Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Landeri

Marieholm

Del 31 av 32 i serien Landerier

Marieholm var ett landeri i Gamlestaden i Göteborg, där landerimarken. Manbyggnaden revs 1938. År 1860 angavs landeriets areal till 74 tunnland och 15 kappland. Marieholms taxeringsvärde uppgick 1890 till 110 300 kronor och arealen till 8 718 500 kvadratfot. Huvudgården låg vid nuvarande Johan Gertssons gata 5-7, direkt nordväst om Gamlestadsbro vid Säveån.

Ett av fyra ursprungliga landerier som anlades på den mark där staden Nya Lödöse låg tidigare. De andra tre var Kviberg (också Gamlestadens landeri, senare Mariedal), Kristinedal och Ånäs.

Landeriets äldsta kända arrendator var sannolikt Gert Tommesson på 1600-talet(eller möjligen holländaren Tonnis Stoffelsson). Besittningsrätten tillföll hans änka och efter 1675 Johan Gjerdtsson (död 1692), troligen sonen i familjen. Det arrenderade området utgjorde cirka 50 tunnland – till stor del tidvis översvämmad mark. Området för landeriet började tidigt att bebyggas. En karta från 1696 visar en större byggnad.

Efterhand utökades området, troligen genom invallning av strandområden. En av ägarna, von Holten, skrev i slutet av 1700-talet:

”Nu begynte jag med all styrka odla den derwid belägna Stora Holmen på Holländskt sätt: genom fredsdikning, plöjning, återfyllning och dikning blev marken uppfriskad och jag skördade en wälsignad frukt för all möda, kostnad och besvär, …”

Efter Johan Gjerdtssons död 1692, avyttrade arvingarna besittningsrätten till handlanden Lars Bratt. Landeriet stannade i familjen Bratts ägo till 1727, då källarmästare Daniel Breides tog över. Breides arvingar avyttrade rättigheterna 1762 till commerse- och politieborgmästaren Lorentz Tanggren, med förbehållet att fru Adelheit Breide ”i sin lifstid må nyttja then uppå gården wid Landswägen stående byggning”.

Året efter köpet överlät Tanggren landeriet på sin dotter Maria och hennes man, skeppskaptenen Jacob Habicht. Namnet Marieholm förekommer första gången år 1800 som Mariæholm, och har eventuellt fått sitt namn efter dennes hustru, men det kan också vara efter parets efter dotter. Besittningsrätten såldes av Habicht 1792 till rådman Johan Minten. År 1807 köptes landeriet av kamrer Johan Jacob von Holten, som i sina memoarer berättar:

”Både jag och min Hustru hade en oemotståndlig längtan efter landlefnaden. Jag speculerade härs och twärs, att ernå en för oss passande lönande Egendom, och beslöt att inropa ett närbeläget landerie efter en Enka, för hvilken jag och min gamla wän, en Sockermästare, woro förmyndare; men när auctionsdagen kom, hade han sjelf lust att köpa det; jag war honom mycket förbunden, wille ej stöta wänskapen och måste alltså afstå derifrån. När denne wännen blifvit ägare deraf med förbehåll, att Enkan, som merendels war rusig, skulle så länge hon lefde, bo gratis på Egendomen; så hände sig lyckligtwis, att grannen näst intill, en Rådman, som lefde med sin kära hälft i beständig Antipathi, ej kunde trifvas på landet och fördenskull war hågad att sälja sitt Landeri. Jag fick köpa det för billigt pris, …”

von Holten mottog ofta inkvarteringar under krigsåren av trupper som passerade förbi. Bland andra var den populäre kronprinsen Karl August gäst här, då han besökte Göteborg. Han köpte sedermera Aspenäs säteri, dit han flyttade med sin familj samt arrenderade då bort Marieholm. von Holten avled år 1841 och efterträddes av sin son på Marieholm, hovrättsauskultanten Johan David von Holten. Marieholm löstes in av Göteborgs stad 1889 för 123 000 kronor. Beslutet togs av stadsfullmäktige den 5 september samma år. Skälet till förvärvet var främst att staden behövde marken som upplag för sina muddermassor från Göta älv.

landerier_ost4

Dessförinnan hade flera områden avsöndrats från landeriet; 1806 etablerades Mariebäck, där Gamlestadens första skola byggdes, 1859 avstyckades ytterligare en bit mark för folkskolans behov, 1880 ett område som blev landeriet Waterloo samt den mark som exproprierades för Bergslagernas järnvägar.

Manbyggnaden, som revs 1938, utgjordes av en cirka 28 meter lång tvåvånings byggnad, uppförd av timmer med yttre och inklädda knutar. Den hade under sin sista tid fungerat som polisstation. Yttertaket var ett enkelt sadeltak, täckt med rött, enkupigt tegel. Marieholm uppfördes sannolikt under 1700-talets senare hälft. Möjligen kan stadsarkitekten Carl Wilhelm Carlberg i Göteborg vara arkitekten. På den norra delen av Marieholms ägor låg Marielund, ett äldre cirka 15 meter långt bostadshus.

Göteborgs slakthus uppfördes på Marieholms marker 1903-05, efter ritningar av arkitekt Otto Dymling. Kostnaden uppgick till 3,4 miljoner kronor.

Stadsdelen (industriområdet) Marieholm såväl som Marieholmsgatan i stadsdelen Gamlestaden namngavs 1918 efter landeriet och därefter trafikleden Marieholmsleden 1972. Även järnvägsbron Marieholmsbron som går över Göta älv namngavs efter landeriet.

Huvuddelen av texten ursprungligen från Wikipedia. Editerad, rättad och förkortad.

Advertisements

Bellevue (Gamlestaden)

Del 30 av 32 i serien Landerier

Ursprungligen en del av Gamlestadens landeri (Kviberg).  Bellevue ägdes bland annat av Sally Heyman och Johan Jacob Ekman som köpte in flera av de delar (lotter) som det ursprungliga landeriet varit delat i.  Såldes ihop med Kviberg till staten av J.J. Ekman och Göteborgs stad år 1891.

landerier_ost6

Andra källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1923

Kviberg

Del 29 av 32 i serien Landerier

Ursprungligen en del av Gamlestadens landeri (Kviberg). I slutet av 1700-talet ägt av Christian Lund och därefter av bland annat Laurent Tarras, Carl Gustaf Brusewitz, Peter P. Ekman, Gustaf Henrik Ekman och Johan Jacob Ekman (Janne Ekman). Janne Ekman köpte också in Bellevue och andra delar av det ursprungliga landeriet Kviberg.

1891 såldes området till staten för 391 00o kronor enligt ett avtal mellan Ekman, Göteborgs stad och staten.  På ägorna byggde staten nya kaserner för Göta artilleriregemente som står kvar där än idag. 1895 stod kasernerna färdiga och regementet flyttade från befästningen på Kungshöjd till Kviberg. Vid denna tid låg ockå en kapplöpningsbana för hästar vid Kviberg. Militären är dock borta från Kviberg sen länge och en ny stadsdel har byggts på området.

Kvibergs kaserner

Kvibergs kaserner

Andra källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1923

Gamlestadens landeri (Mariedal)

Del 28 av 32 i serien Landerier

Landeri som låg där den gamla och tidigare SKF-fabriken ligger idag. Skapades vid upplösningen av Nylöse stad och omfattade de nordöstra delarna av den tidigare staden. Från början kallat Kviberg eller Gamlestadens landeri, senare Mariedal.

Landeriet som från början hette Kviberg var tidigt uppdelat på ett antal olika lotter där holländare bedrev trädgårdsodling och boskapsskötsel. I stadens räkenskaper 1643 upptas tre brukare: Petter Cornelisson, Direch Giisen (Giertsson?) och Estri Börjes. På 1700-talet är landeriet uppdelat i 6 delar. På flera av dessa har under 1700-talet mangårdsbyggnader funnits. Under 1800-talets senare del går en del av landeriet under namnet Mariedal, en annan under namnet Bellevue och ytterligare en under namnet Kviberg.

Mariedal innehades i slutet av 1600-talet av Johan Macklier och på 1700-talet av Wilhelm de Silentz såväl som av familjen Tham. I början av 1800-talet är en av innehavarna Laurent Tarras och på 1870-talet återfinns William McKay som äger. av hans dotter inlöstes landeriet för 80 000 kronor år 1885.

nya_lodose

Detalj ur karta från 1880, Regionarkivet GIV 74b. På kartan syns exempelvis landerierna Ånäs, Marieholm, Kristinedal och Waterloo samt resterna av Ny Lödöses vallgrav vilken löper i en halvcirkel kring Gamlestaden.

Andra källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1923

Kristinedal

Del 27 av 32 i serien Landerier

Landeri som etablerades redan på 1600-talet vid Nylöses upplösning som stad. Från början var det uppdelat på flera smålotter som förenades till en enhet först vid mitten av 1700-talet. Enligt uppgifter från 1760-talet anläggs ett landeri först av Gierdt Danielson som inkommit till Sverige från Hol- land under Gustav II Adolfs regeringstid. Under denna tid var landeriet uppdelat i en östlig och en västlig del. Den östliga delen innehades senare av Johan Gerdtsson som troligen är före- gångarens son. Östra hälften av landeriet kallades därför i början av 1700-talet för Johan Gerdtssons landeri.

Den västra delen omtalas i beskrivningen till 1696 års karta som bokhållare Åke Håkenssons gård i gamle stan, illustration 5. En intressent i denna del är Oluf Arvedsson som arrenderar gårdens kålgårdar som dessutom innehåller några fruktträd. Asmund Swahn köpte den västra delen av landeriet från bokhållaren Åke Håkansson. Efter Swahns död ärvdes det av hans son David Swahn och rådman Gabriel Kling, vilka år 1736 avyttrade det till kände Niclas Sahlgren.

Från 1730-talet innehades alltså hela landeriet av Niclas Sahlgren som också innehade Ånäs landeri på vars mark ett sockerbruk anlades. Under Sahlgrens tid besöktes gården bland annat av Carl von Linné. Efter Sahlgren tog Clas Alströmer över på Kristinedal. 1786 innehades landeriet av överste Benjamin Malmsköld pch på 1800-talet inneahdes stället av stadsmäklaren J.P. Ström och Anders Leffler.

1897 inlöste Göteborgs stad landeriet. Huvudbyggnaden på Kristinedals landeri stod kvar till 1960-talet då den revs för anläggandet av nya vägar och trafikplatser.

landerier_ost3

Andra källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1923

 

Ånäs landeri

Del 26 av 32 i serien Landerier
Endast för medlemmar

Stora Olskroken

Lilla och Stora Olskroken (1624 benämnd ”Wahammars äng”) kallades de landerier som låg strax norr om nuvarande Olskrokstorget. Namnet Olskroken är känt från mitten av 1600-talet, men man vet inte riktigt dess ursprung. Kanske var det ägaren till Stora Landeriet 1651-1671, Ollrich Steinkamp som gav upphov till namnet.

Området för Olskrokstorget tillhörde i mitten av 1800-talet Stora Olskroken i 12:e roten. I den stora utbyggnadsplanen för Göteborg som fastställdes 1866, ingick södra Olskroken som skulle användas till så kallade ”arbetarebostäder”, det var tydligt angivet med tretton kvarter. En reviderad plan för Olskroken fastställdes 1880 och de följande trettio åren byggdes landshövdingehus på större delen av området.

Härlanda

Del 24 av 32 i serien Landerier

Kallades Härlanda Äng långt in på 1700-talet. Under den tiden gick det landeri som sedan kom att heta Bagaregården under namnet Härlanda. Låg på Härlanda bys gamla marker som skänkts till Göteborgs stad ungefär där Härlanda nya kyrka ligger idag. Härlanda landeri kallades också Stora Härlanda.

Namnet Härlanda är belagt från 1474. Ovanför Härlanda nya kyrka finns idag Härlanda kyrkoruin, resterna av en 1100-talskyrka som revs 1528 på befallning av Gustav Vasa för att få byggmaterial till Nya Lödöse. Byn Härlanda donerades den 5 augusti 1474 till just Nya Lödöse och vid Göteborgs grundande överfördes ägandet till Göteborgs stad.

På 1600-talet kom Härlanda i borgmästare Wilhelm de Silentz ägo för att på 1700-talet ägas av Niclas Jacobson, Niclas von Jacobson, Niklas Arfvidsson och Olof Bredberg. PÅ 1800-talet återfinns Härlanda i G.B. Santessons ägo såväl som i L.G. Lundström, A.F. Haeger och F.A. Sylvans ägo.

År 1842 sålde staden besittningsrätten till landeriet Stora Härlanda och Kaggelyckan till lantbrukare L G Lundström, för 20 500 riksdaler banco, 1903 uppläts ett område på 600 000 kvadratfot (52 890 kvadratmeter) för 78 000 kronor till kronan för bygget av ett nytt fängelse. Fängelset togs i bruk 1907. 1916 återköpte staden landeriet (såväl Härlanda som Kaggelyckan) för 123 500 kronor. Dock först efter en rättslig process mot innehavaren Sylvan som ville ha 830 000 kronor. Själv hade Sylvan betalt 110 000 rdr riksmynt till Haeger som i sin tur betalt 65 000 rdr riksmynt till Lundström.

Härlanda

Härlanda 1925. Kyrkoruinen ligger under växtligheten i bildens framkant.

Gubbero

Del 22 av 32 i serien Landerier

Gubberon och Gubberoberg låg på den häradsallmänning som donerats till Göteborgs stad, och var tillsammans med Ranängarna betesmark för de omkringliggande örgrytegårdarna. Huvudbyggnaden – i nuvarande Kvarteret 69 Gubbero (då Landeriet nr 18 i 12:e roten) – uppfördes på 1750-talet av direktören i Svenska ostindiska kompaniet Magnus Lagerström och bevarades länge så väl till det yttre som till det inre av senare ägare. Från nuvarande Redbergsvägen gick en drygt 100 meter lång allé fram till huvudbyggnaden.

Den smålandsfödde garvaren Johan Fredrik Bauer (1729-1805) blev nästa ägare till Gubbero, och 1771 ansökte han hos tingsrätten om att få bebygga och odla upp en del av Gubberoberg. Bauer var dessutom jordbrukare i Kålltorp och Stora Rödjan, trankokare samt tegelfabrikör som arrendator av stadens tegelbruk. Han hade dessutom stadens fullmakt att från 1751 bedriva garverirörelse på andra sidan Gullbergsån, mitt emot Gubbero.

Sonen Johan Reinhold Bauer (1763-1801), kamrer vid militiestatens änke- och pupillkassa, tog efter faderns död över landeriet. Han var även innehavare av landeriet Kvibergsnäs 1778-1799. Johan Reinhold Bauer fungerade 1794 som ordförande i Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg. År 1807 köptes Gubbero av Johan Gradman, och då Gradman gjorde konkurs 1819 köpte hans hustru Gubbero från konkursboet för 13 500 riksdaler.

Under Johan Gradmans tid uppfördes på området en tobaksfabrik, där råvaran kom från Stampens tobaksplantager. Fabriken var i drift 1816-62. Gradman hade fått Kungl. Maj:ts tillstånd att anlägga ”Tobaksspinneri och Snusfabrik”. Under cirka 25 år var det stadens största fabrik i sin bransch. Verksamheten omsatte 13-15 000 riksdaler årligen. Efter Johan Gradmans död 1826 innehades den av hans änkefru J.E. Gradman, men redan den 16 september 1828 överlät hon privilegiet till sin bror Volrath Minten. Den 1 januari 1835 blev Oscar Ekman ny innehavare av fabriken, och han drev den fram till 1860. Därefter övertog C.D. Eggers fabriken, men drev den bara under cirka ett år.

Ekman hade redan från början – anonymt under sin omyndighet – varit delägare i verksamheten. Grosshandlare Johan Fredrik Silvander, kusin till fru Sara Lang som var gift med Oscar Ekmans styvfar, ansvarade för försäljningen av Gubberofabrikens produktion, och det föll sig därför naturligt att Ekman blev engagerad.

År 1828 såldes landeriet till den ryske konsuln i Göteborg, Conrad Friedrich Lang (1775–1850) och övergick sedan i styvsonen Oscar Ekmans ägo. Denne skänkte 1861 Gubbero till sin bror kommendörkapten Emil Ekman (1815-1900), som i sin tur skänkte en tomt från Gubbero – Höga Lyckan kallad – till byggandet av Sankt Pauli kyrka ovanför landeriet.

Under flera somrar på 1860-talet rådde det akut brist på dricksvatten i Olskroken och Bagaregården. För skattemedel grävdes därför en bra brunn på Gubbero år 1868. Vanligt folk tvingades dock att göra dagsverken hos Ekman för att få vatten. Fem år senare fick stadsdelen sitt första allmänna vatten. Gubbero hade 1869 ett taxeringsvärde på 8 000 riksdaler. År 1919 var taxeringsvärdet 55 000 kronor. Emil Ekman bodde kvar på Gubbero till år 1900 och hans fru till sin död 1907.

Landeribyggnaderna revs 1931-1934, och en stadsplan upprättades av Sten Branzell och Uno Åhrén. På området uppfördes 1937-1945 femvånings bostadshus i gult tegel. Arkitekter var bland andra R. Dahlberg, D. Grip och Erik Holmdal.

Av stadsfullmäktiges handlingar 1930 framgår vad som ingick i egendomen ”Gubbero” utöver landerimarken: ”Gubbero AB i egenskap av ägare till från 1 mantal Kärralund avsöndrad jord, kallad Gubbero, dels till 59/720-dels mantal Kålltorp Övergården, kallad Lilla Gubbero, och dels till 1.014 hektar, avsöndrad från 1/2 mantal Stora Torp, kallad Ranängsskiftet.

Redberg (Reberg)

Del 21 av 32 i serien Landerier

Landeri som också benämndes Reberg, låg på höjden invid nuvarande Redbergsplatsen. Ägaren av Redberg drev och ägde vanligtvis också Danska värdshuset med gästgiveri (också kallat Pryssekrogen). Det senare låg ungefär vid nuvarande Ånäsvägen 6 och var sannolikt äldre än landeriet. Ett värdshus kan ha funnits på platsen redan 1671.

År 1725 avstyckade stadsingenjören i Göteborg, Johan Eberhard Carlberg en tomt cirka 200 meter öster om Pryssekrogen (eller Danska Värdshuset), där Rebba tidigast 1730 uppförde ett hus som därmed grundade landeriet Reberg. Anders Rebba var gift med Anna Gerdsdotter, en ättling till de under 1600-talet inkomna holländska bönderna. I bouppteckningen efter Rebba 1748 upptags ”Hus och Gård på Stadens Landerije, Reberg kalladt” till ett värde av 1 000 daler silvermynt.

Gästgivaren Rebbas änka Anna hade gift om sig med gästgivaren Christian Neustedt, som ännu 1763 står för landeriet Redberget. År 1764 var det den ”ostindiske constapeln” Anders Andersson som blivit gästgivare på Redberget. Han var måg till Anders Rebba, gift med dottern Ester Helena Rebba.

Efter att gästgiveriet brunnit ner på natten mellan 4 och 5 december 1764, utfärdade magistraten ett ”Bewis för Gästgifwaren Anders Andersson i Reberget angående eldswådan therstädes: Borgmästare och Råd i Kongl. Siö- och Stapelstaden Götheborg och öfwer thes tilhörige Land göre witterligt, att althenstund Gästgifwaresfården Reberget, som til theras tjenst ifrån Danmark och Norrige, här utanför Drottninge Port och Skansen West Götha Lejon uppå Stadens grund är anlagd, natten mellan then 4 och 5 sistledne December, genom eldswåda blifwit af bränd, hwarwid gästgifwaren Anders Andersson förlorat jämte alla the å grunden stående hus en ansenlig del af den lösa egendomen, hwilken skada honom är uppgifwen bestiga till Tolftusende daler s:mts wärde; altså warder sådant gästgifwaren Anders Andersson härmed uppå begäran til bewis lemnadt.

Danska Värdshuset

Danska Värdshuset

Troligen var det Anders Andersson, som lät återuppbygga gästgivaregården, eftersom han ännu 1768 står som ägare. År 1770 hette gästgivaren Flyberg, som innhar både landeri och gästgiveri till sin död 1790. Vid denna tid ingick hela Redberget, mellan Nyfikeliden (senare Ånäsvägen) och fram till nuvarande Olskrokstorget i ”Danska Gästgifwaregårdens Ägor”. En glasmästare Magnus Börjesson blev därefter gästgivare i fyra år, varefter han sålde verksamheten till bouteillieuren Jonas Benedicht Schuberg, som 9 maj 1794 fick upplåtelsebrev på Reberg. Köpeskillingen var 1 483 16 skilling specie.

Fr. Wittrock köpte 1798 Reberg av Schuberg för 2 000 riksdaler specie. Av landerilängden att döma tycks Wittrock innehaft landeriet och gästgiveriet till 1819. 1822 står Wittrocks arvingar för nr 17 i tolfte roten (dvs gästgiveriet). Sven Lagergren köpte 1827 besittningsrätt och byggnader på ”landeriegendomen Ridberget, s.k. Danska Gästgifwaregården” av Wittrock för 1 600 riksdaler riksgälds och fick 1828 upplåtelse för densamma. 1825 angavs landeriet som ”Sergeanten J. M. Wittrocks hus” i landerilängden, och 1827 ägt av lantbrukaren J. M. Wittrock. År 1866 löste staden Göteborg in landeriet Redberget för 30 000 riksdaler. Danska värdshuset revs 1911.

Strax norr om nuvarande Redbergsplatsen, högst upp på Redberget, låg sedan Redbergslids Folkpark. 1886 restes där en paviljong med en scen där artister kunde uppträda. Paviljongen revs 1936.