Den förste mannen med namnet David Amija, son till Johan Amija (-1641) som flyttade från Lübeck till Göteborg år 1626, i Göteborg levde mellan 1616-74. Den förste David Amija skaffade sig ett landeri som låg ungefär där Långgatorna ligger idag. Egendomen omfattade stora fruktträdgårdar och dessutom ett antal masthamnar. Landeriet förblev i familjens ägo i fem generationer, dvs intill den femte David Amija dog på 1790-talet. David Amija (I) var gift med Antoinette Herzen. Vidare var han representant för borgerskapet i Göteborg vid 1668 års riksdag och en av stadens större spannmålshandlare och redare. En syster till Antoinette Herzen, Sophia Herzen, var gift med Johan Amija d.y., bror till David Amija (I). Johan Amija d.y flyttade till Lindesberg och drev där en handelsrörelse med koppar.
Sonen till den förste David Amija hade samma namn, David Amija (1652-1706). Han var gift med Elisabeth von Saveland (1667-99), dotter till Johan von Saveland. Därmed var denne, David Amija (II), svåger till Sebastian Tham i dennes första äktenskap med Maria von Saveland (1669-96). Johan von Saveland var agent i Göteborg för den store bruksägaren Louis De Geer.
David Amija (II eller d.y.) var köpman, skeppsredare och korrespondent-kommissarie i kommerskollegium. Blev rådman i Göteborg år 1691. Han tycks ha övertagit såväl faderns som svärfaderns handelsverksamhet och handlade med handlade bl.a. med beck och tjära. Han var Göteborgs i särklass störste järnexportör på sin tid. Han anlade 1704 även, tillsammans med Hans Coopman, ett klädesmanufakturverk i Göteborg. Var som redare delägare i flera fartyg som också hade Anders Börjesson Gathe som delägare. Svenskt Biografiskt Lexikon skriver så här om David Amija d.y.s verksamhet:
Köpman, korrespondent-kommissarie i kommerskollegium 25 febr.1674; bisittare i köp- och handelsgillet vid dettas reorganisation genom magistraten 1681; vald till riksdagsman 1682 men undanbad sig detta uppdrag; rådman i Göeborg 19 okt. 1691.
Gift 13 juni 1682 med Elisabeth von Saweland, född 1667, död 1699 (begravd 24 dec), en mycket rik arvstagerska, dotter till handlanden Johan von Saweland, Louis De Geers agent i Göteborg.
Redan tidigt synas Göteborgs stora handelshus ha utbildat den kombination av kreditrörelse (”förlag”) med exporthandel och skeppsrederi, som varit utmärkande för deras – liksom för övriga stora exportfirmors – verksamhet ända fram till uppkomsten av de moderna affärsbankerna. Deras marknad var de stora bergslagsdistrikt, som hade sin naturliga utfartsväg över Vänern, förbi Göta älvs fall på den foruppfyllda ”Edsvägen” och så utför älven ned till Göteborg med strömbåtegillets båtar.
Från 1600-talet omtalas det, hur brukspatronerna städse erhöllo förskott på sin tillverkning för inköp av tackjärn och kol till stångjärnshamrarna, varefter avräkning skedde, då stångjärnet levererades. En mycket betydande affär av detta slag var det, som Amia bedrev. Bevarade processakter ge en klar inblick i hans rörelses art, och han nämnes obetingat främst bland stadens exportörer. Hans utskeppning lär ha överstigit 10.000 skeppund årligen, medan den, som kom honom närmast i omfattning (Volrath Tham 1692: se 4.24n) ej uppnådde 4000 skeppund.
Att han tillika var en stor skeppsredare faller nästan av sig själv och var säkerligen en nödvändig förutsättning för en framgångsrik exportverksamhet. A. inskränkte sig emellertid icke endast till sin huvudaffär. Han var intresserad i beck- och tjärhandeln, och 12 juli 1704 erhöllo han och köpmannen Hans Coopman samt deras medintressenter kammar- och kommerskollegiets privilegier för ett redan upprättat klädesmanufakturverk i Göteborg, som de ärnade utvidga och uppdriva.
Tack vare ett kraftigt stadsunderstöd hade trots rätt tryckta avsättningsförhållanden en ej föraktlig textilindustri uppammats i landet, och de fördelar, som erbjödos, kunde onekligen locka till att placera kapital i dylika företag. Omm A. och hans intressenter tillverkade gott och försvarligt kläde, som kunde vara allmänheten och armén till gagn, tillförsäkrades dem och deras folk, för såvitt manufakturiet anginge, frihet från skatt och alla pålagor, tullar och acciser undantagna, tull- och tolagsfrihet för alla råvaror, frånsett 1/8 % rekognition, samt frihet från inkvarteringar och värvningar. A. kom ju på grund av sin snart timade död ej att spela någon roll för manufakturiets vidare utveckling men företaget, som redan 1705 kunnat övertaga och fullgöra en leverans av 1.000 färdiga uniformer samt kläde och foder till ytterligare 1.000 dylika, visade sig kraftig nog att överleva Karl XII:s krig.
Systern till David Amija (II), Maria Sofia Amija, var gift med Henrik Jakob Hildebrand (1636-1719). Den senare var borgare och handelsman i Stockholm, men också verksam i Göteborg och stor exportör av järn från bruken i Värmland. Han agerade i allmänhet som ombud eller agent för svärfadern David Amija (I). Hildebrand och hans son med samma namn, Henrik Jakob Hildebrand (1707-75), var stora godsägare och bruksägare tillika några av Sveriges rikaste män. En annan son till David Amija (I) hade namnet Johan Amija.
Sonen till David Amija (II) hade också samma namn, David Amija (1664-1712, III) och var gift med Anna Dorotea Biehusen (1691-1729) som gifte om sig med Volrath Tham (1687-1737). Volrath Tham var son till Sebastian Tham. Antoinetta Maria Amija (1687-1721, syster till David Amija (III) var gift med Gabriel Welt (1669-1723), adlad Stierncrona år 1699 och en annan syster, Elisabeth Amija, var gift med Gabriel Welts bror Peter Welt (-1726), som adlades Stierncrona af Söderby. Ytterligare en bror, Lars Welt (1663-1707) adlades också, med samma namn som Gabriel Welt. Bröderna Welt/Stierncronas kusin Nils Welt (1661-1737) adlades Lilliecreutz år 1698. Nils Welts fru Christina Maria Schiller (1663-1737) var syster till Magnus Schiller, adlad Palmstierna (som ju fortfarande är en ledande överklassfamilj i Sverige).
Gabriel Stierncrona var en svensk ämbetsman, häradshövding, lagman och från 1719 den förste svenske justitiekanslern (JK). Kort före sin död 1723 blev han president i Svea hovrätt. Grundade tillsammans med Christopher Polhem Stjärnsunds manufakturverk. År 1715 var Gabriel Stierncrona Göteborgs rikaste person följd av Sebastian Tham, dennes syster Catharina Gripenstedt, Volrath Tham och Elisabeth Amija (ännu ej gift). Först därefter kom det folk som inte ingick i den närmaste släkten med familjerna Stierncrona, Amija och Tham. På åttonde plats kom Gerhard von Öltken, gift med en syster till Sebastian Tham.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
14 svar på ”Amija, von Saveland och Stierncrona”