Bark & Warburg

August Bark började som ung att arbeta som lärling hos sin far, som drev ett mindre snickeri, varefter han praktiserade hos olika mästare för att lära yrket från grunden. Han studerade därefter vid Göteborgs Kjellbergska hantverksskola och en tid på Chalmerska skolan samt Stockholms slöjdskola, för att sedan fortsätta sina studier vid kejserliga Petersburg-akademin. I S:t Petersburg praktiserade han också vid den stora snickerifabriken Les Grands.

1853 reste han till Australien, där han arbetade i byggbranschen. Från Australien fortsatte han resan till USA och Storbritannien.

År 1855 återvände han till Sverige och startade där en modern mekanisk snickeriindustri. Fabriken utrustades med moderna USA-amerikanska maskiner, och som energikälla använde han sig av en 5 hk ångmaskin.

Han ingick år 1857 kompanjonskap med snickaremästare G. S. Warburg, varefter firmanamnet ändrades till Bark & Warburg. Fabriken var då förlagd vid Trädgårdsgatan till 1862, då Warolinska tomten vid Smala Vägen, nuvarande Första Långgatan, i Masthugget inköptes.

Bark byggde förutom bostadshus också utställningshallar, och vid Lantbruksutställningen i Göteborg 1871 demonstrerade han bland annat ett flyttbart sjukhus samt militära baracker och lasarettspaviljonger.

Vid denna tid sysselsatte Barks fabrik nära 200 arbetare och ångkraften hade utökats till 190 hk. Fabriken bestod av träförädlingsmaskiner av US-amerikansk, svensk och norsk tillverkning fanns i fabriken. Fabriken expandera och köpte snart granntomterna i Masthugget, däribland de tomter som ägdes av Robins, Lundgren, Born, Hamberg och Karlberg tomter.

År 1872 ombildades företaget till aktiebolag med August Bark som störste aktieägare. Aktiekapitalet utgjorde till en början 300 000 riksdaler riksmynt, men höjdes redan första året till 400 000 och år 1874 till 500 000 riksdaler. Det var inte endast för det inhemska behovet av snickerivaror som Bark grundat sin fabrik utan planerna inbegrep också produktion för export. Preussiska regeringen lät vid uppförandet av Wilhelmshafens kaserner Barks fabrik ha hand om allt träarbete, som också utfördes på platsen, av svenska arbetare. Gamla nedbrunna Hasselbackens Moriska paviljong i Stockholm var också tillverkad av Bark & Warburg.

En mängd större och mindre husbyggen landet runt, bl. a. Kulla Gunnarstorp, härstammar från den Barkska fabriken, liksom otaliga detaljer inom snickeribranschen. Bark hade redan 1863 uttagit patent på ett husbyggnadssystem för att producera monteringsfärdiga hus, ”Barks system”. Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning för 1878 skrev:

Ett nytt byggnadsföretag av Fabrikör Aug. Bark! Han har valt Bangatan i Masthugget för sin verksamhet denna gången och har knappast hunnit avsluta de fyra första byggena, innan arbetet med ytterligare fyra påbörjas. Husen äro på stenfot, två våningar höga, av trä, efter det välkända ”Barks patent”. Den länge påtalade bostadsbristen är nu för Göteborgs vidkommande nästan hävd och man kan bygga vida billigare, än som på länge.

Företaget producerade och uppförde monteringsfärdiga bostadshus med mera för bland annat Lotsverket och andra offentliga beställare.

Vid bolagsbildningen år 1872 inträdde grosshandlare Philip Welin som verkställande direktör. Redan efter ett halvår lämnade dock Welin befattningen och startade egen snickerifabrik på Hisingen. I hans ställe inträdde grosshandlare Conrad Hamberg som VD. Samma år avled också snickarmästare Warburg.

August Bark kvarstod som fabriksdisponent intill sin död den 4 april 1879. Därefter övertogs aven den tekniska ledningen av Conrad Hamberg.

Bolagets hamntomt och anläggningar såldes år 1888 till Göteborgs stad och i samband med det upplöstes bolaget. Ett nytt företag bildades dock omedelbart i syfte att ta över verksamheten. Det nya bolaget fick namnet Bark & Warburgs Förnyade Aktiebolag med ett aktiekapital av 600 000 kr och under fortsatt ledning av Hamberg. Driften förlades nu längre väster ut vid Göta älv, i Majornas andra rote där bolaget inköpt hamnegendomarna Majviken och Majnabbe

Conrad Hamberg kvarstod som bolagets verkställande direktör till år 1906, då han efterträddes av sin son Ragnar Hamberg. Vid dennes frånfälle 1947 tillträddes ledningen av Ragnars son, Ingmar Hamberg.

År 1911 härjades fabriksanläggningarna av en eldsvåda och i anslutning härtill såldes tomterna till Göteborgs stad. Bolaget arrenderade nu i stället området av staden för en period på 20 är och uppförde en ny fabriksbyggnad på samma plats. 1912 kom verksamheten igång i den återuppförda fabriken. Under en kortare var verksamheten förlagd till en inhyrd lokal i Tingstad på Hisingen.

Under åren 1913-1920 utvidgades bolagets verksamhet genom förvärv av en del skogsegendomar och mindre sågverk. 1929 var bolagets aktiekapital och fonder värda sammanlagt 2 307 000 kr.

År 1930 förvärvades aktiemajoriteten i Nya AB Strömman & Larsson, som då rekonstruerades och till vars anläggningar bolagets fabriksrörelse successivt överflyttades. Det hade nämligen blivit klart att området vid Majviken på grund av Göteborgs stads hamnbyggnadsplaner icke kunde för någon längre tid få disponeras för industriell verksamhet.

Firmanamnet ändrades år 1946 åter till Bark & Warburgs AB. Bolaget upplöstes 1962.

Advertisements

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.