Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Schutz

Kvarteret Frimuraren

Kvarteret Frimuraren är ett kvarter i centrala Göteborg i stadsdelen Inom Vallgraven som ligger mellan Korsgatan-Södra Hamngatan-Östra Hamngatan-Drottninggatan. Beboddes under 1600-talet främst av nederländska handelsmän.

På kvällen den 14 april 1721 utbröt en brand i ett hus på Holländaregatan (nuvarande Drottninggatan) och hela kvarteret brann ner. Totalt förstördes 213 byggnader i branden. Det utgick ett påbud från regeringen att de nya husen skulle uppföras i sten eller korsvirke, men trots detta kom de flesta nya husen att uppföras i trä.

Tomterna längs Drottninggatan tillhörde fjärde roten och de längs Södra Hamngatan och Östra Hamngatan tillhörde femte roten. Från 1923 ändrades den administrativa indelningen varvid kvarteret namngavs efter Frimurarlogens verksamhet i kvarteret. Större förändringar skedde år 1978, då Svenska Handelsbankens hus uppfördes i den östra delen och år 2001, då Riksbankshuset byggdes om.

Den 20 december 1802 eldhärjades staden åter och hela kvarteret brann ner. Det Arfvidsonska stenhuset vid Södra Hamngatan 29 skadades, men i övrigt hade kvarterets byggnader bestått av trähus, vilka totalförstördes. Efter branden diskuterades en ny reglering av tomterna, vilken stadsarkitekten Carl Wilhelm Carlberg motsatte sig. Bland annat föreslogs att Korsgatan skulle breddas. En tomtkartbok med rotenummer och mått färdigställdes 1809–1810, och den är den ännu gällande, även om beteckningarna ändrades vid den nya kvartersindelningen 1923. Det har även skett sammanslagningar av tomtnummer, i de fall tomterna haft samma ägare.

Efter branden 1802 förändrades stadsbilden och de gamla trähusen ersattes med en lång rad trevåningshus med varierande stil, men ändå anpassade till varandra. Den förändringen omfattade även det intilliggande kvarteret Kommerserådet. Enhetligheten kom genom åren att förändras, bland annat genom uppförandet av Riksbankshuset på 1880-talet och Livförsäkringsbolaget Nordstjernans hus år 1907.

Tomter enligt Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 4, tomt 110, Westerman, Braun-Johan, Hägg, Aman, von Ackern, Olbers, Törnsten, Rydin, Heyman
Rote 4, tomt 111, Knipe (Knip), de Block, Meijer, Band, Lake, Gieseke, Bornander, Bagge, Wahrenberg, Liedbom, Walcke, Warburg, Blidberg
Rote 4, tomt 112, Meijer, Damby, Jordan, Örtegren, Coopman, Riksbankshuset
Rote 4, tomt 113, Wernle, Lillia, Braun Johan, Cederflycht, Grill, Tham, Arfvidson, Roos, Sjöberg, Drottninggatan 30
Rote 4, tomt 114, Wernle, Kock, Arfwedsson, Hamilton, Hammarin (Hammarberg), Liedgren, Holmgren, Kullman, Matzen, Dahl, Bagge, Frimurarlogen
Rote 4, tomt 115, Dreijer, Braun, Hacker, Lamberg, Brun, Sandberg, Kjellberg, Blidberg, Zachrisson, Wesslau, Natt & Dag, Antonsonska huset
Rote 5, tomt 18, Schröder, Bratt, Lamberg, Krusell, Gamla Handelsbankshuset
Rote 5, tomt 19, Schale (Schael), Amija, Hertzen, Coopman, Sjögren, Sandahl, Söderberg, Korn, Wernbom, Grundberg Stade och Co, Allmänna Liv Oden-huset
Rote 5, tomt 20, Stewart (Styfwert), Treutiger, Henriksson, Schröder, Busck, Granberg, Ahlgren, Söderström, Kåhre, Gumperts hörne,
Rote 5, tomt 21, Schmidt, von Saveland, Persson, Habicht, Bagge (Uddevalla-Bagge), Sernström, Peter Peterson, Magnus, Josephsson, Silvanderska huset
Rote 5, tomt 22, Wenck, Matzen, Schröder, Schildt, Schutz, Svan, Feundt, Peter Peterson, Frimurarlogen
Rote 5, tomt 23, Lindsay, Påfvenfeldt, Manorgen, Haberman, Frimurarlogen
Rote 5, tomt 24, Wernle (Werle, Werler), Lillie (Lillia), Elers, Mörner, Braun Johan, Cederflycht, Grill, Tham, Arfvidson, Holterman, Fröding, Boye, Josephi, Kling, Malmsjöhuset
Rote 5, tomt 25, van Schoting, de König, Engelke, Schiller, af Sandeberg, Andreas (Anders) Andersson, Malm, Prytz, Ständernas Bank (Riksbanken), Riksbankshuset
Rote 5, tomt 26, Knipe, de Block, Hansson, Engelke, Thornton, Liedsten, Staaf, Maule, Andreas (Anders) Andersson, af Dittmer, Riksbankshuset
Rote 5, tomt 27, Spalding, Schönleben, Hamilton, Cahman, Arfvidsson, Sahlgren, Low & Co, Åkerman, Blidberg & Stridsberg, Blidberg, Åkermanska huset
Rote 5, tomt 28, Braun-Johan, Hägg, Rosenbusch, Krantz,
Rote 5, tomt 29, Aman, von Ackern, Krantz, Törnsten, Rydin, Heyman

Kvarteret Frimuraren

Kvarteren norr om Domkyrkan 1888

Kvarteren Kommerserådet, Frimuraren, Arkaden (norr om Drottninggatan), Holländaren, Domprosten, Bokhållaren och Värnamo (söder om Drottninggatan. År 1888.

Advertisements

Kvarteret Alströmer

Kvarteret Alströmer, Magasinsgatan-Lilla Torget-Västra Hamngatan-Drottninggatan.

Tomter enligt Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 4, tomt 103, Jung, Gonander, Schutz, Kock, Wennerberg, Ström, Hall, Maule, Mitchell, Arenander, Dymling, Nordblom, Norberg, Wessberg, Mollberg
Rote 5, tomt 42, Schuer, Clo, Preutz, Björn, Billman, Utfall, van Egmont, Scott, MacFarland, Johnston, Johnston, Dyskon & Co, Sahlsten, Levgren, Åberg, Carnegie, BrusewitzBrand & Livförsäkrings AB Svea, Sveahuset
Rote 5, tomt 43, Pettersson, de Witt (Vitte, de Vitte), Tack, Browald, V. Beckman, Beijer, Sernström, Borgert, Kohlhoff, Jürgensson, Melander, Gathenhielm, Röhss, Oterdahl, Larsson, Göteborgs Banks hus
Rote 5, tomt 44, Nilsson, Schröder, Wulff, Dahl, Beckman, Brusewitz, Bliedberg, Wijk, Valentin
Rote 5, tomt 45, Band, Gripenwaldt, Krokat, Telland, Hall, Ström, Maule, Mitchell, Dymling, Lundberg, Lundvik, Arfvidsson, Kjellberg, Dickson, Lilla Torget 4
Rote 5, tomt 46, Winbo, Krokat (Crocat), Buhrman, Schutz, Andersson, Wulff, V. Beckman, Rancke, Bagge, Wahrenberg, Wilson & Hall, Malm Eriksson, Holmström, Hall, Björnberg, Ström, Melin, Ewert, Brand- och Lifförsäkrings AB Skåne, Dickson, Lilla Torget 3,
Rote 5, tomt 47, Danielsson, Paulin, Ahlmans, Sifvertz, Bagge (Uddevalla), Törnequist, Freund, Hasselgren, Michaeli, Andrews, Ekström

Kvarteret Residenset

Kvarteret Residenset, Södra Hamngatan-Lilla Torget-Ekelundsgatan-Otterhällegatan är ett kvarter som i stort sett helt består av kulturmärkta hus, däribland ett av de allra äldsta husen i  centrala Göteborg, Residenset. Andra bemärkta hus i kvarteret är LandsstatshusetWijkska huset och Atlanticahuset.

Tomter enligt Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 4, tomt 100, på Otterhällan
Rote 4, tomt 101, på Otterhällan, Evers
Rote 5, tomt 49, Höjer, Schmidt, Feindt, Geijer, Cock, Mesterton, Utfall, von Schmerfeldt, Wengren, Schutz,
Rote 5, tomt 50, Börjesson, Jürgensson, Utfall, Tillroth (Göthenstierna), Maister, Ostindiska Kompaniet, Sahlgren, Alströmer, V. Beckman, Sparre, Wijk,  Wijkska huset
Rote 5, tomt 51, Rinken, de la Gardie, Bånge, Rask, Herwegh, von Jacobson, Utfall, Tillroth, Bagge, Beckman, Atlanticahuset
Rote 5, tomt 52, van Dijck (van Dijk), Lange, Torstenson, Residenset, Landsstatshuset
Rote 5, tomt 53, Winbo (Winbom), Collman, Beijer, Hagergren, Bouchman

Residenset

Kvarteret Residenset. Atlanticahuset, Landstatshuset och Residenset

Kvarteret Residenset. Atlanticahuset, Landsstatshuset och Residenset

Kvarteret Sparbanken

Kvarteret Sparbanken, Magasinsgatan-Drottninggatan-Västra Hamngatan-Kyrkogatan.

Tomter enligt Göteborgs Tomtägare 1637-1807

Rote 3, tomt 52, Hammar, Dahlin, Beckman, Giese, Scherman (Shierman)
Rote 3, tomt 53
Rote 3, tomt 54, Billing
Rote 4, tomt 48, Billing, Beckman, Hafrin, Leffler, Lilja, Geijer
Rote 4, tomt 49, Beckman, Gertner, Arvidsson, Åkerman, Neuman, Leffler
Rote 4, tomt 50, Klinckers, Wirgman, Beijer, Söderström, Leffler
Rote 4, tomt 51, Rump, Weber, Warnecke, Rubbo, Wengren, Palmborg, Schutz, Borgert, Prytz, Kjellberg, Levgren, Gjers
Rote 4, tomt 52, Horn, Hacker, Brunius, Weber, Hageman, Selle, Jennings, Clancey, Bellenden, Törngren, Erskine, Rosenschutz
Rote 4, tomt 53, Bridz, Arell, von Eich, Quiberg, Ståhle, Törnsten, Scharp,
Rote 4, tomt 54, Leiditz
Rote 4, tomt 55, Örnevinge, Gripenklou, Belfrage, Cock, Gercken, Leiditz, Norling, Lundgren, Gjers, A.P. Frödings Enka & Co, Levgren
Rote 4, tomt 56, Weber, Jernberg, Hellström, Leiditz, Sundgren, Barthengren, Molin

Sparbankshuset Västra Hamngatan

Kvarteret Sparbanken

Zacharias Fröse

Del 4 av 4 i serien Textilföretag
Endast för medlemmar

Kvarteret Biskopen

Kvarteret Biskopen omfattar Magasinsgatan-Vallgatan-Västra Hamngatan-Södra Larmgatan. Namnet kommer från hörnhuset Vallgatan/Västra Hamngatan som mellan åren 1820-1990 var bostad åt biskopen.

Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 1, tomt 28, Repslagargård, Macklier, Anckarhielm, Drake, Brehmer, Hall
Rote 1, tomt 29, Hasselgren, Nitau, Brockman, Svalin, Beckman, Beijer, Schutz
Rote 1, tomt 30, Hagman, Fehman
Rote 1, tomt 31
Rote 1, tomt 32, Ahlbom (Ahlehielm)
Rote 1, tomt 33, Fehman, Leijoncrantz, Ahlbom (Ahlehielm), Rahm, Swart, Tham, Wallin, biskopsgård, Megander, Busck, såpfabrik, Alströmer, Wrangel, Ekman, Kåhre, Hummel
Rote 1, tomt 34, se tomt 33
Rote 1, tomt 35
Rote 1, tomt 36
Rote 1, tomt 37

Kvarteret Biskopen

Repslageribanan vid Södra Larmgatan

1646 anlades en repslagarbana inom det centrala vallgravsområdet i Göteborg, privilegierad av drottning Kristina för Hans Macklier och Adrian Anckarhielm. Den gick i nuvarande Södra Larmgatans riktning från Magasinsgatan mot Kungstorget och beskrivs ha omfattat 118 famnar i längd och 8 alnar i bredd.

1715 tycks repslageriet ha tillhört assessor Tham och Amijas sterbhus (dödsbo). 1790 tillhörde repslageriet Johan Schutz.

Hästekvarnen vid Ekelundsgatan

År 1691 anlade rådman Håkan Ekman en hästkvarn vid Ekelundsgatans sydöstra slut intill stadsvallen. Hans kompanjoner var handelsmannen Sven Pihl stadsbyggmästare Jacob Feigel. Snart blev emellertid amiralitetsbyggmästare Nicolaus Möller ägare. Först sålde Håkan Ekman sin del till Jacob Feigel, sedan köpte Möller såväl Sven Pihls som Jacob Feigels delar år 1713. Efter Möller var Esbjörn Esbjörnsson och Erik Larsson. De omnämns som ägare 1740.

1742 köpte Johan Samuel Rancke hästkvarnen av Esbjörnsson och Larsson. Han var fortfarande ägare år 1760. År 1765 var hästkvarnen i handelsmannen Schutz ägo liksom 1770. Han anlade sannolikt också en segelduksfabrik på platsen med handelsmannen Lars Kåhre, segelmakarna Christian Beckman och Joh. Christ. Wulf samt ekipagemästaren vid Ostindiska Kompaniet Christ. Schale som delintressenter.

Något år efter 1780 övertogs fastigheten av handelsmannen Lars Kåhre, som hade sitt hus och sin segelduksfabrik där. År 1791 lades fabriken ned, verktyg och inventarier såldes till det Dammska väveriet. Även fastigheten såldes till Fredrik Damm. Åren 1800-07 stod ”handelsmannen Fr. Damms.arvingar” som innehavare.

Ostindiska Kompaniet – tredje oktrojen 1766-86

Del 5 av 7 i serien 1700-talets kompanier

När den tredje oktrojen skulle bildades så slutade det med att en grupp grosshandlare i Stockholm fick oktrojen. Detta skedde redan år 1762, men privilegierna skulle inte gälla förrän 1766. Teckening av lotter (aktier) skedde dock från 1762. De två centrala personerna var från Stockholm, Robert Finlay i firman Finlay & Jennings och Fabian Löwen. Som tredje kompanjon hade de Georg Henrik Conradi från firman Koschell & Conradi, också den i Stockholm. Förutom dessa tre var också Michael Grubb direktör från start.

Från tredje oktrojen finns aktieägarförteckningar bevarade och den störste investeraren i den fasta fonden var Robert Finlay följd av bl.a. Pietro de Proli, Fabian Löwen, Jonas Eriksson Malm (Jonas Malm Eriksson), Michael Grubb, Christian Arfvidsson och Martin Holterman samt vissa handelshus som Wilson & Hall, Petersen & Bedoire samt C.G. Küsel & Wahrendorff.

Jonas Eriksson Malm placerade också pengar åt rika klienter både inom Sverige och utomlands. Bland annat hanterade han investeringar för Charles Irvine under den andra oktrojen. Det är möjligt att att han fortsatte med denna hantering och att en del av de aktier som står på honom var aktier han förvaltade för andra personer. Kanske ägnade sig också Holterman åt samma finansiella service, dvs agerade som agent för andra personers placeringar.

Aktieägare i tredje oktrojens fasta fond 1766, namn, dlr smt

Robert Finlay, 431 700
Wilson & Hall, 293 500
Martin Holterman, 289 000
Michael Grubb, 235 300
Pietro de Proli, 171 800
Petersen & Bedoire, 165 200
Christian Arfvidsson, 150 000
Jonas Eriksson Malm, 125 500
C.G. Küsel & Wahrendorff, 112 600
Fabian Löwen, 103 200

Fonden var på totalt 2 835 000 dlr smt år 1766 enligt Martin Åberg, Svensk Handelskapitalism. Men hans siffror stämmer inte inbördes. De han anger i en tabell är mycket lägre än de han anger i texten så de som jag redovisat ovan motsvarar sannolikt ett kapital på 5 670 000 dlr smt.

Det handlades med aktierna (eller lotterna som de kallades) och därför byttes ägarna delvis ut under perioden. Vissa stärktes som ägare, andra försvagade.

Både Michael Grubb och Robert Finlay gjorde konkurs och tvingades år 1770 att lämna direktionen. Även Georg Henrik Conradi hade fått ekonomiska problem, men klarade sig från konkurs genom en ackordsöverenskommelse med fordringsägarna.

Istället för Grubb och Finlay kom Carl Gottfried Küsel, Johan Abraham Grill, Jacob Schutz (dog dock redan 1772) in som direktörer. När Löwen dog 1773 ersattes han av Carl Fredrik Scheffer. Både Löwen och Scheffer kan betraktas som statliga (kungliga representanter i företaget).

De andra nya direktörerna vid sidan av Scheffer hörde till de större investerarna, de så kallade huvudparticipanterna och det gjorde sannolikt även de övrig nya direktörerna från 1773, Gustaf Tham och Johan Fredrik Ström (båda dog 1781). 1776 blev också David Sandberg direktör, 1777 Patrik Alströmer, Andreas Andersson och Martin Holterman, 1778 Jean Abraham Grill och 1781 Johan Liljencrantz.

På grund av konkurserna kom Finlay och Grubb att försvinna som aktieägare och dödsfall sorterade bort Löwen. De som sålde aktier var bl.a. Pietro de Proli och Christian Arfvidsson. Köpare var bland annat Martin Holterman och Jonas Eriksson Malm.

Aktieägare i tredje oktrojens fasta fond 1786, namn, dlr smt

Martin Holterman, 826 600
Jonas Eriksson Malm, 508 500
Robert Finlays konkursbo, 431 700
Petersen & Bedoire, 165 200 (?)
Christian Arfvidson & Söner, 145 000 (Christian Arfvidson själv 12 000)
C.G. Küsel & Wahrendorff, 112 600 (?)
Thomas Erskine, 97 400
John Hall & Co, 55 000

Fram till 1780 var den totala utdelningen 120 % på satsat kapital medan den åren därefter var 178 5/8 %. Totalt 298 5/8 % enligt Sven T Kjellberg. Orsaken till de höjda utdelningarna från 1780 och framåt var bristande konkurrens på grund av krig med Frankrike, Nederländerna, Spanien enade mot Storbritannien på andra sidan vilket ledde till att de alla hade svårt att skicka fartyg till Kanton. Sverige började också exportera te till Västindien år 1767 för vidare transport till USA. Efter 1782 blev denna export omfattande, men från 1785 började US-amerikanska skepp själva segla på Kanton.

Mycket på grund av allt te som smugglades in i Storbritannien från Sverige beslutade den brittiska staten att från 1784 kraftigt sänka tullarna på te. Detta resulterade i att tesmuggling blev olönsamt.  Något som kom att få allvarliga konsekvenser för Ostindiska Kompaniets fjärde oktroj.

Samtidigt hade en möjlighet för bolagets anställda öppnat sig i och med att brittiska EIC erövrat Bengalen och skaffat sig kontroll över opiumodlingen år 1757. När sen kineserna tillätt att superkargörer stannade i Kanton även när skeppen inte var där började Svenska Ostindiska Kompaniet placera fasta superkargörer i Kanton. Dessa kom i allmänhet också att som privata handelsmän bli aktiva i den interna Ostasiatiska handeln som inkluderade opium som den mest lönsamma varan.

Skeppslista, skepp, varv, läster, kanoner, besättning, år

Stockholms Slott Stora stadsvarvet 454 31 154 1761-1778
Riksens Ständer Terra Nova 460 34 170 1760-1770
Finland Stor stadsvarvet 450 30 150 1762-1781
Adolph Friederic Djurgårdsvarvet 450 24 160 1766-1786
Lovisa Ulrica Djurgårdsvarvet 380 24 140 1766-1783
Cron Prins Gustaf Terra Nova 480 28 154 1767-1786
Drottning Sophia Magdalena Stora Stadsvarvet 485 18 150 1774-1801
Terra Nova Terra Nova 503 18 150 1775-1786
Gustav III Djurgårdsvarvet 512 18 155 1779-1805
Gustav Adolph Stora stadsvarvet 518 18 150 1784-1797

Skår (östra Skår)

Skårs Gård nämns mycket tidigt i gamla handlingar och den var till en början två hemman, Västergården och Östergården. Namnet Skår syftar eventuellt på naturförhållandena vid Östergården, nämligen den branta nedskärningen eller stupet i berget nordost om denna gård.

På 1700-talet hörde Skår till Örgryte socken och bestod av två gårdar: Östergården och Västergården. Huset som fortfarande finns kvar i Skårs allé var en del av Östergården och restes någon gång under 1700-talet. Det har byggts till och om under årens lopp. Ett trapptorn som byggdes under 1800-talet revs till exempel i samband med en restaurering 1954.

Egendomen har ägts av flera personer från kända göteborgsfamiljer, bland dem Johan von Minden, Christopher Liedberg, Samuel Schutz, Magnus Lagerström, Thomas Andersson, Johan Anders LambergChristian Beckman, Anders Arfwidsson, Petter Coopman, Gottfried Lindner, Elisabeth Lindner, Wesslaus och Melcher Lyckholm. Den äldre historien beskrivs i S.A. Wilhelmssons text Örgrytegårdar samt Några Göteborgslanderier:

Östra Skår

År 1624 lagbjöds ¼ part i Östra Skår och 1/6 part i Västra Skår för ”Oluff i Skåår”.(5) Dessa båda hemmansdelar kom sedan för lång tid framåt att höra samman. År 1625 lagbjöds ¼ östra Skår för Oluff Esbiörnsson och 1629 en broder part och en systerpart i Östra Skår, samt 1634 två systerparter i samma hemman .(6) År 1638 lagbjöds ¼ östra Skår för Oluff Esbiörnesson och ¼ för ”Helie i Skår”.(7) År 1651 ”skaftskiöttes ¼ östra och 1/6 västra Skår för bagaren Herman Sax i Göteborg”.(8) Sax (Sachs) hade köpt hemmansdelarna av ”Sahl. Benedictus Fistulatori Enkia Cattalonice”. Benedictus Fistulator hade inflyttat till Göteborg under stadens första årtionde, idkade här handel och utsågs till rådman 1648. Han var gift med Catelene Josten. Fistulator avled 1651 och hustrun 1660. Herman Sachs gick ur tiden 1658, varefter hemmansdelarna i Skår kom i händerna på ”Bengt Skräddare”. År 1666 heter det: ”1/4 i östra och 1/6 i V. Skår, som Admiralen Daniel Strussflycht af Bencht Skräddare kiöpt hafwer.”(9) Amiral Daniel Strussflycht, född i Kalmar 1607, var åren 1660-1667 befälhavare över flottan i Göteborg. Någon långvarig besittare av Skår blev Strussflycht icke. Han ägde stora egendomar utanför Stockholm, där han avled 1672.(10)

Därefter tycks den förenade fjärdedelen/sjättedelen en tid ha varit i bondeägo, men 1681 erhöll handelsmannen Johan von Minden skaft- och skötesbrev på dessa hemmansdelar.(11) En annan fjärdedel i Östra Skår lagbjöds 1663 för ”Oluff Skåårboo”; i jordeboken 1680/1683 noteras ett hemman för samme man.(12)

Johan von Minden (1638-1699), gift med Margareta Sebrand (1634-1700), var en känd köpman i dåtida Göteborg, järnexportör och riksdagsman. Hemmansdelarna i Skår hade han köpt av ”hustru Anna” och Nils Larsson. En hel del otalt hade han med grannarna i Skår. Det rörde sig dock om småsaker, som tycks ha kunnat uppklaras utan tingsbesök. En gång gällde det ett nedhugget träd, en annan gång anklagar von Minden nämndemannen Esbiörn i Skår ”för att hans häst hade gjort honom ohägnad”.(13) Denne Esbjörn (Oluffsson) omtalas som nämndeman från 1694, då han avlade ämbetsed, intill 1712. Han efterträdde Jon Larsson i Skår och denne i sin tur Oluff Andersson i Skår, som var nämndeman på 1650-talet. Alla tre var ¼ partsägare i samma hemman.

År 1697 hette brukarna Anna, Esbiörn, Anders och Johan von Minden, vardera ¼ mantal, 1703 Esbiörn, Christopher, Oluff och Oluff, vardera ¼, 1709: Christopher Liedberg, Oluff, Torill och Esbiörn, allt enligt jordeböckerna.

Christopher Liedberg, svärson till von Minden, hade ärvt hemmansdelarna. År 1710 förvärvade han ytterligare ¼ östra Skår genom inköp av Anders Olssons barns del i hemmanet. I jordeboken 1715 noteras Liedberg för ½, Johan ¼ och Anders ¼. Liedberg avled 1724, men änkan innehade ännu 1730 halva Östergården. Den andra hälvtens ägaren var då Jon Esbiörnsson och Anders Jönsson, vardera ¼ mantal.

År 1735 inropade handlanden och kommissarien Samuel Schutz på auktion Liedbergs halva östergård (jämte 1/6 västra Skår) för 2 112 daler silvermynt (14) ”Schutz & Intressenter” (däribland köp- och rådmannen, assessor Johan Andris Olbers) anlade på området vid Mölndalsån ett kattuntryckeri. Syftet var med köpet var tydligen att komma över lämplig tomt vid ån, ty efter att ha frånsålt ett område om 2 tunnland 23 ½ kappland, förpantade Schutz resten av hemmansdelarna till hovrådet Magnus Lagerström, senare en av direktörerna i Ostindiska Kompaniet. Lagerström överlät förpantningen till handelsmannen Thomas Andersson, som innehade den till sin död 1760.

Thomas Andersson var av skotsk börd och hade liksom sina landsmän här skapat sin förmögenhet genom köpenskap. Han var gift med Johanna Schröder som efterlevde honom. Efter makens död sålde hon 1760 hemmansdelarna till sin systerson, handelsmannen Johan Anders Lamberg, som 1762 fick tingsrättens fastebrev på köpet.(15)

I bouppteckninghandlingarna efter änkan Johanna Andersson, född Schröder, som avled 1767, heter det att Lamberg först efter hennes död finge tillträda egendomen. Inga bröstarvingar fanns, varför syskonbarn blev arvingar. En systerson var biskopen Erik Lamberg, en annan lektor M.G. Wallenstråle, senare biskop i Kalmar.

År 1768 sålde Lamberg hemmansdelarna till handelsmannen Jonas Erichsson. Då Lamberg vid denna tid var innehavare av landeriet Liseberg, ansåg han sig väl ha nog av lantegendomar. År 1770 lät Erichsson lagbjuda ½ mantal Östergården och 1/6 mantal Västergården.(16) Senare inköpte han ytteligare en del av Västergården.

Erichsson var gift med Helena Böker, dotter av handelsmannen Sven Hansson Böker och Johanna Söderberg. Helena Böker var vid giftet med Erichsson änka efter handelsmannen Peter Lauterbach och hade med denne fem barn.

Segelsömmarmästaren Christian Beckman erhöll 1777 fastebrev på ½ mantal Östra och 5/12 mantal Västra Skår, tillsamman 11/12 mantal, ”som han tsig tilhandladt af handelsmannen i Götheborg Jonas Erichsson och hans hustru Helena Maria Böker för en köpeskilling af 17 500 daler silvermynt eller 2 916 riksdaler specie”.(17) Helena Böker avled 1778 och dåvarande kämnären Jonas Erichsson 1798.

Hälvten av Östergården var fortfarande i bondehänder. I 1748 års jordebok noteras som brukare Johan Esbiörnsson och änkan Anna för vardera ¼ och Carl Jönsson för ½ mantal. Av dessa torde endast änkan Anna varit ägare. Jönsson brukade Thomas Anderssons del. År 1737 hade ”Jean” Esbiörnsson sålt ¼ mantal Östra Skår till Sven Svensson för 180 daler silvermynt och 1740 fick Svensson, då nämndeman, fasta på denna del.(18) År 1750 lagbjöds ¼ mantal för Jöns Andersson, en del som han köpt av ”dess husturs förra mans arfwingar”.(19)

I 1777 års jordebok anges trädgårdsmästaren Petter Söderberg som brukare av halva Östergården och Anders Arfwidsson av andra hälvten. Den del Söderberg brukade var Christian Beckmans. Anders Arfwidsson torde ej varit ägare till mer än hälvten av den del, han brukade.

Christian Beckman (1732-1798), son av segelsömmaren Gregorius Beckman och dennes hustru i andra giftet Catharina Wohlfart, innehade hemmansdelarna i Skår till 1780, då yllefabrikören, råd- och riksdagsmannen m.m. Petter Coopman köpte 11/12 mantal Skör Öster- och Västergård av Beckman och hans hustru Cecilia Tillrot mot en köpe- och pantsumma av 3 450 riksdaler specie. Coopman erhöll fastebrev 1781. (20)

Sistnämnda år inropade Coopman på autkion ¼ Östra Skår, då ägd av bonden Anders Arfwidsson och hans hustru Annika för 1 000 riksdaler specie. Slutligen inköpte Coopman 1782 ytterligare ¼ del i gården av ”samtliga arfwingar till thenna del” för 1 000 riksdaler specie och var därmed ägare av hela Östergården.

Elisabeth Lindner beskrivs så här i Gunnar W Blomgrens bok Göteborgarnas Hus, från 1996:

En person har dock genom sin ganska tragiska levnadshistoria satt en viss prägel på gården. Jag syftar på dottern till den tyske byggmästaren Gottlieb Lindner, Elisabeth, för vilken det till en början på många sätt såg lovande ut. Hon förvaltade väl det pund, som fadern lämnat efter sig genom lyckade affärer i byggnadsbranschen, vari en del framgångsrika spekulationer också ingick. Elisabeth växte således upp i ett burget hem, där hon även kunde odla sin medfött goda smak genom flitigt umgänge med de skalder och konstnärer, som ofta sågs som gäster på Skårs Gård. Hon sägs ha haft ett både livligt och skarpt intellekt samt även ägt en viss originalitet. Många av gästerna, bland dem skulptören Johan Molin, förälskade sig i Elisabeth, och ville nog förena sina öden med hennes. Men hennes alltmer ökande misstro till gästernas syften och misstankar, att de egentligen endast var ute efter hennes pengar, uteslöt varje tanke på äktenskap. Dessa hennes tvivel på människors avsikter tog sig slutligen rent sjukliga uttryck. Samtidigt förstod hon emellertid att vara framgångsrik på det rent ekonomiska området. Slutligen greps hon av en nästan ofattbar girighet, som även satte prägel på hennes yttre. Hon sägs ha sett ut som en vandrande fågelskrämma. Hemmet och huset råkade snart i samma förfall. Sina pengar stoppade hon undan på de mest underliga platser.

När Elisabeth år 1881 insjuknade i lunginflammation ville hon inte vara sängliggande och ej heller tillkalla någon »dyr« läkare. När hon slutligen kunde övertalas att gå till sängs visade det sig att hon inte hade ett enda någorlunda rent nattlinne. Hon fick låna ett sådant och önskade då att nästa morgon skriva sitt testamente. Men hon avled på natten – efterlämnande en förmögenhet på 2,5 miljoner kronor, en kolossal summa på den tiden. Den ärvdes huvudsakligen av avlägsna tyska släktingar.

En annorlunda berättelse har Lazarus författat.

En del av den gamla fruktträdgården och en vidsträckt gårdsplan med ett kvarstående lusthus är bevarat förutom själva mangårdsbyggnaden, men ekonomibyggnaderna är rivna sen de drabbades av en brand 1936.

I Skårsområdet byggdes  på 1920- och 1930-talet åtskilliga villor och radhus från Sankt Sigfrids plan upp mot bergen i Skårsområdet. Flera duktiga arkitekter ritade fastigheterna, bl. a. Gotthard Ålander som ritade de fina radhuslängorna på Rangeltorpsgatan. Husen uppfördes av olika byggmästare, som exmpelvis Gustaf Antonsson, Tobiasson och Mardell. 

Skår

Skår