Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Beckman

Kvarteret Alströmer

Kvarteret Alströmer, Magasinsgatan-Lilla Torget-Västra Hamngatan-Drottninggatan.

Tomter enligt Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 4, tomt 103, Jung, Gonander, Schutz, Kock, Wennerberg, Ström, Hall, Maule, Mitchell, Arenander, Dymling, Nordblom, Norberg, Wessberg, Mollberg
Rote 5, tomt 42, Schuer, Clo, Preutz, Björn, Billman, Utfall, van Egmont, Scott, MacFarland, Johnston, Johnston, Dyskon & Co, Sahlsten, Levgren, Åberg, Carnegie, BrusewitzBrand & Livförsäkrings AB Svea, Sveahuset
Rote 5, tomt 43, Pettersson, de Witt (Vitte, de Vitte), Tack, Browald, V. Beckman, Beijer, Sernström, Borgert, Kohlhoff, Jürgensson, Melander, Gathenhielm, Röhss, Oterdahl, Larsson, Göteborgs Banks hus
Rote 5, tomt 44, Nilsson, Schröder, Wulff, Dahl, Beckman, Brusewitz, Bliedberg, Wijk, Valentin
Rote 5, tomt 45, Band, Gripenwaldt, Krokat, Telland, Hall, Ström, Maule, Mitchell, Dymling, Lundberg, Lundvik, Arfvidsson, Kjellberg, Dickson, Lilla Torget 4
Rote 5, tomt 46, Winbo, Krokat (Crocat), Buhrman, Schutz, Andersson, Wulff, V. Beckman, Rancke, Bagge, Wahrenberg, Wilson & Hall, Malm Eriksson, Holmström, Hall, Björnberg, Ström, Melin, Ewert, Brand- och Lifförsäkrings AB Skåne, Dickson, Lilla Torget 3,
Rote 5, tomt 47, Danielsson, Paulin, Ahlmans, Sifvertz, Bagge (Uddevalla), Törnequist, Freund, Hasselgren, Michaeli, Andrews, Ekström

Advertisements

Kvarteret Residenset

Kvarteret Residenset, Södra Hamngatan-Lilla Torget-Ekelundsgatan-Otterhällegatan är ett kvarter som i stort sett helt består av kulturmärkta hus, däribland ett av de allra äldsta husen i  centrala Göteborg, Residenset. Andra bemärkta hus i kvarteret är LandsstatshusetWijkska huset och Atlanticahuset.

Tomter enligt Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 4, tomt 100, på Otterhällan
Rote 4, tomt 101, på Otterhällan, Evers
Rote 5, tomt 49, Höjer, Schmidt, Feindt, Geijer, Cock, Mesterton, Utfall, von Schmerfeldt, Wengren, Schutz,
Rote 5, tomt 50, Börjesson, Jürgensson, Utfall, Tillroth (Göthenstierna), Maister, Ostindiska Kompaniet, Sahlgren, Alströmer, V. Beckman, Sparre, Wijk,  Wijkska huset
Rote 5, tomt 51, Rinken, de la Gardie, Bånge, Rask, Herwegh, von Jacobson, Utfall, Tillroth, Bagge, Beckman, Atlanticahuset
Rote 5, tomt 52, van Dijck (van Dijk), Lange, Torstenson, Residenset, Landsstatshuset
Rote 5, tomt 53, Winbo (Winbom), Collman, Beijer, Hagergren, Bouchman

Residenset

Kvarteret Residenset. Atlanticahuset, Landstatshuset och Residenset

Kvarteret Residenset. Atlanticahuset, Landsstatshuset och Residenset

Göteborgs största rederier – 1800-talets början

1880-talets början inkluderar slutet på Ostindiska kompaniets 4:e oktroj, Ostindiska kompaniets 5:e oktroj, slutet på sillperioden samt Göteborgs gyllene period, kontinentalblockaden. De stora rederierna/redarna har med undantag av Ostindiska Kompaniet och enstaka andra företag i allmänhet en koppling till sillhanteringen och/eller handeln med USA och Storbritannien under Napoleons så kallade kontinentalblockad. I början av 1800-talet fanns också en kort period med kaperiverksamhet.

Fram till 1805 var Ostindiska Kompaniet det i särklass största rederiföretaget. Detta beroende på att deras fartyg i genomsnitt var betydligt större än andra fartyg vid denna tid. För saltimport, spannmålsimport, sillverksamhet, sillexport, järnexport, kaperi och smugglingstrafik till Storbritannien behövdes och användes  mindre fartyg och det var sådana som andra redare i första hand hade.

Handelshus med intressen i sillhanteringen är bl.a. G.B. Santesson & Söner, Andersson & Wohlfahrt, Jonas A. Sernström, J.G. Ekmans Enka & Son och Carl Bagge. De flesta av dessa företag försvann som stora redare kring innan 1810.

Niclas Björnberg var Göteborgs rikaste man under denna tid, han var stor spannmålshandlare, störste delägare i Ostindiska kompaniets lönsamma 5:e oktroj och hade sillsalterier och trankokerier. Efter att den 5:e oktrojen avvecklats köpte han Ostindiska Kompaniets byggnad, det nuvarande Stadsmuseet. Han ägde också en lång rad järnbruk och sågar i Värmland och Dalsland och handlade med järn och trävaror. Anders Björnberg var hans bror och Carl Björnberg hans son.

A.P. Oterdahl och J.O. Oterdahl var bröder och efter A.P. Oterdahls död 1804 drevs hans företag vidare av sonen Niclas Oterdahl.

Sillperioden tog slut 1809, Ostindiska Kompaniets verksamhet upphörde helt 1813 och kontinentalblockaden varade formellt 1806-1814, dock delvis redan från 1803 och med i praktiken slut redan 1812.

Största rederier, antal läster, 1800, 1801, 1805, 

Ostindiska Kompaniet 4:e, 1 992, 2 534, 1 824
G.B. Santesson & Söner, 837, 988, 696
Andersson & Wohlfahrt, 609, 645, 686
Jonas A. Sernström, 545, 235, –
Carl Bagge, 506, 507, –
David Mitchell, 500, 449, –
Laurens Tarras, 492, 509, 563
Niclas Björnberg, 459, 461, 1 093
Olof Beckman, 421, 610, 314
Jonas Malm (Malm & Son), 392, 529, 236
Carl A. Iggelström, 359, 457, –
M. Holterman & Söner, 334, 284, –
Pehr Backman, 330, -, –
Bernhard Wohlfahrt, 311, 406, 411
J.G. Ekmans Enka & Son, 299, 299, 311
A.P. Oterdahl & Son, 283, 283, 293
J.O. Oterdahl, 276, 276, –
J.D. Wetterling & Son, 272, 272, 278
Jonas Kjellberg, 251, 251, 237
Em. B. Bahrman, 227, 265, –
Carl Brändström, -, 344, 343
D. Carnegie & Co, – , – , 409
Low & Smith, -, -, 344
David Airth, -, -, 275
G.H. Ekman (Ekman & Co), -, -, 256
Hedman & Arfvidsson, -, -, 219
Scott & Gordon, -, -, 212
Gabriel Gren, -, -, 124

Ett antal handelsföretag växte snabbt med export till och import från USA under kontinentalepoken. Vidarebefordran av varorna från Göteborg skedde i allmänhet med svenska fartyg medan transporten från USA till Göteborg eller omvänt skedde på US-amerikanska skepp. Några av de företag som tjänade mycket på denna handel mellan främst Storbritannien och USA via Göteborg var bland annat D. Carnegie & Co, Laurens Tarras, Ekman & Co, Olof Wijk, Scott & Gordon, Low & Smith, Kennedy & Åberg, Joseph & Olof Hall, Robert Dickson, J.F. Homeyer, Almfelt & Fehrnström och J.A. Andrén. Dessa företag blev som vi kan se också stora redare.

Olof Wijk och familjen Gavin hörde till de som också var kaparredare.

C.E Brändström tillhörde en av Gävles rikaste familjer och hade en bror som var grosshandlare i Kingston-upon-Hull i England. I likhet med de brittiska affärsmännen och firmorna hade han goda kontakter i Storbritannien som vid sidan av USA var några av Sverige viktigaste handelspartner på denna tid vad det gäller export av järn och trävaror. För Göteborg var dessa två länder helt dominerande.

Största rederier, antal läster, 1807, 1809, 1811, 1813

Niclas Björnberg, 1 094, 1094, 909, 882
Andersson & Wohlfahrt, 673, 585, 462, –
D. Carnegie & Co, 601, 394, 630, 840
G.B. Santessons Söner, 586, 531, 616, –
L. Tarras (Tarras & Blaurock), 563, 375, 1 312, 1 166
Bernhard Wohlfahrt, 416, -, -, –
G.H. Ekman (Ekman & Co), 378, 287, -, 480
Scott & Gordon, 336, 383, 534, 1 101
Malm & Son, 318, -, -, -,
Wetterling & Son, 318, 191, 142, –
J.G. Ekmans Enka & Son, 311, 192, -, –
A.P. Oterdahl & Son, 293, 191, -, –
Olof Beckman, 275, 230, 454, 284
Adam Gavin, 220, -, -, –
C.E.Brändström, 219, 219, -, 299
David Airth, 201, -, -, –
Low & Smith, 197, 399, 409, 534
Grill & Pettersson, 183, -, -, –
Jonas Kjellberg, 177, -, -, –
Gabriel Gren, 125, -, -, –
Willerding & Co, -, 419, -, –
Kennedy & Åberg, -, 185, 394, 437
Carl Bagge, -, 178, -, –
Hedman & Arfvidsson, -, 177, 214, –
S.A. Andrén, -, 100, -, –
Alec. Barclay & Co, -, -, 655, 426
J.M. Lundberg, -, -, 648, –
J.H. Gradman, -, -, 355, –
J.A. Andrén, -, -, 338, 140
Olof Wijk, -, -, 285, 381
Robert Dickson, -, -, 282, 409
Heyman & Co, -, -, 225, 204
A.M. Prytz, -, -, -, 629
A.R. Lorent, -, -, -, 501
Anders Björnberg, -, -, -, 355
J.F. Homeyer, -, -, -, 341
Samuel Arfwidsson, -, -, -, 320
Wahlgren & Wenster, -, -, -, 232
N.P. Bolmér, -, -, -, 196
F.M. Åkerman, -, -, -, 196
Thomas Gavin, , -, -, -, 182
Almfelt & Fehrnström, -, -, -, 174
Wm Gibson & Co, -, -, -, 173
C.H. Bäck, -, -, -, 116

Flera av företagen som växte snabbt genom transitaffärererna under kontinentalperioden slutade med en krasch när den konstlade högkonjunkturen för Göteborg var över. Scott & Gordon, Low & Smith, Joseph & Olof Hall, Andersson & Wohlfahrt samt Robert Dickson gick alla i konkurs. Alex. Barclay & Co, Olof Wijk med flera överlevde även om de ofta fick minska sin verksamhet. Detta fick betydelse också på rederiverksamheten som minskade i de företag som överlevde.

Största rederier, antal läster, 1815, 1817, 1819, 1820

Scott & Gordon, 1 346, 1 184, 317, –
Niclas Björnberg, 1 087, 1 069, 1 337, 1 307
A.M. Prytz, 986, 907, 981, 746
Olof Wijk, 888, 666, 520, 439
Alex. Barclay & Co, 808, -, 246, –
D. Carnegie & Co, 725, 633, 661, 772
Robert Dickson, 705, 325, -, –
Tarras & Blaurock (Tarras & Son), 606, 512, 288, –
Ekman & Co, 577, 457, 240, 240
Kennedy & Åberg, 554, 462, -, –
Olof Beckman & Co, 530, -, -, –
Low, Smith & Co, 528, 425, 242, –
A.R. Lorent, 493, 300, 274, 234
Thomas Gavin, 440, 120, 312, 361
J.H. Andrén, 429, 316, -, -,
James Dickson, 414, -, 316, 456,
J.F. Homeyer, 378, 378, -, -,
Joseph & Olof Hall, 376, -, -, -,
Almfelt & Fehrnström (B. Almfelt), 353, 339, -, –
A.P. Oterdahl & Son, 323, 332, -, –
Levin Jacobsson, 302, 348, 612, 466
C.E. Brändströms Enka & Son, 287, 307, -, –
N.P. Bolmér, 256, -, -, –
Samuel Arfwidsson, 251, 197, -, –
Malm & Söner (Peter Malm), 216, 304, 276, 377
Wahlgren & Wenster, 216, -, -, –
J.A. Lundwik, 180, -, -, –
James Gavin, 153, -, -, –
Lor. Swensson, 105, 205, -, –
Gust. Melin & Co, 104, -, -, –
Pet. Dahl & Co, -, 377, -, –
F.M. Åkermans Söner, -, 298, 298, 298
Jonas Kjellberg & Co, -, 144, -, –
G.R. Prytz, -, -, 365, 365
Carl Björnberg, -, -, 300, 809

Flera av de stora redarna i början av 1800-talet kom att höra till de största redarna under en stor del av 1800-talet. Detta gäller framförallt de som överlevde kontinentalblockadens slut och de som startade sin verksamhet efter denna. Detta gäller exempelvis Andrén (blev ägare till G.H. Hegardt & Co) D. Carnegie & Co, Olof Wijk, James Dickson, Alex. Barclay & Co och Ekman & Co.

Skeppet Minerva ur två perspektiv. Målning av Guiseppi Fedi, troligen vid ett hamnbesök i Istanbul år 1817. Ägare av den tremastade fullriggaren (fregattskepp) var Low, Smith & Co. Minerva var byggd 1807 och på 140 läster.

Källa till sifferuppgifterna: Per Forsberg, Större skeppsägare i Göteborg 1782-1820, 2016

Kvarteret Käppslängaren

Kvarteret Käppslängaren i centrala Göteborg ligger idag mellan Otterhällegatan och Kungsgatan samt Käppslängareliden (trappor) och en liten grön yta.

Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 2, tomt 104
Rote 2, tomt 108
Rote 2, tomt 109
Rote 2, tomt 110, Berg, Miln, Wennerberg
Rote 2, tomt 111, Hallberg, Holst
Rote 2, tomt 115
Rote 2, tomt 117
Rote 2, tomt 120, Beckman

Kvarteret Käppslängaren

Kvarteret Biskopen

Kvarteret Biskopen omfattar Magasinsgatan-Vallgatan-Västra Hamngatan-Södra Larmgatan. Namnet kommer från hörnhuset Vallgatan/Västra Hamngatan som mellan åren 1820-1990 var bostad åt biskopen.

Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 1, tomt 28, Repslagargård, Macklier, Anckarhielm, Drake, Brehmer, Hall
Rote 1, tomt 29, Hasselgren, Nitau, Brockman, Svalin, Beckman, Beijer, Schutz
Rote 1, tomt 30, Hagman, Fehman
Rote 1, tomt 31
Rote 1, tomt 32, Ahlbom (Ahlehielm)
Rote 1, tomt 33, Fehman, Leijoncrantz, Ahlbom (Ahlehielm), Rahm, Swart, Tham, Wallin, biskopsgård, Megander, Busck, såpfabrik, Alströmer, Wrangel, Ekman, Kåhre, Hummel
Rote 1, tomt 34, se tomt 33
Rote 1, tomt 35
Rote 1, tomt 36
Rote 1, tomt 37

Kvarteret Biskopen

Hästekvarnen vid Ekelundsgatan

År 1691 anlade rådman Håkan Ekman en hästkvarn vid Ekelundsgatans sydöstra slut intill stadsvallen. Hans kompanjoner var handelsmannen Sven Pihl stadsbyggmästare Jacob Feigel. Snart blev emellertid amiralitetsbyggmästare Nicolaus Möller ägare. Först sålde Håkan Ekman sin del till Jacob Feigel, sedan köpte Möller såväl Sven Pihls som Jacob Feigels delar år 1713. Efter Möller var Esbjörn Esbjörnsson och Erik Larsson. De omnämns som ägare 1740.

1742 köpte Johan Samuel Rancke hästkvarnen av Esbjörnsson och Larsson. Han var fortfarande ägare år 1760. År 1765 var hästkvarnen i handelsmannen Schutz ägo liksom 1770. Han anlade sannolikt också en segelduksfabrik på platsen med handelsmannen Lars Kåhre, segelmakarna Christian Beckman och Joh. Christ. Wulf samt ekipagemästaren vid Ostindiska Kompaniet Christ. Schale som delintressenter.

Något år efter 1780 övertogs fastigheten av handelsmannen Lars Kåhre, som hade sitt hus och sin segelduksfabrik där. År 1791 lades fabriken ned, verktyg och inventarier såldes till det Dammska väveriet. Även fastigheten såldes till Fredrik Damm. Åren 1800-07 stod ”handelsmannen Fr. Damms.arvingar” som innehavare.

Skår (östra Skår)

Skårs Gård nämns mycket tidigt i gamla handlingar och den var till en början två hemman, Västergården och Östergården. Namnet Skår syftar eventuellt på naturförhållandena vid Östergården, nämligen den branta nedskärningen eller stupet i berget nordost om denna gård.

På 1700-talet hörde Skår till Örgryte socken och bestod av två gårdar: Östergården och Västergården. Huset som fortfarande finns kvar i Skårs allé var en del av Östergården och restes någon gång under 1700-talet. Det har byggts till och om under årens lopp. Ett trapptorn som byggdes under 1800-talet revs till exempel i samband med en restaurering 1954.

Egendomen har ägts av flera personer från kända göteborgsfamiljer, bland dem Johan von Minden, Christopher Liedberg, Samuel Schutz, Magnus Lagerström, Thomas Andersson, Johan Anders LambergChristian Beckman, Anders Arfwidsson, Petter Coopman, Gottfried Lindner, Elisabeth Lindner, Wesslaus och Melcher Lyckholm. Den äldre historien beskrivs i S.A. Wilhelmssons text Örgrytegårdar samt Några Göteborgslanderier:

Östra Skår

År 1624 lagbjöds ¼ part i Östra Skår och 1/6 part i Västra Skår för ”Oluff i Skåår”.(5) Dessa båda hemmansdelar kom sedan för lång tid framåt att höra samman. År 1625 lagbjöds ¼ östra Skår för Oluff Esbiörnsson och 1629 en broder part och en systerpart i Östra Skår, samt 1634 två systerparter i samma hemman .(6) År 1638 lagbjöds ¼ östra Skår för Oluff Esbiörnesson och ¼ för ”Helie i Skår”.(7) År 1651 ”skaftskiöttes ¼ östra och 1/6 västra Skår för bagaren Herman Sax i Göteborg”.(8) Sax (Sachs) hade köpt hemmansdelarna av ”Sahl. Benedictus Fistulatori Enkia Cattalonice”. Benedictus Fistulator hade inflyttat till Göteborg under stadens första årtionde, idkade här handel och utsågs till rådman 1648. Han var gift med Catelene Josten. Fistulator avled 1651 och hustrun 1660. Herman Sachs gick ur tiden 1658, varefter hemmansdelarna i Skår kom i händerna på ”Bengt Skräddare”. År 1666 heter det: ”1/4 i östra och 1/6 i V. Skår, som Admiralen Daniel Strussflycht af Bencht Skräddare kiöpt hafwer.”(9) Amiral Daniel Strussflycht, född i Kalmar 1607, var åren 1660-1667 befälhavare över flottan i Göteborg. Någon långvarig besittare av Skår blev Strussflycht icke. Han ägde stora egendomar utanför Stockholm, där han avled 1672.(10)

Därefter tycks den förenade fjärdedelen/sjättedelen en tid ha varit i bondeägo, men 1681 erhöll handelsmannen Johan von Minden skaft- och skötesbrev på dessa hemmansdelar.(11) En annan fjärdedel i Östra Skår lagbjöds 1663 för ”Oluff Skåårboo”; i jordeboken 1680/1683 noteras ett hemman för samme man.(12)

Johan von Minden (1638-1699), gift med Margareta Sebrand (1634-1700), var en känd köpman i dåtida Göteborg, järnexportör och riksdagsman. Hemmansdelarna i Skår hade han köpt av ”hustru Anna” och Nils Larsson. En hel del otalt hade han med grannarna i Skår. Det rörde sig dock om småsaker, som tycks ha kunnat uppklaras utan tingsbesök. En gång gällde det ett nedhugget träd, en annan gång anklagar von Minden nämndemannen Esbiörn i Skår ”för att hans häst hade gjort honom ohägnad”.(13) Denne Esbjörn (Oluffsson) omtalas som nämndeman från 1694, då han avlade ämbetsed, intill 1712. Han efterträdde Jon Larsson i Skår och denne i sin tur Oluff Andersson i Skår, som var nämndeman på 1650-talet. Alla tre var ¼ partsägare i samma hemman.

År 1697 hette brukarna Anna, Esbiörn, Anders och Johan von Minden, vardera ¼ mantal, 1703 Esbiörn, Christopher, Oluff och Oluff, vardera ¼, 1709: Christopher Liedberg, Oluff, Torill och Esbiörn, allt enligt jordeböckerna.

Christopher Liedberg, svärson till von Minden, hade ärvt hemmansdelarna. År 1710 förvärvade han ytterligare ¼ östra Skår genom inköp av Anders Olssons barns del i hemmanet. I jordeboken 1715 noteras Liedberg för ½, Johan ¼ och Anders ¼. Liedberg avled 1724, men änkan innehade ännu 1730 halva Östergården. Den andra hälvtens ägaren var då Jon Esbiörnsson och Anders Jönsson, vardera ¼ mantal.

År 1735 inropade handlanden och kommissarien Samuel Schutz på auktion Liedbergs halva östergård (jämte 1/6 västra Skår) för 2 112 daler silvermynt (14) ”Schutz & Intressenter” (däribland köp- och rådmannen, assessor Johan Andris Olbers) anlade på området vid Mölndalsån ett kattuntryckeri. Syftet var med köpet var tydligen att komma över lämplig tomt vid ån, ty efter att ha frånsålt ett område om 2 tunnland 23 ½ kappland, förpantade Schutz resten av hemmansdelarna till hovrådet Magnus Lagerström, senare en av direktörerna i Ostindiska Kompaniet. Lagerström överlät förpantningen till handelsmannen Thomas Andersson, som innehade den till sin död 1760.

Thomas Andersson var av skotsk börd och hade liksom sina landsmän här skapat sin förmögenhet genom köpenskap. Han var gift med Johanna Schröder som efterlevde honom. Efter makens död sålde hon 1760 hemmansdelarna till sin systerson, handelsmannen Johan Anders Lamberg, som 1762 fick tingsrättens fastebrev på köpet.(15)

I bouppteckninghandlingarna efter änkan Johanna Andersson, född Schröder, som avled 1767, heter det att Lamberg först efter hennes död finge tillträda egendomen. Inga bröstarvingar fanns, varför syskonbarn blev arvingar. En systerson var biskopen Erik Lamberg, en annan lektor M.G. Wallenstråle, senare biskop i Kalmar.

År 1768 sålde Lamberg hemmansdelarna till handelsmannen Jonas Erichsson. Då Lamberg vid denna tid var innehavare av landeriet Liseberg, ansåg han sig väl ha nog av lantegendomar. År 1770 lät Erichsson lagbjuda ½ mantal Östergården och 1/6 mantal Västergården.(16) Senare inköpte han ytteligare en del av Västergården.

Erichsson var gift med Helena Böker, dotter av handelsmannen Sven Hansson Böker och Johanna Söderberg. Helena Böker var vid giftet med Erichsson änka efter handelsmannen Peter Lauterbach och hade med denne fem barn.

Segelsömmarmästaren Christian Beckman erhöll 1777 fastebrev på ½ mantal Östra och 5/12 mantal Västra Skår, tillsamman 11/12 mantal, ”som han tsig tilhandladt af handelsmannen i Götheborg Jonas Erichsson och hans hustru Helena Maria Böker för en köpeskilling af 17 500 daler silvermynt eller 2 916 riksdaler specie”.(17) Helena Böker avled 1778 och dåvarande kämnären Jonas Erichsson 1798.

Hälvten av Östergården var fortfarande i bondehänder. I 1748 års jordebok noteras som brukare Johan Esbiörnsson och änkan Anna för vardera ¼ och Carl Jönsson för ½ mantal. Av dessa torde endast änkan Anna varit ägare. Jönsson brukade Thomas Anderssons del. År 1737 hade ”Jean” Esbiörnsson sålt ¼ mantal Östra Skår till Sven Svensson för 180 daler silvermynt och 1740 fick Svensson, då nämndeman, fasta på denna del.(18) År 1750 lagbjöds ¼ mantal för Jöns Andersson, en del som han köpt av ”dess husturs förra mans arfwingar”.(19)

I 1777 års jordebok anges trädgårdsmästaren Petter Söderberg som brukare av halva Östergården och Anders Arfwidsson av andra hälvten. Den del Söderberg brukade var Christian Beckmans. Anders Arfwidsson torde ej varit ägare till mer än hälvten av den del, han brukade.

Christian Beckman (1732-1798), son av segelsömmaren Gregorius Beckman och dennes hustru i andra giftet Catharina Wohlfart, innehade hemmansdelarna i Skår till 1780, då yllefabrikören, råd- och riksdagsmannen m.m. Petter Coopman köpte 11/12 mantal Skör Öster- och Västergård av Beckman och hans hustru Cecilia Tillrot mot en köpe- och pantsumma av 3 450 riksdaler specie. Coopman erhöll fastebrev 1781. (20)

Sistnämnda år inropade Coopman på autkion ¼ Östra Skår, då ägd av bonden Anders Arfwidsson och hans hustru Annika för 1 000 riksdaler specie. Slutligen inköpte Coopman 1782 ytterligare ¼ del i gården av ”samtliga arfwingar till thenna del” för 1 000 riksdaler specie och var därmed ägare av hela Östergården.

Elisabeth Lindner beskrivs så här i Gunnar W Blomgrens bok Göteborgarnas Hus, från 1996:

En person har dock genom sin ganska tragiska levnadshistoria satt en viss prägel på gården. Jag syftar på dottern till den tyske byggmästaren Gottlieb Lindner, Elisabeth, för vilken det till en början på många sätt såg lovande ut. Hon förvaltade väl det pund, som fadern lämnat efter sig genom lyckade affärer i byggnadsbranschen, vari en del framgångsrika spekulationer också ingick. Elisabeth växte således upp i ett burget hem, där hon även kunde odla sin medfött goda smak genom flitigt umgänge med de skalder och konstnärer, som ofta sågs som gäster på Skårs Gård. Hon sägs ha haft ett både livligt och skarpt intellekt samt även ägt en viss originalitet. Många av gästerna, bland dem skulptören Johan Molin, förälskade sig i Elisabeth, och ville nog förena sina öden med hennes. Men hennes alltmer ökande misstro till gästernas syften och misstankar, att de egentligen endast var ute efter hennes pengar, uteslöt varje tanke på äktenskap. Dessa hennes tvivel på människors avsikter tog sig slutligen rent sjukliga uttryck. Samtidigt förstod hon emellertid att vara framgångsrik på det rent ekonomiska området. Slutligen greps hon av en nästan ofattbar girighet, som även satte prägel på hennes yttre. Hon sägs ha sett ut som en vandrande fågelskrämma. Hemmet och huset råkade snart i samma förfall. Sina pengar stoppade hon undan på de mest underliga platser.

När Elisabeth år 1881 insjuknade i lunginflammation ville hon inte vara sängliggande och ej heller tillkalla någon »dyr« läkare. När hon slutligen kunde övertalas att gå till sängs visade det sig att hon inte hade ett enda någorlunda rent nattlinne. Hon fick låna ett sådant och önskade då att nästa morgon skriva sitt testamente. Men hon avled på natten – efterlämnande en förmögenhet på 2,5 miljoner kronor, en kolossal summa på den tiden. Den ärvdes huvudsakligen av avlägsna tyska släktingar.

En annorlunda berättelse har Lazarus författat.

En del av den gamla fruktträdgården och en vidsträckt gårdsplan med ett kvarstående lusthus är bevarat förutom själva mangårdsbyggnaden, men ekonomibyggnaderna är rivna sen de drabbades av en brand 1936.

I Skårsområdet byggdes  på 1920- och 1930-talet åtskilliga villor och radhus från Sankt Sigfrids plan upp mot bergen i Skårsområdet. Flera duktiga arkitekter ritade fastigheterna, bl. a. Gotthard Ålander som ritade de fina radhuslängorna på Rangeltorpsgatan. Husen uppfördes av olika byggmästare, som exmpelvis Gustaf Antonsson, Tobiasson och Mardell. 

Skår

Skår

Stora Katrinelund

Del 3 av 32 i serien Landerier

Landeri i GöteborgDen förste kände innehavaren  var bryggaren och borgaren Michel Gerritsson, 1638-1654. I ett sammandrag av stadens räkenskaper för åren 1624—1636 uppräknas de olika landerierna, och under beteckningen ”unterschiedlich Landereyen” nämns bland andra det till storleken femte landeriet ”Ett stycke land vid Jan de Buurs landeri, omfattande 2 morgen, arrenderat av Michel Brauwer 1625-1630 för 4 d. k. m. för morgen, men 1630—1636 för 21/2 rdlr.” Michel Brauwer var sannolikt identisk med bryggaren Michel Gerritsson.

Han efterträddes 1655 av Giert Mickelsson — förmodligen hans son — som innehade egendomen till 1658, efter vilken det länge fick heta ”Giert Mickelssons land”. Åren 1658-1674 var Adam Herwegh landeriets ägare, och därefter konduktören och stadsmajoren (1646-1675) Johan dee König, som redan 1678 efterträddes av Johan von Minden. År 1683 blev rådman Volrath Tham ägare av landerimarken, och landeriet tycks då ha börjat få en större betydelse. Det började nu användas som sommarbostad och trädgården växte ut med odlingar av förutom fruktträd även tobak, humle och vindruvor. Det var också nu som bebyggelsen av området måste ha börjat, då det på en karta från 1696 anges att på detta landeri ”… är ett wählbyggt huus med Trägårdh”.

Vid Thams död år 1700, övertogs landeriet av hans änka och efter hennes död av hennes arvingar. En av dessa, rådman Gerhard von Öltkens änka, född Tham, blev 1726 ägare av landeriet, men överlät det redan följande år på överdirektören Nils Eld. Dennes änka övertog Stora Katrinelund till en bit in på 1750-talet, då det övergick till handlanden Gustaf Cahman, som avled 1755 och då lämnade sin änka besittningsrätten. I bouppteckningen från 1748 efter Nils Eld värderas Stora Katrinelund till 1 500 riksdaler silvermynt.

År 1773 köpte superkargören Volrat Tham besittningsrätten till landeriet, och vid dennes död 1782 övergick den till segelsömmaren Christian Beckman. I hans bouppteckning 1798 upptas också ”Landeriet Cathrinaelund, tillika med det så kallade Normanska Plantaget, utgörande tillsammans Nitton Tunneland, jämte 2:ne Tunneland härintill af Staden arrenderade på 30 år, beläget utom Kongs Porten i 12 Roten Sub. N:o 56 & 57 med thertil hörande Manhus och Ladugård, samt flera härpå upförde åbyggnåder, uptages i wärde til 6 000 Rdr”. Efter Beckmans död 1799, köptes besittningsrätten till Stora Katrinelund av handlanden Lars Levgren (1744-1824), i vars släkt landeriet blev kvar till 1897, då det inlöstes av Göteborgs stad, tillsammans med Norra Burgården (inlöst först 1904) för 130 000 kronor. Anders Georg Levgren (1788-1857) odlade tobak på den mark som sedan kallades Levgrens äng (tidigare Tegelbruksängen), platsen där Nya Ullevi uppfördes 1958.

Stora Katrinelund

Stora Katrinelund

Stora Katrinelund består av ett stort före detta bostadshus, två flygelbyggnader, tidigare spannmålsmagasin, före detta vattenreservoar samt alléer, trädgård och en relativt stor park. Stråket längs Skånegatan omfattar bland annat skolor i utkanten av Stora Katrinelunds park. De flesta är friliggande byggnader med tegelfasader. Vid entrén till anläggningen finns äldre smidesgrindar med höga grindstolpar i sten. Den grusade gången kantas av klippta popplar. Huvudbyggnaden flankeras av två envånings flygelbyggnader i trä som ramar in gårdsplanen.

Från planen leder trappor upp till parken. I parkens västra del ligger ett spannmålsmagasin, som står på stolpar. En rund vattenreservoir i korsvirke finns öster om stigen, som leder genom landerianläggningen. Trädgården sluttar mot öster ochMölndalsån. Strax nedanför höjden finns en oval träningsbana anlagd. Mölndalsån rinner förbi öster om den tidigare trädgårdsnläggningen. Nya Ullevi och Fattighusån gränsar till landeriet i norr.

Flera av byggnaderna som hörde till landeriet står kvar, men jordbruksmarken omvandlades under 1900-talet till bebyggelse, bland annat Nya Ullevi och Gamla Ullevi (Tegelbruksängen) samt Valhalla IP. Närmaste granne i söder var Jan de Bur, som givit namn åt landeriet Södra Burgården. Huvudbyggnaden är ett cirka 30 meter långt tvåvåningshus, uppfört av liggande timmer under senare halvan av 1700-talet. Huset har 13 rum, varav stora salen uppvisar intressanta väggmålningar.

Texten tagen från Wikipedia.

Beckman – från segelmakare till konsuler

Gregorius Beckman var gift med Catharina Wohlfahrt (1701-65) från en annan betydande göteborgssläkt under 1700-talet. Han var segelmakarmästare och paret hade minst två söner och en dotter, Christian Beckman (1732-1798), Margareta Beckman (1733-82), gift med kofferdikapten Anders Siögård, och Hans Jacob Beckman (1736-1811).

Christian Beckman var segelmakaremästare precis som fadern och ägde Katrinelund. Hans dotter Catharina Margareta Beckman (1770-95) var gift med rådmannen och assessorn Hans Edvard Pettersson (1756-1822).

Hans Jacob Beckman blev en framgångsrik handelsman och fick en rad barn med två fruar. I sitt första gifte var han gift med Christina Eleonora Åhman och de fick tre söner och fyra döttrar. I andra äktenskapet med Anna Christina Petersson föddes en dotter. Alla döttrarna gifte sig med betydande göteborgsköpmän. Äldsta dottern Catharina Elisabeth (Elise) Beckman (1766-1840) var gift med kommerserådet Carl Bagge (1754-1818), dottern Sofia Jacobina Beckman (1771-1844), var först gift med Laurens Tarras (1760-1814), direktör i Ostindiska kompaniet och i andra giftet med landshövdingen i Örebro län, Carl Didrik Hamilton af Hageby (1766-1848). Hans Jacob Beckman ägde såväl Underås som Överås. Landerierna såldes dock innan han dog. Dottern Gustava Charlotta Beckman (1773-1813) var gift med Johan Fredrik August Sanne, konsul i Stettin, Anna Christina Beckman (1778-1840) med David Carnegie Sr, och Christina Eleonora Beckman (1797-1849) med grosshandlaren Christian Wilhelm Damm (1782-1848).

Laurens (Laurent, Lorentz) Tarras var som sagt direktör i Ostindiska Kompaniet. Detta var under den 4:e oktrojen mellan 1799 och 1806. Han var också ägare av flera sillsalterier och trankokerier, däribland en stor anläggning på ön Rammen innanför Rörö. En kort tid var han även en järnexportör av viss rang. Hans far var John Tarras (1732-90) som invandrade till Göteborg från Banff i Skottland år 1752 och blev handlande. Även John Tarras två halvbröder Robert Innes och Alexander Innes invandrade till Göteborg. Laurens Tarras dotter Laura Tarras (1805-65) gifte sig med Carl Silfverschiöld (1797-1836). John Tarras (1760-1805), bror till Laurens Tarras tycks ha blivit köpman i London. Laurens Tarras ägde också landeriet Gamlestaden och del av landeriet Kviberg. Sonen John Tarras (1795-1845) övertog faderns handelsfirma men den avvecklades 1820.

Av sönerna blev Olov Beckman (1767-1837) preussisk konsul i Göteborg. Hans son Edvard Beckman (1805-?) gav ut en skrift ”Göteborgs grädde” år 1851 som enligt överklassen i den tidens Göteborg smutskastade och smädade dem. Edvard Beckman var gift med Christina Hall (1807-?), dotter till John Hall d.ä. och syster till John Hall d.y.. Den andre sonen till Olov Beckman, Alfred Beckman (1815-1893) var advokat och gift med Anna Christina Strindberg (1841-?), kusin till August Strindberg.

Hans Jacob Beckmans son Gregorius Beckman (175-1835) var bokhållare och sonen Christian Beckman (1779-1843) som gifte sig med Anna Margareta Björnberg (1783-1843), dotter till den svinrike Niclas Björnberg, blev brukspatron.

Om det finns någon släktskap mellan denna familj Beckman och den på 1700-talet mycket framgångsrike handelsmannen Vincent Beckman (-1772), en av Göteborgs större järn och brädexportörer under åren 1750 till 1770 är okänt, men det verkar osannolikt. Handelsmannen Vincent Beckman tycks ha varit son till en handelsman med samma namn, Vincent Beckman (II) som dog 1706 och han i sin tur var son till Vincent Beckman (I) som tycks ha invandrat från Holland innan 1634. Den förste Vincent Beckman var skeppare.