Vestkustens Petroleum AB

I början av 1860-talet importerade Adolph Meyer & Co den första lasten fotogen till Göteborg. Den första noterade importen skedde 1864 då 676 ton infördes. Redan 1870 var importen uppe i 5 000 ton så ökningen gick fort. De ledande importörerna i Göteborg var Adolph Meyer & Co, John Odell & Co, John Berglund & Co och Bröderna Sandberg. Importen skedde på träfat och firman Claus Barchman & Co ordnade med lagring för all bolags import på av dem ägd mark på Ryanäs som sen förblivit oljehamn ända in till i modern tid.

I slutet af 1880-talet anlade Bröderna Sandberg, representanter för Bröderna Nobel, en cistern på Käringberget för förvaring av fotogen varefter det för dem blev möjligt att ta emot fotogen med tankfartyg som vid denna tid bl.a. utvecklades av Bröderna Nobel och Lindholmens varv.

Konkurrensen i branschen var hård och 1895 bildades därför Vestkustens Petroleum AB av bland annat Adolph Meyer, Claus Barchmann, John Peterson och John Berglund. Dessutom fanns det delägare i Uddevalla och Köpenhamn. Ordförande i styrelsen var Magnus Dahlgren och direktör Anders F. Lybeck. Bolaget inköpte Ryanäs från Claus Barchmann & Co och de lät där uppföra en stor anläggning med cisterner. 1899 gick Bröderna Sandberg i konkurs och Vestkustens Petroleum övertog därefter deras anläggning på Käringberget varvid bolaget blev den helt dominerande importören av oljeprodukter. Redan vid denna tid hade Standard Oil också ett eget dotterbolag i Sverige, Svenska Petroleum AB Standard.

Ryahamnen och anläggningarna på Ryanäs som numera är rivna.

Vestkustens Petroleum var återförsäljare både för Bröderna Nobel (Branobel) och Standard Oil, från 1911 för Branobel och Standard Oil of New Jersey och efter ryska revolutionen och det ryska förstatligandet av oljebolagen 1920 bara för US-amerikanska Standard Oil of New Jersey.

Vestkustens Petroleum använde varumärket Pratts mellan 1910 och 1925, kanske ända till 1939. Innan 1910 användes varumärket Merkur. 1911 efterträddes Lybeck som direktör av Carl Andersson. Han var också styrelseledamot i Krooks Petroleum och Skånska Petroleum AB.  Carl Andersson lät bygga en sommarvilla vid Älvnabben på Käringberget.

1934 slogs Vestkustens Petroleum AB ihop med Krooks Petroleum och Olje AB (grundat 1896 av Krooks, Åhrberg & Co samt Falkman, Möller & Co) i Stockholm, Skånska Petroleum AB i Hälsingborg, Sydsvenska Petroleum AB i Malmö och Ostkustens Petroleum AB i Kalmar och Svenska Petroleum AB Standard. Det nya bolaget fick det sistnämnda som namn och var ägt av US-amerikanska Standard Oil of New Jersey som redan 1910 köpt aktiemajoriteten i samtliga de fusionerade bolagen. Falkman, Möller & Co var inget Göteborgsbolag vilket hävdas på Wikipedia och på de flesta historiesajter om bensinmackar som alltså har felaktig information.

Även de andra bolagen som ägdes av Standard Oil använde varumärket Pratts från 1910. Innan 1910 var det varumärke för Sydsvenska Petroleum AB i Malmö som grundats 1896. Detta bolag hade dock från början varumärket Red Star.

1935 avgick Carl Andersson som VD i Svenska Petroleum AB Standard. Hans son Gösta Ahnsteen blev därefter disponent för Standards verksamhet i Göteborg men han lämnade denna post redan 1941 eller 1942.

Från 1939 använde bolaget varumärket Esso i Sverige, 1934-39 användes i allmänhet Standard som varumärke, men viss av dotterbolagen använde. 1951 bytte företaget namn till Svenska Esso AB. 1973 bytte hela företaget namn till Exxon Corp. 1985 övertogs bensinmackarna i Sverige av norska Statoil och Esso som varumärke försvann i Sverige året efter. I år (2016) har mackarna byt namn och ägare till Circle K.

Andra källor: Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963.