Från början Kärra, frälsehemman känt sedan 1400-talet. 1486 var det sannolikt väpnaren och häradshövdingen i Ale härad, Bengt Andersson, som var ägare. Senare flyttade ägaren från gården och Kärra blev en del av ett större adligt godskomplex med gårdar i flera socknar med Sten Eriksson Leijonhufvud som ägare. Hans huvudgård var Gräfsnäs och dessutom hade han Raseborg i Finland som förläning. Eventuellt hamnade gården i hans ägo genom giftermålet med Ebba Månsdotter Leijonhufvud (gift Lilliehöök). Samtidigt som Sten Eriksson blev ägare av Kärralund blev han också ägare av Kålltorp övre och Torp. Kärralund var ofta samägt med Lilla Torp. Ebba Månsdotter Leijonhufvud ägde också Lärjeholm.
1609 kom gården i Herman Wrangels ägo genom arv. Han ärvde även Lärjeholm. Herman Wrangel dog 1643 varvid Kärralund övergick till sonen Johan Mauritz Wrangel.. År 1678 byttes Kärra mot två gårdar i Lärjeby varvid arvingar till rådman Hans Jurgensson (Jöransson) blev ägare. Hans änka Elsebe Westerman (hon var i sitt andra äktenskap gift med Anders Kilander i Karlstad, men överlevde även honom) som 1687 var ensam ägare av gården när hon pantsatte den till Maria Valck. Jacob van Akens änka hade dock en äldre panträtt och 1692 hävdade hon att hon ägde gården. Varken Valck eller van Aken blev dock ägare till gården.
1696 sålde Westerman gården till Anna Elisabeth Wendelin vars dotter Elisabeth Agnes Stroh (Strohin) var gift med biskop Johannes Carlberg. Från 1702 eventuellt ägt av Carlbergs hustru. 1707 dog både Anna Elisabeth Wendelin och Elisabeth Agnes Strohin varvid Bengt Wilhelm Carlberg blev ägare av gården genom arv. Han uppförde ett nytt ståtligt boningshus på gården. Under B.W. Carlbergs tid som ägare ändrades också gårdens namn till Kärralund. Han uppfördes också ett lusthus som stod på egendomen ända till 1916 då det skänktes till Röhsska museet och sen flyttades på 1950-talet till Örtagården i Botaniska trädgården där det finns kvar ännu.
Kärralund 1920. Bild: Fritz Elof Bruce. Licens: CC-BY-NC-ND
År 1751 arrenderade Kärralunds del av Ranängen ut till Magnus Lagerström som även arrenderade Kålltorp Övergården och Stora Torps andelar. på så sätt skapade denne egendomen Gubbero. Genom förpantningsbrev år 1757 överlät Carlberg sin andel av Ranängen till Lagerström för 80 år.
Gården såldes till handelsman G.B.Santesson år 1772 och B.W. Carlberg flyttade istället till Lilla Torp. Santesson byggde en ny stor kvarn vid gården och dämde upp Delsjöarna. När Dorotea Elisabeth Santesson blev änka flyttade hon till Underås och när även sonen Sante Johannes Santesson dog 1806 såldes Kärralund till handelsmannen Lars Claesson.
Kärralund 1870
Efter att Lars Claesson avlidit 1834 tog hustrun över gården och brukade den under några år innan sonen Isac Claesson fick arrendera den från och med 1842. När även Helena Elisabet Calesson var död 1846 övertog Isac Claesson ägandet av Kärralund. Sonen Isac Claesson tog därefter över gården inklusive den stora kvarnen (”susan” kallad). När Göteborg skulle bygga sitt vattenverk i Delsjön krävdes det att staden övertog Kärralunds vattenrättigheter. I samma veva brann också den nyare större kvarnen upp:
I samband med att Göteborg skulle bygga sitt första moderna vattenverk krävdes att Kärralunds vattenrätt köptes av staden. Det var en utdragen process där Isac Claesson krävde riklig ersättning för att ge upp vattenrätten och därmed möjligheterna till kvarndrift i stor skala vid Kärralund. När den mest värdefulla av kvarnarna drabbades av en brand i januari 1869 kan man nästan misstänka att det inte var naturliga orsaker bakom eldsvådan.
[…]
Den gamla kvarnen, vars ruiner ännu är synliga nära campingen, blev efter branden gårdens enda kvarn och en ny damm byggdes ovanför kvarnen. Även den finns kvar men håller inte längre något vatten. Fram tills dess att Isac Claesson sålde Kärralund 1878 köpte gården årligen vatten från Göteborgs vattenverk för att kunna driva kvarnen.
1878 sålde Isac Claesson gården till Emanuel Pettersson som 1885 sålde den vidare till David Wemyss. När Emanuel Pettersson övertog gården lades kvarnen ned. David Wemyss lät uppföra en ny huvudbyggnad längre västerut som senare kallades Johannero. 1889 såldes gården till Herman Silvander (Wilhelmsson).
Den nya huvudbyggnaden (Johannero) på Kärralund som den såg ut 1964. Vdi denna tid var Broströmsgården (tidigare Welanderhemmet) inrymt i byggnaden. Foto: Harald Wideen. Licens: CC-BY-NC-ND
Inte långt efter att Silvander tagit över Kärralund delades gården upp mellan Silvander, Fastighetsbolaget Kärralund och byggmästare A. Westerlind. Fastighetsbolaget började omedelbart arbetet med att anlägga villastaden Kärralund.
Huvuddelen av Kärralunds egendom såldes sen av Fastighetsbolaget Kärralund år 1916 till Göteborgs stad för 300 000 kr. I köpet ingick även Brudaremossen, avsöndrat från Torpa Mellangården, samt en mindre del av Lilla Torp. Den nya huvudbyggnaden övertogs av Göteborgs Welanderhem. Med tiden övertogs verksamheten av Broströmsgården. Den byggnaden revs på 1960-talet och ersattes med en modernare byggnad och vårdinrättning.
1923 köpte staden ytterligare en del av egendomen. Därefter arrenderades gården ut. Den siste som arrenderade på gården var Otto Albin Berntsson som var trädgårdsmästare och drev en handelsträdgård. Han bodde med sin familj på gården från början på 1900-talet till senare delen av 1940-talet. 1947 revs det äldre boningshuset för att ge plats åt Kärralunds camping, senare Lisebergsbyn Kärralund.
Andra källor: Ortnamnen i Göteborgs och Bohuslän, 1925-29
2 svar på ”Kärralund”