Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Personer

Johan Gustaf Malmsjö

Johan Gustaf Malmsjö, född 14 januari 1815 i Gårdstånga socken, Malmöhus län, död 13 september 1891 i Göteborg, var en svensk pianotillverkare. Son till gårdsinspektoren Samuel Malmsioe och Carolina Gustafva Lange. Från 10 maj 1843 gift med Hanna Abrahamsson Gedalia (1822-97). Han dog 1891-09-13 i Göteborg. Hans bror Carl Ludvig Malmsjö var urmakare i Göteborg och brodern Christian Adolf Malmsjö bokbindare.

Snickargesäll i Lund 27 april 35, gesäll hos O B Ekström i Malmö 1835–39 o 43, arbetade hos Andreas Marschalls änka i Köpenhamn 1840–43, erhöll privilegier på pianotillverkning i Gbg 26 mars 1844, drev firma J. G. Malmsjö där från 1843. Från 1879 leddes tillverkningen vid fabriken av verkmästaren , senare fabriksföretsåndaren, Alfred Ågren (1844-1914).

Firman J G Malmsjö ombildades 1906 till AB och ingick 1917 i koncernbildningen AB Förenade piano- och orgelfabriker, som upplöstes 1968. 1962 flyttades tillverkningen från Göteborg till Arvika. Tillverkningen upphörde 1978, men namnet Malmsjö finns kvar som varumärke.

Advertisements

Gunnar Hallgren

Anders Gunnar Hallgren, född 9 dec. 1882 i Göteborg, död 23 januari 1944 i Solna. Son till Henrik Hallgren (1841-1918) och Elsa Gustafva Antonsson (1852-1935). Gift med Ingeborg Maria Cederberg (1885-1971).

Urmakare, ägare av firma C. L. Malmsjö & Co från 1916, delägare 1907. Utexaminerad  från urmakeriskolan i Neuchàtel, Schweiz år 1902. Mästarebrev 1932. Styrelseledamot i Göteborgs urmakerikidkarförening.

Henrik Hallgren

Herman Henrik Hallgren föddes 18 juni 1841 i Vänersborg som son till Anders Hallgren och Sofia Junggren. Fadern var vaktmästare vid residenset i Vänersbrog och hans farfar var mjölnare i Grästorp. Modern var troligen barnmorska. Gift med Elsa Gustafva Antonsson (1852-1935) den 11/7 1880. De hade barnen Siri Hallgren (1881-1962), gift med Martin Kjellin, Gunnar Hallgren (1882-1944) och Kerstin Hallgren (1884-1964), gift med Jarl Didrik Nathorst-Maechel. Henrik Hallgren dog 7 augusti 1918.

Han började sin bana som urmakarlärling i Vänersborg (hos Egers) En period i Stockholm med en annan urmakarlärling Knape. Flyttade från Örebro till Göteborg 25/11 1864.

Anställdes i urmakerifirman C.L. Malmsjö efter flytten till Göteborg.  1870 blev han kompanjon med Carl Ludvig Malmsjö och firman kallades därefter C. L Malmsjö & Co. 1879 övertog han firman och då arbetade också hans bror Arvid Hallgren där. Denne hade haft lanthandel i Värmland.

Martin Kjellin

August Martin Kjellin, född 7 maj 1867 i Tjällmo i Östergötland, död 7 augusti 1940 i Göteborg, var en svensk polismästare. Gift med Siri Sofia Hallberg (1881-1962), dotter till Henrik Hallgren och Elsa Gustafva Antonsson. De hade sönerna Henrik Kjellin (1905-1971) och Björn Kjellin (1910-1986)

Kjellin tog studentexamen 1887 och hovrättsexamen 1892. Åren 1892-95 tjänstgjorde han i domsaga, 1896 var han extra notarie vid magistraten i Göteborg. År 1901 blev han polisintendent i Göteborg och 1903 polismästare. Under kravallerna i Göteborg 1917 tillkallades på hans order militär mot demonstranterna.

 

Nelly Thüring

Nelly Maria Thüring, född 21 juni 1875 i Vankiva, död 2 januari 1972 i Enskede, var en svensk fotograf och socialdemokratisk politiker. Hon var en av de fem första invalda kvinnorna i Sveriges riksdag (1921).

Dotter till Nils Nilsson och Pernilla Persdotter. Gifte sig 23 juni 1903 i Lund med redaktör Johan Göransson, född 16 april 1860 i Bösarp. Äktenskapet upplöstes 17 februari 1917.

Efter genomgången handelsskola var Thüring anställd som affärsbiträde och kassörska 1890-96, därefter var hon verksam som fotograf 1896-33, varav i Skåne 1896-1910, i Göteborg 1911-26 och därefter i Enskede som innehavare av egen firma. Hon var ledamot av livsmedelsnämnden 1917-18, av livsmedelsnämndens kvinnliga råd 1917-18, av vedbyrån 1917-21 och av barnavårdsrådet 1919-20. Hon var ledamot av beredningen för undersökning av möjligheterna att använda vissa donationer för upprättande av spädbarnshem 1917-27, revisor för Julius Lindströms stiftelse 1918-19. Hon

Nelly Thüring var ledamot av andra kammaren 1922-1928, invald i Göteborgs stads valkrets. Hon invaldes samtidigt som Bertha Wellin (Lantmanna- och borgarepartiet), Agda Östlund (s) och Elisabeth Tamm (lib.s.) – alla i andra kammaren – och Kerstin Hesselgren (i första kammaren), vilka tillsammans utgjorde de första kvinnorna i Sveriges riksdag. Thüring hade erfarenhet av kommunalpolitik som ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1917-1920.

Thüring var även ledamot av styrelsen för Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund 1924-28 och ordförande i Enskede socialdemokratiska kvinnoklubb 1926-28.

Texten från Wikipedia

Martin Heldt

Martin Heldt var kaparredare och från 14/7 1719 kommendör. 1716-17 ägde han bland annat huckerten Hornbjässen samt fregatterna Delphin och Patientia.

Thure Höglund

Thure Höglund

Thure Höglund

Thure Karl Höglund, född 10 maj 1914 i Hamrånge församling, Gävleborgs län, död 28 maj 1987, var en svensk socialdemokratisk kommunalpolitiker i Göteborg. Han var son till pappersarbetare Karl August Höglund och Tekla Helena Jonsson. Gift en 19/8 1939 med Anna Margareta Lundberg (född 1918) som dotter till sågverksarbetare Johan Sigfrid Lundberg och Hilma Sofia Thunman.

Anställd som sågverksarbetare 1928-29 och verkstadsarbetare 1930-46, ombudsman i Göteborgs arbetarekommun 1946, stadssekreterare i Göteborg 1955 och sjukvårdsdirektör där 1958. Ordförande i förvaltningsrådet för Konsumtionsföreningen Göteborg med omnejd

Han invaldes i Göteborgs stadsfullmäktige 1951 och var dess ordförande 1963–64. Han hade ett stort antal kommunala uppdrag däribland som styrelseledamot i Robert Dicksons stiftelse som ordförande 1948-54, Stiftelsen Familjebostäder i Göteborg 1950-54 varav som ordförande 1952-54, Charles Felix Lindbergs donationsfond 1952-54, Valands konstskola 1952-55, AB Långedrag från 1960 och Styrsö Trafik AB från 1960. Vidare var han huvudman för Göteborgs och Bohus läns Sparbank från 1956.

Thure Höglund var under sin tid som sjukvårdsdirektör den som formellt anställde Jan Lindqvist, den så kallade sjukhusspionen.

Andra källor: Magnus Fahl, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, biografisk matrikel, 1963

Ernst Jungen

Ernst Jungen

Ernst Jungen

Ernst Birger Jungen, född 6 september 1890 i Skrea i Hallands län, död 12 oktober 1981 i Örgryte församling, var en svensk pedagog och kommunalpolitiker. Han var son till transportarbetaren och småbrukaren Bengt Peter Andersson och Albertina, född Johansson. Gift den 23 december 1919 med Signe Charlotta Stenberg (1893-1976), dotter till järnvägsman Anders Stenberg och Sofia, född Sjöberg.

Efter utbildning och praktik inom snickeriyrket 1905-14 (på olika platser i Sverige, en kort period i Norge och i Tyskland 1911-12), studier vid folkskoleseminariet i Göteborg 1914-18, folkskollärareexamen där 1918, specialstudier i språk, nationalekonomi och statskunskap vid Göteborgs högskola, studieresor och resor till kongresser och för officiella uppdrag till flertalet europeiska länder samt America och Asien, bland annat som delegat vid Delawarejubileet 1938. Jungen var extra ordinarie folkskollärare i Örebro 1918-20 och i Göteborg 1920-21, ordinarie folkskollärare i Göteborg 1921-55, varav som överlärare i Nordhemsdistriktet 1933-55. Dessutom instruktör för studiecirklar i ABF Göteborg 1921-26 och föreläsare inom ABF.

Jungen blev ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1931 och var dess ordförande 22 november 1934-62. Bland de många förtroendeuppdrag han märks uppdragen som ordförande i Robert Dicksons stiftelse 1933-38 och som ledamot i styrelsen för Göteborgs folkbiblioteks biblioteksnämnd 1926-38. Vidare var han ledamot i Göteborgs hamnstyrelse 1944-61, ordförande i styrelsen för Västsveriges Allmänna Restaurang AB 1951-61, ledamot i styrelsen för Göteborgs högskola 1936-54 varav som vice.ordf. 1945-54 och i styrelsen för Göteborgs stadsbibliotek 1926-60, varav som vice ordförande 1931-60. Utöver detta satt han i otaliga nämnder, styrelser, utskott, utredningar och kommittéer.

Delar av texten från Wikipedia.

Andra källor: Magnus Fahl, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, biografisk matrikel, 1963

Herman Lindholm

Herman Lindholm

Herman Lindholm

Nils Herman Lindholm, född 17 mars 1875 i Malmö, död 24 december 1955 i Örgryte, Göteborg, var en svensk kommunpolitiker, snickare och grundare av nöjesfältet Liseberg samt dess direktör under perioden 1931-1942.  Föräldrar var timmergesäll Jöns Håkansson Lindholm och Bengta Nilsdotter. Han gifte sig den 30 maj 1902 i Göteborg med Emilia Josefina Gustafsson (1879-1966), dotter till Carl Fredrik Gustafsson och Albertina Josefina Jonsson.

Som Lisebergsdirektör förde han en publikvänlig prispolitik. Under hans tid kunde publiken avnjuta världsstjärnor som Maurice Chevalier och Marlene Dietrich för 1 krona och 25 öre. Han efterträddes som Lisebergsdirektör av Einar Ekström.

Lindholm var initiativtagare till Veckans Revy samt Krokängsparken i Eriksberg.

Efter tre år i folkskola och tjänst somvallpojke, brödutkörare, vedhuggare och bageribiträde 1887-1889 var han möbelsnickarlärling i Malmö 1890-1895, möbelsnickargesäll i Stockholm 1895-1897, i Norrköping, Örebro, Karlstad, Uppsala, Umeå, Luleå och Malmberget 1897-1899 och i Göteborg 1899-1908. Han var från år 1900 ombudsman för träarbetarnas samorganisation i Göteborg och därefter bland annat ordförande i Göteborgs arbetarekommun 1901-1908, kamrer vid Göteborgs arbetareförening 1908-1950 samt verkställande direktör för Lisebergs AB 1931-1942:

Göteborgs Arbetarekommun hade redan tidigare arrangerat fester och fått in en del pengar. Det var angeläget att utöka denna verksamhet för att få ekonomin i balans och därmed trygga kommunens fortsatta existens.

I en intervju berättade Herman Lindholm:

– I Slottsskogen var det för högtidligt att promenera: det behövdes en plats där man kunde komma ut i det gröna på ett friare sätt, tänkte jag och så hittade jag en vacker däld i Krokäng på Hisingen. Här skall jag göra en folkpark, så sant som jag heter Herman Lindholm. Och så blev det.

Efter åtta år som ordförande för Göteborgs Arbetarekommun lämnade han den posten – och blev i stället kamrer för Göteborgs Arbetareförening. Arbetarekommunen hade övertagit ansvaret för Arbetareföreningen och när föreningens slottsliknande nybygge vid Järntorget stod klart 1909 flyttade Arbetarekommunen från Folkets hus vid Skanstorget till det nybyggda huset vid Järntorget.

Nu blev Lindholms uppgift – med titeln kamrer – att organisera föreningen som ett Folkets hus. Han och hustrun fick en lägenhet i samma hus som han hade sin arbetsplats. Det var praktiskt, han behövde inte lämna huset när han skulle sköta expeditionen eller gå på sammanträden.

[…]

 

Med åren åtog han sig allt fler kommunala och andra uppdrag. Under förberedelserna för stadens jubileumsfirande 1923 satt han i Jubileumskommittén. Under den tiden diskuterades hur besökarna skulle roas. Frågan var: borde inte staden ha ett ”folknöjesetablissement”.

Egendomen Liseberg var sedan 1908 i stadens ägo och nog skulle den kunna förvandlas till en nöjespark, menade Lindholm och satte sig (1916) och skrev, tillsammans med stadsfullmäktiges ordförande Axel Carlander, den motion som ledde till att Liseberg blev göteborgarnas Folkets park. Lindholm tog många av de initiativ som ledde till att Liseberg blev den ledande nöjesparken i Norden. Cabarethallen, Veckans Revy och Rotundan var t.ex. till stor del hans verk.

Lindholm var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 30 november 1906 till 1926, varav som vice ordförande 10 april 1919 till 1923 och ordförande 1924-1926. Under många år var han ensam socialdemokrat och ensam arbetare i fullmäktige. Vidare var han ledamot av styrelsen för arbetsförmedlingen i Göteborg 1902-1903 och 1906-1907, av drätselkammarens andra avdelning 1915-1924, varav som ordförande 1919-24, av styrelsen för Bostads AB Framtiden 1915-35, varav som verkställande ledamot i styrelsen 1915-1935 och ordförande 1926-1935, av styrelsen för Bostads AB Nutiden 1917-1950, hela tiden som vice ordförande.

Han var ledamot av styrelsen för Göteborgs Frihamns AB 1920-1934, hela tiden som vice ordförande, av styrelsen för Slottsskogsvallen 1923-1925, av järnvägsrådet 1923-1925, av styrelsen för Göteborgs Restaurant AB 1923-1925, av styrelsen för AB Göteborgssystemet 1923-1929, av styrelsen för Göteborgs Flyghamns AB (senare Torslanda flygfält) 1923-1942, varav som ordförande 1929-1942, av styrelsen för Olof och Caroline Wijks stiftelse 1925-45, varav som vice ordförande 1939-1945, av styrelsen för Lisebergs AB 1925-1943, varav som ordförande 1925-1930 och av byggnadsnämnden 1927-1934.

Lindholm var huvudman för Göteborgs Sparbank 1925-1938, revisor för AB Göteborgssystemet 1907-1909, för Drätselkammaren i Göteborg 1912-1913 och för AB Göteborgs Skeppsdockor 1915-1917. Han var ordförande i styrelsen för AB Folkets Hus från 1905, i styrelsen för Föreningen Göteborgs koloniträdgårdar 1905-1930, i AB Radiotjänsts Göteborgskommitté, i Aeroklubben, i Göteborgs Flygsällskap och i Ekedalens Bostadsförening samt vice ordförande i Byggnadsföreningen Haga och Byggnadsföreningen Redbergsgården.

Huvuddelen av texten från Wikipedia

Wilhelm Blomstrand

Wilhelm Blomstrand

Wilhelm Blomstrand

Gustaf Wilhelm Blomstrand, stiftsnotarie, Göteborg, född 2/9/1899 i Erode, Britt. Indien, som son till dåvarande missionären, sedermera kyrkoherden Theodor Blomstrand och Hilda Carlson. Gift 1932 med Ingeborg Ekström. Barn: Eva Blomstrand född 1934, Karin Blomstrand, 35 och Christian Blomstrand, 42.

Jur. kand. i Lund 1927. Advokatverksamhet 27-29, tingstjänstgöring. v. Askims domsaga 1929-32, amanuens i Göteborgs domkapitel 1932-37, stiftsnotarie Göteborgs domkapitel från 1937. Suppleant i stiftsnämnden från 1933, led. av stadsfullmäktige 1947, ordförande i Folkpartiet Göteborg 1947-51.

Hade som stadsfullmäktigeledamot en stor mängd förtroendeuppdrag inklusive ordf. i taxeringsnämnden 1941-52, ledamot av skolstyrelsens förvaltningsnämnd 1948-57, styrelseledamot i Hotell AB Heden 1951-60, ledamot av stadskollegiet från 1955 till 1968. Ordförande i stadskollegium år 1968. Vidare var han från 1956 ledamot i styrelsen för Lisebergs Restaurant AB, från 1958 för Lisebergs AB, 1959 AB Göteborgs lyriska teater, 1960 AB Långedrag och Styrsö Trafik AB. Hade utöver detta ytterligare en mängd uppdrag i nämnder, styrelser och utredningar.

Källor: Magnus Fahl, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, biografisk matrikel, 1963