Familjen Tranchell lät först höra av sig under Svenska Ostindiska Kompaniets dagar. Först var det Pehr Tranchell som var kapten, först på fartyget Cronprins Gustaf 1785-1786 och sedan på Göteborg II resan 1788-1790. Bägge resorna gick till Kanton.
Därefter dyker hans kändare bror Jonas P. Tranchell (1740-1809) upp som superkargör på fartyget Prinsessan under Kantonresan 1802-1803 och på Maria Carolina under resan till Kanton 1806-1809. Hanvar dessutom kassör 1766-1795 och direktör 1795-1809. Från 1798 var också Jonas Tranchell en av delägarna i Svenska Ostindiska Kompaniets 4:e oktroj som upphörde 1806. Mellan 1786 och 1806 var dessutom en tredje broder, Carl Henrik Tranchell (1753-1822) sekreterare i Ostindiska Kompaniet.
Inte alla resor under den 4:e oktrojen gick med vinst men det förefaller som om Jonas Tranchell i all fall kom ur det hela med en aktningsvärd förmögenhet som sedan ärvdes av hans dotter Brita Cecilia Tranchell (1775-1863) och som sedan hamnade i släkten Waern genom hennes giftermål med Leonard Magnus Waern (1770-1854).
En annan bror, Sven Tranchell (1752-1817) fick en dotter, Brita Sofia Tranchell (1794-1831) som senare gifte sig med Anders Georg Levgren (1788-1857), son till grundaren av firman L. Levgren & Son. Han deltog också tre resor til Ostindien, 1777-1778 (Stockholms slott), 1782-1783 (Terra Nova) och 1783-1784 (Gustav III). Någon av bröderna i syskonskaran (det fanns i alla fall minst en till, Anders Tranchell) var rektor för Kungälvs stadsskola och i praktiken förmyndare för författaren och filosofen Thomas Thorild (1759-1808).
Resten av familjens öden som en del av göteborgssocieteten är knutet till Carl-Henriks son Jonas Tranchell (1794-1844) och hans olika barn. En dotter, Amalia Tranchell (1804-88) gifte in sig i släkten Kjellberg, en annan, Ulrika (1808-1887) i släkten Leffler.
En av Jonas Tranchells söner var Theodor W. Tranchell (1815-1889) som ägde en handelsfirma med en rederirörelse. Denne var också år 1850 en av initiativtagarna till Lindholmens varv (Lindholmens Verkstads AB, bildat 1853) 1858 sålde denna dock sitt aktieinnehav till AB Motala Verkstad. T.W. Tranchell var också kommunalpolitiker och gift med en dotter till H.J. Mattsson i handelsfirman Mattson & Braune som tillsammans med T.W. Tranchell ägde 3/4 av Lindholmens Verkstads AB från 1853. Även Mattsson & Braune sålde sin andel år 1858. Hans dotter Hulda Tranchell (1846 – ?) gifte sig med Carl Herslow (1836-1933).
En annan son till Jonas, Justus Tranchell (1818-1883) blev sockerbaron. Även denne var gift med en dotter till H.J. Mattsson. Dennes firma Mattsson & Braune var tillsammans med Frans-Henrik Kockum (vars dotter Anne-Sophie var gift med Christian Mattsson, son till H.J. Mattsson) grundare av sockerbruket i Landskrona. Justus Tranchell blev disponent för detta företag, från 1853 Skånska Sockerfabriks AB, varvid Mattsson & Braunes andel i företaget minskade. Efter Justus Tranchells död blev sonen Carl Tranchell (1849-1919) den ledande personen i Skånska Sockerbruks AB.
Carl Tranchell
Tillsammans med det största svenska sockerföretaget, familjen Ekmans D. Carnegie & Co byggde det av Carl Tranchell ledda bolaget ut produktionen vid olika bruk i Skåne och så småningom köpte man upp flera konkurrenter för att 1907 slå ihop i stort sett alla svenska sockerföretag i Svenska Sockerfabriks AB. De drivande bakom denna fusion var Carl Tranchell, Gustaf Ekman, Erik Frisell och Malte Sommelius. Den senare var från Petter Olssons Helsingborgsföretag och tillhörde den familj som från 1931 ägde Helsingborgs Dagblad. De andra 50 procenten ägs av familjen Ander. Både Carl Tranchell och hans far Justus hade också andra uppdrag inom det dåtida skånska näringslivet.
Idag finns också ett antal småföretag i Sverige som drivs av personer tillhörande släkten Tranchell.
Läs mer: HD1, Folk och Bygd, HD2, Landskrona Direkt, Örenäs slott, Landskrona Plus, Ostindiska Kompaniet, Populär Historia,
Andra källor:
Sven T. Kjellberg, Svenska Ostindiska Compagnierna, 1974
Historiska Museet, Ostindiefararen Göteborg, häfte 1992
Tore Frängsmyr, Ostindiska Kompaniet, 1976
Ivan Lind, Göteborgs Handel och Sjöfart 1637-1920, 1923
Carl. A Tiselius, Göteborg under kontinentaltiden 1808-1810, 1935
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
G. Bodman, Göteborgs äldre industri, 1923
H. Fröding, Berättelser ur Göteborgs äldre historia, 1919
8 svar på ”Tranchell – Ostindiska och socker”