En guide till Göteborgs stadsdelar – Arendal och Syrhåla

Gården Ardal (Arendal) var tidigt ett så kallat frälsehemman, dvs en gård som lydde under ett adelsgods eller en adelsman, Området blev troligen svenskt på 1400-talet och tillhörde då Tuve socken men blev ungefär 1860 en del av Lundby socken.

Gården kan med säkerhet kan följas från år 1529, då ägd av borgaren i Lödöse, Anders Esbjörnsson. Tidigare ägare var av släkten Vinge. År 1629 lydde gården under Lindorm Stake och senare (1709) såldes egendomen till kommendanten för Nya Älvsborgs fästning, Christ. G. Wittingh. Den siste ägaren av gården som helt hemman, var bryggaren Leidits från Göteborg, cirka 1799.

1799 köpte Olof Jacobsson huvudgården och hans ättlingar ägde gården till slutet av 1900-talet. Traktens bönder svarade för skjutsningen till och från Nya Älvsborg och Arendals gård användes från 1846 till 1868 som gästgiveri.

Arendal tillhörde tillsammans med Härröd och Syrhåla Lundby församling och kallades då ”Lundby yttre hemman” men var skilt från sin övriga delar av socknen och med hela landgränsen mot Torslanda och Björlanda socknar. I två omgångar blev mellanområdet med Vikans by och Halvorsäng inkorporerat i Göteborg och Lundby församling, 1940 en mindre del och 1960 hela Vikans by och Halvorsäng.

Strax efter mitten av 1870-talet utvecklades Arendal till en badort, delvis på mark som avsöndrats från bonden Johan Olssons gård. Vid inre delen av den lilla dal, där Olssons gård låg, låg åtminstone sedan 1800-talets början Davida Karlssons gård Höjden, från vilken Olssons marker omkring 1860 avskildes.

På Arendal hade från omkring 1870-talet grosshandlare P. Em. Lithander, skeppsredare John E. Olson, stadsmäklare Jacob Dahl, ögonläkare Ernst Salén, salthandlare Gustaf Reinhold Setterberg och trävaruhandlare Ludvig James Barchmann med flera sina sommarnöjen.

Mitt emot Davida Karlssons gård — på dalens västra sida — låg en villa som på slutet var Frälsningsarméns ungdomsgård. Den uppfördes ursprungligen av förre sjökaptenen och trävaruhandlaren Ludvig James Barchmann, som hade brädupplag vid Färjenäs, och såldes av denne — troligen senast i slutet av 1880-talet — till notarien Christian Paterson. Barchmann byggde istället en ny villa, se nedan. Villan innehades därpå av doktor Albin Pihl 1901—1911 och 1911—1916 av handlanden John Lithander, son till P. Em. Lithander. John Lithander hade troligen bott på Arendal åtminstone från 1909, då han detta år framträdde som en av de tre stiftarna av Trafik AB Arendal.

Nästa villa på dalens västra sida uppfördes av salthandlare Gustav R. Setterberg. Byggnadsmaterial var saltpråmar, och villan skall ha varit den första på Arendal, troligen från 1870-talet. Den övergick år 1903 från fru Setterberg till barnläkaren Josef Wirseen, som byggde om den. Wirseens bodde kvar till och med sommaren 1931.

Ögonläkare Ernst Saléns villa hette Rosenborg, en äldre ombyggd bondgård. På en oljemålning av Berndt Lindholm ”Arendal 1879” syns villan, vars lilla lustiga torn då fortfarande hade det platta tak som senare skulle ersättas av ett spetsigt. Grindstolparna — av sten — har namnet Rosenborg och årtalet 1884. Villan övertogs troligen detta år av skeppsredaren och varvsdisponenten Georg Douglas Kennedy, vars hustru Caroline, född Åhmansson, bebodde den till andra världskrigets utbrott 1939.

Näst intill låg stadsmäklare Jacob Dahls villa Tjällstorp, som påbörjades 1876 och färdigställdes året därpå. Den beboddes i åtminstone fyra generationen av Dahls släktingar och ända in på mitten av sextiotalet. Sommarstället Tjällstorp byggdes av stadsmäklare Jacob Dahl och dennes hustru Ida Spaak. Tjällstorp låg inom Göteborgs stad, med stadsäga 398—400, och uppfördes 1876–1877. Villan restaurerades av Carl Gustaf Dahl 1922, och innehöll två våningar, vind och källare

Bortom Dahls låg skeppsredare John E. Olsons villa Fjordhem och en annan tillhörande hans släkting pianohandlare Wilhelm Nilsson.

Intill Davida Karlssons gård, på dalens östra sida, låg en villa som var uppförd av trävaruhandlaren Barchmann och som under sin första tid även bodde här. Villan övertogs därefter av magistratssekreterare Gudmund Åkermark, i slutet av 1910-talet av en direktör Bergström och omkring 1920 av en ”herr och fru Svahn,” som bodde där några få år.

Fortfarande på dalens östra sida fanns Johan Olssons gård, som 1901 köptes av Göteborgs stad för 71 000 kronor. Staden arrenderade därefter ut den, först till Olsson själv och sedan 1909—1959 till Ossian Pehrsson.

Alldeles i närheten, låg vid en igenfylld vik den av handlanden och riksdagsmannen P. Em. Lithander 1876 uppförda villan Elfsvik, vilket gick att utläsa på grindstolparna. Inför en mudderuppläggningen i viken, såldes villan 1901 till Göteborgs stad för 49 000 kronor.

En förening för sport fanns även på Arendal. Ledare för denna var Amanda Rundberg och hennes bror Victor Setterberg samt Carl Gustaf Dahl. Föreningen hette Arendals Idrotts-Klubb, ”AIK.” De startade på 1890-talet en golfklubb och anlade en golfbana — båda bland de första i Sverige:

Redan 1891 kom golfen till Göteborg och på initiativ av den engelske pastorn A.V. Despard bildades Gothenburg Golf Club samma år. Banan låg vid Sandviken på Hisingen och många av medlemmarna var inflyttade engelsmän. När pastor Despard återvänder till England 1894 läggs klubben ned. Samtidigt har golfintresset väckts hos affärsmannen Viktor H. Setterberg, en händelse av största betydelse. Setterberg kom att bli golfens stora propagandanamn och benämns i den svenska golfhistorien som den svenska golfens fader. Han introducerar golfen bland sommargästerna på dåvarande badorten Arendal på Hisingssidan och anlägger en 9-hålsbana på 997 m.

Några år senare, 1899, anlägger James Keiller en 4-hålsbana på Särö vid Lysholmen söder om Göteborg. Banan förstörs av översvämningar två år senare och 1904 skänker man kvarvarande medel till Göteborgs Golf Klubb. Viktor Setterberg har under tiden anlagt ytterligare en bana över 9 hål vid Sandviken, ungefär där Gothenburg Golf Club haft sin. Då marken på Hisingen tagits i bruk av Stadens krav på sand, letades alternativ mark av Tor Törnsten & Setterberg. De fann 1903 lämplig mark på Hovås där en 6-hålsbana kunde öppnas 1904.

Göteborgs Idrottsförbund bildas 1900 på initiativ av Tor Törnsten och golfen tas upp som en av grenarna. Göteborgs Idrottsförbunds Golfafdelning bildas sedan 1902 och övertar banan vid Sandvik och därmed var den äldsta av nuvarande klubbar i Sverige bildad.

Tennis spelades först i Linnevik men sedan på en bana som anlades ett stycke från Villabron. Den var gjord av ett brunt, kolstybbartat material, som fick dras över med handvält för att bli hård. Ännu på 1920—30-talen hölls banan i gott skick av skeppsredare John E. Olsons barnbarn, men förföll sedan.

På 1950-talet förvärvades en mycket stor del av Arendal av AB Götaverken för att på platsen anlägga ett varv. Andra delar av Arendal liksom de delar av Torslanda socken som låg öster om Arendal köptes upp av Göteborgs stad för utbyggnad av hamnen.

Torshamnen utanför Hjärtholmen vid Rivöfjorden, färdigställdes 1966, och var avsedd för import av råolja till raffinaderierna BP och Koppartrans. Piren, som i första utbyggnadsetappen kunde ta emot fartyg på 90 000 ton, öppnades för trafik 1967.  Till Torshamnen muddrades 1964-65 en farled med 15 meters vattendjup, som fördjupades 1968-69 till 20,7 meter. Efter detta kunde piren ta emot fartyg på upp till 225 000 ton.

I Skandiahamnen togs tre containerterminaler för europatrafik i bruk 1966 och den första etappen i en fjärde anläggning för transocean containertrafik och feedertrafik blev klar 1967. Hamnen kan ta emot världens största fraktfartyg.

I Älvsborgshamnen för roro-trafik blev de första två tilläggsplatserna färdiga 1966 och 1970 togs ytterligare en kaj i bruk. Den 30 december 1978 var det premiär för den nya Volvoterminalen i Älvsborgshamnen. 

Arendalsvarvet existerade mellan 1963 och 1989. Idag är det ett stort industriområde huvudkontor och utvecklingsavdelning för Volvo Bussar samt produktionsanläggningar för flera av Volvos underleverantörer. I Arendal ligger också hvudddelen av Göteborgs moderna hamn såsom Skarvikshamnen, Skandiahamnen, Älvsborgshamnen och Torshamnen.

Från 1909 och fram till 1957 utgjorde hela Arendal, Syrhåla och Härröd en stadsdel, men 1957 delades den i två, Syrhåla och Arendal. När Torslanda inkorporerades i Göteborg 1968 (beslut 1967) överfördes området från Lundby till Torslanda socken.

Syrhåla var från början en by som är känd från 1550 med namnformen Siöralla. Betydelsen är sumpigt ställe, sur mark (Sürhola) av den låga och fuktiga marken mellan bergen, öster och sydost om den äldre byn.

1965-1967 byggde British Petroleum (BP) ett raffinaderi i södra delen av Syrhåla som ägdes av det svenska dotterbolaget BP Raffinaderi AB. Idag heter raffinaderiet Preemraff.

I norra delen av Syrhåla och i Sörred, Björlanda socken, byggdes en ny fabrik för Volvo Personvagnar AB som bildats 1960 som ett dotterbolag till AB Volvo. Den nya fabriken togs i bruk 1964 med namnet Volvo Torslandaverken.  Personbilstillverkningen flyttades dit från Lundbyverken i Rambergsstaden medan lastbilstillverkningen blev kvar i Lundbyverken. 1999 köptes AB Volvo Personvagnar av US-amerikanska Ford Motor Company som 2010 sålde företaget till kinesiska Geely.

Hela Arendal, Syrhåla och Härröd ingår idag i primärområdet Arendal tillsammans med Rödjan, Skarvik och Rya.