I planschverket Göteborg, som utkom i början af 1860-talet har den då unge Viktor Rydberg egnat en panegyrik åt maskinen. ”Tiden nalkas”, säger han, ”då människan icke behöfver göra sina medmänniskor till slaf, ty hon har funnit andra slafvar, som äro barn af hennes anda men likväl icke människor……..Lefve därför maskinen! Heder åt de instituter, där han
bildas och uppfostras!”
Vi i vår tid kunna nu knappast fatta, att det endast är 40 år, sedan man så kunde tala om maskinen såsom ett kommande ting……
”Det äldsta institut af detta slag i Göteborg är hr Alexander Keillers”, säger Rydberg, och han har helt visst rätt därutinnan, äfven om han
felaktigt uppger dess födelseår till år 1847.
Rätta förhållandet är nämligen, att Göteborgs mekaniska verkstad och
gjuteri grundades redan år 1841. Före denna tid funnos tre sådana, Owens i Stockholm, Frasers i Motala och Munktells i Eskilstuna, men å västkusten fanns ingen.
Alexander Keiller hade tjugoettårig kommit till Göteborg år 1825 från Skottland, där fadern, härstammande från en gammal irländsk släkt Kelleher, bedref en betydande skeppsrederi- och trävarurörelse. I Göteborg sammanträffade han med William Gibson, likaledes skotte, och anlade tillsammans med honom en segelduksfabrik å Vädersågen år 1826. År 1828 förhyrde bolaget den s. k. slusskvarnen i Göteborg och anlade där en fabrik för maskinspinning af lin och hampa, hvilken fabrik år 1832 flyttades till Jonsered och var den första början till de betydande fabriksanläggningar där finnas.
Firmans ursprungliga namn var Alexander Keiller & C:o, — än i denna dag är det dagliga namnet på verkstaden ”Alexander Keillers” eller endast ”Keillers” (uttaladt Killers). Det var ingalunda lätt att föra in firman i Göteborg, men det lyckades ändock. Det första profstycket var Rosenlunds spinnerifabrik, hvars anläggning anförtroddes åt Keiller och hvars 80 hästars ångmaskin ännu år 1877 var fullt användbar. Denna anläggning efterföljdes af flere dylika, i Mölndal, Norrköping och annorstädes; år 1851 fick Keiller i uppdrag att anlägga gasverket i Norrköping, det andra i Sverige. Äfven bärgshandteringen
drogs in under verksamheten och stora bruksägendomar, grufvor och smältverk inköptes af firman, i hviken Keillers båda söner inträdde, Alexander d. y. år 1853 och James år 1860. Alexander Keiller d. ä. dog 1874.
År 1867 öfvergick affären till ett bolag under ledning af James Keiller, som sedan dess hela tiden varit ledare af bolagets verksamhet. Oaktadt affären straxt efter bolagets bildande hade en stark påkänning af den kris, som en stor del af Europas industri just då hade att genomgå, har den sedermera allt mer konsoliderats och år från år allt kraftigare utvecklat sig. James Keillers ende son, James Keiller J:r, är numera öfveringeniör vid verkstaden.
Viktor Rydberg kunde i den förutnämnda uppsatsen uppräkna de ”hyggliga elever”, som Keiller bildat. ”Tjugosex af dem”, säger han, ”hafva valt sjön till vitae genus och i gestalten af ångbåtar gått att klyfva både söta och salta böljor när och fjärran; sex andra skola snart underkastas examen för att beträda samma bana. Andra åter hafva haft smak för de tekniska yrkena; några hafva egnat sig speciellt åt upplysningens sak och blifvit använda vid gasverk; andra af hr. Keillers elever hafva just under denna tid gått teologiska vägen och fungera nu som välbeställde och högt uppsatta kyrkoklockor. ”
Numera skulle det vara i det närmaste omöjligt att uppräkna alla alster af verkstadens verksamhet. De utmärkelser den vid utställningar bekommit äro så många, att de bilda en stor vapensköld.
Sedan Alexander Keiller år 1840 inköpt en tomt på 8.000 m3 vid nuvarande
Skeppsbron, lät han därstädes å en gammal bastion uppbygga den stora, ännu kvarstående hufvudbvggnaden och en magasins- och förrådsbyggnad, båda af sten och i 3 våningar. Härförutom anlades den första ånghammarsmedjan i Sverige, vällugnar och gjuteri samt senare en plåtslagare verkstad.
År 1855 inköpte han en tomtareal å Hisingen, på andra sidan älfven, midtemot den nuvarande stenpiren. Hit flyttades nu ångpanne- och plåtslagareverkstaden och här förlades ett varf med smedja och andra verkstäder. Det genom förflyttningen disponibla utrymmet å gamla tomten användes till utvidgning af gjuterierna och maskinverkstäderna. Varfvet å Hisingen har sedermera genom inköp af närgränsande tomter ökats så, att arealen numera utgör omkr. 90.000 m3.
Å verkstadstomten uppfördes 1880 en större expositionslokal för försäljning af
verkstadens tillverkningar. Sedan år 1897 större delen af smedjan uppbrunnit och år 1898 de kvarstående delarne af en slipanläggning demolerats, finnas å verkstadsområdet utmed Skeppsbron följande kontor och verkstäder: affärskontor, ritkontor (i 2 våningar), snickare- och filareverkstäder, verktygsafdelning, svarfvareverkstäderna, uppsättningsverkstäderna, smedja, gjuterierna, metallgjuteriet och järnsängsafdelningen. Smedjan har 25 härdar och 3 ånghamrar; gjuterierna utgöras dels af nya stora gjuterisalen, byggd 1898 och förlängd år 1902, försedd med två 15-tons elektriska löpkranar, 2 Krigar & Ihssens kupolugnar och moderna sandblandningsapparater, lerkvarnar och torkugnar, dels af några mindre gjuterisalar för handelsgjuterigods, kamflänsrör och värmekroppar m. m.; metallgjuteriet har 3 degelugnar. Själfsagdt äro alla möjliga hänsyn tagna till bekväma transportanordningar. Verkstaden drifves sedan 1897 endast af elektrisk kraft, levererad från Göteborgs Elektr. A. B:s närliggande centralstation genom likström af 250 volts spänning; anläggningen, som omfattar 8 elektromotorer om sammanlagdt 220 eff. hk., är utförd af
Elektriska A. B. A. E. G. Belysningen är till större delen elektrisk.
Å varfvet hade nya anordningar förekommit snart sagdt hvarje år, ända tills dess allra största delen ödelades af en eldsvåda den 23 december 1898, då det hela omdanades till en fullt modern anläggning. Å varfvet finnas följande byggnader bl. a.: kontorsbyggnad, arbetarnes matsal, elektricitetsverk, plåtslagareverkstad, smedja, maskin verkstad, kopparslagareverkstad, träbearbetningsverkstad, vagns verkstäder, slipar, virkesskjul och sågar m. m.
Kraftstationen, som färdigbyggd kan leverera 2.000 eff. hkr., producerar för närvarande 850 eff. hkr. samt lämnar ström för ljus och drifkraft äfven åt förbrukare i omnäjden. Plåtslagareverkstaden, af sten, är 85 m. lång och 20 m. bred, ångpanneverkstaden 69 m. lång och 24 m. bred, hvardera af de tre vagnsverkstäderna har en längd af 59 m. och en bredd af 21 m. — allt mått, som vittna, att anläggningen är ganska stort tilltagen. I ett torn å ångpanneverkstaden löper en 15 tons elektrisk kran på 15 meters fri höjd öfver golfvet afsedd att betjäna en hydraulisk nitmaskin med ett maximitryck af 100 tons.
Ett fullständigt system af rör med kopplingskranar fördelar pressluften från en
luftkompressor till ångpanne- och plåtslagareverkstäderna samt brobyggnadsplatsen.
Smedjan (62X 15 m.) har 30 härdar, 2 ånghammare, 1 hammare drifven af elektrisk motor och 1 hydraulisk smidespress med flere tryckcylindrar, hvaraf en för 100 tons tryck.
Å varfvet finnas 2 stora hydrauliska slipar af 195 och 143 m. totallängd (för fartyg upp till 1.500 tons vikt) och en mindre slip, alla med hydrauliska pumpverk, drifna af elektriska motorer.
Arbetarnes matsal är synnerligen praktiskt ordnad med tvättställ, värmebord för uppvärmning af soppor, stekhall för stekning af fläsk m. m. och lämnar sittplatser vid bord åt 1oo man. Dricka, bröd och varma soppor tillhandahållas äfven.
Att här lämna en antydan om hvad verkstaden tillverkar är omöjligt. I
expositionslokalen vid Skeppsbron kan man få en inblick i affärens rikhaltighet, — som specialitet tillverkas järnsängar af yppersta kvalitet. Men detta är blott den smärre delen af fabrikens tillverkningar; vill man se de större, får man ge sig vida omkring. Vi afbilda här en flytande 6o-tons saxkran, elektriska portalkranar, som kommit till användning vid Göteborgs hamn, en af de eleganta boggievagnarne vid Västergötlands järnväg samt verkstadens senaste större broanläggningar, öfver Dalälfven, vid Gysinge, på ej mindre än 180 meter, och öfver Örekilsälfven (för bohuslänska statsbanan), med 67 meters spann.
De lämna emellertid endast en föreställning om verkstadens leveransförmåga, hvilken bäst karaktäriseras genom uppgiften till Sveriges officiella statistik, att verkstaden (incl. varfvet) under år 1902 sysselsatte 822 arbetare och visade ett tillverkningsvärde af 2.027.588 kronor.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Ett svar på ”Göteborgs Mekaniska Verkstads AB”