Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Ström

Ostindiska Kompaniet – tredje oktrojen 1766-86

Del 5 av 7 i serien 1700-talets kompanier

När den tredje oktrojen skulle bildades så slutade det med att en grupp grosshandlare i Stockholm fick oktrojen. Detta skedde redan år 1762, men privilegierna skulle inte gälla förrän 1766. Teckening av lotter (aktier) skedde dock från 1762. De två centrala personerna var från Stockholm, Robert Finlay i firman Finlay & Jennings och Fabian Löwen. Som tredje kompanjon hade de Georg Henrik Conradi från firman Koschell & Conradi, också den i Stockholm. Förutom dessa tre var också Michael Grubb direktör från start.

Från tredje oktrojen finns aktieägarförteckningar bevarade och den störste investeraren i den fasta fonden var Robert Finlay följd av bl.a. Pietro de Proli, Fabian Löwen, Jonas Eriksson Malm (Jonas Malm Eriksson), Michael Grubb, Christian Arfvidsson och Martin Holterman samt vissa handelshus som Wilson & Hall, Petersen & Bedoire samt C.G. Küsel & Wahrendorff.

Jonas Eriksson Malm placerade också pengar åt rika klienter både inom Sverige och utomlands. Bland annat hanterade han investeringar för Charles Irvine under den andra oktrojen. Det är möjligt att att han fortsatte med denna hantering och att en del av de aktier som står på honom var aktier han förvaltade för andra personer. Kanske ägnade sig också Holterman åt samma finansiella service, dvs agerade som agent för andra personers placeringar.

Aktieägare i tredje oktrojens fasta fond 1766, namn, dlr smt

Robert Finlay, 431 700
Wilson & Hall, 293 500
Martin Holterman, 289 000
Michael Grubb, 235 300
Pietro de Proli, 171 800
Petersen & Bedoire, 165 200
Christian Arfvidsson, 150 000
Jonas Eriksson Malm, 125 500
C.G. Küsel & Wahrendorff, 112 600
Fabian Löwen, 103 200

Fonden var på totalt 2 835 000 dlr smt år 1766 enligt Martin Åberg, Svensk Handelskapitalism. Men hans siffror stämmer inte inbördes. De han anger i en tabell är mycket lägre än de han anger i texten så de som jag redovisat ovan motsvarar sannolikt ett kapital på 5 670 000 dlr smt.

Det handlades med aktierna (eller lotterna som de kallades) och därför byttes ägarna delvis ut under perioden. Vissa stärktes som ägare, andra försvagade.

Både Michael Grubb och Robert Finlay gjorde konkurs och tvingades år 1770 att lämna direktionen. Även Georg Henrik Conradi hade fått ekonomiska problem, men klarade sig från konkurs genom en ackordsöverenskommelse med fordringsägarna.

Istället för Grubb och Finlay kom Carl Gottfried Küsel, Johan Abraham Grill, Jacob Schutz (dog dock redan 1772) in som direktörer. När Löwen dog 1773 ersattes han av Carl Fredrik Scheffer. Både Löwen och Scheffer kan betraktas som statliga (kungliga representanter i företaget).

De andra nya direktörerna vid sidan av Scheffer hörde till de större investerarna, de så kallade huvudparticipanterna och det gjorde sannolikt även de övrig nya direktörerna från 1773, Gustaf Tham och Johan Fredrik Ström (båda dog 1781). 1776 blev också David Sandberg direktör, 1777 Patrik Alströmer, Andreas Andersson och Martin Holterman, 1778 Jean Abraham Grill och 1781 Johan Liljencrantz.

På grund av konkurserna kom Finlay och Grubb att försvinna som aktieägare och dödsfall sorterade bort Löwen. De som sålde aktier var bl.a. Pietro de Proli och Christian Arfvidsson. Köpare var bland annat Martin Holterman och Jonas Eriksson Malm.

Aktieägare i tredje oktrojens fasta fond 1786, namn, dlr smt

Martin Holterman, 826 600
Jonas Eriksson Malm, 508 500
Robert Finlays konkursbo, 431 700
Petersen & Bedoire, 165 200 (?)
Christian Arfvidson & Söner, 145 000 (Christian Arfvidson själv 12 000)
C.G. Küsel & Wahrendorff, 112 600 (?)
Thomas Erskine, 97 400
John Hall & Co, 55 000

Fram till 1780 var den totala utdelningen 120 % på satsat kapital medan den åren därefter var 178 5/8 %. Totalt 298 5/8 % enligt Sven T Kjellberg. Orsaken till de höjda utdelningarna från 1780 och framåt var bristande konkurrens på grund av krig med Frankrike, Nederländerna, Spanien enade mot Storbritannien på andra sidan vilket ledde till att de alla hade svårt att skicka fartyg till Kanton. Sverige började också exportera te till Västindien år 1767 för vidare transport till USA. Efter 1782 blev denna export omfattande, men från 1785 började US-amerikanska skepp själva segla på Kanton.

Mycket på grund av allt te som smugglades in i Storbritannien från Sverige beslutade den brittiska staten att från 1784 kraftigt sänka tullarna på te. Detta resulterade i att tesmuggling blev olönsamt.  Något som kom att få allvarliga konsekvenser för Ostindiska Kompaniets fjärde oktroj.

Samtidigt hade en möjlighet för bolagets anställda öppnat sig i och med att brittiska EIC erövrat Bengalen och skaffat sig kontroll över opiumodlingen år 1757. När sen kineserna tillätt att superkargörer stannade i Kanton även när skeppen inte var där började Svenska Ostindiska Kompaniet placera fasta superkargörer i Kanton. Dessa kom i allmänhet också att som privata handelsmän bli aktiva i den interna Ostasiatiska handeln som inkluderade opium som den mest lönsamma varan.

Skeppslista, skepp, varv, läster, kanoner, besättning, år

Stockholms Slott Stora stadsvarvet 454 31 154 1761-1778
Riksens Ständer Terra Nova 460 34 170 1760-1770
Finland Stor stadsvarvet 450 30 150 1762-1781
Adolph Friederic Djurgårdsvarvet 450 24 160 1766-1786
Lovisa Ulrica Djurgårdsvarvet 380 24 140 1766-1783
Cron Prins Gustaf Terra Nova 480 28 154 1767-1786
Drottning Sophia Magdalena Stora Stadsvarvet 485 18 150 1774-1801
Terra Nova Terra Nova 503 18 150 1775-1786
Gustav III Djurgårdsvarvet 512 18 155 1779-1805
Gustav Adolph Stora stadsvarvet 518 18 150 1784-1797
Advertisements

Terra Nova

Byggd på varvet Terra Nova, 503 läster (under fjärde oktrojen ommätt till cirka 504 läster), 18 kanoner, 150 personers besättning. Skeppsbyggmästare Joseph Ekeberg.

1:a resan, till Kanton, 19/1 1775 – 9/6 1776

Kapten: Charles Chapman
Superkargörer: Henric König P:son, Carl H. Rappe

2:a resan, till Kanton, 18/1 1778 – 27/7 1779

Kapten: Gabriel Ström
Superkargörer: Jacob ArfwedsonHenric König P:son

Resan skildrad i skeppsjournal av andrestyrmannen Nils Ollonberg.

18/1 avseglar från Göteborg
15/2 anländer till Cádiz efter 28 dygn
17/3 avseglar från Cádiz
28/5 siktar Afrikas sydspets Cap Agulhas efter 72 dygn från Cádiz
13/7 siktar Java efter 118 dygn från Cádiz
5/8 anländer till Macau
7/8 anländer till Bocca Tigris
18/8 ankrar på Kanton redd efter 212 dygn från Göteborg
24/12 avseglar från Kanton efter 128 dygn
12/4 anländer till Table Bay efter 109 dygn från Kanton
4/5 anländer till S:t Helena
7/7 siktar Dover
27/7 anländer till Göteborg efter 215 dygn från Kanton

3:e resan, till Kanton, 4/4 1782 – 29/7 1783

Kapten: Jonas Israel Ekman
Superkargör: Lars Gotheen

4:e resan, till Kanton, 29/4 1784 – 29/6 1786

Kapten: Nils Almroth
Superkargörer: Henric König P:son, Nils Torb:son Bredberg

Cron Prins Gustaf

Skeppet ritat av F.H. af Chapman. Under 3:e oktrojen 480 läster, 28 kanoner, 154 man. Under 4:e oktrojen 488 (ommätt) 18 kanoner, 150 man. Enligt en källa byggt på varvet Terra Nova och enligt en annan källa på Clasons varv.

cronprinsgustaf

Cron Prins Gustaf på Stockholms redd

1:a resan, till Kanton, 19/12 1767 – 24/6 1769

Kapten: Carl Gustaf Lehman
Superkargörer: John Chambers (stannade i Kanton), Jean Abraham Grill (på hemresan)

Brev skrivet av John Chambers i Anyer (Anger) på västra Java

Anger d. 6 junij 1768.

Directeurerne i Giöthaborg

Sedan wår afresa från Cadiz d. 26 febr har allt gådt Lyckeligen och wäl, passerade Linien d. 21 Martii, sickte af öen Trinidad d. 30 Martii, Sickte af Caap d. 23 aprill, och fingo Sickte af kusten af Jawa wid Cannibas d. 1 Junij Matrosen Olof Norman uti mörkret om aftonen föll utur Tacklagen öfwer bord d. 21 Maij hwilket är den endaste olyckeliga händelsen som föreluppit. Skieppet för sig wäl uti Siön, och synes segla tämmeligen wäl. Capt Lehman har warit krasslig hela resan, nu något bättre.

Fägnar mig att finna hembgående skieppen Adolph Fredrick och Lovisa Ulrica passeradt här d. 5-te februari, att alt gådt lyckj. och wäl, wi ankommo hit igår wid middags tiden, har fylt wattn och woro i morros bittida segelfärdiga, när winden fogar afsegla wi, och hoppas näst

Guds hjielp komma i god tid till China. Framhärdar etc.

J. Chambers

2:a resan, till Kanton, 26/12 1769 – 23/6 1771

Kapten: Isaac Selle
Superkargör: Henric Herman af Ditmer

Skeppspräst ombord var Augustin Montelius.

3:e resan, till Kanton, 17/1 1774 – 16/6 1775

Kapten: Gabriel Ström
Superkargörer: Henric Herman af Ditmer, Anders Boetius (till Cadiz)

4:e resan, till Kanton, 31/3 1780 – 23/6 1781

Kapten: Peter Petterson
Superkargörer: Henric Herman af Ditmer, Eric Stockenström (stannade i Kanton)

5:e resan, till Kanton, 1/2 1782 – 26/7 1783

Kapten: Hans H. Clason
Superkargörer: Georg Johan Conradi

Enligt journalen: Avsegling från Göteborg 1/2 1782. Ankomst Kap 3/5 1782. Avresa från Kap 25/5 1782. Ankomst Angerij (Anyar) på Java 11/7 1782. Avresa från Anyar 15/7 1782. Ankomst Macao 17/8 1782. Ankomst Wampoa 19/8 1782. Avresa från Wampoa 14/1 1783. Ankomst Nordön (i Indonesien) 6/2 1783. Avresa från Nordön 16/2 1783. Ankomst Kap 21/4 1783. Avresa från Kap 3/5 1783. Ankomst Göteborg 26/7 1783.

Personalrulla (den är inte i överensstämmelse med hur det blev i verkligheten på alla punkter)

Ahlgren, B (Matros) sid 6
Ahlqvist, J (Jungman)
Almroth, Niclas (Kapten), var sannolikt aldrig kapten
Andersson, A G (Matros)
Andersson, C (Jungman)
Andersson, M (Jungman)
Andersson, Johannes (Matros)
Arfwidsson, Sven (Kvartermästare)
Arfwidsson, M (Matros)
Askling, G (Matros)
Bark, L Hind. (Matros)
Berg, J (Kypare)
Berglander, J (Kvartermästare)
Bergman, J S (Buteljör Math)
Bergman, Johan (Kvartermästare)
Bergman, E (Matros)
Bergström (Matros)
Björkwall, J (Matros)
Bladh, L S (Lärstyrman)
Blix, A (Styrman)
Blomberg, A (Timmerman)
Boman, E (Matros)
Boyalin, G (Matros)
Bramberg, Lars (Kvartermästare)
Bäck, J M (Kadett)
Börjesson, H (Jungman)
Candelin, P (Matros)
Carlsson, Erich (Timmerman)
Clase, C M (Konstapel)
Clason, Hans H (Styrman), var i verkligheten kapten på resan
Conradiee, J G (Superkargör)
Dahlgren, Johan (Jungman)
Edberg, L (Segelmakare Math)
Edberg, L (Skeppsgosse)
Ekman, L A (Skeppsgosse)
Erichsson, B (Matros)
Essenberg, E (Matros)
Fagerberg, Johan (Matros)
Fagergren, Jöns (Matros)
Falck, H (Matros)
Fogelberg, M (Buteljör)
Fogelberg, J (Matros)
Forsman, P (Matros)
Fortell, C (Båtsman)
Fredrichson, J (Skeppsgosse)
Fröje, S (Konstapel)
Fröman (Kock)
Granberg, A (Båtsmans Math)
Habicht, L (Konstapel)
Hagström, C E (Matros)
Hagström, A (Matros)
Hallberg, S (Matros)
Hallbom, A (Matros)
Hamström, P (Båtsmans Math)
Handqwist, Olof (Assistent)
Hedenberg, Börje (Matros)
Helljesson, J (Smed Math)
Hessellgren, E (Jungman)
Holm, Lars (Matros)
Holm, Börje (Jungman)
Holmertz, Anders Peter (Konstapel)
Holmstedt, J (Matros)
Hård, M (Matros)
Håsing, A (Matros)
Högberg, J (Matros)
Ingermansson, Johan (Timmerman)
Jacobson (Jungman)
Jansson, P (Matros)
Jansson, Carl (Matros)
Jonsson, L (Skeppsgosse)
Jungberg, H (Matros)
Jönsson, C F (Lärstyrman)
Kellin, E A (Jungman)
Khilman (Kadett)
Kiellblad (Jungman)
Klingberg (Timmerman)
Kollinius, B (Konstapel)
Kowerberg, H (Matros)
Kullman, O (Jungman)
Lack, P (Segelmakare)
Lange, D G (Fältskär)
Linberg, H (Matros)
Lindberg, E (Jungman)
Lindeman, Julius (Matros)
Listergren, L (Matros)
Lundahl, C (Matros)
Lundin, J (Jungman)
Lönroth, A (Matros)
Manguis, E D (Matros)
Melin, Eric Gust. (Skeppsskrivare)
Melin, A (Matros)
Mellberg, S (Matros)
Moberg, A (Timmerman)
Möller, Sven (Kvartermästare)
Mönberg, Lars (Matros)
Netterberg, N (Jungman)
Neyendorff, D S (Styrman)
Norling, P (Matros)
Norström, A (Smed)
Olbers, D N (Skeppsskrivare)
Olsson, G (Jungman)
Ophoff, S G (Fältskär)
Orell, G (Jungman)
Pettersson, P (Kadett)
Raudalin, A (Matros)
Ringblom, A (Jungman)
Rotlieb, E D (Kadett)
Ryberg, E (Matros)
Ryberg, H (Matros)
Ryberg, R (Matros)
Ryberg, S E (Matros)
Rörberg, Johannes (Matros)
Salmberg, A (Matros)
Sandberg, E (Hovmästare)
Sandberg, Math:s (Jungman)
Schierman, Fred: Ad: (Styrman)
Schörlin, Zack: (Kock)
Silvander, P (Styrman)
Siöberg, Nils (Matros)
Siöberg, S (Matros)
Siöström, J (Matros)
Smedberg, A (Jungman)
Stam, Erich (Matros)
Stenberg, Hans (Matros)
Stenfeldt, C M (Kadett)
Stierneroos, M J (Kadett)
Strandman, H (Konstapels Math)
Sundberg, E (Matros)
Sundbäck, Thore (Matros)
Swanberg, Petter (Matros)
Swenson, H (Matros)
Svensson, J (Matros)
Svensson, Carl (Matros)
Swensson, A (Jungman)
Söderberg, S (Jungman)
Södergren, C F (Präst)
Södermark, P (Matros)
Söderström, P (Jungman)
Törnros, H (Jungman)
Walin, Nils (Matros)
Wedelin, C (Jungman)
Venberg, J (Matros)
Wennerberg, A (Kvartermästare)
Vennerström, Sven (Jungman)
Vesterberg, Anton (Matros)
Westerberg, B (Matros)
Wetterberg, A (Kadett)
Wigrell, J D (Hovmästare Math)
Wingren, A (Lärstyrman)
Wolcken, L (Kypare Math)
Vårling, E (Matros)
Zengerleun, E (Jungman)
Åberg, L (Matros)
Åsberg, L (Jungman)
Öfwerman, J (Jungman)
Örn, Johan (Matros)
Öster, Olof (Matros)

6:e resan, till Kanton, 7/2 1785 – 22/7 1786

Kapten: Pehr Tranchell
Superkargörer: Georg Johan Conradi, Johan Dassau

7:e resan, till Kanton, 2/2 1788 – 13/5 1790

Kapten: Hans Henr. Clason
Superkargör: Sebastian Heegg

Prins Carl

Ostindiefarare byggd på Djurgårdsvarvet i Stockholm. På 350 läster med 30 kanoner och 140 personers besättning.

1:a resan, till Kanton, 27/11 1750 – 26/6 1752

Kapten: Carl G. Lehman
Superkargörer: Olof Ström, Volrath Tham, Sven Norman, And. Jurg. Groen

Resan skildrad av skeppsprästen Pehr Osbeck. På resan medföljde även Olof Torén som som också var skeppspräst. Han dog dock under resans gång, men hans brev publicerades ihop med Osbecks reseberättelse.

Seglingen över Nordsjön genomfördes i det för årstiden vanliga dåliga och stormiga vädret med stark sjögång. Först åt nordväst förbi Färöarna och sedan väster om Storbritannien söderut. En matros ramlade i stormen ned på däcket från riggen och dog 27 december.

Fartyget nådde Cadiz i Spanien först 9 januari 1751. I Cadiz blev fartyget kvar ända till 22 mars, alltså 2,5 månader. Tiden användes till reparation av fartyget, köp och försäljning av varor, och proviantering. Men det viktigaste med besöket i Cadiz var att ta ombord silvret som användes som betalning i Kanton.

Timmermän från staden och från kompaniets fartyg Freden som samtidigt befann sig i Cadiz utförde enligt Pehr Osbecks berättelse många dagsverken ombord på Prins Carl.

Från Cadiz gick resan utan några större problem till Java, som man nådde efter ytterligare 3,5 månader, den 12 juli. Två matroser dog av sjukdom under den etappen. Därefter gick färden länge med Java och upp genom sundet mellan Java och Sumatra. Vid seglatsen längs Javas kust tog de ombord förfriskningar, däribland kokosnötter, från besökande javaneser.

23 augusti kom lots ombord från Macao för att lotsa sista biten till Wampoa och Kanton och två dagar senare lämnade superkargörerna fartyget med fartygsslupen och for till Kanton. I Wampoa fanns redan kompaniets skepp Götha Leijon, det danska fartyget Drottningen, 2 franska, 8 engelska och 4 holländska skepp.

Därefter lastades fartyget vilket var klart den 4 januari 1752 varefter Prins Carl lämnade Kanton tillsammans med Götha Leijon och två franska skepp:

Den 4 januari 1752 kommer superkargörerna åter ombord och fartyget lättar ankar för hemresan, samtidigt med Götha Lejon och 2 franska fartyg. Man ankrar på några ställen i den indonesiska övärlden och fyller på färskvatten men går inte in i någon hamn där eller vid Kapstaden. 8 mars saknas en man som antas ha fallit överbord under vakten. 30 mars siktar utkiken S:t Helena. Många återvändande fartyg gjorde ett stopp här men Prins Carl seglade vidare till ön Ascension som man nådde den 4 april. Här ankrade man och kapten Lehman och superkargörerna Tham och Grön for i land med slupen. Man sände 4 man i annan båt ”att plåcka grönt” men de fann inget av värde. Däremot plockade man upp 31 sköldpaddor som fördes ombord.

Dagen efter siktades ytterligare ett fartyg. Det vållade viss oro tydligen. Prins Carl signalerade för att folk i land skulle återvända. Det anländande skeppet hissade först fransk flagg men visade sig vid närmare betraktande vara Götha Lejon, och det bytte flagg till svensk. Man hjälpte Götha Lejon med landsättning av folk, tog ombord fler sköldpaddor och bägge fartygen lättade ankar samtidigt den 8 april. Man följdes sedan åt till Göteborg, vilket innebar att Prins Carl ofta fick ta ner segel för att Göta Lejon skulle hänga med. 6 maj såg man en partiell solförmörkelse. På vägen hemåt fiskar man ibland med gott resultat, det talas om ”albicorys” och ”boniter.”

Den 22 maj närmar sig ett franskt fartyg, Duc de Parma, som kunde informera om att svenske kungen Fredrik avlidit. Vår kung, Fredrik av Hessen, avled redan den 25 mars året innan så nyheten tog lång tid att nå fram till Prins Carl. Man tog också emot brev från det franska fartyget. Den 24 maj sattes en matros i bojor för ”otidigt lefwerne”. 5 dagar senare slapp han tydligen bojorna men fick sitt straff, ”24 par af daggen” (dagg var en kort grov tågända, ibland försedd med knutar, vilken förr brukades som straffredskap ombord på fartyg). Man gick norrut genom engelska kanalen. Den 2 juni kontrollerades man av ett engelskt fartyg och fick höra att det just då var fred ”mellan alla potentater i Europa”. Senare samma dag var man nära ett engelskt skepp med slavar på väg från London till Maryland. Den 14 juni noteras att en matros satts i bojor för ”sidovördnad”. Han straffades för detta med 24 slag med daggen. Den 26 juni 1752 nådde man Göteborg, 1 år och sju månader efter avfärd.

2:a resan, till Surat och Kanton, 8/4 1753 – 5/6 1756

Kapten: Georg Elphinston
Superkargörer: John Irvine, David Sandberg, John Chambers, Joh. Fredr. Pettersson, M. Arfwidson

I en bevarad dagbok från resan anges Prins Carl vara på 390 läster, ha 40 kanoner och 150 man vid denna resa. På Surats redd den 1/10 1753. Alla mycket tillmötesgående och affärerna löpte enligt dagboken friktionsfritt. Resan var den längsta resan i tid som något av Ostindiska Kompaniets skepp gjorde.

Beskriven i dagbok av 1:e fältskären Carl Fredrik Adler som också skrev en detaljerad medicinsk journal som dokumenterade hans patientarbete

Köpare av te på auktionen efter Prins Carls hemkomst 1756. Förutom Prins Carl kom också Prinsessan Sophia Albertina hem detta år.

All tea

lots

Bohea

Lots

Congo

lots

N Sahlgren

297

N Sahlgren

135

N Sahlgren

110

C Arwidson

200

C Arwidson

73

C Arfwidson

85

J Scott

65

C Irvine

42

G Carnegie

33

J More

63

Scott & Comp

37

J More

33

J Irvine

62

R Parkinson

30

J Scott

31

M Holterman

59

A Grill

27

J Irvine

26

G Carnegie

53

J Scott

25

Bagge & Comp

23

Bagge & Comp

50

J Irvine

23

C Campbell

21

A Grill

47

M Holterman

23

M Holterman

15

C Campbell

47

Beckman & Beyer

19

G Bellenden

13

C Irvine

43

D Artiz

16

J F Ström

12

R Parkinson

40

C Campbell

15

S Schale

12

Scott & Comp

39

J Cahman

13

A Grill

11

D Sandberg

29

Bagge & Comp

12

M Arfwidson

10

J Cahman

25

D Sandberg

12

R C Neel

9

J F Ström

23

B Bagge

11

B Bagge

8

B Bagge

22

J Scholl

11

D Sandberg

7

S Schale

21

L Tanggren

10

W Chalmers

7

Beckman & Beyer

19

J Chambers

9

A Otterdahl

6

G Bellenden

18

J More

9

R Parkinson

6

Källa: Collection of SEIC’s catalogues RA (Swedish National Archives, Stockholm)

J More är James Moir, Robert Parkinson var brittisk faktor i Göteborg och köpte bland annat till/för A.J.Flanderin i Oostende.De övriga är relativt välkänd handelsmän i Göteborg.

3:e resan, till Kanton, 3/1 1758 – 8/7 1759

Kapten: Baltzar Grubb
Superkargörer: Christian Tham, Joh. Fredr. Pettersson, Michael Grubb

4:e resan, till Kanton, 26/2 1760 – 12/8 1761

Kapten: Johan Rundsten
Superkargörer: Nicholas Heegg, Gustaf Tham, M. Arfwidson, L. Pettersson

5:e resan, till Kanton, feb 1763 – aug 1764

Kapten: Johan Rundsten
Superkargörer: Johan Greiff, Gustaf Tham, Peter J. Berenberg, C.G. Cöhler

5:e resan, till Kanton, 23/1 1765 – 3/9 1766

Kapten: Jacob Habicht
Superkargörer: John Chambers, H.W. Hahr. B. Fr. Ritterberg, H. Nissen

Enigheten

Ostindiefarare byggd på Djurgårdsvarvet i Stockholm. På 375 läster med 28 kanoner och 140 personers besättning.

1:a resan, till Kanton, 26/12 1748 – 3/6 1751

Kapten: Johan Rundsten
Superkargörer: Gabriel Beijer, Anders Gadd, Erik Thierstedt, Gustaf Gabriel Loodh

En som var med på denna resa var Jakob Lagercrantz som 1758 skrev en meritförteckning som han skickade till myndigheterna. Den finns bevarad i Krigsarkivet. På resan var han femte styrman.

Enigheten - 1

Enigheten. Detalj ur akvarell gjord av kapten Erik Moreen på Cronprinsessan Lovisa Ulrica 1748-49.

2:a resan, till Kanton, 20/12 1751 – 5/7 1753

Kapten: Fredrik Pettersson
Superkargörer: Jacob Greiff, Carl Bratt, Abraham Hülphers, Olof Bergendahl

3:e resan, till Kanton, 3/2 1754 – 6/7 1755

Kapten Baltzar Grubb
Superkargörer: Olof Ström, B. Borgman, Peter J. Berenberg

Peter Petterson, G.B. Poies, F. Toutin och J.P. Olbers var styrmän. Skeppspredikant var M. And. Ekegren, fältskär en man med efternamnet Lange, sannolikt Johan Jacob Lange och skeppsskrivare Fr. Bratt. Assistenter var J.C. Osterman och H.W. Hahr.

4:e resan, till Kanton, 3/1 1757 – 3/9 1758

Kapten Charles Chapman
Superkargörer: Jacob Greiff, Friedr. Wilh. König, Gustaf Tham

Styrmän var George B. Poies, J. Andersson, Joh.P. Olbers och Carl P. Boisman. M. And. Ekegren var återigen skeppspredikant medan Carl Fredrik Heinrici d.ä. var fältskär och J.P. Flygare skeppsskrivare. Assistenter var J.C. Osterman och H.W. Hahr.

Efter Ostindiska kompaniets tid

Enighetens skeppsklocka finns bevarad på Nääs slott. Det antas att den bevarats till eftervärlden av Jacob von Utfall, direktör i Ostindiska Kompaniet 1853-66. Han var dock inte superkargör ombord vilket påstås i en del artiklar om klockan. Från 1746 ägde Jacob Von Utfall Nääs. Han dog 1791.

Freeden

Byggd på på varvet Terra Nova. På 260 läster med 22 kanoner en besättning på 120 man.

1:a resan, 14:e expeditionen, till Kanton, 30/1 1746 – 8/9 1747

Kaptener: Erik Moreen, Friedr. Petersen (sannolikt Fredrik Pettersson)
Superkargörer: John Metcalf, Gabriel Beyer, Carl Kåhre, Olof Ström, Volrath Tham

Total insatt kapital för denna expedition var 1 241 541 dlr smt. Utdelning på Insatt kpital för Freeden var 20% och för den andra båten som ingcik i samma expedition, Cronprinsessan Lovisa Ulrica, var den 24%.

Resan finns bland annat beskriven i en sjöjournal som kan vara skriven av Moreen eller delvis vara skriven av Moreen.

2:a resan, till Kanton, 20/2 1748 – 11/7 1749

Kapten: Carl G. Lehman
Superkargörer: Olof Ström, Volrath Tham, John Irvine.

Restider med datum och plats

20/2 avseglar från Göteborg
13/8 anländer till Kanton efter 159 dygn från Göteborg
30/1 avseglar från Kanton efter 165 dygn
11/7 anländer till Göteborg efter 162 dygn från Kanton
Hela resan: 1 år, 4 månader och 21 dagar

Efter tiden i Ostindiska kompaniets ägo

Seglades 1750-51 till Cadiz med Carl Gustaf Ekeberg som kapten och såldes där.

Denna resa finns beskriven i en dagbok av Carl Gustaf Ekeberg.

Calmar

Byggd i Kalmar 1739. På 254 läster, 22 kanoner och 100 personers besättning. Hette The Unity of Calmar innan hon två år senare såldes till kompaniet för 76 000 dlr smt.

1:a resan, 9:e expeditionen, till Kanton, 14/3 1741 – 25/8 1743

Kapten: Lars Bogman
Superkargörer: Gerard Barry, John Pike, Henrik König, Alexander Ross.

Reparationer och riggning kostade 52 900 dlr smt före resan.

Resan gav 414 132 dlr smt i vinst (53%) plus en fond på 66 332 dlr smt för oförutsedda utgifter. Värdet av den fria förningen (pacotill) uppgick till 33 % av försäljningen.

Det sammanlagda subskriptionsbeloppet (det som satsade av intressenter) för Götheborg och Calmar inför denna expedition har beräknats till 1,9 miljoner dlr smt.

Större intressenter, namn, dlr smt

Magnus Lagerström, 792 000 (kanske som ombud för andra då han inte fick nån utdelning på mer än 52 000)
Hugh Campbell, 650 000
Niclas Sahlgren, 460 000
Charles Pike, 330 000 (kanske som ombud för andra då han inte fick nån utdelning)
Urbano Arnold, 205 571 (han fick utdelning för 89 000)
Colin Campbell, 100 000
James Gough & Co, 75 300
Peter Prolis änka, 74 300
Eric Nissen, 60 600
Thomas Coppinger, 40 000
Niclas Jacobsson, 32 300
Johan Gustaf Nissen, 18 800
Eleonora Wachtmeister, 14 000
Gustaf Cahman, 11 400

Bland de som satsade pengar i denna expedition som också innefattade fartyget Götheborg fanns också superkargören Daniel Vigneaulx  (4 505 dlr smt) och de flamländska handelsmännen Jan. Bapt. van Schoonendonck (3 000) och Anna Janzen (3 000). Flamländaren Urbano Arnold var en av de största investerarna vilket syns i tabellen. James Gugh & Co var en firma i Cadiz som ofta satsade pengar i Svenska Ostindiska Kompaniets resor på olika sätt (finansiering av silverköp, bodmerilån till besättningsmän eller direktinvesteringar).

Exempel på pacotill, namn, dlr smt

2:e superkargör John Pike, 36 027
1:e kapten Lars Bogman, 20 867

2:a resan, 12:e expeditionen, till Kanton, 1/1 1744 – 12/8 1745

Kapten: Israel Ekman
Superkargörer: Charles Irvine, John Pike, Arthur Abercromby, Stephen Kniper, Jean Baptiste Croisier

3:e resan, 15:e expeditionen, till Kanton, 13/2 1746 – 25/5 1748

Kaptener: Mathias Estbergen, Hartw. Budler.
Superkargörer: Nils Ström, Anders Gotheen, George Kitchin, Christian Tham, Anders Gadd

Resan förlöpte utan komplikationer med vindarnas hjälp ända fram till Sydkinesiska Sjön. De kom försent för att kunna nå Kanton med sydvästmonsunens hjälp det året (monsunvindarna hade redan vänt), utan var tvungna att övervintra i hamn på den lilla ögruppen Pulo Condor (idag Con Dao) utanför det nuvarande Vietnam som skeppsprästen Christoffer Tärnström beskrev så här:

Nu måste man här låta sig nöja at afbida tiden ibland ett wildt folk, som vi intet ord kunde förstå, omgifwne med höga bärg och willskog där man icke hade så stor slät plats, som Skeppet var långt till, at spatsera på och fördrifwa ledsamheten.

Con Dao

Con Dao

Tärnström och fyra andra svenskar dog på ön. De begravdes på en av stränderna.

Totalt försåldes lasten uppdelad på 1 317 lotter varav 574 lotter var te varav Bohe (440 lotter), Congo (49 lotter) och Soatchoun (74 lotter). Huvuddelen av resten var porslin och tyger. Telasten köptes av 31 olika köpare.

Table 1: Calmar, teköpare 1748

Totalt lotter Bohe lotter Congo lotter Soatchoun lotter
Sahlgren

164

Sahlgren

124

Sahlgren

17

Coppinger

21

Campbell

132

Campbell

106

Campbell

14

Sahlgren

19

Coppinger

60

Coppinger

37

Arfwidson

4

Campbell

11

Arfwidson

32

Barry

22

Bagge

4

Grill

7

Grill

27

Arfwidson

21

Hasselgren

3

Arfwidson

6

Barry

22

Schule

19

Coppinger

2

Bagge

3

Hasselgren

17

Grill

18

Young

2

Hasselgren

2

Olish

15

Olish

15

Grill

1

Keller

2

Tangren

15

Tangren

15

Matson

1

Parkinson

2

Schule

14

Hasselgren

12

Parkinson

1

Taylor

2

Jacobson

11

Jacobson

11

Taylor

1

Bagge

9

Parkinson

6

Parkinson

9

Matson

4

Matson

5

Anderson

3

Schull

5

Köning

3

Taylor

5

Verbecke

3

Anderson

3

Bagge

2

Köning

3

Bartengren

2

Smith

3

Compagniet

2

Verbecke

3

Lauterback

2

Source: Collection of SEIC’s catalogues RA (Swedish National Archives, Stockholm)

Hela namnen på teköparna är Niclas Sahlgren, Colin Campbell, Thomas Coppinger eller James Adam Coppinger, Christian Arfvidsson, Abraham Grill, Gerard Barry, Arvid Hasselgren, JH Ölisch, Lorentz Tanggren, Benjamin eller Lorentz Bagge, Robert Parkinson, Michel Verbeke, John Young och Thomas Andersson. Efternamnet Matson skrivs oftast Matzen men också Matsen, Schule är Schale och Schull är väl troligen Schutz, Köning ska sannolikt vara König och Lauterback ska vara Lauterbach.

Götheborg

Ostindiefarare byggd på Terra Nova i Stockholm år 1738. På 340 läster med 30 kanoner och 120 personers besättning. Skeppsbyggmästare var William Macets (Mackerts, Welam Maketz, Welam Migget). Maketz var skeppsbyggmästare mellan 1724 och 1749. Under den tiden byggdes också Friedericus Rex SueciaeSueciaFreeden och Hoppet vid varvet.

1:a resan, 7:e expeditionen, till Kanton, jan 1739 – 15/6 1740

Kapten: Peter von Utfall
Superkargörer: Charles Morford, Daniel Vignaulx, Gerard Barry, John Williams, Henrik König

Skeppet såldes till nästa expedition för 84 000 dlr smt.

2:a resan, 9:e expeditionen, till Kanton, 16/2 1741 – 18/7 1742

Kapten: Bengt Askbom
Superkargörer: Charles MorfordDaniel Vignaulx, John Williams, John Henry Matsen (Johan Heinrich Matzen)

Det sammanlagda subskriptionsbeloppet (det som satsade av intressenter) för Götheborg och Calmar inför denna expedition har beräknats till 1,9 miljoner dlr smt.

Större intressenter, namn, dlr smt

Magnus Lagerström, 792 000 (kanske som ombud för andra då han inte fick nån utdelning på mer än 52 000)
Hugh Campbell, 650 000
Niclas Sahlgren, 460 000
Charles Pike, 330 000 (kanske som ombud för andra då han inte fick nån utdelning)
Urbano Arnold, 205 571 (han fick utdelning för 89 000)
Colin Campbell, 100 000
James Gough & Co, 75 300
Peter Prolis änka, 74 300
Eric Nissen, 60 600
Thomas Coppinger, 40 000
Niclas Jacobsson, 32 300
Johan Gustaf Nissen, 18 800
Eleonora Wachtmeister, 14 000
Gustaf Cahman, 11 400

Bland de som satsade pengar i denna expedition som också innefattade fartyget Götheborg fanns också superkargören Daniel Vigneaulx  (4 505 dlr smt) och de flamländska handelsmännen Jan. Bapt. van Schoonendonck (3 000) och Anna Janzen (3 000). Flamländaren Urbano Arnold var en av de största investerarna vilket syns i tabellen. James Gugh & Co var en firma i Cadiz som ofta satsade pengar i Svenska Ostindiska Kompaniets resor på olika sätt (finansiering av silverköp, bodmerilån till besättningsmän eller direktinvesteringar).

England och Spanien låg i krig sedan 1739 vilket ledde till att Götheborg uppbringades på resa från Cadiz till Canton av engelska örlogsskeppet The Biddeford med 24 kanoner och med Lord Forrester som kapten. Han var onykter och hotade skjuta ihjäl 4:e styrmannen Axel D. Stålhandske som tagits ombord för förhör. Götheborg fördes till Madeira och blev där uppehållna i en månad. Britterna ansåg att svenskarna var lurendrejare destinerade till Kanarieöarna med spanska varor, spanjorer och engelsmän.

Resan gav 312 552 dlr smt i vinst (40 % avkastning på insatt kapital) plus en fond på 66 332 dlr smt för oförutsedda utgifter. Värdet av den fria förningen (pacotill) uppgick till 30 % av försäljningen.

Sammanställning av ekonomiskt resultat

Överskott av försäljning: 1 223 149 dlr smt
Insatt kapital: 783 381 dlr smt
Provision: 97 851 dlr smt
Vinst: 312 552 dlr smt

3:e resan, 11:e expeditionen, till Kanton, 14/3 1743 – cirka 12/9 1745

Kapten: Erik Moreen
Superkargörer: Auguste Tabuteau, John Williams, Nils Ström, Andreas (Anders) Gotheen, Georg Kitchin

Förliste under inseglingen till Göteborg. Efter en resa på 30 månader och med bara 900 meter kvar till ankarplatsen rände hon den 12 september 1745 upp på det välkända grundet Hunnebådan utanför Älvsborgs fästning. Det som kunde bärgas såldes på auktion en månad senare och tillät en utdelning av 14 1/2 %. Över 70 % av det bärgade utgjordes av gods tillhörande besättningens fria förning (pacotill).

Det är oklart vad som orsakade grundstötningen, och ett av skälen är bristen på samtida skriftliga källor. Götheborg hade en mycket erfaren lots ombord, den på Brännö uppväxte Caspar Matthisson (1712-1783), som vid olyckstillfället hade 7,5 års erfarenhet som ordinarie lots. Trots detta grundstötte alltså Götheborg plötsligt på undervattensklippan Hunnebådan – på 1700-talet kallad Knipla Börö och senare även Göteborgs-grundet eller Ostindiebådan.

I den skriftliga förklaring som kapten Eric Moréen och besättningen lämnade gemensamt till Göteborgs Rådhusrätt den 19 september samma år, anges att vädret den 12 september var vackert och klart, vinden ”foglig” (gynnsam; mild) samt kommande från sydväst eller västsydväst. Detta måste anses vara idealiska förutsättningar, då vinden kom i stort sett rakt akterifrån. Över Rivöfjorden mötte skeppet strömmen från Göta älv. Navigeringen och segelföringen tycks ha varit korrekta fram tills olyckan inträffade, vilket platsen för grundstötningen tyder på. Skeppets fart var cirka tre knop, då Götheborg gjorde en oplanerad styrbordsgir och gick på grundet.

Resan har till viss del beskrivits av kvartermästaren Mathias (Matts) Holmers i hans biografi och av Ernst Klein som skrivit om Matts Holmers:

På Holmers nästa resa, med skeppet Göteborg, som avgick 14 mars 1743, och där han redan synes ha avancerat till lärstyrman, måste man på grund av proviantbrist ligga 5 månader i Batavia. »Led mycken nöd för stormar, Liung Eld och Åskedunder och en Grufwelig hetta, der miste vi 35 man uti den starka hettan.» På hemresan grundstötte »Götheborg» i sista stund »på en Klippa utanför Älfsborg, och både jag och flera officerare miste wårt gods».

Även skeppsprästen Petter Holmertz har skrivit en dagbok som beskriver delar av resan.

Lasten ombord under Götheborgs sista resa

  • 133 ton tutanego.
  • 100 ton porslin.
  • 366 ton te.
  • 19 kistor siden.
  • 11,4 ton gallingal.
  • 3,4 ton pärlemor.
  • 2,3 ton rotting.
  • 1,8 ton peppar

Uppgifter om pacotill (fri förning, dv det som superkargörer och andra köpte och sålde för egen räkning) från Götheborgs tre resor, befattning, dlr smt

1:e superkargör, 112 329
3:e superkargör, 46 276
4:e superkargör, 12 876
1:e assistent, 9 249
3:e assistent, 10 518, genomsnitt av två uppgifter
1:e kapten, 22 935
2:e kapten, 24 447
2:e styrman, 19 076, genomsnitt av två uppgifter
3:e styrman, 7 215, genomsnitt av två uppgifter
4:e styrman, 4 935, genomsnitt av två uppgifter
Skeppspräst, 5 028, genomsnitt av två uppgifter
1:e fältskär, 6 661
1:e timmerman, 2 339
Kvartermästare, 436
Kypare, 431
Skeppskock, 372
Kadett, 395
Matros, 329, genomsnitt av 11 uppgifter

Texten delvis från Wikipedia

Götheborg

Den moderna kopian (rekonstruktionen) av ostindiefararen Götheborg

Andra källor:

Per Forsberg, Ostindiska kompaniet, några studier, 2015
Per Forsberg, Lars Melchior och Ulf Andersson, Ostindiefararen Götheborg 1738-45, 2014

Friedericus Rex Sueciae

Ostindiefarare byggd på varvet Terra Nova i Stockholm. På 200 läster, med 20 kanoner och 100 mans besättning.

Ostindiska kompaniets första fartyg var ursprungligen döpt till Terra Nova efter varvet där fartyget byggdes 1725. Sannolikt byggt för resor på Spanien. Fartyget döptes om av kompaniet till Friedericus Rex Suecie efter att man fått en hel del hjälp från amiralitetet att utrusta och göra klart fartyget för den första Ostindienresan.

1:a resan, 1:a expeditionen, till Kanton, 9/2 1732 – 27/8 1733

Kaptener: Georg Herman Trolle, N.N. Keteliens
Superkargörer: Colin Campbell, Charles Graham, Charles Morford, John Pike

Stoppades av holländarna på hemvägen och fördes 27/1 till Batavia varifrån de seglade den 31/1. Resan gav 75 % i utdelning till intressenterna.

Total auktionsvärde 900 000 dlr smt varav varor för 518 912 dlr smt återexporterades.

Resan delvis skildrad av Colin Campbell i hans dagbok, A Passage to China, utgiven 1996 i redigerad version. Redigerad av Paul Hallberg och Christian Koninckx.

Resans förlopp

7/3 avseglar från Göteborg
9/4 anländer till Cádiz efter 33 dygn
24/4 avseglar från Cádiz
23/6 rundar Kap efter 60 dygn från Cádiz
10/8 siktar Java efter 108 dygn från Cádiz
19/9 ankrar på Kantons redd (Whampoa) efter 196 dygn från Göteborg
16/1 avseglar från Kanton efter 120 dygn
3/2 anänder till Sundasundet och kvarhålls i 40 dygn
15/3 tillåts segla vidare
11/5 rundar Kap
7/9 anländer till Göteborg efter efter 234 dygn från Kanton

Hela resan tog 1 år och 6 månader

Exportörer och uppköpare, namn, dlr smt

Charles Pike, 103 858
Niclas Sahlgren, 74 854
Hugh Campbell, 64 874
Colin Campbell, 53 028
Hugh Ross, 38 412
Thomas Mowld, 28 798
Frans Martin Luuth, 28 577
Erik Nissen, 20 457

Exporten gick i huvudsak till Amsterdam för ett värde av 240 629 dlr smt och Hamburg (värde 235 928 dlr smt) och bestod främst av te (341 100 dlr smt), men även av siden (102 512 dlr smt), porslin och tuttanego.

2:a resan, 3:e expeditionen, till Kanton, 25/2 1735 – 31/7 1736

Kaptener: Hindric Bremer
Superkargörer: Colin Campbell, Charles Morford, Gustaf Ross

Gick från Vargö håla (vattnet mellan Styrsö Tången och Vargö). Ankrade i Cádiz efter en månad där kommissionären James Gough & Co försåg expeditionen med silver. Seglade vidare den 8 april. Kvartermästaren Olof Westerberg och fyra matroser drunknade vid Godahoppsudden under en storm. Blev kvar där i fyra månader. Grundstötte i leran i leran i inloppet till Göteborg den 31/7. Resan gav 68 1/2% till intressenterna.

Resans förlopp

25/2 avseglar från Göteborg
24/3 anländer till Cádiz efter 27 dygn
8/4 avseglar från Cádiz
11/5 passerar ekvatorn
20/7 siktar Amsterdam-S:t Paul
18/8 siktar Java efter 132 dygn från Cádiz
25/9 anländer till Macau
28/9 anländer till Bocca Tigris
30/9 ankrar på Kantons redd efter 248 dygn från Göteborg
23/1 avseglar från Kanton efter 115 dygn
1/5 anländer till S:t Helena
23/7 siktar norska Vestlandet
31/7 anländer till Göteborg efter 195 dygn från Kanton

Hela resan tog 1 år, 5 månader och 6 dagar

Skeppspredikanten Benedictus Montans dagbok finns bevarad.

3:e resan, 6:e expeditionen, till Kanton, 1/12 1737 – 13/7 1739

Kaptener: Hindric Bremer
Superkargörer: Charles Irvine, N.N. Hofwardt, Andreas J. Flanderine, Dougald Campbell

4:e resan, 8:e expeditionen, till Bengalen, 5/4 1740 – 18/10 1742

Kaptener: Benjamin Svensson, Thomas Neilson
Superkargörer: Auguste Tabuteau, Andreas J. Flanderine, John Metcalfe, Nils Ström, Jacob Greiff

Försäljningsvärdet på auktionen var 886 604 dlr smt. Vinsten på satsat kapital 10%.

Provision i andel av vinsten.

Auguste Tabuteau, 2 %
A.J. Flanderin, 1 1/4 %
John Metcalfe, 3/4 %
Nils Ström, 5/8 %
Jacob Greiff, 3/8 %

Uppgifter om pacotill (fri förning, dvs besättningens egen handel, försäljningsvärden), namen, dlr smt

1:e superkargör Auguste Tabuteau, 63 301
3:e superkargör John Metcalfe, 39 382
5:e superkargör Jacob Greiff, 11 426
1:e kapten Benjamin Svensson, 29 360
2:e kapten Peter Branett, 52 494

Denna expedition omfattade också Riddarhuset och Stockholm och totalt fanns det mer än 60 intressenter i de tre båtarna. Däribland direktörerna i bolaget såsom exempelvis Colin Campbell, Niclas Sahlgren och Francois Bedoire men också superkargörer som Flanderine. Även flamländska affärsmän som Urbano Arnold investerade i expeditionen. Arnold satsadede även i flera andra expeditioner, exempelvis den 9:e med Götheborg och Calmar och den 11:e med Götheborg och Riddarhuset.

5:e resan, 12:e expeditionen, till Kanton, 1/1 1744 – 12/8 1745

Kaptener: James Maule
Superkargörer: Andreas J. Flanderine, Jacob von Utfall, Peter von Kampe, John Henry Matsen, John Young

Resan gjordes tillsammans med skeppet Calmar. 33 procent utdelning plus att 309.830 dlr smt kunde avsättas för kommande behov. Michel Verbeke, flamländare och superkargör, var en av investerarna i denna expedition som genomfördes tillsammans med Calmar. Även Urbano Arnold och Pietro de Prolis änka investerade i expeditionen.

Uppgifter om pacotill: Kapten James Maule, 52 436 dlr smt

Användning efter tiden som Ostindiefarare

Fartyget såldes och kan senare eventuellt ha fått namnet Pollux enligt Jan-Erik Nilsson på Gotheborg.com:

The French brigade under the command of Colonel Leslie, Baron of Blantyre and of Scottish origin, was formed to support the Stuarts in Scotland. Lanmary, the French ambassador in Stockholm received a letter from Leslie dated July 19th 1746, suggesting that refugees travel over land in small groups via Stralsund and Berlin. Lord Ogilvy and his group arrived in Göteborg in early July. When the French brigade was ordered to leave in August 1746, Peter Samuelsson Bagge, a Göteborg merchant, took over the good work of Leslie. Colin Campbell, the president of the Swedish East India Company helped financially as he was a Stuart sympathiser and cooperated with Leslie and Bagge.

After Bonnie Prince Charlie was finally defeated at Culloden in 1746, King Louis XV of France decided to rescue the prince by boat. The boats were to be acquired from Denmark and Sweden. These countries were both neutral in the war between France and England and the ships could sail to Scotland on ‘trading business’ but secretly return with the prince and his supporters. The Gothenburg Expedition involved Lanmary, Leslie and Bagge and the “Pollux” set sail from Göteborg on 19th July 1746. However, the mission was unsuccessful and the “Pollux” returned with ordinary cargo.

It is possible that the ”Pollux” was in fact the Swedish East Indiaman Fredericus Rex Svecia, the first ship in the fleet of the Swedish East India Company and apparently a very reliable one. It was also this ship that Colin Campbel himself commandeered to China during the company’s first and financially very successful journey, in 1731-32. In August 1745 she had just returned from China under the command of captain James (Jacob) Maule and could in July 1746 very well have been fitted out for a new adventure

Sävenäs

Sävenäs säteri eller herrgård fanns inom det område som idag tillhör SKF. Nämnd 1604 i Nya Lödöses tänkeböcker, men är säkerligen äldre som gårdsbildning. Under senare delen av 1600-talet var gården ett säteri:

I mitten av 1600-talet ägdes gården av Per Ribbing, och under Karl X Gustavs riksdagar i Göteborg 1658 och 1660 var den ett angenämt utflyktsmål för några herrar som deltog i mötena.

Johan Rosenhane skrev i sin dagbok den 5 april 1658: ”var jag med bror Schering, Per Ribbing och Carl Mörner att ro med båt ut till Per Ribbings gård Sävenäs och kommo samma afton tillbakas igen.” De fyra herrarna rodde knappast själva, det kunde annars ha varit en festlig syn. 23 april skrev Johan Rosenhane att han red med svåger Per Ribbing till hans gård Sävenäs. Varmt.

Även vid riksdagen 1660 gjorde Rosenhane 2 februari en utflykt till Sävenäs men knappast per båt, även om det var stort töväder dagen innan. 1682 köpte Gabriel Spalding Sävenäs av Ribbings arvingar.

Spalding sålde gården följande år till biskop David Wallerius, som dog 1689. Hans änka satt kvar på gården och sedan beboddes den av dottern, gift med biskop Poppelman, till 1738.

Direktören i Ostindiska Kompaniet, Colin Campbell, var den som köpte Sävenäs gård 1738.  Ägdes därefter av Jacob von Utfall och Olof Ström. En parkanläggning anlades vid mitten av 1700-talet och finns med på en lantmäterikarta från 1769, där en struktur med två lindalléer, tre dammar, en bäck och en traditionellt uppbyggd och stor rektangulär köksträdgård avbildas. I början av 1800-talet ägdes gården av familjen Santesson.

1872 köptes Sävenäs av Niels Sörensen som år 1874 startade Säfveåns AB. Det var i början av 1900-talet landets största exportör av sågade och hyvlade brädor. Man övergick sedan till lådtillverkning. år 1900 hade företaget omkring 600 anställda. Delar av denna industrianläggning fanns kvar inom SKFs domäner till slutet av 1980-talet.

Sävenäs 1920

Sävenäs 1920. Bild från Regionarkivet

Sävenäs herrgård renoverades 1987 och innehåller nu möteslokaler och SKFs museum samt kallas kort och gott Herrgården. Gården omfattar nu en huvudbyggnad, två flyglar och rester av en park. Byggnaderna har troligtvis tillkommit i mitten av 1700-talet, men huvudbyggnaden förändrades delvis i slutet av 1800-talet. Då byggdes taket om och en veranda i två våningar tillkom. Huvudbyggnaden är i två våningar och har sadeltak. Flygelbyggnaderna är i en våning och exteriören har tydlig 1700-talskaraktär med brutna valmade tak och enstaka smårutsindelade fönster. En allékantad strandpromenad har funnits längs Säveån och kan fortfarande anas av de minst 100-åriga askarna och kastanjerna på rad längs strandkanten. Det finns även andra synliga spår efter parken, bland annat gamla lindalléer öster om huvudbyggnaden, troligtvis 200 år gamla.