Friedrich Willerding var född 1781 i Magdeburg, hvarest hans fader var präst, men blef sedermera pastor primarius vid Sankt Petri kyrka i Hamburg och dog vid 85 års ålder som senior bland Hamburgs prästerskap.
Efter att i yngre åren ha vistats i England och Portugal, blef Friedrich W. under kriget mellan Napoleon och Portugal utvisad från landet af franska arméns öfverbefälhafvare, marskalk Junot, hertig d’Abrantes, hvilken var en af den store kejsarens allra intimaste vänner och hängifne beundrare.
Den unge tysken, som i Magdeburg och England lärt sockerraffinaderingskonsten, tog då sin tillflykt till Göteborg, som på den tiden, under de Napoleonska krigen, var en nederlagsort för kolonial- och engelska manufakturvaror samt ett affärscentrum för Östersjöhandeln. Willerding kom till Göteborg 1808 och fick genast anställning som mästare vid ett af stadens sockerbruk.
Begåfvad med godt hufvud och på den tiden mindre vanliga kunskaper på olika områden, vann W. inträde i den finare köpmansvärldens societet, och redan efter fem års vistelse i staden blef han gift med en dotter till en af Göteborgs störste grosshandlare, Bagge, och därigenom svåger med den samtidigt till Göteborg importerade, sedermera så rik och mäktig vordne kommersrådet James Dickson senior, grundläggaren af firman James Dickson & komp. Nu fick Willerding vind i seglen och anlade eget sockerbruk vid Wallgatan samt blef preussisk konsul i Göteborg från år 1828 till 1850. Tillika var han en mycket verksam medlem af Göteborgs samhälle och anlitad i flere kommunala värf, hvilka han utförde med den pliktkänsla och välvilja samt med det ordningssinne, som utgjorde grunddragen i hans karaktär. Så var han, bland annat, styrelseledamot och ordförande i Göteborgs sparbank, innehafvande den senare befattningen i 22 år. Vidare var han ordförande i Göteborgs enskilda bank från dess stiftande, 1847, till år 1860, då hans aftagande synförmåga nödgade honom att afsäga sig detta uppdrag, hvari han efterträddes af den judiske mångmillionären Edvard Magnus.
På gamla dagar företog sig W. med synnerlig förkärlek ett arbete, som var ganska ovanligt, och hvilket man minst skulle ha, väntat af en gammal köpman. Han företog sig nämligen att öfversätta Tegnérs Frithiofs saga på sitt modersmål, tyska språket. Denna öfversättning har blifvit tryckt för utdelande bland enskilda vänner, men dess förtjänster berättiga detta arbete till en plats i litteraturen. Det är den mest trogna öfversättning af Frithiofs saga, som ännu blifvit utarbetad, vittnande om stor kännedom i tyska språkets resurser samt mycken fyndighet och skarpsinnighet i dess begagnande. Ägnande sina äldre dagar hufvudsakligen åt läsning, började Willerding vid 80 års ålder detta arbete för sin förströelse, men hågen lifvades i mån som arbetet fortskred, och när det var lyckligt fullbordadt, började han öfversätta äfven »Axel», hvarmed han ock, kort före sin död, kommit till slut, ehuru han icke hann fullborda den slutliga granskning, som skulle föregå tryckningen.
Willerding nedlade sin sockerbruksrörelse, för att på äldre dagar njuta frukterna af sitt sträfsamma arbete, men af den stora förmögenhet han samlat insatte han omkring 850,000 kr. i egendomsspekulation hos sin yngste son, Edwin, hvilken hade tillhandlat sig Hörneåfors bruk i Umeå socken och på hvars drift han genom storartade anläggningar hade nedlagt stora summor, hvilket hade till följd, att han på företaget icke allenast förstörde sin faders till omkring en million uppgående förmögenhet, utan äfven därigenom ådrog sin svåger, James Jamesson Dickson, en förlust af öfver en half million kronor.
Den gamle Willerding var för öfrigt till den grad försiktig, att när han år 1843 gifte bort sin enda dotter, Eleonore, med ofvan nämnde James Jamesson Dickson, han före äktenskapets ingående gjorde äktenskapsförord å hennes blifvande arf.
Friedrich Wilhelm Willerding dog, 88-årig, år 1860 och efterlämnade en boupptecknad förmögenhet:
Tillgångar……………… 51,712 kronor 40 öre
Skuld …………………. 32,424 > 20 >
Behållning 19,288 kronor 20 öre
Lyckan kommer, lyckan går!
Theodor Willerding, den föregåendes äldste son, föddes i Göteborg 1814. Efter att ha tagit hofrätts- och kansliexamen, ingick denne Willerding i kommerskollegium och gjorde sig där snart nog känd och aktad för sin duglighet.
Såsom kommersråd utnämndes han 1858 till expeditionssekreterare och chef för konsulsärendena i utrikesdepartementet och fick som sådan åtfölja presidenten Åkerman för uppgörande af det första utländska statslånet å 20 millioner kronor, hvilket afslöts med Gebruder Erlanger i Frankfurt am Main, Salomon Heine och Norddeutsche bank i Hamburg. Detta första svenska statslån är numera till fullo betaldt och utplånadt ur svenska statsverkets stora skuldregister.
År 1870 utnämndes Th. Willerding till generalkonsul i London för de förenade rikena, hvilken befattning han innehade i nio år. Efter afskedstagandet från detta ämbete bodde han två år i Stockholm, då han under sin vistelse på Särö sommaren 1881 träffades af ett slaganfall, som förlamade hans ena sida, hvarefter han bodde i Göteborg.
Till Willerdings ganska omfattande verksamhet hör, att han var Sveriges ombud i Paris för uppgörande af de Förenade rikenas första handelsfördrag med Frankrike år 1865. Med sitt goda hufvnd och sina af stor erfarenhet riktade goda insikter förenade han ett vänsällt och gladt lynne, som gjorde honom till en särdeles behaglig umgängesvän.
Th. Willerding var baggbölaren brukspatron James Dicksons junior ende vän, och när Dicksons alla bekanta, efter det han aflagt värjemålsed i Degerfors tingshus, drogo sig från honom och hans sällskap, var Willerding den ende, som icke svek honom, utan sökte hålla modet uppe på honom, ehuru förgäfves, ty brukspatronen förföll alltmer i melankoli, så djup, att den till sist släckte förståndets ljus.
Theodor Willerding dog år 1885 och efterlämnade en boupptecknad förmögenhet:
Tillgångar …………… 304,551 kronor 85 öre
Skuld ………………… 4,074 > — >
Behållning 300,477 kronor 85 öre
Theodor Willerding testamenterade sin förmögenhet till sin syster och svåger, herrskapet James J. Dickson, men som dessa makar ansågo sig vara tillräckligt rika förut, skänkte de detta arf till Theodors yngre broder, Edwin Willerding, och dennes barn.
Edwin Willerding föddes i Göteborg 1819. Han fick en mycket vårdad uppfostran, fullbordad genom utländska resor, hvarefter han inträdde på det stora Dicksonska kontoret i Göteborg. Sedermera var Wr. delägare i faderns sockerbruksrörelse, men slog sig samtidigt på affärer för egen räkning, bestående uti att exportera pitprops, på hvilket geschäft han förtjänto pengar.
Huru han sedan förmådde sin far att deltaga i det olyckliga köpet af Hörneåfors, som slutade så illa, ha vi förut berättat. Denna egendom, Hörneåfors, hade förut ruinerat en af Stockholms mest välburgne borgare, instrumentmakaren Rosenvall, som på detta företag förlorade hela sin genom sträfsamt arbete förvärfvade förmögenhet af minst en half million kr.
Återkommen till Göteborg, fick Edwin Willerding, genom svågern James J. Dicksons bemedling, plats som kontorschef hos J. W. Wilson med 15,000 kr. årlig lön, hvilken befattning han skötte med exemplarisk noggrannhet och skicklighet. Efter Wilsons död blef Edwin Willerding utredningsman i dennes sterbhus och gjorde då med dennes i England bosatta arfvingar ett slags ackord om utredningen, efter hvars afslutande Willerding blef en rik man, i det han på denna affär förtjänte omkring 700,000 kr.
Willerding var äfven intresserad af kommunala värf. Han tillhörde en tid stadsfullmäktige inom sin födelsestad och var handelsföreningens vice ordförande. Han anses som uppfinuare af det s. k. Göteborgssystemet, om hvars tillämpning och användning han på engelska språket utgifvit flere broschyrer, som vunnit stort erkännande.
Edwin Willerding dog 1894 och efterlämnade en boupptecknad förmögenhet:
Tillgångar……………………………………… kr. 960,982: 92
Skulder……………………………………….. > 260,370: 03
Behållning kr. 700,612: 89
Hvartill bör läggas arfvet efter brodern, generalkonsuln, innestående hos sonen
Theodor……………………………………… > 198,804: 85
eller tillhopa kr. 899,417: 74
3 svar på ”Willerdingarne i Göteborg”