Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Kristine kyrka

Tyska kyrkan, eller Christinæ kyrka, ligger i centrala Göteborg. Kyrkan fick sitt namn efter Gustav II Adolfs dotter, drottning Kristina. Kyrkan, med sitt torn i väster och koret i öster, ligger på det så kallde Lilla berget, idag med adress Norra Hamngatan 16, ett kvarter ifrån Gustav Adolfs torg. Salskyrkan är byggd i gult tegel och huvudbyggnaden inklusive koravslutningen (men dock inte tornet) är numera täckt med gulmålad spritputs. Området för Lilla Berget avgränsas av Smedje-, Post-, Tyggårds- och Köpmansgatorna.

Kyrkan har ett klockspel, byggt 1961, med 42 klockor. Tegelkyrkans torn ritades ursprungligen av Stockholmsarkitekten Carl Fredrik Adelcrantz som även ritat Drottningholmsteatern och delar av Stockholms slott. Altaruppsatsen ritades av Louis Jean Desprez och korfönstren av Reinhold Callmander.

Den växande tyska och holländska församlingen i Göteborg behövde i samband med stadens grundande ett ställe för sin religiösa utövning, och år 1623 beviljades byggandet av en egen kyrka med villkoren att prästen ”skulle hylla den rena lutherska läran och vara superintendenten underordnad”. Samtidigt bildade tyskar och holländare Göteborgs Tyska församling, där predikanten Wilhelm Longinus Kleinschmidt från Lübeck kontrakterades den 13 oktober 1623 med en lön på 200 daler silvermynt, fri bostad och kost.Han prästvigdes i början av 1624 i Skara, och höll de första gudstjänsterna i holländaren Pieter Janssons (Cuypers?) hörnhus vid ”Lilla Hamnen”, Västra Hamngatan ”ej lång från Kyrkobron” (senare Tyska bron). Huset tillhörde senare klensmeden Peter Jansson Brandt. Denna lokal användes endast under några månader.

År 1624 inköpte räntmästaren Gilius van Eijck för 300 daler silvermynt, det träkapell som använts i Nya Lödöse till församlingen, vilket samma år skänktes av van Eijck och placerades på den nuvarande kyrkans ”platz wid stora Hamnen i Norr”. Tillsammans med kostnader för uppförande och inredning steg dessa till 500 daler silvermynt. Redan i november 1622 hade magistraten avtalat med ”mästermakaren” Jan Claesen Biljl och Håkan Larsson om att uppföra en klockstapel på kyrktomten, åt norr till, för ett pris av 105 daler silvermynt. Kapellet tjänstgjorde i närmare tio år. År 1629 byggdes omkring kyrkplatsen ett staket, en fördämning vid hamnen och gatan stenbelades där. Träkyrkan flyttades 1633 från kyrkogårdens södra sida åt den Stora Hamnen till, bakåt, mot nordsidan till. Samtidigt lades grunden till en ny kyrka på dess plats.

1634 lades grundstenen till en ny kyrka i holländskt tegel på tomtens södra del, vid hamnen. Grundläggandet gjordes av de dåvarande kyrkoföreståndarna; burggreven Daniel Lange, presidenterna Peder Höger och Reutiger von Ackern, rådsförvanterne Johan Braun (Brun) och Johan Amija, handelsmännen Johan Hermesson Wacker och Hind. de wendt Botsack.Kyrkan skaffade sig ökat utrymme 1637 för kyrkobygget samt kyrkogård, genom att för 300 daler silvermynt, förvärva Olivier Pieterssen Egmonts tomt, vilken tidigare ägts av Johan Giese. Den utökade tomten fylldes ut med stora mängder sand. Den gamla träkyrkans utrymme var knapp, och 1637 köptes en angränsande tomt för att skapa bättre plats.

Drottning Christina beviljade 1635 tyska församlingen tre års inkomster av ”den lilla tullen”, vilken kom att inbringa 2 400 riksdaler. Då denna tull upphörde efter år tre, ersattes den genom ”den stora sjötullen”, vilken endast gav liten utdelning. Istället fick församlingen 1641 under två år hälften av ”stadsaccisen” och ”bakugnspengarna”, totalt 3 000 riksdaler. En tredje gång, 1647, inbringade ”accisen” och ”bakugnspengarna” 2 400 daler silvermynt. Åter beviljades dessa inkomster 1649 under två år, vilket gav 1 800 daler silverpengar.

År 1642 sprängdes delar av Lilla berget bort för de blivande gravplatserna, som därefter avgränsades från varandra genom tegelväggar. Kyrkans föreståndare upprättade 1643 ett kontrakt med byggmästarna Mårten Laurentz och Michael Messler om kyrkobygget, och 1644 uppfördes åt kanalsidan en mur runt kyrkogården. Ett tak byggdes 1644, täcktes med tegelpannor 1646, och 1647 lät man sätta in fönster. Samma år fylldes kyrkogården upp med sand och var därmed i funktion.

Kyrkan kunde invigas den 12 november 1648 av superintendenten, doktor Ericus Brunnius, som även höll en predikan på svenska. Brunnius fick som ett erkännande en förgylld bägare ”på 45 lod” av församlingen som hade kostat lika mycket i riksdaler. Denna kyrka fick namn efter den person som flera gånger skänkt pengar och beviljat privilegier (28 april 1649) till kyrkan, drottning Christina.

Privilegierna bekräftades därefter av Karl X Gustav den 13 februari 1655 och av Karl XI den 6 augusti 1673. Kapellet blev därefter skolhus och revs först 1649.

En predikstol blev klar 1656, där snickaren Michael Henneberg gjorde stommen och bildhuggaren Hans Swant utsmyckningen. Altaret hade 1629 erhållits från krigskommissarie C.K. Lilliecrona. Genom köpman Hans Jürgensens kom altaret sjövägen till Göteborg 1657. Postförvaltaren och Göteborgs tyske sekreterare Herman Schmidt skänkte 1659 en dopfunt. Genom insamlingar kunde mäster Hans Horn 1668 börja arbetet med att bygga en ny orgel, vilken dock gick upp i rök vid branden 1669.

En historisk händelse inträffade i kyrkan 1660. Efter kung Karl X Gustavs död i residenset, drygt 300 meter västerut, sammanträdde riksdagen den 16 februari i Christinæ kyrka för överläggning. Där beslutades att kungens testamente skulle förbli oöppnat till dess sorgehögtiderna avslutades, och att kungens änka och riksrådet skulle utöva regering.

Änkedrottning Hedvig Eleonora från Holstein-Gottorp skänkte 1661 en stor klocka till kyrkans torn. Fyra år tidigare hade kyrkan även fått sitt altare därifrån, som en gåva från ”den äldre systern Sta. Gertrud”.

I februari 1667 köpte föreståndaren generalmajor, baron Johan Wrangel två tomter för 425 daler silvermynt, närmast intill kyrkans västra sida. Först därefter gick det att gå runt kyrkan. Samtidigt öppnades förbindelsen från hamnen till Köpmansgatan upp.

Först tjugo år efter kyrkans invigning byttes kyrktornets enkla beteckning, mot en mer dekorativ spira, en ”8-kantig, 2 gånger genombruten tornhätta av trä och en utdragen spets med knopp och tillbehör 3 gånger bredden av stentornet.” Kontrakt slöts den 19 februari 1668 mellan kyrkans båda föreståndare Sivert Volkwart, David Amija och byggmästaren Michael Möller. Plåtslagaren Johan Olufsson började samma år att täcka det färdiga tornet med koppar.

Kyrkan var nästan färdigdekorerad – bland annat saknades tornets kopparbeklädnad – då en brand den 10 maj 1669 ödelade den helt. Skadorna uppskattades till 14 700 riksdaler. Genom guvernören, friherre Peter Sparre kunde församlingen först hålla sina gudstjänster i Kronhuset, därefter 1669-1672 genom biskopen Zacharias Klingenstjerna i gymnasiet på Domkyrkoplanen, i hörnet av Västra Hamngatan och Kungsgatan.

Tack vare rika gåvor kunde återuppbyggandet börja direkt. På våren 1670 skrevs kontrakt med Diedrich Wolff från Kristianstad som skulle laga de skadade murarna och återuppbygga det instörtade tornet. Men byggmästaren visade sig vara vårdslös och avskedades. Istället anlitades Lars Olofsson från Stockholm (byggde även Rådhuset) och mäster Hans Schmidt från Gräfsnäs. Den 11 augusti 1672 invigde pastor Westerman kyrkan, trots att det slutligen 45 meter (76 alnar) höga tornet stod klart först 1698. Regeringen hade 1670 som ersättning lovat 2 % av brandskadan, en summa som utbetalades med 300 riksdaler efter tre år samt ökades med 2/3. Kopparslagaren Caspar Wohlfahrt från Nürnberg började 1680 arbetet med kyrktakets kopparbeklädnad, som blev färdigt 1685.

Kyrkan har tre stora, antika ljuskronor av mässing, vilka undgick branden 1746. Två av dem är från 1684, skänkta av församlingsmedlemmarna Greve och Kock, och den tredje av ”herr Jörgensen” och är från 1657. Två mindre ljuskronor anses vara skänkta av drottning Kristina samt av Magnus Gabriel De la Gardie. Församlingen utökade altarutsmyckningen i träkyrkan med; 1634 hade man låtit göra nya altardukar och en nattvardskanna samt en oblatskål av silver. År 1635 fick kyrka en Luther-bibel med ”Veit Dietrichs summarier”, inbunden av bokbindare Thomas Kuhn såsom ett vackert prov på dennes hantverksfärdighet.

Till tornets uppförande kallades 1681 murarmästaren Lars Olufsson, som för arbetet beställde 200 000 holländska tegel. Men Lars Olufssons räkningar ansågs för höga, och han ersattes 1682 med dennes förre medarbetare på skeppet av kyrkan, Hans Schmidt, som blev klar med murarbetet 1683. Samtidigt beviljade Karl XI kyrkan 2000 daler silvermynt som hjälp. Ett förslag om träspirans utformning från överstelöjtnanten vid fortifikationen, Paul Ludvig Leyonsparre, godtogs och Hans Jacob Feyr från Stockholm anlitades för att bygga tornspiran ”76 alnar hög”. Feyer visade sig snart vara oduglig och avskedades. År 1697 gick uppdraget istället till Niclas Müller från Vogtland och byggmästare vid Kungl. Amiralitetet. Den 20 maj 1698 uppsattes krona och vindflöjel på spiran, och Wohlfahrt blev klar med kopparbeklädnaden den 7 augusti 1699. Den andra tyska kyrkan hade nu kostat 33 000 riksdaler.

Kyrkan har tre större klockor, där den största göts i Stockholm 1687 och transporterades med kronoskjuts. Den tredje klockan i ordning kom 1645. Det var en gåva av landshövding Nils Assersson Mannersköld och amiral Martin (Thyssens) Anckarhjelm]. Samtliga klockor smälte vid eldsvådan 1746, men göts om. På den stora klockan finns inskriptionen.

Kyrkan första orgel installerades 1690.

Tyska kyrkan på 1730-talet.

Tyska kyrkan på 1730-talet. Illustration av Eric Cederbourg.

Den 14 januari 1746 drabbades staden av ännu en förödande brand och kyrkan härjades svårt, men skeppets murar kunde dock återanvändas. ”Bau- und Zimmermeister” Johan Anders Reuss (†1762 i Göteborg) från Dresden, fick i maj samma år uppdraget att säkerställa murarnas skick samt göra färdigt tornet. I väntan på det skulle bygget förses med ett brädtak. I oktober samma år undertecknade Reuss ett kontrakt för de inre reparationerna; golv, valv, trappor, torninredning, dörrar med mera. De gamla murarna bildade ett 42 meter långt och 17 meter brett långhus.

Byggandet gick långsamt och först 1779 påbörjades kyrktornet, ritat av Carl Fredrik Adelcrantz. Byggmästare Adolf Ulrik Kirstein (1746–1806), skrev kontrakt den 10 mars 1779. Arvodet var 3 300 riksdaler specie, och arbetet skulle vara slutfört vid 1780 års utgång. Tornresningen var klar den 15 augusti 1779 respektive klätt med koppar den 19 oktober samma år. Kirsteins uppdrag ansågs avslutat den 25 augusti 1780, men än återstod mycket arbete med främst tornet. Först på hösten 1783 stod det nya tornet klart. Vid mitten av långhusets båda sidor finns en dörr med en portal, ursprungligen i spetsbågstil, men 1822 utbytt mot en i renässansstil. Tornet är 59 meter högt.

En ny orgel invigdes den 10 augusti 1788, predikstolen och altaret den 12 december 1798. De båda sistnämnda var en testamentarisk gåva av Johan Peter Holterman. Kyrkans tidigare predikstol såldes 1797 till Lysekils kyrka för 50 riksdaler specie. Den räddades undan branden 1746, och hade skapats 1672 av mäster Jääger i Stralsund samt skänkts till församlingen av borgmästaren H. Braun-Johann. Kyrkans taxeringsvärde 1889 var 400 500 kronor

1817 renoverade kyrkan med start på våren. Den 26 oktober 1817 var kyrkan klar med nya bänkar, fönster, utvidgat altare och ett nytt golv i sten. Först 1853–72 genomgick kyrkan en mera genomgripande förändring. Den fick då värmeledningar, ett nytt tak i sten, väggar och bänkar målades, ljuskronor och ornament förgylldes, med mera. Tyska kyrkan var först av kyrkorna i Göteborg med elektrisk belysning, 1896. En ny orgel kom på plats 1864.

Under golvet i kyrkan finnas ett 100-tal större och mindre gravar, främst församlingens prominenta medlemmar. Från den 3 oktober 1805 fick inga lik jordas i någon av Sveriges kyrkor. Bland gravarna märks: Överste David Sinclair, död i slaget vid Warschau 1656, amiral Martin Thijsen-Anckarhjelm, segrare vid Femern, död 1657, rådsherre Hans Macklier, framstående kommunalman, död 1666, översten och kommendanten i Göteborg Nils Påfvenfeldt, död 1675, kommersiepresident Abraham von Eyck, död 1677, landshövdingen och generalmajor Malcolm Hamilton, död 1699, landshövdingen över Göteborgs och Bohus län, Johan Benedict von Schönleben, död 1706, amiral Jacob de Prou, död 1711, borgmästaren och burggreven Hans von Gerdes, död 1723, justitiekanslern, friherre Tomas Fehman, död 1733, kommerserådet och direktöre för Ostindiska Kompaniet, Magnus Lagerström, död 1759, generallöjtnanten och överkommendanten i Göteborg, Johan David Zander, död 1762, generallöjtnanten och landshövdingen, friherre Jakob Ludvig von Saltza, död 1763, direktören för Ostindiska Kompaniet Abraham Grill, död 1768 och riksdagsman Volrath von Öltcken.

Redan den 11 december 1682 hade landshövdingen, fältmarskalk Rutger von Ascheberg låtit uppföra det Aschebergska gravkoret i kyrkans östra förlängning.

Tyska kyrkan 2015.

Tyska kyrkan 2015. Bild: Arild Vågen Licens: CC BY-SA 4.0

Text från Wikipedia.

Advertisements

One Response to Kristine kyrka

  1. […] Större delen av kvarteret upptas av Kristine Kyrka (Tyska kyrkan). […]

Kommentera