Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Historia

Rösereds Järnväg

Del 9 av 9 i serien Järnvägar

Göteborgs stads gatukontor hade mellan 1911 och 1942 en 3,5 km lång bana mellan en grusgrop i Rösered och en utlastningsbrygga i Göta älv vid Lärjeholm. Järnvägen passerade Bergslagernas Järnväg på en viadukt. Spårvidden var 1250 mm. Järnvägen inköpte tre lok varav ett också användes av Göteborgs hamnstyrelse på en tillfällig järnväg åren 1912-1914 i samband med att de byggde järnvägen Tingstad – Sannegården. Gruset hämtades då från en grusgrop vid Sannegården.

Rösereds grusgrop

Rösereds grusgrop, 2:a arbetsskiftet 1917. Fotograf okänd. Region- och Stadsarkivet Göteborg/Gatukontorets arkiv

Grusgropen låg mellan Rösered och nuvarande Gropens gård i Hammarkullen, där vägen från riksväg 45 upp till Angered Centrum går idag. Marken tycks ursprungligen ha tillhört Stekens gård. Grusgropen var synlig långt in på 1970-talet.

Sandspåret

Sandspårets (Rösereds Järnväg) ungefärliga sträckning. Personen som gjort kartan är okänd.

Advertisements

Göteborg–Tingstad–Sannegårdens järnväg

Del 8 av 9 i serien Järnvägar

Göteborg–Tingstad–Sannegårdens järnväg var en kommunal hamnbana med uteslutande godstrafik på Hisingen.

Göteborg–Tingstad–Sannegårdens järnväg erhöll koncession den 31 december 1907 och öppnades den 3 januari 1914. Banan, som ägdes av Göteborgs stad, var ursprungligen tre kilometer lång, sträckte sig från Tingstad till Sannegårdshamnen och trafikerades redan från start av Statens Järnvägar. En ranger- och uppställningsbangård, kallad Sannegården, anordnades vid banans västra ändpunkt hade till slut ett tiotal spår. Från denna bangård utgick i västra änden hamnspår till kajerna vid Sannegårdens massgodshamn. I östra änden anlades spår till Götaverken med förgrening till Lundby hamngata.

Sträckan till Sannegården var bara tre kilometer lång men banan har sedan förlängts i omgångar: 1934 till Pölsebo, 1955 till Älvsborgshamnen och 1960 till Arendal. 1961 öppnades även ett sidospår till Volvos Torslandaanläggning som från start ägts av Volvo. Vid Pölsebo anlades en större bangård. Väster om Tingstads station anlades Kvillebangården. Från Kvillebangården fanns tidigare ett spår till Frihamnen, men denna förbindelse revs 2006. Strax väster om Älvsborgsbron finns Hökebangården. Hamnbanans huvudspår har sin bortre ändpunkt vid Göteborg-Skandiahamnen som består av flera bangårdar. Här finns bland annat Skandiaterminalen med sin containerhantering, Älvsborgsbangården och Arendalsvarvet.

Banan ingår sedan den 1 januari 1998 i Göteborgs hamnbana och förstatligades den 1 januari 1999. Sträckan Skandiahamnen–Torslandaverken ägs dock fortfarande av Volvo. Bangården vid Sannegården är idag borta och den statliga delen av banan elektrifierades åren 2004-2005.

2014 startade utbyggnad till dubbelspår med ett brobygge över älven och hela utbyggnad fram till Skandiahamnen beräknas vara klar 2022. Pölsebo bangård kommer att rivas i samband med att en tunnel byggs under Bratteråsberget och Krokängsparken.

Växlingen till Älvsborgshamnen, Skandiahamnen och Bilhamnen ombesörjs idag med diesellok av företaget Baneservice Skandinavia på Göteborgs Hamns uppdrag. Som dragkraft använder man moderna diesellok av typen Voith Gravita. Tåg till Energihamnen och Volvo körs av Green Cargo.

De flesta av Sveriges godsoperatörer på järnväg har någon form av trafik till och från hamnbanans bangårdar såsom Green Cargo, Tågfrakt, CFL Cargo, Hector Rail, Tågab och CargoNet.

En guide till Göteborgs stadsdelar – Tingstadsvass, Ringön och Backaplan

1876 beslöt Göteborgs stad att förvärva Tingstadsvass för 300 000 kronor från Tingstads by, Aröds och Bällskärs gårdar. En regleringsplan för vassen antogs av stadsfullmäktige1877, gällande 135 hektar. Enligt kungligt brev 1881 beslöts att denna samt ytterligare en del av vassen skulle skiljas från Backa socken i Västra Hisings härad och införlivades med Göteborgs stad den 1 januari 1883.

Ringön är den södra delen Tingstadsvass och var orörd vassmark fram till ca 1880 då det började fyllas ut med mudder från hamnen. Syftet var att skapa en hamnanläggning på platsen. Åren 1882-1900 lades ca 3,7 miljoner kubikmeter mudder på Ringön. En kanal, Ringkanalen, lämnades runt området för att möjliggöra pråmtransporter. Ringkanalens djup anges på gamla kartor till 3,0 meter vid inlopp och utlopp och till 2,4-2,7 m i de centrala delarna.

Kanalen sträckte sig från mitten av Kvillebäckskanalen i en båge österut till Göta älv. Ringön blev förbunden med Hisingen genom två broar, Klaffbron i väster, mellan Frihamnen och Lundbyvassen samt järnvägsbron Frihamnsbanebron i öster mellan Ringön och Tingstad. Mitt på Ringön låg Frihamnens järnvägsstation.

På norra delen av Tingstadsvass som också omfattar en stor del av nuvarande Backaplan anlades åren 1907-1914 Göteborg-Tingstad-Sannegårdens Järnväg och diverse industrier, däribland Rosengrens kassaskåpsfabrik. Mellan järnvägen och Ringkanalen låg Göteborgs första flygfält. Idag upptas det gamla flygfältsområdet av Kvillebangården och Rosengrens fabriker har rivits för att ge plats motorvägar och motorvägsmot.

Ringön 1932

Ringön och Frihamnen 1932

Då Götaälvbron skulle anläggas, drogs Hjalmar Brantingsgatan fram 1939 och en cirka 200 meter lång del av Ringkanalen lades igen. Ringkanalens återstående del lades igen 1958. Efter att kanalen fyllts igen förenades Ringön med resten av Tingstadsvass.

Vid stranden mot Göta älv fanns det fyra hamnanläggningar samt Frihamnen längst ut i sydväst.

Ringön kallas idag området mellan Götaälvbron och Tingstadstunneln (vilken ligger längre österut än vad Ringkanalens östra del gjorde) medan Kvillebangården nog anses ligga i Tingstadsvass. Den nordligaste delen av Tingstadsvass norr om motorvägen bildar tillsamman med delar av Kvillebäcken det område som kallas Backaplan. Officiellt har Ringön och Kvillebangården haft stadsdelsnamnet Tingstadsvass, men i modern tid har ingen kallat området för det. Frihamnen har sen Götaälvbron byggdes inte ansetts vara en del av Ringön eller Tingstadsvass.

Idag ingår Tingstadsvass, dvs Ringön och Kvillebangården, Backaplan, Kvillebäcken inklusive Gazaremsan, Brämargården inklusive Långängen, halva Bjurslätt, Tolered och Lundby villaområde i primärområdet Kvillebäcken.

Tingstadsvass med Backaplan, Kvillebangården och Ringön

Tingstadsvass med Backaplan, Kvillebangården och Ringön. Frihamnen längst ner till vänster.

 

En guide till Göteborgs stadsdelar – Utby och Fjällbo

Utby församling var en gammal församling till vilken Kvibergs by hörde. Kvibergs by var från medeltiden tillhörande Nya Lödöse och från 1624 en del av staden Göteborg. Ur Utby församling utbröts 17 augusti 1473 Götaholms församling (Nylöse). Församlingen uppgick 1571 i Partille församling. Utby var därefter en del av Partille socken och senare Partille landskommun.

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet växte en viss kåkbebyggelse upp utanför stadsgränsen i området Stora Björn som idag ligger i Bergsjön. Detta skedde på mark som inte ägdes av Göteborgs stad som 1895 köpt Lärjeholms herrgård med mark och underlydande gårdar.

1905 grundades AB Utbynäs Villastad på initiativ av direktör Anders Mattson tillsammans med bland andra hans brorson, arkitekten Arvid Bjerke (1880-1950). Mark inköptes och 1906 började villastaden bebyggas precis utanför gränsen till Göteborgs stad. Arvid Bjerke ritade flera av Utbynäs tidstypiska stora, nationalromantiska trävillor, Utbynässkolan och även Utby kyrka som stod färdig 1923. Många av husen byggdes för officerare på regementet i Kviberg, chefer på SKF och en del av Göteborgs patricierfamiljer. Arvid Bjerkes far August Mattson, bror till Anders Mattsson, grundade AB Hofås Villastad 1906.

Utby och Fjällbo

Utby, Fjällbo, delar av Kortedala och delar av Bergsjön 1920.

1928 överfördes området till Nylöse församling och inkorporerades med Göteborgs stad. Huvuddelen av marken ägdes då av Göteborgs stad sen 1895 då de köpt Lärjeholms herrgård med underlydande gårdar och mark. Det inkorporerade området Utby inkluderade då också delar av nuvarande Bergsjön. Efter inkorporeringen byggdes med start 1937 ett nytt bostadsområde öster om villastaden Utbynäs. Det var egnahemsbostäder av samma slag som också byggdes i Bräcke på Hisingen och i Fräntorp.

Den östra delen av Utby kallas för Fjällbo och området närmast Säveån i söder utnyttajs för industrisanläggningar Där byggde Statens Järnvägar en vagnverkstad och bangård med anknytning till bangården i Sävenäs. Vagnverkstaden var klar 1928-29.

1939 stod Fjällbohemmet klart i norra delen av Fjällbo. Det var ett fattighus som ersatte Gibraltar i Johanneberg som fattigvårdsinrättning. Gibraltar blev då istället en sjukvårdsinrättning för äldre. Fjällbohemmet omgavs av ett taggtrådsstaket som revs först 1989. På hemmet bodde framförallt människor som inte klarade sig själva på grund av psykiska handikapp av olika slag. De flesta av Göteborgs kända original såsom Kalle Glader, Fiolmannen, Evald Sjödahl med flera bodde där under perioder av sitt liv.

Fjällbohemmet har därefter stängts och istället har där byggts ett nytt bostadsområde under åren 2004-2005 som kallas Fjällbo park. Hemmets gamla byggnader har också de byggts om till hyresbostäder.

Utby och Fjällbo utgör idag primärområdet Utby (302) samt ingår i Nylöse församling. På primärområdeskartan nedan är Fjällbo områdena 02, 03 och 51.

 

En guide till Göteborgs stadsdelar – Gamlestaden och Marieholm

Gamlestaden heter så för där låg den gamla staden, Göteborgs föregångare, Nya Lödöse (Nylödöse, Nylöse).

Nya Lödöse grundades den 17 augusti 1473. Befolkningen i Lödöse (Gamla Lödöse) flyttades successivt till området kring Säveholmen vid Säveåns utlopp i Göta älv (kring nuvarande hållplatsen Gamlestadstorget) för att undgå den norska kontrollen och beskattningen vid Kungälv. Någon ny försvarsanläggning behövde inte byggas i Nya Lödöse, eftersom borgen Älvsborg fanns vid älvmynningen.

I december 1507 brändes staden av danskarna under Henrik Krummedige vilket föranledde diskussioner om att befästa staden. I början av fastan år 1526 besökte Gustav Vasa Nylöse och utfärdade i samband med detta ett privilegiebrev som bland annat betonade vikten av detta. För att stärka Nylöses ställning upphävde kungen samtidigt Gamla Lödöses stadsprivilegier. I maj 1542 var kungen och borgarna överens om att staden skulle flyttas ut till Älvsborgs slott, men Dackefejden kom emellan. Efter upprorets slut, tog kungen i augusti 1543 upp ämnet på nytt med både ståthållaren på Älvsborg och med nylösingarna själva. Fram till sommaren 1545 var borgarnas motstånd mot en flytt fortfarande betydande, då de började oroa sig för stadens säkerhet vid ett fientligt anfall. Även Lindholmen diskuterades som en alternativ plats för den nya staden.

En flytt till Älvsborgs slott kom också till stånd och en liten stad, Älvsborgsstaden, växte från 1547 fram i det nuvarande Klippan. Sedan Älvsborgsstaden 1563 förstörts av danskarna i samband med det Nordiska sjuårskriget, fick stadsborna återvända till Nya Lödöse.

Kvibergs by med åker, äng, skog blev så småningom stadens egendom liksom vissa rättigheter fiske i älven. I samband med att rikets råd beviljade namnbytet till Nylöse fick staden dessutom Härlanda by i förläningen, eftersom staden ansågs behöva mer mark.

1599 hade Nylöse 155 borgare ”nordan ån” och 108 borgare ”sunnan ån”, vilket motsvarade en befolkning på 1 300-1 600 invånare. I storlek var detta jämförbart med dåtidens Kalmar och Söderköping Vi samma tid bodde det kring 200 personer i en liten stad vid Älvsborgs slott.

Trots upprepade befallningar om befästningars uppförande kom borgerskapet i Nylöse inte långt med den enkla jordvall, som de började anlägga kring staden. År 1611 uppförde Jesper Mattsson Krus en skans utanför Nya Lödöse söder om ån, och sedan fullbordades äntligen graven omkring staden, varefter ett danskt anfall framgångsrikt slogs tillbaka. Allert von Sittman var borgmästare i Nya Lödöse vid tiden för anfallet.

I januari 1612 intogs dock Nya Lödöse av kung Kristian IV:s trupper och befästes, men återtogs 27 februari av Krus och brändes. Efter freden fick inte borgarna återuppbygga sina hus; de skulle flytta till Brätte eller Alingsås eller ”annorstädes hvar de kunde”. 1619, då Älvsborg återlämnats till Sverige av danskarna, börjades dock återuppbyggandet, men 24 februari 1624 beslöt Kungliga Majestät, att Nya Lödöses borgare genast skulle flytta till det nyanlagda Göteborg och platsen där den forna staden hade legat kom med tiden att kallas och heta Gamlestaden.

Från 1624 blev Härlanda och Kvibergs byar därför delar av den nya staden Göteborg. Platsen för Nya Lödöse blev landerimark och på stadens områden söder och norr om Säveån fanns landerier som Mariedal (Gamlestaden), Marieholm, Waterloo samt Kristinedal och Ånäs söder om ån. Öster om, i Kviberg, låg Bellevue, Kvibergsnäs och Kviberg.

nya_lodose

Detalj ur karta från 1880, Regionarkivet GIV 74b. På kartan syns exempelvis landerierna Ånäs, Marieholm, Kristinedal och Waterloo samt resterna av Ny Lödöses vallgrav vilken löper i en halvcirkel kring Gamlestaden.

Kristinedals landeri och Ånäs landeri (vars ägor låg väster om Kristinedals) kom att bli ett tidigt centrum för Göteborgs industrialisering. Kristinedals ägor tycks ha omfattat höjderna i Bagargården som en del kallar Strömmensberg.

Landerierna Ånäs och Kristinedal hamnade i familjen Sahlgrens ägo på 1930-talet på marken som tillhörde Ånäs anlades ett sockerbruk år 1730 efter att bröderna Jacob Sahlgren och Niclas Sahlgren året innan fått ett privilegium för att driva ett sockerbruk. Sockerbruket var en av Göteborgs första stora industrier och fortsatte med produktionen fram till och med 1835. Efter Jacob Sahlgrens död övertog hans änka Birgitta Sahlgren rörelsen och från 1771 drevs företaget av hennes arvingar. Åren 1822-1828 ägdes sockerbruket av N. Björnberg och därefter till 1832 av hans arvingar. Under åren 1833-35 innehades bruket av firman Dimberg & C:o. Därefter upphörde verksamheten.

Familjen Sahlgren med ättlingar ägde landeriet ända till 1843, då de anhöll om att få dela landeriegendomen i två lotter. Den första av dessa, bestående av sockerbruksbyggnaden och trädgården avyttrades 1843 till A. Barclay & Co. Sedan besittningsrätten under de följande årtiondena ofta skiftat, inlöste staden landeriet år 1874. Sockerbruksbyggnaden från 1729, vid Säveåns södra strand, övertogs 1854 av Rosenlunds spinneri, i vilket A. Barclay & Co var delägare, och inreddes till bomullsspinneri, Gamlestadens fabriker, som först var en filial till fabriken vid Rosenlund.

Textilfabriken kom att ge upphov till Svenska Kullagerfabriken AB (SKF) som anlade en stor fabrik i Gamlestaden. I samband med att Gamlestadens fabriker och SKF växte byggdes bostäder i närområdet, såväl trähus som landshövdingehus. SKF:s fabrik byggdes på mark som hörde till Mariedals landeri.

Norr om det gamla stadsområdet låg Hospitalet fram från 1528 då det flyttade dit från Lödöse. Hospitalet fick år 1540 Skräppekärr i förläning. Skräppekärr motsvarar ungefär det vi idag kallar Alelyckan. 1872 flyttade hospitalet till Lillhagen på Hisingen och blev S:t Jörgens sjukhus. Hospitalet låg på mark som tillhörde Göteborg men det drevs inte av staden. Det var en egen kyrkoförsamling mellan 1627 till 1883. Det enda synliga som finns kvar idag är resterna av hospitalskyrkogården i utkanten av Gamlestaden på vägen mot Alelyckan.

Det som idag är Marieholms industriområde och järnvägsområdet mellan Gamlestaden var fram till järnvägens byggande en holme, Gamlestadsholmen, vassar och vattendrag. Fastlandet gick inte längre än till där järnvägen väster om Gamlestaden går idag.

Göteborgsområdet 1809

Göteborgsområdet 1809

Väster om järnvägen så byggdes den första industrin, Göteborgs slakthus, år 1905. Allteftersom byggdes det fler lagerlokaler och industrier i Marieholms industriområde som när motorvägen mellan Göteborg och Angered byggdes kom att bli en isolerad industristadsdel i väster skild från Gamlestaden av motorvägen. I väster är Göta Älv gräns, i söder Säveån, i öster motorvägen och i norr Lärjeåns mynning. Öster om motovägen och järnvögen och norr om berget vid Hopsitalskyrkogården kallas det idag Alelyckan, men huvuddelen av det området tillhörde ursprungligen Skräppekärr och Hospitalet.

Gamlestaden är söder om Alelyckan, öster om motorvägen, norr om Säveån förutom kvarteren på båda sidor om Gamlestadsvägen där Gamlestades Fabriker och andra industrier ligger på marker som tidigare var Ånäs och Kristinedals landerier. Officiellt hör det senare området dock till primärområdet Sävenäs. I norr utgör Kvibergs kyrkogård den sista delen av Gamlestaden innan Kortedala och i öster sträcker sig Gamlestaden till Bellevue där stadsdelen Kviberg tar vid.

I de västra delarna av Gamlestaden dominerar industrier följt av landshövdingehus till berget öster om Brahegatan. Öster och norr om berget samt kring Bellevue är det främst barnrikehus (solgårdar, funkisbebyggelse, lamellhus)) byggda från 1930-talet och framåt. Barnrikehusen betraktas i allmänhet som delar av Gamlestaden men kallas av en del istället för Nylöse och av andra Bellevue.

Den moderna bebyggelsen mellan Kvibergsvägen och Säveån öster om Bellevue samt de stora miljonprogramshusen och andra hus norr om Regementsvägen och öster om Kortedalavägen betraktas i allmänhet som delar av Kviberg ihop med den gamla militärförläggningen och inte som delar av Gamlestaden. Kanske en del också kallar husen mellan Kvibergsvägen och Säveån för Bellevue.

Marieholm, Alelyckan, Gamlestaden och Kviberg ligger i  primärområde Gamlestaden. Lärjeholms gård som en gång låg i Angereds socken räknas nog som en del av Alelyckan av de flesta även om gården ligger norr om Lärjeån. Formellt ligger den därmed i Hjällbo primärområde. Lärjeholm inköptes 1895 av Göteborgs stad för att där anlägga ett nytt vattenverk. Gårdens marker omfattade såväl huvuddelen av dagens Hjällbo som de nordliga delarna av dagens Alelyckan, en del den mark söder om Lärjeån som idag är Kortedala. Dessutom delar av Rösered, huvuddelen av dagens Gårdsten, Lövgärdet och Rannebergen. 1928 inkorporerades delar av Utby från Partille landskommun. 1930 inkorporerades Lärjeholm ägor plus några mindre gårdar söder om Lärjeån från Angereds landskommun och dessutom införlivades ytterligare delar av Utby med Göteborg, däribland det som idag är Bergsjön och delar av det som är Kortedala.

Gamlestadens primärområde 301

Kyrkligt har Gamlestadsområdet en komplicerad historia på grund av Hospitalsförsamlingen och Nya Lödöse. Idag hör hela området till Nylöse församling som grundades den 17 augusti 1473 genom en utbrytning ur Utby församling. Församlingens namn var till 5 augusti 1474 Götaholms församling, därefter till 1543 Nya Lödöse (Nylöse) församling, därefter till 1571 Älvsborgs församling, därefter till 1627 Nylöse församling. Från 1627 till 1 maj 1883 Göteborgs hospitalsförsamling (eller Kronohospitalsförsamlingen), därefter till 1968 Gamlestads församling för att 1969 återfå namnet Nylöse. Församlingen införlivade 1528 Härlanda församling som sedan utbröts 1951 (Kålltorp och del av Bagaregården). 1928 överfördes från Partille församling den del som före 1571 utgjort Utby församling. 1960 utbröts Kortedala församling, 1969 Sankt Pauli församling och 1971 Bergsjöns församling.

Lennart Torstenson

Endast för medlemmar

En guide till Göteborgs stadsdelar – Torpa och Fräntorp

Torpa var en by i Örgryte socken som fanns redan på medeltiden. Den första kartan är från 1694. På 1880-talet köptes huvuddelen av byns marker av Vidkärrs gård och 1926 övergick hela Vidkärr i Göteborgs stads ägo.

Först 1945 gjordes en stadsplan för den östra delen av Vidkärrs ägor som avgränsas av Kaggeledsgatan-Lindhultsgatan-naturområdet mellan Torpa och Vidkärr- Tropagatan och Uddeholmsgatan. Torpaområdet byggdes 1946-48 och 1954 byggdes Kaggeledstorget i den västra änden av området. Byggherre var Göteborgs Bostads AB och arkitekter N.E. Eriksson och E. Ragndal som också gjorde stadsplanen för området. Vidkärrs gård med sin allé och Torpaskolan inkluderades i området. Området består av lamellhus i park med trafikseparering av skilda trafikantslag och är det första av sitt slag i Göteborg.

I östra delen av området på mark tom tidigare tillhört Fräntorps gård anlades Torpakolonin dock redan år 1931. Fräntorp, vilket omfattar allt norr om Uddeholmsgatan och Östra sjukhuset till motorvägen. Gårdens ägor gick från början ända till Säveån i norr och till  Härlanda tjärn i söder över det nuvarande Björkekärr. Men de omfattade inte området som ligger ungefär väster om Ligustervägen som istället tillhörde Sävenäs gård. År 1900 köptes Fräntorp av Säfveåns AB som sålde det till Göteborg efter inkorporeringen av resterande delar av Örgyte socken 1922.

Som bostadsområde byggdes Fräntorp som ett så kallat egnahemsområde i början på 1930-talet. Området är av samma karaktär som Utby norr om Säveån och Bräcke på Hisingen med så kallade sockerbitshus och ännu mindre hus. För att få tilldelning av tomtmark i Fräntorp krävdes:

  1. Nybyggaren fick inte ha någon förmögenhet.
  2. Man måste ha ett fast arbete, och
  3. Minst ett men helst två barn skulle familjen ha (några undantag gjordes från
    detta).

Där Östra sjukhuset låg anlades Fräntorps koloniområde som stod färdig 1939 men det revs i slutet på 1960-talet när den sista delen av Björkekärr byggdes. Fräntorp är idag ett väl avgränsat område som av de flest kallas Fräntorp och inget annat.

Idag tillhör hela Torpa (som av många betraktas som en del av Vidkärr) och Fräntorp i stort sett helt Torpa primärområde. Undantaget är Torpakolonin som hör till Björkekärrs koloniområde. Tidigare var området en del av stadsdelen Sävenäs.

Primärområden är från väster till öster, 202 Redbergslid, 203 Bagaregården, 210 Kålltorp och 211 Torpa.

En guide till Göteborgs stadsdelar – Munkebäck, Vidkärr och Sävenäs

Sävenäs var en gård som låg invid Säveån på den södra sidan längst västerut i SKF:s nuvarande fabriksområde. Huvudbyggnaden finns fortfarande kvar. Gårdens marker omfattade delar av nordöstra Örgryte socken söderut till berget i Bagaregården (Strömmensberg) och ungefär till där Härlandavägen idag möter Munkebäcksvägen och sedan ungefär i en linje till norra änden av Kaggeledsgatan och vidare till ungefär Ligustervägen i Fräntorp och en linje rakt norrut till Säveån. Området mellan Kaggeledsgatan och den tänkta linjen tillhörde Härlanda vilket var en del av Göteborgs stad från början.

1872 köptes Sävenäs av Niels Sörensen som 1874 bildade Säfveåns AB. Företaget köpte sen också Vidkärrs egendom och 1900 köptes Fräntorp. Vid Säveån byggdes brädgård och sågverk. Övriga delar av marken såldes till Göteborgs stad år 1924 efter att resterande delar av Örgryte socken införlivats med staden år 1922.

Redan innan bildandet av Säfveåns AB hade Statens Järnvägar börjat bygga bangården i Sävenäs. Mellan järnvägspåren i anslutning till bangården växte Sävenäs koloniområde fram. Det är rivet sen ett antal år tillbaka.

Områdena som tillhörde Sävenäs men söder om järnvägen bebyggdes med start på 1930-talet. Delarna väster av Munkebäcksgatan har nog historiskt uppfattas som en del av Bagaregården och öster om Munkebäcksgatan som Vidkärr. Idag kallas alltihop Munkebäck av yngre människor inklusive den modernare bebyggelsen med hotell, kontors- och industribyggnader längs med motorvägen men troligen villaområdet kring Kaggeledsgatan som fortfarande sannolikt kallas Vidkärr. Äldre människor kallar i allmänhet allt öster om Munkebäcksgatan för Vidkärr. För yngre är Vidkärr nog bara villaområdet och bebyggelsen runt Vidkärrs barnhem som väl iofs inte heter så längre då det lades ner 1976.

Vidkärr var en gård som från början sannolikt tillhörde Torpa by men sen blev en separat enhet. Ägorna som låg öster om nuvarande Kaggeledsgatan, norr och väster om nuvarande Lindhultsgatan och naturområdet mellan Torpa och Vidkärr började bebyggas i början av 1920-talet och de första husen i Vidkärrs villastad var klart 1922. För en del personer inkluderas även Torpa i Vidkärr. Länge hörde hela området till den officiella stadsdelen Sävenäs vilket också inkluderade Torpa och Fräntorp.

Idag ingår det som alla uppfattas om Sävenäs, dvs rangerbangården och industriområdet norr därom i primärområdet Torpa. I samma primärområde inkluderas också delar av det ursprungliga Göteborg västerut fram till Gamlestadsvägen i väst. Dessa områden tillhörde landerier som Ånäs och Kristinedal.

Munkebäck och/eller de västra delarna av Vidkärr ingår däremot i primärområde Kålltorp. Härlanda kyrka och kyrkoruin ligger också i detta primärområde liksom det egentliga Kålltorp. De östra delarna av Vidkärr inklusive själva gården Vidkärr ingår i primärområde Torpa.

Primärområden är från väster till öster, 202 Redbergslid, 203 Bagaregården, 210 Kålltorp och 211 Torpa.

En guide till Göteborgs stadsdelar – Örgryte

Örgryte är precis som Majorna ett samlingsnamn för flera stadsdelar. I Örgrytes fall handlar det om delar av den östra delen av gamla Örgryte socken och Majornas fall om delar av den västra delen av Örgryte socken. Även området där den ursprungliga fästningstaden Göteborg idag ligger var en del av Örgryte socken.

Göteborgs stad bröts ut ur Örgryte socken år 1619 inklusive de så kallade donationsjordarna som sen utvecklades till landerierna. De områden som ingick var Masthugget, Haga, nuvarande Vasastaden, Lorensberg och Heden, Stampen, Härlanda by (Olskroken, Bagaregården) och Gamlestaden. Från 1700 bröts Amiralitetsvarvets område ut från Örgryte och blev en egen enklav som också innefattade Nya Varvet. Nya Varvet var 1876-1931 en egen landskommun efter att ha varit en del av Karl Johans landskommun. Amiralitetsvarvets område var dock fortsatt en del av Karl Johans landskommun (Majorna). 1862 delades socknens uppgifter upp på Örgryte landskommun och Örgryte församling. Majorna blev också en egen landskommun (Karl Johan) som dock införlivades i Göteborg 1868.  Majornas landskommun blev senare stadsdelarna Kommendantsängen, Olivedal, Stigberget, Majorna och Kungsladugård.

Efter Majornas inkorporering i Göteborg inkorporerades bit för bit av det kvarvarande Örgryte i staden, 1871 Annedal, 1883 Landala och Gibraltar, 1904 västra delen av Änggården, 1909 Kålltorp, 1918-19 resten av Änggården och 1922 resten av Örgryte landskommun inklusive de tre municipalsamhällena Krokslätt (bildat 1884), Gårda (1900) och Lunden (1900).

Resterande delar av Örgryte delades vid införlivningen i flera formella och informella stadsdelar såsom Sävenäs, Vidkärr, Torpa, Fräntorp, Kärralund, Torp, Bö, Överås, Jakobsdal, Skår och Kallebäck uppkallade efter gamla byar och gårdar samt Delsjön. De områden som idag ingår i det som kallas Örgryte är Jakobsdal, Skår, Bö, Överås, Torp och för de flesta också Kärralund. För en del människor ingår också Prästgårdsängen.

Jakobsdals (från början Örgryte Stom) ägor omfattade hela området öster om Mölndalsån mellan Getebergsled i söder och Örgrytevägen-Örgryte kyrka i norr och österut med en tarm söder om Stora Gårdas ägor. utom ett litet område längst söderut som tillhörde Böö där egendomen Carlslund och Bohus Mekaniska Verkstad sen avstyckades. Jakobsdals ägor var de första i nuvarande Örgryte som styckades upp och såldes som tomter. 1915 bildades Fastighets AB Jakobsdal i syfte att exploatera Jakobsdals egendom. Området bebyggdes med villor såväl som med större lägenhetshus. Idag är Jakobsdal namnet för området mellan Motorvägen och St. Sigfridsgatan från Örgrytevägen i norr till Skårs lund i söder.

Jakobsdal, Stora Gårda och Stora Torp 1908

Jakobsdal, Stora Gårda och Stora Torp 1908

Albert Lilienberg gjorde en stadsplan som omfattade all mark som ingick i egendomarna, Jakobsdal, , Överås och Skår. Men planen genomfördes bara i delar av Jakobsdal, Bö och Överås där Örgryte trädgårdsstad växte fram på Överås ägor medan Bö villastad växte fram på de norra delarna av Bös ägor. Örgryte Trädgårdstads område söder om Delsjöbäcken och St. Sigfridsplan har inget annat namn än Örgryte.

Överås och Bö 1908

Överås och Bö 1908

Bö villastad började växa fram redan på 1890-talet men utvecklingen tog inte ordentlig fart förrän efter inkorporeringen i Göteborg 1922 då det även byggdes radhus i området. Namnet Bö omfattar idag all bebyggelse norr om Delsjöbäcken och fram till Danska vägen och Prästgårdsgatan med Bögatan och Skillnadsgatan som gräns i väster. Även på västra sidan av Överåsberget byggdes villor i början av 1900-talet. Detta område kallas idag Prospect Hill. Överås är idag i allmänhet namnet på ett område i Lunden med solgårdshus men också namnet på ett villaområde norr om Överås slott på mark som tillhörde Lundens gård.

Mellan de områden som bebyggdes låg Stora Gårdas marker kvar. Delar av dessa avstyckades långt senare och bebyggdes på 1970-talet med radhus.

Torp (Stora Torp och Lilla Torp) kom aldrig att bebyggas under 1900-talets början förutom en del av den gamla stadsdelen Torp som egentligen är en del av Örgryte som tillhörde gården KärralundKärralunds villastad började byggas redan 1902 av Fastighetsbolaget Kärralund. Stora Torp köptes av Göteborg stad 1941 och TV-huset som uppfördes på markerna stod klart 1970. Detta har numera ersatts av ett radhus som stod färdiga 2016. Lilla Torp bebyggdes med solgårdshus. Lilla Torps solgårdshus öster om Delsjövägen och Torps nya radhus ingår i det som kan kallas Torp, men få gör det.

Stora Torp., Lilla Torp och Delsjön 1908

Stora Torp., Lilla Torp och Delsjön 1908

Stadsplanen för området ändrades senare av Uno Åhrén och i Skår som byggdes ut från omkring 1930 som en fortsättning på villabebyggelsen i Bö villastad och Örgryte trädgårdstad utformades bebyggelsen därför enligt funktionalismens ideal. Skår är idag namnet på de delar av Örgryte som är bebyggda med funkishus och som ligger runt Skårs gamla herrgård. På Skårs marker växte också Almedals industriområde fram i slutet av 1800-talet med företag som Lyckholms, Forshaga och Almedahls.

Skår 1908

Skår 1908

Det område som uppfattas som Örgryte plus Delsjön, är idag uppdelat på fem primärområden. Prospect Hill, Överås villaområde (också Skogshyddan) och Bö inklusive solgårdsområdet öster om Ekmanska sjukhuset ingår i primärområdet Överås. Jakobsdal, Örgryte villastad, Stora Gårda och Skår ingår i  primärområde Skår. I primäromådet Skår ligger också Delsjöns badplats och området kring den medan det gamla vattenverket och kanotuthyrningen ligger i Delsjöns primärområde.

Kamratgården ligger i primärområde Kärralund i likhet med södra och östra Kärralund med solgårdshus norr och väster om Delsjövägen tillsammans med Torp. Kärralunds villastad ligger dock i primärområde Lunden. Welandergatans solgårdar söder om Apslätten som ingår i primärområde Kålltorp hör nog egentligen till Lilla Torp, dvs Torp.

Västgränsens för primärområdena Överås och Skår är motorvägen och inte Mölndalsån. Områdena på västra sidan av motorvägen hör till Gårda primärområde norr om Örgrytevägen, Hedens primärområde när det gäller Lisebergs östra del och Kanolds gamla chokladfabrik och Krokslätt söder om Liseberg till Mölndalsgränsen.

Primärområdena Skår 205 , Överås 206, Kärralund 207, Lunden 208 och Delsjön 212

Primärområdena Skår 205 , Överås 206, Kärralund 207, Lunden 208 och Delsjön 212.

Kyrkligt är det Örgryte församling.

 

En guide till Göteborgs stadsdelar – Lunden

Namnet Lunden finns nedtecknat första gången 1550, då en frälsebonde ”Oluff i Lunden” omnämns. Egendomen övergick 1586 till att bli en sätesgård under riksrådet Bielke, Hogenskild Nilsson, och efter dennes död 1605 gick godset över till fogden Mårten Jönsson. Gården var under 1600-talet ömsom adelsgård (frälsehemman, länge under släkten Ulfsparre) och kronogård (statligt ägd, kronohemman). Lunden kom sedan under Råda säteri, och under större delen av 1600-talet låg gården därefter under Nääs. 1680 var Lunden dock kronohemman igen. Fram till 1802 bytte gården innehavare ett dussintal gånger.

I slutet på 1870-talet växte en kåkbebyggelse fram söder Östra Kyrkogården och öster om Danska vägen, vilket då var utanför stadsgränsen. Den första som byggde i området var från Tjörn och därför kallades bebyggelse Tjörbostaden. Detta område bör ha tillhört egendomen Lunden

Med start 1877 började det också byggas planerat i de västra delarna av Lunden, som avstyckats från Böö egendom, norr och väster om nuvarande St. Pauligatan och ovanför branten ner mot Norra Gårda och Ranängarna (tillhörande Gubbero landeri och Kålltorps egendom). Mellan St. Pauligatan och Danska vägen norr om Tåns kyrkogård fanns också en kåkbebyggelse. De västra delarna av stadsdelen Lunden bebyggdes med landshövdingehus.

Lunden 1908

Lunden 1908, inklusive planer.

År 1900 bildades Lundens municipalsamhälle som omfattade hela västra Lunden och ett område söder om nuvarande Räntmästargatan, men inte Tjörbostaden eller resten av det som idag är östra Lunden.  1921 upplöstes municipalsamhället och 1922 införlivades Lunden tillsammans med alla resterande delar av gamla Örgryte socken (vid tillfället Örgryte landskommun) i Göteborgs stad

På 1920- och 1930-talen revs delar av kåkbebyggelsen runt Danska vägen och ersattes med landshövdingehus som också kom att dominera hela västra Lunden för att i sin tur till stor del ersättas med moderna hus på 1960- och 1970-talet. De sista träkåkarna i Tjörbostaden och kring Danska vägen revs på 1950- och 1960-talen. De östra delarna av Lunden där Tjörbostaden legat bebyggdes mot Danska Vägen med landshövdingehus men med tiden övergick byggandet till lamellhus, så kallade solgårdshus som dominerar de högre belägna delarna av östra Lunden norr om Örgryte kyrkogård. Även söder om nuvarande St. Pauligatan byggdes solgårdar väster om nuvarande Överåsvallen i det område som idag brukar kallas Överås. Det senare området tillhörde Överås egendom.

På det område som tillhörde Lundens gård söder om Överåsvallen och Skogshyddegatan fram till Danska vägen och Överås i öster och söder byggdes istället villor. Detta område kallas ibland Skogshyddan men också Överås.

Lunden

Lundens primärområde (208)

Söder om Örgryte kyrkogård och nuvarande Kärralundsgatan fanns Lundens gård kvar. Den fungerade som prästboställe. Området bebyggdes sent, först med Nya Lundenskolan på 1940-talet och med Prästgårdsängens miljonprogramshus (både stora lägenhetshus, radhus och villor) på 1960-talet. Huvuddelen av området är obebyggt än idag.

Förutom Skogshyddans/Överås villaområde hör alla delar av Lunden, inklusive det som en gång var Tjörbostaden och det som kallas Överås och Prästgårdsängen till Lundens primärområde. Vidare ingår en del av vad som en gång var Kålltorps egendom och som va de flesta uppfattas som en del av Kärralund mellan söder och väster om Kyrkåsgatan, söder om Östra Kyrkogården, norr om Welandersgatan och Lövängsgatan samt väster om Delsjövägen.  Dessutom ingår ett område mellan Welandersgatan och Skillndsgatan som tillhört Kärralunds gård och som också av de flesta betraktas som Kärralund. Primärområdet motsvarar inte det tidigare municipalsamhället Lunden som det står på Wikipedia utan omfattar ett betydligt större område. Lunden är delat mellan St. Pauli och Örgryte församlingar.

Andra källor: Wikipedia