Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Liedgren

Wetterling och Militz, sill och rikedom, sill och konkurs

Matthias Asmundsson(-1706) var en handelsman och köpman i Göteborg. Han gjorde järnaffärer ihop med sin bror Nils Asmundsson. Den senare var ägare (eller delägare efter sin svärfar Sven Påvelsson Bånge) till Borgviks bruk som därefter övertogs av Mattias Asmundsson som i sin tur år 1688 sålde till sina brorsöner Nils Borgström och Erik Borgström. Mattias Asmundsson var gift med Brita Hansdotter (-1737). En tredje bror var Hans Asmundsson och eventuellt var en Petter Rambo som utvandrade till Nya Sverige ytterligare en bror.

Matthias Asmundssons son var Johan Rambeau (-1735) som var politie- och byggnadspresident i Göteborg, samt ägare av hammarbruket Borgvik efter sina kusiner Borgström samt ägare till hemmanen Starrkärr och Torseröd. Johan Rambeau var gift med Anna von Eich (Eek, -1733).

Äldsta dotter till Matthias Asmundsson var Elisabeth Matthiasdotter Rambeau (-1737) som först var gift med Johan Funke (-1701), sen med Gabriel Wadst (-1703) och därefter med Lars Hansson Liedgren. Med Lars Hansson Liedgren hade Elisabeth Matthiasdotter dottern Rangela Liedgren som var gift med Berendt (Bernt) Örtegren. Andra dottern var Brigitta (Britta) som var gift med Hans Wennerstierna (1654-1719) i dennes första gifte. Tredje dottern var Maria Matthiasdotter (-1746) som var gift med Jacob Jürgensson (vars far hade efternannet Schwartzkopf).

1699 gjorde Jacob Jürgensson en hejdundrande konkurs, den största dittills i Göteborgs historia. hans svärföräldrar gjorde honom därför arvlös och istället kom hans fru Maria Jürgensson att ärva sina föräldrar Matthias Assmundsson och Brita Hansdotter. Brita Hansdotter hade för sin del övertagit mannens affärer när denne dog 1706. När Brita Hansdotter dog 1737 övertog Maria Jürgensson handelsfirman. Vid hennes död övertogs firman av svärsonen Daniel Wetterling (1702-60) gift med Maria Justtina Jürgensson (1713-1773). Den sistnämndas syster Anna Elisbeth Georgina Jürgensson (1716-) var gift med handelsmannen Hans Ellgren (-1759 el. 69).

Vid Daniel Wetterlings död övertogs handelsfirman av änkan och hon drev den vidare till sin död då firman övertogs av de tre döttrarna Anna Elisabeth Wetterling (1745-?), Ewa Maria Wetterling (1746-87) och Britta Charlotta Wetterling (1749-76). Den fjärde systern Justina Regina Wetterling (1749-1810) var gift med Olof Kihlbaum som hade egen handelsfirma och den femte systern Jacobina Margareta Wetterling (1755-63) var redan död.

Daniel Wetterling hade också två söner, Daniel D:son Wetterling (1736-88) och Johannes D:son Wetterling (1740-1804). De drev egen affärsverksamhet och framförallt Johannes D:son Wetterling var en framgångsrik handlare med stor verksamhet inom sillnäringen och med sill- och tranexport. Han ägde bland annat två skärgårdsverk vid Varholmen på Hisingen, 50% i Flybergets skärgårdsverk på Björkö år 1799. Den andra delen ägdes av Peter Ekman. Innan Flyberget köptes av dessa två år 1790 ägdes det av Lars Kåhre. Vidare ägde han ett skärgårdsverk på Tjörnekalv, ett i Båsen på Toftenäs ägor på Tjörn och Eckerö holme (Ekrösund) i Morlanda socken.

1777 gifte sig Peter Militz (1752-1809) med Ewa Maria Wetterling efter att i tre år arbetat i systrarnas handelsfirma, 2 år för Johan Seidenzopf och i 4 år innan dess arbetat åt Olof Kihlbaum samt dessutom i fadern Johan Gustaf Militz  firma. Peter Militz som övertog ledningen i firman utvidgade verksamheten till exportaffärer, var ägare till sillsalterier och trankokerier, som exemplvis Södra Bockeskär i Torslanda och handlade med sill, tran och salt såväl som med andra varor. Tre av Peter Militz barn i första äktenskapet, tre döttrar överlevde till vuxen ålder, Anna Maria Militz (1782-), Gustava Carolina Militz (1783-1809) och Justina Catharina Militz (1786-). I Militz firma arbetade den blivande handelsmannen och sillalteriägaren Johan Jacob Von Holten en tid innan han fick burskap. Innan dess hade han arbetat åt Anders Ahlberg i Hamburg. Om Anders Ahlberg som var gift med Peter Militz syster Anna Greta Militz är samme man är oklart.

Petr Militz gifte som sig med Maria Margareta Setterberg (-1812). De fick fyra barn, Ewa Maria Militz, Daniel Gustaf Militz och Johan Peter Militz (1810-).

Gustav Carolina Militz var gift med Gustaf Wilhelm Bagge, som en tid arbetade på St. Barthelemy i Västindien där hans bror Carl Bagge. Peter Militz gjorde affärer med bröderna Bagge och med S.t Barths och profiterade alltså på slaveriet indirekt. Peter Militz var också aktiv frimurare.

Fram till 1788 var Lars Kåhre den störste importören av salt i Göteborg men ftr det tycks Johannes D:Son Wetterling istället ha blivit störst och verkar ha övertagigt Kåhres affärskontakter. 1789 stod Johannes D:son Wetterling för 9% av den totala saltimporten till Göteborg. Peter Militz var också altimportör från början av 1790-talet med han importerade mycket mindre mängder än svågern. Militz viktigaste exportvaror var järn, bräder, salt sill och ostindiska varor. Johannes D:son Wetterling byggde upp en stor förmögenhet och köpte både Bö (1797) och Fräntorps egendomar.

Johannes D:son Wetterlings verksamhet övertogs av sonen Jacob Daniel Wetterling (1771-1822) som innan dess arbetat i Anders Ahlbergs firma i Hamburg. Jacob Daniel Wetterling var gift med Sofia Regina Bratt och de hade sönerna Johan Fredrik Wetterling (1799-1832) och Adolf Wilhelm Wetterling (1807-71). Bö herrgård förblev i familjen Wetterlings ägo till 1830 då den såldes. Anders Ahlberg var svåger till Peter Militz och gift med Anna Greta Militz. När de gifte sig var Ahlberg dubbelt så gammal som den nya frun.

År 1797 gick Peter Militz i konkurs och bland de största fordringsägarna fanns Jonas Kjellberg. För en stor del av Peter Militz lån hade svärfaderna Jonas Setterberg gått i borgen men han slapp betala det mesta. En annan fordringsägare var firman Petersson & Schutz som dock själv gick i konkurs 1799. Peter Militz som återupptagit verksamhet i en ny firma gick sen åter i konkurs år 1800.

I Göteborg fanns också en bror till Peter Militz, Bernhard Militz (-1825). Han var anställd som inspektor i Ostindiska kompaniet och gift med en syster till Zacharias Fröse som också arbetade i Ostindiska kompaniet. Även Bernhard Militz hamnade i ekonomiska problem på grund av broderns konkurs.

Källor (förutom de som länkats och de som redovisas i artikelseriens första del):
Gudrun Nyberg, Grosshandlare Peter Militz, 2010

Advertisements

De rikaste i Göteborg på 1700-talet

De taxeringslängder och skattetabeller som jag sett i böcker och på nätet visar ganska bra i vilka familjer man kan hitta de rikaste i staden Göteborg under 1700-talet.

De 35 rikaste i Göteborg år 1715 var (namn, yrke, bostadsrote, fast förmögenhet, lös förm., sammanlagd):

  1. Gabriel Stierncrona, Ombudsman, Gbg 5:17, 6190, 119000, 125190
  2. Sebastian Tham, Assessor, Gbg 6:24, 10970, 106700, 117670
  3. Catharina Tham, Gripenstedts änka, Gbg 5:39, 5450, 103310, 108760
  4. Wollrat Tham, Göteborg 5:58, 6250, 56050, 62300
  5. Elisabeth Amija, Jungfru, Gbg 5:17 0, 60340, 60340
  6. Mathias Schildt, Göteborg 5:20, 3650, 52000, 55650
  7. Frantz Schröder, Rådman, Gbg 5:68, 5260, 47740, 53000
  8. Gerard von Öltken, Rådman, Gbg 5:59, 3710, 45815, 49525
  9. Nils Pehrssons (Sahlgren) änka, Gbg 4:118, 4400, 35500, 39900,
  10. Olof Pehrsson (Ekmark), Göteborg 4:117, 3220, 34500, 37720
  11. Johan Anders Olbers, Göteborg 5:72, 4030, 30200, 34230
  12. Hans von Gerdes, Borgmästare, Gbg 5:61, 5560, 28150, 33710
  13. Lars Hansson Liedgren, Göteborg 6:52, 3480, 25000, 28480
  14. Anders Nillsson, Göteborg 5:23, 4520, 21000, 25520
  15. Åke Håkonsson, Bokh. sterbhus, Gbg 6:52, 2500, 21000, 23500
  16. Hans Coopman, Göteborg 4:115, 4250, 18130, 22380
  17. Christoffer Liedberg, Göteborg 4:68, 5380, 14720, 20100
  18. Hans Wennerstierna, Kommissarie, Gbg 3:21, 3470, 15000, 18470
  19. Jacob Bornander, Göteborg 8:69, 2400, 16000, 18400
  20. Mathias Asmunds änka, Göteborg 2:6, 4030, 13600, 17630
  21. Peter Tillroth, Överinspektör, Gbg 5:52, 10980, 6420, 17400
  22. Hans Olofsson Ström, Göteborg 5:25, 3020, 13200, 16220
  23. Abraham Petersen, Göteborg 5:34, 4580, 11600, 16180
  24. Cornelius Thorson, Rådman, Gbg 5:73, 4030, 12000, 16030
  25. Johanna Schröder, Madame, Gbg 5:18, 4020, 12000, 16020
  26. Wilhelm Uthfall, Rådman, Gbg 5:40, 450, 15000, 15450
  27. Friedrich Krantz, Göteborg 5:27, 4000, 10000, 14000
  28. Adelheid Tornton, Madame, Gbg 5:62, 4000, 9000, 13000
  29. Mårten Edenberg, Göteborg 5:13, 5220, 6800, 12020
  30. Carl G. Mörner, Guvernör, Gbg 5:54, 0, 12000, 12000
  31. Johan Casper Habermann, Göteborg 5:22, 1450, 10000, 11450
  32. Hugo Hamilton, Generalmajor, Gbg 5:26, 0, 10670, 10670
  33. Berndt Örtegreen, Göteborg 4:42, 2600, 8000, 10600
  34. Wilhelm Silentz, Borgmästare, Gbg 5:10, 6150, 4000, 10150
  35. Hans Calmes arvingar, Göteborg 4:111, 2600, 7500, 10100

De flesta av ovanstående var handelsmän av olika slag. En del av dem var intressenter i kaperiverksamheter (ex. Sebastian Tham, Hans Wennerstierna, Habermann, Cornelius Thorsson och Berndt Örtegren), andra var fabrikörer som exempelvis Hans Coopman och Johan Anders Olbers och en del var redare. Många var nära släkt med varandra och de allra rikaste var alla nära släkt med och/eller arvtagare till David Amija (II) och/eller med Sebastian Tham.

Högst taxerade, båtmanspengar och sammanskott 1750, dlr smt

Niclas Sahlgren, 550
Zach. Zachrisson, 350
Niclas Jacobson, 200
Gustaf Cahman, 150
Johan F. Bruuns, 145
William Chalmers, 120
Christian Arfvidson, 120

Cahman var industriidkare vid Klippan, Niclas Jacobson sockerbruksägare, Niclas Sahlgren var delägare i Ostindiska Kompaniet. Vid denna tid var William Chalmers ännu inte engagerad i Ostindiska Kompaniet.

Högst taxerade, båtmanspengar och sammanskott 1760, dlr smt

Niclas Sahlgren, 650
Beckman, Beyer & Schutz, 650
Johan Cahman, 600
Christian Arfvidson, 550
Wilson & John Hall, 300
Johan F. Bruuns, 220
Robert Hall, 220

John Wilson och John Hall var engagerade i Ostindiska Kompaniet och i järnexport, Beckman, Beyer och Schutz handelsmän och varvsägare.

Högst taxerade, inkvarteringsavgift 1770, dlr smt

Christian Arfvidson, 450
Beckman, Beyer & Schutz, 275
Erskine & John Hall, 275
Niclas Sahlgren, 200
Johan (John) Cahman, 200
Thomas Erskine, 200
W. Williamsson, 200

Vid denna tidpunkt varChristian Arfvidsson en ledande sillsalteriägare samt stor delägare i Ostindiska Kompaniet.  John Hall var nu även delägare i Ostindiska Kompaniet, William Williamsson var bryggare.

Högst taxerade, inkvarteringsavgift 1780, rdr banco

Christian Arfvidson, 100
Patrik Alströmer, 83:16
Erskine & John Hall, 75
David Johnstone, 33:16
Samuel Schutz, 30
G.F. Beyer, 30
Martin Holterman, 25

Patrik Alströmer var en av Niclas Sahlgrens arvtagare och Delägare i Ostindiska vilket också Martin Holterman, G.F. Beyer, Thomas Erskine och John Hall var. Samuel Schutz var varvsägare och sillsalteriägare.

1797 var John Hall den allra rikaste följd av några andra framgångsrika handelsmän och investerare i sillnäringen (bevillning):

  1. John Hall 885
  2. Niklas Arfvidsson 102
  3. Anders Oterdahl 54
  4. Samuel Schutz <50
  5. Bernhard Wohlfahrt <50
  6. Lorentz Peterson <50
  7. Anders Andersson <50

John Hall hade Göteborgs framgångsrikaste handelshus med  mer än hälften av järn- och brädexporten vid denna tidpunkt. Näst störst var den Arfvidsonska firman som också var stadens största sillexportör under lång tid. Även de andra på listan var stora sillexportörer. Anders Andersson hade tidigare varit delägare och direktör i Ostindiska Kompaniet men var nu främst sillsalteri- och trankokeriägare. Senare var han delägare i bolaget Andersson & Wohlfahrt.

1806 var de 35 högst beskattade följande (statlig bevillning i riksdaler):

  1. Niclas Björnberg 579
  2. David Low 206 (Low & Smith)
  3. Laurens Tarras 182
  4. Niklas Oterdahl 135
  5. E.A. Broms 126
  6. A. Wallerius 113 (kusin till Gustaf Henrik Ekman)
  7. R. Santesson 103
  8. Gustaf Henrik Ekman 102
  9. Jonas Kjellberg 98
  10. Z. Roos 97 (kusin till Peter Militz)
  11. G. Borgert 94
  12. A.M. Lundgren 94
  13. J.C. Bauck 86
  14. T. Kennedy 85
  15. L. Levgren 81
  16. O. Bredberg 74
  17. P.G. Geijer 73
  18. C. Hedman 62
  19. O. Beckman 54
  20. L.E. Magnus 52
  21. W. Gavin 51
  22. J. Dahl 50
  23. J. Lamberg 47
  24. L. Jacobsson 36
  25. P. Wennerholm 34
  26. Z. Wideberg 34
  27. D. Carnegie 31
  28. J. Smith 31 (Low & Smith)
  29. J.  Jungqvist 28
  30. P. Melin 27
  31. S.P. Malm 27
  32. N. Malm 16
  33. S. Arfwidsson 14
  34. G. Bergendahl 14
  35. W. Gordon 14 (Scott & Gordon)

De flesta av de rikaste 1806 var handelsmän med intressen i sillnäringen men en del var handelsmän och fabrikörer av annat slag. Niklas Björnberg var spannmålshandlare och bränneriidkare. Low & Smith, Niklas Björnberg, Malm och en del andra var stora järnexportörer osv. Familjerna Ekman och Kjellberg med intressen i sillnäringen och järnexporten är nu representerade för första gången.

1807 var Niklas Björnbergs bevillning 566, John Halls 483, Anders Arfvidsson & AP Fröding 167 samt Low & Smith 162 riksdaler.

1810 såg listan ut på detta vis:

  1. Niclas Björnberg 1423
  2. Carnegie & Lamberg 502
  3. W.M. Leman 450
  4. Alex. Barclay 450
  5. Laurens Tarras 439
  6. Holterman & Söner 358
  7. Malm & Söner 341
  8. A.R. Lorent 300
  9. Low & Smith 292
  10. JBN Santesson 250
  11. G.H. Ekman & Co 242
  12. Andersson & Wohlfahrt 204
  13. A.P. Oterdahl & Son 201
  14. Ostindiska kompaniet 200
  15. G.P. Borgert 200
  16. Fred. Willerding 200
  17. Lewin Jacobsson 200
  18. J.C. Bauck 175
  19. John Halls dödsbo 159
  20. Jacob Sahlgren 150
  21. L.E. Magnus 150
  22. John Benecke 127
  23. Joh. Fr. Homeyer 126
  24. Jonas Kjellberg 126
  25. Salomon Heyman 125
  26. Zach. B. Roos 125
  27. William Worrau 120
  28. Rob. Dickson 120
  29. G.B. Santesson 120
  30. Kennedy & Åberg 112
  31. Hedman & Arfvidsson 102

1810 var ett år när sillen redan försvunnit och de flesta på listan är fortfarande sådana som tjänat sin pengar på sill, men det är också stora järn- och brädexportörer liksom handlande i textilvaror. För första gången har en person ur familjen Dicksom också dykt upp på listan över de högst beskattade. 1814 var listan över de 18 mest beskattade delvis samma som 1806 (bevillningssumma):

  1. Niclas Björnberg 6107
  2. Laurens Tarras 1998
  3. W:m Berg 1822
  4. L. Jacobsson 1788
  5. Rob. Dickson 1659
  6. G.N. Borgert 1551
  7. Sam. Arfwidsson 1518
  8. W.M. Leman 1455
  9. M.E. Delblanco 1344
  10. B.H. Santesson 1325
  11. Johanna Fröding 1278
  12. G.H. Ekman 1273
  13. E. Vallentin 1179
  14. D. Carnegie 1060
  15. Jan Lamberg 1058
  16. O. Beckman 1031
  17. L.E. Magnus 1025
  18. N. Malm 1008

Detta var i slutet av kontinentalblockaden och det är tydligt hur den spekulativt inriktade spannmålshandlaren Niklas Björnberg kunna berika sig under denna period. Han var också direktör och delägare i den lönsamma 5:e oktrojen i Ostindiska kompaniet.

Wennerstierna – rikedom genom giftermål

Del 6 av 12 i serien Kapare och pirater

Hans Pettersson  (1654-1719) föddes i Vänersborg som son till skräddaren Peder Larsson och Ingeborg Rickardsdotter. Han skaffade sig en betydande förmögenhet, främst genom förmånliga giftermål och kunde därigenom låna staten (kronan) ansenliga summor pengar. På grund av detta adlades han 1702 med namnet Wennerstierna och erhöll också titeln kommissarie som belöning.

Först var han gift med Volrath Thams och Gertrud Helgers dotter Elisabeth Tham (1670-91), död i barnsäng, sedan med Brita Rambeau, dotter till handlaren Mattias Assmundsson och Brita Hansdotter.  I tredje gifte var han gift med biskopsdotterna Maria Iserhielm. Framförallt var det kanske det första bröllopet som innebar att han blev rik då han gifte in sig i den tidens rikaste göteborgsfamilj, familjen Tham. Men även släkten Rambeau (Assmundsson) var mycket rik.

Förutom de förmånliga giftermålen investerade han också i kaparfartyg och gjorde sig en del pengar på detta. Bland de faryg han var delägare i märks Constantia, en kapargalliot som byggdes 1710 och ägdes tillsammans med Hans Calmes och Abraham Bruhn. Samma år byggdes också kaparfregatten Göta Lejon som ägdes av Hans Wennerstierna, Abraham Bruhn, Johan Andreas Olbers, Jacob Bornander, Sam. Bornander och Jacob Feigel.  Bland kaptenerna på Göta Lejon märks David Ankarloo, Casper Jürgensson, Erik Blom, Erik Sparman, Johan Gerchen och Christian Gathe. Göta Lejon erövrades 1713 av danskarna. Från 1711 var Hans Wennerstierna också delägare i kapargallioten Packan. Den ägdes från början enbart av Jacob Feigel och Johan Ericsson. Även Lars Gathe (Gathenhielm) var delägare från år 1711.

Från 1716 var Hans Wennerstierna också delägare i kaparhuckerten Västgöten tillsammans med Anders Dittmar, J.C. Haberman och Johan von Minden.

Abraham Bruhn och Jacob Bornander var för sin del delägare i kaparfartyget Räven från 1711 tillsammans med Anders Thorsson och Nils Thorsson. 1715 ägdes samma skepp av Erik Bornander, Carl Siöblad och Christian Petersson. Från 1716 var Lars Gathenhielm också delägare. Abr. Bruhn ägde också Sjöhunden från 1710, också den tillsammans med andra. 1715 hörde Hans Wennerstierna till de allra rikaste i Göteborg.

Maria Wetterstierna (1689-1743) föddes i äktenskapet med Elisabeth Tham. I andra äktenskapet med Birgitta Rambeau föddes sonen Peter Wennerstierna(1694-1748). Peter Wennerstierna var gift med Maria Liedgren (1702-40) från en annan av Göteborgs rikaste familjer på den tiden. Denna Maria Liedgren var faster till den Maria Liedgren som var gift med Henrik af Dittmer. Birgitta Rambeaus bror Johan Rambeau (-1735) var politie- och byggnadspresident i Göteborg, ägare av hammarbruket Borgvik samt hemmanen Starkiärr och Torseröd. Hans dotter Maria Rambeau (1705-37) var gift med Petter von Utfall.

I tredje äktenskapet med Maria Iserhielm föddes sonen Mattias Wennerstierna (1705-1787) vars dotter Anna Elisabeth Wennerstierna (1734-88) var gift med lagmannen och godsägaren Lars Gustaf Bratt (1731-91), farfarsfar till den framgångsrike göteborgske affärsmannen med samma namn. Mattias Wennerstierna var ägare till Forsvik på Värmlandsnäs. Forsvik övertogs av sonen Hans Carl Wetterstierna (1737-1802) var gift med Eva Lovisa Bratt (1751-1834) och därefter av den yngre sonen Mattias Wennerstierna (1743-1818).

Hans Wennerstiernas dotterdotterdotter Anna Maria Hierta (1746-1840) var gift med David Matzen d.y. (1749-1814), son till Harder Matzen och svåger till Gustaf Santesson.

Det finns människor med namnet Wennerstierna idag. Dock finns inte ätten i adelskalendern. Hur de som bär namnet idag är släkt med Hans Wennerstierna och hans ättlingar är oklart.

Thorsson, Hedenberg, Örtegren – affärsmän, pirater och redare

Del 5 av 12 i serien Kapare och pirater

Cornelius Thorsson var en av Göteborgs framgångsrikaste köpmän under sin tid, slutet av 1600-talet och början av 1700-talet. Han var son till skepparen Tore Joensson och Elin Andersdotter (dotter till Jöns Andersson i Högen) samt bror till Anders Thorsson. Han fick burskap som handlande i Göteborg 1680 och var död 1727. Bland annat ägde han en såg i Trollhättan, Vitlanda hammarbruk i Tösse i Dalsland och Elgå bruk i Jösse härad i Värmland.

Sågen och bruket i Tösse övertogs av sonen Cornelius Thorsson d.y. (-1737) och Elgå bruk av svärsonen Christoffer Hedenberg till 2/3 och svärsonen Carl Gustaf Bagge med en tredjedel. Christoffer Hedenberg (-1740) var gift med dottern Elisabeth  (-1775) (omgift med Nils Lilliecreutz, död 1764) och Carl Gustaf Bagge med dottern Anna. Johan Andr. Olbers var gift med Cornelius Thorssons dotter Annika (-1709). Hans dotter Brita (-1742) var gift med Marcus Lewesen och hans dotter Helena Maria med tolagsmästaren Christian Graff (1705-1774).

Tre giftermål hade Cornelius Thorsson, först med Sara Andersdotter (-1710), förmodligen dotter till rådman Anders Svensson och Elisabet Gustavsdotter, i andra giftet med Margareta Schael (1672-1720), dotter till handlanden Johan Schael och Maria von Egmont och tredje gången med Hedvig Catharina Rutensköld(-1754), dotter till majoren Lars Rutensköld(-1731), och Maria Breitholtz. Hedvig Catharina Rutenskiöld gifte om sig med  Lars Gyllenhaal till Häringstorp.

Christoffer Hedenberg såväl som Cornelius Thorsson var delägare i kaparfartyg i början av 1700-talet. Från 1711 ägde Hedenberg del i Kaparhuckerten Svensk Lösen tillsammans med Abraham Grill, Werner Groen, Carl Wattrang med flera. 1711 var han också kapten på denna. Även Erik Brinck och Johan Gustaf Ankarstierna var kaptener på Svensk Lösen.  1712 köpte han kaparfregatten Stenbocken på vilken han under samma år var kapten. Senare kaptener var E.Blom, J. Jürgensen-Molsund, Klas Ankarcreutz, Matthias Scheel, F. Lind och Jac. Forsman. År 1714 var Stenbocken utlånad till flottan. 1717 ägde Hedenberg tillsammans med Erik Brinck kaparhuckerten Cupido. 1720 hade han tillsammans med baron Erik Siöblad övertagit kaparhuckerten Hornbjässen från Ingela Gathenhielm.

Cornelius Thorsson ägde för sin del kaparen Anna Margaretha år 1711 och del i kaparhuckerten La Bonne Espérance från samma år. Andra delägare var Olof Häger, Magnus Månsson och Claes Habicht.

År 1723 fick Christoffer Hedenberg privilegium på ett tobaksspinneri i vilket en del vinster från kaparverksamheten investerades. Förmodligen var detta en fortsättning på Ingela Gathenhielms privilegium från 1721. I början av 1730-talet var fabriken Göteborgs näst största tobaksfabrik. Hedenberg ärvdes av sin fru Elisabeth som sålde sin andel i spinneriet till Hans Larsson Liedgren. Privilegiet och fabriken övertogs av denne tillsammans med Johan Örtegren (-1750) (son till Berndt Örtegren som var delägare i kaparfartyg, bland annat Västgöten, och redare) som från 1741 drev den själv. 1750 övergick den till Caspar Wohlfart(-1758). Caspar Wohlfart var gift med Anna Elisabeth Örtegren (-1760), dotter till Berndt Örtegren i dennes första gifte.

Anders Thorsson (-1711) och gift med Anna Thalena Gathe, därmed svåger till Lars Gathenhielm var sannolikt identisk med brodern till Cornelius Thorsson. Anders Thorsson var delägare i kaparfregatten Le Triumphant tillsammans med Berndt Örtegren, Lars Gathe, Christian Gathe, Olof Knape och Nils Nilsson, i Räven tillsammans med Abraham Bruhn, Jacob Bornander och Nils Thorsson (sannolikt ytterligare en bror). Han tycks också ha varit kapten på kaparhuckerten Onsala Galej.

Berndt Örtegren var gift med Rangela Liedgren (dotter till Lars Hansson Liedgren i dennes tredje och Elisabeth Matthiasdotter Rambeau i hennes tredje gifte) i sitt andra gifte och med Maria Thorsson Andersdotter (dotter till Anders Thorsson och hans första hustru Christina, om identifikationen av Anders Thorsson är korrekt) i sitt första. I de två äktenskapen föddes totalt 6 st barn Cornelius, Brita Maria, Anna Elisabeth, Christina, Johan och Catarina. Elisabeth Matthiasdotter Rambeau var syster till Johan Rambeau och dotter till Matthias Assmundsson och Brita Hansdotter.

Före äktenskapet med Elisabeth Matthiasdotter Rambeau hade Lars Hansson Liedgren (-1728) varit gift med Maria Jönsdotter död 1705, dotter av handlanden Jöns Andersson i Högen och Cecilia Svensson (en av dennes döttrar var gift med amiralitetskapten Hans Wulff och en annan med handlanden Cornelius Thorsson, se ovan). I Lars Hansson Liedgrens första äktenskap föddes sonen Hans Larsson Liedgren (1700-1741), som övertog Christoffer Hedenbergs tobaksspinneri år 1740 tillsammans med systersonen Johan Örtegren. Lars Hansson Liedgrens dotter i första äktenskapet, Maria Liedgren (1702-1740) var gift med Peter Wennerstierna. Hans Larsson Liedgren var gift med Britta Maria Camitz. De hade sex barn, Lars Liedgren, Johan Liedgren, Niclas, Samuel, Berendt och Maria Liedgren (var gift med Henrik af Dittmer), alla omyndiga vid faderns död. Hon gifte om sig med Martin Sandberg (-1759), textilfabrikör. Godsägarfamiljen som familjen Leffler gift in sig i och flertalet mer eller mindre kända människor med namnet Liedgren härstammar vad jag kan förstå från denna göteborgsfamilj (Släktforskarnas årsbok 1996).

Ytterligare en bror till Cornelius Thorsson tycks ha varit Johan (Joen) Thorsson som var skeppare.

Cornelius Thorsson den yngre var rådman och år 1731 också justitieborgmästare i Göteborg. Han var gift med Catharina Schutz (1712-48), syster till direktören Jacob Schutz, företagaren Johan Schutz och Samuel Schutz. Vid mannens död gifte hon om sig med bruksägaren Erik Kock. Mellan 1738 och 39 ägdes Vitlanda bruk av Samuel Schutz. Vid hans död blev Erik Kock ägare av bruket och när han dog år 1753 övertogs det av styvsonen Samuel Thorsson. Denne sålde bruket år 1779.