Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Piratverksamhet – ett av ursprungen för den svenska kapitalismen

Del 1 av 12 i serien Kapare och pirater

Kapitalackumulationen som gjorde det möjligt för Sverige att utvecklas till ett kapitalistiskt land började på 1700-talet (i dessa sammanhang kan 1700-talet sägas ha fortsatt till omkring 1810). Det var fler sker som inträffade samtidigt under detta århundrade och som gjorde det möjligt med en omfattande kapitalackumulation i händerna på några få. Dels var det profiterna från slaveriet, från socker och tobak odlat med hjälp av slavar i Latinamerika, Västindien och USA. Detta bidrog till att familjer som Carnegie, EkmanRettig, Prytz, Sahlgren, Magnus, Melin, AlströmerSwartz och Ljunglöf kunde bli rika familjer.

En annan sak som bidrog till kapitalackumulationen under 1700-talet var de stora profiterna, vinsterna i Ostindiska kompaniet som hörde hemma i Göteborg. Dessa vinster kom till stor del från smuggling, smuggling av opium till Kina och smuggling av te till Storbritannien. Familjer som SahlgrenTranchellThamvon StockenströmGrillHahr, Chalmersaf Petersensaf SandebergOlbers och Bedoire, för att nämna några som blev rika delvis på grund av inblandning i Ostindiska kompaniet. Andra faktorer var en tilltagande export av trävaror och järn. Familjer som delvis blev rika på grund av sådan handel innefattar bland annat Ekman, Hall, Carnegie, Barclay, Röhss, Arfvidsson, Grill, Tottie, Arfwedson, Kjellberg, WijkWaern och Dickson.

Sen inträffade ytterligare en sak under 1700-talet som var ursprung till en stor kapitalackumulation. Den stora sillperioden ledde till en omfattande export av sill och sillolja (tran). Många familjer skaffade sig stora förmögenheter utifrån sill- och tranhandel. Några som kan nämnas är Ekman, Kjellberg, Oterdahl, Arfvidson, Bagge, Matzen, Beckman, Santesson och Schutz.

Vidare så innebar den så kallade kontinentalblockaden stora förtjänster för blockadbrytare och smugglare i Göteborg som ju användes som omlastningshamn för smugglingen till Storbritannien. Familjer som Björnberg gjorde stora förtjänster under denna tid liksom alla som exporterade trävaror och järn.

Den sista saken som bidrog till kapitalackumulationen under 1700-talet var piratverksamhet. Under två perioder tilläts kungligt sanktionerad piratverksamhet, så kallad kaparverksamhet. Den första perioden var i början av 1700-talet med start 1710 och slut 1719. Under denna period så skaffade sig familjer som Hedenberg, Gathenhielm, Aveman, Knape (ej att förväxla med Strömstierna som också hette Knape innan adlandet) och Utfall rikedomar genom kaperiverksamhet. Även etablerade borgare och adelsmän som Jonas Alström (senare Alströmer)Johan Andreas OlbersSebastian Tham, Hans Pettersson Wennerstierna (svåger till Sebastian Tham), Hans Calmes (1645-1710), Claes HabichtCarl Leffler, Rutger von Seth (troligen brorson till Hans Calmes fru) och Hans von Gerdes var ägare och delägare i kaparfartyg och deltog i kaperiverksamhet.

Många kapare under denna period tycks ha rekryterats från Storbritannien (ex. John Norcross, M. Wood) och Frankrike (ex. Petter de Bordieu, Simon S.t Leger, Jacob Pettersson Degenear) och inte så få av dem hade erfarenhet från sjöröveriverksamhet i Indiska Oceanen. Det fanns även många tyskar och holländare i kaparfartygens besättningar. En orsak till att det var många utländska män bland kaparna och i kaparfartygens besättningar var att det rådde förbud om att anställa svenska sjömän ombord på kaparfartyg.

Den svenske kungen Karl XII som utfärdade kaparbreven stod också i direkt kontakt med sjörövare i Indiska Oceanen med bas på Madagaskar. Bland annat när man undersökte möjligheterna för att starta ett Ostindiskt kompani.

Besättningsmän och kapare från kaparverksamhet i början av 1700-talet tycks ofta ha blivit anställda i svenska flottan eller Ostindiska kompaniet efter att de slutat som kapare. Många tidigare kapare blev höga officerare i den svenska flottan och många av flottans befäl var också kapare och/eller delägare i kaparfartyg. Däribland Johan (Jean) Gustaf Ankarstierna (1684-1714), Erik Siöblad (1647-1725), Johan Woldemar Stålhandske, Klas Ankarcreutz (1677-1730), Erik Andersson, Olof Anckarström (-1714), Karl Boström, Thomas Chapman (far till Fredrik Henrik af Chapman), Lars Collin, Lars Een, A. Falkengrén, Hans Hammar, Berend Hedenstierna, Henrik Hjortberg, KJ von Hoenstierna, Tage Lewerentz (1677-1731), J. Lind d.y., Nils Nilsson, Frans Rauvert, Gunnar Rijsberg, Anders  Schale (1678-1762), Erik Sparman, Anders Strömberg och Anders Thorsson (död 1711, svåger till Lars Gathenhielm).

Kaperiverksamheten var under vissa år mycket omfattande och orsakade problem med livsmedelsförsörjningen till Norge.  År 1771 tog exempelvis en dansk ostindiefarare med full last och vid en tdipunkt fanns det så många som 180 kapade fartyg i Göteborg.

Nästa period då kaparbrev utfärdats var i början av 1800-talet, närmare bestämt 1808-09 i samband kontinentalblockaden. Då skaffade sig bland annat familjerna Wijk och Gavin rikedomar genom att delta i kaperiverksamhet.

Kapitalackumulationen under 1700-talet och 1800-talet ägde till stor del rum i Göteborg.  Ostindiska hörde hemma där, handeln med produkter från slavplantager fördes oftast in i Sverige via Göteborg som var den närmaste hamnen till allting. Göteborg var en av de tre stora exporthamnarna för trävaror och järn (Gävle och Stockholm var de andra). Staden var också av naturliga skäl centrum för sillhandeln, för smugglingen under kontinentalblockaden och för kaperiverksamheten riktad mot främst danskarna.

Andra källor:
Olof Traung, Lars Gathenhielm, 1952
Sven T. Kjellberg, Svenska Ostindiska Compagnierna, 1974
Historiska Museet, Ostindiefararen Göteborg, häfte 1992
Tore Frängsmyr, Ostindiska Kompaniet, 1976
Ivan Lind, Göteborgs Handel och Sjöfart 1637-1920, 1923
Carl. A Tiselius, Göteborg under kontinentaltiden 1808-1810, 1935
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
G. Bodman, Göteborgs äldre industri, 1923
H. Fröding, Berättelser ur Göteborgs äldre historia, 1919
C.R.A. Fredberg, Det gamla Göteborg, 1923
Christina Dalhede, Viner, kvinnor, kapital, 2006
Christina Dalhede, Handelsfamiljer på Stormaktstidens Europamarknad, 2001

SerienavigationUtfall – pirater och direktörer >>
Advertisements

One Response to Piratverksamhet – ett av ursprungen för den svenska kapitalismen

  1. […] hade vi många statsanställda pirater i början på 1700-talet och i början av 1800-talet. Många av dem blev rika, exempelvis Lars Gathenhielm, Christian Gathenhielm, Peter Wennerstierna, Christoffer Hedenberg, […]

Kommentera