Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Personer

Adam Richard Gavin

Adam Richard Gavin, sjökapten, föddes  Kristine församling i Göteborg den 12 oktober 1815. Hans far var handlanden och redaren Adam Gavin och modern Catarina Magdalena Meijer.

Redan 1829 gick han till sjöss som kajutvakt i briggen Venus som tillhörde James Dickson & Co. Efter 4 resor med detta skepp i diverse olika positioner tog han sjökaptensexamen av första graden och fick därefter burskap i Göteborg den 6 december 1839.

Hans första fartyg som befälhavare blev den nybyggda barken Caledonia som också tillhörde James Dickson & Co. Under den första resan som påbörjades i slutet av juli 1840 gick han på grund vid Maplin Sands i Themsenmynningen och förlorade ankare och kättingar. Låg kvar i London till nyårsafton då avgång till Cadiz skedde utan last. Där lastades salt för New Orleans, varifrån Caledonia återvände med tobak, bomull och färgträ. Återkom till Göteborg den 8 augusti 1841.

Den 31 oktober samma år gavs sig Adam Richard Gavin iväg på en världsomsegling som befäl på Caledonia. Caledonia anlöpte på utresan Portsmouth i England samt Kapstaden som lämnades den 19 mars 1842. Ankomsten till Sydney skedde den 14 maj samma år. Gavin anlitae agenten A.B. Spark för försäljningen av större delen av lasten.

Caledonia avgick den 8 9 juli med Valparaiso i Chile som mål. Där lossades resten av lasten genom förmedling av firman Myers & Co. I Chile lastades kopparmalm i Huasco och Pena Blanca. Den 9 november 1842 lämnade Gavin och Caledonia hamnen i Pena Blanca, gjorde ett kort uppehåll i Valparaiso och satte därefter kurs mot Liverpool. Kap Horn rundades och den 11 mars 1843 var skeppet i den brittiska hamnstaden.

28 april avgick Caledonia till New Orleans utan last och kom dit den 9 juni. Där lastades tobak, bomull och färgträ och den 23 juli avgick fartyget mot Göteborg dit ankomst skedde den 9 september.

Adam Richard Gavin fortsatte som kapten ombord på Caledonia och gjorde flera långresor. 1843-45 seglade han till Mauritius och Batavia och på nästa resa, som slutade 1847, blev slutmålet Melbourne. Under en resa 1847-48 anlöptes Adelaide i Australien och Batavia, samma hamnar besöktes även 1848-49 men då angjordes också S:t Helena på hemresan. Sin sista resa med Caledonia gjorde han 1850-51, då han också gick till Adelaide och på återvägen anlöptes Akyad i Burma för att lasta ris, Kapstaden, Cowes i England och slutligen Amsterdam innan återkomsten till Göteborg.

Efter att ha lämnat befälet på Caledonia 1851 fick han istället befälet över nybyggda Oscar I, James Dickson & Co:s största fartyg:

Gavin gjorde emellertid endast två resor med Oscar I. Den första, 1851-52, gick till Liverpool, därefter med salt till New Orleans och åter till Göteborg med bomull och tobak. Den andra resan anträddes den 16 juli 1852 och hade Melbourne som destination med bl.a. 53 skeppund stångstål, 1.212 tolfter plankor och bräder, 533 sparrar och 120 trädgårdsstolar. Resan fortsatte till Surabaya, Batavia och Goda Hoppsudden för att via Hamburg sluta i Göteborg den 10 november 1853. Gavin lämnade nu skeppet Oscar I och därmed även James Dickson & co, som han dittills tjänat under hela sin sjömannabana.

I stället blev Gavin befälhavare i briggen Rapid, som ägdes av handlanden A. Otterdahl i Göteborg. År 1857 övergick han till en annan göteborgsbrigg, Brilliant, ägd av ett konsortium med C.O. Lundberg i spetsen. Detta fartyg förde han till 1859. Han gick nu i land vid 44 års ålder och kan inte mer konstateras ha fört något fartyg. Emellertid gick han i tjänst hos Göteborgs hamn och återfinnes som hamninspektör vid Klippans tullstation i staden. I hamnens tjänst utförde han en långvarig gärning och står ännu i adresskalendern 1893 som hamninspektör, ehuru förmodligen pensionerad. Han avled den 26 november år 1900, 85 år gammal.

Advertisements

P. A. Lindberg

P.A. Lindberg var skeppsredare och handlande i Göteborg. På 1870-och 1880-talen var han en av Göteborgs större redare. Han stod de flesta år som huvudredare för mellan 6 och 8 fartyg. De flesta av dessa var partrederier med 2 eller 3 delägare och i de flesta fall var fartygens befälhavare och i vissa fall även August Leffler delägare.

P.A. Lindberg är sannolikt son eller möjligen bror till Otto Lindberg som på 1850- och 1860-talen ägde en del av de båtar som senare hamnade i P.A. Lindbergs ägo såsom exempelvis briggen Preciosa. Lindberg köpte som det verkar upp begagnat tonnage billigt och kunde därför överleva som segelfartygsredare i en tid när ångfartygen började ta över.

Någon släktskap mellan P.A. Lindberg och Charles Felix Lindberg har inte kunnat konstateras.

Skepp för vilka P.A. Lindberg var huvudredare

  • Fredrika, skepp på 159 läster, senare 102 läster (verkar något märkligt, kanske är det två olika skepp). Byggt 1849 i Österrisør enligt en uppgift, byggt i Finland enligt en annan. Reparerat 1865 och 1867. Införskaffat 1863 eller 1864. Sålt mellan 1873 och 1877. Befälhavare J.F. Svensson.
  • Preciosa, brigg på 116 läster. Byggd 1836. Övertagen 1863 från Otto Lindberg, reparerad 1864. Avyttrad 1865. Befälhavare A. Hallengren.
  • Preciosa, skepp på 95 läster. Byggt 1864 i Göteborg. Fortfarande ägt av P.A. Lindberg år 1885. Befälhavare J. Lindberg, C.G. Nilsson och J.F. Svensson
  • Pylad, brigg på 137 läster. Byggd år 1839. Reparerad 1864. Troligen inskaffad 1864, troligen såld 1867. Befälhavare C.M. Olsson och N.P. Hultman.
  • Sverige, skepp på 192 läster. Byggt 1846. Reparerat 1863. Troligen köpt 1863 och sålt 1867. Befälhavare A. Rudin.
  • Sverige, skepp på 155 läster. Sannolikt byggt 1856 i Västervik. Reparerat 1863 och 1866. Troligtvis köpt 1867 och sålt 1874. Befälhavare C.M Lindgren och C.H. Skantze.
  • Henriette, skepp på 223 läster. Byggt 1857 i Hudiksvall, reparerat 1872 och 1878. Troligen köpt 1872. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.M. Lindgren, J.F. Svensson och J. Andersson.
  • Antoinette, skepp på 705 ton. Byggt 1864 i Nova Scotia som Queen of Scots. Reparerat 1876. Troligen köpt 1876. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.H. Skantze och A. Öberg.
  • Norden, skepp på 339 ton. Byggt i Härnösand 1855. Reparerat 1875 och troligen köpt samma år. Förbygd 1884. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.A. Nilsson och A.V. Fager.
  • Oskar (Oscar) skepp på 422 läster, 253 nyläster eller 802 ton. Byggt 1857 i Kristinestad, Finland. Övertaget från Göteborgs Rederi AB år 1872 eller 1873. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.J.E. Törnström och E.O. Norberg
  • Peter (Petter), skepp på 515 ton, byggt 1852 i Boston. Reparerat 1868, sannolikt köpt 1872.  Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.S. Nilsson.
  • Three Sisters, brigg på 69 nyläster eller 248 ton. Byggd i England. Reparerad 1872 eller 1873 och troligen köpt från John Millar i Göteborg samma år. Fortfarande ägd 1885. Befälhavare C.S. Nilsson, C.G. Nilsson, C.M. Olsson och J. Carlsson
  • Trio, skepp på 70 nyläster. Byggt 1849 i Warren. Reparerat 1874 och troligen inköpt samma år. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare O. Mathiesen och Berg.

Källa. Sveriges Skeppslista 1837-85

Charles Henri Backman

Charles Henri Backman, boktryckare och franska vice konsul, föddes 14/2 1801 i Göteborg och dog i samma stad 20/1 1860. Son till Pehr Backman och Julie de Boissiméne de Campaigne. Gift med Abela Ahlberg i sitt första äktenskap och med Mathilde de Serre i sitt andra.

Gav under 12 år, med start år 1829, ut tidningen Götheborgs Dagblad som startats av hans far ett år tidigare. Köpte det Ahlbergska huset 1832 från Jacob Olbers och flyttade tryckeriet dit:

På många sätt hade Charles det besvärligt och han gjorde bl.a. konkurs 1827. Han var då skyldig Jacob Olbers en ansenlig summa pengar. Charles ägnade sig åt boktryckeri och tidningsutgivning och bosatte sig i Göteborg. Han utgav under flera år tidningen Götheborgs Dagblad. Hans ekonomi repade sig och han kunde köpa det s.k. Dahlundska huset av Jacob Olbers och flytta sitt tryckeri dit 1832. Han träffade och gifte sig med den vackra fransyskan Mathilde de Serre, fransk generalkonsulsdotter och blev senare själv fransk vice konsul. Hans syster gifte sig med Mathildes far när denne blivit änkling. Charles uppges ha varit en av de originellaste personligheter Göteborg någonsin haft att uppvisa. Blixtrade kvick i repliken, därjämte en grovhuggare, därtill storpratare och bonvivant, men tillika dugande och arbetssam.” Han kom också att äga Karlslund vid Stora Hålsjön i Partille, men bodde först med den nybildade familjen på Hamngatan.

I Fredbergs Det gamla Göteborg finns ett foto av honom. Han var en av dem som tillsammans med sin bror ställde sig i spetsen för en kår frivilliga sjukvårdare då koleraepedemien 1834 började härja i staden. Man lyckades utverka tillstånd att få ta hjälp av straffångar på Marstrand, mot löfte om förkortat straff – de gick ur hus och i hus för att avhämta de döda och begrava dem, enligt en ättling fröken Wigert. C. B. var också den som styrde och ställde vid skalden Wadmans begravning och ordnade så att dennes sista vilja – att få sin döda kropp svept i granris – blev respekterad.

Pehr Backman

Petter (Pehr) Anton Backman, grosshandlare, föddes den 5 augusti 1763 i Lovisa i Finland och dog 1829-02-20. Son till Elias Mårtensson Backman och Hedvig Schröder. Han var gift med Julie de Boissiméne de Campaigne från Paris. De hade bland annat sonen Charles Henri Backman (1801-1860). Bror till Elias Backman.

Var grosshandlare i London, Paris och Göteborg men kom i slutet av sitt liv att slösa bort sin förvärvade förmögenhet i diverse rättsprocesser. Som ombud för John Hall d.y var han bland annat drivande och djupt involverad i processerna kring konkursen i John Hall & Co:

H [John Hall .dy.] hade 16 nov 1807 med sitt konkurssatta företag ingått i handelsbolag med handelsmannen Pehr Backman. Denne var känd för sin processlystnad och låg sedan gammalt i tvist med David Carnegies kompanjon Jan Lamberg. Backman biträdde flitigt H vid de många processer som följde, sedan det nya bolaget John Hall & Co 1811 stämt sysslomännen och borgenärerna för vanvård av konkursboet. 24 aug 1820 tilldömde Gbgs rådhusrätt H ett totalt ersättningsbelopp på 638 723 rdr bko. Domen överklagades av sysslomännen hos Göta hovrätt, vars dom 14 maj 1824 i likhet med rådhusrättens gick emot sysslomännen. Målet fördes vidare till Högsta domstolen, men innan den egentliga föredragningen ägt rum, lyckades föredraganden, revisionssekreteraren N W Stråle få till stånd en av samtiden mycket diskuterad förlikning mellan kuratorerna och H. Pehr Backman lämnades utanför denna uppgörelse. Vid förlikningen avskrevs alla vidare fordringar i det fallerade handelshuset John Hall & Co (= 15 % av de oprioriterade fordringarna), och H erhöll bl a Gunnebo egendom med inventarier, två ännu oförsålda sågar vid Lilla Edet och en hamn i Masthugget, förutom 100 000 rdr bko och vissa andra poster. I ansökan om målets avskrivning hos HD 15 febr 1826 lämnade H en formlig avbön till kuratorerna.

Då H vid uppgörelsen med kuratorerna gått bakom ryggen på Backman, skyndade sig denne att inlägga protest. Förlikning med Backman uppnåddes 17 mars 1826, varvid Backman förutom vissa redan uppburna belopp fick en tredjedel av den till H utbetalade ersättningssumman om 100 000 rdr bko, och H påtog sig att inlösa alla skuldsedlar han utgivit i bolagets namn. Fordringsägarna gjorde sig snart påminta, och det kapital H erhållit vid den stora förlikningen skingrades nästan genast. 1828 lät H inteckna Gunnebo, som slutligen tilldömts honom efter ytterligare en tvist med Backman, utan att han hade haft råd att enligt sina planer sätta huvudbyggnaden i stånd efter dess långvariga förfall. Lösöret hade H då fått sälja till dottern Marianne och maken Eduard Beckman, som lämnade kvar bohaget till H:s disposition på Gunnebo. De sista åren av sitt liv tycks H emellertid ej ha kunnat bo på Gunnebo. Efter hans död begärdes urarva konkurs, och H:s enda egendom, en illa medfaren naturaliesamling och det förfallna och delvis plundrade Gunnebo, gick under klubban.

Förutom grosshandlare var han även tidningsutgivare. 1828 startade han nämligen Götheborgs Dagblad som vid hans död övertogs av sonen Charles Henri Backman.

Förutom bostaden i Göteborg hade Pehr Backman också ett sommarhus invid Stora Hålsjön i Öjersjö. Huset uppfördes 1812 och övertogs även detta av Charles Henri Backman vid faderns död.

Carl Brändström

Carl Erik Brändström (1773-1814), grosshandlare och redare i Göteborg. Son till gävleköpmannen Peter Brändström (1735-1809, född Mogren) och Anna Elisabeth Schröder (1732-1786).

Gift med Johanna Wilhelmina Bratt (1780-1847) från Uddevallasläkten Bratt. De hade bland annat sonen Pehr Brändström (1803-1874) som blev generaldirektör.

Fadern var en av Gävles största grosshandlare, redare och järnexportörer i firma P. Brändström & Co. Brodern Johan Simon Brändström var delägare i firman Brandström & Kusel i Hull, en av de större järnimportörerna där. Carl Brändström var för sin del en större redare i Göteborg i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Han var också delägare i firman Elias Backman & Co som hade Elias Backman, bror till Pehr Backman, som huvudägare.

Axel Lilliequist

Axel Lilljequist, född 17 oktober 1836 i Göteborg, död 16 juli 1907 i Fiskebäckskil, var en svensk handelsman och riksdagsman. Axel Lilljequist var son till skeppsfournerare Isaac Lilljequist och Petronella Pettersson. Han gifte sig den 15 november 1861 i Göteborg med Kristina Elvira Pettersson (1838–1930), dotter till kofferdikapten Kristian Pettersson och Albertina Sjöström.

Efter skolstudier och handelspraktik fick Lilljequist 1858 burskap som handlande i Göteborg. Han var delägare i firma I. Lilljequist & Son i Göteborg 1858-77 och 1887–1907, ensam innehavare av firman 1877-87. Han var även redare under 1870- och 1880-talen och delaktig bland annat i bildandet av Ångfartygs AB Svenska Lloyd år 1869 med 5 aktier av 140 (3,57%) samt en post i styrelsen.  Han var också ledamot av styrelsen för Göteborgs och Bohus Läns Sparbank 1896–1907 och av styrelsen för Sveriges Ångfartygs Assuransförening.

Lilljequist var dessutom ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1875–1906, av folkskolestyrelsen 1871-77, av drätselkammaren 1877–1903, av styrelsen för Majornas sjukhus 1884—98, av styrelsen för Majornas elementarläroverk för flickor 1887-98, av handels- och sjöfartsnämnden 1894–1907 och av hamnstyrelsen 1898–1905.

Vidare var han revisor för elementarläroverket i Majornas byggnadsfond 1872-73, för drätselkammaren 1874-75 och för Majornas sjukhus 1876-77 samt bisittare i rådhusrätten vid behandling av dispaschmål 1892–1907. Axel Lilljequist var ledamot av Masthuggs församlings kyrkoråd, av styrelsen för Västra begravningsplatsen, av styrelsen för sjömanshemmet, av styrelsen för Göteborgs sjömannasällskap och av direktionen för sjömanshuset samt ordförande i Göteborgs minuthandelsförening.

Han var också ledamot av riksdagens andra kammare 1888-96.

De fartyg som han var huvudredare för är redovisade i artikeln om familjefirman.

Källor: Magnus Fahl, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, biografisk matrikel, 1963

Isaac Wilhelm Lilljequist

Isaac Wilhelm Lilljequist föddes 1817 i Majorna och dog den 30 april 1877 på samma ort. Son till Isaac Lilljequist och Petronella Pettersson.

Han gifte sig vid 21 års ålder, den 26 december 1838 med Emerentia Catharina Wennerberg, från Halmstad, född 1801. Emerentia Catharina Wennerberg avled bara 8 månader senare den 19 augusti 1839. Det betyder väl troligen att hon dog i barnsäng eller på grund av någon problematik kring en graviditet.

Tre år senare, 1842, gifte han om sig med Janna Jedeur, som var 19 år. Hon var dotter till överfältläkaren Johan Niclas Jedeur och hans hustru Johanna Catharina Esselius. De två fick två barn, Janna Emerentia Nicolina (Emma) Lilljequist (1843-92), gift med sjökapten Johan Lange (död 1915), och Albin Lilljequist (1845-1889).

Inträdde som partner i familjeföretaget redan 1839, när han bara var 22 år. Firmans namn ändrades då till I. Lilljequist & Son. År 1852 dog fadern och fram till 1858 var han ensam ägare av företaget. Sistnämnda år inträdde hans bror Axel Lilljequist (han tycks ha stavat namnet Liljeqvist) som delägare.

Han var också ledamot av Carl Johans församlings kommunalfullmäktige, dess kyrkoråd, dess skolstyrelse, och ledamot i styrelsen för Majornas Pantbank. När Majorna införlivades med Göteborg blev han medlem av Borgerskapets äldste, ledamot av stadsfullmäktige 1868-1874, av Drätselkammaren 1868-1877, ledamot i styrelsen för Robert Dicksons stiftelse 1873-77, Allmänna folkskolestyrelsen, Brandstodskommittén, Sjömannasällskapet.

Isaac Lilljequist

Isaac Lilljequist föddes den 21 mars 1789 i Nagu, Finland. Flyttade 1806 eller 1809 till Göteborg. Dog där den 11 augusti 1852.

Den 19 mars 1813  gifte han sig med med Petronella Pettersson, då 19 år gammal, dotter till tunnbindaren Christian Pettersson. De fick sammanlagt minst 10 barn varav i alla fall fem överlevde till vuxen ålder:

  • Henrietta Christina Lilljequist, född 23 december 1813, och död i cancer den 19 september 1851.
  • Isaac Wilhelm Lilljequist, född den 17 september 1817, och pappans partner i familjeföretaget från 1839.
  • Elvira Emilia Lilljequist, född den 15 november 1821 och död i Göteborg den 3 januari 1903.
  • Alida Josefina Lilljequist, född den 16 augusti 1825. Gifte sig den 15 april 1855, alltså vid 30 års ålder, med kommendörkaptenen och karantänschefen på Känsö, RSO, Napoleon Åhmansson. Hon avled den 14 februari 1908, 83 år gammal.
  • Axel Lilliequist föddes den 17 oktober 1836 och inträdde 1858, 22 år gamml, i familjefirman I. Lilljequist & son.

Studerade i Göteborg och blev utbildad till sjöbefäl, kapten. Han var befälhavare på flera fartyg såsom galeasen ”Andrietta” och briggarna ”Skönheten”, ”Concordia”, Nöijet”, och skeppet (dvs fullriggaren) ”Hoppet”.

Därefter startade en skeppsfourneringsfirma, sannolikt omkring 1815, med lokaler invid Gamla Varvet i Majorna. 1839 inträdde sonen Isaac Wilhelm Lilljequist i firman som då fick namnet I. Lilljequist & Son (i många publikationer och på oliak sajter står det ofta felaktigt J. Lilljequist & Son. Senare flyttade firman sitt kontor från Majorna till Skeppsbron 1 i centrala Göteborg.

Han blev borgare i Göteborg 1813, var medlem av styrelsen för Göteborgs Sjöassuransförening och en av grundarna av Sjömannasällskapet.

C.F. Höglund

Carl Fredrik Höglund, sjökapten, född 11 april 1792, död 16 juni 1867. I sitt första äktenskap gift med Maria Cathrina Svenonius med vilken han hade minst tre barn som överlevde till vuxen ålder, sönerna Christian Fredrik Höglund (1824-1875) och Carl August Höglund (född 1829) och dottern Lina Höglund (1826-1915). I sitt andra äktenskap var han gift med, Johanna Henrietta Svenonius, en syster till den första frun. Med henne hade han minst två barn, Alfred Höglund (1840-1890) och Jenny Konstantia Höglund (1845-1913), gift med redaren J.F. Strömberg.

I början av 1850-talet hörde Höglund till de större redarna i Göteborg när det gällde antalet skepp men inte vad det gällde tonnaget, vissa år ihop med någon av sina söner i firman C.F Höglund & Son, andra år med egen firma. Han satsade också på storsjöfiske i bolagsform:

År 1856 stiftades av enskilda personer, förnämligast genom bedrivande av kapten C. F. Höglund, “Göteborgs och Bohusläns Aktie-Bolag för Storsjöfiske“, med ändamål att förbättra fiskerihanteringen i skärgården och förnämligast att införa en ändamålsenligare saltningsmetod. Bolaget utrustade tvenne större fartyg, “Doggeren“ och “Jedderen“, till storsjöfiske med saltning ombord och upprättade ett salteriverk vid Brömsegården å Klöverön vid Marstrand, dit från utrikes ort en kunnig person införskrevs, för att meddela undervisning i den s. k. torrsaltningsmetoden. Bolaget bar sig icke, men dess verksamhet fortsattes till 1864. Dess huvudsyfte vanns emellertid, ty fiskarne hade under tiden lärt sig inse den nya metodens fördelar och norska fiskhandlarne började vända sin uppmärksamhet på den bohuslänska varan, vars utmärkta godhet hos dem gjorde sig gällande till den grad, att de blevo betänkte på att inrätta sitt fiske efter svenskt mönster.

Höglund var en tid ägare av repslagarebanan längs med nuvarande Bangatan och under en längre tid egendomen Bellevue i Majorna.

Segelfartyg för vilka Höglund var huvudredare

  • Alfred, skonert på 42 läster. Sannolikt inskaffad 1849 och avyttrad 1853. Befälhavare B. Lindberg och C.M. Röse.
  • Arethusa, skonert på 50 läster. Sannolikt inskaffad 1849 och avyttrad 1857. Befälhavare P.A. Dannberg och C.O. Eneroth.
  • Maria, jakt på 36 läster. Sannolikt inskaffad 1849 och avyttrad 1853. Befälhavare C.M. Rose.
  • Orest, skonert på 26 läster. Sannolikt inskaffad 1851 och avyttrad 1853
  • Oscar, skonert på 33 läster. Köpt från J. Kjällman, sannolikt 1849. Såld till P.A. Andersson, troligen 1851. Befälhavare J. Hultin.
  • Preciosa, brigg på 117 läster. Köpt från W. Kjellberg & Co, troligen 1851. Såld till Otto Lindberg, sannolikt 1853.
  • Themis, brigg på 113 läster, Troligen inköpt 1851 och såld 1853, då till C.C. Barchmann. Befälhavare B. Lindberg.
  • William, Skonert på 75 läster. Köpt från A. Bourn, troligen 1851. Såld till G.W. Andersson. Befälhavare C.G. Lindberg.

Källor: Sveriges skeppslista 1837-1885, C.R.A. Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22

J.F. Strömberg

Johan Ferdinand Strömberg föddes 1825-12-24 i Majorna (Karl Johans församling) utanför Göteborg och dog i samma stadsdel, som då var en del av Göteborg, 1894-10-19. Han var son till Karl Johan Strömberg och Kristina Forsberg.

I sitt första äktenskap gift med Sofia Katarina von Matérn (1824-1868), dotter till Emanuel von Matérn och Ingeborg Catharina Thomée. I andra äktenskapet var han gift med Jenny Konstantia Höglund (1845-1913), dotter till Carl Fredrik Höglund och Johanna Henrietta Svenonius.

Efter sjöpraktik fick han burskap som sjökapten  i Göteborg 1850. Han arbetade som sjöbefäl 1850-60 och därefter som handlande och skeppsredare. Han var VD i Rederi AB Örnen  1861-88. Ledamot av styrelsen för Navigationsskolan1890-92

Ledamot av kommunfullmäktige i Karl Johans församling 1863-67 och från 1868 ledamot av stadsfullmäktige i Göteborg som en av representanterna för det nyinkorporerade Majorna. Som stadsfullmäktig i Göteborg hade han en lång rad förtroendeuppdrag i olika styrelser, kommittéer och  beredningar.