Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Namnet Eriksberg är ett mycket ungt namn på en del af den gamla Sannegården, det gamla godset, där drottning Margareta en gång vistades och som längre fram blef biskoparnes sommarbostad för att sedermera omsider inköpas af Göteborgs stad.

År 1852 anlade Carl Christian Barchmann en mindre mekanisk verkstad vid Eriksberg i samband med den första galvaniseringsanstalten i vårt land, såvida man icke medräknar den galvanoplastiska fabrik, som redan på 1840-talet fanns i Stockholm.

Någon vidare utveckling hade verkstaden emellertid icke förrän från år 1856, då en ung och drifvande kraft kom att såsom arbetschef — han kallas i 1857 års kalender verkmästare — leda den. I snart ett halft sekel har företaget nu stått under hans ledning, men ännu alltjämt är samma energi förhanden, ännu är han själf lika ungdomligt spänstig, vaken och med sin tid. Hans namn är David Wilhelm Flobeck, som både teoretiskt och praktiskt studerat facket, — det senare vid Keillers och Motala mekaniska verkstäder, — då han år 1856 tog anställning som teknisk ledare af det då till sin verksamhet föga betydande företaget.

Det blef nu ett helt annat skick på det hela och än mera energiskt bedrefs affären, då hr Flobeck år 1858 öfvertog och sedermera i kompani med Byggmästaren P. J. Rapp inköpte densamma, hvarefter rörelsen fortfarande bedrefs i den förres namn och under hans fortfarande ledning. Härvid förblef det sedermera ända till år 1876, då Eriksbergs Mekaniska Verkstads Aktiebolag bildades med ett aktiekapital af 400,000 kr. i aktier å 1,000 kr.

Hr Flobeck tjänstgör fortfarande som disponent eller verkställande direktör, men har numera vid sin sida sonen ingeniören Erik Flobeck.

Tillverkningen bestod under Barchmans tid hufvudsakligen af arbeten till
husbyggnader samt smide och gjutgods till segelfartyg m. m. Under Flobecks ledning har verksamheten betydligt utvecklats och rört sig om tillverkning af ångfartyg och ångslupar. ångmaskiner, ångpannor och ångvinchar, äfvensom brobyggnader, fyrtorn, värmeapparater, kyrkoringklockor m. m., men framför allt om reparationer af ångfartyg och slipning af sådana.

Den senast vid verkstaden nybyggda ångaren bär n:r 123; flera ångare hafva
levererats till Ryssland, Finland, Tyskland, Norge och Danmark.

Axel Ramm

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.