Kaulbarska huset

På 1600-talet, då presidenten Bäfverfeldt här byggde sitt palats, bildade tomten förmodligen ett sammanhängande helt, från Torg till Östra Hamngatuhörnet.  Bäfverfeldtska huset användes sedermera som biskopsresidens, och under 1660 års riksdag lär ridderskapet i detsamma haft sina sammanträden. Vid 1669 års brand strök det med och tomten stod länge obebyggd, vanprydande platsen med skjul och bodar.

När det hus, vilket var Börsens föregångare uppfördes är svårt att veta. Det antages på ett håll vara byggt i 1600-talets sista år, enligt en annan uppgift skulle den rika fru Katarina Holst, född Ekmarck och änka efter köpmannen Jöns Holst, ha uppfört detsamma någon gång vid 1700-talets mitt.

Denna fru Holst blev gift med landshövdingen i Göteborgs och Bohuslän, generalen Johan Fredrik Kaulbars och hyrde efter detta gifte ut huset vid Stora torget. Det var ett ganska vackert hus med brutet tak, karakteristiskt genom sin prydliga portal, över vilken stadens vapen var i kalksten inhugget. Det kallades länge på 1700-talet Kaulbarska huset efter den ovan nämnde karolinen, vilken deltog i Carl XII:s norska fälttåg och var en av dem som den 30 november 1718 hittade hjältekonungens lik i löpgraven vid Fredrikssten. En tid hade också Frimurareorden sina sammankomster här. Året 1775 inköptes det av direktören i Ostindiska kompaniet Martin Holterman, vilken samma år sålde det till staden. Huru det  sedermera blev traktörsställe, känt än under namnet Engborgs källare,
än under namnet Winbergskans värdshus, har jag beskrivit i kapitlet om Gustaf Adolfs torg.


Denna källare — det forna Kaulbarska huset — som låg på Börsens nuvarande plats och som under Engborgs och fru Winbergs traktörsskap åtnjöt ett betydligt anseende, hade så småningom degraderats till en sylta, där pöbel och pack i krogrummen vid bägarnes klang förde busliv och lurade bönder och där övre våningen vid marknadstillfällen gav rum åt olika slags hundfröjder, uppvisningar av akrobater, harpospelerskor o. s. v., vilka utbasunades med trumpetstötar från våningens öppnade fönster.

En tid i 1800-talets förra hälvt var denna källare stadens gästgivaregård, vilken därför skulle förfoga över en större gårdsplan. En sådan fanns också, efter vad en gammal göteborgare berättat, mellan Engborgs och högvakten, avskild från torget medels ett ruskigt träplank. Detta stämde bra överens med värdshusbyggnaden, ty denna hade vanvårdats på allt sätt. Ytterväggarna visade svåra märken efter den avvittrade kalkrappningen och i undra våningens sönderslagna fönster hade man stoppat in trasiga dynor.

På Engborgska källartomten höllo marknadernas bondskjutsar till och då kan man förstå att det var si och så med renligheten. Under den förskräckliga koleraepidemien 1834 höll för övrigt staden upplag här av likkistor, vilka omålade och till ett antal av flera hundra lågo staplade i väntan på den hemska farsotens offer.

C.R.A. Fredberg

Ett svar på ”Kaulbarska huset”

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.