Jakob Emil Ekman föddes i Göteborg år 1815 och tillhörde en borgerlig värmlandssläkt, hvars anor i tiden gå tillbaka ända till Gustaf Vasas dagar.
Hans farfader var köpman i Göteborg och dog därstädes år 1807 samt efterlämnade en liten förmögenhet, hvilken upptecknades med behållning af 7,865 rdr 12 sk 6 rst banko, däribland en tredjedel i länderiet Qviberg. Denne, hvars namn var Peter P. Ekman, hade två söner och en dotter:
a) Medicine doktorn och öfverläkaren vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg Johan Jakob Ekman, hvilken dog vid några och tretio års ålder 1814 och efterlämnade en boupptecknad förmögenhet af:
Tillgångar ……….. rdr banko 36,329: 35: 2
Skulder . …………. > > 9,594:32: 2
Behållning rdr banko 26,735: —: —
Denne skildras i »Göteborgs grädde» som en på intet sätt behaglig personlighet, till kroppshyddan ovanligt stor och fet.
b) Grosshandlaren och kommerserådet Gustaf Henrik Ekman, grundläggare af den ansedda exportfirman Ekman & komp. Denne dog år 1847 och efterlämnade en boupptecknad förmögenhet af:
Tillgångar ………… rdr banko 279,528: 17: 9
Skulder …………………………» 156,146: 12: 7
Behållning rdr banko 123,882: 5: 2
c) Hedvig Elisabeth, född 1790, gift 1800 med Göta kanals berömde grundläggare, grefve Baltzar Bogislaus von Platen, död som riksståthållare i Norge år 1829 och ligger begrafven vid Borenshults slussar i närheten af Motala:
»Vid de böljor själf han diktat,
Vid den strand han själf har bygt»,
som Tegnér sjunger.
Från med. d:r Johan Jakob Ekman härstamma hans två söner, kommendörkapten Emil Ekman och hans ännu lefvande äldre broder, konsul Oscar Ekman, född år 1812 och en af Sveriges rikaste män.
Kommersrådet Gustaf Ekman hade tre söner, de båda på metallurgiens område så utmärkte bröderne Gustaf Ékman på Lesjöfors och Långbanshyttan, ägaren af Finspång Carl Ekman samt grosshandlaren Johan Jakob Ekman i Göteborg.
Efter slutade studier och sedan han en tid seglat å kofferdifartyg, ingick Emil Ekman i flottans tjänst, då han, efter att ha tjänat i engelska och danska flottorna, steg till kommendörkapten och chef för flottans kommandoexpedition.
År 1843 gjorde kung Oscar II som kadett sin första längre sjöexpedition med fregatten »af Chapman» under kapten C. A. Virgins — sedermera miuister i Haag och Köpenhamn — befäl. Sekond ombord var löjtnant N. Thyselius, hvilken sjuknade och dog i början af resan. Premiärlöjtnant Emil Ekman blef då kommenderad att intaga Virgins plats.
Prins Oscar hade året förut gjort sin första sjöexpedition med norska kor vetten »Örn», hvilket fartyg nu samtidigt med »af Chapman» och korvetten »Najaden» afgick från Stockholms redd.
Alltifrån denna tid tillhörde Emil Ekman kretsen af konung Oscars personliga vänner.
Under danska kriget 1849 gick Emil Ekman ut som frivillig och tjänstgjorde i egenskap af premiärlöjtnant i danska marinen — angående hvilken episod i hans lefnad vi hänvisa till Birger Schöldströms arbete »Svenskarne under Dannebrogen».
Från sin sjömilitära bana tog Emil Ekman afsked 1860.
Orsaken härtill var den, att då den gamla firman D. Carnegie & komp. i Göteborg, hvars innehafvare sedan flera år tillbaka voro bosatta i Skotland (den siste af dem, David Carnegie, dog 1890), förvandlades till ett aktiebolag, blef den äldre brodern, Oscar Ekman, detta bolags disponent, och han lyckades drilla saken därhän, att han fick sin yngre broder, Emil Ekman, anställd till den lukrativa befattningen som bolagets verkställande direktör. Härigenom kom Ekman på sin rätta plats, ty han var af naturen danad till köpman.
Försiktig och omtänksam i allt, besatt Ekman äfven en egenskap, som säkrast leder till rikedom, när omständigheterna därtill äro gynnande, nämligen — sparsamhet.
Denna kardinaldygd slog dock ibland öfver strecket hos Emil Ekman och urartade till snålhet. Om denna snålhet finnas flera lustiga historier omlopp, hvaribland vi inskränka oss att förtälja en enda. Han kammade sig sällan, för att icke behöfva slita kammen (!). Ja, så berättades det, men vi garantera ej fulla sanningen häraf.
Utanför Göteborg hade Ekman sitt Tusculum, ett landställe, som ban benämde Gubbero. I hans matsal därstädes stod anslaget denna devis:
»Sinnets ro är den bästa Gubbero»
Emil Ekman var icke allenast en framstående affärsman, utan äfven en mångsidigt intresserad och högt bildad man.
Under sin långa lefnad kom han i åtnjutande af många utmärkelser, bl. a. i form af flera in- och utländska ordnar.
I Göteborg deltog äfven Emil Ekman med intresse i det ekonomiska lifvet och var styrelsedamot i en mängd allmännyttiga sällskap.
Jakob Emil Ekman dog 1900 och efterlämnade en boupptecknad förmögenhet af:
Tillgångar 3,848,348 kr. 10 öre
Skuld …. 1,009 » 34 »
Behållning 3,847,338 kr. 76 öre.
Skuldsumman 1,009 kr. 34 öre utgjordes af kommunalskatt. I sanning, blygsamma siffror på debetsedeln för en individ med fyra millioners förmögenhet!
9 svar på ”Lazarus om Emil Ekman”