Gubbero

Gubbero låg i Örgryte socken och var tillsammans med Ranängarna till en början betesmark för de omkringliggande Örgrytegårdarna. År 1751 arrenderade Kärralunds del av Ranängen ut till Magnus Lagerström, direktör i Svenska Ostindiska Kompaniet. som även arrenderade Kålltorp Övergården och Stora Torps andelar. På så sätt skapade denne egendomen Gubbero. Genom förpantningsbrev år 1757 överlät Carlberg sin andel av Ranängen till Lagerström för 80 år.

Huvudbyggnaden uppfördes på 1750-talet av Magnus Lagerström och bevarades länge så väl till det yttre som till det inre av senare ägare. Från nuvarande Redbergsvägen gick en drygt 100 meter lång allé fram till huvudbyggnaden.

Den smålandsfödde garvaren Johan Fredrik Bauer (1723-1801) blev innehavare av Gubbero efter Lagerström, och 1771 ansökte han hos tingsrätten om att få bebygga och odla upp en del av Gubberoberg, vilket var landerimark (12:e roten 18). Bauer var dessutom jordbrukare i Kålltorp och Stora Rödjan, trankokare samt tegelfabrikör som arrendator av stadens tegelbruk. Han hade dessutom stadens fullmakt att från 1751 bedriva garverirörelse på andra sidan Gullbergsån (Mölndalsån), mitt emot Gubbero, på landerimark (12:21). Johan Schutz var också delägare i garveriet. Mellan 1751 och 1760 tycks dock spinnhuset (kvinnofängelse) ha varit arrendator av marken och garveriet tycks ha använt kvinnor från spinnhuset som arbetskraft. 12:21 gick under hans tid som ägare under namnet Fredriksdal men kallades också Garveriet.

Gubbero herrgård

Sonen Johan Reinhold Bauer (1763-1801), kamrer vid militiestatens änke- och pupillkassa, tog efter faderns död över egendomen. Han var även innehavare av landeriet Kvibergsnäs 1778-1799. Johan Reinhold Bauer fungerade 1794 som ordförande i Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg. År 1807 övertogs Gubbero av Johan Gradman, och då Gradman gjorde konkurs 1819 övertog hans hustru rätten till Gubbero från konkursboet för 13 500 riksdaler.

Gubbero landerimark (Bauers ägor) 1790

Under Johan Gradmans tid uppfördes på herrgårdens marker en tobaksfabrik, där råvaran kom från Stampens tobaksplantager. Fabriken var i drift 1816-62. Gradman hade fått Kungl. Maj:ts tillstånd att anlägga ”Tobaksspinneri och Snusfabrik”. Under cirka 25 år var det stadens största fabrik i sin bransch. Verksamheten omsatte 13-15 000 riksdaler årligen. Efter Johan Gradmans död 1826 innehades den av hans änkefru J.E. Gradman, men redan den 16 september 1828 överlät hon privilegiet till sin bror Volrath Minten. Den 1 januari 1835 blev Oscar Ekman ny innehavare av fabriken, och han drev den fram till 1860. Därefter övertog C.D. Eggers fabriken, men drev den bara under cirka ett år. Oscar Ekman köpte också Kärralunds del av Ranängen år 1860 och han var också ägare av Stora Torp.

Den landerimark (12:21) som Gubbero haft på Stampen och där garveriet var anlagt övertogs av andra ägare och fick 1832 namnet Oscarsdal (se vidare om detta). 1833 anlades där en textilfabrik istället för det garveri som tidigare fanns på platsen.

Ekman hade redan från början – anonymt under sin omyndighet – varit delägare i verksamheten. Grosshandlare Johan Fredrik Silvander, kusin till fru Sara Lang som var gift med Oscar Ekmans styvfar, ansvarade för försäljningen av Gubberofabrikens produktion, och det föll sig därför naturligt att Ekman blev engagerad.

År 1828 såldes gården inklusive arrendet på landerimarken 12:18 till den ryske konsuln i Göteborg, Conrad Friedrich Lang (1775–1850) och övergick sedan i styvsonen Oscar Ekmans ägo. Denne skänkte 1861 Gubbero till sin bror kommendörkapten Emil Ekman (1815-1900), som i sin tur skänkte en landeritomt från Gubbero – Höga Lyckan kallad – till byggandet av Sankt Pauli kyrka ovanför landeriet.

Under flera somrar på 1860-talet rådde det akut brist på dricksvatten i Olskroken och Bagaregården. För skattemedel grävdes därför en bra brunn på Gubbero år 1868. Vanligt folk tvingades dock att göra dagsverken hos Ekman för att få vatten. Fem år senare fick stadsdelen sitt första allmänna vatten. Gubbero hade 1869 ett taxeringsvärde på 8 000 riksdaler. År 1919 var taxeringsvärdet 55 000 kronor. Emil Ekman bodde kvar på Gubbero till år 1900 och hans fru till sin död 1907.

Gubbero 1908

1908 ser det ut som om en del av Gubbero, den södra, inklusive den tidigare tobaksfabriken och ekonomibyggnader samt en äldre gårdsbyggnad ha övergått i Kålltorps ägo. En tid därefter verkar den norra delen, med den nyare huvudbyggnaden, övergått till ägaren av Kärralund.

Gubbero 1921

Gubbero, den sydligare och äldre byggnaden. Foto: Arne Landahl. Licens: CC-BY-NC-ND

Herrgårdsbyggnaderna revs 1931-1934, och en stadsplan upprättades av Sten Branzell och Uno Åhrén. Den oanvända ängen användes innan dess och efter rivningen som tillfällig bostadsplats av romer. På området uppfördes 1937-1945 femvånings bostadshus i gult tegel. Arkitekter var bland andra R. Dahlberg, D. Grip och Erik Holmdal.

Av stadsfullmäktiges handlingar 1930 framgår vad som ingick i egendomen ”Gubbero” utöver landerimarken: ”Gubbero AB i egenskap av ägare till från 1 mantal Kärralund avsöndrad jord, kallad Gubbero, dels till 59/720-dels mantal Kålltorp Övergården, kallad Lilla Gubbero, och dels till 1.014 hektar, avsöndrad från 1/2 mantal Stora Torp, kallad Ranängsskiftet.