På 1880-talet hade befolkningen i Göteborg ökat så mycket att Delsjöns vattenverk och Kallebäcks källa inte längre kunde försörja staden med det vatten som behövdes. Dåvarande vattenledningschefen, sedermera professor J. Gust. Richert, framlade år 1888 därför ett förslag till ett vattenverk i Alelyckan och
detta godkändes 1891 av stadsfullmäktige.
Anläggningsarbetet började samma år och 1894 var hela anläggningen klar. Anledningen byggde på infiltration av vatten från Göta älv i brunnar i sandlagren vid Lärje och på så sätt renades vattnet på naturlig väg.
I Alelyckan byggdes intagsränna och tilloppskulvert från älven till maskinhuset. Vidare pumpstation för ångkraft med fyra filterpumpar för älvvattnets lyftande till filtren och fyra pumpar för att pumpa det renade vattnets uppfordring vattenreservoarerna i staden. Dessutom sex täckta filter, sammanbyggda två och två samt en s. k. samlingsbrunn eller renvattenbehållare. Dessutom byggdes boningshus för personalen.
Kapaciteten visade sig dock snart vara för liten och med start redan 1896 efter att Lärjeholms egendom köpts av staden byggdes vattenverket ut med ytterligare inflitreringsanläggningar för att förvandla älvvatten till konstgjort grundvatten och dessutom nya öppna filteranläggningar, Denna anläggningen togs i bruk 1899 och byggdes ut kraftigt mellan 1909-17. 1926 infördes klorering av vattnet.
Alelyckans vattenverk utökades 1947 med ett nytt reningsverk som tog vatten direkt från älven. Huvudbyggnaden uppfördes i två etapper som stod klara 1949 respektive 1958. Arkitekt var N. E. Eriksson. Den utfördes i funktionalistisk anda med enkla putsfasader och delar av den tekniska anläggningen exponeras genom ett stort glasparti i fasaden. Delar av anläggningen finns inne i berget.
På 1950-talet genomfördes utredningar om hur Göteborgs vattenförsörjning skulle kunna säkerställas inför framtiden. Bland annat utreddes om Lygnern alternativt Mjörn skulle kunna användas som vattentäkt. Ett beslut om att göra så togs 1958. Det koem dock att rivas upp efter nya utredningar.Beslutet från 1958 revs och ett beslut innebar att Göta älv även fortsättningsvis skulle användas som huvudvattentäkt trost att Göta älv blev mer och mer förorenad. Anläggningen i Alelyckan byggdes ut med en pumpstation och en ledning för att pumpa vatten till Delsjöarna och att ett nytt vattenverk anlades i Lackarebäck för att rena det vattnet som sedan togs ut från Delsjöarna via en ledning till Lackarebäcks vattenverk. 1968 stod vattenverket i Lackarebäck klart och efter det kunde det gamla vattenverket i Alelyckan samt Delsjöns vattenverk avvecklas.
Den gamla pumpstationen som byggdes om till bostadshus 1993 är en långsträckt byggnad med sadeltak och fasader av rött tegel med mönstermurning. Karaktäristiska delar är de höga rundbågade fönstren och trappstegsgavlar
som förekommer både på kortsidorna och mittpartiet.
2012-2019 byggdes vattenverket i Alelyckan ut igen. Denna gång bl.a med en ny kontorsbyggnad.
Andra källor: A. Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963