Lorensberg

Det som senare blev landeriet övertogs av Daniel Enerot (1720-1762) vid mitten av 1700-talet. Arrendet var 84 daler silvermynt. På ägorna odlades tobak. Enerot var 1749 rådman. Odlingarna omfattade år 1748 cirka 50 tunnland och årsskörden var omkring 118 000 skålpund. Efter honom var Johan Magnus Ekerman ägare av plantaget.

Området övergick 1758 till, tobaksfabrikören Andreas Damm. Damm utökade därmed sin tobaksodling utanför Kungsporten till 13,5 tunnland, då han sen 1747 också var i besittning av ett intilliggande plantage på 6,5 tunnland (senare känt som landeriet Kristinelund). Avkastningen på de båda plantagerna utgjorde 1758 totalt 14 400 skålpund tobaksblad, varför Damms rationellare odlingsmetoder troligen även givit resultat på det före detta Ekermanska plantaget.

Andreas Damm dog 1764, varefter de båda plantagen i stadens räkenskaper en tid uppfördes för sterbhuset. År 1770 övertogs det äldsta plantaget av sonen J.H. Damm och före detta Ekermans plantage av mågen, grosshandlaren Lorentz Petersén, gift med Johanna Sophia Damm tillsammans med sonen Fredrik Damm (1742-96). Petersén erlade samma grundarrende som svärfadern, 84 daler silvermynt, från 1777 uträknat i nya myntet till 14 riksdaler specie. År 1778 fick Petersén upplåtelse på en intilliggande äng om 5 tunnland, vilket dock ej uppläts med ständig besittningsrätt, utan på 30 år mot legan 5 riksdaler specie årligen. Lorens Petersen, brorson till Abraham Petersen, var en av Göteborgs allra rikaste män i slutet av 1700-talet.

Missväxtåret 1783 upphörde odlingarna, och blev istället till landerier med stora trädgårdsanläggningar samt sommarhus. Namnet Lorensberg tillkom troligen kom långt efter handlanden Lorens Peterséns död, som innehade ”plantaget” 1770-1800. Varken 1790, 1800 (bouppteckningen) eller 1811 förekommer namnet i officiella handlingar eller kartor.

Petersen dog år 1800 och i bouppteckningen tas änkan Johanna Sophia, född Damm (1746-1826) och sonen Johan Andreas Petersén (1771-1808) upp som arvingar.

Familjen Petersen sålde fastigheten 1823. Köpare av arrendet till landeriet var handlanden V.J. Valentin. Staden godkände emellertid inte honom och istället överläts egendomen till vinhandlaren A.H. Evers.

Evers ålades att öppna ett värdshus. 1827 togs egendomen och värdshuset över av traktören J.A Winberg som innan dess drev krogrörelse i det Kaulbarska huset vid Stora Torget (nuvarande Gustaf Adolfs Torg, hörnet där Börsen ligger idag). Under Winbergs tid kallades värdshuset och landeriet Winbergska plantaget. Manbyggnaden på Lorensberg vid denna tid var en enkel träbyggnad i två våningar. Vid Winbergs död övertogs värdshusrörelsen såväl som krogen inne i Göteborg av änkan och sonen. Skalden Wadman har för sin del nämnt Winbergskans krog vid Stora Torget i en dikt:

På doktor Dubbs födelsedag.

1 dag hör man ingen patient sig beklaga
Att medikamentet Var bittert att taga,
Ty doktorn förordnat blott kalfstek och vin.
Och huspigan, som varit bort och berättat
Hur sömnen var god och afföringen lättat,
Fick redigt besked med en fryntelig min.

De yngre doktorerna trafva så ledigt,
De äldre sig skynda förståndigt och sedigt
Och glömma att svänga med mage och käpp.
Långt innan sitt omlopp fullända de hunnit,
Från panna och kind alla skrynklor försvunnit,
Och ej syns en enda med hängande läpp.

Hvad kommer väl åt Eskulapii söner —
Har himmelen hört patienternas böner
Att röra de spräng-lärdas hjertan af sten?
Har väl nyårsafton med bläckade sedlar
Bevisat en kraft, som all stränghet förmedlar,
Och från glädjens patt vaccinerat hvaren?

Nej, ren i skomakar- och skräddar-schatullen
Förvaras af fåren den fjoriga ullen —
Den skördade grödan var uppäten mat.
Och mängden af alla, dem vätan gjort sjuka,
Är fattiga djeflar, som ingenting bruka
Och aldrig upptagas på läkarens stat.

Hvad är det då som deras uppsyn förgyller?
Polerade hakorna likna idyller,
Mungiporna mysa och ögonen le,
Chariterna smyckat hvarenda lekamen,
Paryrerna stått rigorösa examen,
Från hatten till stöflarne renborstade.

Jo, saken är den: deras ålderman firar
Af gagnelig lefnad, som samhället sirar,
Den sjuttiofemte sin födelsedag;.
Och hela embetet, båd gamla och unga,
Församlas att äta och dricka och sjunga
Inom ett förtroligt och broderligt lag.

Och derför syns ock fakultetens vaxstapel,
Så gul som om hösten en vissnande apel,
Arbeta på lunken, att hälften var nog.
Och lille kamraten med rödlätta kinden
Från Masthugget flyger som skatan för vinden
Att hinna i tid fram till Vinbergskans krog.
Javäl, detta uppsåt är lofligt och billigt —

I pappa Dubbs välgång deltaga vi villigt:
Han representerar förståndet i sta’n.
Vi gå i den närmaste källaresalen
Att tömma en skål ur den fulla pokalen
För samhällets nyttigaste veteran!

I slutet av 1830-talet gifte änkan Winberg sig med J.P. Andersson som snart sålde Lorensberg till musikdirektören Frans Cabré år 1840. Cabré byggde en teater på landeriets område såväl som en kägelbana och en dansbana. Även en skyttepaviljong uppfördes. Värdshuset med sin park förvandlades till ett mer tivoliartat nöjesetablissemang. Efter Cabré tog C.J. Lundell över Lorensberg tillsammans med Carl Benjamin Ekberg. Från 1860 var Lundell ende ägare.

1864 brann huvudbyggnaden och en rad uthus med mera på Lorensberg ner. Därefter låg verksamheten på stället nere. 1866 köptes Lorensberg av Robert J. Graf som nu blev restauratör efter att ha varit livsmedelshandlare. Han var gift med Emma f. Carlsson, dotter till slaktarmästaren Johannes Carlsson på Götaberg. Troligen fick han pengarna för köpet av Lorensberg genom sitt gifte. Under Grafs ledning blev det fart på verksamheten igen med teaterföreställningar, musik, ballonguppstigningar och fyrverkerier med mera. Han lät arkitekten A Heilborn anlägga en park av engelsk typ, som bland annat omfattade en restaurang med festvåning och uteservering och en musikpaviljong. Parken inhägnades med ett högt träplank. Huvudingången låg i hörnet av Kungsportsavenyn och Engelbrektsgatan.1869 restes en byst av J.A. Wadman i Lorensbergs park. 1884 ville Graf sälja Lorensberg till källarmästaren Gustaf Lundstedt, men istället löste staden in gården. Lundstedt arrenderade därefter värdshus- och nöjesverksamheten.

1884 uppförde Lundstedt en cirkusbyggnad i parkens sydöstra hörn, året efter byggdes den gamla teaterladan ut med en skridskobana och 1888 byggdes en ny musikpaviljong samt ett antal höga master avsedda för lindansare etc. Själva cirkusen var byggd i trä, men stallet av sten. I musikpaviljongen började varietéer uppföras. 1894 tog källarmästare V. Norman över från Lundstedt som arrendator. Norman satsade än mer på varietéer och inredde en byggnad som uppförts som matsal inför Göteborgsutställningen 1891 som teaterlokal. Varietélokalen gick under namnet Alhambra, från 1896 användes den i huvudsak till teater. 1898 togs Lorensberg över av Olof Möller. Han var innan dess källarmästare i Coldinuorden, för restaurangrörelsen på Heden under Göteborgsutställningen 1891, Societetshusets restaurang i Varberg och societetshuset på Styrsö-Bratten i hela sju år. Cirkus blev nu det viktigaste för Lorensbergs nöjesetablissemang.

Sophus A. Petersen tog över Lorensberg år 1910, han är inte besläktad med tidigare ägare med samma efternamn. Nu började en tid av upprustning och renovering. Ny statyer i parken, totalrenoverad restaurangbyggnad, Lorensbergsteatern byggdes (1916) och den gamla teaterbyggnaden upprustad och moderniserad. Det var den lokal som tidigare hette Alhambra, men nu kallades Folkteatern.

När Göteborgs nya stadsteater vid Götaplatsen stod klar 1934 byggdes Lorensbergsteatern om till biograf, förvärvad av skåningen och advokaten Sture Persson. Biografen las ner i september 1987 och lokalerna kom åter igen att användas som teater.

Från 1987 har Galenskaparna och After Shaves produktionsbolag Kulturtuben hyrt hela teatern av Göteborgs kommun. Kulturtuben i sin tur hyr ut teatern när de inte har egna uppsättningar att framföra. Teatern har på 2000-talet använts som bio under Göteborgs filmfestival.

Axel Engdahl arrenderade Folkteatern från 1903. På Folkteatern kom  bland andra Karl Gerhard att uppföra många av sina revyer. Olof Sandborg var chef från 1923. Teatern brann ner i januari 1942 och verksamheten flyttades då över till cirkusbyggnaden fram till att den revs år 1969.

I januari 1900 brann cirkusbyggnaden ner. En ny cirkusbyggnad uppfördes mycket snabbt och stod färdig i slutet av mars samma år. Förutom cirkusföreställningar användes byggnaden också för musikkonserter och andra nöjesföreställningar. På 1960-talet ägde många popkonserter, Beatles, Who, Spencer Davies Group Cream och Jimi Hendrix för att nämna några, rum i byggnaden. 1969 revs byggnaden och på platsen finns idag ett parkeringshus.

År 1950 stod Park Avenue Hotel, som är ritat av arkitekten Nils Einar Eriksson, färdigt. 1956 revs den gamla restaurangen för att ge plats åt hotellets restaurang, som lades parallellt med Kungsportsavenyn och som idag också innehåller en nattklubb.

Den siste arrendeinnehavaren av gamla Lorensberg var Sophus son Bengt Petersen.

1967 invigdes Göteborgs nya stadsbibliotek som ligger i en del av det som tidigare var Lorensbergsparken, i hörnet av Kungsportsavenyn och Berzeliigatan. Biblioteket byggdes om och ut åren 2012-2014.

Andra källor:
CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1923
Landala i ord och bild, 1962