Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Personer

Axel Appelberg

Axel Waldemar Appelberg föddes 1833-12-29 i Nya Varvet och dog 1911-03-27. Han var son till premiärlöjtnant  Gustaf Emanuel Appelberg och Sofia Eufrosyne Nordberg. Gift med Sofia Amalia Sandberg från 1865-06-25. Hon föddes i Nya Varvet 1837-09-04 och dog 1918-07-22 i Göteborg. De hade 4 barn, Gustaf Appelberg (1871-?), Carl Wilhelm Appelberg (1873-1956), Tyra Ingeborg Appelberg (1876-1962) och Axel Osvald Appelberg (1878-1957).

Efter studier vid Göteborgs gymnasium och praktik till sjöss tog han sjökaptenexamen år 1855.  arbetade som kapen 1855-72. Var en av de som grundade Ångfartygs AB Svenska Lloyd och styrelsemedlem i Förnyade Ångfartygs AB Svenska Lloyd 1874-1900. Var besiktningsman för Sveriges Ångfartygs Assuransförening 1872-76 och därefter VD och styrelsemedlem i  1876-1908. Var också styrelsemedlem i Göteborgs och Bohus Läns Sparbank 1897-1904.

Styrelsemedlem i Nautiska Föreningen, Göteborgs Fartygsbefälhavareförening, Sjömannasällskapet med flera sammanslutningar för sjöbefäl.

Ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1883-1906 under vilken tid han hade flera uppdrag i kommunala styrelser och kommittéer.

Källa: Magnus Fahl, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, biografisk matrikel, 1963

Advertisements

Johan Adolf Florell

Johan Adolf Florell, skeppsmäklare, född 1835-04-24 i N. Vånga, Skaraborgs län som son till Anders Andersson Florell och Anna Kristian Enggren. Han dog 1908-01-21 i Göteborg. Gift med Hedvig (Hedda) Charlotta Andersson, född 1837-09-30 i Bornarp, Jönköpings län och död i Göteborg 1905-04-10.

Student i Uppsala 1854, anställd som skeppsmäkleribokhållare i Aug. Leffler & Co från 1857 till 1866, delägare i samma firma 1867-85.  En av grundarna av Ångfartygs AB Thule och Sjöförsäkrings AB Ocean samt styrelseledamot i samma företag. Dessutom vice ordförande i styrelserna för Göteborgs Köpmansbank och Skånska Bankens avdelningskontor i Göteborg samt styrelseledamot i Ångslupsbolaget och Göteborgs Bogserings AB.

Ledamot av stadsfullmäktige 1885-1900 under vilken tid han hade en del förtroendeuppdrag i beredningar och styrelser med anknytning till hamn och sjöfart.

Källa: Magnus Fahl, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, biografisk matrikel, 1963

Peter Leffler

Peter Leffler (1846-92) var son till August Leffler och Sophia Catharina Blidberg. Han var gift med Charlotta Vilhelmina Larsson.

Peter Leffler var på 1880-talet en av Göteborgs medelstora segelfartygsredare samt delägare i Aug. Leffler & Co tillsammans med svågern Knut Dalman varvid firman fick namnet Aug. Leffler & Son. Efter att Peter Leffler dött blev Dalman ensam ägare av firman.

Peter Leffler var också delägare i Ångfartygs AB Prosperitas.

Segelfartyg för vilka Peter Leffler var huvudredare

Alexander, brigg på 160 ton. Byggd 1838 i Brucehaven. reparerad 1876 och sannolikt inköpt samma år. Fortfarande ägd 1885. Befälhavare A. Nilsson och H. Olsson.

Anna, skonert på 68 ton, Byggd 1857 i Slussen på Orust. Troligen inskaffad 1872 och avyttrad 1878. Befälhavare M. Pettersson och P.E. Olsson.

Deodara, skonert på 31 nyläster. Byggd 1856 i Tenala, Finland. Ägd 1873 och kanske också åren innan och efter. Befälhavare A. Nilsson.

Lord Palmerston

Lord Palmerston

Lord Palmerston, skepp på 415 ton. Byggt 1854 i Härnösand. Köpt av Anton Clases sterbhus, troligen 1880. Fortfarande ägt 1885. Hur länge Peter Leffler ägde fartyget är oklart men 1899 så köptes fartyget av J.N. Sanne i Uddevalla som fortfarande ägde det år 1915. Befälhavare O.A. Lagerstedt och A.J. Jakobsson.

Selina, skepp på 277 ton. Byggt 1854 i Colchester. Ägt 1877 och kanske också året innan och året efter. Befälhavare D.A. Olsson.

Zaritza, skepp på 916 ton. Byggt 1854 i Portsmouth. 1879 med fadern August Leffler som huvudredare men från 1881 till 1885 med Peter Leffler som huvudredare.Hur länge fartyget var i Peter Lefflers ägo är oklart men skeppet tycks senare ha hamnat i Sölvesborg. Befälhavare F. Skantze och N.P. Hultman.

Källa: Sveriges Skeppslista 1837-1885

Zaritza

Zaritza. Bild: Bohusläns Museum. Licens: CC-BY-NC-ND

Oskar Napoleon Liljegren

Oskar Napoleon Liljegren föddes i Göteborg en 6 maj 1838 som son till Carl Gustaf Liljegren och Maria Andersson. Han dog 1 maj 1894. Gift med Isolde Elodie Schultz, född 1838-04-25 och död 1919-06-06. De hade tre barn, sönerna Carl Oscar Liljegren (1865-1944) och Gustaf Rudolf Liljegren (1868-1932) samt dottern Olga Maria Liljegren.

Anställd som biträde i Göteborgs sjöassuransförening 1854-66. VD för föreningen 1867-88. Dessutom segelfartygsredare av mindre format kring 1880. Ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1884-90 under vilken tid han hade några olika styrelseuppdrag i av staden ägda företag.

En av grundarna av Göteborgs Segelsällskap.

Källa: Magnus Fahl, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, biografisk matrikel, 1963

Segelfartyg för vilka han var huvudredare

  • Ariadne, brigg på 244 ton. Byggd 1855 i England som Queen. Troligen inskaffad 1878 och såld 1884. Befälhavare J.E. Lundberg och T. Ahlgren.
  • Albert Ehrensvärd, skepp på 592 ton. Byggt 1874 i Göteborg, troligen på Kustens Varv. Inköpt från Gustaf Melin, troligen år 1878. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.H. Gädda.
  • Andromeda, skepp på 436 ton. Byggt 1860 i Göteborg, troligen på Kustens Varv. Inköpt från Gustaf Melin, troligen 1878. Ej längre ägt 1885. Befälhavare D.L. Lundberg.
  • Emla, brigg på 255 ton. Byggd 1858 i Swinemunde som Prudentia. Troligen inskaffad 1878 och såld 1882. Befälhavare S.B. Svensson.

Källa: Sveriges Skeppslista 1837-1885

Wilhelm Friberg

Wilhelm FribergJohan Wilhelm Nicolaus Friberg, föddes den 25 juli 1865 i Majorna (då ännu inte en del av Göteborg) och dog 16 januari 1932 i Örgryte församling, Göteborg, var en svensk redaktör, författare och idrottsutövare. Han var son till segelsömmaren Johan Fredrik Friberg och Nicolina Martina Wahlberg och växte upp i Majorna. Från 1918 gift med Lalla Hammarbäck, dottern till en gjutmästare.

Friberg bedrev skolstudier vid Majornas läroverk gick handelsutbildning och blev sedan bokhållare vid Bohus Mekaniska Verkstads AB 1882. Han arbetade där intill 1925 och därefter som arkivarie vid Gbgs hantverks- och industriförening 1926—31.

Initiativtagare till Örgryte Idrottssällskap (ÖIS) samt ordf där 1887—1925, redigerade och utgav ett flertal idrottstidningar däribland Start, 1892—1901 och Öisaren 1918—27. Grundade också Göteborgs FF (GFF) år 1897 för att öka konkurrensen inom fotbollen i Göteborg. Han var ordförande i GFF 1897-1910.

Han instiftade Idrottsorden den 9 dec 1894, var ordf i Centralföreningen för gymnastik- och idrottssällskapen i Gbg 1895—1909, styrelseledamot i Svenska idrottsförbundet från 1895 (sekr 1895—1900, 1902 —04, v ordf 1901, 1904—26). Vidare var han ledamot av Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas Riksförbunds interimsstyrelse 1903—04, dess överstyrelse 1904—26, dess stadgeutskott 1908—10, ordf i Gbgs fotbollsförbund 1903—08 och i Svenska fotbollsförbundet 1908— 17, medlem av kommittéerna för friidrott och fotboll vid Olympiska spelen i Stockholm 1912 och ledamot av styrelsen för Slottsskogsvallen.

 

Adam Richard Gavin

Adam Richard Gavin, sjökapten, föddes  Kristine församling i Göteborg den 12 oktober 1815. Hans far var handlanden och redaren Adam Gavin och modern Catarina Magdalena Meijer.

Redan 1829 gick han till sjöss som kajutvakt i briggen Venus som tillhörde James Dickson & Co. Efter 4 resor med detta skepp i diverse olika positioner tog han sjökaptensexamen av första graden och fick därefter burskap i Göteborg den 6 december 1839.

Hans första fartyg som befälhavare blev den nybyggda barken Caledonia som också tillhörde James Dickson & Co. Under den första resan som påbörjades i slutet av juli 1840 gick han på grund vid Maplin Sands i Themsenmynningen och förlorade ankare och kättingar. Låg kvar i London till nyårsafton då avgång till Cadiz skedde utan last. Där lastades salt för New Orleans, varifrån Caledonia återvände med tobak, bomull och färgträ. Återkom till Göteborg den 8 augusti 1841.

Den 31 oktober samma år gavs sig Adam Richard Gavin iväg på en världsomsegling som befäl på Caledonia. Caledonia anlöpte på utresan Portsmouth i England samt Kapstaden som lämnades den 19 mars 1842. Ankomsten till Sydney skedde den 14 maj samma år. Gavin anlitae agenten A.B. Spark för försäljningen av större delen av lasten.

Caledonia avgick den 8 9 juli med Valparaiso i Chile som mål. Där lossades resten av lasten genom förmedling av firman Myers & Co. I Chile lastades kopparmalm i Huasco och Pena Blanca. Den 9 november 1842 lämnade Gavin och Caledonia hamnen i Pena Blanca, gjorde ett kort uppehåll i Valparaiso och satte därefter kurs mot Liverpool. Kap Horn rundades och den 11 mars 1843 var skeppet i den brittiska hamnstaden.

28 april avgick Caledonia till New Orleans utan last och kom dit den 9 juni. Där lastades tobak, bomull och färgträ och den 23 juli avgick fartyget mot Göteborg dit ankomst skedde den 9 september.

Adam Richard Gavin fortsatte som kapten ombord på Caledonia och gjorde flera långresor. 1843-45 seglade han till Mauritius och Batavia och på nästa resa, som slutade 1847, blev slutmålet Melbourne. Under en resa 1847-48 anlöptes Adelaide i Australien och Batavia, samma hamnar besöktes även 1848-49 men då angjordes också S:t Helena på hemresan. Sin sista resa med Caledonia gjorde han 1850-51, då han också gick till Adelaide och på återvägen anlöptes Akyad i Burma för att lasta ris, Kapstaden, Cowes i England och slutligen Amsterdam innan återkomsten till Göteborg.

Efter att ha lämnat befälet på Caledonia 1851 fick han istället befälet över nybyggda Oscar I, James Dickson & Co:s största fartyg:

Gavin gjorde emellertid endast två resor med Oscar I. Den första, 1851-52, gick till Liverpool, därefter med salt till New Orleans och åter till Göteborg med bomull och tobak. Den andra resan anträddes den 16 juli 1852 och hade Melbourne som destination med bl.a. 53 skeppund stångstål, 1.212 tolfter plankor och bräder, 533 sparrar och 120 trädgårdsstolar. Resan fortsatte till Surabaya, Batavia och Goda Hoppsudden för att via Hamburg sluta i Göteborg den 10 november 1853. Gavin lämnade nu skeppet Oscar I och därmed även James Dickson & co, som han dittills tjänat under hela sin sjömannabana.

I stället blev Gavin befälhavare i briggen Rapid, som ägdes av handlanden A. Otterdahl i Göteborg. År 1857 övergick han till en annan göteborgsbrigg, Brilliant, ägd av ett konsortium med C.O. Lundberg i spetsen. Detta fartyg förde han till 1859. Han gick nu i land vid 44 års ålder och kan inte mer konstateras ha fört något fartyg. Emellertid gick han i tjänst hos Göteborgs hamn och återfinnes som hamninspektör vid Klippans tullstation i staden. I hamnens tjänst utförde han en långvarig gärning och står ännu i adresskalendern 1893 som hamninspektör, ehuru förmodligen pensionerad. Han avled den 26 november år 1900, 85 år gammal.

P. A. Lindberg

P.A. Lindberg var skeppsredare och handlande i Göteborg. På 1870-och 1880-talen var han en av Göteborgs större redare. Han stod de flesta år som huvudredare för mellan 6 och 8 fartyg. De flesta av dessa var partrederier med 2 eller 3 delägare och i de flesta fall var fartygens befälhavare och i vissa fall även August Leffler delägare.

P.A. Lindberg är sannolikt son eller möjligen bror till Otto Lindberg som på 1850- och 1860-talen ägde en del av de båtar som senare hamnade i P.A. Lindbergs ägo såsom exempelvis briggen Preciosa. Lindberg köpte som det verkar upp begagnat tonnage billigt och kunde därför överleva som segelfartygsredare i en tid när ångfartygen började ta över.

Någon släktskap mellan P.A. Lindberg och Charles Felix Lindberg har inte kunnat konstateras.

Skepp för vilka P.A. Lindberg var huvudredare

  • Fredrika, skepp på 159 läster, senare 102 läster (verkar något märkligt, kanske är det två olika skepp). Byggt 1849 i Österrisør enligt en uppgift, byggt i Finland enligt en annan. Reparerat 1865 och 1867. Införskaffat 1863 eller 1864. Sålt mellan 1873 och 1877. Befälhavare J.F. Svensson.
  • Preciosa, brigg på 116 läster. Byggd 1836. Övertagen 1863 från Otto Lindberg, reparerad 1864. Avyttrad 1865. Befälhavare A. Hallengren.
  • Preciosa, skepp på 95 läster. Byggt 1864 i Göteborg. Fortfarande ägt av P.A. Lindberg år 1885. Befälhavare J. Lindberg, C.G. Nilsson och J.F. Svensson
  • Pylad, brigg på 137 läster. Byggd år 1839. Reparerad 1864. Troligen inskaffad 1864, troligen såld 1867. Befälhavare C.M. Olsson och N.P. Hultman.
  • Sverige, skepp på 192 läster. Byggt 1846. Reparerat 1863. Troligen köpt 1863 och sålt 1867. Befälhavare A. Rudin.
  • Sverige, skepp på 155 läster. Sannolikt byggt 1856 i Västervik. Reparerat 1863 och 1866. Troligtvis köpt 1867 och sålt 1874. Befälhavare C.M Lindgren och C.H. Skantze.
  • Henriette, skepp på 223 läster. Byggt 1857 i Hudiksvall, reparerat 1872 och 1878. Troligen köpt 1872. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.M. Lindgren, J.F. Svensson och J. Andersson.
  • Antoinette, skepp på 705 ton. Byggt 1864 i Nova Scotia som Queen of Scots. Reparerat 1876. Troligen köpt 1876. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.H. Skantze och A. Öberg.
  • Norden, skepp på 339 ton. Byggt i Härnösand 1855. Reparerat 1875 och troligen köpt samma år. Förbygd 1884. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.A. Nilsson och A.V. Fager.
  • Oskar (Oscar) skepp på 422 läster, 253 nyläster eller 802 ton. Byggt 1857 i Kristinestad, Finland. Övertaget från Göteborgs Rederi AB år 1872 eller 1873. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.J.E. Törnström och E.O. Norberg
  • Peter (Petter), skepp på 515 ton, byggt 1852 i Boston. Reparerat 1868, sannolikt köpt 1872.  Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.S. Nilsson.
  • Three Sisters, brigg på 69 nyläster eller 248 ton. Byggd i England. Reparerad 1872 eller 1873 och troligen köpt från John Millar i Göteborg samma år. Fortfarande ägd 1885. Befälhavare C.S. Nilsson, C.G. Nilsson, C.M. Olsson och J. Carlsson
  • Trio, skepp på 70 nyläster. Byggt 1849 i Warren. Reparerat 1874 och troligen inköpt samma år. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare O. Mathiesen och Berg.

Källa. Sveriges Skeppslista 1837-85

Charles Henri Backman

Charles Henri Backman, boktryckare och franska vice konsul, föddes 14/2 1801 i Göteborg och dog i samma stad 20/1 1860. Son till Pehr Backman och Julie de Boissiméne de Campaigne. Gift med Abela Ahlberg i sitt första äktenskap och med Mathilde de Serre i sitt andra.

Gav under 12 år, med start år 1829, ut tidningen Götheborgs Dagblad som startats av hans far ett år tidigare. Köpte det Ahlbergska huset 1832 från Jacob Olbers och flyttade tryckeriet dit:

På många sätt hade Charles det besvärligt och han gjorde bl.a. konkurs 1827. Han var då skyldig Jacob Olbers en ansenlig summa pengar. Charles ägnade sig åt boktryckeri och tidningsutgivning och bosatte sig i Göteborg. Han utgav under flera år tidningen Götheborgs Dagblad. Hans ekonomi repade sig och han kunde köpa det s.k. Dahlundska huset av Jacob Olbers och flytta sitt tryckeri dit 1832. Han träffade och gifte sig med den vackra fransyskan Mathilde de Serre, fransk generalkonsulsdotter och blev senare själv fransk vice konsul. Hans syster gifte sig med Mathildes far när denne blivit änkling. Charles uppges ha varit en av de originellaste personligheter Göteborg någonsin haft att uppvisa. Blixtrade kvick i repliken, därjämte en grovhuggare, därtill storpratare och bonvivant, men tillika dugande och arbetssam.” Han kom också att äga Karlslund vid Stora Hålsjön i Partille, men bodde först med den nybildade familjen på Hamngatan.

I Fredbergs Det gamla Göteborg finns ett foto av honom. Han var en av dem som tillsammans med sin bror ställde sig i spetsen för en kår frivilliga sjukvårdare då koleraepedemien 1834 började härja i staden. Man lyckades utverka tillstånd att få ta hjälp av straffångar på Marstrand, mot löfte om förkortat straff – de gick ur hus och i hus för att avhämta de döda och begrava dem, enligt en ättling fröken Wigert. C. B. var också den som styrde och ställde vid skalden Wadmans begravning och ordnade så att dennes sista vilja – att få sin döda kropp svept i granris – blev respekterad.

Pehr Backman

Petter (Pehr) Anton Backman, grosshandlare, föddes den 5 augusti 1763 i Lovisa i Finland och dog 1829-02-20. Son till Elias Mårtensson Backman och Hedvig Schröder. Han var gift med Julie de Boissiméne de Campaigne från Paris. De hade bland annat sonen Charles Henri Backman (1801-1860). Bror till Elias Backman.

Var grosshandlare i London, Paris och Göteborg men kom i slutet av sitt liv att slösa bort sin förvärvade förmögenhet i diverse rättsprocesser. Som ombud för John Hall d.y var han bland annat drivande och djupt involverad i processerna kring konkursen i John Hall & Co:

H [John Hall .dy.] hade 16 nov 1807 med sitt konkurssatta företag ingått i handelsbolag med handelsmannen Pehr Backman. Denne var känd för sin processlystnad och låg sedan gammalt i tvist med David Carnegies kompanjon Jan Lamberg. Backman biträdde flitigt H vid de många processer som följde, sedan det nya bolaget John Hall & Co 1811 stämt sysslomännen och borgenärerna för vanvård av konkursboet. 24 aug 1820 tilldömde Gbgs rådhusrätt H ett totalt ersättningsbelopp på 638 723 rdr bko. Domen överklagades av sysslomännen hos Göta hovrätt, vars dom 14 maj 1824 i likhet med rådhusrättens gick emot sysslomännen. Målet fördes vidare till Högsta domstolen, men innan den egentliga föredragningen ägt rum, lyckades föredraganden, revisionssekreteraren N W Stråle få till stånd en av samtiden mycket diskuterad förlikning mellan kuratorerna och H. Pehr Backman lämnades utanför denna uppgörelse. Vid förlikningen avskrevs alla vidare fordringar i det fallerade handelshuset John Hall & Co (= 15 % av de oprioriterade fordringarna), och H erhöll bl a Gunnebo egendom med inventarier, två ännu oförsålda sågar vid Lilla Edet och en hamn i Masthugget, förutom 100 000 rdr bko och vissa andra poster. I ansökan om målets avskrivning hos HD 15 febr 1826 lämnade H en formlig avbön till kuratorerna.

Då H vid uppgörelsen med kuratorerna gått bakom ryggen på Backman, skyndade sig denne att inlägga protest. Förlikning med Backman uppnåddes 17 mars 1826, varvid Backman förutom vissa redan uppburna belopp fick en tredjedel av den till H utbetalade ersättningssumman om 100 000 rdr bko, och H påtog sig att inlösa alla skuldsedlar han utgivit i bolagets namn. Fordringsägarna gjorde sig snart påminta, och det kapital H erhållit vid den stora förlikningen skingrades nästan genast. 1828 lät H inteckna Gunnebo, som slutligen tilldömts honom efter ytterligare en tvist med Backman, utan att han hade haft råd att enligt sina planer sätta huvudbyggnaden i stånd efter dess långvariga förfall. Lösöret hade H då fått sälja till dottern Marianne och maken Eduard Beckman, som lämnade kvar bohaget till H:s disposition på Gunnebo. De sista åren av sitt liv tycks H emellertid ej ha kunnat bo på Gunnebo. Efter hans död begärdes urarva konkurs, och H:s enda egendom, en illa medfaren naturaliesamling och det förfallna och delvis plundrade Gunnebo, gick under klubban.

Förutom grosshandlare var han även tidningsutgivare. 1828 startade han nämligen Götheborgs Dagblad som vid hans död övertogs av sonen Charles Henri Backman.

Förutom bostaden i Göteborg hade Pehr Backman också ett sommarhus invid Stora Hålsjön i Öjersjö. Huset uppfördes 1812 och övertogs även detta av Charles Henri Backman vid faderns död.

Carl Brändström

Carl Erik Brändström (1773-1814), grosshandlare och redare i Göteborg. Son till gävleköpmannen Peter Brändström (1735-1809, född Mogren) och Anna Elisabeth Schröder (1732-1786).

Gift med Johanna Wilhelmina Bratt (1780-1847) från Uddevallasläkten Bratt. De hade bland annat sonen Pehr Brändström (1803-1874) som blev generaldirektör.

Fadern var en av Gävles största grosshandlare, redare och järnexportörer i firma P. Brändström & Co. Brodern Johan Simon Brändström var delägare i firman Brandström & Kusel i Hull, en av de större järnimportörerna där. Carl Brändström var för sin del en större redare i Göteborg i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Han var också delägare i firman Elias Backman & Co som hade Elias Backman, bror till Pehr Backman, som huvudägare.