David Otto Francke, född 26 september 1825 i Göteborg, död 2 januari 1892 i Fässberg, Mölndal, var en svensk affärs- och industriman. Gift 26 nov 1849 i Gbg (Kristine) med sin kusin Johanna Karolina Amanda Alfson, född 14 jan 1831 i Gbg, d 20 febr 1901 på Serafimerlasarettet i Sthlm, dotter till grosshandlare Per Alfson och Johanna Mathilda Bogren.
David Otto Francke var elev vid Gbgs handelsinst 18 juli 1839—15 sept 1841, handelsbetjänt i Gbg 1841—48, fick burskap som grosshandl där 1 sept 1848, innehade, jämte sin blivande svåger Hans Henrik Beckman, firma Francke, Beckman & Co i Gbg 17 jan 1849—14 jan 1850, disponent för Rosendahls Fabrikers AB i Mölndal 1856—79 o för Korndals Fabrikers AB där 1880—91, led av styr för Brand- o Livförsäkrings AB Svea 3 juli 1866—9 april 1879, ordf. i styrelsen för AB Göteborgs Handelskompani 1871—79, led av interimsstyrelsen för Bergslagernas Järnvägars AB 3 nov 1871—1879, ordf. i styr. för St Kopparbergs Bergslag 1873—74, styrelseledamot där 1876 —78, ordförande i styrelsen för Önans AB, Trollhättan, från 1886. Revisor för Gbgs fattigförsörjning m fl inrättningar 1860 o för Gbgs nya tull o packhuskommitté 1863, led av fabriksfullm. i Gbg 1861—71, av Gbgs stadsfullm 1863— 79, av kommittén för Gbgs hamnbana 1866 o av ett stort antal beredningar i Gbg 1863— 78, ordf i Fässbergs kommunalstämma o kommunalnämnd 18 dec 1862—15 dec 1863, v ordf där 3 juli 1883—juni 1891, led av kommittén för Fässbergs o Mölndals skiljande i fattigvårdshänseende 26 april 1857, av Fässbergs skolhusbyggnadskommitté 20 maj 1861, av Fässbergs kyrko- o skolråd 1863—82 (v ordf 1869—2 febr 1875), efter dettas uppdelning enbart av skolrådet 1883—92, av Fässbergs kyrkobyggnadskommitté 21 okt 1884—1887 o av styr för Fässbergs sockenbibi, ordf i styr för Fässbergs viktualiefören. — RNO 1861.
David Otto Francke köpte 1848 Rosendahls spinneri och färgeri i Mölndal, som inom kort eldhärjades. Därefter byggde han upp ett sockerraffinaderi på dess plats, som började sin verksamhet 1849. Dess produktion överträffades endast av D. Carnegie & Co:s sockerbruk. År 1854 byggdes ett nytt bomullsspinneri, som började sin verksamhet 1856.
År 1856 övertogs samtliga Franckes industrianläggningar av Rosendahls Fabrikers AB med Francke som disponent. I denna roll verkade han fram till 1879 (till dess konkurs). Han var disponent även för Korndals Fabrikers AB från 1880 till 1891; dess papperbruk hade sedan 1855 den största tillverkningen i Sverige och producerade 1870 nästan hälften av Sveriges papper.År 1857 köptes bolaget ön Önan i Trollhättefallen, där Francke grundade den första mekaniska trämassefabriken i Skandinavien. Senare inköpte han i Mölndal för bolagets räkning 1861 Mariedahls bomullsspinneri och 1870 Götafors pappersbruk. Viktigast bland dessa industrier var Korndals pappersbruk, som redan 1855 haft den största tillverkningen i Sverige och 1870 producerade nästan hälften av landets papper samt hade betydande export.
F blev tidigt en av Gbgs främsta affärsmän:
Under den stora internationella handelskrisen 1857 var han en av de sexton personer, som bildade Gbgs växelbolag. Gbgs Handels- o Sjöfarts-Tidning framhöll i en artikel hans insatser i detta sammanhang. Vid Gbgs stadsfullmäktiges tillkomst 1863 blev han ledamot, och han var länge synnerligen verksam i kommunalpolitiken; det var t ex han som tog initiativet till Viktor Rydbergs inval i riksdagen 1870. I dec 1871 bildade F tillsammans med andra ledande gbgska finansmän ab Gbgs Handelskompani, vilket skulle ha till ändamål att driva bankiraffärer både i Sverige och i utlandet och främst kom att ägna sig åt järnvägsfinansiering. I styrelsen för detta blev F ordförande. Han associerade sig nu med tf bergmästaren G A Lundhqvist, som genom gifte kommit i besittning av en mängd andelar (»fjärdeparter») i Stora Kopparbergs Bergslag men behövde stöd för att där vinna gehör för sina ganska vittsvävande planer. F:s insats av handelskompaniets kapital medförde, att de vid bergslagsstämman i juni 1873 för egen räkning eller genom fullmakt kunde rösta för sammanlagt 289 (varav F för 178) andelar, dvs en fjärdedel av dem som var representerade vid stämman, och fick stöd av stämmans majoritet, så att styrelsens sammansättning ändrades och F blev dess ordförande. Efter ett år, till stor del fyllt av tvister med styrelsekollegerna, lämnade F 1874 styrelsen. Åren 1876—78 var han ånyo ledamot av denna men kan ej i protokollen beläggas ha gjort någon insats av större betydelse.
Vid mitten av 1870-talet avmattades den högkonjunktur, som uppstått efter fransk-tyska krigets slut, och det visade sig nu, att de av F ledda företagens ställning var vacklande. Handelskompaniet sökte han rädda genom att via en bulvan i Geneve, Köckert-Haltenhoff & Co, utlotta dess obligationer i Bergslagernas Jernvägsab, som ännu ej hunnit giva tillräcklig utdelning, en spekulation, som misslyckades och blev ödesdiger såväl för handelskompaniet som för F:s eget anseende.
Rosendahlsfabrikerna sökte han rädda genom nya lån, bl a hos handelskompaniets filial i London, The Gothenburg Commercial Company, där hans bror Axel F var en av direktörerna. Dessa lån fick betydligt större omfattning än handelskompaniets övriga styrelseledamöter hade vetskap om, och 1879 försattes såväl handelskompaniet med filial som Rosendahlsyerken i konkurs. Den senare konkursen blev särskilt uppseendeväckande genom att två av styrelseledamöterna sköt sig, dels F:s broder Edwards f d kompanjon Josua Braune, dels kontorschefen Edvard Uddenberg, som förskingrat stora belopp för Rosendahls ab.
Även F personligen måste begära sig i konkurs och lämna sin position i Gbgs stadsfullmäktige m m. Inom kort åtalades han för att ha undandragit konkursmassan stora belopp i värdehandlingar genom gåva till sin hustru för uppfostran av hans avlidna illegitima dotter fru Davida Ridderstedts barn. Med stöd av borgen från sin bror Edward lyckades emellertid F åstadkomma en ackordsuppgörelse med sina borgenärer, varigenom han blev befriad från konkursbelastningen och åtalet nedlades. Rosendahlsverken övertogs av ett nybildat bolag, Korndals Fabrikers ab (bolagsordn fastst 31 dec 1879, 31 aug 1883 och 7 okt 1887) med F som disponent. Sockerproduktionen nedlades, men textil- och papperstillverkningen fortsatte.
Efter mitten av 1880-talet synes också det nya bolaget trots nya tekniska metoder ha börjat gå bakåt. En ny lågkonjunktur hade börjat, produktionsapparaten var försliten och förnyades ej, och F saknade dugliga tekniska ledare, sedan G W Flodquist (se ovan s 212 f) lämnat honom 1883. Önans slipmassefabrik såldes 1886 till Önans ab, i vars styrelse F dock blev ordförande. Skuldbelastningen blev snart besvärande för Korndals ab, och vid F:s plötsliga död i början av 1892 — kort efter det att han överlåtit disponentbefattningen till sin ovannämnda dotters svärson David Helin — måste såväl detta som hans eget bo försättas i konkurs. Marcus Wallenberg i Sthlms enskilda bank, som hade stora fordringar, åtog sig avvecklingen av konkursen, inropade fabrikerna vid deras försäljning 1893 samt bildade ab Papyrus för papperstillverkningen och Götafors ab för textilproduktionen (det senares fabriker numera ägda av Sveriges Förenade Trikåfabriker i Borås).
I Mölndal blev David Otto Francke tidigt en av de mest dominerande gestalterna (»mölndalskungen»). Kommunalt var Francke mycket verksam även i Mölndal, särskilt i skolfrågor. Götiska förbundets skola i Mölndal understöddes ekonomiskt av honom både genom årliga bidrag och genom instiftande 1872 av en stipendiefond. En av Francke donerad boksamling blev grundplåten till Fässbergs sockenbibliotek, föregångaren till Mölndals stadsbibliotek. Han bildade också Mölndals viktualieförening, ett slags kooperativ affärsrörelse, vars vinst finansierade byggandet av Mölndals sjukhus 1870. Ett av Francke anlagt gasverk försåg ej blott hans industrier och arbetarebostäder utan även en stor del av det övriga samhället med ljus.
3 svar på ”David Otto Francke”