Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Tranchell

Jonas Tranchell

jonas_tranchellJonas Tranchell föddes i juni 1740 i Kungälv och dog 1809-04-14 i Göteborg. Han var verksam i Svenska Ostindiska Kompaniet, först som kassör och från 1798 som direktör. Dessutom var har skattmästare i Göteborgs vetenskaps- och vitterhetssamhälle, ordförande i The Royal Bachelors Club i Göteborg och frimurare.

Hos honom och hans bror (kyrkoherden i Kungälv Anders Tranchell) bodde och underhölls skalden Thomas Thorild under sin skoltid, och även därefter var han Thorilds beskyddare. Han var bosatt på det s.k. Möllerska plantaget i Masthugget.

Tre av hans bröder var verksamma vid Ostindiska Kompaniet. En av dem, Johannes Tranchell, 1754-1805 blev sedermera blev svensk konsul på Ceylon och slutligen brittisk lantdomare där; dennes son Gustavus Adolphus Tranchell, 1787-1866, blev överste i brittiska armén.

Brodern Carl Henrik Tranchell (1753-1822) var sekreterare i Ostindiska Kompaniet under den fjärde oktrojen (1786-1806) och brodern Sven Tranchell var skeppspräst på minst två resor.

Advertisements

Prinsessan

Fregatt som byggdes  i Karlskrona på det dåvarande Pihlgarts varv (privat varv på Stumholmen). Byggmästare var Gilbert Sheldon. Längden var 41,57 m med bredd på 10,84 m. Hon sjösattes 1754.

jarramas2

Systerfregatten Jarramas.

Tiden innan Ostindiska Kompaniet

Fartyget som länge tjänstgjorde i Medelhavet som skydd för svenska handelsfartyg är känt från den så kallade Illerimaffären.

Första gången Illerim sändes till Medelhavet var 1773, då med gåvor till det marcokanska hovet. Nästa gång var 1779 och målet var återigen att åka till Tanger i Marocko med gåvor. Fartygets kapten David Ankarlo hade också utsetts till sändebud hos sultanen av Marocko. Med Marocko hade Sverige ett avtal om fred sen 1763. Ankarlo kvarstannade i Tanger och skeppets befäl överlämnades till  kapten Fust.

Fartyget lättade ankar den 26 april 1779 och satte kurs på Gibraltar. Då Spanien vid tillfället befann sig i krig med Storbritannien hade de dock beslutat om att blockera Gibraltar, något svenskarna inte förstod förrän de väl var i hamn. Den svenske ambassadören i Madrid hade dock fått meddelande om detta. Båtar som trots blockaden gick in i Gibraltar skulle konfiskeras, tas som pris. När kapten Fust informerade om att en blockad var på väg beslutade han att omedelbart lämna Gibraltar och gå till Malaga.

Dagen efter att Illerim anlänt till Malaga, informerades den svenske konsuln i Malaga, greve Lacy, om att skeppet inte skulle få lämna Malaga förrän spanske kungen gett sitt tillstånd till det. den svenska fregatten konfiskerade och det hölls en sjörättegång om saken i Spanien. Illerim och kapten Fust friades helt men redan innan des hade spanske kungen agerat på uppmaning av den svenska kungen och bestämt att svenskarna skulle får tillbaka fregatten. Ankarlo som var i Malaga på grund av konfiskation kunde överta befälet ombord. 29 oktober hölls så krigsrätt ombord varvid Fust dömdes som skyldig till att ha brutit mot sina instruktioner. Den 4 november lämnade Illerim Malaga för Tanger där kvarvarande gåvor överlämnades till sultanens hog. Illerim kvarstannade därefter i Medelhavet för att skydda svenska handelsfartyg då det inte gick att återvända till Sverige så sent på året. Till slut kom det också till en eldstrid med kapare:

Sedan fregatten Illerim frisläppts, avseglade major Ankario till Tanger, där han avlämnade de återstående presenterna, avsedda för sultanen av Marocko. Då årstiden ej möjliggjorde hemfärd, företog han kryssningar på Medelhavet för att skydda svenska handelsfartyg mot kapare. I februari 1780 anlände Illerim till Livorno, och kapten Pleij lämnar den 14 mars en rapport till ambassadör Ramel om dess senare öden.(74) Efter svåra stormväder, som skadat både segel och tackling, hade fregatten i höjd med Ibiza passerats aven kryssare med 24 kanoner. Man hade frågat major Ankarlo, vart fregatten var destinerat, varefter den återkommit flera gånger och avgivit några salvor, vilka besvarades av Illerim, så att det hördes ”ett fasligt sårl och skri av sårade besättningsmän”. Även Illerim hade lidit skador och förlorat bland andra sin chef, major Ankarlo, som svårt sårad förts till Malaga, där han inom kort avlidit av kallbrand, den 10 mars. Kapten Pleij, som övertagit befälet, säger sig vara beredd att begiva sig till hemlandet, så snart fregatten blivit försatt i segelbart skick. Det var en kutter, som anfallit Illerim, i själva verket en kapare under engelsk flagg, förd av en förrymd dansk sjöman. Detta hävdade den franske konsuln på Mallorca i en depesch till franske ambassadören i Madrid, något som ytterligare bestyrktes av den danske kaptenen i en tidning i Florens. (75) Efter incidenten vid Ibiza vände sig konsul Wetterström i Malaga till Ramel med en förfrågan, hur han skulle förhålla sig, om ”den allsmäktige Guden täcktes hädankalla major Ankarlo” , i synnerhet som kapten Fust ännu befann sig i arrest ombord och således ej kunde utöva något befäl.(76)

Illerim hemfördes därefter till Sverige under kapten Pleijs befäl. I Sverige följde ytterligare rättegång. Fust dömdes till döden för att ha åsidosatt sin plikt och inte lytt order, dvs ta strid med spanjorerna när de hotade med konfiskering. Han benådades dock av Gustaf III och efter en tid var han åter i tjänst i den svenska flottan.

Såldes  till Ostindiska kompaniet 1802 och fick namnet Prinsessan. Som ostindiefarare på 283 läster med 16 kanoner och 70 personers besättning.

1:a resan, till Kanton, 5/5 1802 – 31/8 1803

Kapten: Gabriel Gadd
Superkargör: Jonas P. Tranchell

2:a resan, till Ile de France och Kanton, 11/4 1804 – 11/5 1805

Kapten: Fredrik Minten
Superkargör: J.C. Pfarr

Efter tiden vid Ostindiska Kompaniet

Sänkt vid tullbryggan i Klippan.

Maria Carolina

Byggd i Frankrike, 320 3/5 läster, 10 kanoner, 80 man.

1:a resan, till Indien och Kanton, 30/5 1798 – 17/4 1800

Kapten: Isaac Ritterberg
Superkargör: Johan Dassau

2:a resan, till Kanton, 13/7 1801 – 23/9 1803

Kapten: Isaac Ritterberg, utresan, Zach. Kollinius, hemresan
Superkargör: Pehr Björkman

3:e resan, till Kanton, 15/6 1804 – 1/3 1806

Kapten: Johan Carl Strandman
Superkargör: Jonas P. Tranchell

styrmansfullmakt

Styrmansfullmakt för J.C Lüning som tredje styrman på Svenska Ostindiska Kompaniets skepp Maria Carolina till Kanton i Kina . Undertecknat 8/5 maj 1804.

Götheborg (II)

Götheborg_IITroligen byggt på varvet Viken med Johan Fredr. Roempke som skeppsbyggmästare. Enligt vissa uppgifter dock byggt på Gamla varvet. De två varven var grannar. 530 läster, 20 kanoner med 170 personers besättning.

1:a resan, till Kanton, 2/2 1788 – 13/5 1790

Kapten: Pehr Tranchell
Superkargörer: Georg Johan Conradi, Joh. Leon. Törngren

2:a resan, till Bombay och Kanton, 13/11 1791 – 12/6 1793

Kapten: Carl Gustaf Treutiger
Superkargörer: Peter Schenling, Joh. Leon. Törngren

3:e resan, till Kanton, 5/12 1795 – 8/3 1796

Kapten: Carl Gustaf Treutiger
Superkargör: Sebastian Heegg

Förlist vid Kap på utresan.

Cron Prins Gustaf

Skeppet ritat av F.H. af Chapman. Under 3:e oktrojen 480 läster, 28 kanoner, 154 man. Under 4:e oktrojen 488 (ommätt) 18 kanoner, 150 man. Enligt en källa byggt på varvet Terra Nova och enligt en annan källa på Clasons varv.

cronprinsgustaf

Cron Prins Gustaf på Stockholms redd

1:a resan, till Kanton, 19/12 1767 – 24/6 1769

Kapten: Carl Gustaf Lehman
Superkargörer: John Chambers (stannade i Kanton), Jean Abraham Grill (på hemresan)

Brev skrivet av John Chambers i Anyer (Anger) på västra Java

Anger d. 6 junij 1768.

Directeurerne i Giöthaborg

Sedan wår afresa från Cadiz d. 26 febr har allt gådt Lyckeligen och wäl, passerade Linien d. 21 Martii, sickte af öen Trinidad d. 30 Martii, Sickte af Caap d. 23 aprill, och fingo Sickte af kusten af Jawa wid Cannibas d. 1 Junij Matrosen Olof Norman uti mörkret om aftonen föll utur Tacklagen öfwer bord d. 21 Maij hwilket är den endaste olyckeliga händelsen som föreluppit. Skieppet för sig wäl uti Siön, och synes segla tämmeligen wäl. Capt Lehman har warit krasslig hela resan, nu något bättre.

Fägnar mig att finna hembgående skieppen Adolph Fredrick och Lovisa Ulrica passeradt här d. 5-te februari, att alt gådt lyckj. och wäl, wi ankommo hit igår wid middags tiden, har fylt wattn och woro i morros bittida segelfärdiga, när winden fogar afsegla wi, och hoppas näst

Guds hjielp komma i god tid till China. Framhärdar etc.

J. Chambers

2:a resan, till Kanton, 26/12 1769 – 23/6 1771

Kapten: Isaac Selle
Superkargör: Henric Herman af Ditmer

Skeppspräst ombord var Augustin Montelius.

3:e resan, till Kanton, 17/1 1774 – 16/6 1775

Kapten: Gabriel Ström
Superkargörer: Henric Herman af Ditmer, Anders Boetius (till Cadiz)

4:e resan, till Kanton, 31/3 1780 – 23/6 1781

Kapten: Peter Petterson
Superkargörer: Henric Herman af Ditmer, Eric Stockenström (stannade i Kanton)

5:e resan, till Kanton, 1/2 1782 – 26/7 1783

Kapten: Hans H. Clason
Superkargörer: Georg Johan Conradi

Enligt journalen: Avsegling från Göteborg 1/2 1782. Ankomst Kap 3/5 1782. Avresa från Kap 25/5 1782. Ankomst Angerij (Anyar) på Java 11/7 1782. Avresa från Anyar 15/7 1782. Ankomst Macao 17/8 1782. Ankomst Wampoa 19/8 1782. Avresa från Wampoa 14/1 1783. Ankomst Nordön (i Indonesien) 6/2 1783. Avresa från Nordön 16/2 1783. Ankomst Kap 21/4 1783. Avresa från Kap 3/5 1783. Ankomst Göteborg 26/7 1783.

Personalrulla (den är inte i överensstämmelse med hur det blev i verkligheten på alla punkter)

Ahlgren, B (Matros) sid 6
Ahlqvist, J (Jungman)
Almroth, Niclas (Kapten), var sannolikt aldrig kapten
Andersson, A G (Matros)
Andersson, C (Jungman)
Andersson, M (Jungman)
Andersson, Johannes (Matros)
Arfwidsson, Sven (Kvartermästare)
Arfwidsson, M (Matros)
Askling, G (Matros)
Bark, L Hind. (Matros)
Berg, J (Kypare)
Berglander, J (Kvartermästare)
Bergman, J S (Buteljör Math)
Bergman, Johan (Kvartermästare)
Bergman, E (Matros)
Bergström (Matros)
Björkwall, J (Matros)
Bladh, L S (Lärstyrman)
Blix, A (Styrman)
Blomberg, A (Timmerman)
Boman, E (Matros)
Boyalin, G (Matros)
Bramberg, Lars (Kvartermästare)
Bäck, J M (Kadett)
Börjesson, H (Jungman)
Candelin, P (Matros)
Carlsson, Erich (Timmerman)
Clase, C M (Konstapel)
Clason, Hans H (Styrman), var i verkligheten kapten på resan
Conradiee, J G (Superkargör)
Dahlgren, Johan (Jungman)
Edberg, L (Segelmakare Math)
Edberg, L (Skeppsgosse)
Ekman, L A (Skeppsgosse)
Erichsson, B (Matros)
Essenberg, E (Matros)
Fagerberg, Johan (Matros)
Fagergren, Jöns (Matros)
Falck, H (Matros)
Fogelberg, M (Buteljör)
Fogelberg, J (Matros)
Forsman, P (Matros)
Fortell, C (Båtsman)
Fredrichson, J (Skeppsgosse)
Fröje, S (Konstapel)
Fröman (Kock)
Granberg, A (Båtsmans Math)
Habicht, L (Konstapel)
Hagström, C E (Matros)
Hagström, A (Matros)
Hallberg, S (Matros)
Hallbom, A (Matros)
Hamström, P (Båtsmans Math)
Handqwist, Olof (Assistent)
Hedenberg, Börje (Matros)
Helljesson, J (Smed Math)
Hessellgren, E (Jungman)
Holm, Lars (Matros)
Holm, Börje (Jungman)
Holmertz, Anders Peter (Konstapel)
Holmstedt, J (Matros)
Hård, M (Matros)
Håsing, A (Matros)
Högberg, J (Matros)
Ingermansson, Johan (Timmerman)
Jacobson (Jungman)
Jansson, P (Matros)
Jansson, Carl (Matros)
Jonsson, L (Skeppsgosse)
Jungberg, H (Matros)
Jönsson, C F (Lärstyrman)
Kellin, E A (Jungman)
Khilman (Kadett)
Kiellblad (Jungman)
Klingberg (Timmerman)
Kollinius, B (Konstapel)
Kowerberg, H (Matros)
Kullman, O (Jungman)
Lack, P (Segelmakare)
Lange, D G (Fältskär)
Linberg, H (Matros)
Lindberg, E (Jungman)
Lindeman, Julius (Matros)
Listergren, L (Matros)
Lundahl, C (Matros)
Lundin, J (Jungman)
Lönroth, A (Matros)
Manguis, E D (Matros)
Melin, Eric Gust. (Skeppsskrivare)
Melin, A (Matros)
Mellberg, S (Matros)
Moberg, A (Timmerman)
Möller, Sven (Kvartermästare)
Mönberg, Lars (Matros)
Netterberg, N (Jungman)
Neyendorff, D S (Styrman)
Norling, P (Matros)
Norström, A (Smed)
Olbers, D N (Skeppsskrivare)
Olsson, G (Jungman)
Ophoff, S G (Fältskär)
Orell, G (Jungman)
Pettersson, P (Kadett)
Raudalin, A (Matros)
Ringblom, A (Jungman)
Rotlieb, E D (Kadett)
Ryberg, E (Matros)
Ryberg, H (Matros)
Ryberg, R (Matros)
Ryberg, S E (Matros)
Rörberg, Johannes (Matros)
Salmberg, A (Matros)
Sandberg, E (Hovmästare)
Sandberg, Math:s (Jungman)
Schierman, Fred: Ad: (Styrman)
Schörlin, Zack: (Kock)
Silvander, P (Styrman)
Siöberg, Nils (Matros)
Siöberg, S (Matros)
Siöström, J (Matros)
Smedberg, A (Jungman)
Stam, Erich (Matros)
Stenberg, Hans (Matros)
Stenfeldt, C M (Kadett)
Stierneroos, M J (Kadett)
Strandman, H (Konstapels Math)
Sundberg, E (Matros)
Sundbäck, Thore (Matros)
Swanberg, Petter (Matros)
Swenson, H (Matros)
Svensson, J (Matros)
Svensson, Carl (Matros)
Swensson, A (Jungman)
Söderberg, S (Jungman)
Södergren, C F (Präst)
Södermark, P (Matros)
Söderström, P (Jungman)
Törnros, H (Jungman)
Walin, Nils (Matros)
Wedelin, C (Jungman)
Venberg, J (Matros)
Wennerberg, A (Kvartermästare)
Vennerström, Sven (Jungman)
Vesterberg, Anton (Matros)
Westerberg, B (Matros)
Wetterberg, A (Kadett)
Wigrell, J D (Hovmästare Math)
Wingren, A (Lärstyrman)
Wolcken, L (Kypare Math)
Vårling, E (Matros)
Zengerleun, E (Jungman)
Åberg, L (Matros)
Åsberg, L (Jungman)
Öfwerman, J (Jungman)
Örn, Johan (Matros)
Öster, Olof (Matros)

6:e resan, till Kanton, 7/2 1785 – 22/7 1786

Kapten: Pehr Tranchell
Superkargörer: Georg Johan Conradi, Johan Dassau

7:e resan, till Kanton, 2/2 1788 – 13/5 1790

Kapten: Hans Henr. Clason
Superkargör: Sebastian Heegg

Theodor Wilhelm Tranchell

Theodor W. Tranchell (1815-1889) var son till Jonas Tranchell och bror till Justus Tranchell. Gift med Sofia Mattsson, dotter till H.J. Mattsson i handelsfirman Mattsson & Braune. Hans dotter Hulda Tranchell (1846 – ?) gifte sig med Carl Herslow (1836-1933).

Han ägde en handelsfirma med en rederirörelse.

Ett bolag ägde Lindholmens säteri på Hisingen gick i konkurs 1844 och ropades in på exekutiv auktion för Handelsaktiebolaget Mattsson & Braunes räkning. Huvudparten, 31/32-delar av egendomen, överläts nästan genast till två storbönder, som fortsatte att bedriva jordbruk. På den del som Mattsson & Braunes behöll, växte Lindholmens varv upp.

Familjen Tranchell, i vilken H.J. Mattssons dotter gift in sig, hade sjöfartsintressen och de insåg att en pågående statlig utredning rörande ”tillsyn af segelleden mellan Venern och hafvet samt om sättet för hamnanläggning i Göteborg” skulle innebära uppmuddring av Norra Älvstranden och därmed förbättra möjligheterna för en varvsrörelse. Rättsliga strider utbröt, där ägarna till de torrlagda vassarna krävde skadestånd. Inte förrän den 4 juni 1858 föll slutlig dom i målet. 1850 började Tranchell anlägga ett varv för att bygga järnfartyg på platsen.

På den första stapelbädden byggdes det första fartyget briggen Aurora som sjösattes 1848. År 1852 byggdes anläggningen ut med en mekanisk verkstad för ångfartyg, samt även en kostsam slip för sjösättning och upphalning av fartyg. Den traditionella kölhalningen som tillämpades för segelfartyg var direkt olämplig för ångbåtar. Tranchell beslöt att den första järnångaren – med namnet Gustaf II Adolf – skulle byggas. Kölen kunde sträckas vid årsskiftet 1852 och sjösättningen ägde rum den 13 december 1854. Ett separat bolag hade bildats för fartyget, med både svenska och tyska intressenter. Första provturen skedde den 18 april 1855. Fartyget var den största ångaren som byggts och ansågs vara den elegantaste.

Muddringsarbeten och den storslagna slipen hade lett till en ekonomisk kris och Mattsson och Tranchell fann det nödvändigt att 1853 bilda ett aktiebolag, Lindholmens Varvs- och Fabriksaktiebolag. Motala Verkstad övertog en fjärdedel av aktierna. Aktiekapitalet i Lindholmens Varvs- och Fabriks AB sattes till 200 000 kronor, varav Mattson & Braune och Th. W. Tranchell tog tre fjärdedelar. Motala Verkstads chef O. E. Carlsund hade nära förbindelser med Tranchell.

1858 övertog AB Motala Verkstad samtliga aktier i Lindholmen Varvs och Fabriks AB.

T.W. Tranchell var också kommunalpolitiker.

Carl Tranchell

Carl Tranchell

Carl Tranchell

Carl Tranchell, född 30 januari 1849 i Göteborg, död 11 januari 1919 på Örenäs slott utanför Landskrona, var en svensk ingenjör och industriman. Han var son till Justus Fredrik Tranchell (1818–1883) och efterträdde fadern som vd i Skånska Sockerfabriks AB. Far till tvillingarna Carl Fredrik Tranchell (1877-1979) och Harry Tranchell (1877-1952).

Tranchell var elev vid Teknologiska institutet 1866–1869 och företog därefter en studieresa till Tyskland, där han vid sockerfabriken i Irxleben under ledning av en av dåtidens främsta sockertekniker, Schulz, ingående studerade betsockerfabrikationen.

Efter återkomsten till Sverige fick han i uppdrag att anlägga en sockerfabrik i Halmstad, vars chef han blev, men återkallades 1872 av fadern till Landskrona som teknisk ledare för Landskronafabrikerna.

Tillsammans med det största svenska sockerföretaget, familjen Ekmans D. Carnegie & Co i Göteborg, byggde det av Carl Tranchell ledda bolaget ut produktionen vid olika bruk i Skåne. Så småningom köpte man upp flera konkurrenter för att 1907 slå ihop i stort sett alla svenska sockerföretag i Svenska Sockerfabriks AB. De drivande bakom denna fusion var Carl Tranchell, Gustaf Ekman, Erik Frisell och Malte Sommelius. Den senare var från Petter Olssons Helsingborgsföretag och tillhörde den familj som från 1931 till 2014 ägde Helsingborgs Dagblad.

Carl Tranchell var VD i Svenska Sockerfabriks AB till 1916, då han av hälsoskäl drog sig tillbaka till sin egendom Örenäs norr om Landskrona. 1912 valdes han till ledamot av Lantbruksakademien.

Förutom sina åtaganden i den privata sektorn som företagsledare var Tranchell under sin Landskronatid ordförande i drätselkammare och stadsfullmäktige samt ordförande eller styrelseledamot i en stor mängd enskilda affärsföretag av olika art, fabriks-, bank- och järnvägsbolag. Han var också styrelseledamot och från 1915 ordförande i Sveriges industriförbund.

Carl Fredrik Tranchell blev efter fadern verkställande direktör för Svenska Sockerfabriks AB.

Justus Tranchell

Justus_Tranchell_JP_486924aJustus Fredrik Tranchell, född 28 april 1818 i Göteborg, död 1883 i Landskrona, var en svensk disponent och politiker. Från en familj som var var aktiva på en lång rad sätt i Ostindiska kompaniet, som delägare, kaptener och superkargörer. Son till Jonas Tranchell (1794-1844),  bror till Theodor Wilhelm Tranchell (1815-1889) och far till Carl Tranchell+ (1849-1919).

Han var gift med en dotter till H.J. Mattsson. Dennes firma Mattsson & Braune var tillsammans med Frans-Henrik Kockum (vars dotter Anne-Sophie var gift med Christian Mattsson, son till H.J. Mattsson) ägare av sockerbruket i Landskrona. Justus Tranchell blev disponent för detta företag, från 1853 Skånska Sockerfabriks AB, varvid Mattsson & Braunes andel i företaget minskade:

Justus Tranchell har gift sig med Amalia Mattsson, och har sedan blivit disponent för anläggningen i Landskrona. Den nya fabriken krävde kapitalförstärkning, den kom Frans Henrik Kockum i Malmö att stå för. Kockums dotter har gift sig med Mattssons son 1851. Av ekonomiska skäl bildades företaget H. J.Mattsson och co, sen övertog de den skånska sockerfabriken i Landskrona.

Tranchell, Kockum och Mattsson har tecknat själva sig för 500 aktier, eftersom den nya fabriken krävde tillskott och några andra godsägare från Helsingborg och Malmö undertecknade uppropet.

Skånska Sockerfabriksaktiebolaget bildades 14 juni 1853 och den första bolagsstämman hölls 20 december i Landskrona. För att kunna utvidga anläggningen och bygga en ny råsockerfabrik köpte de Wrangelska huset.

År 1853 uppstod problem vid den nya sockerfabriken på Säbyholm, den krävde total omläggning av jordbruksdriften.

Betsockerindustrin i Tyskland har hunnit längre med uppbyggandet därför har de i Landskrona fått hjälp av tyska experter. Det var Frans Schatten som manövrerade sig och blir chef i den nya fabriken. Men det var från början tänkt att Justus Tranchell skulle varit disponent för de båda fabrikerna. Efter en tid har Tranchell lyckats ta ansvaret för jordbruket, och vill återställa arbetsron bland folket. Arbete mellan svenskar och tyskar fungerade inte, det var bråk mellan dem och detta ledde till att de anställda, från inspektorn till drängarna, blev uppsagda.

Efter en studieresa till tyska betsockerfabriker 1855 vill Tranchell skaffa mer erfarenhet. När han kom tillbaka gjorde han en del förändringar av produktionen i Landskrona.

Ekonomisk nedgång satte Tranchell på nya prov och han åkte till England för att skaffa ny bankkredit till sitt bolag. Tranchells imperium växte och blomstrade och omfattade 500 anställda.

Efter Justus Tranchells död blev sonen Carl Tranchell (1849-1919) den ledande personen i Skånska Sockerfabriks AB.

Som riksdagsman var han ledamot av riksdagens andra kammare.

Burgården (Norra Burgården)

Del 19 av 32 i serien Landerier

Landeriet Burgården uppläts år 1638 till Jan de Bur (Buur, Buer, Johan van Buren) som ursprungligen kom från Nederländerna. Gården (och området) har sitt namn efter honom och det har också bergen söderut från Johanneberg, Buråsbergen, med den där idag liggande stadsdelen Burås. 1871 innehade hans arvingar fortfarande landeriet, från 1652 Wilhelm Gijssen, trolig svärson till Jan de Bur, eventuellt gift med Jan de Burs änka. Nästa ägare var Mauritz van der Beck, också han från Nederländerna. Efter van der Beck var Adam Herwegh innehavare av landeriet och därefter Abraham van Eyck.

bureg

Norra Burgårdens landeri (Foto 1900)

I slutet av 1600-talet fick göteborgsbiskopen Johan Carlberg (1638-1701) besittningsrätt till Burgården. Han var far till Johan Eberhard Carlberg(den förste stadsingenjören i Göteborg), Bengt Wilhelm Carlberg, stadsingenjör och stadsarkitekt (1696-1778) och farfar till Carl Wilhelm Carlberg (1746-1814), också denna stadsarkitekt. Biskopen var också i besittning av Underås. Efter biskopen var bland annat klädesfabrikanten Johan Thornton såväl som medlemmar i familjen Santesson och Carl Henrik Tranchell (far till Jonas Tranchell) innehavare. 1822 dog C.H. Tranchell och familjen Dahl blev innehavare. Jacob Dahl drev bland annat bryggeri på egendomen först halvan av 1800-talet.

I mitten av 1800-talet delades landeriet i två delar Norra respektive Södra Burgårdens landerier. Efter delningen tycks bryggeriverksamheten ha tillhört Södra Burgården. Bryggeriverksamheten övertogs av en S.A. Svensson och det leddes senare under en längre tid av hans styvson, Johan Björkfeldt, som studerat bryggeriverksamhet i Tyskland. Norra Burgården tycks därefter till stor del ha innehafts av präster.

Norra Burgårdens landeri såldes till Göteborgs stad år 1897. Byggnaderna fick förfalla och revs år 1936. Vid rivningen fann man husrester från 1600-talet.

Burgården

Norra Burgården från Mölndalsån

Burgården

Norra Burgården

Andra källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg

Tranchell – Ostindiska och socker

Del 7 av 26 i serien Göteborgskapitalet

Familjen Tranchell lät först höra av sig under Svenska Ostindiska Kompaniets dagar. Först var det Pehr Tranchell som var kapten, först på fartyget Cronprins Gustaf 1785-1786 och sedan på Göteborg II resan 1788-1790. Bägge resorna gick till Kanton.

Därefter dyker hans kändare bror Jonas P. Tranchell (1740-1809) upp som superkargör på fartyget Prinsessan under Kantonresan 1802-1803 och på Maria Carolina under resan till Kanton 1806-1809. Hanvar dessutom kassör 1766-1795 och direktör 1795-1809. Från 1798 var också Jonas Tranchell en av delägarna i Svenska Ostindiska Kompaniets 4:e oktroj som upphörde 1806. Mellan 1786 och 1806 var dessutom en tredje broder, Carl Henrik Tranchell (1753-1822) sekreterare i Ostindiska Kompaniet.

Inte alla resor under den 4:e oktrojen gick med vinst men det förefaller som om Jonas Tranchell i all fall kom ur det hela med en aktningsvärd förmögenhet som sedan ärvdes av hans dotter Brita Cecilia Tranchell (1775-1863) och som sedan hamnade i släkten Waern genom hennes giftermål med Leonard Magnus Waern (1770-1854).

En annan bror, Sven Tranchell (1752-1817) fick en dotter, Brita Sofia Tranchell (1794-1831) som senare gifte sig med Anders Georg Levgren (1788-1857), son till grundaren av firman L. Levgren & Son. Han deltog också tre resor til Ostindien, 1777-1778 (Stockholms slott), 1782-1783 (Terra Nova) och 1783-1784 (Gustav III). Någon av bröderna i syskonskaran (det fanns i alla fall minst en till, Anders Tranchell) var rektor för Kungälvs stadsskola och i praktiken förmyndare för författaren och filosofen Thomas Thorild (1759-1808).

Resten av familjens öden som en del av göteborgssocieteten är knutet till Carl-Henriks son Jonas Tranchell (1794-1844) och hans olika barn. En dotter, Amalia Tranchell (1804-88) gifte in sig i släkten Kjellberg, en annan, Ulrika (1808-1887) i släkten Leffler.

En av Jonas Tranchells söner var Theodor W. Tranchell (1815-1889) som ägde en handelsfirma med en rederirörelse. Denne var också år 1850 en av initiativtagarna till Lindholmens varv (Lindholmens Verkstads AB, bildat 1853) 1858 sålde denna dock sitt aktieinnehav till AB Motala Verkstad. T.W. Tranchell var också kommunalpolitiker och gift med en dotter till H.J. Mattsson i handelsfirman Mattson & Braune som tillsammans med T.W. Tranchell ägde 3/4 av Lindholmens Verkstads AB från 1853. Även Mattsson & Braune sålde sin andel år 1858. Hans dotter Hulda Tranchell (1846 – ?) gifte sig med Carl Herslow (1836-1933).

En annan son till Jonas, Justus Tranchell (1818-1883) blev sockerbaron. Även denne var gift med en dotter till H.J. Mattsson. Dennes firma Mattsson & Braune var tillsammans med Frans-Henrik Kockum (vars dotter Anne-Sophie var gift med Christian Mattsson, son till H.J. Mattsson) grundare av sockerbruket i Landskrona. Justus Tranchell blev disponent för detta företag, från 1853 Skånska Sockerfabriks AB, varvid Mattsson & Braunes andel i företaget minskade. Efter Justus Tranchells död blev sonen Carl Tranchell (1849-1919) den ledande personen i Skånska Sockerbruks AB.

Carl Tranchell

Carl Tranchell

Tillsammans med det största svenska sockerföretaget, familjen Ekmans D. Carnegie & Co byggde det av Carl Tranchell ledda bolaget ut produktionen vid olika bruk i Skåne och så småningom köpte man upp flera konkurrenter för att 1907 slå ihop i stort sett alla svenska sockerföretag i Svenska Sockerfabriks AB. De drivande bakom denna fusion var Carl Tranchell, Gustaf Ekman, Erik Frisell och Malte Sommelius. Den senare var från Petter Olssons Helsingborgsföretag och tillhörde den familj som från 1931 ägde Helsingborgs Dagblad. De andra 50 procenten ägs av familjen Ander. Både Carl Tranchell och hans far Justus hade också andra uppdrag inom det dåtida skånska näringslivet.

Idag finns också ett antal småföretag i Sverige som drivs av personer tillhörande släkten Tranchell.

Läs mer: HD1, Folk och Bygd, HD2, Landskrona Direkt, Örenäs slott, Landskrona Plus, Ostindiska Kompaniet, Populär Historia,

Andra källor:

Sven T. Kjellberg, Svenska Ostindiska Compagnierna, 1974
Historiska Museet, Ostindiefararen Göteborg, häfte 1992
Tore Frängsmyr, Ostindiska Kompaniet, 1976
Ivan Lind, Göteborgs Handel och Sjöfart 1637-1920, 1923
Carl. A Tiselius, Göteborg under kontinentaltiden 1808-1810, 1935
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
G. Bodman, Göteborgs äldre industri, 1923
H. Fröding, Berättelser ur Göteborgs äldre historia, 1919