Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Historia

Lennart Torstenson

Endast för medlemmar

En guide till Göteborgs stadsdelar – Torpa och Fräntorp

Torpa var en by i Örgryte socken som fanns redan på medeltiden. Den första kartan är från 1694. På 1880-talet köptes huvuddelen av byns marker av Vidkärrs gård och 1926 övergick hela Vidkärr i Göteborgs stads ägo.

Först 1945 gjordes en stadsplan för den östra delen av Vidkärrs ägor som avgränsas av Kaggeledsgatan-Lindhultsgatan-naturområdet mellan Torpa och Vidkärr- Tropagatan och Uddeholmsgatan. Torpaområdet byggdes 1946-48 och 1954 byggdes Kaggeledstorget i den västra änden av området. Byggherre var Göteborgs Bostads AB och arkitekter N.E. Eriksson och E. Ragndal som också gjorde stadsplanen för området. Vidkärrs gård med sin allé och Torpaskolan inkluderades i området. Området består av lamellhus i park med trafikseparering av skilda trafikantslag och är det första av sitt slag i Göteborg.

I östra delen av området på mark tom tidigare tillhört Fräntorps gård anlades Torpakolonin dock redan år 1931. Fräntorp, vilket omfattar allt norr om Uddeholmsgatan och Östra sjukhuset till motorvägen. Gårdens ägor gick från början ända till Säveån i norr och till  Härlanda tjärn i söder över det nuvarande Björkekärr. Men de omfattade inte området som ligger ungefär väster om Ligustervägen som istället tillhörde Sävenäs gård. År 1900 köptes Fräntorp av Säfveåns AB som sålde det till Göteborg efter inkorporeringen av resterande delar av Örgyte socken 1922.

Som bostadsområde byggdes Fräntorp som ett så kallat egnahemsområde i början på 1930-talet. Området är av samma karaktär som Utby norr om Säveån och Bräcke på Hisingen med så kallade sockerbitshus och ännu mindre hus. För att få tilldelning av tomtmark i Fräntorp krävdes:

  1. Nybyggaren fick inte ha någon förmögenhet.
  2. Man måste ha ett fast arbete, och
  3. Minst ett men helst två barn skulle familjen ha (några undantag gjordes från
    detta).

Där Östra sjukhuset låg anlades Fräntorps koloniområde som stod färdig 1939 men det revs i slutet på 1960-talet när den sista delen av Björkekärr byggdes. Fräntorp är idag ett väl avgränsat område som av de flest kallas Fräntorp och inget annat.

Idag tillhör hela Torpa (som av många betraktas som en del av Vidkärr) och Fräntorp i stort sett helt Torpa primärområde. Undantaget är Torpakolonin som hör till Björkekärrs koloniområde. Tidigare var området en del av stadsdelen Sävenäs.

Primärområden är från väster till öster, 202 Redbergslid, 203 Bagaregården, 210 Kålltorp och 211 Torpa.

En guide till Göteborgs stadsdelar – Munkebäck, Vidkärr och Sävenäs

Sävenäs var en gård som låg invid Säveån på den södra sidan längst västerut i SKF:s nuvarande fabriksområde. Huvudbyggnaden finns fortfarande kvar. Gårdens marker omfattade delar av nordöstra Örgryte socken söderut till berget i Bagaregården (Strömmensberg) och ungefär till där Härlandavägen idag möter Munkebäcksvägen och sedan ungefär i en linje till norra änden av Kaggeledsgatan och vidare till ungefär Ligustervägen i Fräntorp och en linje rakt norrut till Säveån. Området mellan Kaggeledsgatan och den tänkta linjen tillhörde Härlanda vilket var en del av Göteborgs stad från början.

1872 köptes Sävenäs av Niels Sörensen som 1874 bildade Säfveåns AB. Företaget köpte sen också Vidkärrs egendom och 1900 köptes Fräntorp. Vid Säveån byggdes brädgård och sågverk. Övriga delar av marken såldes till Göteborgs stad år 1924 efter att resterande delar av Örgryte socken införlivats med staden år 1922.

Redan innan bildandet av Säfveåns AB hade Statens Järnvägar börjat bygga bangården i Sävenäs. Mellan järnvägspåren i anslutning till bangården växte Sävenäs koloniområde fram. Det är rivet sen ett antal år tillbaka.

Områdena som tillhörde Sävenäs men söder om järnvägen bebyggdes med start på 1930-talet. Delarna väster av Munkebäcksgatan har nog historiskt uppfattas som en del av Bagaregården och öster om Munkebäcksgatan som Vidkärr. Idag kallas alltihop Munkebäck av yngre människor inklusive den modernare bebyggelsen med hotell, kontors- och industribyggnader längs med motorvägen men troligen villaområdet kring Kaggeledsgatan som fortfarande sannolikt kallas Vidkärr. Äldre människor kallar i allmänhet allt öster om Munkebäcksgatan för Vidkärr. För yngre är Vidkärr nog bara villaområdet och bebyggelsen runt Vidkärrs barnhem som väl iofs inte heter så längre då det lades ner 1976.

Vidkärr var en gård som från början sannolikt tillhörde Torpa by men sen blev en separat enhet. Ägorna som låg öster om nuvarande Kaggeledsgatan, norr och väster om nuvarande Lindhultsgatan och naturområdet mellan Torpa och Vidkärr började bebyggas i början av 1920-talet och de första husen i Vidkärrs villastad var klart 1922. För en del personer inkluderas även Torpa i Vidkärr. Länge hörde hela området till den officiella stadsdelen Sävenäs vilket också inkluderade Torpa och Fräntorp.

Idag ingår det som alla uppfattas om Sävenäs, dvs rangerbangården och industriområdet norr därom i primärområdet Torpa. I samma primärområde inkluderas också delar av det ursprungliga Göteborg västerut fram till Gamlestadsvägen i väst. Dessa områden tillhörde landerier som Ånäs och Kristinedal.

Munkebäck och/eller de västra delarna av Vidkärr ingår däremot i primärområde Kålltorp. Härlanda kyrka och kyrkoruin ligger också i detta primärområde liksom det egentliga Kålltorp. De östra delarna av Vidkärr inklusive själva gården Vidkärr ingår i primärområde Torpa.

Primärområden är från väster till öster, 202 Redbergslid, 203 Bagaregården, 210 Kålltorp och 211 Torpa.

En guide till Göteborgs stadsdelar – Örgryte

Örgryte är precis som Majorna ett samlingsnamn för flera stadsdelar. I Örgrytes fall handlar det om delar av den östra delen av gamla Örgryte socken och Majornas fall om delar av den västra delen av Örgryte socken. Även området där den ursprungliga fästningstaden Göteborg idag ligger var en del av Örgryte socken.

Göteborgs stad bröts ut ur Örgryte socken år 1619 inklusive de så kallade donationsjordarna som sen utvecklades till landerierna. De områden som ingick var Masthugget, Haga, nuvarande Vasastaden, Lorensberg och Heden, Stampen, Härlanda by (Olskroken, Bagaregården) och Gamlestaden. Från 1700 bröts Amiralitetsvarvets område ut från Örgryte och blev en egen enklav som också innefattade Nya Varvet. Nya Varvet var 1876-1931 en egen landskommun efter att ha varit en del av Karl Johans landskommun. Amiralitetsvarvets område var dock fortsatt en del av Karl Johans landskommun (Majorna). 1862 delades socknens uppgifter upp på Örgryte landskommun och Örgryte församling. Majorna blev också en egen landskommun (Karl Johan) som dock införlivades i Göteborg 1868.  Majornas landskommun blev senare stadsdelarna Kommendantsängen, Olivedal, Stigberget, Majorna och Kungsladugård.

Efter Majornas inkorporering i Göteborg inkorporerades bit för bit av det kvarvarande Örgryte i staden, 1871 Annedal, 1883 Landala och Gibraltar, 1904 västra delen av Änggården, 1909 Kålltorp, 1918-19 resten av Änggården och 1922 resten av Örgryte landskommun inklusive de tre municipalsamhällena Krokslätt (bildat 1884), Gårda (1900) och Lunden (1900).

Resterande delar av Örgryte delades vid införlivningen i flera formella och informella stadsdelar såsom Sävenäs, Vidkärr, Torpa, Fräntorp, Kärralund, Torp, Bö, Överås, Jakobsdal, Skår och Kallebäck uppkallade efter gamla byar och gårdar samt Delsjön. De områden som idag ingår i det som kallas Örgryte är Jakobsdal, Skår, Bö, Överås, Torp och för de flesta också Kärralund. För en del människor ingår också Prästgårdsängen.

Jakobsdals (från början Örgryte Stom) ägor omfattade hela området öster om Mölndalsån mellan Getebergsled i söder och Örgrytevägen-Örgryte kyrka i norr och österut med en tarm söder om Stora Gårdas ägor. utom ett litet område längst söderut som tillhörde Böö där egendomen Carlslund och Bohus Mekaniska Verkstad sen avstyckades. Jakobsdals ägor var de första i nuvarande Örgryte som styckades upp och såldes som tomter. 1915 bildades Fastighets AB Jakobsdal i syfte att exploatera Jakobsdals egendom. Området bebyggdes med villor såväl som med större lägenhetshus. Idag är Jakobsdal namnet för området mellan Motorvägen och St. Sigfridsgatan från Örgrytevägen i norr till Skårs lund i söder.

Jakobsdal, Stora Gårda och Stora Torp 1908

Jakobsdal, Stora Gårda och Stora Torp 1908

Albert Lilienberg gjorde en stadsplan som omfattade all mark som ingick i egendomarna, Jakobsdal, , Överås och Skår. Men planen genomfördes bara i delar av Jakobsdal, Bö och Överås där Örgryte trädgårdsstad växte fram på Överås ägor medan Bö villastad växte fram på de norra delarna av Bös ägor. Örgryte Trädgårdstads område söder om Delsjöbäcken och St. Sigfridsplan har inget annat namn än Örgryte.

Överås och Bö 1908

Överås och Bö 1908

Bö villastad började växa fram redan på 1890-talet men utvecklingen tog inte ordentlig fart förrän efter inkorporeringen i Göteborg 1922 då det även byggdes radhus i området. Namnet Bö omfattar idag all bebyggelse norr om Delsjöbäcken och fram till Danska vägen och Prästgårdsgatan med Bögatan och Skillnadsgatan som gräns i väster. Även på västra sidan av Överåsberget byggdes villor i början av 1900-talet. Detta område kallas idag Prospect Hill. Överås är idag i allmänhet namnet på ett område i Lunden med solgårdshus men också namnet på ett villaområde norr om Överås slott på mark som tillhörde Lundens gård.

Mellan de områden som bebyggdes låg Stora Gårdas marker kvar. Delar av dessa avstyckades långt senare och bebyggdes på 1970-talet med radhus.

Torp (Stora Torp och Lilla Torp) kom aldrig att bebyggas under 1900-talets början förutom en del av den gamla stadsdelen Torp som egentligen är en del av Örgryte som tillhörde gården KärralundKärralunds villastad började byggas redan 1902 av Fastighetsbolaget Kärralund. Stora Torp köptes av Göteborg stad 1941 och TV-huset som uppfördes på markerna stod klart 1970. Detta har numera ersatts av ett radhus som stod färdiga 2016. Lilla Torp bebyggdes med solgårdshus. Lilla Torps solgårdshus öster om Delsjövägen och Torps nya radhus ingår i det som kan kallas Torp, men få gör det.

Stora Torp., Lilla Torp och Delsjön 1908

Stora Torp., Lilla Torp och Delsjön 1908

Stadsplanen för området ändrades senare av Uno Åhrén och i Skår som byggdes ut från omkring 1930 som en fortsättning på villabebyggelsen i Bö villastad och Örgryte trädgårdstad utformades bebyggelsen därför enligt funktionalismens ideal. Skår är idag namnet på de delar av Örgryte som är bebyggda med funkishus och som ligger runt Skårs gamla herrgård. På Skårs marker växte också Almedals industriområde fram i slutet av 1800-talet med företag som Lyckholms, Forshaga och Almedahls.

Skår 1908

Skår 1908

Det område som uppfattas som Örgryte plus Delsjön, är idag uppdelat på fem primärområden. Prospect Hill, Överås villaområde (också Skogshyddan) och Bö inklusive solgårdsområdet öster om Ekmanska sjukhuset ingår i primärområdet Överås. Jakobsdal, Örgryte villastad, Stora Gårda och Skår ingår i  primärområde Skår. I primäromådet Skår ligger också Delsjöns badplats och området kring den medan det gamla vattenverket och kanotuthyrningen ligger i Delsjöns primärområde.

Kamratgården ligger i primärområde Kärralund i likhet med södra och östra Kärralund med solgårdshus norr och väster om Delsjövägen tillsammans med Torp. Kärralunds villastad ligger dock i primärområde Lunden. Welandergatans solgårdar söder om Apslätten som ingår i primärområde Kålltorp hör nog egentligen till Lilla Torp, dvs Torp.

Västgränsens för primärområdena Överås och Skår är motorvägen och inte Mölndalsån. Områdena på västra sidan av motorvägen hör till Gårda primärområde norr om Örgrytevägen, Hedens primärområde när det gäller Lisebergs östra del och Kanolds gamla chokladfabrik och Krokslätt söder om Liseberg till Mölndalsgränsen.

Primärområdena Skår 205 , Överås 206, Kärralund 207, Lunden 208 och Delsjön 212

Primärområdena Skår 205 , Överås 206, Kärralund 207, Lunden 208 och Delsjön 212.

Kyrkligt är det Örgryte församling.

 

En guide till Göteborgs stadsdelar – Lunden

Namnet Lunden finns nedtecknat första gången 1550, då en frälsebonde ”Oluff i Lunden” omnämns. Egendomen övergick 1586 till att bli en sätesgård under riksrådet Bielke, Hogenskild Nilsson, och efter dennes död 1605 gick godset över till fogden Mårten Jönsson. Gården var under 1600-talet ömsom adelsgård (frälsehemman, länge under släkten Ulfsparre) och kronogård (statligt ägd, kronohemman). Lunden kom sedan under Råda säteri, och under större delen av 1600-talet låg gården därefter under Nääs. 1680 var Lunden dock kronohemman igen. Fram till 1802 bytte gården innehavare ett dussintal gånger.

I slutet på 1870-talet växte en kåkbebyggelse fram söder Östra Kyrkogården och öster om Danska vägen, vilket då var utanför stadsgränsen. Den första som byggde i området var från Tjörn och därför kallades bebyggelse Tjörbostaden. Detta område bör ha tillhört egendomen Lunden

Med start 1877 började det också byggas planerat i de västra delarna av Lunden, som avstyckats från Böö egendom, norr och väster om nuvarande St. Pauligatan och ovanför branten ner mot Norra Gårda och Ranängarna (tillhörande Gubbero landeri och Kålltorps egendom). Mellan St. Pauligatan och Danska vägen norr om Tåns kyrkogård fanns också en kåkbebyggelse. De västra delarna av stadsdelen Lunden bebyggdes med landshövdingehus.

Lunden 1908

Lunden 1908, inklusive planer.

År 1900 bildades Lundens municipalsamhälle som omfattade hela västra Lunden och ett område söder om nuvarande Räntmästargatan, men inte Tjörbostaden eller resten av det som idag är östra Lunden.  1921 upplöstes municipalsamhället och 1922 införlivades Lunden tillsammans med alla resterande delar av gamla Örgryte socken (vid tillfället Örgryte landskommun) i Göteborgs stad

På 1920- och 1930-talen revs delar av kåkbebyggelsen runt Danska vägen och ersattes med landshövdingehus som också kom att dominera hela västra Lunden för att i sin tur till stor del ersättas med moderna hus på 1960- och 1970-talet. De sista träkåkarna i Tjörbostaden och kring Danska vägen revs på 1950- och 1960-talen. De östra delarna av Lunden där Tjörbostaden legat bebyggdes mot Danska Vägen med landshövdingehus men med tiden övergick byggandet till lamellhus, så kallade solgårdshus som dominerar de högre belägna delarna av östra Lunden norr om Örgryte kyrkogård. Även söder om nuvarande St. Pauligatan byggdes solgårdar väster om nuvarande Överåsvallen i det område som idag brukar kallas Överås. Det senare området tillhörde Överås egendom.

På det område som tillhörde Lundens gård söder om Överåsvallen och Skogshyddegatan fram till Danska vägen och Överås i öster och söder byggdes istället villor. Detta område kallas ibland Skogshyddan men också Överås.

Lunden

Lundens primärområde (208)

Söder om Örgryte kyrkogård och nuvarande Kärralundsgatan fanns Lundens gård kvar. Den fungerade som prästboställe. Området bebyggdes sent, först med Nya Lundenskolan på 1940-talet och med Prästgårdsängens miljonprogramshus (både stora lägenhetshus, radhus och villor) på 1960-talet. Huvuddelen av området är obebyggt än idag.

Förutom Skogshyddans/Överås villaområde hör alla delar av Lunden, inklusive det som en gång var Tjörbostaden och det som kallas Överås och Prästgårdsängen till Lundens primärområde. Vidare ingår en del av vad som en gång var Kålltorps egendom och som va de flesta uppfattas som en del av Kärralund mellan söder och väster om Kyrkåsgatan, söder om Östra Kyrkogården, norr om Welandersgatan och Lövängsgatan samt väster om Delsjövägen.  Dessutom ingår ett område mellan Welandersgatan och Skillndsgatan som tillhört Kärralunds gård och som också av de flesta betraktas som Kärralund. Primärområdet motsvarar inte det tidigare municipalsamhället Lunden som det står på Wikipedia utan omfattar ett betydligt större område. Lunden är delat mellan St. Pauli och Örgryte församlingar.

Andra källor: Wikipedia

En guide till Göteborgs stadsdelar – Vasastaden och Lorensberg

Söder och öster om fästningsstaden Göteborg fanns från början stora marker som ägdes av Göteborgs stad. Det var de så kallade donationsjordarna. Även det egentliga MasthuggetPustervik, Haga, Johanneberg (var en del av Lorensberg från början) Heden, Stampen, Gullbergsvass, Olskroken, Bagaregården, Härlanda och Gamlestaden ingick i dessa marker. Gullbergsvass var sankmark och vassar med en liten fastare del, en ö, längst ut och kring Skansen Lejonet. Öster om Haga låg Stora Heden, senare Hagaheden och Hasselbladska ängen. Dessa marker utgjorde redan från början delar av Göteborgs stad.

På Hagaheden och Hasselbladska ängen liksom österut låg en stor mängd landerier på mark ägd av staden (donationsjordarna) som arrenderades ut till rika Göteborgare. Dessa landerier var utarrenderade till 1867 vilket gjorde att områdena söder om de med start 1807 rivna befästningsverken utanför vallgraven inte kunde bebyggas även om staden ägde marken. Landeriernas marker brukades främst för odling av vall till djurfoder och som betesmark, men kring nuvarande Avenyn växte det på 1700-talet upp en ganska omfattande tobaksodling. Landerierna i detta område var Anneberg, Ulriceberg, Västra och Östra BrantdalaGötaberg, Marieberg, KristinelundLyckan och Lorensberg. Lite längre åt sydöst låg Johanneberg och Karlsberg.

Hagaheden

Hagaheden cirka 1860

På det gamla befästningsområdet utanför vallgraven anlades Nya Allén liksom omfattande parkanläggningar (förutom i Haga och Pustervik) under den första halvan av 1800-talet. Dessutom byggdes det en rad med stora villor för rika göteborgare söder om Nya Allén mellan Trädgårdsföreningen i öster och ungefär vid nuvarande Vasaplatsen på mark som legat under landeriet Marieberg. De var byggda med 50-åriga arrendekontrakt. Flertalet av dessa var på grund av det tidsbegränsade arrendet uppförda i trä. Den enda kvarvarande villan från den tiden är Oscar Dicksons palats vid Södra Vägen/Gamla Allén.

Söder om dessa villor hade dessutom en vildvuxen oplanerad förortsbebyggelse i form av en mängd träkåkar växt upp ungefär där Vasaplatsen och Vasaparken ligger idag. Detta område kallades Flygarns Haga respektive Skojarebacken. Dessa kåkstäder revs när stenstaden byggdes.

Landerierna (med undantag av Lorensberg och Johanneberg) och kåkbebyggelsen revs allteftersom stenstaden byggdes. Lorensberg kom dock att försvinna senare. Väster om nuvarande Viktoriagatan och norr om berget var det tänkt att enbart större villor skulle ha byggts och så skedde till en början. Några av dessa villor finns kvar, exempelvis S.A. Hedlunds, Aug. Th Carlsons och Heymans men andra revs för att ge plats för stenhyreshusen kring Fogelbergsgatan. Uppe på berget växte en enklare villastad fram med trähus, den så kallade Tjänstemannastaden.

Området väster om Vasaplatsen blev 13:e roten och området öster om Vasaplatsen till Gamla Allén, senare Södra Vägen, blev 14:e roten. 1923 bytte dessa rotar namn till Vasastaden respektive Lorensberg. 14:e roten omfattade även det bergsområde som idag är Johanneberg och landeriet Karlsbergs område där Carlanderska sjukhuset ligger. Allt detta var stadens marker och ingick i staden.

Utanför stadens gränser hade en kåkbebyggelse uppstått nära landeriet Karlsberg vid Getebergsäng på grund av att stadens avrättningsplats låg där Karlsberg senare låg. Denna bebyggelse kallades Galgkrogarna och verkar ha legat på mark som var ägd av en mängd mindre markägare som troligen köpt marken från Krokslätts Nordgården eller Krokslätts Kongegården som låg i Örgryte socken. På samma sätt hade det utanför stadsgränsen vid Brantdala växt upp en kåkbebyggelse under 1800-talet på mark tillhörigt Krokslätts Nordgården. Landala kallades det området. Landalavägen, den nuvarande Karl Gustavsgatan, ledde dit från Flygarns Haga.

De flesta göteborgare kallar säkert hela stenstaden från Heden i öster till Haga i väster för Vasastaden, men så har det alltså aldrig varit officiellt förrän primärområdena infördes 1993.

Karl Gustavsgatans övre del och Tjänstemannastaden liksom övre delen av Viktoriagatan kallades förr i tiden för Brantdala men många nog uppfattar Tjänstemannastaden som en del av Annedal. Det moderna området som ligger överst på Karl Gustavsgatan uppfattas nog idag som starten på Landala men området där det förr fanns arbetarbostäder i både sten och trä tillhörde ursprungligen 13:e roten och därmed Vasastaden vars gräns i öster gick i Vasaplatsen-Aschebergsgatan-Molinsgatan till Läraregatan och sen i ett sick-sackmönster västerut norr om Landala så att det innefattade Brantdala inklusive Tjänstemannastaden.

Ursprungligen var dock gränsen en rät linje från Getebergsäng över till Johannesplatsen vid Stigbergets fot. Johannebergs bergsområde som tillhörde Gibraltars gård ingick då inte i donationsjordarna och Göteborgs stad utan införlivades samtidigt som Landala år 1883.

Primärområde Vasastaden omfattar idag inte det moderna området i Brantdala (övre delen av Karl Gustavsgatan) utan gränsen går idag i Föreningsgatan för att sen inkludera hela Tjänstemannastaden väster om Övre Viktoriagatan men inte den moderna bebyggelsen längst upp på denna gata. Hela området norr om Engelbrektsgatan fram till Aschebergsgatan hör idag också till primärområdet Vasastaden.

Lorensbergs primärområde omfattar för sin del allt söder om Engelbrektsgatan från Södra Vägen i öster till Aschebergsgatan i öster (alltså även kvarteret mellan Molinsgatan och Aschebergsgatan som nog all uppfattar som en del av Vasastaden) inklusive Götaplatsen, hela Universitetsområdet i Renströmsparken, Lorensbergs villastad söder om Konstmuseet och skolområdet vid Hvitfeldtska gymnasiet. Däremot omfattas inte Johanneberg eller området invid Carlanderska sjukhuset eller bebyggelsen mellan Korsvägen och Carlanderska. Johannebergs landeri vid Korsvägen ligger dock i primärområde Lorensberg.

Kyrkligt ingick det som senare skulle bli Vasastaden och Lorensberg huvudsakligen i Domkyrkoförsamlingen men en mindre del ingick i Haga Församling. 1908 bildades så Vasa församling som kom att omfatta 13:e, 14:e och 15:e rotarna. 1929 bröts Johannebergs församling ut. Den omfattade då det som idag är primärområdena Johanneberg och Krokslätt, tidigare stadsdelar med samma namn och nästan samma utbredning.

Primärområden 2017

Primärområden 2017. 114 är Lorensberg, 115 Vasastaden och 112 Landala. Blå linje är gränser mellan primärområden.

Källa: Vasastaden och Lorensberg, Planering och byggande utanför vallgraven 1850-1900, kapitel 3, 2016

En guide till Göteborgs stadsdelar – Haga och Pustervik

Haga är en stadsdel som det inte råder så stor förvirring kring. Avgränsningarna är i stort sett mycket tydliga och alla uppfattar området mellan Allén (Allégatorna för att vara mer korrekt), Linnégatan, Skansberget, Skanstorget och Sprängkullsgatan som Haga. I verkligheten ingår också Hagaparken med Hagakyrkan och gamla Stadsbiblioteket samt Handelshögskolan i Haga (inte i Vasastaden som många tror). Gränsen mellan Haga och Vasastaden går alltså i Haga Kyrkogata och inte i Sprängkullsgatan.

Haga som började växa fram redan på 1600-talet var Göteborgs första förstad och räknades som en del av Göteborg redan från början. Redan 1637 nämns stadsdelen första gången i skrift, då som ”Hagen”, och den 25 oktober 1647 undertecknade drottning Kristina en resolution där förstaden Haga blev bestämd. År 1671 återfinns namnet för första gången så som vi använder det idag. Fram till mitten av 1700-talet gick även Masthugget under namnet Haga och kallades Västra Haga medan det nuvarande Haga gick under namnet Östra Haga. Det fanns också ett område som kallades Flygarns Haga, det låg i nuvarande Vasastaden, ungefär där Vasaparken och Vasaplatsen finns idag.

När Haga började bebyggas fanns ett försvarsverk på Skansberget, eller Ryssåsen som berget då kallades. Detta var föregångaren till Skansen Kronan som stod färdig 1697. De som inte hade fått tomtmark inom stadens murar fick tillstånd att vid Skansbergets fot anlägga en förstad med hus om högst en våning och utan källare.

Stadsdelen växte med åren ner mot vallgraven men inte ända fram då där var en stor fältvall (lågsluttande jordvall framför vallgraven). Vid risk för krig och belägring var det bestämt att stadsdelens hus skulle förstöras för att inte erbjuda fienden skydd och för att öppna skottfältet från stadens befästningar. På 1690-talet byggdes en täckt gång med en vallgrav på varje sida, gången eller kaponjären som den kallades ledde mellan stadens vallgrav och Skansen Kronan. Kaponjären gick rakt genom stadsdelen och många hus fick flyttas för att den skulle få plats, detta delade stadsdelen i två hälfter som kom att kallas Östra och Västra Haga. Resterna av kaponjären lades igen 1868 och blev till den nuvarande Kaponjärgatan.

En stadsplan för Haga fastställdes 1811. Östra Haga kompletterades med kvarter i norr, Nya Haga. En plan lades också för Nya Allén. Först 1857 lades en plan för Västra Hagas utbyggnad norrut. Samtidigt skapades också en plan för Pusterviks bebyggande.

Kaponjären i Haga

Kaponjären i Haga. Teckning av O.A. Mankell

Idag ingår Haga i primärområdet Haga tillsammans med en del av Masthugget, nämligen den stadsdel som kallas Pustervik.

Pustervik är och har alltid varit en helt egen stadsdel som aldrig hört till Haga och inte heller till Masthugget. Den skapades när staden försvarsverk revs ner från 1807 och hette från början 10:e kvarteret och omfattade området längs med utsidan vallgraven från Järnvågen och österut norr om Haga. Järnvågen var antagligen ungefär vid nuvarande Heurlins plats från 1806 (byggdes 1802-03) och låg innan dess i Brunnsparken. Idag kalls hållplatsen vi Oscarsleden mellan Masthugget och Stenaområdet vid kajen för Järnvågen.

Kyrkligt hör Haga idag till Haga församling tillsammans med delar av Annedal, bl.a det område som kallas Nilssons berg.

Församlingen bildades 1883 genom utbrytning ur Domkyrkoförsamlingen. År 1908 utbröts Annedals församling.

1883 omfattade Haga församling området mellan vallgraven, Domkyrkoförsamlingens gräns, Örgryte församling, Slottsskogsparkens östra gräns, Husargatan till Bergsgatan, via denna och Östra Skansgatan över Nya Allén och Pusterviksplatsen till Vallgraven.

Till Haga församling fördes även de 1873 i staden införlivade delarna av Örgryte socken bestående av delar av gården Krokslätt Nordgården (Fredriksdal), dvs det område som idag kallas Annedal. Från 1904 års ingång ingick även Stora och Lilla Änggården som då införlivats med Sstaden Göteborg.  Vid 1908 års församlingsindelning överflyttades Pusterviksplatsen och den inom församlingen belägna delen av Nya Allén till Domkyrkoförsamlingen, dvs den stadsdel vi idag kallar Pustervik. Samtidigt överflyttades till Haga församling ett område från den ursprungliga Masthuggsförsamlingen, begränsat av Skanstorgets södra del, en linje närmast söder om Skansen Kronan, Risåsgatan till Linnégatan – mitt för Prinsgatan – och fram till Järntorget och Södra Allégatan till församlingens tidigare gräns vid Östra Skansgatan.

Till grund för 1908 års församlingsindelning ligger ett kungligt brev av den 27 april 1906, där Haga församling avgränsas av Haga Kyrkogata, gränsen mellan Hagorna samt Annedal och Majornas sjunde rote, Linnégatan, Järntorget och Södra Allégatan och utgörs av dåvarande Västra, Östra och Nya Haga. Enligt 1948-års stadsdelsindelning omfattar Haga församling stadsdelen Haga samt delar av stadsdelen Annedal. Nilssonsberg återfördes från Annedals församling 1951.

Kvarteren i Haga är Nr 1 Amiralen, Nr  2 Generalen, Nr 3 Översten, Nr 4 Majoren, Nr 5 Kaptenen, Nr 6 Löjtnanten, Nr 7 Fänriken, Nr 8 Fanjunkaren, Nr 9 Styckjunkaren, Nr 10 Sergeanten, Nr 11 Kadetten, Nr 12 Furiren, Nr 13 Korpralen, Nr 14 Soldaten, Nr 15 Matrosen, Nr 16 Fanbäraren, Nr 17 Hornblåsaren, Nr 18 Trumslagaren, Nr 19 Artilleristen, Nr 20 Grenadieren, Nr 21 Sappören, Nr 22 Husaren, Nr 23 Dragonen, Nr 24 Infanteristen, Nr 25 Landsknekten, Nr 26 Kanonen, Nr 27 Geväret, Nr 28 Sabeln, Nr 29 Bajonetten, Nr 30 Laddstaken, Nr 31 Kruthornet, Nr 32 Hagakyrkan

Källor: Wikipedia, Vasastaden-Lorensberg, Planering och byggande 1850-1900, kapitel 1-2, 2016

Läs även:

Haga – från fattigkvarter till strög med caféer och restauranger

En guide till Göteborgs stadsdelar – fästningsstaden

Att hålla reda på Göteborgs stadsdelar är inte lätt. De kan heta en sak, kallas något annat och delar av dem ytterligare nåt annat. Dessutom kallades de kanske en sak för 40 år sen, en annan sak idag och ytterligare nåt annat för 150 år sen. Det officiella namnet på ett område är ofta, men definitiv inte alltid samma som den folkliga benämningen. Problemet  med att definiera olika stadsdelars namn kan dessutom angripas på flera olika sätt. Eftersom detta är en historiesajt väljer jag att börja från början.

Från början var Göteborg en fästningsstad med mur och vallgrav runt samt kanaler genom staden. De yttersta gatorna innanför muren på den tiden var de gator som heter Södra och Östra Larmgatorna. Utanför Larmgatorna fanns muren och sen vallgraven. Idag finns där kvarter.  Området innanför dem omfattades mellan 1621 och 1807 av det så kallade rotesystemet som beskrivs på sajten Göteborgs tomtägare. På den tiden kallades de 5 delar det dåvarande Göteborg var indelat i för kvarter:

Tre av storkvarteret låg alltså söder om Stora hamnen:

  • ”Första kvarteret” låg väster om västra lilla hamnen
  • ”Andra kvarteret” mellan västra och östra hamnarna
  • ”Tredje kvarteret” låg öster om östra lilla hamnen

De två övriga låg norr om Stora hamnen:

  • ”Fjärde kvarteret” öster om östra lilla hamnen och
  • ”Femte kvarteret” väster därom.

Roteindelningen av det ursprungliga stadsområdet inom vallarna (begränsat av Larmgatorna) hade sedan 1600-talet följt de tio öst-västliga gatorna (s.k. ”långgator”). Med början i söder (1:a roten, Vallgatan) och avslutning i norr (10:e roten Kvarnbergsgatan-Klädpressaregatan) bildades varje rote av tomtraderna på ömse sidor av gatan.

Områdena innanför vallgraven kallas idag för Nordstan och Inom Vallgraven men det senare området har tidigare kallats Nordstaden respektive Sydstaden.  Gränsen mellan de två delarna utgörs av Stora Hamnkanalen (tidigare Stora Hamnen). Idag utgör Inom Vallgraven och Nordstan ett primärområde som förvirrande nog också heter Inom Vallgraven.

Dessutom kallas den del av Nordstan som ligger öster om Östra Hamngatan för Östra Nordstan. Det är som alla vet ett enda stort shoppingcenter men var en gång i tiden en av Göteborgs mer intressanta stadsdelar med bl.a. en mycket vacker katolsk kyrka. Väster om Östra Hamngatan heter det förstås Västra Nordstan men bergshöjden i den norra delen av detta område kallas Kvarnberget. Kajerna i norra delen av området där Operan och småbåtshamnen ligger kallas för Lilla Bommen.

När det f.d. fästningsområdet indelades enligt raseringsplanen 1807 skapades en ny serie ”kvarter” med de gamla infarterna över vallgraven som avskiljare (på insidan vallgraven: 6. kv. utanför Norra Larmgatan i nordost (numera del av Östra Nordstan), 7. kv. utanför Östra Larmgatan i sydost (Stora Nygatan), 8. kv. utanför Södra Larmgatan respektive Kungsgatan i söder och sydväst (inkluderar Kungshöjd och Rosenlund), 9. kv. utefter älven (Skeppsbron, Packhusplatsen och Lilla Bommen) och på utsidan vallgraven: 10. kv. mot Nya Allén längst i sydväst, d.v.s. nuvarande Pustervik).

Stora Bommen var en gång i tiden området där Stora Hamnkanalen mynnar i Göta älv, men numera är det Packhusplatsen norr om kanalen och Skeppsbron söder om kanalen. Och Stora Bommen heter numera Stenpiren. Där fanns en gång i tiden också en träpir. Mellan Skeppsbron och Ekelundsgatan ligger bergshöjden Stora Otterhällan, idag oftast bara Otterhällan, norr om Kungsgatan. Söder om Kungsgatan där det en gång i tiden militära anläggningar kallades för länge sen Lilla Otterhällan men numera är namnet Kungshöjd. Nedanför Kungshöjd mellan berget och kanalen och ut till älven heter det Rosenlund efter den textilfabrik som en gång i tiden låg där.

Utanför själv staden tillhörde Haga och Masthugget (dvs strandområdet från Skansen Kronan till Stigberget), Gullbergsvass (efter Gullberg skans, senare Skansen Lejonet), Åkareheden, Stampen, Tegelbruksängen (Levgrenska ängen), Stora Heden och Hasselbladska ängen också staden.  I Haga och Masthugget samt på Stampen fanns tidigt bebyggelse. Dessutom ägde staden de så kallade landerierna och deras mark.

Kyrkligt tillhörde hela staden innanför vallgraven samt stadens marker utanför vallgraven  Göteborgs Domkyrkoförsamling som grundades 1619 som en utbrytning ur Örgryte socken. 1623 bildades den virtuella Tyska församlingen och 1883 avskiljdes ett fysiskt område, Kristine församling. 1885 införlivades den virtuella Fattighusförsamlingen med Kristine församling och 1969 överfördes ett område från Kristine församling till den nybildade S:t Pauli församling.

Andra virtuella församlingar var bl.a. Göteborgs Hospitalförsamling, Garnisonsförsamlingen och Amiralitetsförsamlingen. Amiralitetet hade ett varv och ett område vid Stigberget och senare på Nya Varvet.

1 maj 1883 utbröts Haga församling och Masthuggets församling ur Domkyrkoförsamlingen. 1908 utbröts Vasa församling. Namnet var till 1633 Göteborgs svenska församling, för att därefter till 1974 bära namnen Gustavi församling, senare Gustavi domkyrkoförsamling, sedan Gustavi församling eller Göteborgs domkyrkoförsamling. 1974 namnändrades till Domkyrkoförsamlingen i Göteborg (även Gustavi och Kristine församling).

Domkyrkoförsamlingen var till 1712 moderförsamling i ett pastorat med Göteborgs hospitalsförsamling och Örgryte församling, för att från 1712 utgöra ett eget pastorat.

Läs också om området ur ett modernt administrativt och politiskt perspektiv: En guide till Göteborgs stadsdelar – centrala staden

Burås – en märklig stadsdel i södra Göteborg

I södra Göteborg ligger en liten stadsdel som heter Burås. Den är inte mycket för ögat med sin bebyggelse av gamla villor, nya villor, solgårdar, miljonprogramshus, studenthem, pensionat, små trähyreshus, landshövdingehus, nya moderna hyreshus och konstiga hus som ser ut som Globen i miniatyr eller som ett skepps kommandobrygga.

Från början en stadsdel som byggde på höjderna i södra Göteborg, utanför stadsgränsen, av textil- och bryggeriarbetare på fabrikerna i Örgryte socken, vid Mölndalsån i Jakobsdal, Getebergsäng, Almedal och Elisedal. Det var en favela, en kåkstad som byggdes upp med början i mitten av 1800-talet och början av 1900-talet men som inte byggts färdig ännu. Det finns fortfarande obebyggda tomter och tomma områden, mer än 150 år senare, trots att stadsdelen ligger endast 10-15 minuters promenad från Götaplatsen i centrala Göteborg.

De byggde runt Krokslätts bys gamla soldattorp som låg kvar vid Utlandagatan fram till omkring 1975 och runt galgkrogarna vid Tröcksliden, den nuvarande trappan vid Gyllenkroksgatan. De byggde på Krokslätt Kongegårdens och Burås ägor och precis utanför Göteborgs stadsgräns. Kongegården ägdes en tid av kopparslagarmästare Bengt Landin, som också ägde Landala, där en annan kåkstad byggdes utanför stadsgränsen. I stadsdelen finns två gator som minner om kopparslagarmästaren, det är dels Mäster Bengtsgatan (okej, den ligger egentligen i Fredriksdal på Krokslätts Nordgårdens (Fredriksdals) ägor, dels Kopparslagaregatan. Ett fruktträd från Fredriksdals trädgård står fortfarande kvar i backen nedanför Stuxbergsgatans parklek.

Men nu är vi i Fredriksdal, visserligen en trevlig stadsdel där minst två författare bott, Sören Skarback och Ove Allansson, men den speciella stadsdelen är den gamla kåkstaden Burås. Faktiskt en av väldigt få kvarvarande kåkstäder i Sverige även det idag inte på något sätt ser ut som en kåkstad idag. Men en gång i tiden, i början av 1900-talet var det en ökänd stadsdel, känd för sina stökiga ungdomar, brottslighet och fattigdom. Det var ett område som de mer välbärgade inte gärna gick till.

På 1960-talet var Burås fritidsgård centrum för musiken bland ungdomar i Göteborg. ”Elgitarrernas Mecka” för att citera Hans Sidén i boken 60-talspop i Göteborg. Fritidsgården hade inte bara många live-spelningar utan det fanns fler band som tränade där än på någon annan fritidsgård i Göteborg. Band som Strangers, Doris, Perhaps, Supermen och Apaches. Idag är Burås fritidsgård en förskola, Framnäsgatans förskola. På Burås fritidsgård bildades också Hawks MC.

Men inte nog med det, i stadsdelen ligger också huset där Bo Winberg bodde och hans band Spotnicks hade studio. Där bland annat brittiska Shadows lär ha varit och spelat in. Senare kom en annan musiker att växa upp i grannhuset till huset där Winberg hade studio på 1960-talet. Den så tragiskt bortgångne Anders Göthberg som var med i Broder Daniel växte upp där. Och i ett hus snett bakom det hus där Anders Göthberg växte upp hade några årtionden tidigare en annan musiker växt upp, basisten Matz Nilsson.

Överhuvudtaget har Burås varit uppväxtmiljö eller bostadsområde för en mängd musiker i den göteborgska miljön, förutom de nämnda så också jazztrummisen Anders Kjellberg och pianisten Thomas Darelid. Matz Nilssons kusiner Salomon Helperin och Samuel Helperin (de två senare hade andra namn när de var barn) växte inte upp i området, men det gjorde däremot deras far, som också var musiker och känd för att kunna spela på två trumpeter samtidigt.

Flera landslags- och ÖIS-spelare i fotboll också växt upp i stadsdelen. En av dem, Evert ”Sperlingen” Hansson”, hade efter fotbollskarriären en livsmedelsaffär, tvärs över gatan från Bo Winbergs hus, som han övertog från sin far Zander Hansson. Huset finns fortfarande kvar. Från början spelade han dock i IK Virgo, precis som en annan Öisare och landslagsspelare, Ivar Klingström. Både uppvuxna på samma gata, Kopparslagaregatan. En gata på vilken också Karin Kavli, chef på stadsteatern, bodde. Bo Winbergs hus är idag ett litet hotell, Annes Hus.

Fram till 1923 låg Burås i Örgryte socken och utanför Göteborg. Mellan 1884 var det en del av Krokslätts municipalsamhälle med 3 695 invånare år 1900. En del av Krokslätt låg dock i Fässbergs socken, numera Mölndal. Det kallades Krokslätt Sörgård och hade som tätort 598 invånare år 1900.

I Burås finns en egen kyrka, Buråskyrkan, även om stadsdelen samt kringliggande andra stadsdelar i Krokslätt idag ingår i Johannebergs församling. Det finns idag ingen kommunal skola, men däremot två stora privata skolor med elever från hela Göteborg. Dessutom finns en missionskyrka som idag heter Johannebergs Equmeniakyrka. I området finns två fotbollslag som båda spelar på Mossens IP eller Guldheden Södra, de fotbollsplaner som finns i grannstadsdelen Mossen. Förutom IK Virgo är det Mossens BK.

Gränserna för stadsdelen kan sägas vara naturen väster om Örgrytehemmet Framnäsgatan-Krokslättsgatan (Norra Krokslättsgatan) i öster som avgränsar mot Elisedal, Almedal och Getebergsäng, Gyllenkroksgatan-Eklandagatan i norr som utgör gräns mot Johanneberg, Fridkullagatan i väster som utgör gräns mot Mossen samt gränsen i söder mellan Buråskyrkan och hyreshusen i Fredriksdal liksom naturen mellan de stora husen på Glasmästargatan och de mindre husen på Kullegatan och Fredriksdalsgatan i Fredriksdal.

Källor: Flera böcker av Sören Skarback, Vilgot Nilssons bok om Burås och en del andra böcker om Örgryte socken och om Landala.

James Dickson & Co som rederi

James Dickson & Co var under en stor del av 1800-talet en av Sveriges allra största brädexportörer och också ett stort rederi. Under många år med start vid mitten av 1840-talet det allra största segelfartygsrederiet i konkurrens med J.G. Grönvall & Co.

Rederiverksamhet hade precis som exportverksamheten sin verksamhetsbas i Göteborg. Sågverken fanns främst i Norrland där firman också drev ett skeppsvarv invid sågverket i Svartvik med start 1838. Åren 1839-49 hade varvet Niels Christian Kierkegaard som skeppsbyggmästare. Det sista fartyget som byggdes på varvet sjösattes 1862.

I slutet av 1860-talet när ångfartygen började dominera till havs avvecklade James Dickson & Co snabbt sin rederiverksamhet genom att sälja och hugga upp sin flotta.

Segelfartyg

  • Maria Carolina. Brigg av furu. Ny 1798. Förolyckades 1830 vid inloppet till Mississippifloden.
  • Glädjen. Brigg. Troligen byggd i Nedertorneå 1800. Förolyckad vid Arendal 1815.
  • Carl XIV (f.d. ‘Helena Sophia’). Brigg av ek. Använd 1809-1825. Förolyckad vid Dunbar, Skottland 1825.
  • Hoppet. Galeas av furu. Byggd i Jakobstad, Finland. Inköptes troligen 1809. ”Upphuggen” 1811.
  • Venus. Brigg. Byggd i Torneå omkring 1810 och förbyggd på Wifsta varv. Köptes av Robert Dickson och Joseph och Olof Hall troligen år 1815. Såldes 1846 till Norge.
  • Catharina (f.d. ‘Venus’). Brigg. Ägdes 1813 av Robert Dickson, James Dickson och John Hall d.y. Såldes till Niclas Björnberg.
  • Cuba. Brigg av ek (f.d. ‘Gulliver’). Inköpt 1813. Samma år tagen av sjörövare på Cubas kust nära Havanna.
  • Aurora (f.d. ‘The Generation’). Brigantin. Använd 1813-1815. Förolyckad i Nordsjön i april 1815. Befälhavare Watt och J J Lindberg.
  • Götha (f.d. ‘Venus’). Skepp av ek. Inköpts som ny 1813 (osäker uppgift). Förolyckades i Archangelsk 1818.
  • Matrosen (f.d. Mariner). Skepp av ek och furu. Köpt 1813. Sålt 1816. Ägdes av Robert Dickson och John Hall d.y.
  • Carl Johan (f.d. ‘Eleonore’, ryskt fartyg). Skepp av ek. Inköpt 1814. Förolyckad 1815.
  • Charlotta (f.d. ‘Golden Age’). Brigg av ek. Byggd 1796. Ägdes 1814-1815. Försvann 1820.
  • Christina Amalia (f.d. ‘Hen von Nagel’ eller ‘Nagler’, ‘Hercules’, ‘Christina’). Skepp av ek. Inköpt 1814. Förolyckad vid franska kusten 1819.
  • Delphin. Byggd och inköpt 1814. Osäkert hur länge Dickson & Co ägde henne. Såld till utrikes ort 1828.
  • Carl Johan (f.d. ‘Confidence’). Brigg. Byggd 1813. Inköpt 1815. Såld 1817.
  • Sophia. Brigg av ek. Var i James Dickson & Co:s tjänst 1813. Kapat och kondemnerat i Lima.
  • Dennewitz. Brigg av ek och furu. Byggd 1817. Förolyckad i Spanska sjön 1823.
  • Elisabeth, brigg på 78 läster. Eventuellt byggd 1810. Ägd 1818-1838. Befälhavare bland annat T. Röse.
  • Hoppet. Brigg av furu byggd i Luleå 1781. Förolyckades vid Jutska kusten 1820.
  • Götheborg (f.d. ‘Anna’). Brigg av furu. Byggd 1818. Förolyckad vid Engelska kusten nyårsafton 1821.
  • Neptun. Brigg av furu. Byggd i Piteå 1822 (1816?). Förolyckad 1823 vid Skagen. Av 12 mans besättning drunknade en.
  • Cecilia (Cicilia), skepp av ek på 190 läster. 1824-1845.  Såldes till Norge 1845. Befälhavare Ö. Beckman och O.C. Bäck.
  • Oscar (f.d. Biederman), brigg av ek och furu på 132 läster. Byggd i Flensburg. Belagd med embargo. Inropad av James Dickson & Co den 20/10 1824 för 4.020 rd banco i Sundsvall. Därefter ägd av James Dickson själv. Såld till Norge år 1838. Befälhavare Å.F. Ljunggren.
  • Nils, galeas på 36 läster. Byggd i Sundsvall 1832 (1833?).  Förolyckad 1843 i Norrbotten. Befälhavare B. H. Schütz och J. Kjällman.
  • Venus, brigg på 99 eller 100 läster. Tillhörde James Dickson & Co 1837. Sannolikt såld 1847. Befälhavare: B. Hjärne, C. F. Hjärne
  • Artemise, skepp på 150 läster. Byggt 1838 på Svartviks varv och sålt 1840. Befälhavare Å.F. Ljunggren.
  • Josephine, galeas på 36 läster. Ägd från 1838 eller 1839 och såld 1845. Befälhavare T. Röse och N.A. Hallengren.
  • Svartvik, skepp (bark) på 206, senare 196 läster. Byggd 1838 på Svartviks varv. Såld till C.C. Barchmann, troligen 1855. Seglade ända till 1916 då den brändes upp av tyskarna i kriget. Befälhavare B. Hjärne, C.J. Söron, J.W. Wennerholm, C.J. Wahlström och F.W. Larsson.
  • Caledonia, bark på 199 läster, senare 202, som byggdes på Svartviks varv 1840. Såldes år 1855 till L.A. Pettersson Jr med flera. Upphugget 1860 i England, Befälhavare Adam Richard Gavin, Johan William Wennerholm, Charles Josef Ekström och Johan William R. Bersén.

Caledonia

  • Prins Oscar, bark på 240 läster, senare 222 läster. Byggd på Svartviks varv 1844. Sannolikt såld 1857. Befälhavare A.F. Ljunggren, H.B. Schütz och A.E. Hansson.
  • Artemise, skepp på 171 eller 172 läster. Köpt 1844 eller 1845. Sålt 1846 eller 1847. Befälhavare Carl Johan Söron.
  • Axel, skonert på 72 läster. Byggd på Svartviks varv 1845. Sannolikt såld 1855. Befälhavare N.S. Hallengren, N.A. Hallengren, C.J. Wahlström och J.A. Hedlund.
  • Alexandra, skonert på 71 läster. Byggd på Svartviks varv 1845. Såld till M.F. Leffler, troligen 1855. Befälhavare S. Larsson och C.M. Jönsson
  • Minerva. Skepp av furu på cravel. 130 läster. Byggd på Wifsta varv 1807. Köpt 1845 från Thomas Kennedy och sålt 1846. Befälhavare J. Dulin.
  • Charles Tottie, skepp på 244 läster. Byggt på Svartviks varv 1846. Sålt till Niclas Beckman år 1847. 1850 sålt till G.H. Hegardt & Co.
  • Josephine, skonert på 71 läster. Byggd på Svartviks varv 1846, troligen såld 1853. Befälhavare C.M. Johnson, C.J. Forssel och C.D. Sandberg.
  • Oberon, skonert på 85 läster. Byggd på Svartviks varv 1846 och troligen såld 1855 till M.F. Leffler. Befälhavare J. A. Planius, F. A. Kihlman och C. E. Bothén.
  • Johanna Catharina, brigg på 148 läster. Byggd på Svartviks varv 1847. Såld till G.W. Friberger, troligen 1855. Befälhavare H.B. Schütz, A.J. von Reis och R.E. Lindström.
  • Sir Robert Peel, skepp på 242 läster. Byggt på Svartviks varv 1849. Troligen sålt 1855. Befälhavare Carl Johan Söron och G.W. Hagman.
  • Cecilia, skepp (bark) på 234 läster. Byggt 1850. Troligen sålt 1869. Befälhavare B. Hjärne, Carl Johan Söron, H. Kronhamn, F.W. Larsson. J.H. Svendsen och A.E. Hansson.
  • Oscar I, tremastad bark på 317 läster. Byggd 1851 på Svartviks varv. Reparerad 1859. Såld till Ekman & Co år 1866 och då omklassad till 351 läster. Befälhavare Adam Richard Gavin, C.J. Lilliehöök, C.J. Blomqvist, C.J. Clase och F.W. Larsson.
  • Eleonore, skonert på 91 läster. Byggd 1850 på Svartviks varv och troligen såld 1865. Befälhavare P.F. Andersson, C.J. Blomqvist. C.F. Tryselius och J.A. Brockman.
  • Prinsessan Louise, brigg på 141 läster. Byggd på Svartviks varv 1850. Såld till Olof Wijk år 1863 eller 1864. Befälhavare S.A. Kihlman och C.J. Stillström.
  • Sabina, skonert på 60 läster, senare 63 läster. Byggd i Hudiksvall 1851. Såld 1855. Förlist 1865 vid Västergarn, Gotland. Befälhavare J. Nilsson och A.G. Mellander.
  • Elisabeth, skepp på 235 läster. Byggt på Svartviks varv 1852. Sålt till Gustaf Melin 1868 eller 1869. Befälhavare Johan William Wennerholm, A.G. Mellander, F.W. Larsson och C.F. Tryselius.
  • Beatrice, brigg på 152 läster. Byggd på Svartviks varv 1853 och såld 1857. Befälhavare C.J. Ekström.
  • Clara, skonert på 82 läster. Troligen ägd 1853-1855. Byggd på Svartviks varv 1853. Befälhavare E. Blomberg.
  • Ocean, barkskepp på 160 läster, senare 168 läster och 169 läster. Byggd 1839. Köpt från Dan. Elfstrand & Co i Gävle 1853, reparerad och upprustad samma år. Såld 1864 i London. Befälhavare J. Paterson, C.J. Clase, C. Hjärne, G.W. Hagman och G.R. Larsson.
  • Montrose, skepp på 266 läster. Byggt på Svartviks varv 1853. Såld till J.G. Grönvall & Co 1857. Befälhavare A.J. von Reis.
  • Charlotte, skepp på 230 läster, senare 217. Byggt 1854 på Wifsta Warf för räkning Dickson & Co. Reparerat och upprustat 1861. Såldes 1869. Befälhavare R.E. Lindström, C.J. Clase, A.G. Mellander och J. A. R. Lange
  • Robert Dickson, skepp på 388 läster. Byggt på Svartviks varv 1854. Sannolikt såld 1867. Befälhavare B. Hjärne och S.N. Nilsson.
  • Bloomer, skepp på 160 läster. Köpt från England 1855 av James Dickson personligen. Byggdes i Sackerville, Nova Scotia, Canada år 1851. Reparerat och upprustat 1863. Efter det på 163 läster och ännu senare på 169 läster.. Befälhavare F. Reutercrona, H. E. Kraeft och C. G. Rudin. Sålt till J.A. Kullberg år 1869. Förliste den 18 januari 1882.
  • Emilia (f.d ‘Rapid’), skepp på 195 läster. Byggdes 1839 i Jacobstad, Finland. Ägd 1855-1858 av James Dickson personligen. Köptes i Liverpool. . Befälhavare C. G. Möller.
  • Miltiades, barkskepp på 250 läster. Byggt 1846 i Thomas Town, Maine, USA. Köpt 1855. Sålt till Gustaf Melin 1868. Befälhavare C.F. Lidbeck.
  • Peter, skepp på 150 läster. Byggt 1813 i Bombay. Köpt från England 1855 av James Dickson personligen. Sålt i Norge 1857. Befälhavare Hans Edward Kraeft.
  • Danube, skonert på 188 läster. Byggd 1855 på Svartviks varv. Såld efter 1866 till Benjamin G. Mollén i Lysekil. Befälhavare G.W. Hagman, S.N. Nilsson, J.F. Larsson och A.E. Hansson.
  • Kronprinsen, skepp (bark) på 389 läster. Byggt 1855 på Svartviks varv, sålt till J.A. Cullberg (Kullberg) senast 1869, ägt av Jam. Dickson & Co 1866. Befälhavare C.E. Bothén.
Kronsprinsen

Kronprinsen?

  • Caroline, skepp (bark) på 346 läster. Byggt på Svartviks varv 1856. Sålt till Charles Åhmansson år 1867 eller 1868. Befälhavare S.A. Kihlman och Johan William Wennerholm.
  • Marika, brigg på 145 läster. Byggd 1859 på Svartviks Varv. Ägd nåt eller ett par år kring 1860. Befälhavare T.J. Larsson.
  • Gustaf Adolf, skepp på 202 läster. Byggd 1862 på Svartviks varv och det sista fartyget som byggdes där. Såld 1869 eller 1870. Befälhavare S.N. Nilsson, J.A. Brockman och F. W. Larsson.

Grunden  till listan är hämtad från Svartvikare (har som det verkar listat en del av J.G Grönvall & Co:s fartyg som ägda av Jam. Dickson & Co) och CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22. Fartyg från de två källorna som ej kunnat hittas i skeppslistorna gällande åren 1837-1885 (de år som är tillgängliga på nätet) och sådana som bara hittat med andra ägare har strukits. Fartyg som finns i skeppslistorna med James Dickson eller James Dickson & Co som inte finns på sajten Svartvikare och inte nämns av Fredberg har jag lagt till.

De skepp jag har kvar i listan är för perioden 1837-1885 bara sådana för vilka James Dickson & Co eller James Dickson var huvudredare för. Utöver detta kan företaget ha varit delägare i flera fartyg, däribland säkert sådana som hade J.G. Grönvall & Co som huvudredare. Innan dess är alla fartyg hämtade från sajten Svartvikare med.

De med skepp betecknade fartygen (beteckningen är från skeppslistorna) är i allmänhet barkar, eventuellt fullriggare.

På 1870-talet ägde James Dickson & Co ångfartyget Ellen på 7 ton och med en 10 hk motor. Fartyget var hemmahörande i Svartvik