Olivedal var en herrgård om låg på mark som arrenderades från Älvsborgs Kungsladugård. Huvudbyggnaden låg där kvarteret Rosengatan-Vegagatan-Olivedalsgatan och Alvhemsgatan idag ligger.
Marken för Olivedal tillhörde fram till slutet av 1700-talet Älvsborgs Kungsladugård, och kallades då Liljedal. Nyttjanderätten till gården Liljedal uppläts 1791 till vågmästare Bengt Sandberg, mot att han gjorde etthundra sextio mans dagsverken” eller betalade 8 skilling banco för varje dagsverke. Stadskamrer Hinric Bagger blev näste innehavare år 1798. Han överlät den i sin tur till Jonas Setterberg, som gick i konkurs varvid arrenderätten såldes på auktion 1806. Köpmannen Olof Melin köpte gården samma år och familjen Melin behöll egendomen fram till 1890, då Göteborgs stad förvärvade området.
Olivedal 1876
Olivedal 1901
CRA Fredberg om Olivedal:
Väster om Linnégatans ändpunkt, nära Slottsskogsgrindarna, finna vi ett gammalt lantställe med anor från äldre tider. Med sin vackra allé har det ett äkta svenskt herrgårdstycke och den vita manbyggnaden står kvar som en gengångare från svunna dagar, seende de moderna stenkolosserna brutalt tränga in mot de gröna gränserna. Stället har alla en lantgårds finare agremanger: en vacker gårdsplan med blommande rabatter, en lummig park med damm, småbryggor, lusthus och slingrande gångar, trädgård med fruktträd och bärbuskar och till sist en väl ansad köksträdgård. Det är, kort sagt, en verklig liten idyll här vid storstadsgränsen.
Olivedal, som stället benämnes, är det sista landeriet i denna trakt, vilket bevarat sin forna karaktär.
Olivedal
Det hör till den art av lantställen utanför stadsportarna vilka forna dagars förmögne köpmän förvärvade och bebyggde, för att där tillbringa sina vilostunder från mödorna vid pulpeter och kontorsböcker. Och denna förtänksamhet ha deras ättlingar alla skäl att prisa, ty dylika egendomar vägas i våra dagar upp med guld. För ett sekel sedan köptes de för summor, som vår tid med rätta betecknar som spottstyvrar.
Sedan 1807 är Olivedal knutet till en gren av den gamla Göteborgs-familjen Melin, vilken här utfört en betydlig odlargärning och i generationer vårdat ställets förnämitet. Den förste av släkten som bodde här var den duktige handelsmannen Olof Melin, vilken i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet i Göteborg drev en omfattande affär med ryska varor, vax och talg. Flera av hans ättlingar i andra och tredje led ha också ägnat sig åt köpenskapen. Så gamle Adolf Wilhelm Melin i den Waernska firman — på sin tid en av de mest ansedda männen på Göteborgsbörsen. Vidare den sistnämndes son Olof E. Melin, nu verksam i Göteborgs affärsliv och i flera år medlem av stadsrepresentationen.
Gamle A. W. Melins svärfar, J. H. N. Meyer, hade som preussisk löjtnant — inom parentes sagt hade han deltagit i slaget vid Waterloo — inkommit till Göteborg 1836, där han knutit bekantskap och affärsförbindelser med Melinarne. Löjtnanten bedrev industriell verksamhet med vaxtillverkning, som i dessa vaxljusens och talgljusens tider ju hade alla utsikter att gå. I denna bransch experimenterade han rätt mycket och fick begagna Olivedalsmarkerna för sina experiment med vaxblekning under bar himmel.
En del av trädgården kallas av denna anledning ännu i dag “Bleket”.
Egendomen omfattade vid den tiden ett mycket vidsträckt område med åkrar och ängar långt ned emot Djupedalen. Året 1890 införlivades Olivedal med staden och i årtiondet därefter sålde Melinska arvingarna en mängd byggnadstomter och främjade, enligt hävdvunnet sätt här i staden, genom ett bidrag av cirka 50,000 kr. till stadskassan för gatuanläggningar och planeringar uppkomsten av en ny stadsdel.
Trädgården, parken och manbyggnaden bibehållas i familjens besittning och bebos nu av A. W. Melins dotter, fröken Elisabeth Melin.
En svåger till Adolf W. Melin var österrikiske konsuln Carl Meyer, vilken återigen var son till den löjtnant Meyer, som bedrev vaxblekeri på Olivedal. Carl Meyer grundlade här 1861 en handels- och speditionsfirma med detta namn.
[…]
En gång i framtiden skall hela det nuvarande Olivedal omdanas enligt uppgjord plan. Rosengatan söder om egendomen, uppkallad efter landshövding Axel von Rosen, skall utvidgas, förses med förgårdar och dragas fram i en båge från Vegagatans södra del mitt för Ålderdomshemmet, norr om den från Slottsskogsparken utskjutande bergshöjden fram till Linnéplatsen. Alfhemsgatan skall framdragas söder om Olivedalsgatan och planeras med förgårdar på ömse sidor. Linnéplatsens västra begränsningslinje får en för bebyggande mera lämplig form. Området mellan Olivedals- och Rosengatorna skall bebyggas med sammanhängande hus, medan å området söder om den sistnämnda gatan endast enfamiljshus få uppföras.
Åren 1880-1890 tillkom den första flerfamiljsbebyggelsen, landshövdingehus längs Vegagatan. De sista landshövdingehusen i området byggdes mot slutet av 1920-talet vid Jungmansgatan. Eftersom området kring Jungmans- och Johannedalsgatorna i öst-västlig riktning är mycket kuperad – med en höjdskillnad på som mest 26 meter – gav detta höga stenmurar, långa trappor, och en bebyggelse i avsatser. En plan för vidare utbyggnad slogs fast 1893, och nästa större fas blev 1895-1930 med bostadshus, Viktoriaskolan (1875, första stenhuset), Oscar Fredriks kyrka samt Göteborgs ålderdomshem (1896, revs 1963, nybyggnader 1970 och 1973) vid Vegagatan vid Slottsskogen. Vidare planer för utbyggnad upprättades 1903 samt 1914, då gällande de västra och högt belägna delarna. På 1960-talet ersattes landhövdingehusbebyggelsen kring Vegagatan och Jungmansgatan med nybyggnader, och därefter revs ytterligare 20-tal hus och ersattes med nybyggen.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.